52008DC0768

KOM(2008)XXX

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 13.11.2008

KOM(2008) 768 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Havsbaserad vindkraft: Åtgärder som behövs för att uppfylla de energipolitiska målen för 2020 och framåt

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Havsbaserad vindkraft: Åtgärder som behövs för att uppfylla de energipolitiska målen för 2020 och framåt

HAVSBASERAD VINDKRAFT — ETT HAV AV OUTNYTTJADE MÖJLIGHETER

Vindkraft kommer att spela en oumbärlig roll för att uppfylla målen för Europas nya energipolitik. Elektricitet från vind tillhandahåller idag en stor andel av den totala elproduktionen endast i en handfull medlemsstater, men dess betydelse ökar: över 40 % av all elproduktionskapacitet som kom in i det europeiska nätet 2007 kom från vindkraft, vilket gör den till den snabbast växande energiproduktionstekniken efter naturgas[1]. Det scenario som används för den andra strategiska energiöversynen[2] tyder på att vindkraft kommer att stå för över en tredjedel av all elproduktion från förnybara källor år 2020 och nästan 40 % år 2030, vilket utgör en sammanlagd investering på minst 200–300 miljarder euro (eller ca en fjärdedel av alla kraftverksinvesteringar) till år 2030.

Landbaserad vindkraft kommer att dominera under den närmaste framtiden, men anläggningar till havs kommer att bli allt viktigare . Jämfört med landbaserad vindkraft är havsbaserad vindkraft komplicerad och dyr[3] att installera och underhålla, men den har också ett antal viktiga fördelar. Vinden är vanligtvis kraftigare och mer stabil till havs än på land vilket leder till avsevärt högre produktion per installerad enhet. Till havs kan vindturbinerna vara större än på land på grund av de logistiska svårigheterna med att på väg transportera mycket stora turbinkomponenter från tillverkningsplatsen till installationsplatserna på land. Slutligen är det mindre risk för att vindparker till havs stör grannar och andra berörda aktörer såvida de inte stör konkurrerande sjöfartsverksamhet eller havsintressen som är viktiga ur miljösynpunkt.

Vindresurserna i Europas havsområden utgör en väldig, inhemsk källa för ren, förnybar energi . Genom att generera el utan fossila bränslen och genom att skapa arbetstillfällen och tillväxt i en sektor som europeiska företag är globala ledare i, kan vindkraft till havs ge ett betydande bidrag till alla tre nyckelmål för Europas nya energipolitik : att minska utsläppen av växthusgaser, att trygga energiförsörjningen och att förbättra EU:s konkurrenskraft.

I fysiska energitermer skulle vindresurserna rent teoretiskt räcka till för att täcka Europas hela elbehov. Vindens växlingar, tillsammans med andra tekniska, politiska eller ekonomiska utmaningar och hinder, fastställer i praktiken den hastighet och omfattning till vilken denna betydande potential kan tas i anspråk. Idag är potentialen för havsbaserad vindkraft i stort sett outnyttjad. Även om man undantar potentiell utplacering av vindkraftverk på djupt vatten förankrade på flytande fundament, är det troligt att den potential som går att utnyttja år 2020 är ca 30–40 gånger större än den nuvarande installerade kapaciteten[4], och omkring år 2030 kan den uppgå till ca 150 GW[5], eller ca 575 TWh . Det behövs därför en aktiv strategi för att se till att denna möjlighet tas till vara.

EN FRAMVÄXANDE MARKNAD SOM STÅR INFÖR MÅNGA UTMANINGAR

Förbättringar av de allmänna ramvillkoren är på väg

På samma sätt som för andra förnybara energitekniker behöver havsbaserad vindkraft tydliga, stabila och gynnsamma ramvillkor om den ska kunna utveckla sin potential i konkurrens med konventionella energikällor. De viktigaste regleringsinstrumenten på EU-nivå har ännu så länge varit den allmänna lagstiftningen för den inre elmarknaden[6], ”Direktivet om förnybar el”[7], EU:s system för handel med utsläppsrätter[8] och gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd [9].

Denna existerande ram har utvecklats i kommissionens ”tredje paket om den inre energimarknaden” från oktober 2007[10] och i ”energi- och klimatpaketet” som lades fram i januari 2008[11]. Ett antagande och genomförande i tid av dessa två paket kommer att vara EU:s huvudsakliga bidrag för att rent allmänt främja havsbaserad vindkraft och förnybar energi. Bland de föreslagna förbättringarna ingår bindande mål, instrument för att främja ett ökat regionalt samarbete mellan tillsynsmyndigheter inom energiområdet och mellan de systemansvariga, och mer kraftfulla krav på medlemsstaterna att de ska rationalisera sina planerings- och bemyndigandeförfaranden, tillhandahålla nättillträde och minska de administrativa hindren.

Vissa hinder påverkar emellertid havsbaserade vindkraftsprojekt specifikt eller i viss utsträckning . Efter det offentliga samrådet med berörda parter som genomfördes i början av 2008[12] har kommissionen identifierat fyra nyckelområden som kräver särskild uppmärksamhet.

En sektor som står inför betydande industriella och tekniska utmaningar

Jämfört med landbaserad vindkraft är havsbaserad vindkraft fortfarande relativt dyr och tekniskt outvecklad. En del tidiga projekt var huvudsakligen havsbaserade tillämpningar av måttligt anpassad landbaserad teknik och de har haft oväntade tekniska problem, t.ex. vad gäller driftsäkerheten för turbinkomponenter som växellådor och transformatorer. Detta har gjort investerare mer försiktiga, har inneburit att det blivit svårare att finansiera projekt och medfört högre kostnader för de riskpremier som investerarna kräver. Likaså visar erfarenheten hittills vikten av att få ner kostnaderna för installation, drift och underhåll vilka är mycket högre i den stormigare och mindre tillgängliga havsmiljön än på land.

Den nuvarande industristrukturen gör situationen än mer komplicerad. Idag är det mycket få turbintillverkare som har lång och storskalig erfarenhet av maskiner som används i tillämpningar till havs — vilket minskar konkurrens- och innovationsnivån och ytterligare ökar kostnadsdifferensen jämfört med landbaserad vindkraft. Dessutom finns det flaskhalsar avseende olika punkter i försörjningskedjan — till exempel den begränsade tillgången på turbinkomponenter, överkomliga installationsfartyg, lämpliga hamnfaciliteter och liknande utrustning och infrastruktur samt bristen på yrkeskunnig personal som har den nödvändiga blandningen av kvalifikationer.

Den existerande fundamenttekniken är begränsad till relativt grunda vatten (oftast mindre än 30 meters djup). Införandet av havsbaserad vindkraft i stor skala skulle avsevärt underlättas genom teknik som gör det möjligt att utnyttja verk på djupa vatten, men de kostnadseffektiva lösningarna måste fortfarande visa sig fungera i praktiken.

För närvarande konkurrerar havsbaserad vindkraft å ena sidan med landbaserad vindkraft om produktionskapaciteten för turbiner och å andra sidan med olje- och gasprospekteringsbranschen för den existerande havsbaserade utrustningen och expertkunskapen . Pionjärerna är trängda mellan att utveckla arbetet från nichemarknad till fullskalig industri eftersom investerarna är försiktiga när det gäller att göra betydande investeringar i FoU och de kapacitetsökningar i försörjningskedjan som behövs så länge som tekniken fortfarande befinner sig i sin linda.

Brist på integrerad strategisk planering och gränsöverskridande samordning

I motsats till den fysiska planeringen på land har medlemsstaterna oftast begränsad erfarenhet av, och ibland otillräckliga styrningsformer och regler för, den integrerade fysiska planeringen i havsmiljön . Bristen på förfaranden som samtidigt undersöker den fysiska distributionen av vindresurserna, restriktionerna till följd av annan havsverksamhet eller andra havsintressen och elnätsaspekterna innebär att osäkerheten och riskerna för försenade eller misslyckade projekt till havs ökar. Detta gäller också för andra havsbaserade förnybara energikällor som tidvattens- och vågenergi.

Dessutom leder bristen på tillträdespunkter till elnäten till havs till osäkerhet vad gäller möjligheten till sammankoppling med nätet eller kostnaderna för denna och den skapar ytterligare risker för havsbaserade projekt.

Positivt är att havsbaserade projekt kan innebära en möjlighet för att skapa ledningar som både kopplar samman ny genereringskapacitet och som skapar eller ökar överföringskapacitet mellan olika regioner på den inre elmarknaden. Sådana potentiella synergieffekter mellan havsbaserade projekt och gränsöverskridande sammanlänkningar utnyttjas för närvarande inte[13] . En anledning till detta är de ytterligare komplikationer som ett gränsöverskridande samarbete innebär på grund av behovet av att hantera olika planerings- och regleringssystem. Utan gränsöverskridande samordning är risken emellertid stor att nätinvesteringarna inte blir optimala då de kommer att ses ur ett enskilt projekt-perspektiv i stället för ur ett systemperspektiv. Havsbaserade projekt som är beroende av gränsöverskridande sammanlänkningar är således mer sårbara p.g.a. osäkerhet som uppkommer från skillnader i regleringssystem, exempelvis stödsystem och bestämmelser om kostnadstäckning för nätinvesteringar.

Behovet av bättre gränsöverskridande samarbete är inte bara begränsat till nätplanering och -utveckling utan avser också systemdrift och -förvaltning. En ökad spridning av havsbaserad vindkraft kan få konsekvenser som behöver speglas i strategier för överbelastningssituationer och planer för balansering av produktion/efterfrågan och i förbättrade mekanismer för gränsöverskridande handel och balansering av elmarknaderna.

Bristande kunskaps- och informationsdelning hindrar en smidig tillämpning av EU:s miljölagstiftning

Havsbaserad elproduktion är en relativt ny företeelse eller existerar inte ens i de flesta medlemsstater och erfarenheten av att tillämpa EU:s miljölagstiftning såsom ”Fågel-”[14], ”Livsmiljö-”[15] och ”Miljökonsekvensbedömnings-”[16] direktiven med avseende på sådana projekt är fortfarande jämförelsevis begränsad. I praktiken innebär detta att utvecklarna av havsbaserade projekt står inför ytterligare osäkerheter som kan leda till ytterligare förseningar och kostnader.

En faktor som i onödan hindrar havsbaserade projekt är förseningarna i medlemsstaternas utnämning av skyddade områden i havsmiljön i enlighet med livsmiljö- och fågeldirektiven . Att inte kunna fastställa sådana områden ökar osäkerheten om den potentiella lämpligheten av en viss plats för vindkraftsparker. Utan tillgång till de nödvändiga uppgifterna om marina ekosystem och information om var känsliga eller skyddade livsmiljöer och arter finns kan det ta längre tid att genomföra konsekvensbedömningar och tillståndsförfaranden och dessa kan bli föremål för fler tvister.

En annan faktor gäller medvetenheten om aktuell kunskap om vilken inverkan vindkraftsparkerna kommer att ha på naturliga livsmiljöer och arter. Sådan information måste inhämtas och delas på ett mera systematiskt sätt för att underlätta miljökonsekvensbedömningarna. Även om det finns en omfattande och snabbväxande vetenskaplig litteratur är en stor del av denna färsk och okänd för många lokala, regionala och nationella myndigheter och intressenter. I detta läge riskerar utvecklarna att bli föremål för överdrivna och dyra krav vad gäller miljöbedömning och -övervakning som skulle kunna ha undvikits om den senaste kunskapen hade beaktats.

Att hantera flaskhalsar och elkraftbalansering i elnäten på land

Av olika anledningar har el-generering från havsbaserade projekt en tendens att inte bli lika geografiskt utspridda som vindkraftverk på land och många andra landbaserade tekniker för förnybar energi.

För det första gör behovet att inrätta dedikerade nätanslutningar till punkter långt ute till havs det särskilt viktigt med stordrift om havsbaserade projekt ska bli konkurrenskraftiga (särskilt när det gäller regleringssystem där anslutningskostnaderna betalas av utvecklaren i stället för genom systemtaxor). Enbart av denna anledning tenderar havsbaserade projekt att vara större än landbaserade projekt.

För det andra produceras all havsbaserad energi i områden där det inte finns någon efterfrågan (utom eventuellt viss förbrukning på olje- och gasplattformer) så alla produktionsförsörjningspunkter är koncentrerade till kusten.

I ett scenario med storskalig utveckling av havsbaserad vindkraft kommer detta att innebära utmaningar för de existerande systemens kapacitet att balansera produktion och efterfrågan och att överföra kraften till förbrukningscentra , av vilka många befinner sig i inlandet. I en del medlemsstater, särskilt i Tyskland, är flaskhalsar redan ett faktum eller så förväntas de uppstå om vindkraftskapaciteten expanderar kraftigt i Nordsjön och behovet av ytterligare sammanläkningskapacitet har demonstrerats i den tyska studien Dena I[17].

FRAMTIDEN

Att investera i EU:s vindkraftsindustris framtida konkurrenskraft

Den havsbaserade vindkraften står i skuggan av sina närmaste konkurrenter — landbaserad vindkraft och olje- och gasprospektering — och det kommer därför att krävas målmedvetna ansträngningar för att utveckla teknik- och försörjningskedjeinfrastrukturerna under de närmaste årtiondena. Den strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen) [18] som lades fram 2007 och som godkändes av Europeiska rådet i mars 2008 utgör, tillsammans med sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration (FP7) [19] och programmet Intelligent energi (IEE)[20], den övergripande EU-ramen inom vilken dessa utmaningar bör tas upp.

I SET-planen fastställdes en fördubblad produktion av de största vindturbinerna, med havsbaserad vindkraft som den ledande tillämpningen, som en viktig utmaning för att uppfylla målen 2020 och i planen föreslogs det ett europeiskt industriinitiativ om vindkraft . Syftet är att främja marknadsintroduktionen av och få ner kostnaden för vindkraft men eftersom landbaserad vindkraft redan hör till de mest konkurrenskraftiga teknikerna anser kommissionen att havsbaserad vindkraft bör vara en nyckelprioritering i initiativet . Även om det kan vara frestande för näringslivet att koncentrera sig på att skörda frukterna av den för närvarande blomstrande marknaden för landbaserad vindkraft kommer det att vara livsviktigt med investeringar i havsbaserad vindkraft för att upprätthålla EU:s globala ledarskap inom vindkraftteknik och dessa investeringar kommer att lägga grunden för nya exportmarknader. Ett bra exempel på detta är tekniken för kablar med högspänd likström (HVDC) i vilken Europa har en unik potential[21].

Av dessa skäl har kommissionen i ökad grad betonat havsbaserad vindkraft i enlighet med FP7 med inledning av 2009 års energiarbetsprogram . I den strategiska forskningsagendan[22] i Technology Platform for Wind Energy (TP Wind)[23] som offentliggjordes i juli 2008 finns förslag för prioriterade forskningsområden för havsbaserad vindkraft som är en välkommen insats för att prioritera och samordna framtida forskningsansträngningar på EU-nivå och på nationell nivå. I detta sammanhang uppmanas medlemsstaterna också att återigen använda sig av den möjlighet som sammanhållningsfonderna inom forskning och utveckling erbjuder.

Såsom demonstrerats i den strategiska forskningsagendan finns det frågor som handlar om hur pass lämpliga de nuvarande nivåerna för stöd för forskning om vindkraft, inbegripet havsbaserad sådan, är med tanke på den nya ambitiösa riktningen för Europas energipolitik. Kommissionen kommer att beakta denna fråga ännu en gång i samband med meddelandet om finansiering av teknik med låga koldioxidutsläpp som tillkännagavs i SET-planen. I detta sammanhang kommer alternativ för att kombinera offentliga resurser och resurser från industrin samt resurser från andra privata källor inom det industriella initiativet att beaktas för att säkerställa att tillräcklig fokus läggs på de aspekter som har med havsbaserad vindkraft att göra.

När det gäller kvalificerade arbetstagare, installationsfartyg och andra specialiserade resurser konkurrerar den havsbaserade vindkraften för närvarande på ojämlika villkor med olje- och gasproduktionen. Tids nog kan den gemensamma plattformen mellan förnybara havsbaserade energikällor och olje- och gasindustrin emellertid förvandlas till en tillgång om vi kan ta tillvara möjligheterna i kustområdena och få en planerad, gradvis övergång till nya energikällor . I många regioner i Europa ser man redan nu potentialen i form av framtida arbetstillfällen, tillväxt och ekonomisk pånyttfödelse till följd av att existerande färdigheter och resurser omplaceras från fiskeri- och varvssektorer, olönsamma hamnar och andra potentiellt relevanta industrisektorer. Även om det är troligt att de höga oljepriserna stimulerar till fortsatta investeringar i den europeiska olje- och gasproduktionen under en tid framåt så har produktionen nått sin topp och det är dags att börja planeringen för övergången och att ta tillvara de nödvändiga färdigheterna. EU-program som Intelligent energi - Europa och program i samordningsstrategin används redan för att finansiera projekt som har ett aktivt och dynamiskt tillvägagångssätt när det gäller anpassning till förnybara energikällor och att stödja utvecklingen av havsbaserad vindkraft[24].

Att anta ett mer strategiskt och samordnat tillvägagångssätt för att utveckla havsbaserade energikällor

Såsom förklarats ovan kommer det att vara viktigt med ett mer strategiskt och samordnat tillvägagångssätt för att exploatera Europas vindresurser på ett kostnadseffektivt sätt och en rad olika planeringsinstrument och -forum på EU-nivå eller regional nivå kan spela en roll i detta hänseende.

Kommissionen har, ur ett perspektiv som är baserat på förnybara energikällor , föreslagit att det nya direktivet om energi från förnybara källor bör innehålla en skyldighet för medlemsstaterna att förbereda nationella handlingsplaner[25]. Detta kommer att innebära en möjlighet för medlemsstaterna att upprätta en konsekvent ram för att bidra med olika förnybara energikällor och -tekniker. I detta sammanhang kan det vara lämpligt att medlemsstater som har havsbaserade förnybara energikällor preciserar det förväntade bidraget till deras mål 2020.

Ur ett havsmiljöperspektiv kommer genomförandet av det nyligen antagna ramdirektivet om en marin strategi [26] att innebära en möjlighet för medlemsstaterna att ta hänsyn till havsbaserade vindkraftparker i deras övergripande bedömning av trycket och inverkan på havsmiljön och om huruvida det är troligt att dessa kommer att påverka uppnåendet av målen om ”god miljöstatus” i det direktivet. I detta sammanhang kan de regionala havskonventionerna (OSPAR, HELCOM, MAP, BSC etc.) också bidra till en bättre samordning och mycket arbete har redan lagts ner, t.ex. vad gäller miljöbedömningar[27].

Ur ett elnätsperspektiv kommer det regionala samarbetet inom det nya europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen (ENTSO) som föreslogs i det ”tredje paketet”[28] och de nätutvecklings och -investeringsplaner som hänger samman med dessa att bli viktiga nya verktyg för samordning, och de europeiska systemansvariga för överföringssystemen stödjer idén om planer på dedikerade regionala nät för havsbaserad vindkraft. Den nya byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och de existerande regionala initiativen kommer också att spela en viktig roll när det gäller samordning av regleringsfrågor för att säkerställa att de förbättrade marknadsmekanismerna (inklusive mekanismer för balansering av kraft och gränsöverskridande handel) och mer samordnade, flexibla och gynnsamma villkor för att uppmuntra investeringar i transnationella nät till havs införs. Dessutom har de europeiska samordnarna som utsetts i enlighet med riktlinjerna för transeuropeiska energinät[29] (inbegripet samordnaren för havsbaserad vindkraft i norra Europa) särskilt fått i uppgift att främja den europeiska dimensionen hos vissa projekt genom att underlätta en gränsöverskridande dialog och genom att bidra till att samordna de nationella förfarandena för samråd med berörda parter.

Utmaningen består i att säkerställa att de olika förfarandena är sammankopplade och att samtidigt utnyttja deras särskilda fördelar, resurser och expertkunskap . Såsom förklarades i kommissionens meddelande En integrerad havspolitik för Europeiska unionen[30] måste den långsiktiga visionen för förvaltningen av havet innebära att vi rör oss mot en fysisk planering i kust- och havsområden , och kommissionen kommer att lägga fram en färdplan i denna riktning före utgången av 2008. En sådan strategi skulle kunna tillhandahålla en ram för att balansera och medla mellan de olika sektorsintressena och upprätta stabila förhållanden för investeringar. För att göra planenliga framsteg mot detta mål kommer det att behövas praktiska steg och erfarenhet från processer som drivs framåt genom faktiska, sektorsbaserade behov som har hög politisk prioritet.

Mot denna bakgrund kommer det nuvarande tysk-svensk-danska arbetet för att undersöka möjligheten av en gemensam sammanlänkningslösning för de tre havsbaserade vindkraftsparker som samtliga är belägna i Kriegers Flak i Östersjön och som har starkt stöd från den europeiska samordnaren, att ge en värdefull erfarenhet om de potentiella socioekonomiska fördelarna av en gemensam lösning som kombinerar nya vindkraftsparker och inbördes uppkoppling. Kommissionen kommer att stödja och komplettera den europeiska samordnarens ansträngningar för att föra samman de olika förfarandena, myndigheterna och berörda parterna för att utveckla ”bästa praxis” genom särskilda fall och för att stimulera framkomsten av liknande samarbete på andra ställen, med början i Nordsjön. Den kommer i synnerhet att säkerställa nära samverkan med EU-finansierade projekt av särskild betydelse som NORSEWiND[31] och WINDSPEED[32].

Att maximera den havsbaserade vindkraftens miljöfördelar

Miljöfördelarna med vindkraft som ren el-källa utan några utsläpp av växthusgaser eller lokala luftföroreningar och fördelarna vad gäller trygg energiförsörjning är allmänt erkända, och en överväldigande majoritet européer har en mycket positiv inställning till vindkraft[33]. Att vindkraften till skillnad från kraftvärmeproduktion inte förbrukar något vatten och det positiva, globala och långsiktiga bidraget till bevarandet av den biologiska mångfalden när det gäller att minska klimatförändringarna är inte lika välkända, men de är också betydelsefulla.

På det lokala planet kan enskilda projekt emellertid ibland ge anledning till oro på grund av visuella landskapsförändringar, buller eller påverkan på den lokala biologiska mångfalden och på livsmiljöerna. Om de är belägna långt ifrån kusten är endast påverkan på den lokala biologiska mångfalden och på livsmiljöerna ett problem för havsbaserade vindkraftsparker och erfarenheten hittills visar att detta sällan är fallet: övervakningsprogram vid existerande havsbaserade vindkraftsparker har visat att det är möjligt att uppföra till och med stora vindkraftsparker utan betydande inverkan på den lokala biologiska mångfalden eller på livsmiljöerna .

Vindkraftsparker som har mindre gynnsamma lägen kan emellertid påverka känsliga arter och livsmiljöer. Sådana potentiella problem bör identifieras i ett tidigt skede genom strategiska utvärderingar, och om så är nödvändigt, hanteras genom lämpliga avhjälpande åtgärder för att undvika eller minimera eventuella betydande skadliga effekter.

Kommissionen anser att den befintliga EU-lagstiftningen om natur- och miljöbedömningar är en lämplig ram som är tillräckligt flexibel för att kunna ta itu med dessa aspekter . I lagstiftningen erkänns det emellertid att ytterligare vägledning vad gäller dess tillämpning i det specifika sammanhanget vindkraftsparker i eller nära skyddade eller känsliga naturområden kan bidra till att skapa ökad säkerhet för utvecklare, myndigheter och andra berörda parter. Kommissionens tjänstemän kommer därför att intensifiera arbetet med att utveckla vägledningen för naturen och vindkraftsparker för att slutföra detta arbete senast 2009 . Alternativ för att tillhandahålla, upprätthålla och sprida den senaste översikten över de vetenskapliga rönen om vindkraftens miljöaspekter kommer att beaktas i detta sammanhang. Kommissionen kommer dessutom att fortsätta sina ansträngningar för att inrätta ett europeiskt nät för marin observation och datainsamling (EMODNET) i syfte att underlätta tillgången till uppgifter som kan stödja miljökonsekvensbedömningarna.

Att hitta den rätta balansen mellan de olika intressen som berörs av lokaliseringen av havsbaserade vindkraftsparker underlättas av strategisk planering vilket betonas ovan. Utnämningen av marina Natura 2000-områden i enlighet med livsmiljö- och fågeldirektiven är därför viktig för att skapa säkerhet för utvecklarna . Att utse dessa områden borde ha gjorts för länge sedan och kommissionen har redan förberett en vägledning för att hjälpa medlemsstaterna att identifiera och välja ut marina områden. Bollen ligger nu hos medlemsstaterna och kommissionen kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att områdena utses i rätt tid och på ett lämpligt sätt.

Att integrera storskalig havsbaserad vindkraft i framtidens nät

Det är mer troligt att den storskaliga utvecklingen av havsbaserad vindkraftsenergi kan skapa falskhalsar om det befintliga elnätet inte är anpassat till förändringar i produktionsinfrastrukturen. Den europeiska samordnaren för havsbaserad vindkraft i norra Europa håller redan på att undersöka detta problem och det är också föremål för tekniska undersökningar i projekt som TradeWind[34] och European Wind Integration Study (EWIS[35]).

Innan den exakta omfattningen av och karaktären på problemet har kvantifierats på ett bättre sätt är det inte möjligt att tillhandahålla ett slutligt svar om hur det ska behandlas. Det är troligt att ett eventuellt svar inbegriper ny överföringskapacitet och insatser från modern teknik för ”smarta nät” som medför intelligent efterfrågestyrning, energilagring (eventuellt genom ökad användning av el i transportsektorn) och rent allmänt genom systemintegration.

Grönboken om de europeiska energinäten som antogs parallellt med detta meddelande, ytterligare arbete av den europeiska samordnaren och närmare samarbete mellan energitillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för överföringssystemen, såsom diskuterats i avsnitt 3.2, kommer emellertid att bredda ramarna för denna debatt.

SLUTSATSER

Havsbaserad vindkraft är en inhemsk källa för elproduktion som har en väldig potential och som fortfarande i hög grad är outnyttjad. Havsbaserad vindkraft kan och måste ge ett väsentligt bidrag till uppfyllandet av EU:s energipolitiska mål genom en mycket stor ökning — ungefär 30–40 gånger till år 2020 och 100 gånger till år 2030 — i installerad kapacitet jämfört med idag.

Det är emellertid tidskrävande att utveckla den nödvändiga tekniken och den industriella försörjningskedjan och få projekten igenom planerings- och tillståndsförfarandena. För att göra de investeringar som krävs i tid för 2020 har industrin ett trängande behov av ökad säkerhet och stabila och gynnsamma ramvillkor. Det bindande målet om 20 % förnybar energi och klimatpaketet kommer att vara en nyckelfaktor för att uppnå detta, men medlemsstater med havsbaserade vindresurser kommer att behöva använda denna ram och de föreslagna nationella handlingsplanerna för att förtydliga sina ambitioner för havsbaserad vindkraft och vidta nödvändiga åtgärder.

Kommissionen kommer för sin del att tillämpa alla relevanta existerande eller nyligen lanserade EU-initiativ såsom beskrivits ovan fullt ut och vidta ytterligare åtgärder om det är nödvändigt. Den kommer särskilt att göra följande:

- Sträva efter att underlätta det regionala samarbetet om bestämningen av platserna för havsbaserad vindkraft och planeringen av näten mellan medlemsstater, energitillsynsmyndigheter, systemansvariga för överföringssystemen och andra relevanta intressenter, genom att använda instrument som de som inrättades genom det ”tredje paketet” och den samordningsplattform som inrättats av den europeiska samordnaren för sammanläkningar för havsbaserad vindkraft i Östersjö- och Nordsjöområdena.

- Uppmuntra medlemsstaterna att genomföra den fysiska planeringen i kust- och havsområden baserad på principerna i den kommande färdplanen om fysisk planering för att reglera de konkurrerande användningarna av havet genom öppna beslutsförfaranden och för att uppnå ett optimalt urval av platser.

- Uppmuntra de systemansvariga för överföringssystemen och energitillsynsmyndigheterna att öka samarbetet för att snabbt få till stånd ett mer gynnsamt regelverk för investeringar i transnationella nät till havs, för gränsöverskridande handel och för utvecklingen av marknader för effektiv energibalansering.

- Betona den havsrelaterade forskningen i sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration (FP7) och, i samband med det europeiska industriinitiativet avseende vindkraft och meddelandet om finansiering av teknik för låga koldioxidutsläpp som tillkännagavs i SET-planen, undersöka möjligheterna för att öka stödet i syfte att påskynda utvecklingen och marknadsspridningen av havsbaserad vindkraft och andra havsbaserade förnybara energikällor mot bakgrund av EU:s nya energipolitiska mål .

- I framtida ansökningar under programmet Intelligent energi – Europa betona åtgärder som tar upp de viktigaste icke-tekniska hindren för att använda havsbaserad vindkraft.

- Slutföra den särskilda vägledningen om tillämpningen av EU:s naturskyddslagstiftning i samband med vindkraftsparker och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att medlemsstaterna i god tid utser skyddade havsområden i enlighet med fågel- och livsmiljödirektiven för att förbättra planeringssäkerheten för projektutvecklare och bidra till EU:s mål avseende den biologiska mångfalden.

- Beakta den storskaliga integreringen av havsbaserad vindkraft i elnäten som en av nyckelfrågorna för uppföljningen av grönboken om de europeiska energinäten , med beaktande av pågående studier och det arbete som de europeiska systemansvariga för överföringssystemen gör.

[1] Källa: ”Pure Power” av European Wind Energy Association (EWEA).

[2] KOM(2008)XXX.

[3] Se jämförelsen av teknikkostnaderna i SEK(2008) xxx.

[4] Av de 56,5 GW installerade i EU i slutet av 2007 var endast 1,1 GW havsbaserad (Källa: EWEA).

[5] De modeller som utformats för den andra strategiska energiöversynen tyder på ca 31 GW år 2020. EWEA:s ”låga”, ”medelstarka” och ”höga” uppskattningar som offentliggjordes i mars är 20, 35 respektive 40 GW år 2020, och 40, 120 respektive 150 GW år 2030. Europeiska miljöbyrån förväntas offentliggöra en oberoende resursberäkning under den senare delen av 2008.

[6] EUT L 176, 15.7.2003.

[7] EGT L 283 27.10.2001.

[8] EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.

[9] EUT C 82, 1.4.2008, s.1.

[10] http://ec.europa.eu/energy/electricity/package_2007/index_en.htm

[11] http://ec.europa.eu/energy/climate_actions/index_en.htm

[12] En sammanfattning av svaren från samrådet finns tillgänglig på http://ec.europa.eu/energy/res/consultation/offshore_wind_energy_en.htm

[13] Karaktären av dessa eventuella synergieffekter framgår tydligt i en nyligen utkommen rapport av konsulterna 3E: se http://www.greenpeace.org/eu-unit/press-centre/reports/A-North-Sea-electricity-grid-(r)evolution

[14] EGT L 103, 25.4.1979.

[15] EGT L 206, 22.7.1992.

[16] EGT L 175, 5.7.1985.

[17] www.offshore-wind.de/page/index.php?id=2605&L=1

[18] KOM(2007) 723 slutlig, 22.11.2007.

[19] EUT L 412, 30.12.2006, s.1.

[20] EUT L 310, 09.11.2006, s.15.

[21] Se exempelvis "Electra-initiativet": http://ec.europa.eu/enterprise/electr_equipment/electra.htm

[22] www.windplatform.eu/92.0.html

[23] www.windplatform.eu

[24] Exempel på dessa är www.power-cluster.net, www.offshore-power.net och www.windskill.eu.

[25] KOM(2008) 19 slutlig, 23.1.2008.

[26] EUT L 164, 25.6.2008, s.19.

[27] Se www.ospar.org och www.environmentalexchange.info

[28] KOM (2007) 528 slutlig.

[29] EUT L 262, 22.9.2006.

[30] KOM(2007) 575, 10.10.2007.

[31] NORSEWiND är ett nytt projekt som är finansierat genom FP7 och utformat för att tillhandahålla en vindresurskarta som täcker Östersjön, Irländska sjön och Nordsjön genom att använda en kombination av traditionella meteorologiska master, markbaserade instrument för fjärranalys och satellittillhandahållna uppgifter.

[32] Med stöd från programmet Intelligent energi - Europa syftar WINDSPEED till att utveckla en färdplan för spridning av havsbaserad vindkraft i de centrala och södra delarna av Nordsjön med beaktande av alla fysiska interaktioner till havs.

[33] Särskild Eurobarometer, januari 2007. http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_262_en.pdf

[34] www.trade-wind.eu

[35] www.wind-integration.eu