EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52004IE0325

Ytrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Åtgärder till stöd för sysselsättningen”

EUT C 110, 30.4.2004, p. 127–134 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 110/127


Ytrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Åtgärder till stöd för sysselsättningen”

(2004/C 110/22)

Den 17 juli 2003 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om ”Åtgärder till stöd för sysselsättningen”

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 4 februari 2004. Föredragande var Renate Hornung-Draus, medföredragande Wolfgang Greif.

Vid sin 406:e plenarsession den 25–26 februari 2004 (sammanträdet den 26 februari) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 102 röster för, 10 röster emot och 11 nedlagda röster:

1.   Sammanfattning och utvärdering

EESK välkomnar arbetsgruppens sysselsättningsrapport som har utarbetats under ledning av gruppens ordförande Wim Kok och som har resulterat i en utförlig och väl avvägd analys av de rådande sysselsättningspolitiska utmaningarna. Medlemsstaterna får ett tydligt budskap om vikten av reformer.

1.1.

EESK stöder arbetsgruppens metoder att genom jämförelser och bästa metoder få fram konkreta förslag på hur de sysselsättningspolitiska åtgärderna kan förbättras. Följande åtgärder, som tas upp i arbetsgruppens rapport, är särskilt viktiga för att kunna stärka Europas konkurrenskraft internationellt på ett sätt som tryggar stabiliteten i samhället, samt för att skapa ökad sysselsättning:

Främja företagsamhet och minska onödiga administrativa och byråkratiska hinder för att starta och driva företag.

Stärka forskning och innovationer genom att öka investeringarna inom dessa områden och samtidigt skapa en miljö som uppmuntrar till innovationer.

Öka flexibiliteten – både för arbetsgivare och arbetstagare – utan att ge upp den nödvändiga balans som måste finnas mellan flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden, vilket rent praktiskt innebär att kombinera nya typer av flexibilitet med nya former av trygghet.

Inrätta skatter och sociala avgifter på ett sådant sätt att de inte utgör hinder för nyanställningar, under förutsättning att detta inte leder till att de sociala trygghetssystemens finansiella bas och sociala funktion riskerar att urholkas.

Öka sysselsättningen för kvinnor genom att skapa förutsättningar – särskilt inom barnomsorgen – som gör det möjligt att förena arbete och familjeliv.

Uppmuntra arbetstagarna att pensionera sig senare och underlätta för arbetsgivare att anställa och behålla äldre arbetstagare genom lämpliga personal- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Höja nivån på grundutbildningen och sträva efter att anpassa den grundläggande utbildningen, såväl skol- som yrkesutbildning, samt högskoleutbildningarna till den efterfrågan som finns på arbetsmarknaden.

Främja livslångt lärande genom att engagera samtliga aktörer – stat, privatpersoner och näringsliv.

Öka insatserna för att bekämpa arbetslösheten. Detta är helt nödvändigt och gäller både på europeisk, nationell och lokal nivå.

Stärka de nationella parlamenten och arbetslivsorganisationerna i arbetet med att upprätta nationella handlingsplaner.

1.2.

Det är positivt att arbetsgruppen även behandlar frågan om hur de föreslagna reformerna skall tillämpas. Just inom detta område bör man intensifiera ansträngningarna. Allmänheten måste i större utsträckning än hittills inse att ekonomiskt och socialt välavvägda strukturreformer stärker Europa och förbättrar arbetsmarknadsläget.

EESK är dock kritisk till vissa delar av arbetsgruppens rapport:

Arbetsgruppen hade i vissa avseenden kunnat analysera de sysselsättningspolitiska problemen mera ingående, genom att exempelvis fokusera starkare på att öka den naturvetenskapliga kompetensen och grundläggande sociala färdigheter och genom att minska hindren för framgångsrika företag.

Det förklaras inte i tillräckligt stor omfattning att framgångsrik sysselsättningspolitik förutsätter både strukturella arbetsmarknadsåtgärder och tillväxt- och sysselsättningsorienterad makroekonomisk politik.

Det framhävs inte heller tillräckligt ingående hur viktigt det är att se till att ungdomen integreras varaktigt på arbetsmarknaden. Utöver den obestridliga roll som arbetsmarknadens parter spelar på detta område går rapporten inte in på den betydelse som sociala organisationer som icke-statliga organisationer, välgörenhetsorganisationer och kooperativ har som arbetar för arbetslösa och socialt marginaliserade personer.

Obligatoriska bidrag från samtliga företag nämns som ett sätt att fördela kostnaderna mellan arbetsgivarna när det gäller investeringar i mänskliga resurser. Nationella skillnader gör dock att det är tveksamt om ett sådant initiativ i samtliga medlemsländer kan leda till ökade investeringar i mänskliga resurser. Det verkar däremot delvis eftersträvansvärt att kunna utvidga lösningar med frivilliga fonder inklusive överenskommelser mellan arbetsmarknadsparter både på sektorsnivå och på lokal, regional och nationell nivå. Det skulle framför allt underlätta för små och medelstora företag att kunna intensifiera investeringarna i mänskliga resurser.

I de enskilda kapitlen finns det en balans mellan att underlätta flexibilitet och att behålla tryggheten på arbetsmarknaden. I det avslutande kapitlet 5 saknas det dock en analys av vem som skall ta ansvar för den nödvändiga tryggheten som är en förutsättning för den flexibla arbetsmarknaden.

Man går inte in på frågan hur lagstiftning på EU-nivå påverkar den rådande sysselsättningspolitiska situationen.

Den motsättning som finns mellan att främja aktiva sysselsättningsfrämjande åtgärder – som man uppmanar till i rapporten och som automatiskt medför ytterligare kostnader för staten – och kravet att genomföra dessa reformer inom de budgetkrav som är ett resultat av stabilitets- och tillväxtpakten utreds inte tillräckligt.

1.3.

Utvecklingen av sysselsättningstalen är ett centralt tema som EESK kommer att följa noga. EESK hoppas att man tar hänsyn till de föregående kommentarerna i de kommande diskussionerna om detta ämne.

1.4.

EESK upprepar i detta sammanhang sin övertygelse, att en lösning förutsätter att arbetsmarknadens parter inom ramen för sin självständighet engageras starkt på samtliga nivåer och i alla faser av den europeiska sysselsättningsstrategin – från utarbetande till genomförande och utvärdering – och att de nationella parlamenten deltar i motsvarande nationella förfaranden. Detta kräver att tidsplanen anpassas på motsvarande sätt.

2.   Inledning

2.1

Hög sysselsättning är en viktig förutsättning för hållbar utveckling i alla samhällen. Sysselsättning är en grundförutsättning för att kunna integrera en mångfald av samhälleliga grupper i ett fungerande samhällssystem och en viktig komponent för social integration. Sysselsättning utgör en bro mellan gamla och unga, mellan människor från olika platser och från olika samhällsklasser. Att trygga sysselsättningen och att öka den på ett såväl kvalitativt som kvantitativt sätt är en mycket angelägen uppgift med tanke på den höga arbetslösheten runt om i Europa.

2.2.

Bestående höga och stigande arbetslöshetstal i många av EU:s medlemsländer leder till allvarliga ekonomiska, samhälleliga och sociala problem. Samtliga medlemsstater uppmanas att förbättra arbetsmarknadsläget genom att främja ekonomisk och sysselsättningsmässig tillväxt och genom att ge högsta prioritet åt att minska den höga arbetslösheten. Målet är att förverkliga den inriktning av Europeiska unionen som fastställdes i Lissabon år 2000. Enligt denna plan skall EU bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Denna målsättning gäller både den ekonomiska tillväxten (3 % tillväxt per år), antalet arbetstillfällen (sysselsättningsgraden bör vara 70 %) och den sociala sammanhållningen.

2.2.1.

EESK vidhåller också att medlemsstaterna enligt de mål som ställdes upp i Lissabon – vilka EESK stöder – på flera sätt brister i sitt arbete med att minska arbetslösheten och öka produktiviteten (1). För att kunna åtgärda dessa brister krävs det att de inser orsakerna till den nuvarande situationen. Det handlar bland annat om den allt snabbare tekniska utvecklingen, som leder till att kunskap och kompetens ständigt måste anpassas till nya förutsättningar. Medlemsstaterna har inte heller i tillräcklig utsträckning reagerat på den tilltagande globaliseringen, som tvingar företagen att genomföra ändringar oftare och snabbare för att förbli konkurrenskraftiga. Det handlar också om svårigheter att förutse framtida kompetenskrav och motsvarande anpassning av utbildningssystemen.

2.2.2.

Om de rådande problemen skall kunna lösas är det nödvändigt att ta itu med följande uppgifter:

Åtgärder som främjar ekonomisk tillväxt: En tidsmässig koppling mellan de sysselsättningspolitiska och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken främjar Lissabonmålsättningarna. Om åtgärderna skall förstärkas bör processerna samordnas i större utsträckning. Kommittén är övertygad om att det ”utan stark och ihållande ekonomisk tillväxt kommer (…) att bli svårt att uppnå de (…) mål som man enades om i Lissabon” (2). Målen från Lissabon förutsätter att den europeiska ekonomiska politiken i högre grad utformas med målsättningen att öka sysselsättningen. Förutom sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder är det också angeläget att uppmärksamma den allmänna ekonomiska politiken så att ”en ny europeisk tillväxtdynamik växer fram med positiva återverkningar på sysselsättningen. Denna tillväxtdynamik skall stödjas genom tydligare målinriktning och effektivare tillämpning samt större överensstämmelse med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken” (3).

Internationell handel, frihandelssystem och globalisering kan leda till ekonomisk tillväxt men innebär också nya utmaningar. Företagen måste anpassa sig allt snabbare och oftare för att förbli konkurrenskraftiga. Detta faktum har avsevärda konsekvenser för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa. Det gäller inte enbart stora företag, utan kanske framför allt små företag. Kommittén har behandlat denna fråga i ett flertal yttranden (4).

Strukturer som påverkar sysselsättningen i de enskilda medlemsstaterna: Arbetsgruppen för sysselsättningsfrågor tog i sin rapport i november 2003 upp praktiska reformåtgärder som medlemsstaterna bör anamma. I detta yttrande på eget initiativ behandlar EESK denna fråga.

2.3.

EESK välkomnar den insats som den europeiska arbetsgruppen för sysselsättningsfrågor gjort under Wim Koks ledning. Denna inrättades på Europeiska rådets senaste vårtoppmöte. Gruppens uppgift är att fastställa vilka utmaningar det finns och lägga fram förslag på praktiska reformer både på EU-nivå och på nationell nivå för att kunna ge ytterligare underlag för den europeiska sysselsättningsstrategin. Den belyser vikten av omfattande reformer och uppmanar de nuvarande och framtida medlemsstaterna att verkligen genomföra dessa reformer.

2.3.1.

Arbetsgruppen lade fram sin rapport i november 2003. Den omfattar följande områden:

Anpassningsförmåga (att främja nyetablering av företag och skapandet av arbetstillfällen, att utveckla och sprida innovationer och forskning och att främja flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden).

Arbetsmarknaden (göra det lönsamt att arbeta, förstärka aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, öka sysselsättningen bland kvinnor, utarbeta strategier för att hantera en åldrande befolkning, integrera invandrare och minoriteter).

Investeringar i mänskliga resurser (få till stånd en högre utbildningsnivå, fördela kostnader och ansvar, underlätta möjligheten till livslångt lärande).

Förbereda för reformer (mobilisera samhället, genomföra reformer, öka EU-instrumentens hävstångseffekt).

2.3.2.

I arbetsgruppens rapport identifieras fyra nyckelfaktorer som krävs för att öka sysselsättningen och produktiviteten:

arbetsgivare och arbetstagare måste öka sin anpassningsförmåga,

fler personer måste lockas ut på arbetsmarknaden,

det måste till fler och effektivare investeringar i mänskliga resurser,

effektivare sysselsättningspolitiska åtgärder leder till verkningsfullare genomförande av reformerna.

2.3.3.

EESK är i huvudsak positiv till den rapport arbetsgruppen lagt fram. Den har genomfört en till stor del väl avvägd analys av de rådande sysselsättningspolitiska utmaningarna. Kommittén är dock kritisk till vissa aspekter.

Arbetsgruppens rapport belyser hur viktigt det är att de politiska beslutsfattarna i medlemsstaterna och på EU-nivå snabbt påbörjar och genomför reformarbetet, så att Europeiska unionen kan uppfylla de målsättningar som slogs fast i Lissabon, att år 2010 vara världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning.

2.4

För att understödja Lissabonprocessen är det angeläget och adekvat att som en del av läroprocessen göra jämförelser, inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin, på europeisk nivå men att låta befogenheterna finnas kvar i de enskilda medlemsstaterna (5). Man kan föreslå en ram på europeisk nivå och uppmuntra medlemsstaterna att fylla den med innehåll. Genom att påvisa de problem som finns på de europeiska arbetsmarknaderna och genom att samordna arbetsmarknadspolitiska åtgärder på europeisk nivå bidrar den europeiska sysselsättningsstrategin till att skapa en användbar ram samtidigt som den utgör en källa till viktiga idéer i arbetet med att lösa nationella och lokala problem. Medlemsstaterna uppmanas att överföra dessa idéer till politiken snarast möjligt.

2.4.1.

De nya allmänna riktlinjerna på medellång sikt med år 2010 som milstolpe är rimliga och väl genomtänkta (6). Större stabilitet och mera långsiktiga perspektiv gynnar en politik vars målsättning – förutom kortsiktiga åtgärder – är att kunna fungera på medellång och lång sikt. Denna målsättning möjliggör också grundläggande prioriteringar. Målsättningarna från Lissabon kan enklare uppfyllas om samordningen ökas och om sysselsättningspolitiska riktlinjer och grundläggande drag i den ekonomiska politiken och andra processer inom ramen för den öppna samordningsmetoden (social integration, pensioner osv.) knyts samman. Det är viktigt att samordningsprocesserna knyts samman ytterligare. Samtidigt bör man lägga ännu större vikt både vid att genomföra riktlinjerna i medlemsstaterna och vid resultat och utvärderingar. Man får inte glömma bort att en framgångsrik europeisk sysselsättningsstrategi, som ökar sysselsättningen, är ett viktigt sätt att öka den sociala integrationen. I detta sammanhang framhåller EESK att de mål som fastställdes i Lissabon vad gäller ekonomi, sociala frågor och sysselsättning hänger samman och inte får ses som oberoende av varandra.

2.5.

Europa står inför stora förändringar, inte minst på grund av den förestående utvidgningen. En inre marknad med en befolkning på över 450 miljoner, framväxten av nya marknader och utbyggnaden av en gränsöverskridande infrastruktur för med sig en ny ekonomisk dynamik för hela Europa och kommer även att få avsevärda följder för sysselsättningen. Inte minst de sysselsättningsmål som fastställdes för gemenskapen i Lissabon kommer att sättas ordentligt på prov. De nuvarande medlemsstaterna uppmanas därför att även när det gäller sysselsättningen utforma sina nationella riktlinjer på ett sådant sätt att man kan förbereda sig inför de nya utmaningarna. Samtidigt bör EU i samband med att sysselsättningsstrategin utformas ge särskild akt på de nya medlemsstaternas behov, så att dessa länder har en reell möjlighet att nå gemenskapens sysselsättningsmål. Inom ramen för de olika gemensamma rådgivande kommittéerna med företrädare för anslutningsländernas organiserade civila samhälle har EESK redan behandlat dessa frågor ingående (7).

Sysselsättningsfrämjande åtgärder

3.   Förbättrad anpassningsförmåga

3.1.

Den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen för sysselsättningen hänger nära samman med varandra. Ekonomisk tillväxt och ett gynnsamt investeringsklimat utgör viktiga förutsättningar för att nya arbetstillfällen skall kunna skapas och redan befintlig sysselsättning skall kunna bibehållas. Ekonomisk lönsamhet är grunden för skapandet och säkrandet av varaktiga arbetsplatser. En sysselsättningsskapande makroekonomisk policymix bestående av olika penning-, skatte- och lönepolitiska åtgärder som främjar den internationella konkurrenskraften (med hänsyn tagen till de aktuella aktörernas egna befogenheter och oberoende) utgör en nödvändig förutsättning för att den europeiska ekonomin åter skall kunna styras in på en väg präglad av tillväxt, något som i sin tur skulle göra att EU maximalt kan utnyttja sin tillväxt- och sysselsättningspotential.

3.2.

För detta krävs det, enligt kommittén, att företagen erbjuds sådana allmänna villkor som stärker deras handlingsförmåga och gör det möjligt för dem att koncentrera sig på sin huvudverksamhet och skapa arbetstillfällen samtidigt som de tar sitt sociala ansvar (8). När det gäller att stärka företagens förmåga att fullt ut ta till vara sin sysselsättningsskapande potential hänvisar EESK till arbetsgruppens initiativ för att försöka underlätta företagsetableringar och expansioner genom t.ex. att undanröja onödiga administrativa och regleringsmässiga hinder för företagsetablering och företagande, samt erbjuda företagen samlad rådgivning och stöd via särskilda servicecentra (”one-stop-shops”).

3.3.

Vid sidan av att stödja redan befintlig företagsverksamhet inom framför allt små och medelstora företag anser kommittén att man även bör rikta särskild uppmärksamhet mot att stärka företagarandan och främja nyetableringar (9). Grunden till en sådan företagaranda kan läggas redan i skolan. Under år 2000 lade man i den europeiska stadgan för småföretag fast ett antal viktiga förutsättningar som måste till för att småföretagen skall kunna stärkas (10). EESK välkomnar sysselsättningsarbetsgruppens intensiva arbete när det gäller dessa för företagsetableringen så viktiga förutsättningar. Precis som man mycket riktigt framhåller i rapporten är det särskilt viktigt att den tid som krävs för att etablera ett företag kan förkortas och att kostnaderna kan sänkas. Här råder det stora skillnader mellan EU:s medlemsländer, skillnader som bör utjämnas. Även när det gäller utvecklingen för små och medelstora företag pekar rapporten på viktiga grundförutsättningar, t.ex. tillgång till finansiering. De små och medelstora företagens betydande sysselsättningspotential bör dessutom utnyttjas och vidareutvecklas. I samband med detta bör man även uppmärksamma vikten av att främja sysselsättningen i de allra minsta företagen. För att göra det möjligt för människor att starta en självständig företagsverksamhet och för att förbereda dem inför detta bör intresserade personer kunna erbjudas lämplig utbildning och stöd, t.ex. genom samlad information via särskilda informationscentra. Unga företagare bör uppmärksammas på den utvecklingspotential som finns inom vissa branscher, t.ex. vård och miljö. EESK har redan hänvisat till den ökande sysselsättningspotentialen inom den sociala ekonomin (11). Även den uppmaning som arbetsgruppen i sin rapport riktar till medlemsstaterna att främja en företagsamhetskultur och få bukt med den stigmatisering som misslyckanden är förknippade med ser kommittén som ett viktigt initiativ.

3.4.

Att främja innovation och forskning och spridning av resultaten är något som förordas i arbetsgruppens rapport, och även EESK ser detta som en viktig faktor för att öka anpassningsförmågan och förbättra kvaliteten på arbetet. I en globaliserad värld blir ekonomierna alltmer sammanflätade och detta gör att innovationskapaciteten blir en viktig konkurrensfaktor som kan utnyttjas av såväl företagen som arbetstagarna. I det avseendet välkomnar kommittén arbetsgruppens pläderande för att de anslag till forskning och utveckling som i mars 2003 fastställdes i Europeiska rådets målsättningar (3 %) skall höjas i medlemsstaterna. Samtidigt måste man dock se till att det skapas en gynnsam miljö där idéer och forskning kan omsättas i innovationer.

3.5.

Medlemsstaterna uppmanas att i enlighet med sina nationella strukturer vidta åtgärder så att företagen och arbetstagarna bättre kan reagera på de allt snabbare förändringarna. I samband med detta är det viktigt att man hittar den rätta balansen mellan flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden, så att företagen med framgång kan erbjuda fler arbetstillfällen, samtidigt som arbetstagarna ges den trygghet de behöver. EESK välkomnar arbetsgruppens väl avvägda förslag som det presenteras i det avsnitt i rapporten som handlar om att främja flexibiliteten och tryggheten på arbetsmarknaden. Även om de samhällsmässiga och strukturella förutsättningarna i medlemsstaterna ser olika ut finns det i detta sammanhang ändå ett antal gemensamma aspekter som kommittén menar att man särskilt bör uppmärksamma, närmare bestämt följande:

Modernisering och förbättring av systemen för social trygghet, så att de anpassas till dagens förhållanden, samtidigt som deras funktion att tillhandahålla social trygghet bibehålls.

Ökad flexibilitet inom företagen genom att bättre anpassa grundförutsättningarna till företagens och deras anställdas behov, samtidigt som en rimlig trygghetsnivå för arbetstagarna säkerställs.

Främja och konsolidera flexibla anställningsformer, exempelvis olika former av tillfällig anställning som – om arbetstagaren så önskar – kan fungera som en inkörsport till fast anställning, och att man därmed beaktar likabehandling och trygghet för arbetstagaren. Det är också viktigt att man främjar innovativa arbetssätt (t.ex. distansarbete). Nya former av flexibilitet på arbetsmarknaden måste kopplas till nya former av trygghet. I samband med att grundförutsättningarna för detta skall utformas har arbetsmarknadens parter en viktig roll att spela, inte minst på kollektivavtalsområdet.

Främja den geografiska rörligheten såväl mellan EU:s medlemsstater som på medlemsstaternas inhemska arbetsmarknader, exempelvis genom att försöka få bukt med olika språkliga och kulturella problem och administrativa hinder.

4.   Att göra arbetsmarknaden attraktivare för fler människor

4.1.

I det avsnitt i rapporten som handlar om att göra det lönsamt att arbeta tar arbetsgruppen upp ett viktigt ämne. Medlemsstaternas skatte- och socialförsäkringssystem bör vara så inrättade att det lönar sig för arbetstagaren att ge sig ut på arbetsmarknaden, hålla sig kvar där och avancera. En sådan politik kan dock enligt kommittén endast lyckas om den kopplas till åtgärder som leder till en ökning av antalet tillgängliga arbetstillfällen och – som arbetsgruppen också påpekar – även förhindrar att människor fastnar i dåligt betalda eller lågkvalificerade arbeten eller i upprepad arbetslöshet. En annan viktig fråga i detta sammanhang är hur svart arbetskraft skall kunna överföras till legalt arbete. Detta skulle kunna ske med hjälp av kontrollåtgärder i kombination med olika former av incitament och även genom en sänkning av skatten på arbete, något som EESK redan fört fram i samband med sitt yttrande ”Den europeiska sysselsättningsstrategin i framtiden” (12). Skatter och sociala avgifter samt ersättningsnivåerna i de sociala trygghetssystemen måste inrättas på ett sådant sätt att den ekonomiska stabiliteten i medlemsstaternas sociala trygghetssystem och infrastrukturuppgifter inte ifrågasätts.

4.2.

Att främja aktiva och förebyggande åtgärder för arbetslösa och för dem som inte är aktiva på arbetsmarknaden utgör en viktig målsättning för EESK. Arbetsmarknadspolitiska instrument måste konsekvent vara inriktade på en återintegrering av arbetslösa på den reguljära arbetsmarknaden. Det är mycket viktigt att en utvärdering av dessa åtgärder görs. Samtidigt är det också viktigt att arbetslösa uppmuntras att själva aktivt söka arbete. Eventuella hinder för ett sådant aktivt agerande skall undanröjas med hjälp av bl.a. olika skräddarsydda tjänster. Arbetsförmedlingen har här en viktig roll att spela. För att underlätta en flexibel anpassning till arbetsmarknadens ständigt förändrade behov bör man sträva efter att få till stånd ett nära samarbete mellan arbetsförmedlingen och företagen. EESK välkomnar dessutom arbetsgruppens rekommendationer om förebyggande och aktiverande åtgärder och betonar att man i samband med företagsomstruktureringar bör prioritera aktiva åtgärder framför passiva. Till aktiva åtgärder skall även information och rådgivning räknas. Med sina riktlinjer för hanteringen av förändringar och deras sociala följder (13) har arbetsmarknadsparterna inom EU kommit med ett första viktigt bidrag på detta område, ett initiativ som EESK välkomnar.

4.3.

Kommittén hade velat se att arbetsgruppen mer ingående än vad som nu skett hade behandlat frågan om åtgärder för att integrera ungdomar på arbetsmarknaden och för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Speciellt i ett kärvt ekonomiskt läge och på en ansträngd arbetsmarknad bör ungdomarna stödjas så att de kan få fotfäste på arbetsmarknaden. Samtliga aktörer på arbetsmarknaden uppmanas därför att se över sina nuvarande bidrag och åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Samtliga utbildningar för ungdomar, särskilt inom traditionella yrken, bör omfatta utveckling av sådana färdigheter som är av vikt i ett allt mer kunskapsbaserat samhälle. EESK har i ett antal olika yttranden ingående behandlat denna fråga (14).

4.4.

Vissa grupper i samhället, t.ex. människor med något funktionshinder, lågkvalificerad arbetskraft och även vissa invandrargrupper, som ställs inför ytterligare problem på arbetsmarknaden behöver ofta särskilda förutsättningar för att kunna komma in och hålla sig kvar på arbetsmarknaden. Att integrera dessa människor är en viktig uppgift för samhället. För detta krävs en aktiv integreringspolitik. För att dessa människor skall få tillträde till och kunna stanna kvar på arbetsmarknaden behövs det inte bara attitydförändringar inom samtliga samhällsgrupper, utan man måste även se till att de nödvändiga personalpolitiska och ekonomiska grundförutsättningarna skapas. Ett meningsfullt bidrag till detta är att erbjuda dessa människor vidareutbildning så att de kan hävda sig på arbetsmarknaden. Det huvudsakliga målet bör därvid vara varaktig integration i alla former av sysselsättning.

4.5.

EESK ser positivt på att arbetsgruppen behandlar frågan om hur sysselsättning för kvinnor skall kunna ökas. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att driva på frågan om hur man kan göra det lättare att kombinera familj och förvärvsarbete. I Lissabon satte man upp målet att kvinnors sysselsättningsgrad skall fås att stiga från 54 % (2000) till 60 %. För att detta mål skall kunna nås måste grundförutsättningarna förbättras så att det blir möjligt för kvinnor att gå ut i förvärvslivet – och detta är en uppgift för samhället som helhet. Det är framför allt med en utbyggd barnomsorg som det kan bli möjligt att balansera ansvar för familjen och de krav som yrkesarbete ställer för att man skall kunna hålla sig kvar i förvärvslivet och/eller snabbt kunna komma tillbaka ut på arbetsmarknaden efter ett uppehåll. EESK välkomnar därför rådets uppmaning till medlemsstaterna att undanröja varje hinder som försvårar för kvinnor att vara aktiva på arbetsmarknaden, samtidigt som fler barnomsorgsplatser skall ställas till förfogande (15). Positivt är även arbetsgruppens klargörande att man anser att det skall finnas offentligt drivna inrättningar som tillhandahåller sådana tjänster för den breda allmänheten till en överkomlig kostnad. Viktigt är också att arbetsgruppen tar upp frågan om flexibla former av arbetstidsorganisation, exempelvis deltid. Samtidigt uppmanas arbetsmarknadens parter att i sina kollektivavtal beakta principen om likabehandling av kvinnor och män.

4.6.

Med tanke på den minskande och åldrande arbetskraften är EU:s medlemsstater mer än någonsin hänvisade till de äldre arbetstagarnas kunskaper, erfarenheter och kompetens för att bygga upp sin innovations- och konkurrenskapacitet framöver. Att främja en aktiv ålderdom utgör en viktig fråga för EESK. Kommittén ser positivt på arbetsgruppens initiativ att skapa incitament dels för arbetstagarna att vänta med att gå i pension, dels för arbetsgivarna att anställa och hålla kvar äldre arbetstagare. För att detta skall kunna förverkligas i praktiken måste man skapa ekonomiska och politiska grundförutsättningar som stärker incitamenten för arbetstagare att stanna kvar längre i förvärvslivet, samtidigt som det blir lättare för företagen att även anställa framför allt äldre arbetstagare. För att främja sysselsättningen för äldre arbetstagare skulle det vara önskvärt med en arbetsmarknad som också är öppen för äldre arbetstagare, något som kräver aktiva insatser från samtliga aktörer på arbetsmarknaden, inklusive vidareutbildningsmöjligheter så att denna grupp kan förbättra sina kvalifikationer, samt en flexiblare arbetsorganisation. Detta visar en studie som Dublinfonden genomfört (16). Att upprätthålla den äldre arbetskraftens arbetsförhet är också något som bör ges särskild uppmärksamhet. Att anpassa såväl arbetsorganisation som personalpolitik till den äldre arbetskraften är sålunda lika viktigt som att vidta lämpliga förebyggande säkerhets- och hälsoåtgärder (17).

4.7

Mot bakgrund av en krympande yrkesaktiv befolkning i Europa har EESK nyligen betonat den roll som invandrare kan spela för att säkerställa en tillräcklig potential kvalificerad arbetskraft på arbetsmarknaden (18).

5.   Investering i humankapital

5.1.

En god skol- och yrkesutbildning är inkörsporten till en framgångsrik yrkeskarriär. Europa håller på att förändras till ett ”Kunskapens Europa”. EESK har tidigare redan flera gånger med eftertryck hänvisat till den växande sysselsättningspotentialen inom den sociala ekonomin (19). EESK ser positivt på att arbetsgruppen lyfter fram utbildning som en särskilt viktig faktor. Grunden till utbildning läggs i skolan. Särskilt viktigt är att minska antalet elever som avbryter sin skolgång utan tillräckliga kvalifikationer eller färdigheter – något som också helt riktigt framhålls av arbetsgruppen – så att alla ungdomar åtminstone har de grundläggande kvalifikationer som krävs för en framgångsrik start i förvärvslivet. För att detta skall kunna uppnås måste man göra skolan attraktivare, utan att för den skull göra avkall på kvaliteten. Även när det gäller yrkesutbildning – ett område där arbetsmarknadsparterna traditionellt har en viktig roll att spela – finns det behov av ett effektivt system som vid sidan av allmänna utbildningspolitiska mål även är inriktat på arbetsmarknadens krav.

5.2.

Kommittén anser att högskoleutbildningsområdet bör stärkas. Arbetsgruppens inställning att en större del av befolkningen bör ha tillgång till högskoleutbildning är en målsättning som bör välkomnas. Detta får dock inte innebära att man gör avkall på högskoleutbildningens kvalitet. Att skapa ett europeiskt högskoleområde är ytterligare ett viktigt steg framåt. EESK har sedan länge krävt att arbetet med att få till stånd ett europeiskt område för lärande skall intensifieras (20). Utbildningskvalifikationer måste kunna erkännas inom hela Europa och även internationellt. EESK välkomnar därför de europeiska utbildningsministrarnas beslut (21) att införandet av de internationellt erkända högskoleexamina ”master” och ”bachelor” skall bli verklighet under de närmaste åren. För att underlätta för de högskoleutbildade att ta sig in på arbetsmarknaden krävs det även här att man ser över studieplanernas relevans för arbetslivet.

5.3.

Ett livslångt lärande har en viktig roll att spela för alla grupper av arbetstagare. Begreppet livslångt lärande står framför allt för en medborgares systematiska och aktiva strävan att under hela sitt liv fortsätta att utbilda sig för att kunna anpassa sig till de krav som livet ställer (22). Förutom arbetstagaren själv har även företagen intresse av att förstå värdet av och höja yrkeskompetensen. EESK ser positivt på att arbetsgruppen även ser den offentliga sektorn som en relevant aktör på detta område. Även här har arbetsmarknadsparterna en viktig roll att spela. Med tanke på att fördelarna med ett livslångt lärande kommer både arbetstagarna, företagen och samhället till godo bör man även dela på ansvaret för såväl ett livslångt lärande som de kostnader som detta för med sig. En hög kvalitetsnivå på grund- och vidareutbildning med möjlighet för arbetstagaren att tillägna sig den kompetens som hon/han behöver gör att risken för att bli arbetslös minskar och möjligheterna till sysselsättning ökar, vilket i sin tur motverkar social utslagning. Investeringar i bättre kvalifikationer och strategier för livslångt lärande är viktiga faktorer för Europas framtida konkurrenskraft och intar därför med all rätt även en framträdande plats i den europeiska sysselsättningsstrategin. För att förbättra arbetstagarnas yrkesmässiga utvecklingsmöjligheter och öka deras chanser på arbetsmarknaden måste grund- och vidareutbildningsområdet stärkas så att utbildningsinsatserna resulterar i relevant kompetens. EESK ser positivt på att arbetsmarknadens parter har anammat detta initiativ i sin handlingsplan för en livslång utveckling av yrkesmässiga färdigheter och kvalifikationer (23).

Bryssel den 26 februari 2004

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger BRIESCH


(1)  EESK:s yttrande ”Europeisk sysselsättningsstrategi” (EGT C 133 av den 6.6.2003).

(2)  EESK:s yttrande ”Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik” EUT C 208 av den 3.9.2003

(3)  EESK:s yttrande ”Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken för 2003” (EUT C 133 av den 6.6.2003); jfr även EESK:s yttrande ”Ekonomiska styresformer i EU” (EUT C 85 av den 8.4.2003); EESK:s yttrande ECO 110 ”Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken” av den 11.12.2003.

(4)  Jfr bl.a. EESK:s informationsrapport: ”Hantera globaliseringen”; EESK:s yttrande ”Att ge WTO ett mänskligare ansikte” (EUT C 133 av den 6.6.2003); ”Förberedelser inför WTO:s 5:e ministerkonferens” (EUT C 234 av den 30.9.2003)

(5)  EESK:s yttrande ”Den europeiska sysselsättningsstrategin i framtiden” (EUT C 133 av den 6.6.2003), EESK:s yttrande ”Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik” (EUT C 208 av den 3.9.2003)

(6)  EESK:s yttrande ”Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik” (EUT C 208, 3.9.2003).

(7)  Se bl.a. REX/130 – 2003 ”Vocational training and lifelong learning and their impact on employment in Estonia”; REX/148 – 2003 ”Joint declaration”; REX/087 – 2002 ”The situation of the small and medium size enterprises in Hungary compared to the SME policy of the EU”.

(8)  EESK:s yttrande ”Grönbok – Främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar” av den 20 mars 2002 (EGT C 125, 27.5.2002).

(9)  EESK:s yttrande ”Grönbok – Entreprenörskap i Europa”.

(10)  Europeiska stadgan för småföretag, juni 2000; EESK:s yttrande ”En europeisk stadga för småföretag” (EGT C 204, 18.7.2002).

(11)  När det gäller den sociala ekonomin se EESK:s yttrande ”Den sociala ekonomin och inre marknaden” (EGT C 117, 26.4.2000).

(12)  EESK:s yttrande ”Den europeiska sysselsättningsstrategin i framtiden” (EUT C 133, 6.6.2003).

(13)  ”Orientations for reference in managing change and its social consequences”, (Unice, EFS, ECPE och Ueapme, 16.10.2003).

(14)  EESK:s yttrande ”Europeiska kommissionens vitbok: Nya insatser för Europas ungdom” (EGT C 149, 21.6.2002); ”Vitbok om ungdomspolitik” (EGT C 116, 20.4.2001).

(15)  Rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2003/578/EG).

(16)  Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor: ”Bekämpning av åldersgränser på arbetsmarknaden”. Se även EESK:s yttrande ”Äldre arbetstagare” (EGT C 14, 16.1.2001).

(17)  EESK:s yttrande ”Grönbok – Främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar” av den 20 mars 2002 (EGT C 125, 27.5.2002).

(18)  EESK:s yttrande ”Invandring, integration och sysselsättning” av den 10 december 2003 (SOC/138).

(19)  Se bl.a. EESK:s yttrande ”Utbildningens europeiska dimension: karaktär, innehåll och framtidsutsikter” (EGT C 139, 11.5.2001); EESK:s yttrande ”Memorandum om livslångt lärande” (EGT C 311, 7.11.2001); EESK:s yttrande ”Europeiska riktmärken inom allmän och yrkesinriktad utbildning” (EUT C 133, 6.6.2003);. EESK:s yttrande ”Att planera morgondagens utbildning” (EGT C 36, 8.2.2002), EESK:s yttrande ”Programmet elearning” (EGT C 133, 6.6.2003).

(20)  Se framför allt EESK:s yttrande ”Utbildningens europeiska dimension: karaktär, innehåll och framtidsutsikter” (EGT C 139, 11.5.2001).

(21)  ”Communiqué of the Conference of Ministers responsible for Higher Education”, av den 19 september 2003.

(22)  EESK:s yttrande ”Memorandum om livslångt lärande” (EGT C 311, 7.11.2001).

(23)  ”Framework of Actions for the Lifelong Development of Competencies and Qualifications” av den 14 mars 2002.


BILAGA

till Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

Förkastat ändringsförslag

Följande ändringsförslag som fått en fjärdedel av de avgivna rösterna avslogs under debatten.

Punkt 3.5, tredje punktsatsen Stryk de två första meningarna och ändra den sista meningen så att texten lyder som följer

”Nya former av flexibilitet på arbetsmarknaden måste kopplas till nya former av trygghet. De allmänna villkoren för detta bör fastställas i kollektivavtal av arbetsmarknadens parter.”

Motivering

Att främja tillfällig anställning kan inte vara en godtagbar politik. Det finns situationer där sådana anställningsformer är nödvändiga med det som bör främjas är varaktiga arbetstillfällen. Flexibla anställningsformer bör betraktas som ett undantag från regeln. Bestämmelserna om flexibel anställning bör alltid utformas av arbetsmarknadens parter.

Resultat av omröstningen om att stryka text

Röster för: 53, Röster emot: 67, Nedlagda röster: 4


Top