(1)

Etylenoxid i produkttyp 2 (desinfektionsmedel och algicider som inte är avsedda att användas direkt på människor eller djur), enligt definitionen i bilaga V till förordning (EU) nr 528/2012, infördes i arbetsprogrammet för en systematisk granskning av alla existerande verksamma ämnen i biocidprodukter som avses i den förordningen, enligt bilaga II till kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2014 (2). En ansökan om godkännande av etylenoxid i produkttyp 2 lämnades in den 1 december 2009.

(2)

I kommissionens genomförandebeslut (EU) 2025/1074 (3) konstaterades att den representativa produkt som ingick i ansökan om godkännande inte omfattades av tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 528/2012 och att det därför var lämpligt att inte godkänna etylenoxid som verksamt ämne för användning i biocidprodukter i produkttyp 2.

(3)

I enlighet med artikel 55.3 i förordning (EU) nr 528/2012 lämnade Polen den 25 februari 2026 in en ansökan till kommissionen om undantag från artikel 19.1 a i den förordningen, i vilken landet begärde att få godkänna biocidprodukter som innehåller etylenoxid för skydd av kulturarv, inklusive arkivmaterial.

(4)

Enligt den information som Polen lämnat är användningen av etylenoxid nödvändig för att skydda föremål med cellulosasubstrat och andra kulturarvsföremål eftersom det verkar vara den enda effektiva metoden för att bekämpa de många olika skadliga organismer som kan hota sådana föremål, särskilt mögel och bakterier. Svamp- eller bakterieaktivitet på kulturarvsföremål med cellulosasubstrat kan leda till mekaniska skador, missfärgning, minskad hållfasthet och i slutändan till att föremålet förstörs helt. Bevarandet av material som polykromt trä, textilier och stafflimålningar hotas också av mikrobiologisk kontaminering, som kan orsaka såväl kemisk nedbrytning i form av pigmentförändringar och nedbrytning av bindemedel som fysiska skador som fläckar och försvagade fibrer. Dessutom drabbar mikrobiologisk kontaminering i regel hela samlingar snarare än enskilda föremål. Enligt Polen är svampinfektioner särskilt farliga i detta avseende eftersom dessa mikroorganismer kan växa på olika typer av substrat, där en högre fukthalt praktiskt taget är det enda som krävs för att svampinfektioner ska utvecklas.

(5)

Såsom Polen anger i ansökan är desinficering med etylenoxid i gaskammare det mest effektiva desinfektionsförfarandet för skydd av kulturarvsföremål, särskilt i biblioteks- och arkivlokaler. Ämnet är mycket effektivt mot mikroorganismer, bland annat mögel, mögelsporer och resistenta former, det förändrar varken optiska parametrar eller påskyndar det behandlade papperets naturliga åldrande, och det kammarbaserade desinfektionssystemet är säkert för personalen och de desinficerade samlingarna är säkra för framtida användare. Enligt Polen är en av de främsta fördelarna med denna teknik möjligheten att tillämpa den i stor skala, vilket gör det möjligt att desinficera hela samlingar samtidigt. Detta är särskilt viktigt vid masskontaminering på grund av översvämningar och andra naturkatastrofer, vattenutsläpp eller brandsläckning med vatten.

(6)

Enligt Polen finns det inga lämpliga alternativa metoder för att behandla kulturarvsföremål, inklusive arkivmaterial. Användningen av etanol är endast effektiv vid lokal kontaminering och ytkontaminering, men inte för invändig kontaminering och lämpar sig inte heller för massdesinfektion. Kvartenära ammoniumångor är ineffektiva mot sporer och cellulolytiska svampar och kan förändra papperets fysikaliska egenskaper och pH-värde. Anoxi är effektivt mot insekter, men inte mot mögel och bakterier. Joniserande strålning, till exempel gammastrålning, gör pappret mer känsligt för framväxten av mikroorganismer och kan leda till betydande cellulosanedbrytning. UV-strålning är ineffektivt mot sporer och potentiellt skadligt för de föremål som behandlas och orsakar färgförändring, sprödhet och tvärbindning hos organiska material.

(7)

Som Polen anger i sin ansökan gasar utbildat yrkesfolk de material som ska behandlas med produkter som innehåller etylenoxid. På grund av sina farliga egenskaper utförs desinficeringen med etylenoxid endast i hermetiskt slutna vakuumkammare för gasning, med ett slutet, helt automatiserat och noggrant kontrollerat system under atmosfärtryck. Desinfektionsprocessen omfattar flera steg, inklusive en slutlig, repeterbar fas av luftning och avlägsnande av restgaser till en katalytisk förbränningsanläggning, där etylenet bryts ned helt och utsläpp till miljön förhindras. När processen är klar placeras det behandlade materialet i ett rent lagringsutrymme som är försett med ett system för att upptäcka etylenoxid samt ett ventilationssystem som en ytterligare säkerhet i minst sju dagar.

(8)

Informationen och motiveringen i Polens ansökan visar att användningen av etylenoxid är nödvändig för skydd av kulturarv och att det inte finns några lämpliga alternativ för att behandla kulturarvsföremål i Polen, särskilt inte för behandlingen av arkiv- och biblioteksanläggningar, eftersom alla de alternativa metoder som för närvarande finns tillgängliga antingen inte är tillräckligt effektiva eller kan skada det behandlade materialet.

(9)

På grundval av den information och motivering som Polen lämnat bör slutsatsen dras att användningen av etylenoxid är nödvändig för skydd av kulturarv i Polen och att det för närvarande inte finns några lämpliga alternativ i Polen. Polen bör därför tillåtas att godkänna biocidprodukter som innehåller etylenoxid för skydd av kulturarv.