23.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 51/1

(1)

Genom artiklarna 33.8 och 34.5 i rådets förordning (EG) nr 2038/1999 (1) gavs kommissionen befogenhet att anta tillämpningsföreskrifter för basproduktionsavgifterna och koefficienten för att beräkna tilläggsavgiften, som tas ut av kvotinnehavare som är verksamma inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

(2)

Genom kommissionens förordningar (EG) nr 2267/2000 (2) och (EG) nr 1993/2001 (3) fastställdes produktionsavgifterna och koefficienten för att beräkna tilläggsavgiften för socker.

(3)

Inom ramen för reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för socker upphävdes och ersattes förordning (EG) nr 2038/1999 av rådets förordning (EG) nr 1260/2001 (4). Rådets förordning (EG) nr 318/2006 (5) upphävde och ersatte förordning (EG) nr 1260/2001. Genom förordning (EG) nr 318/2006, senare upphävd och införlivad i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (6), ersattes systemet med rörliga produktionsavgifter för socker för självfinansiering av ordningen med produktionskvoter med en ny produktionsavgift med syfte att bidra till finansieringen av de utgifter inom sockersektorn som uppstår inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (7), genom vilken förordning (EG) nr 1234/2007 upphävdes och ersattes, förblev denna tillfälliga produktionsavgift tillämplig till och med den 30 september 2017.

(4)

Domstolen ogiltigförklarade, i dom av den 9 februari 2017 i mål C-585/15, Raffinerie Tirlemontoise  (8), förordningarna (EG) nr 2267/2000 och (EG) nr 1993/2001. I domen fastställde domstolen att artikel 33.1 i förordning (EG) nr 2038/1999 ska tolkas så, att den genomsnittliga förlusten ska beräknas genom att de totala faktiska kostnaderna avseende exportbidragen för de produkter som omfattas av denna bestämmelse delas med de totala exporterade produktkvantiteterna, oberoende av om det faktiskt har utgått bidrag eller ej för dessa kvantiteter.

(5)

I sin dom fastställde domstolen dessutom att artikel 33.2 i förordning (EG) nr 2038/1999 ska tolkas så, att vid beräkningen av de totala produktionsavgifterna ska den genomsnittliga förlusten beaktas och beräknas genom att de totala faktiska kostnaderna avseende exportbidragen för de produkter som omfattas av denna bestämmelse delas med de totala exporterade produktkvantiteterna, oberoende av om det faktiskt har utgått bidrag eller ej för dessa kvantiteter.

(6)

I syfte att följa domstolens dom bör rätt nivå på produktionsavgifterna och tilläggsavgifterna fastställas.

(7)

Den ”genomsnittliga förlusten” ska beräknas genom att det totala faktiska exportbidrag som betalats ut delas med de totala exportkvantiteterna för bidragsberättigade produkter, oberoende av om de exporterats med eller utan bidrag. Tillämpningen av den metod som angetts av domstolen leder till en avsevärd minskning av den ”genomsnittliga förlusten” och av den ”totala förlust” som ska täckas av avgifterna för regleringsåren 1999/2000 och 2000/2001.

(8)

Översynen av produktionsavgifterna för regleringsåren 1999/2000 och 2000/2001 kommer att påverka det belopp som sockerproducenterna ska betala till sockerbetsodlarna med avseende på skillnaden mellan maximibeloppet för A- eller B-avgiften och de A- eller B-avgifter som togs ut för regleringsåren i fråga.

(9)

Inom ramen för de bestämmelser för den gemensamma organisationen av marknaderna inom sockersektorn som var i kraft till 2006 betalades avgifterna visserligen av sockerproducenterna, men dessa fick senare tillbaka 60 % av dessa utgifter från sockerbetsodlarna genom att betala ett lägre pris för sockerbetor. I artikel 36.2 i förordning (EG) nr 2038/1999 föreskrevs att när avgiftsbeloppen sattes lägre än maximinivån för A- eller B-avgifter (dvs. 2 % respektive 37,5 % av interventionspriset för vitsocker) var sockerproducenterna tvungna att betala säljarna av sockerbetor 60 % av skillnaden mellan maximibeloppet på avgiften i fråga och storleken på den basproduktionsavgift eller B-avgift som faktiskt togs ut.

(10)

De reviderade belopp som sockerproducenterna ska betala tillbaka till säljarna av sockerbetor bör därför fastställas. Endast skillnaden mellan de gamla och de nya beloppen bör återbetalas till säljarna av sockerbetor.

(11)

För regleringsåret 1999/2000 uppgår den totala förlust som inte täcks av avgifterna till 66 941 664 EUR, omräknat enligt den metod som angetts av domstolen. Den koefficient som avses i artikel 34.2 i förordning (EG) nr 2038/1999 bör fastställas i enlighet med detta och bör tillämpas retroaktivt för det nämnda regleringsåret.

(12)

För regleringsåret 2000/2001 uppgår den totala förlust som inte täcks av avgifterna till 49 376 802 EUR, omräknat enligt den metod som angetts av domstolen.

(13)

Av rättssäkerhetsskäl och för att säkerställa enhetlig behandling av de berörda ekonomiska aktörerna i de olika medlemsstaterna, är det nödvändigt att ange en dag för fastställande av de avgifter som anges i denna förordning i enlighet med artikel 2.2 andra och tredje styckena i rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 (9). Denna tidsfrist bör dock inte tillämpas i fall då medlemsstaterna enligt nationell rätt är skyldiga att ersätta berörda aktörer efter det datumet.

(14)

Skillnaden mellan de belopp som utbetalats felaktigt med avseende på de produktionsavgifter för socker som fastställdes genom förordningarna (EG) nr 2267/2000 och (EG) nr 1993/2001 och de avgifter som anges i denna förordning bör återbetalas.

(15)

Det följer av domstolens dom att de korrigerade avgifterna bör tillämpas från och med samma datum som de avgifter som har förklarats ogiltiga. Beräkningen av de produktionsavgifter och tilläggsavgifter som fastställs i denna förordning bör därför tillämpas från och med ikraftträdandet av förordningarna (EG) nr 2267/2000 och (EG) nr 1993/2001.

—

13 oktober 2000 för regleringsåret 1999/2000,

—

12 oktober 2001 för regleringsåret 2000/2001.