1.   Genom denna förordning upprättas en flerårig plan (nedan kallad planen) för bevarande och hållbart nyttjande av demersala bestånd i västra Medelhavet.

2.   Denna förordning är tillämplig på följande bestånd:

3.   Denna förordning är även tillämplig på bifångstbestånd som fångas i västra Medelhavet vid fiske efter de bestånd som förtecknas i punkt 2. Den är även tillämplig på andra demersala bestånd som fångas i västra Medelhavet och för vilka tillräckliga data inte finns tillgängliga.

4.   Denna förordning är tillämplig på kommersiellt fiske efter de demersala bestånd som avses i punkterna 2 och 3, när sådant fiske bedrivs i unionens vatten eller av unionsfiskefartyg utanför unionens vatten i västra Medelhavet.

5.   I denna förordning fastställs även närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten i unionens vatten i västra Medelhavet för alla bestånd av arter som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 och som fiskas i samband med demersalt fiske.

6.   I denna förordning föreskrivs tekniska åtgärder, i enlighet med artikel 13, som är tillämpliga på samtliga bestånd i västra Medelhavet.

1.   Planen ska bygga på en fiskeansträngningsordning och syfta till att bidra till uppnåendet av de mål för GFP som anges i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013, särskilt genom att tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen, samt till att säkerställa att nyttjandet av levande marina biologiska resurser sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som kan ge MSY.

2.   Planen ska bidra till att eliminera utkast, genom att i möjligaste mån undvika och minska oönskade fångster, och till att genomföra den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 för de arter som omfattas av minsta referensstorlekar för bevarande enligt unionsrätten och på vilka denna förordning är tillämplig.

3.   Planen ska genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens negativa inverkan på det marina ekosystemet minimeras. Den ska vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att uppnå god miljöstatus senast 2020, i enlighet med artikel 1.1 i direktiv 2008/56/EG.

4.   Planen ska framför allt syfta till att

5.   Åtgärder inom ramen för planen ska vidtas på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning.

1.   Målen för fiskeridödlighet i överensstämmelse med de FMSY-intervall som definieras i artikel 2 ska uppnås genom en successiv och stegvis anpassning senast 2020 om så är möjligt, dock senast den 1 januari 2025, för de berörda bestånden och ska därefter bibehållas inom FMSY-intervallen.

2.   De FMSY-intervall som baseras på planen ska begäras i synnerhet från STECF eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå.

3.   I enlighet med artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska rådet, när det fastställer den högsta tillåtna fiskeansträngningen, fastställa denna fiskeansträngning för varje fiskeansträngningsgrupp inom det FMSY-intervall som är tillgängligt för det mest sårbara beståndet vid den tidpunkten.

4.   Utan hinder av punkterna 1 och 3 får den högsta tillåtna fiskeansträngningen fastställas på nivåer som är lägre än FMSY-intervallen.

5.   Utan hinder av punkterna 1 och 3 får den högsta tillåtna fiskeansträngningen fastställas till nivåer över det FMSY-intervall som är tillgängligt för det mest sårbara beståndet vid den tidpunkten, förutsatt att alla berörda bestånd ligger över BPA

6.   När FMSY-intervallen inte kan fastställas för ett bestånd som förtecknas i artikel 1.2 på grund av att det inte finns tillräckliga vetenskapliga uppgifter, ska detta bestånd förvaltas i enlighet med artikel 12 till dess att FMSY-intervall finns tillgängliga i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

1.   När vetenskaplig rådgivning visar att lekbeståndets biomassa för något av de berörda bestånden ligger under BPA, ska alla lämpliga korrigerande åtgärder antas för att säkerställa att det berörda beståndet snabbt återgår till nivåer över de nivåer som kan ge MSY. I synnerhet ska, utan hinder av artikel 4.3, den högsta tillåtna fiskeansträngningen fastställas till nivåer som är förenliga med en fiskeridödlighet inom FMSY-intervallet för det mest sårbara beståndet, med beaktande av minskningen av biomassa.

2.   När vetenskaplig rådgivning visar att lekbeståndets biomassa för något av de berörda bestånden ligger under BLIM ska ytterligare korrigerande åtgärder vidtas för att säkerställa att det berörda beståndet snabbt återgår till nivåer över de nivåer som kan ge MSY. I synnerhet får dessa korrigerande åtgärder, utan hinder av artikel 4.3, inbegripa att avbryta fisket efter det berörda beståndet och att i lämplig utsträckning minska den högsta tillåtna fiskeansträngningen.

3.   De korrigerande åtgärder som avses i denna artikel får inbegripa

4.   Vilken av de åtgärder som avses i denna artikel som vidtas ska bestämmas med beaktande av art, allvarlighetsgrad, varaktighet och upprepning av den situation där lekbeståndets biomassa understiger de nivåer som avses i artikel 5.

1.   En fiskeansträngningsordning ska gälla för alla fartyg som fiskar med trål inom de områden, grupper av bestånd och längdkategorier som anges i bilaga I.

2.   Varje år ska rådet, på grundval av vetenskaplig rådgivning och i enlighet med artikel 4, fastställa den högsta tillåtna fiskeansträngningen för varje fiskeansträngningsgrupp per medlemsstat.

3.   Genom undantag från artikel 3.1 och utan hinder av punkt 2 i den här artikeln ska följande gälla under de första fem åren av genomförandet av planen:

4.   Det referensvärde som avses i punkt 3 ska av var och en av medlemsstaterna beräknas för varje fiskeansträngningsgrupp eller geografiskt delområde som den genomsnittliga fiskeansträngningen uttryckt i antal fiskedagar mellan den 1 januari 2015 och den 31 december 2017, och ska enbart beakta fartyg som var verksamma under den perioden.

5.   När bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning visar på betydande fångster ur ett visst bestånd med andra fiskeredskap än trål, får den högsta tillåtna fiskeansträngningen fastställas för dessa redskap på grundval av sådan vetenskaplig rådgivning.

1.   När vetenskaplig rådgivning visar att fritidsfiske har en väsentlig inverkan på fiskeridödligheten för ett bestånd som förtecknas i artikel 1.2, får rådet fastställa icke-diskriminerande begränsningar för fritidsfiskare.

2.   Vid fastställande av de begränsningar som avses i punkt 1 ska rådet utgå från transparenta och objektiva kriterier, bland annat av miljömässig, social och ekonomisk karaktär. De kriterier som används får i synnerhet inbegripa fritidsfiskets inverkan på miljön, den samhälleliga betydelsen av denna verksamhet och dess bidrag till ekonomin i kustområdena.

3.   Medlemsstaterna ska vid behov vidta nödvändiga och proportionella åtgärder för övervakning och insamling av data för en tillförlitlig bedömning av de faktiska fångstnivåerna inom fritidsfisket.

1.   Medlemsstaterna ska förvalta den högsta tillåtna fiskeansträngningen i enlighet med villkoren i artiklarna 26–34 i förordning (EG) nr 1224/2009.

2.   Varje medlemsstat ska besluta om en metod för fördelning av den högsta tillåtna fiskeansträngningen till enskilda fartyg eller grupper av fartyg som för dess flagg, i enlighet med kriterierna i artikel 17 i förordning (EU) nr 1380/2013.

3.   En medlemsstat får ändra sina fiskeansträngningstilldelningar genom att överföra fiskedagar mellan fiskeansträngningsgrupper i samma geografiska område, förutsatt att den tillämpar en omräkningsfaktor som stöds av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. De utbytta fiskedagarna och omräkningsfaktorn ska omedelbart, och senast efter tio arbetsdagar, meddelas kommissionen och de andra medlemsstaterna.

4.   När en medlemsstat tillåter fartyg som för dess flagg att fiska med trål, ska den säkerställa att sådant fiske är begränsat till högst 15 timmar per fiskedag, fem fiskedagar per vecka eller motsvarande.

Medlemsstaterna får bevilja undantag på upp till 18 timmar per fiskedag för att ta hänsyn till tiden för transit mellan hamn och fångstplatsen. Sådana undantag ska utan dröjsmål meddelas kommissionen och andra berörda medlemsstater.

5.   Om ett fartyg bedriver fiske efter två olika grupper av bestånd under en och samma fiskedag ska, utan hinder av punkt 3, en halv fiskedag dras av från den högsta tillåtna fiskeansträngning som tilldelats det fartyget för respektive grupp av bestånd.

6.   För fartyg som för dess flagg och som bedriver fiske efter de berörda bestånden, ska varje medlemsstat utfärda fisketillstånd för de områden som avses i bilaga I och i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1224/2009.

7.   Medlemsstaterna ska säkerställa att den totala kapacitet, uttryckt i GT och kW, som motsvarar de fisketillstånd som utfärdats i enlighet med punkt 6 inte ökas under den period som planen tillämpas.

8.   Varje medlemsstat ska upprätta och uppdatera en förteckning över fartyg med fisketillstånd som utfärdats i enlighet med punkt 6 och göra den tillgänglig för kommissionen och övriga medlemsstater. Medlemsstaterna ska översända sina förteckningar för första gången senast tre månader efter det att denna förordning trätt i kraft och därefter senast den 30 november varje år.

9.   Medlemsstaterna ska övervaka sin fiskeansträngningsordning och säkerställa att den högsta tillåtna fiskeansträngning som avses i artikel 7 inte överskrider de fastställda gränserna.

10.   I enlighet med de principer om god förvaltning som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EU) nr 1380/2013, får medlemsstaterna främja förvaltningssystem på lokal nivå som bygger på deltagande, i syfte att uppnå planens mål.

1.   Medlemsstaterna ska registrera och överföra fiskeansträngningsdata till kommissionen i enlighet med artikel 33 i förordning (EG) nr 1224/2009 och artiklarna 146c, 146d och 146e i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 (13).

2.   Fiskeansträngningsdata ska aggregeras per månad och innehålla den information som anges i bilaga II. Formatet för dessa aggregerade data ska vara XML Schema Definition som bygger på UN/CEFACT s. 1000-12.

3.   Medlemsstaterna ska översända de fiskeansträngningsdata som avses i punkt 1 till kommissionen före den 15:e varje månad.

1.   Utöver vad som föreskrivs i artikel 13 i förordning (EG) nr 1967/2006, ska det vara förbjudet att använda trål i västra Medelhavet inom sex sjömil från kusten, med undantag för områden med ett vattendjup på mer än 100 meter, under tre månader varje år och när så är lämpligt i följd, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Denna årliga fredningsperiod på tre månader ska fastställas av varje medlemsstat och ska infalla under den mest relevanta perioden, fastställd på grundval av de bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Denna period ska utan dröjsmål meddelas kommissionen och andra berörda medlemsstater.

2.   Genom undantag från punkt 1, och under förutsättning att ett sådant undantag är motiverat av särskilda geografiska begränsningar, till exempel kontinentalsockelns begränsade utbredning eller det långa avståndet till fångstplatsen, får medlemsstaterna, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning inrätta andra fredningsområden, förutsatt att en minskning av fångsterna av ungkummel på minst 20 % uppnås inom varje geografiskt delområde. Sådana undantag ska utan dröjsmål meddelas kommissionen och andra berörda medlemsstater.

3.   Senast den 17 juli 2021 och på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, ska de berörda medlemsstaterna fastställa andra fredningsområden när det finns bevis för en hög koncentration av ungfisk, som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande, och lekområden för demersala bestånd, särskilt när det gäller de berörda bestånden.

4.   De övriga fredningsområden som inrättats i enlighet med punkt 3 ska bedömas av särskilt STECF eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå. Om denna bedömning visar att dessa fredningsområden inte är i linje med motsvarande mål ska medlemsstaterna se över dessa fredningsområden mot bakgrund av dessa rekommendationer.

5.   När de fredningsområden som avses i punkt 3 i denna artikel påverkar fiskefartyg från flera medlemsstater, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 8 i förordning (EU) nr 1380/2013 och artikel 18 i den här förordningen och på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, för att fastställa de berörda fredningsområdena.

1.   De bestånd som avses i artikel 1.3 i denna förordning ska förvaltas på grundval av försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen enligt definitionen i artikel 4.1.8 i förordning (EU) nr 1380/2013.

2.   Förvaltningsåtgärder för de bestånd som avses i artikel 1.3, i synnerhet tekniska bevarandeåtgärder såsom de som anges i artikel 13, ska fastställas med beaktande av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning.

1.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 i denna förordning och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 för att komplettera denna förordning genom att fastställa följande tekniska bevarandeåtgärder:

2.   De åtgärder som avses i punkt 1 ska bidra till att nå de övergripande mål som anges i artikel 3.

1.   Artikel 18.1–18.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska tillämpas på de åtgärder som avses i artiklarna 11–14 i den här förordningen.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel får medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse lämna gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EU) nr 1380/2013

3.   De befogenheter som ges enligt artiklarna 11–14 i denna förordning ska inte påverka de befogenheter som kommissionen ges genom andra bestämmelser i unionsrätten, däribland genom förordning (EU) nr 1380/2013.

1.   När vetenskaplig rådgivning visar en förändring i den geografiska utbredningen av de berörda bestånden, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 för att ändra denna förordning, genom att anpassa de områden som anges i artikel 1.2 och bilaga I för att avspegla denna förändring.

2.   Om kommissionen på grundval av vetenskaplig rådgivning anser att förteckningen över de berörda bestånden måste ändras, får kommissionen lägga fram ett förslag till ändring av förteckningen.

1.   Inom ramen för den årsredovisning som föreskrivs i artikel 50 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska de kvantifierbara indikatorerna omfatta årliga uppskattningar av den nuvarande fiskdödligheten över FMSY (F/FMSY), lekbeståndets biomassa och de socioekonomiska indikatorerna för de berörda bestånden, och om möjligt för bifångstbestånd. De får kompletteras med andra indikatorer på grundval av vetenskaplig rådgivning.

2.   Senast den 17 juli 2024 och därefter vart tredje år, ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om planens resultat och effekter när det gäller de berörda bestånden och det fiske som nyttjar dessa bestånd, särskilt vad gäller uppnåendet av de övergripande mål som anges i artikel 3.

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 11–14 och 16 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 16 juli 2019. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av den perioden. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med femårsperioder, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av den perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 11–14 och 16 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 11–14 och 16 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.