51998PC0067

Förslag till rådets direktiv om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (98/C 123/07) (Text av betydelse för EES) KOM(1998) 67 slutlig - 98/0087(CNS)

(Framlagt av kommissionen den 6 mars 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och med beaktande av följande:

På en inre marknad som påminner om en nationell marknad bör transaktioner mellan bolag från olika medlemsstater inte vara underkastade mindre förmånliga skattevillkor än de som gäller för samma transaktioner mellan bolag från samma medlemsstat.

Beträffande betalningar av räntor och royalties är detta krav för närvarande inte uppfyllt. Nationella skattelagar, i tillämpliga fall i kombination med bilaterala avtal, säkerställer inte ett fullständigt avskaffande av dubbelbeskattningen, och tillämpningen av dem medför ofta betungande administrativa formaliteter och likviditetsproblem för de berörda bolagen.

Det är nödvändigt att se till att betalningar av räntor och royalties beskattas en enda gång i en medlemsstat.

Att avskaffa beskattningen av betalningar av räntor och royalties i den medlemsstat där de uppstår, oberoende av om de tas ut vid källan eller genom taxering, är det lämpligaste sättet att eliminera de nyss nämnda formaliteterna och problem och att säkerställa lika behandling i beskattningshänseende mellan nationella och gränsöverskridande transaktioner. Det är särskilt nödvändigt att avskaffa dessa skatter med avseende på sådana betalningar mellan närstående bolag från olika medlemsstater såväl som mellan sådana bolags fasta driftställen.

Bestämmelserna om avskaffande av skatterna bör endast tillämpas på de belopp i form av räntor eller royalties eller på de fordringar som skulle ha avtalats mellan betalaren och den förmånstagande ägaren även om ett särskilt förhållande mellan dem inte förelåg.

Medlemsstaterna bör tillåtas att inte tillämpa direktivet om sådana betalningar görs till en förmånstagande ägare som i den medlemsstat där vederbörande är hemmahörande inte är så högt beskattad som normalt är fallet vid betalning av räntor eller royalties till ett företag i den medlemsstaten.

Det är dessutom nödvändigt att inte hindra medlemsstaterna från att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa bedrägeri och missbruk.

Av budgetmässiga skäl bör Grekland och Portugal tillåtas att utnyttja en övergångsperiod för att dessa medlemsstater skall ha möjlighet att gradvis sänka skatterna på betalningar av räntor och royalties, oberoende av om de tas ut vid källan eller genom taxering, till dess att de kan tillämpa bestämmelserna i artikel 1.

Det är nödvändigt att kommissionen lämnar en rapport till rådet om detta direktivs funktion tre år efter det att det har börjat tillämpas, särskilt med tanke på en utvidgning av dess tillämpningsområde till andra bolag eller företag, en översyn av tillämpningen av artikel 7 och en översyn av räckvidden för definitionen på räntor och royalties i enlighet med den nödvändiga tillnärmningen av bestämmelserna om räntor och royalties i nationell lagstiftning och i bilaterala dubbelbeskattningsavtal.

I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen i artikel 3 b i fördraget, kan syftena med detta direktiv inte uppnås i tillräckligt hög grad genom fristående åtgärder i medlemsstaterna och kan därför bättre uppnås av gemenskapen. Detta direktiv är begränsat till det minimum som krävs för att dessa mål skall uppnås och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En medlemsstat skall undanta räntor och royalties från varje form av skatt som påförs sådan inkomst i den medlemsstaten, oavsett om den tas ut vid källan eller genom taxering, i det fall dessa räntor eller royalties betalas av eller för ett bolag i medlemsstaten i fråga eller av ett fast driftställe beläget i den medlemsstaten och tillhörande ett bolag hemmahörande i en annan medlemsstat, till ett närstående bolag i en annan medlemsstat eller till ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat och tillhörande ett närstående bolag i en medlemsstat, om detta närstående bolag eller detta fasta driftställe tillhörande det närstående bolaget är förmånstagande ägare till betalningarna.

2. Punkt 1 skall inte tillämpas i situationer som i själva verket inte innebär betalningar över gränserna. Framför allt gäller följande:

a) Den skall inte tillämpas på räntor och royalties som betalas av ett bolag i en medlemsstat eller av ett fast driftställe i den medlemsstaten tillhörande ett bolag i en annan medlemsstat, om den som är förmånstagande ägare till dessa räntor eller royalties är ett fast driftställe beläget i den förstnämnda medlemsstaten, och den fordran eller rättighet eller egendom med avseende på vilken räntorna eller royalties betalas, har direkt anknytning till ett sådant fast driftställe.

b) Den skall inte tillämpas på räntor och royalties som betalas av ett bolag i en medlemsstat till ett fast driftställe, beläget i en annan medlemsstat och tillhörande ett närstående bolag i den förstnämnda medlemsstaten, i det fall betalningen av sådana räntor eller royalties till det närstående bolaget, bortsett från betalning till ett av detta bolags fasta driftställen beläget utanför den förstnämnda medlemsstaten, skulle bli föremål för källskatt i den medlemsstaten, med mindre än att fordringen eller rättigheten eller egendomen, som ligger till grund för betalningen av räntor eller royalties, har direkt anknytning till det fasta driftstället.

Artikel 2

1. I detta direktiv avses med:

a) ränta: inkomst som härrör från fordringar av alla slag, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, och särskilt inkomst av obligationer eller förlagsbevis, inklusive premier och vinster som är förenade med sådana obligationer och förlagsbevis. Dröjsmålsavgifter skall inte anses vara ränta.

b) royalties: betalningar av alla slag som erhålls som ersättning för utnyttjandet av, eller rätten att utnyttja, varje slag av upphovsrätt (copyright) till litterära, konstnärliga, vetenskapliga verk eller mjukvara, inklusive filmer, patent, varumärken, mönster eller modeller, planer, hemliga formler eller processer, eller för användning av eller rätten att använda industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning, eller för information om industriella, kommersiella eller vetenskapliga rön. Beteckningen omfattar inte variabla eller fasta betalningar som ersättning för bearbetning av, eller rätten att bearbeta, mineralfyndigheter, källor och andra naturresurser, ej heller betalningar för användning av, eller rätten att använda mjukvara vid överlåtelse av äganderätt.

2. Förutom inkomst och betalningar som aves i punkt 1 skall i detta direktiv varje inkomst eller betalning, som anses vara räntor eller royalties, eller som med bortseende från betalarens eller den förmånstagande ägarens natur, skulle anses vara räntor eller royalties, antingen med stöd av ett gällande dubbelbeskattningsavtal mellan den medlemsstat där räntorna eller royalties uppstår och den förmånstagande ägarens medlemsstat, eller som, i frånvaro av ett sådant avtal, med stöd av skattelagstiftningen i den medlemsstat där räntorna eller royalties uppstår, behandlas som räntor eller royalties.

Artikel 3

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) Beteckningen bolag i en medlemsstat avser:

i) varje bolag som bildats i överensstämmelse med lagstiftningen i en medlemsstat och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudanläggning inom gemenskapen och vars verksamhet uppvisar en effektiv och fortlöpande länk till ekonomin i den medlemsstaten

ii) som enligt skattelagstiftningen i den medlemsstaten anses vara hemmahörande i den medlemsstaten och som inte enligt ett dubbelbeskattningsavtal med tredje land anses ha skattemässig hemvist utanför gemenskapen, och

iii) som dessutom är skyldigt att erlägga någon av följande skatter utan rätt till undantag från skatteplikt, eller en skatt som är identisk eller väsentligen densamma och som påförs efter dagen för detta direktivs ikraftträdande som tillägg till eller istället för nedanstående befintliga skatter:

- impôt des sociétés/vennootschapsbelasting och impôt des non-résidents/belasting der niet-verblijfhouders i Belgien,

- selskabsskat i Danmark,

- Körperschaftssteuer i Tyskland,

- Öüñïò åéóïäÞìáôïò íïìéêþí ðñïóþðùí i Grekland,

- impuesto sobre sociedades i Spanien,

- impôt sur les sociétés i Frankrike,

- corporation tax i Irland,

- imposta sul reddito delle persone giuridiche i Italien,

- impôt sur le revenu des collectivités i Luxemburg,

- vennootschapsbelasting i Nederländerna,

- Körperschaftssteuer i Österrike,

- imposto sobre o rendimento da pessoas colectivas i Portugal,

- yhteisöjen tulovero/inkomstskatten för samfund i Finland,

- statlig inkomstskatt i Sverige,

- corporation tax i Förenade kungariket.

b) Ett bolag är ett närstående bolag till ett annat bolag om åtminstone

i) det första bolaget direkt eller indirekt innehar minst 25 % av kapitalet i det andra bolaget, eller om

ii) andra bolaget direkt eller indirekt innehar minst 25 % av kapitalet i det första bolaget, eller om

iii) ett tredje bolag direkt eller indirekt innehar minst 25 % av kapitalet både i det första och det andra bolaget.

Medlemsstaterna skall dock ha möjlighet

- att tillämpa detta direktiv i de fall då den berörda ägarandelen är mindre än 25 %,

- att ersätta kriteriet om lägsta kapitalandel med kriteriet om lägsta röstandel.

c) Den förmånstagande ägaren till betalningar av räntor eller royalties är ett bolag hemmahörande i en medlemsstat eller ett fast driftställe i en medlemsstat som tillhör ett bolag hemmahörande i en medlemsstat som själv har fördel av betalningarna och inte som ombud, företrädare eller förvaltare för någon annan person.

d) Beteckningen fast driftställe avser en stadigvarande plats för utövande av affärsverksamhet i en medlemsstat, genom vilket ett bolag hemmahörande i en annan medlemsstat helt eller delvis utövar sin affärsverksamhet.

Ett fast driftställe skall behandlas såsom betalare av räntor och royalties i den mån sådana betalningar innebär en avdragsberättigad driftskostnad för det driftstället i den medlemsstat där det är beläget. Det skall behandlas som förmånstagande ägare av räntor och royalties för så vitt dessa utgör intäkter som i den medlemsstaten är föremål för någon av de skatter som nämns i punkt 1 a iii).

2. En medlemsstat får återkalla förmånerna enligt detta direktiv från de bolag i den medlemsstaten som inte upprätthåller de villkor som anges i punkt 1 b under en sammanhängande period av minst två år.

Artikel 4

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2.1 a och 2.2 får den medlemsstat i vilken räntan uppstår utesluta följande betalningar, som ser ut som räntebetalningar, från detta direktivs tillämpningsområde:

a) Inkomst som behandlas som vinstutdelning eller som återbetalning av kapital.

b) Inkomst från fordringar som medför rätt att få del av det betalande bolagets vinster.

c) Inkomst från fordringar som ger borgenären rätt byta ut sin rätt till ränta mot rätt att få del av det betalande bolagets vinster.

d) Inkomst från fordringar som inte innehåller någon bestämmelse om återbetalning av kapitalbeloppet.

Ränta som på så sätt omdefinierats som vinstutdelning skall följaktligen i stället omfattas av bestämmelserna i rådets direktiv 90/435/EEG (1), om den betalas mellan bolag som det aktuella direktivet är tillämpligt på.

Artikel 5

Om, på grund av det särskilda förhållandet mellan betalaren och den förmånstagande ägaren av räntor eller royalties, eller mellan dem båda och någon tredje man, storleken av denna inkomst eller dessa betalningar överstiger det belopp som skulle ha avtalats om mellan betalaren och den förmånstagande ägaren i frånvaro av ett sådant förhållande, skall bestämmelserna i detta direktiv endast tillämpas på det senare beloppet, och i fråga om räntor, om, på grund av ett sådant förhållande, fordringsbeloppet för vilket räntan betalas överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan betalaren och den förmånstagande ägaren i frånvaro av ett sådant förhållande, skall bestämmelserna i detta direktiv tillämpas endast på ränta på det senare beloppet, om något.

Artikel 6

1. Detta direktiv skall inte hindra en medlemsstat från att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa bedrägeri eller missbruk.

2. En medlemsstat får återkalla den förmån som detta direktiv innebär eller vägra att tillämpa direktivet när det gäller transaktioner som har skatteflykt eller undvikande av skatt som huvudsakligt syfte eller som ett av huvudsyftena.

Artikel 7

1. Utöver de situationer som omfattas av artikel 6, skall medlemsstaterna tillåtas att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 1 på betalningar av räntor eller royalties till ett närstående bolag hemmahörande i någon annan medlemsstat eller till ett fast driftställe i en annan medlemsstat som tillhör ett närstående bolag hemmahörande i en medlemsstat som vad gäller denna inkomst och med stöd av en bestämmelse till dess fördel eller till fördel för vissa bolag eller fasta driftställen eller vissa verksamheter

a) omfattas av den skatt som nämns i artikel 3.1 a iii) till en skattesats som är lägre än den skattesats som annars normalt skulle vara tillämplig på sådana inkomster som tas emot av bolag eller fasta driftställen hemmahörande i denna andra medlemsstat, eller

b) får en nedsättning av skattebasen som annars normalt inte skulle vara möjlig för bolag eller fasta driftställen hemmahörande i denna andra medlemsstat.

2. Om de omständigheter som avses i antingen punkt 1 a eller 1 b ovan bara gäller en del av de räntor eller royalties som avses i punkt 1, skall medlemsstaterna tillåtas att inte tillämpa bestämmelserna i detta direktiv på den delen av räntorna eller royalties.

Artikel 8

1. Grekland och Portugal skall tillåtas att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 1 under en övergångsperiod som upphör fem år efter den dag då detta direktiv träder i kraft. I ett sådant fall får skattesatsen på betalningar av räntor och royalties som görs till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat och tillhörande ett närstående bolag i en medlemsstat inte överstiga tio procent under de två första åren och fem procent under de sista tre åren. Före utgången av det femte året får rådet, på förslag av kommissionen, besluta att förlänga den övergångsperiod som föreskrivs i denna punkt.

2. Om ett bolag i en medlemsstat, eller ett fast driftställe i den medlemsstaten tillhörigt ett bolag i en medlemsstat, erhåller räntor eller royalties från ett närstående bolag i Grekland eller Portugal, eller från ett fast driftställe i Grekland eller Portugal tillhörigt ett närstående bolag i en medlemsstat, skall den förstnämnda medlemsstaten medge ett avdrag, motsvarande den skatt som betalats i Grekland eller Portugal på denna inkomst, från inkomstskatten för det bolag eller fasta driftställe som erhöll denna inkomst i enlighet med punkt 1.

3. Det avdrag som föreskrivs i punkt 2 behöver inte överstiga det lägsta av följande belopp:

a) den skatt som skall erläggas i Grekland eller Portugal på grundval av punkt 1, och

b) den del av den före avdraget beräknade inkomstskatten som skall betalas av det bolag eller fasta driftställe som erhöll betalningarna av räntor eller royalties, och som kan hänföras till betalningarna i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat i vilken bolaget är hemmahörande eller i vilken det fasta driftstället är beläget.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 2000. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Detta meddelande skall innehålla en jämförelsetabell över de nationella bestämmelser som existerar eller som införs med avseende på varje artikel i detta direktiv.

Artikel 10

Kommissionen skall tre år efter det datum som anges i artikel 9.1 överlämna en rapport till rådet om direktivets funktion, särskilt med avseende på att utvidga dess tillämpningsområde till andra bolag eller företag än de som omfattas av detta direktiv, och på en översyn av tillämpningen av artikel 7.

Artikel 11

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 12

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1) EGT L 225, 20.8.1990, s. 6.