21.4.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 92/1

---

KONVENTION

om centraliserad tullklarering avseende fördelning av nationella uppbördskostnader som behålls när de traditionella egna medlen överförs till EU:s budget

2009/C 92/01

DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA, Europeiska unionens medlemsstater,

SOM BEAKTAR rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (nedan kallat beslutet),

SOM BEAKTAR rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av ovan nämnda beslut om systemet för gemenskapernas egna medel (nedan kallad förordningen),

SOM BEAKTAR att centraliserad klarering och andra förenklingar av tullformaliteter, i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (nedan kallad den moderniserade tullkodexen), kan bidra till gynnsamma villkor för handeln,

SOM BEAKTAR att enhetstillståndet enligt artikel 1.13 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 ger samma fördelar till dess att den moderniserade tullkodexen ska tillämpas,

SOM BEAKTAR rådets uttalande av den 25 juni 2007 om fördelningen av uppbördskostnader, om mervärdesskatt och statistik, för ett genomförande av en centraliserad klarering, och rådets och kommissionens uttalande av den 25 juni 2007 om utvärderingen av tillämpningen av systemet för centraliserad klarering,

SOM BEAKTAR artiklarna 17 och 120 i den moderniserade tullkodexen, vilka föreskriver dels att de beslut som fattas av tullmyndigheter i gemenskapen ska vara giltiga i hela gemenskapen, dels att resultatet av tullmyndigheternas kontroll ska ha samma bevisvärde i gemenskapens hela territorium,

HAR AV FÖLJANDE SKÄL INGÅTT DENNA KONVENTION:

(1)

Förvaltningen av den centraliserade klareringen, som kan kombineras med förenklade tullformaliteter och som innebär att varor deklareras för fri omsättning i en medlemsstat men anmäls till tullen i en annan medlemsstat, medför administrativa kostnader i båda medlemsstaterna. Detta motiverar en partiell omfördelning av de uppbördskostnader som behålls när de traditionella egna medlen i enlighet med förordningen har överförts till gemenskapsbudgeten.

(2)	Denna omfördelning, som utförs av den avtalsslutande parten på den plats där tulldeklarationen har ingetts till förmån för den avtalsslutande parten på den plats där varorna uppvisas, motsvarar totalt 50 % av de uppbördskostnader som behålls.

(3)	För att omfördelningen av uppbördskostnaderna ska fungera väl måste särskilda förfaranden antas i form av en konvention mellan de avtalsslutande parterna.

(4)	Denna konvention ska tillämpas av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive lagar och förfaranden.

HÄRIGENOM AVTALAS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNING OCH DEFINITIONER

Artikel 1

1.   I denna konvention fastställs förfaranden för omfördelning av uppbördskostnader när egna medel överförs till EU:s budget, vilka de avtalsslutande parterna ska följa vid centraliserad klarering i den mening som avses i artikel 106 i den moderniserade tullkodexen, när varor klareras för fri omsättning i en medlemsstat men anmäls till tullen i en annan medlemsstat.

2.   De förfaranden som avses i punkt 1 ska även gälla när principerna för centraliserad klarering kombineras med fastställda förenklingar enligt den moderniserade tullkodexen.

3.   De förfaranden som avses i punkt 1 ska även gälla för enhetstillstånd, enligt definitionen i artikel 1.13 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93, vid övergång till fri omsättning.

Artikel 2

I denna konvention avses med

a)	tillstånd: alla tillstånd utfärdade av tullmyndigheterna, som tillåter övergång till fri omsättning vid det tullkontor som ansvarar för den plats där tillståndsinnehavaren är etablerad, oavsett vid vilket tullkontor varorna anmäls,

b)	tillståndsgivande tullmyndigheter: de tullmyndigheter i den deltagande medlemsstaten som tillåter att varor övergår till fri omsättning vid det tullkontor som ansvarar för den plats där tillståndsinnehavaren är etablerad, oavsett vid vilket tullkontor varorna anmäls,

c)	biträdande tullmyndigheter: de tullmyndigheter i den deltagande medlemsstaten som bistår de tillståndsgivande tullmyndigheterna i övervakningen av förfarandet och av varornas övergång till fri omsättning,

d)	importtullar: tullar som ska betalas vid import av varor,

e)	uppbördskostnader: de belopp som medlemsstaterna får behålla i enlighet med artikel 2.3 i beslutet eller någon motsvarande bestämmelse i ett senare beslut som ersätter detta.

KAPITEL II

FASTSTÄLLANDE OCH OMFÖRDELNING AV UPPBÖRDSKOSTNADER

Artikel 3

1.   De tillståndsgivande tullmyndigheternas medlemsstat ska meddela lämpliga uppgifter om de uppbördskostnader som ska omfördelas till de biträdande tullmyndigheternas medlemsstat på elektronisk väg eller, om det inte är möjligt, på annat lämpligt sätt.

2.   De biträdande tullmyndigheterna ska meddela de tillståndsgivande tullmyndigheterna

a)	namn på och adress till den myndighet som är behörig att ta emot uppgifter enligt punkt 1,

b)	uppgifter om det bankkonto som ska användas för insättning av de uppbördskostnader som ska omfördelas.

3.   De lämpliga uppgifter som avses i punkt 1 är följande:

a)	Identifiering av tillståndet.

b)	Dag för kreditering av de fastställda egna medlen i enlighet med artiklarna 9 och 10 i förordningen.

c)	Egna medel som ställs till förfogande, med beaktande av eventuell återbetalning eller uppbörd i efterhand av importavgifter.

d)	Behållna uppbördskostnader.

Artikel 4

De uppbördskostnader som de tillståndsgivande tullmyndigheternas medlemsstat ska omfördela till de biträdande tullmyndigheternas medlemsstat ska vara lika med femtio procent (50 %) av de uppbördskostnader som behållits.

Artikel 5

1.   Den inbetalning som avses i artikel 4 ska verkställas den månad under vilken de fastställda egna medlen krediteras i enlighet med artiklarna 9 och 10 i förordningen.

2.   Dröjsmålsränta ska debiteras för det belopp som avses i punkt 1 från den dag då den föreskrivna perioden löper ut till dagen för betalning.

Räntesatsen för förfallna skulder ska vara den räntesats som Europeiska centralbanken har tillämpat vid sin senaste huvudsakliga refinansieringstransaktion som utfördes före den första kalenderdagen av det aktuella halvåret (referensräntan) plus två procentenheter.

Om de tillståndsgivande tullmyndigheternas medlemsstat inte deltar i tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen, ska den ovan nämnda referensräntan vara den motsvarande ränta som fastställs av dess nationella centralbank. I detta fall ska den referensränta som gällde den första kalenderdagen av det aktuella halvåret tillämpas under de följande sex månaderna.

KAPITEL III

TVISTLÖSNING

Artikel 6

Alla eventuella tvister som kan uppstå mellan de avtalsslutande parterna om hur konventionen ska tolkas eller fungera ska om möjligt lösas förhandlingsvägen. Om de avtalsslutande parterna inte kommer fram till någon lösning inom tre månader får de i samförstånd utse en medlare för att lösa tvisten.

KAPITEL IV

GENOMFÖRANDE- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 7

1.   Generalsekreteraren vid Europeiska unionens råd ska vara depositarie för denna konvention.

2.   Medlemsstaterna i Europeiska unionen kan bli avtalsslutande parter i denna konvention genom att hos Europeiska unionens generalsekreterare deponera ett ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument så snart de interna förfaranden som krävs för antagande av konventionen har fullgjorts.

3.   Denna konvention träder i kraft nittio dagar efter det att den sista signatärstaten har förklarat att den fullgjort alla de interna förfaranden som krävs för antagande av konventionen. Fram till ikraftträdandet kan varje medlemsstat som fullgjort dessa förfaranden emellertid förklara att den kommer att tillämpa konventionen i förhållande till de medlemsstater som har avgett motsvarande förklaring i fråga om de bestämmelser som omfattas av denna konvention.

4.   Alla administrativa överenskommelser mellan medlemsstaterna om omfördelning av uppbördskostnader ska när denna konvention är tillämplig ersättas av bestämmelserna i denna konvention från och med den dag då den vinner tillämplighet mellan de berörda medlemsstaterna.

Artikel 8

1.   Ändring av denna konvention får föreslås av varje avtalsslutande part, i synnerhet om tillämpningen av konventionen medför allvarliga budgetförluster för en avtalsslutande part. Förslag till ändringar ska översändas till den depositarie som avses i artikel 7, vilken ska meddela de avtalsslutande parterna om dem.

2.   Ändringar ska antas i samförstånd mellan de avtalsslutande parterna.

3.   De ändringar som antagits i enlighet med punkt 2 träder i kraft i enlighet med bestämmelserna i artikel 7.

Artikel 9

Denna konvention ska ses över av de avtalsslutande parterna senast tre år efter den dag då den moderniserade tullkodexen blir tillämplig och får vid behov ändras på grundval av denna översyn i enlighet med artikel 8.

Artikel 10

1.   Varje fördragsslutande part kan säga upp denna konvention genom anmälan till Europeiska unionens råds generalsekreterare.

2.   Uppsägningen får verkan nittio dagar efter den dag då generalsekreteraren mottagit notifikationen.

---