51996AC1086

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor"

(97/C 30/19)

Rådet beslöt den 5 juni 1996 att i enlighet med artikel 198 i Romfördraget begära Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om ovannämnda förslag.

Sektionen för sociala frågor och familje-, utbildnings- och kulturfrågor, som utsetts att förbereda ärendet, antog sitt yttrande den 12 september 1996. Föredragande var Anne-Marie Sigmund.

Kommittén antog vid sin 338:e plenarsession den 25-26 september 1996 (sammanträdet den 25 september 1996) följande yttrande med 97 röster mot 2, och 8 nedlagda.

1. Inledning

1.1. I oktober 1995 meddelade EG-domstolen dom i Kalanke/Bremen-målet (mål C-450/93). Domen kom att tolkas så olika att osäkerhet uppstod angående lagligheten i vissa positiva åtgärder som syftar till att öka antalet kvinnor i vissa sektorer och positioner, och i synnerhet när det gäller kvotering är laglig.

1.2. Ämnet regleras i direktiv 76/207/EEG. Det huvudsakliga innehållet i detta direktiv är "principen om likabehandling".

1.3. I fallet Kalanke var frågan huruvida kvoteringsbestämmelserna inom Bremens jämlikhetslagar var förenliga eller ej med reglerna i direktiv 76/207/EEG. EG-domstolen slog fast att Bremen bröt mot direktivet med sin bestämmelse, som säger att vid anställning eller befordran inom offentliga tjänstesektorer där kvinnor är underrepresenterade skall, när konkurrenter är av olika kön och har likvärdiga meriter, den kvinnliga konkurrenten automatiskt ges företräde.

1.4. I den anslutande diskussionen tolkades utslaget olika:

Direktivet kan tolkas som att EG-domstolen inskränkte sig till att fördöma det "rigida" kvoteringssystem som Bremenlagarna innehöll, och som - faktiskt automatiskt - användes mot Eckhard Kalanke. Men det kan också tolkas som att alla typer av kvoteringssystem skall anses regelvidriga. Osäkerheten i denna fråga visar att medlemsstaterna inte känner sig säkra på om eller när kvoterings-systemen är tillåtna.

1.5. Den 27 mars 1996 lade kommissionen fram ett förslag till ändring av direktiv 76/207/EEG. I motiveringen till förslaget påpekar kommissionen att förslaget endast är av förklarande karaktär och inte ändrar direktivets tillämpningsområde. Formuleringen "kvinnors möjligheter" ersätts i alla fall med "det underrepresenterade könets möjligheter", vidare kopplar förslaget nu företrädesreglerna till kravet på "bedömning av särskilda omständigheter i de enskilda fallen".

1.5.1. Kommittén noterar kommissionens åsikt att domstolen i Kalanke-fallet endast fördömer det fullständigt rigida kvoteringssystemet och att det undantag som anges i artikel 2.4 avseende andra former av positiv särbehandling av kvinnor kan användas av medlemsstater och arbetsgivare, inklusive flexibla kvoteringssystem.

1.6. Av den hittillsvarande utvecklingen framgår att kommissionens föreliggande förslag till ändring av direktivet bör ses som en reaktion på EG-domstolens "Kalanke-dom". Kommittén anser att innehållet i ett dylik juridiskt förtydligande därför endast kan besvara frågan om positiva åtgärder (i synnerhet kvotering) är tillåtna.

2. Allmänna kommentarer

Även om yttrandet i princip inskränker sig till att gälla föreliggande förslag till direktiv, anser kommittén att det är absolut nödvändigt att ämnesområdet breddas i en diskussion som går utanför det aktuella fallet.

2.1. I detta sammanhang hänvisar kommittén i första rummet till sitt yttrande om "Lika möjligheter för kvinnor - ett gemenskapsprogram på medellång sikt 1986-1990" (). Där fastställdes att lika möjligheter skall vara ett ämne som angår hela samhället och att rättsföreskrifter visserligen är nödvändiga, men inte ensamma räcker för att rätta till föråldrade rollförhållanden och ändra djupt rotade tänkesätt.

I kommitténs yttrande om "en balanserad fördelning mellan män och kvinnor i beslutsprocessen" () betecknas underrepresentationen av kvinnor som en enorm utmaning för demokratin.

2.2. Principen om likabehandling och åtgärderna för att uppfylla det är enligt kommitténs uppfattning en del av den identitet som är så viktig för vårt samhälle. Kommittén stöder därför alla politiska och juridiska åtgärder som eftersträvar detta mål. Positiv särbehandling är i synnerhet ett viktigt verktyg för att bekämpa diskriminering och främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter behöver intensifiera ansträngningarna att utveckla och främja fler program för positiv särbehandling av kvinnor, särskilt i den privata sektorn.

2.3. Det är EU:s uppgift att värna om denna identitet som tar hänsyn till skillnader i historia, kultur, ekonomisk bakgrund och social struktur i medlemsstaterna. Ur denna bör en europeisk modell för jämlikhet utvecklas som tar hänsyn såväl till humanismen, liberalismen och även pluralismen som bildar en utgångspunkt för åtgärder både inom gemenskapen och i övriga världen.

2.4. I detta sammanhang hänvisar kommittén till FN-konventionen om avlägsnande av varje form av kvinnodiskriminering (1979). Kommittén anser att det vore önskvärt att man - som ett uttryck för medborgarnas vilja - tog större hänsyn till innehållet i denna konvention när man vidtar politiska och juridiska gemenskapsåtgärder. Det skulle även motsvara de förväntningar som Europas medborgare har i dag.

2.5. Enligt kommittén ter det sig p.g.a. ämnets betydelse inte bara lämpligt, utan också i högsta grad önskvärt, att eftersträva bestämmelser även inom primärrätten. Kommittén välkomnar därför att förankringen av principen om likabehandlingen i gemenskapens primärrätt diskuteras redan under regeringskonferensen.

2.6. Kommittén uppmanar därför deltagarna att införa en motsvarande artikel i EG-fördraget, som förutom ett rent diskrimineringsförbud fastställer ett principiellt krav på likabehandling av kvinnor och män.

3. Särskilda kommentarer

Kommittén välkomnar i princip kommissionens initiativ om att klargöra frågan om likabehandling av kvinnor och män.

3.1. Kommittén har förståelse för de svårigheter som ett otvetydigt klargörande av denna fråga medför. Dock anser kommittén att kommissionen entydigt bör ta ställning till huruvida lagligheten hos positiva åtgärder - i synnerhet kvotering - i framtiden principiellt skall förankras i gemenskapsrätten. Förslaget uppfyller dock enligt kommittén inte det anspråk på slutgiltigt klarläggande som kommissionen själv gjort.

3.2. Kommittén är medveten om att utgångsläget för positiva åtgärder skiftar från medlemsstat till medlemsstat. Just därför bör kommissionen uttryckligen notera detta och lämna motsvarande motivering, i den mån man anser att det går att förena individens rätt till jämlik behandling - som är förankrad i direktivet - med begreppet "grupp" och därmed med kvotering.

3.3. Dessutom erinrar kommittén än en gång om att det enligt subsidiaritetsprincipen fortfarande måste överlåtas till medlemsstaterna att bestämma vilka positiva åtgärder som skall vidtas för att genomföra principen om jämlik behandling.

3.4. Kommittén betonar sin åsikt att ett direktiv inte är det lämpliga instrumentet för att åstadkomma ett entydigt och slutgiltigt klargörande av denna principfråga.

3.5. Kommittén anser att föreliggande förslag till direktivändring föregriper ett klargörande som hör hemma i primärrätten. Därför är förslaget för närvarande inte ändamålsenligt. Kommittén rekommenderar följaktligen att man inväntar resultaten från regeringskonferensen.

3.6. P.g.a. denna principiella inställning har kommittén avstått från en mer ingående diskussion om formuleringarna i det föreliggande utkastet.

3.7. Därför arbetar kommittén, i egenskap av beskyddare av europeiska medborgarintressen, för att principen om likabehandling, med dess vittomfattande betydelse, i regeringskonferensens översyn av fördragstexten skall utformas så att medlemsstaterna primärrättsligt förpliktigas att garantera jämställdhet mellan kvinnor och män.

3.8. Avslutningsvis uttrycker kommittén sin förhoppning om att man skall kunna reglera frågan om likabehandling och driva den genom positiva åtgärder på gemenskapsnivå i primärrätten i en form som kan förstås av och kännas tillfredställande för Europas medborgare. Enligt kommitténs uppfattning måste det i alla händelser vara en gemensam angelägenhet att det mål som formuleras i artikel 1 i direktiv 76/207/EEG - att realisera principen om likabehandling av män och kvinnor i medlemsstaterna - uppnås på grundval av klara, otvetydiga rättsföreskrifter.

Bryssel den 25 september 1996.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Carlos FERRER

() EGT nr C 189, 28. 7. 1986, s. 31.

() EGT nr C 204, 15. 7. 1996, s. 21.