(1)

I enlighet med artikel 67 i EUF-fördraget ska unionen utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där det ska säkerställas att det inte förekommer någon kontroll av personer vid de inre gränserna. Enligt Schengenregelverket får de inre gränserna passeras överallt utan att någon in- och utresekontroll genomförs, oavsett personens nationalitet. Detta gäller också för tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i EU och tredjelandsmedborgare som på föreskrivet sätt rest in i en medlemsstat och som får resa fritt inom alla andra medlemsstaters territorier i högst 90 dagar under en period av 180 dagar.

(2)

Den 30 januari 2020 utlyste Världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör internationellt nödläge med anledning av det globala utbrottet av ett nytt coronavirus som orsakar coronavirussjukdom 2019 (covid-19). Den 11 mars 2020 gjorde WHO bedömningen att covid-19 kan betecknas som en pandemi.

(3)

Medlemsstaterna har vidtagit olika åtgärder för att begränsa spridningen av SARS-Cov-2-viruset, varav vissa har inverkat på rätten att fritt uppehålla sig och resa inom medlemsstaternas territorier, inbegripet för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta på en medlemsstats territorium, såsom inreserestriktioner eller krav på att personer som reser från ett land till ett annat ska sitta i karantän. Dessa åtgärder har haft en skadlig och oproportionerligt stor inverkan på grund av de kontroller av personer som oavsett personernas nationalitet gjorts när dessa passerar de inre gränserna inom Schengenområdet.

(4)

Rådet antog den 13 oktober 2020, på förslag från kommissionen, rekommendation (EU) 2020/1475 om en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin (1). I rekommendationen fastställs allmänna principer och gemensamma kriterier, inbegripet gemensamma gränsvärden, när inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin övervägs. Vidare fastställs en gemensam ram för åtgärder som kan vidtas beträffande resenärer från områden med högre risk. Dessutom rekommenderas medlemsstaterna att samordna och informera allmänheten när restriktiva åtgärder antas.

(5)

I rådets rekommendation (EU) 2020/1632 (2) rekommenderas att de allmänna principerna, de gemensamma kriterierna, de gemensamma gränsvärdena och den gemensamma ramen för åtgärder, inbegripet rekommendationerna om samordning och kommunikation i enlighet med rekommendation (EU) 2020/1475, också bör tillämpas när det gäller resor inom området utan kontroller vid de inre gränserna.

(6)

För att ta hänsyn till utvecklingen av covid-19-pandemin sedan antagandet av rekommendation (EU) 2020/1475 har rådet på grundval av ett förslag från kommissionen ersatt den rekommendationen med [rekommendation (EU) 2022/108 [nummer och datum införs av EUT].

(7)

För att säkerställa att de gemensamma kriterier, gränsvärden och ramar för åtgärder som medlemsstaterna tillämpar för att underlätta säkra resor inom området utan kontroller vid de inre gränserna under covid-19-pandemin förblir aktuella och fullt ut anpassade till den gemensamma strategin för att underlätta den fria rörligheten enligt rekommendation (EU) 2022/108, bör hänvisningen i rådets rekommendation (EU) 2020/1632 till rekommendation (EU) 2020/1475 ersättas med en hänvisning till [rekommendation (EU) 2022/108.

(8)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna rekommendation är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna rekommendation, besluta huruvida landet ska genomföra den.

(9)

Denna rekommendation utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG. Irland deltar därför inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(10)

När det gäller Bulgarien, Kroatien, Cypern och Rumänien utgör denna rekommendation en akt som utvecklar Schengenregelverket i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt respektive artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt.

(11)

När det gäller Island och Norge utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 C i rådets beslut 1999/437/EG (3).

(12)

När det gäller Schweiz utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 C i beslut 1999/437/EG (4) jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (5).

(13)

När det gäller Liechtenstein utgör denna rekommendation, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 C i beslut 1999/437/EG (6) jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (7).