(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 (3) underlättar gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott och minskar därmed möjligheten för utrikes bosatta lagöverträdare att undgå sanktioner. En effektiv gränsöverskridande utredning av trafiksäkerhetsrelaterade brott och verkställighet av sanktioner förbättrar trafiksäkerheten eftersom utrikes bosatta förare därigenom uppmuntras att begå färre brott och köra säkrare.

(2)

Unionsmedborgarnas kunskap om gällande trafiksäkerhetsregler, tillämpliga sanktioner i medlemsstaterna och den stora sannolikheten för en oundviklig sanktion främjar trafiksäkerheten och minskar antalet trafiksäkerhetsrelaterade brott och trafikrisker.

(3)

Erfarenheterna hos rättsvårdande myndigheter som deltar i utredningar av trafiksäkerhetsrelaterade brott har visat att den nuvarande ordalydelsen i direktiv (EU) 2015/413 varken underlättar en effektiv utredning av trafiksäkerhetsrelaterade brott som begås av utrikes bosatta förare eller verkställighet av ekonomiska sanktioner i önskad utsträckning. Detta leder till att utrikes bosatta förare i större utsträckning undgår sanktioner och till en försämrad trafiksäkerhet i unionen. Dessutom respekteras inte alltid utrikes bosatta förares grundläggande och processuella rättigheter i samband med gränsöverskridande utredningar, särskilt på grund av bristande insyn vid fastställandet av beloppet för ekonomiska sanktioner och i överklagandeförfaranden. Syftet med detta direktiv är därför att effektivisera utredningen av trafiksäkerhetsrelaterade brott som begås med fordon registrerade i en annan medlemsstat än den där brottet begicks (den medlemsstat där brottet begicks). Detta skulle bidra till att uppnå unionens mål att minska dödstalen inom alla transportsätt till nära noll senast 2050 och stärka skyddet av utrikes bosatta förares grundläggande och processuella rättigheter.

(4)

I EU:s ram för trafiksäkerhetspolitik 2021–2030 – Nästa steg mot nollvisionen av den 19 juni 2019 upprepade kommissionen sitt åtagande att uppnå det ambitiösa målet att uppnå nära noll dödsfall och noll allvarliga skador på unionens vägar senast 2050 (nollvisionen) och det medelfristiga målet att minska antalet dödsfall och allvarliga skador med 50 % senast 2030 – ett mål som ursprungligen fastställdes i Vallettaförklaringen om trafiksäkerhet, som antogs av transportministrarna i unionens medlemsstater den 29 mars 2017. För att uppnå dessa mål tillkännagav kommissionen i sitt meddelande Strategi för hållbar och smart mobilitet – att sätta EU-transporterna på rätt spår för framtiden av den 9 december 2020 sin avsikt att se över direktiv (EU) 2015/413.

(5)

Tillämpningsområdet för direktiv (EU) 2015/413 bör utvidgas till att omfatta andra trafiksäkerhetsrelaterade brott för att säkerställa likabehandling av förare. Med tanke på den rättsliga grund på vilken direktiv (EU) 2015/413 antogs, nämligen artikel 91.1 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), bör de brott som ska läggas till i det direktivet ha en direkt koppling till trafiksäkerheten genom att man tar itu med farliga och vårdslösa beteenden som utgör en allvarlig risk för trafikanter. Utvidgningen av tillämpningsområdet för direktiv (EU) 2015/413 bör också återspegla den tekniska utvecklingen när det gäller automatisk upptäckt av trafiksäkerhetsrelaterade brott.

(6)

Trafiksäkerhetsrelaterade brott klassificeras antingen som administrativa överträdelser eller brott enligt nationell rätt. Beroende på de tillämpliga nationella förfarandena kan sådana brott därför ge upphov till förfaranden som inleds av administrativa eller rättsliga myndigheter vid domstolar som är behöriga i förvaltningsrättsliga eller straffrättsliga frågor. I de flesta fall beivras sådana trafiksäkerhetsrelaterade brott av medlemsstaterna inom ramen för massbehandling, vilket, i fall där en exakt identifiering av föraren är en förutsättning för att påföra den relevanta sanktionen enligt rätten i den medlemsstat där brottet begicks, förhindrar en effektiv tillämpning och/eller utfärdande av en europeisk utredningsorder. De villkor för utfärdande av en europeisk utredningsorder som anges i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU (4) är i de flesta fall inte uppfyllda, och det direktivet kan därför inte tillämpas, särskilt när brotten klassificeras som administrativa överträdelser. I detta sammanhang bör de nationella myndigheterna i den medlemsstat där brottet begicks, för att kunna identifiera lagöverträdarna med den grad av säkerhet som krävs enligt deras nationella rätt, ha tillgång till ett effektivt förfarande för att begära ömsesidigt bistånd från de berörda nationella myndigheterna i den medlemsstat där det fordon med vilket brottet begicks är registrerat (registreringsmedlemsstaten) eller den berörda personens bosättningsmedlemsstat. Detta förfarande bör grundas på väldefinierade åtgärder som inte allvarligt påverkar de berörda personernas rättigheter. Detta bör dock inte påverka situationer där villkoren för att tillämpa direktiv 2014/41/EU i enskilda fall anses vara uppfyllda; i sådana fall bör de förfaranden som fastställs i det direktivet tillämpas av de medlemsstater som är bundna av det. Det bör erinras om att en särskild unionsrättslig ram reglerar det straffrättsliga samarbetet, som bygger på principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden. Det är därför nödvändigt att tillämpningen av direktiv (EU) 2015/413 i dess lydelse enligt det här direktivet inte undergräver medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter enligt annan tillämplig unionsrätt på det straffrättsliga området, särskilt de som fastställs i rådets rambeslut 2005/214/RIF (5) vad gäller ömsesidigt erkännande av bötesstraff och direktiv 2014/41/EU vad gäller bevisinhämtning, samt i artikel 5 i konventionen, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (6) vad gäller förfaranden för översändande och delgivning av rättegångshandlingar. Genomförandet av direktiv (EU) 2015/413 bör inte heller påverka straffrättsliga förfaranden som kräver särskilda garantier för berörda personer och de rättssäkerhetsgarantier för misstänkta och tilltalade som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU (7), 2012/13/EU (8), 2013/48/EU (9), (EU) 2016/343 (10), (EU) 2016/800 (11) och (EU) 2016/1919 (12).

(7)

Nationella kontaktställens ansvarsområden och befogenheter bör fastställas för att säkerställa att de kan samarbeta friktionsfritt med alla behöriga myndigheter som deltar i utredningen av de trafiksäkerhetsrelaterade brott som omfattas av direktiv (EU) 2015/413 i dess lydelse enligt det här direktivet. Nationella kontaktställen bör alltid vara tillgängliga för sådana behöriga myndigheter och besvara begäranden från dem utan oskäligt dröjsmål. Detta bör gälla oavsett brottets art eller den behöriga myndighetens rättsliga ställning, och i synnerhet oavsett om den behöriga myndigheten har nationell, regional eller lokal behörighet.

(8)

Grunderna i det system för gränsöverskridande informationsutbyte som inrättades genom direktiv (EU) 2015/413 har visat sig vara effektiva. Ytterligare förbättringar och justeringar är dock nödvändiga för att åtgärda problem som beror på att uppgifter saknas, är felaktiga eller oriktiga. Därför bör medlemsstaterna åläggas ytterligare skyldigheter när det gäller behovet av att hålla vissa uppgifter i de relevanta databaserna tillgängliga och uppdaterade i syfte att effektivisera informationsutbytet.

(9)

Ett antal medlemsstater står nu inför en situation där allvarliga trafiksäkerhetsrelaterade brott begås i bilar som hyrts i andra medlemsstater. Förare som begår trafiksäkerhetsrelaterade brott med sådana hyrbilar undgår sanktioner eftersom de kan utnyttja skillnader i medlemsstaternas regler samt brister i informationsutbytet och det ömsesidiga biståndet.

(10)

Det nationella kontaktstället i den medlemsstat där brottet begicks bör tillåtas att göra automatiska sökningar i fordonsregister för att hämta uppgifter om slutanvändare av fordon om sådan information redan finns tillgänglig. Dessutom bör en lagringsperiod för uppgifter om fordonens tidigare innehavare, ägare och slutanvändare fastställas, så att myndigheterna kan få den information de behöver för utredningen.

(11)

Den berörda personen kanske inte känner till rättssystemet i den medlemsstat där brottet begicks eller talar dess officiella språk, och därför bör berörda personers grundläggande och processuella rättigheter skyddas bättre. För att uppnå detta mål bör obligatoriska minimikrav för innehållet i meddelandet om trafikbrott fastställas, och den nuvarande mallen för det informationsbrev som endast innehåller grundläggande information, som fastställs i bilaga II till direktiv (EU) 2015/413, bör inte längre användas.

(12)

Meddelandet om trafikbrott bör som ett minimum vara formulerat på ett sätt som är begripligt för den som saknar juridisk utbildning och innehålla detaljerad information om brottets rubricering och de rättsliga följderna av det trafiksäkerhetsrelaterade brottet, särskilt eftersom sanktionerna för de brott som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv (EU) 2015/413 i dess lydelse enligt det här direktivet kan vara av icke-ekonomisk natur, såsom begränsningar av lagöverträdarens rätt att köra. Rätten till försvar bör också stödjas genom att det tillhandahålls detaljerad information om var, när och hur denna rättighet kan utövas i den medlemsstat där brottet begicks. I detta avseende bör utrikes bosatta ges tillräckligt med tid för att söka ett rättsmedel, till exempel överklaga. En beskrivning av utevaroförfaranden bör också tillhandahållas i tillämpliga fall, eftersom den berörda personen kanske inte har för avsikt att återvända till den medlemsstat där brottet begicks för att delta i förfarandena. Betalningsalternativ och sätt att minska sanktionernas omfattning bör också göras lättförståeliga för att uppmuntra frivilligt samarbete. Slutligen bör meddelandet om trafikbrott, eftersom denna handling bör vara den första som den berörda personen mottar, innehålla den information som anges i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (13), som i enlighet med artikel 13.2 d i det direktivet bör inkludera information om den källa som personuppgifterna härrör från, samt den information som anges i artiklarna 13 och 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (14). Denna information bör lämnas i meddelandet om trafikbrott antingen direkt eller genom hänvisning till den plats där den görs tillgänglig. Medlemsstaterna behöver hjälpa trafikanterna att kontrollera att meddelandena om trafikbrott och uppföljningshandlingarna är äkta. I detta syfte behöver medlemsstaterna, med varandra och med kommissionen, genom säkra metoder utbyta mallar för meddelanden om trafikbrott och för uppföljningshandlingar som utfärdas av deras behöriga myndigheter och som används i gränsöverskridande fall. Medlemsstaterna behöver också informera varandra om vilka behöriga myndigheter som har rätt att utfärda dessa meddelanden om trafikbrott och uppföljningshandlingar.

(13)

Om en utrikes bosatt förare kontrolleras vid en vägkontroll och en sådan åtgärd leder till att uppföljningsförfaranden inleds i samband med ett trafiksäkerhetsrelaterat brott, bör ett meddelande om trafikbrott skickas till den utrikes bosatta föraren. När det gäller kontroller på plats i samband med ett trafiksäkerhetsrelaterat brott som begåtts av den utrikes bosatta föraren och fall då den behöriga myndigheten har verkställt sanktionen för det begångna brottet genom att ålägga den utrikes bosatta föraren att betala sanktionsbeloppet på plats, bör den utrikes bosatta föraren endast tillhandahållas vissa väsentliga delar av meddelandet om trafikbrott på plats.

(14)

För att säkerställa att den berörda personen är den person som faktiskt mottar meddelandet om trafikbrott och eventuella uppföljningshandlingar, och för att undvika att icke-berörda tredje parter inblandas på ett felaktigt sätt, bör regler om delgivning av meddelandet om trafikbrott och uppföljningshandlingar fastställas i detta direktiv.

(15)

Både meddelandet om trafikbrott och eventuella väsentliga uppföljningshandlingar bör skickas på det språk som används i fordonets registreringsbevis. Om meddelandet om trafikbrott och uppföljningshandlingar skickas på ett språk som den berörda personen inte förstår, bör den berörda personen ges möjlighet att begära att få uppföljningshandlingarna på ytterligare ett, valfritt, av unionsinstitutionernas officiella språk, som är ett annat språk än det som används i fordonets registreringsbevis. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks bör bevilja denna begäran.

(16)

Effektiv rättslig prövning bör tillhandahållas i fall där de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där brottet begicks inte följer de språknormer och regler för delgivning av handlingar som fastställs i detta direktiv och i deras respektive nationella rätt.

(17)

I fall där det inte är möjligt att på grundval av den information som erhållits från fordonsregistret identifiera den berörda personen med den grad av säkerhet som krävs enligt rätten i den medlemsstat där brottet begicks bör medlemsstaterna samarbeta för att fastställa den berörda personens identitet. I detta syfte bör ett förfarande för ömsesidigt bistånd införas för att identifiera den berörda personen, antingen genom en begäran om bekräftelse, på grundval av information som redan innehas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks, eller genom en begäran om en riktad utredning som ska genomföras av de berörda behöriga myndigheterna i registreringsmedlemsstaten eller i bosättningsmedlemsstaten.

(18)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör använda ett standardiserat elektroniskt formulär för begäran och svaret avseende ömsesidigt bistånd, för att tillhandahålla den ytterligare information som begärs av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks och som är nödvändig för att identifiera den berörda personen. Medlemsstaterna bör använda sina nationella kontaktställen för att möjliggöra en mycket säker och effektiv överföring av såväl utgående begäranden om ömsesidigt bistånd som inkommande svar på dessa. Den begärda informationen bör samlas in utan oskäligt dröjsmål och under alla omständigheter inom de tidsfrister som anges i detta direktiv. Vid insamling av information och svar på begäran om bistånd ska den registreringsmedlemsstat eller bosättningsmedlemsstat som har tagit emot begäran beakta både att den berörda personen måste underrättas i god tid och att den medlemsstat där brottet begicks som inkommit med begäran måste kunna vidta nödvändiga åtgärder i god tid, särskilt med beaktande av de preskriptionsregler som fastställs i nationell rätt i den medlemsstat där brottet begicks.

(19)

Den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten bör specifikt identifiera de grunder på vilka den kan vägra att tillhandahålla ömsesidigt bistånd för identifiering av den berörda personen. I synnerhet bör skyddsmekanismer införas för att undvika att identiteten på skyddade personer, exempelvis personer som ingår i vittnesskyddsprogram, avslöjas vid tillhandahållande av ömsesidigt bistånd.

(20)

Medlemsstaterna bör tillåtas att använda samma nationella förfaranden som de skulle ha använt om det trafiksäkerhetsrelaterade brottet begåtts av en inrikes bosatt, för att identifiera den berörda utrikes bosatta personen. Rättssäkerheten bör stärkas när det gäller tillämpligheten av specifika åtgärder som vidtas inom ramen för sådana förfaranden, närmare bestämt när det gäller handlingar som kräver ett medgivande eller förnekande av brottet eller ålägger berörda personer skyldigheter att samarbeta för att identifiera den ansvariga personen. Eftersom dessa åtgärder bör ha samma rättsliga verkningar för de berörda personerna som i inhemska fall bör dessa personer också omfattas av samma standard i fråga om grundläggande och processuella rättigheter.

(21)

Om unionsrätten eller nationell rätt uttryckligen ger tillgång till eller möjlighet att utbyta information från andra nationella databaser eller unionsdatabaser i enlighet med direktiv (EU) 2015/413, bör medlemsstaterna ha möjlighet att utbyta information genom att använda sådana databaser, samtidigt som de grundläggande rättigheterna för utrikes bosatta berörda personer respekteras.

(22)

Om det inte är möjligt att överlämna handlingar per post, rekommenderad leverans, rekommenderad försändelse eller likvärdigt elektroniskt kommunikationsmedel, bör den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks ha rätt att förlita sig på att den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten delger handlingarna och meddelandena till den berörda personen enligt sin egen nationella rätt om delgivning av handlingar. Medlemsstaterna bör använda sina nationella kontaktställen för att möjliggöra en säker och effektiv överföring av såväl den utgående begäran om överlämnande av handlingar som det inkommande svaret på denna.

(23)

Det är nödvändigt att betona att det finns ett betydande problem med utebliven verkställighet vad gäller trafiksäkerhetsrelaterade brott som begås av utrikes bosatta och att ändringarna av artikel 1 i rådets rambeslut 2005/214/RIF, där definitionen av ett beslut fastställs, kanske inte är tillräckliga för att lösa detta problem på ett effektivt sätt.

(24)

Eftersom rambeslut 2005/214/RIF inte är anpassat till massbehandling av trafiksäkerhetsrelaterade brott, där små ekonomiska sanktioner ofta klassificeras som administrativa, och för att säkerställa likabehandling av inhemska och utrikes bosatta förare, bör särskilda bestämmelser fastställas i detta direktiv för att ge medlemsstaterna möjlighet att verkställa administrativa beslut om sanktioner på vägtrafikområdet över gränserna och tillhandahålla ömsesidigt bistånd för denna verkställighet. Detta utesluter inte att rambeslut 2005/214/RIF tillämpas.

(25)

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna genomföra en översyn av lösningar för gränsöverskridande elektronisk tillgång till register över trafiksäkerhetsrelaterade brott som förvaltas av nationella myndigheter, i syfte att bedöma hur medborgarnas tillgång till meddelanden om trafikbrott och uppföljningshandlingar som riktas till dem kan förbättras.

(26)

En begäran om att lämna ut uppgifter ur fordonsregister och utbytet av uppgifter i gränsöverskridande fall bör göras via ett enda elektroniskt system. Med utgångspunkt i den redan befintliga tekniska ramen bör därför den automatiska sökningen av uppgifter i fordonsregister enligt direktiv (EU) 2015/413 endast utföras genom användning av den mycket säkra programvaran för det europeiska informationssystemet för fordon och körkort (Eucaris) och ändrade versioner av denna programvara. Denna programvara bör möjliggöra ett snabbt, kostnadseffektivt, säkert och tillförlitligt utbyte av specifika uppgifter i fordonsregister mellan medlemsstaterna, och således göra utredningarna av de trafiksäkerhetsrelaterade brotten effektivare. Medlemsstaterna bör inte utbyta information på andra sätt, som skulle vara mindre kostnadseffektiva och kanske inte säkerställer att överförda uppgifter skyddas. Vid utbytet av uppgifter ur fordonsregister kan de behöriga myndigheterna stöta på avvikande begäranden som kan föranleda en misstanke om missbruk av informationsutbytet och kräva att lämpliga åtgärder vidtas av de behöriga myndigheterna. Sådana avvikande begäranden kan särskilt utgöras av begäranden som är ovanliga i fråga om frekvens eller innehåll, som kommer plötsligt eller som endast avser specifika brott. Medlemsstaterna bör använda Eucaris specifikt för automatisk sökning av uppgifter ur fordonsregister och ömsesidigt bistånd för att identifiera den berörda personen, ömsesidigt bistånd vid delgivning av meddelandet om trafikbrott och uppföljningshandlingar, samt ömsesidigt bistånd i samband med verkställighetsåtgärder.

(27)

För att förhindra det missbruk som uppstod vid genomförandet av direktiv (EU) 2015/413 och för att skydda de grundläggande rättigheterna för de medborgare som berörs av de förfaranden för gränsöverskridande utbyte som fastställs genom det direktivet i dess lydelse enligt det här direktivet, bör medlemsstaterna säkerställa att deras behöriga myndigheter och nationella kontaktställen med ansvar för genomförandet av direktiv (EU) 2015/413 i dess lydelse enligt det här direktivet fullt ut fullgör sina skyldigheter utan att privatägda eller privat förvaltade rättsliga enheter ges befogenhet att bedriva verksamhet med koppling till genomförandet av det här direktivet. I synnerhet kräver rätten till skydd av personuppgifter för de berörda personerna, rätten till god förvaltning, rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, rätten till oskuldspresumtion och rätten till försvar, samt den välfungerande mekanism för gränsöverskridande informationsutbyte som fastställs genom direktiv (EU) 2015/413, att endast utsedda nationella behöriga myndigheter och nationella kontaktställen kan inleda, genomföra och verkställa förfaranden avseende trafiksäkerhetsrelaterade brott. Detta påverkar inte de behöriga myndigheternas möjlighet att förlita sig på de tekniska stödtjänster som tillhandahålls av privatägda eller privat förvaltade rättsliga enheter, såsom posttjänster, uppförande eller underhåll av radar och privata laboratoriers analys av narkotika- eller alkoholanvändning. En övergångsperiod på två år skulle göra det möjligt för de medlemsstater som anlitat privatägda eller privat förvaltade rättsliga enheter vid genomförandet av detta direktiv att säkerställa att deras behöriga myndigheter är fullt operativa och kan hantera förfarandena för gränsöverskridande utbyte i full överensstämmelse med reglerna i direktiv (EU) 2015/413 i dess lydelse enligt det här direktivet.

(28)

Omfattningen av den information som medlemsstaterna rapporterar till kommissionen bör utvidgas så att informationen inkluderar faktorer som är nära kopplade till målet att förbättra trafiksäkerheten och information om antalet trafiksäkerhetsrelaterade brott som begåtts av förare av fordon som är registrerade i ett tredjeland och som upptäckts av en behörig myndighet i en medlemsstat. Syftet med denna utvidgning är att göra det möjligt för kommissionen att analysera situationen i medlemsstaterna och föreslå initiativ på grundval av solida fakta. För att kompensera för den ytterligare administrativa bördan för medlemsstaternas myndigheter och anpassa rapporteringen till kommissionens utvärderingskalender bör rapporteringsperioden förlängas. En övergångsperiod bör beviljas så att den pågående tvååriga rapporteringsperioden kan avslutas utan avbrott.

(29)

För att uppnå de mål som fastställs i EU:s ram för trafiksäkerhetspolitik 2021–2030 – Nästa steg mot nollvisionen, skulle frågan om hur trafiksäkerhetsrelaterade brott som begås av förare av fordon som är registrerade i tredjeland bör hanteras kunna övervägas. I detta syfte bör olika sätt att förbättra samarbetet och informationsutbytet om trafiksäkerhetsrelaterade brott mellan medlemsstaterna och tredjeländer undersökas, förutsatt att likvärdigt skydd ges till de berörda personerna och att reglerna om överföring av personuppgifter till tredjeländer följs. Särskilda digitala lösningar behöver också undersökas. Detta skulle inte påverka medlemsstaternas rätt att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med tredjeländer om samarbete för att lagföra trafiksäkerhetsrelaterade brott.

(30)

Detta direktiv bör inte hindra medlemsstaterna från att inbördes ingå och tillämpa bilaterala eller multilaterala avtal, i den mån sådana avtal skulle gå utöver och bidra till att förenkla eller underlätta de förfaranden som fastställs i detta direktiv.

(31)

Eftersom uppgifter om identifiering av den berörda personen utgör personuppgifter i den mening som avses i förordning (EU) 2016/679 och direktiv (EU) 2016/680 och eftersom unionens rättsliga ram för hantering av personuppgifter har ändrats avsevärt sedan direktiv (EU) 2015/413 antogs, bör bestämmelserna om behandling av personuppgifter anpassas till den nya rättsliga ramen.

(32)

Kommissionen har i enlighet med artikel 62.6 i direktiv (EU) 2016/680 sett över andra rättsakter som antagits av unionen och som reglerar de behöriga myndigheternas behandling av personuppgifter för de ändamål som anges i artikel 1.1 i det direktivet, i syfte att bedöma huruvida dessa akter behöver anpassas till det direktivet och, i förekommande fall, lägga fram förslag till ändring av dessa akter för att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt för skydd av personuppgifter inom tillämpningsområdet för det direktivet. Den översynen, som lades fram i kommissionens meddelande av den 24 juni 2020 med titeln Det fortsatta arbetet med att anpassa regelverket för den tidigare tredje pelaren till dataskyddsreglerna, ledde till att direktiv (EU) 2015/413 identifierades som en av de andra rättsakter som behöver ändras. Det bör därför klargöras i det här direktivet att behandlingen av personuppgifter också bör vara förenlig med direktiv (EU) 2016/680, om behandlingen omfattas av dess materiella och personliga tillämpningsområde.

(33)

All behandling av personuppgifter enligt direktiv (EU) 2015/413 bör vara förenlig med förordning (EU) 2016/679, direktiv (EU) 2016/680 och europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (15) om behandlingen omfattas av deras respektive materiella och personliga tillämpningsområde.

(34)

Den rättsliga grunden för den behandling som krävs för att fastställa den berörda personens identitet och för att överlämna meddelandet om trafikbrott och uppföljningshandlingarna till den berörda personen fastställs i direktiv (EU) 2015/413, i enlighet med artikel 6.1 första stycket e och, i tillämpliga fall, med artikel 10 i förordning (EU) 2016/679 och artikel 8 i direktiv (EU) 2016/680. I linje med samma regler fastställs i det här direktivet den rättsliga grunden för medlemsstaternas skyldighet att behandla personuppgifter i syfte att tillhandahålla varandra ömsesidigt bistånd för att identifiera de berörda personerna.

(35)

I vissa medlemsstater lagras personuppgifter om utrikes bosatta berörda personer i ett nätverk av servrar (moln). Utan att det påverkar tillämpningen av de regler om personuppgiftsincidenter som fastställs i förordning (EU) 2016/679 och direktiv (EU) 2016/680 samt de regler om personuppgiftsincidenter och säkerhetsincidenter som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 (16), bör medlemsstaterna säkerställa att de informerar varandra om cybersäkerhetsincidenter som rör dessa uppgifter.

(36)

Kommissionen bör ge proportionellt ekonomiskt stöd till initiativ som förbättrar det gränsöverskridande samarbetet när det gäller efterlevnaden av trafiksäkerhetsrelaterade trafikregler i unionen. Sådant stöd kan också ges till informationskampanjer i hela unionen om skillnader i nationell rätt, med särskilt fokus på grannländer.

(37)

En onlineportal (CBE-portalen) bör inrättas för att ge trafikanter i unionen heltäckande information om de gällande trafiksäkerhetsrelaterade trafikreglerna i medlemsstaterna. Sådan information behöver vara begriplig och tillgänglig. Den bör omfatta information om rättsmedel, information om eventuella rättigheter som de berörda personerna har enligt direktiv (EU) 2015/413 i dess lydelse enligt det här direktivet, inbegripet språkalternativ, information om dataskyddsregler och tillämpliga sanktioner, inbegripet i förekommande fall tillämpliga icke-ekonomiska konsekvenser, samt information om system och tillgängliga medel för betalning av ekonomiska sanktioner som påförts till följd av trafiksäkerhetsrelaterade brott. Med icke-ekonomiska konsekvenser avses poängsystem eller det faktum att ett visst trafiksäkerhetsrelaterat brott kan leda till kördiskvalifikationer genom att den berörda personens körkort tillfälligt eller permanent återkallas.

(38)

Medlemsstaterna bör sträva efter att säkerställa att intäkterna från ekonomiska sanktioner för trafiksäkerhetsrelaterade brott som verkställs enligt direktiv (EU) 2015/413 i dess lydelse enligt det här direktivet används för att öka trafiksäkerheten och säkerställa insyn i trafiksäkerhetsåtgärder.

(39)

I syfte att beakta relevant teknisk utveckling eller ändringar av relevanta unionsrättsakter, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen i syfte att uppdatera bilagan till detta direktiv genom ändringar av den. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (17). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(40)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv (EU) 2015/413, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa förfaranden, innehåll och tekniska specifikationer, inbegripet cybersäkerhetsåtgärder, för de automatiska sökningar som ska utföras i samband med utredningar av trafiksäkerhetsrelaterade brott, innehållet i det elektroniska standardformuläret för begäran och metoderna för överföring av information kopplade till begäran om ömsesidigt bistånd för identifiering av den berörda personen, innehållet i elektroniska formulär för begäran om ömsesidigt bistånd för delgivning av meddelandet om trafikbrott och uppföljningshandlingarna samt användningen och underhållet av CBE-portalen. De tekniska lösningarna bör anpassas till den europeiska interoperabilitetsramen och de relevanta lösningar för ett interoperabelt Europa som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/903 (18). Genomförandebefogenheterna bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (19). Till dess att de genomförandeakter som antagits av kommissionen har blivit tillämpliga bör det dock finnas övergångsbestämmelser för automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister på grundval av det befintliga elektroniska systemet, för att garantera ett smidigt utbyte av uppgifter.

(41)

Medlemsstaterna behöver säkerställa att det finns lämpliga och effektiva mekanismer för verkställighet eller indrivning av ekonomiska sanktioner.

(42)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter i unionen och likabehandling av berörda personer genom att effektivisera förfarandena för ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna vid gränsöverskridande utredningar av trafiksäkerhetsrelaterade brott och genom att förstärka skyddet av grundläggande rättigheter för utrikes bosatta berörda personer när brotten begås med ett fordon registrerat i en annan medlemsstat än den där brottet begicks, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av direktivets omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(43)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den 24 april 2023.

(44)

Direktiv (EU) 2015/413 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Direktivets titel ska ersättas med följande:

”Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte och ömsesidigt bistånd avseende trafiksäkerhetsrelaterade brott”.

2.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

3.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

5.

Följande artikel ska införas:

6.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

7.

Följande artikel ska införas:

8.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

(*12)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89)."

(*13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).”."

9.

Följande artiklar ska införas:

(*14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73)."

(*15)  Rådets beslut 2008/616/RIF av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 12).”."

10.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

11.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

(*16)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direktivet) (EUT L 333, 27.12.2022, s. 80).”."

12.

Följande artikel ska införas:

13.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

(*17)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1).”."

14.

Följande artikel ska införas:

15.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

16.

Följande artiklar ska införas:

(*18)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”."

17.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

18.

Bilaga I ska ersättas med texten i bilagan till det här direktivet.

19.

Bilaga II ska utgå.