This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52007PC0717
Proposal for a Council Regulation applying the arrangements for goods originating in certain states which are part of the African, Caribbean and Pacific Group of States (ACP) provided for in agreements establishing, or leading to the establishment of, Economic Partnership Agreements
Förslag till rådets förordning om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts
Förslag till rådets förordning om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts
/* KOM/2007/0717 slutlig - ACC 2007/0250 */
Förslag till rådets förordning om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts /* KOM/2007/0717 slutlig - ACC 2007/0250 */
[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den 13.11.2007 KOM(2007) 717 slutlig 2007/0250 (ACC) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts (framlagt av kommissionen) MOTIVERING Detta förslag till rådsförordning, som avser tillämpning av ordningar för varor med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts, läggs fram till följd av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”Avtal om ekonomiskt partnerskap”, som antogs av kommissionen den 23 oktober 2007 (KOM(2007) 635). Meddelandet handlar om hur det viktigaste målet kan nås, nämligen att sluta fullständiga och heltäckande ekonomiska partnerskapsavtal med alla AVS-regioner och samtidigt så vitt möjligt undvika att riskera störningar i handeln med de regioner eller delregioner i AVS som avslutar förhandlingar om avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts innan gällande handelsordning löper ut den 31 december 2007, på ett sätt som står i överensstämmelse med gemenskapens internationella åtaganden. Den föreslagna förordningen möjliggör detta genom att skapa en rättslig grund för tillämpning av ordningarna i avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts. Den föreslagna förordningen kommer att grunda sig på bestämmelserna i dessa avtal, så att avtalen så vitt möjligt kan börja tillämpas redan före den tillfälliga ömsesidiga tillämpningen av avtalen. Den kommer således att fortsätta att gälla när avtalen börjar tillämpas tillfälligt och när de har trätt i kraft, och kommer att ändras eller ersättas för att stämma överens med de aspekter i avtalen som ännu inte har kunnat inarbetas i denna förordning. Denna förordning påverkar därför inte förfarandena för att sluta dessa avtal och sätta dem i kraft. 2007/0250 (ACC) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133, med beaktande av kommissionens förslag[1], och av följande skäl: (1) Enligt artikel 37.1 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000[2] (nedan kallat AVS–EG-partnerskapsavtalet) ska avtalen om ekonomiskt partnerskap träda i kraft senast den 1 januari 2008. (2) Enligt artikel 36.3 i Cotonouavtalet ska handelsordningarna i bilaga V till avtalet bibehållas fram till den 31 december 2007. (3) Gemenskapen har sedan 2002 förhandlat om ekonomiska partnerskapsavtal med gruppen av stater i AVS-området fördelad på sex regioner omfattande Västindien, Centralafrika, östra och södra Afrika, länderna i Stillahavsområdet, Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och västra Afrika. (4) I de avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts, för vilka förhandlingarna har slutförts, sägs det att parterna får vidta åtgärder för att i den mån det är möjligt börja tillämpa avtalet redan före perioden för tillfällig ömsesidig tillämpning. Det är lämpligt att vidta åtgärder för att tillämpa avtalen på grundval av dessa bestämmelser. (5) Ordningarna i denna förordning kommer efter behov att ändras i enlighet med avtalen om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts, när de har signerats och slutits i enlighet med artikel 300 i fördraget, och har trätt i kraft. Ordningarna ska i sin helhet eller delvis upphävas om dessa avtal inte träder i kraft inom rimlig tid, i enlighet med Wienkonventionen om traktaträtten. (6) För gemenskapen kommer ordningarna i avtalen om ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts, att ge tillträde utan tullar eller tullkvoter för alla produkter utom vapen, dock med övergångsperioder och övergångsordningar för vissa känsliga produkter och med särskilda ordningar för de franska utomeuropeiska departementen. Med hänsyn till den särskilda situationen i Sydafrika kommer produkter med ursprung i Sydafrika även fortsättningsvis att omfattas av de relevanta bestämmelserna i avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan och Republiken Sydafrika, å andra sidan[3], fram till dess att ett avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal mellan gemenskapen och Sydafrika, eller som leder till att ett sådana partnerskapsavtal sluts, träder i kraft. (7) De minst utvecklade länder som också är AVS-stater bör hellre grunda sina framtida relationer med gemenskapen på ekonomiska partnerskapsavtal än på den särskilda ordningen för de minst utvecklade länderna i förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet[4]. För att underlätta denna utveckling bör de länder som har slutfört förhandlingar om avtal om ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts, och som kan omfattas av ordningarna i denna förordning, under en begränsad tidsperiod få möjlighet att utnyttja den särskilda ordningen för de minst utvecklade länderna enligt förordning (EG) nr 980/2005[5], när det gäller de produkter för vilka övergångsordningarna i den här förordningen är mindre gynnsamma. (8) Ursprungsreglerna för import enligt denna förordning bör under en övergångsperiod vara de regler som anges i bilaga II till denna förordning. Dessa ursprungsregler ska successivt ersättas med utgångspunkt i det relevanta ekonomiska partnerskapsavtalet. (9) Det måste vara möjligt att tillfälligt upphäva ordningarna i denna förordning vid bristande administrativt samarbete, oegentligheter eller bedrägerier. När en medlemsstat underrättar kommissionen om ett eventuellt bedrägeri eller bristande administrativt samarbete ska tillämplig gemenskapslagstiftning gälla, särskilt förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen[6]. (10) I denna förordning bör det fastställas övergångsordningar för socker och ris, samt särskilda övergångsmekanismer för skyddsåtgärder och kontroll som ska tillämpas när övergångsordningarna upphört att gälla. (11) När det gäller övergångsordningarna för socker kommer protokoll 3 som åtföljer bilaga V till Cotonouavtalet (med texten i protokoll 3 om AVS-socker) att upphöra att gälla den 1 oktober 2009[7]. (12) När protokoll 3 upphört att gälla bör det med tanke på sockermarknadens särskilda känslighet antas övergångsåtgärder för denna produkt. Samtidigt bör särskilda övergångsåtgärder i form av kontroll- och skyddsåtgärder antas för vissa bearbetade jordbruksprodukter med potentiellt hög sockerhalt, som skulle kunna bli föremål för handel som syftar till att kringgå de särskilda övergångsskyddsåtgärderna för import av socker till gemenskapen. (13) Det finns också anledning att anta allmänna skyddsåtgärder för de produkter som omfattas av denna förordning. (14) Med hänsyn till jordbruksprodukternas särskilda känslighet bör det vara möjligt att anta bilaterala skyddsåtgärder om importen orsakar eller riskerar att orsaka störningar på marknaderna för sådana produkter eller störningar i de mekanismer som reglerar dessa marknader. (15) I enlighet med artikel 299.2 i fördraget bör det i all gemenskapspolitik tas hänsyn till den särskilda strukturella, sociala och ekonomiska situationen i gemenskapens yttersta randområden, särskilt när det gäller tull- och handelspolitiken. (16) Det bör därför tas särskild hänsyn både till jordbruksprodukternas känslighet, särskilt i fråga om socker, och till de yttersta randområdenas särskilda sårbarhet och intressen när reglerna fastställs för effektiv tillämpning av bilaterala skyddsåtgärder. (17) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[8]. (18) I och med denna förordning måste de gällande förordningar som antagits i anslutning till bilaga V till AVS–EG-partnerskapsavtalet upphävas, nämligen förordning (EG) nr 2285/2002 av den 10 december 2002 om de skyddsåtgärder som föreskrivs i AVS–EG-partnerskapsavtalet och om upphävande av förordning (EEG) nr 3705/90[9], förordning (EG) nr 2286/2002 av den 10 december 2002 om ordningar för jordbruksprodukter och varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter med ursprung i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-staterna) och om upphävande av förordning (EG) nr 1706/98 samt artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1964/2005 av den 29 november 2005 om tullsatser för bananer[10]. Därmed blir alla tillämpningsföreskrifter som grundar sig på de bestämmelserna obsoleta. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Kapitel I Innehåll, tillämpningsområde och marknadstillträde Artikel 1 Syfte Genom denna förordning genomförs de ordningar som ska tillämpas på varor med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts. Artikel 2 Tillämpningsområde 1. Denna förordning ska tillämpas på produkter med ursprung i de regioner och stater som förtecknas i bilaga I. 2. Rådet ska på förslag av kommissionen ändra bilaga I genom att lägga till regioner och stater från AVS-gruppen av stater som har slutfört förhandlingar om ett avtal mellan gemenskapen och regionen eller staten som åtminstone uppfyller kraven i artikel XXIV i GATT 1994. 3. Staten eller regionen ska finnas kvar i bilaga I om inte rådet på förslag av kommissionen ändrar bilaga I så att en stat eller region stryks ur bilagan, särskilt i de fall då (a) regionen eller staten tillkännager att den inte har för avsikt att ratificera ett avtal som ger den rätt att ingå i bilaga I, (b) ratificering av ett avtal som gett regionen eller staten rätt att ingå i bilaga I inte har skett inom rimlig tid, så att avtalets ikraftträdande otillbörligen har fördröjts, eller (c) avtalet sägs upp eller regionen eller staten avsäger sig sina avtalsenliga rättigheter och skyldigheter samtidigt som avtalet i övrigt fortsätter att gälla. Artikel 3 Marknadstillträde för varor med ursprung i de regioner eller stater som förtecknas i bilaga I 1. Om inte annat följer av artiklarna 6, 7 och 8 ska importtullarna avskaffas på alla de produkter i kapitlen 1–97, med undantag av kapitel 93, i det harmoniserade systemet som har sitt ursprung i en region eller stat som är förtecknad i bilaga I. Avskaffandet ska omfattas av de övergångsåtgärder i form av skydds- och kontrollåtgärder som anges i artiklarna 9 och 10 och den allmänna skyddsmekanism som anges i artiklarna 11–22. 2. När det gäller produkter i kapitel 93 i det harmoniserade systemet med ursprung i regioner och stater som förtecknas i bilaga I ska de gällande MGN-tullarna vara kvar. 3. Utan hinder av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 980/2005 ska varor med ursprung i de minst utvecklade länder som förtecknas i bilaga I till den förordningen och som är upptagna i bilaga I till den här förordningen både omfattas av ordningarna enligt den här förordningen och även fortsättningsvis av förmånerna enligt förordning (EG) nr 980/2005 för produkter (a) med HS-nummer 1006 med undantag av undernummer 1006 10 10 till och med den 31 december 2009, och (b) med HS-nummer 1701 till och med den 30 september 2009. 4. Punkt 1 och artiklarna 6, 7 och 8 ska inte tillämpas på produkter med ursprung i Sydafrika. De produkterna ska omfattas av relevanta bestämmelser i avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan och Republiken Sydafrika, å andra sidan[11]. I enlighet med det förfarande som anges i artikel 24.3 ska till denna förordning fogas en bilaga där den ordning fastställs som ska tillämpas på produkter med ursprung i Sydafrika när relevanta handelsbestämmelser i avtalet om handel, utveckling och samarbete har ersatts med bestämmelserna i ett avtal om att sluta ett ekonomiskt partnerskapsavtal eller som leder till att ett sådant partnerskapsavtal sluts. 5. Punkt 1 och artikel 7 ska inte tillämpas på produkter med antingen HS-nummer 1701 eller KN-nummer 0803 0019 och med ursprung i en region eller stat som är upptagen i bilaga I vilka övergått till fri omsättning i de franska utomeuropeiska departementen före den 1 januari 2018. Denna period ska förlängas till den 1 januari 2023, om inte annat avtalas med de regioner eller stater som är förtecknade i bilaga I, i enlighet med relevanta avtal. Kommissionen ska genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning underrätta berörda parter om denna bestämmelse upphävs. Kapitel II Ursprungsregler och administrativt samarbete Artikel 4 Ursprungsregler 1. Ursprungsreglerna i bilaga II ska tillämpas för att fastställa om en produkt har sitt ursprung i de regioner eller stater som förtecknas i bilaga I. 2. Ursprungsreglerna i bilaga II ska i varje enskilt fall ersättas av de ursprungsregler som bifogas ett avtal med de länder som förtecknas i bilaga I, antingen när avtalet börjar tillämpas tillfälligt eller när det träder i kraft, beroende på vilket datum som infaller först. Kommissionen ska informera aktörerna genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning . I tillkännagivandet ska det anges vilken dag avtalet börjar tillämpas tillfälligt eller träder i kraft, varvid även avtalets ursprungsregler ska börja tillämpas på de produkter som omfattas av denna förordning. 3. Kommissionen ska, biträdd av den tullkodexkommitté som inrättats genom förordning (EEG) nr 2913/92, övervaka genomförandet och tillämpningen av bestämmelserna i bilaga II. Tekniska ändringar och beslut om förvaltningen av bilaga II får antas i enlighet med förfarandet i artiklarna 247 och 247a i förordning (EG) nr 2913/92. Artikel 5 Administrativt samarbete 1. Om kommissionen på grundval av objektiv information har konstaterat bristande administrativt samarbete och/eller oegentligheter eller bedrägerier får kommissionen tillfälligt upphäva tullfriheten enligt artiklarna 3, 6 och 7 (nedan kallat ”den relevanta behandlingen”) i enlighet med den här artikeln. 2. Vid tillämpningen av denna artikel ska med bristande administrativt samarbete avses bl.a. följande: (a) Att skyldigheten att kontrollera den berörda produktens eller de berörda produkternas ursprungsstatus åsidosätts upprepade gånger. (b) Att kontroll i efterhand av ursprungsintyg eller meddelande av kontrollresultaten upprepade gånger nekas eller otillbörligen fördröjs. (c) Upprepad vägran eller otillbörligt dröjsmål med att ge tillstånd till att inom ramen för det administrativa samarbetet på plats kontrollera att handlingar är äkta eller att sådana uppgifter är korrekta som är av betydelse för medgivandet av den relevanta behandlingen enligt denna förordning. Vid tillämpning av denna artikel får det fastställas att oegentligheter eller bedrägeri föreligger bl.a. om varuimporten snabbt och utan tillfredsställande förklaring ökar så, att den överstiger den berörda regionens eller statens normala produktionsnivå och exportkapacitet. 3. Om kommissionen på grundval av information som tillhandahålls av en medlemsstat eller på eget initiativ konstaterar att de villkor som fastställs i punkterna 1 och 2 är uppfyllda, får den upphäva den relevanta behandlingen i enlighet med det förfarande som anges i artikel 24.2, om den först har (a) underrättat den kommitté som anges i artikel 24, (b) meddelat regionen eller staten i enlighet med eventuella förfaranden som ska tillämpas mellan gemenskapen och ifrågavarande stat eller region, och (c) i Europeiska unionens officiella tidning offentliggjort ett tillkännagivande av att bristande administrativt samarbete eller oegentligheter eller bedrägerier har konstaterats. 4. Tiden för upphävanden enligt denna artikel ska begränsas till vad som är nödvändigt för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen. Den får inte överstiga sex månader, men denna period får förnyas. När denna tid löper ut ska kommissionen besluta att antingen avsluta det tillfälliga upphävandet efter att ha informerat den kommitté som anges i artikel 24, eller att förlänga upphävandet i enlighet med förfarandet i punkt 3. 5. Förfarandena för tillfälligt upphävande i punkterna 2–4 ska i varje enskilt fall ersättas av förfarandena enligt avtal med länderna i bilaga I, antingen när avtalet börjat tillämpas tillfälligt eller när det träder i kraft, beroende på vilket datum som infaller först. Kommissionen ska genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning underrätta aktörerna om detta. I tillkännagivandet ska det datum anges då avtalet tillfälligt börjar tillämpas eller då det träder i kraft, vilket ska vara den tidpunkt då förfarandena för tillfälligt upphävande i avtalet ska börja tillämpas på de produkter som omfattas av denna förordning. 6. För att tillämpa det tillfälliga upphävandet enligt ett avtal med något av länderna i bilaga I ska kommissionen utan otillbörligt dröjsmål (a) underrätta kommittén i artikel 24 om att bristande samarbete, oegentligheter eller bedrägerier har konstaterats, och (b) i Europeiska unionens officiella tidning tillkännage att bristande samarbete, oegentligheter eller bedrägerier har konstaterats. Kommissionen ska fatta beslut om att upphäva den relevanta behandlingen i enlighet med det förfarande som anges i artikel 24.2. Kapitel III Övergångsordningar Avsnitt 1 RIS ARTIKEL 6 Tullkvoter med nolltullsats och avskaffande av tullar 1. Importtullarna på produkter med HS-nummer 1006 ska avskaffas från och med den 1 januari 2010, med undantag för importtullarna på produkter med undernummer 1006 10 10, som ska avskaffas från och med den 1 januari 2008. 2. Följande tullkvoter med nolltullsats ska öppnas för produkter med HS-nummer 1006, utom undernummer 1006 10 10, med ursprung i de stater som förtecknas i bilaga I och som ingår i Cariforum-området. (a) 187 000 ton rårisekvivalent under perioden 1 januari 2008–31 december 2008, (b) 250 000 ton rårisekvivalent under perioden 1 januari 2009–31 december 2009. 3. Tillämpningsföreskrifter för tullkvoterna i punkt 2 ska fastställas i enlighet med de förfaranden som anges i artiklarna 13 och 26.2 i förordning (EG) nr 1785/2003[12]. AVSNITT 2 SOCKER ARTIKEL 7 Tullkvoter med nolltullsats och avskaffande av tullar 1. Importtullarna på produkter med HS-nummer 1701 ska avskaffas från och med den 1 oktober 2009. 2. Förutom de tullkvoter som öppnats och förvaltas i enlighet med artikel 28 i förordning (EG) nr 318/2006[13] ska följande tullkvoter öppnas för produkter med undernummer 1701 11 10 under perioden 1 oktober 2008–30 september 2009. (a) 150 000 ton vitsockerekvivalent med nolltullsats, förbehållet produkter med ursprung i de minst utvecklade länderna enligt förteckningen i bilaga I till förordning (EG) nr 980/2005 och som är upptagna i bilaga I. Denna tullkvot ska fördelas mellan regionerna efter kvantiteter som ska fastställas i överensstämmelse med de avtal som ger regionerna eller staterna rätt att ingå i bilaga I, och (b) 80 000 ton vitsockerekvivalent med nolltullsats, förbehållet produkter med ursprung i regioner och stater som inte ingår i eller utgör de minst utvecklade länderna och som är upptagna i bilaga I. Denna tullkvot ska fördelas mellan regionerna efter kvantiteter som ska fastställas i överensstämmelse med de avtal som ger regionerna eller staterna rätt att ingå i bilaga I. 3. Artikel 30 i förordning (EG) nr 318/2006 ska tillämpas på import inom de tullkvoter som avses i föregående punkt. 4. Tillämpningsföreskrifter för fördelning på regioner och tillämpning av tullkvoterna enligt denna artikel ska fastställas av kommissionen i enlighet med de förfaranden som anges i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006. Artikel 8 Övergångsordning För perioden 1 oktober 2009–30 september 2012 ska artikel 7.1 inte tillämpas på import av produkter med HS-nummer 1701 om inte importören förbinder sig att upphandla dessa produkter till ett pris på minst 90% av referenspriset (cif) i artikel 3 i förordning (EG) nr 318/2006 för ifrågavarande regleringsår. Artikel 9 Övergångsskyddsmekanism för socker 1. För perioden 1 oktober 2009–30 september 2015 får behandling som enligt artikel 7.1 beviljats för import av produkter med HS-nummer 1701 med ursprung i regioner eller stater som förtecknas i bilaga I och som inte ingår i eller utgör de minst utvecklade länder som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 980/2005 upphävas om (a) importen från regioner eller stater som ingår i eller utgör AVS-stater men inte de minst utvecklade länder som förtecknas i bilaga 1 till förordning (EG) nr 980/2005, överstiger följande kvantiteter: (i) 1,38 miljoner ton regleringsåret 2009/2010, (ii) 1,45 miljoner ton regleringsåret 2010/2011, (iii) 1,6 miljoner ton regleringsåren 2011/2012–2014/2015, och (b) importen från alla AVS-stater överstiger 3,5 miljoner ton. 2. Kvantiteterna i punkt 1 a får fördelas på regioner. 3. Under den period då denna artikel ska tillämpas krävs det importlicens för import av produkter med HS-nummer 1701 och med ursprung i de stater som förtecknas i bilaga I. 4. Upphävandet av behandling som beviljats enligt artikel 7.1 ska upphöra vid utgången av det regleringsår då behandlingen upphävdes. 5. Tillämpningsföreskrifter för fördelning av kvantiteter enligt punkt 1 och för förvaltning av systemet i punkterna 1, 3 och 4 ska antas enligt det förfarande som anges i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006. Artikel 10 Övergångsmekanismer för övervakning 1. Under perioden 1 januari 2008–30 september 2015 ska import av produkter med KN-nummer 17049099, 18061030, 18061090, 21069059 och 21069098 och med ursprung i regioner eller stater som förtecknas i bilaga I omfattas av de övervakningsmekanismer som föreskrivs i artikel 308d i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen[14]. 2. På grundval av denna övervakning ska kommissionen kontrollera om det föreligger en kumulativ ökning av importen av en eller flera av dessa produkter med ursprung i en viss region, med mer än 20% av volymen under en sammanhängande period på tolv månader, jämfört med den genomsnittliga årliga importen under de tre föregående tolvmånadersperioderna. 3. Om den nivå som anges i punkt 2 uppnås ska kommissionen för denna import analysera handelsmönstret, det ekonomiska berättigandet och sockerhalten. Om kommissionen konstaterar att importen syftar till att kringgå tullkvoterna, övergångsordningarna och de särskilda skyddsmekanismerna i artiklarna 7 8 och 9 får kommissionen upphäva tillämpningen av artikel 3.1 på import av produkter med KN-nummer 17049099, 18061030, 18061090, 21069059 och 21069098 och ursprung i regioner eller stater som förtecknas i bilaga I vilka inte tillhör de minst utvecklade länder som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 980/2005, fram till utgången av det berörda regleringsåret. 4. Tillämpningsföreskrifter för förvaltandet av detta system och beslut om upphävande ska antas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 16 i förordning (EG) nr 3448/93[15]. Kapitel IV Allmänna skyddsbestämmelser Artikel 11 Definitioner I detta kapitel avses med (a) " gemenskapsindustrin" : alla gemenskapsproducenter av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag inom gemenskapens territorium eller de gemenskapsproducenter vars sammanlagda tillverkning av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag utgör en övervägande del av gemenskapens totala tillverkning av dessa produkter, (b) " allvarlig skada" : en betydande allmän försämring för gemenskapens producenter, (c) " hot om allvarlig skada" : allvarlig skada som är tydligt förestående, (d) " störningar" : störningar i en sektor eller bransch, (e) " hot om störningar" : störningar som är tydligt förestående. Artikel 12 Principer 1. En skyddsåtgärd får införas i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel om produkter med ursprung i de stater som förtecknas i bilaga I importeras till gemenskapen i sådana ökade kvantiteter och under sådana förhållanden att det får eller riskerar att få någon av följande följder: (a) allvarlig skada för gemenskapsindustrin, (b) störningar i en sektor av ekonomin, särskilt om dessa störningar orsakar betydande samhällsproblem eller svårigheter som skulle kunna leda till en allvarlig försämring av den ekonomiska situationen i gemenskapen, eller (c) störningar på marknaden för jordbruksprodukter[16] eller i mekanismer som reglerar denna marknad. 2. Om produkter med ursprung i de stater som förtecknas i bilaga I importeras till gemenskapen i sådana ökade kvantiteter och under sådana förhållanden att det uppstår störningar eller hot om störningar i ett eller flera av gemenskapens yttersta randområden, får en skyddsåtgärd införas i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel. Artikel 13 Fastställande av villkoren för införande av skyddsåtgärder 1. För fastställande av om allvarlig skada eller hot om allvarlig skada föreligger ska bland annat följande faktorer beaktas: (a) Importvolymen, särskilt om den har ökat markant, antingen i absoluta tal eller i relation till gemenskapens produktion eller konsumtion. (b) Importpriserna, särskilt om ett avsevärt lägre pris erbjuds jämfört med priset på samma slags produkt inom gemenskapen. (c) Konsekvenserna för gemenskapsproducenter som de visar sig genom tendenser i ekonomiska faktorer som produktion, kapacitetsutnyttjande, lager, försäljning, marknadsandelar, prissänkningar eller uteblivna prishöjningar som normalt skulle ha ägt rum, vinster, avkastning på sysselsatt kapital, kassaflöden, sysselsättning. (d) Andra faktorer än importutvecklingen som orsakar skada eller kan ha orsakat skada för de berörda producenterna i gemenskapen. 2. Fastställandet av om störningar eller hot om störningar föreligger ska grunda sig på objektiva omständigheter, bland annat följande: (a) Ökningen i importvolymen i absoluta tal eller i förhållande till gemenskapsproduktionen och importen från andra källor och (b) effekterna av denna import på priserna eller (c) effekterna av denna import på gemenskapsindustrins eller berörda ekonomiska sektors situation, bland annat i fråga om försäljning, produktion, den ekonomiska situationen och sysselsättningen. 3. För fastställande av om importen sker under sådana förhållanden att den orsakar störningar eller hot om störningar på marknaden för jordbruksprodukter eller de mekanismer som reglerar denna marknad, bland annat förordningarna om gemensam organisation av marknaden, ska alla relevanta objektiva omständigheter beaktas, däribland en eller flera av följande: (a) Importvolymen jämfört med nivåerna under tidigare kalenderår eller regleringsår beroende på vilket som tillämpas, intern produktion och konsumtion, planerade nivåer i framtiden enligt reformen av den gemensamma organisationen av marknaderna. (b) Nivån på de interna priserna jämfört med referens- eller riktpriserna, om detta är tillämpligt, och i annat fall jämfört med de genomsnittliga interna marknadspriserna under samma period eller tidigare regleringsår. (c) Från och med den 1 oktober 2015, på marknaderna för produkter med HS-nummer 1701, situationer där det genomsnittliga priset på vitt socker på gemenskapsmarknaden under en sammanhängande tvåmånadersperiod faller under 80% av det genomsnittliga priset på vitt socker på gemenskapsmarknaden under det föregående regleringsåret. 4. För fastställande av om ovanstående villkor är uppfyllda för gemenskapens yttersta randområden ska analyserna begränsas till berörda yttersta randområdes eller randområdens territorium. Särskild uppmärksamhet ska ägnas den lokala industrins storlek, dess ekonomiska situation och sysselsättningen. Artikel 14 Inledande av förfaranden 1. En undersökning ska, på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens eget initiativ, inledas om det är uppenbart för kommissionen att det föreligger tillräcklig bevisning för att motivera att en undersökning inleds. 2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om tendenserna i importen från någon av de stater som avses i bilaga I förefaller att påkalla skyddsåtgärder. Underrättelsen skall innehålla tillgängliga bevis enligt kriterierna i artikel 13. Kommissionen ska inom tre arbetsdagar vidarebefordra denna information till alla medlemsstater. 3. Samråd med medlemsstaterna ska hållas inom åtta arbetsdagar från det att kommissionen har sänt informationen till medlemsstaterna i enlighet med punkt 2. Om det efter samrådet är uppenbart att bevisningen räcker till för att motivera att ett förfarande inleds, ska kommissionen tillkännage detta i Europeiska unionens officiella tidning . Förfarandet ska inledas inom en månad efter mottagandet av medlemsstatens underrättelse. 4. Om kommissionen efter samråd med medlemsstaterna anser att omständigheterna enligt artikel 12 föreligger, ska kommissionen omedelbart underrätta de berörda regioner eller stater som är upptagna i bilaga I om sin avsikt att inleda en undersökning. Underrättelsen kan åtföljas av en kallelse till samråd för att klargöra situationen och nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning. Artikel 15 Undersökningen 1. När förfarandet inletts ska kommissionen påbörja en undersökning. 2. Kommissionen får begära att medlemsstaterna förser den med uppgifter, och medlemsstaterna ska i så fall vidta alla nödvändiga åtgärder för att efterkomma kommissionens begäran. Om dessa uppgifter är av allmänt intresse eller om en medlemsstat begär det, ska kommissionen översända uppgifterna till alla medlemsstater förutsatt att uppgifterna inte är konfidentiella, men om så är fallet ska en icke-konfidentiell sammanfattning översändas. 3. Om en undersökning begränsar sig till ett av de yttersta randområdena får kommissionen genom den berörda medlemsstaten be de behöriga lokala myndigheterna förse den med de uppgifter som avses i punkt 2. 4. Undersökningen ska alltid när så är möjligt slutföras inom sex månader efter det att den inleddes. Om exceptionella omständigheter föreligger får denna frist förlängas med ytterligare tre månader. Artikel 16 Införande av provisoriska skyddsåtgärder 1. Under kritiska omständigheter där ett dröjsmål skulle orsaka skada som skulle vara svår att avhjälpa, ska provisoriska skyddsåtgärder tillämpas sedan det preliminärt fastställts att någon eller några av omständigheterna i artikel 12 föreligger. Kommissionen ska införa de provisoriska åtgärderna efter samråd med medlemsstaterna eller, i ytterst brådskande fall, efter att ha informerat medlemsstaterna. I det senare fallet ska samråd äga rum senast tio dagar efter det att kommissionen underrättat medlemsstaterna om de åtgärder som vidtagits. 2. Med hänsyn till den särskilda situationen i de yttersta randområdena och deras känslighet för varje kraftig ökning av importen ska provisoriska skyddsåtgärder tillgripas i förfaranden som gäller dessa områden, om det preliminärt har fastställts att importen har ökat. Kommissionen ska då underrätta medlemsstaterna efter det att åtgärderna har vidtagits, och samråd ska äga rum inom tio dagar efter det att medlemsstaterna underrättats om kommissionens åtgärder. 3. Om en medlemsstat begär att kommissionen ska vidta omedelbara åtgärder och om villkoren i punkt 1 eller 2 är uppfyllda, ska kommissionen fatta ett beslut inom fem arbetsdagar efter mottagandet av begäran. 4. Kommissionen ska genast underrätta rådet och medlemsstaterna om alla beslut som fattas enligt punkterna 1, 2 och 3. Rådet får med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom en månad efter underrättelsen från kommissionen i enlighet med denna punkt. 5. Provisoriska åtgärder kan bestå i en ökning av tullen på den berörda produkten upp till nivån för den tull som gäller för andra WTO-medlemmar eller tullsatsen för tullkvoter. 6. De provisoriska åtgärderna får gälla under högst 180 dagar. Om de provisoriska åtgärderna är begränsade till de yttersta randområdena, får de gälla under högst 200 dagar. 7. Om de provisoriska skyddsåtgärderna hävs därför att undersökningar visar att villkoren i artiklarna 12 och 13 i själva verket inte var uppfyllda, ska den eventuella tull som tagits ut till följd av de provisoriska åtgärderna automatiskt återbetalas. Artikel 17 Avslutande av en undersökning och ett förfarande utan åtgärder Om bilaterala skyddsåtgärder konstateras vara onödiga och om den rådgivande kommitté som avses i artikel 21 inte har några invändningar, ska undersökningen och förfarandet avslutas genom ett beslut av kommissionen. I alla andra fall ska kommissionen omedelbart överlämna en rapport till rådet om resultatet av samrådet tillsammans med ett förslag till rådsförordning om att förfarandet ska avslutas. Förfarandet ska anses vara avslutat om rådet inte inom en månad med kvalificerad majoritet har beslutat något annat. Artikel 18 Införande av slutgiltiga åtgärder 1. Om det av de fakta som slutligen konstateras framgår att omständigheterna i artikel 12 verkligen föreligger, ska kommissionen begära samråd med den berörda regionen eller staten, vilket ska genomföras inom de institutionella ramar som fastlagts i de relevanta avtal som ger regionen eller staten rätt att tas upp i bilaga I, för att försöka nå en ömsesidigt godtagbar lösning. 2. Om samrådet i punkt 1 inte leder fram till en ömsesidigt tillfredsställande lösning inom trettio dagar efter det att frågan har anmälts till den berörda regionen eller staten, ska ett beslut om att införa slutgiltiga bilaterala skyddsåtgärder fattas av kommissionen i samråd med medlemsstaterna inom tjugo arbetsdagar efter samrådstidens utgång. 3. Alla beslut som kommissionen fattar enligt denna artikel ska meddelas rådet och medlemsstaterna. Varje medlemsstat får hänskjuta beslutet till rådet inom tio arbetsdagar efter dagen för meddelandet. 4. Om en medlemsstat hänskjuter kommissionens beslut till rådet, får rådet med kvalificerad majoritet bekräfta, ändra eller upphäva beslutet. Om rådet inte har fattat något beslut inom en månad efter frågans hänskjutande, ska kommissionens beslut anses bekräftat. 5. Slutgiltiga åtgärder kan vara - ett upphävande av en tidigare sänkning av importtullen för den berörda produkten med ursprung i den berörda staten eller regionen, - en höjning av tullen på den berörda produkten upp till en nivå som inte överstiger den tull som tillämpas på andra WTO-medlemmar, - en tullkvot. 6. För en och samma produkt från samma region eller stat får en bilateral skyddsåtgärd inte tillämpas förrän tidigast ett år efter det att en tidigare tillämpad sådan åtgärd har upphört eller avskaffats. Artikel 19 Varaktighet och översyn av skyddsåtgärder 1. En skyddsåtgärd ska vara i kraft endast så länge som det krävs för att förhindra eller avhjälpa den allvarliga skadan eller störningen. Tidsperioden får inte överstiga två år, såvida den inte förlängs med stöd av punkt 2. Om åtgärden är begränsad till en eller flera av gemenskapens yttersta randområden får tiden för tillämpning av åtgärden inte överstiga fyra år. 2. Den ursprungliga tiden för en skyddsåtgärd får i undantagsfall förlängas om det fastställs att skyddsåtgärden även fortsättningsvis behövs för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada eller störningar. 3. En förlängning ska antas i enlighet med de regler som enligt denna förordning ska tillämpas när det gäller undersökningar, och samma förfaranden ska följas som för de ursprungliga åtgärderna.En skyddsåtgärds totala varaktighet får med eventuella provisoriska skyddsåtgärder inte överstiga fyra år. För åtgärder som är begränsade till de yttersta randområdena ska denna tidsgräns vara åtta år. 4. Om en skyddsåtgärd pågår under mer än ett år ska den successivt avvecklas med regelbundna mellanrum under tillämpningstiden, inbegripet förlängningstiden.Samråd ska regelbundet hållas med den berörda regionen eller staten inom de relevanta institutionella ramar som fastlagts i avtalet, med målet att fastställa en tidtabell för upphävande av åtgärderna så snart omständigheterna medger detta. Artikel 20 Kontrollåtgärder 1. Om utvecklingen av importen av en produkt med ursprung i en AVS-stat är sådan att importen skulle kunna leda till en av de situationer som beskrivs i artikel 12, kan importen av den produkten bli föremål för förhandskontroll från gemenskapens sida. 2. Beslutet att införa sådan kontroll ska fattas av kommissionen.Alla beslut som kommissionen fattar enligt denna artikel ska meddelas rådet och medlemsstaterna. Varje medlemsstat får hänskjuta beslutet till rådet inom tio arbetsdagar efter dagen för meddelandet.Om en medlemsstat hänskjuter kommissionens beslut till rådet, får rådet med kvalificerad majoritet bekräfta, ändra eller upphäva beslutet. Om rådet inte har fattat något beslut inom en månad efter frågans hänskjutande, ska kommissionens beslut anses bekräftat. 3. Kontrollåtgärderna ska ha begränsad giltighetstid. Om inte annat anges ska de upphöra att gälla vid slutet av den andra sexmånadersperiod som följer på den första sexmånadersperioden efter det att de infördes. 4. Kontrollåtgärder kan vid behov begränsas till ett eller flera av gemenskapens yttersta randområdens territorium. 5. Beslutet att införa kontrollåtgärder ska utan dröjsmål upplysningsvis meddelas det behöriga institutionella organ som inrättats genom det relevanta avtal som ger en region eller en stat rätt att tas upp i bilaga I. Artikel 21 Samråd Den behöriga rådgivande kommitté som avses i detta kapitel är den rådgivande kommitté som anges i artikel 4 i förordning (EG) nr 3285/94. För produkter med HS-nummer 1701 ska den behöriga kommittén biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 39 i förordning (EG) nr 318/2006. Artikel 22 Undantagsåtgärder med begränsad territoriell tillämpning Om det visar sig att villkoren för antagande av bilaterala skyddsåtgärder är uppfyllda i en eller flera av gemenskapens medlemsstater, får kommissionen efter att ha granskat alternativa lösningar i undantagsfall i enlighet med artikel 134 i fördraget tillåta kontroll- eller skyddsåtgärder som är begränsade till berörda medlemsstat eller medlemsstater, om den anser att dessa åtgärder tillämpade på den nivån är mer effektiva än åtgärder som tillämpas i hela gemenskapen. Åtgärderna ska vara tillfälliga och ska i minsta möjliga mån störa den inre marknaden. Kapitel V Procedurbestämmelser Artikel 23 Anpassning till den tekniska utvecklingen Denna förordning ska ändras i enlighet med det förfarande som anges i artikel 24.3 med hänsyn till tekniska ändringar som kan bli nödvändiga till följd av avtal som sluts med regioner eller stater i bilaga I. Artikel 24 Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av genomförandekommittén för avtalet om ekonomiskt partnerskap (nedan kallad ”kommittén”). 2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas. 3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas. 4. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader. Kapitel VI Slutbestämmelser Artikel 25 Ändringar Artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1964/2005 ska utgå. Artikel 26 Upphävande av gällande lagstiftning Följande förordningar ska härmed upphöra att gälla: (a) Förordning (EG) nr 2285/2002. (b) Förordning (EG) nr 2286/2002. Artikel 27 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och ska tillämpas från och med den 1 januari 2008. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På rådets vägnar Ordförande BILAGA 1 Förteckning över regioner och stater som slutfört förhandlingar. BILAGA 2 Ursprungsregler Denna bilaga lämnas ut som ett separat dokument. FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT SOM ENDAST PÅVERKAR BUDGETENS INKOMSTSIDA 1. FÖRSLAGETS BENÄMNING Rådets förordning om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts. 2. BUDGETRUBRIKER Kapitel och artikel: 12/120 Budgeterat belopp för det berörda året: 16 431 900 000 *(preliminära budgetförslaget 2008) 3. BUDGETKONSEKVENSER ( Förslaget har inga budgetkonsekvenser. ( Förslaget påverkar inte utgifterna, men däremot inkomsterna på följande sätt: Enligt förslaget avskaffas alla kvarvarande tullar på produkter med ursprung i de regioner eller stater i AVS som avslutar förhandlingar om avtal om ekonomiskt partnerskap eller avtal innehållande bestämmelser som är förenliga med WTO:s regler. Under 2006 var de teoretiska maximitullarna på produkter med ursprung i AVS-staterna 17,3 miljoner euro, vilket ger 13,0 miljoner euro i nettointäkter. Det enda undantaget är Sydafrika, som är förhandlingspart i förhandlingar om ett ekonomiskt partnerskapsavtal men kommer att erbjudas en särskild handelsordning där tullarna är kvar på vissa produkter som importeras till gemenskapen. Denna handelsordning är nu föremål för förhandlingar och en finansiell bedömning kommer att ingå i förslaget till rådet till ett beslut om att godkänna undertecknandet av det relevanta ekonomiska partnerskapsavtalet. I enlighet med Cotonouavtalet och ”Allt utom vapen”-bestämmelserna i samband med Allmänna preferenssystemet förs 99% av alla varor från APS-staterna tullfritt in i gemenskapen. Det är att märka att 95% av alla varor från Sydafrika också importeras tullfritt till gemenskapen enligt avtalet om handel, utveckling och samarbete. Inga ytterligare utgifter väntas. (miljoner euro avrundat till en decimal) Budgetrubrik | Inkomster | Tolvmånadersperiod fr.o.m. 2008-01-01 | 2008 | Artikel 3, kapitel 1, avdelning I | Påverkan på egna medel | 13,0 | 13,0 | Situation efter åtgärden | 2009 | 2010 | 2011 | 2012 | 2013 | Artikel 3, kapitel 1, avdelning I | 13,0 | 13,0 | 13,0 | 13,0 | 13,0 | 4. ÅTGÄRDER FÖR BEDRÄGERIBEKÄMPNING För att skydda gemenskapens finansiella intressen mot bedrägeri och andra oegentligheter får kommissionen utföra kontroller och inspektioner på platsen i enlighet med artikel 5 i kapitel II i denna förordning. Vid behov ska utredningar utföras av Europeiska bedrägeribekämpningsmyndigheten (OLAF) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999. Kommissionen kommer att genomföra regelbundna kontroller av verifikationer och kontroller på platsen. [1] EUT C , , s. . [2] EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. Avtalet rättat i EUT L 385, 29.12.2004, s. 88. [3] EGT L 311, 4.12.1999, s. 1. [4] EUT L 169, 30.6.2005, s. 1. [5] EUT L 169, 30.6.2005, s. 1. [6] EGT L 82, 22.3.1997, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36). [7] Rådets beslut 2007/627/EG av den 28 september 2007 (EUT L 255, 29.9.2007, s. 38). [8] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). [9] EGT L 348, 21.12.2002, s. 3. [10] EUT L 316, 2.12.2005, s. 1. [11] EGT L 311, 4.12.1999, s. 1. [12] EUT L 270, 21.10.2003, s. 96. [13] EUT L 58, 28.2.2006, s. 1. [14] EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. [15] EGT L 318, 20.12.1993, s. 18. [16] I denna artikel avses med jordbruksprodukter de produkter som omfattas av bilaga I till WTO-avtalet om jordbruk.