(1)

Enligt Europeiska unionens åttonde miljöhandlingsprogram som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 (4) ska kommissionen, medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter och berörda aktörer, både på unions- och medlemsstatsnivå, effektivt tillämpande av höga standarder för öppenhet, allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning i enlighet med konventionen från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece) om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen).

(2)

I Århuskonventionen, som ratificerades av Europeiska gemenskapen den 17 februari 2005 genom rådets beslut 2005/370/EG (5), bekräftas att ökad tillgång för allmänheten till miljöinformation och spridning av sådan information bidrar till en ökad medvetenhet om miljöfrågor, ett fritt meningsutbyte, ett aktivare deltagande från allmänhetens sida i beslut som rör miljön och i slutändan till en bättre miljö. Århuskonventionen erkänner dessutom rätten till skydd av personuppgifter eller akter om en fysisk person, om denna person inte har gett sitt medgivande till att informationen lämnas ut till allmänheten och om sådan sekretess gäller enligt nationell rätt. Om unionsrätten kräver att kommersiell eller industriell information ska vara sekretessbelagd för att skydda ett legitimt ekonomiskt intresse, bör denna sekretess säkerställas.

(3)

Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (6) och (EU) 2018/1725 (7) är tillämpliga på medlemsstaternas respektive unionens institutioners, organs och byråers behandling av personuppgifter inom ramen för den här förordningen. Registrerade har därför rätt att bli informerade om behandlingen av deras uppgifter inom ramen för den här förordningen och om utövandet av sina rättigheter enligt dessa förordningar.

(4)

Den 2 december 2005 ratificerade Europeiska gemenskapen Uneces protokoll om register över utsläpp och överföringar av föroreningar (protokollet) genom rådets beslut 2006/61/EG (8).

(5)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 (9) upprättades ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar för att genomföra protokollet.

(6)

Kommissionen konstaterade i sin rapport om framstegen med genomförandet av förordning (EG) nr 166/2006, som offentliggjordes den 13 december 2017, att rapporteringskraven borde göras mer enhetliga genom att ytterligare utnyttja synergier med närliggande unionsrätt på miljöområdet om föroreningar från industrianläggningar, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (10) och rådets direktiv 91/271/EEG (11). I rapporten framhölls också behovet av att undersöka alternativ för ytterligare kontextuell information för att göra de rapporterade uppgifterna mer ändamålsenliga.

(7)

Genom kommissionens meddelande av den 12 maj 2021 med titeln Vägen till en frisk planet för alla – EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark inrättas en unionshandlingsplan för nollförorening, energi, utfasning av fossila bränslen och den cirkulära ekonomin samt främjas en effektiv användning av rapporterad information i den bredare övervaknings- och prognosramen för nollförorening och enligt den övervakningsram som fastställs i det åttonde miljöhandlingsprogrammet.

(8)

I linje med slutsatserna i kommissionens rapport om framstegen med genomförandet av förordning (EG) nr 166/2006, som offentliggjordes den 13 december 2017, utvecklade kommissionen i juni 2021, med bistånd från Europeiska miljöbyrån (miljöbyrån), en portal för industriutsläpp (portalen) som ska ersätta det europeiska registret över utsläpp och överföringar av föroreningar i syfte att förbättra synergierna med rapporteringen enligt direktiv 2010/75/EU.

(9)

Portalen ska ge allmänheten kostnadsfri tillgång online till ett mer integrerat och enhetligt dataset om viktiga miljöbelastningar som industrianläggningar ger upphov till, eftersom sådana uppgifter utgör ett kostnadseffektivt verktyg för jämförelser och beslutsfattande avseende miljöfrågor och bidrar till att främja bättre miljöprestanda, följa trender, påvisa framsteg när det gäller att minska utsläppen, riktmärka anläggningar, övervaka att berörda internationella avtal följs, fastställa prioriteringar och bedöma vilka framsteg som miljöpolitiken och miljöprogrammen på unionsnivå och nationell nivå resulterat i.

(10)

Uppgifterna i portalen bör redovisas i aggregerad och icke-aggregerad form för att användarna ska kunna göra riktade sökningar samt för att tillhandahålla ett elektroniskt sätt att enkelt utvinna data, inbegripet i form av dataset baserade på sökningarna.

(11)

Rapporteringskraven bör gälla på anläggningsnivå för att skapa synergier mellan portalen och databaserna över miljöbelastningar från industrianläggningar, inbegripet de industrianläggningar som omfattas av direktiv 2010/75/EU, och för att säkerställa samstämmighet med och stödja genomförandet av det direktivet.

(12)

I syfte att uppfylla protokollets krav bör de rapporteringskrav som föreskrivs i denna förordning gälla alla verksamheter som förtecknas i bilaga I till protokollet, och vid uppfyllandet av dessa rapporteringskrav bör det anges vilken industrienhet som anläggningen, eller en del därav, hör till. För att skapa synergier med närliggande unionsrätt på miljöområdet som berör industrianläggningar bör denna förordnings tillämpningsområde dessutom anpassas till de industriverksamheter som förtecknas i bilagorna I och Ia till direktiv 2010/75/EU och till vissa verksamheter som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2193 (12).

(13)

För att övervaka industrianläggningars miljöprestanda bör de uppgifter som ska ingå i portalen, över de tillämpliga kvantitativa tröskelvärden som förtecknas i bilaga II, omfatta utsläpp till miljön av vissa föroreningar, borttransport av avloppsvatten som innehåller dessa föroreningar och borttransport av avfall.

(14)

Portalen bör även innehålla uppgifter om de berörda anläggningarnas användning av vatten, energi och relevanta råvaror för att möjliggöra övervakning av framstegen mot en cirkulär och ytterst resurseffektiv ekonomi. De uppgifter som ska ingå i portalen bör omfatta relevanta råvaror som används i produktionsprocessen och som har en betydande inverkan på miljön. Fastställandet av vad som ska betraktas som relevanta råvaror bör baseras på det arbete som utförts i den process som leder fram till utarbetandet av referensdokumenten för bästa tillgängliga teknik (BAT) enligt direktiv 2010/75/EU.

(15)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning när det gäller verksamhetsutövarnas rapportering till behöriga myndigheter bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att upprätta den förteckning över relevanta råvaror som verksamhetsutövarna ska rapportera efter samråd med medlemsstaterna, de berörda industrierna och icke-statliga organisationer som främjar människors hälsa och miljöskydd. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (13).

(16)

Verksamhetsutövare vid anläggningar bör rapportera information om den berörda anläggningens produktionsvolym och driftstimmar för att göra det möjligt att kontextualisera uppgifter som rapporterats om utsläpp av föroreningar, borttransport av avloppsvatten som innehåller dessa föroreningar och borttransport av avfall. Den informationen bör, i tillämpliga fall, hanteras i enlighet med sekretessbestämmelserna i denna förordning.

(17)

Den samlade nyttan med portalen för tillgång till miljöinformation om industrianläggningar bör maximeras genom att inkludera information som rapporterats av medlemsstaterna till kommissionen i enlighet med direktiv 2010/75/EU liksom andra informationsflöden från unionsrätten på miljöområdet om klimatförändring och skydd av luft, vatten och mark samt unionsrätten om avfallshantering, inbegripet rapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU (14), Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (15) och direktiv 2010/75/EU. För att maximera portalens värde för användarna bör den dessutom utformas för att underlätta framtida integrering med andra relevanta miljödataflöden.

(18)

Av rättssäkerhetsskäl bör verksamhetsutövarna eller medlemsstaterna ange huruvida uppgifterna om utsläpp av föroreningar, borttransport av avloppsvatten som innehåller dessa föroreningar och borttransport av avfall är lägre än tröskelvärdena för rapportering.

(19)

För att förbättra kvaliteten på de rapporterade uppgifterna och säkerställa att de är jämförbara är det lämpligt att harmonisera de kvantifieringsmetoder som verksamhetsutövarna ska använda när de rapporterar om utsläpp av föroreningar, borttransport av avloppsvatten som innehåller dessa föroreningar, borttransport av avfall och resursanvändning. Eftersom mätning är den mest exakta kvantifieringsmetoden bör verksamhetsutövarna använda mätning för kvantifieringen. Om mätning inte är möjlig bör verksamhetsutövarna använda beräkning. Uppskattning bör endast användas som en sista utväg.

(20)

Eftersom verksamhetsutövare vid animalieproduktions- och vattenbruksanläggningar kan sakna nödvändig kapacitet för att korrekt kvantifiera det avsiktliga utsläppet av föroreningar bör medlemsstaterna ha rätt att kvantifiera dessa utsläpp för deras räkning.

(21)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning i fråga om medlemsstaternas rapportering bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i syfte att fastställa typen av och formatet för den information som ska lämnas samt rapporteringsfrister. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(22)

Med tanke på betydelsen av att unionens medborgare snabbt får tillgång till miljöinformation är det viktigt att medlemsstaterna och kommissionen gör uppgifterna allmänt tillgängliga så snabbt som det är tekniskt möjligt. Även om den exakta rapporteringsfristen ska fastställas i en genomförandeakt bör den inte infalla senare än elva månader räknat från det berörda rapporteringsårets slut.

(23)

Där så är lämpligt bör portalen även underlätta tillgång till information om utsläpp av föroreningar från diffusa källor, så att beslutsfattarna lättare kan se utsläppen av föroreningar i sitt sammanhang och avgöra hur de kan minskas på effektivast möjliga sätt.

(24)

De uppgifter som medlemsstaterna och verksamhetsutövarna tillhandahåller bör vara av hög kvalitet, särskilt med avseende på exakthet, fullständighet, enhetlighet och trovärdighet. Behöriga myndigheter bör därför bedöma kvaliteten på de uppgifter som lämnas av verksamhetsutövarna.

(25)

Allmänheten bör ha obegränsad tillgång till den miljöinformation som medlemsstaterna rapporterar, och undantag från denna regel bör endast vara möjliga enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (16) eller i förekommande fall Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (17).

(26)

Det bör säkerställas att allmänheten kan delta i all framtida utveckling av portalen genom att den i ett tidigt skede bereds tillfälle att lämna synpunkter, upplysningar, analyser och åsikter som är av betydelse för beslutsprocessen i detta avseende.

(27)

För att öka portalens användbarhet och effekt bör kommissionen, med bistånd från miljöbyrån, ta fram vägledning till stöd för genomförandet av denna förordning, med särskild uppmärksamhet på genomförandet av bestämmelser som inte ingick i förordning (EG) nr 166/2006 och potentiella effekter på sektorer som inte omfattas av den förordningen.

(28)

I syfte att göra det möjligt för kommissionen att uppdatera förteckningen över industri- eller jordbruksverksamheter som omfattas av rapporteringskraven bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av denna förordning i syfte att anpassa bilaga I till ändringar av protokollet.

(29)

Kommissionen bör även ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att ändra bilaga II till denna förordning i syfte att fastställa tröskelvärden för rapportering och lägga till föroreningar som omfattas av specifika tillsynsåtgärder enligt unionsrätten om kvaliteten på luft och vatten samt kemikalier, inbegripet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (18) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (19), 2004/107/EG (20), 2006/118/EG (21), 2008/50/EG (22), 2008/105/EG (23) och (EU) 2020/2184 (24), och för att avspegla ändringar av protokollet med avseende på föroreningar som ska rapporteras eller deras tröskelvärden för rapportering. För att underlätta en fullständig tillämpning av denna förordning bör kommissionen senast den 31 december 2025 anta en delegerad akt om översyn av förteckningen över ämnen och tröskelvärden i bilaga II till denna förordning, inbegripet bland annat en bedömning av behovet av att sänka tröskelvärdena för rapportering för perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) och andra relevanta ämnen.

(30)

När kommissionen antar delegerade akter enligt denna förordning är det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (25). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(31)

För att säkerställa ett ändamålsenligt genomförande av denna förordning bör medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelser av denna förordning och bör säkerställa att de genomförs.

(32)

Förordning (EG) nr 166/2006 behöver ändras betydligt. Den bör därför upphävas och ersättas av denna förordning för att säkerställa rättssäkerhet, klarhet och öppenhet.

(33)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förbättra allmänhetens tillgång till miljöinformation genom upprättandet av en integrerad och enhetlig unionstäckande elektronisk databas och att möjliggöra övervakning av industriella föroreningar i syfte att bidra till att förebygga och minska dem, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna eftersom behovet av jämförbara uppgifter mellan samtliga medlemsstater talar för en hög grad av harmonisering utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(34)

De rapporteringskrav som fastställs i denna förordning bör gälla från och med rapporteringsåret 2027 så att medlemsstaterna och verksamhetsutövarna får tillräckligt med tid på sig för att vidta nödvändiga åtgärder.

(35)

För att säkerställa kontinuiteten i tillhandahållandet av uppgifter och rättssäkerhet bör förordning (EG) nr 166/2006 fortsätta att tillämpas för rapporteringsåret 2026.

1.

anläggning: en fast, teknisk enhet i vilken en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I bedrivs, liksom all annan därmed förknippad verksamhet på samma plats och som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som förtecknas i den bilagan och som kan påverka utsläpp och föroreningar.

2.

industrienhet: en eller flera anläggningar, eller delar därav, på samma plats och som drivs av en och samma fysiska eller juridiska person.

3.

plats: anläggningens och industrienhetens geografiska läge.

4.

allmänheten: allmänheten enligt definitionen i artikel 3.16 i direktiv 2010/75/EU.

5.

utsläpp: spridning av en förorening till miljön genom mänsklig verksamhet, avsiktligen eller genom olyckshändelse, rutinmässigt eller vid enstaka tillfällen, inbegripet spill, utsläpp till luft, vatten eller mark, injicering, bortskaffande eller dumpning, eller genom avloppssystem utan slutlig avloppsrening.

6.

förorening: ämnen eller grupper av ämnen som på grund av sina egenskaper kan vara skadliga för miljön eller människors hälsa om de sprids till miljön.

7.

ämne: ett ämne enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2010/75/EU.

8.

verksamhetsutövare: en verksamhetsutövare enligt definitionen i artikel 3.15 i direktiv 2010/75/EU.

9.

borttransport: en förflyttning, bort från en anläggning, av avfall för förfaranden för återvinning eller bortskaffande, eller av föroreningar i avloppsvatten för avloppsrening.

10.

avfall: avfall enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG.

11.

avloppsvatten: avloppsvatten från tätbebyggelse, hushållsspillvatten och industrispillvatten enligt definitionen i artikel 2.1, 2.2 respektive 2.3 i direktiv 91/271/EEG, och annat använt vatten som på grund av de ämnen eller föremål det innehåller regleras i unionsrätten.

12.

diffusa källor: de talrika mindre eller spridda källor till utsläpp av föroreningar till luft, vatten eller mark, vars sammanlagda belastning kan ha en betydande inverkan på dessa medier och för vilka det är opraktiskt att samla in rapporter från varje källa.

13.

behörig myndighet: den eller de nationella myndigheter, eller annat eller andra behöriga organ, som medlemsstaterna utsett.

14.

farligt avfall: farligt avfall enligt definitionen i artikel 3.2 i direktiv 2008/98/EG.

15.

förfarande för återvinning: varje förfarande som avses i bilaga II till direktiv 2008/98/EG.

16.

förfarande för bortskaffande: varje förfarande som avses i bilaga I till direktiv 2008/98/EG.

17.

rapporteringsår: det kalenderår för vilket uppgifter ska samlas in.

18.

vattenbruk: vattenbruk enligt definitionen i artikel 4.25 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (26).

a)

Rapporteringsrutiner, med särskild uppmärksamhet på bestämmelser som inte ingick i förordning (EG) nr 166/2006 och sektorer som inte omfattades av den förordningen, inbegripet tekniska riktlinjer för metoder som underlättar analys för övervakning av PFAS, såsom detektionsgränser, parametervärden och provtagningsfrekvens.

b)

De uppgifter som ska rapporteras.

c)

Kvalitetssäkring och kvalitetsbedömning.

d)

Vilken typ av uppgifter som kan undanhållas och, om det rör sig om sekretessbelagda uppgifter, orsaken till att de undanhålls.

e)

Hänvisning till internationellt godkända metoder för fastställande, analys och provtagning av utsläpp.

f)

Namn på moderbolag.

g)

Beräkningsmetoder, inklusive utsläppsfaktorer per reningsteknik, för animalieproduktion och vattenbruk.

h)

Hur definitionerna i denna förordning för platser, industrienheter och anläggningar ska tillämpas i praktiken, bland annat genom en förteckning över exempel eller särskilda förklaringar, bilder, ritningar, diagram eller andra visuella referenser eller stöd.