10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/72

(1)

Den 23 mars 2006 antog kommissionen förordning (EG) nr 553/2006 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder (nedan kallade skodon), med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Vietnam.

(2)

Genom förordning (EG) nr 1472/2006 (3) införde rådet slutgiltiga antidumpningstullar från 9,7 % till 16,5 % på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och Kina under två år (nedan kallad förordning (EG) nr 1472/2006 eller den omtvistade förordningen).

(3)

Genom förordning (EG) nr 388/2008 (4) utvidgade rådet de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna beträffande import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina till att omfatta import som avsänts från den särskilda administrativa regionen Macao (nedan kallad Macao), oavsett om produktens deklarerade ursprung är Macao eller inte.

(4)

Med anledning av en översyn vid giltighetstidens utgång som inleddes den 3 oktober 2008 (5) förlängde rådet antidumpningsåtgärderna med ytterligare 15 månader genom genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 (6), dvs. till den 31 mars 2011, när åtgärderna löpte ut (nedan kallad genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009).

(5)

Brosmann Footwear (HK) Ltd, Seasonable Footwear (Zhongshan) Ltd, Lung Pao Footwear (Guangzhou) Ltd och Risen Footwear (HK) Co. Ltd samt Zhejiang Aokang Shoes Co. Ltd (nedan kallade sökandena) bestred den omtvistade förordningen i förstainstansrätten (kallas nu tribunalen). Genom domarna av den 4 mars 2010 i mål T-401/06 Brosmann Footwear (HK) m.fl. mot rådet och av den 4 mars 2010 i de förenade målen T-407/06 och T-408/06 Zhejiang Aokang Shoes och Wenzhou Taima Shoes mot rådet, underkände tribunalen dessa bestridanden.

(6)

Sökandena överklagade dessa domar. I sina domar av den 2 februari 2012 i mål C-249/10 P Brosmann Footwear (HK) m.fl. mot rådet och av den 15 november 2012 i mål C-247/10 P Zhejiang Aokang Shoes Co. Ltd mot rådet (nedan kallade domarna Brosmann och Aokang) upphävde Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) tribunalens domar. Domstolen slog fast att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastslå att kommissionen inte var skyldig att granska ansökningar om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b och c i grundförordningen från handlare som inte ingick i urvalet (punkt 36 i domen i mål C-249/10 P och punkterna 29 och 32 i domen i mål C-247/10 P).

(7)

Domstolen meddelade sedan själv en dom i frågan. I den fastslog domstolen att ”[…] kommissionen borde ha prövat de dokumenterade ansökningar som klagandena, med stöd av artikel 2.7 b och c i grundförordningen, tillställde den för att beviljas marknadsekonomisk status inom ramen för det antidumpningsförfarande som den omtvistade förordningen avser. Domstolen konstaterar vidare att det inte kan uteslutas att en sådan prövning hade kunnat leda till att klagandena påfördes en annan slutgiltig antidumpningstull än den på 16,5 procent som är tillämplig på dem enligt artikel 1.3 i den omtvistade förordningen. Det följer nämligen av samma bestämmelse att en slutgiltig antidumpningstull på 9,7 procent påfördes den enda kinesiska aktören i urvalet som beviljats marknadsekonomisk status. Om kommissionen hade kommit fram till att marknadsekonomiska förhållanden även rådde för klagandena borde dessa, om det inte var möjligt att beräkna en individuell dumpningsmarginal, såsom framgår av punkt 38 i denna dom, emellertid också ha kommit i åtnjutande av sistnämnda antidumpningstull.” (punkt 42 i domen i mål C-249/10 P och punkt 36 i domen i mål C-247/10 P).

(8)

Som en konsekvens av detta ogiltigförklarades den omtvistade förordningen i den mån den avser sökandena.

(9)

I oktober 2013 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (7) att den hade beslutat att återuppta antidumpningsförfarandet vid exakt den punkt där rättsstridigheten skedde och undersöka om det rådde marknadsekonomiska förhållanden för sökandena under perioden från den 1 april 2004 till den 31 mars 2005. I tillkännagivandet uppmanades berörda parter att ge sig tillkänna.

(10)

I mars 2014 avvisade rådet genom genomförandebeslut 2014/149/EU (8) kommissionens förslag att anta en rådets genomförandeförordning om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och som tillverkas av Brosmann Footwear (HK) Ltd, Seasonable Footwear (Zhongshan) Ltd, Lung Pao Footwear (Guangzhou) Ltd, Risen Footwear (HK) Co. Ltd och Zhejiang Aokang Shoes Co. Ltd och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import, och avslutade förfarandet med avseende på dessa tillverkare. Rådet ansåg att importörer som hade köpt skor av de exporterande tillverkare, till vilka de berörda tullarna hade återbetalats av de behöriga nationella myndigheterna enligt artikel 236 i rådets förordning (EEG) nr 2913/1992 (9) (nedan kallad gemenskapens tullkodex), hade förvärvat berättigade förväntningar i enlighet med artikel 1.4 i den omtvistade förordningen, vilket hade gjort bestämmelserna i gemenskapens tullkodex, och särskilt dess artikel 221, tillämpliga på uppbörden av tullarna.

(11)

Tre importörer av den berörda produkten, C&J Clark International Ltd (Clark), Puma SE (Puma) och Timberland Europe B.V. (Timberland) (nedan kallade de berörda importörerna) ifrågasatte antidumpningsåtgärderna på import av vissa skodon från Kina och Vietnam med åberopande av den rättspraxis som anges i skälen 5 till 7 inför sina nationella domstolar, som hänsköt ärendet till domstolen för förhandsavgörande.

(12)

I de förenade målen C-659/13, C & J Clark International Limited, och C-34/14, Puma SE (10), ogiltigförklarade domstolen den 4 februari 2016 förordning (EG) nr 1472/2006 och genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009, eftersom Europeiska kommissionen inte hade prövat ansökningarna om marknadsekonomisk status och individuell behandling från de exporterande tillverkare i Kina och Vietnam som inte ingick i urvalet (nedan kallade domarna), vilket är i strid med kraven i artiklarna 2.7 b och 9.5 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (11).

(13)

När det gäller mål C-571/14 Timberland Europe beslutade domstolen den 11 april 2016 att på begäran av den hänskjutande nationella domstolen avskriva målet från vidare handläggning.

(14)

Enligt artikel 266 i EUF-fördraget ska institutionerna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens domar. I händelse av ogiltigförklarande av en rättsakt som antagits av institutionerna inom ramen för ett administrativt förfarande, såsom antidumpning, består efterlevnad av domstolens domar i att ersätta den ogiltigförklarade rättsakten med en ny rättsakt, där den rättsstridighet som domstolen identifierat undanröjs (12).

(15)

Enligt domstolens rättspraxis kan förfarandet för att ersätta den ogiltigförklarade rättsakten återupptas vid exakt den punkt där rättsstridigheten skedde (13). Detta innebär i synnerhet att i en situation där en rättsakt som avslutar ett administrativt förfarande ogiltigförklaras påverkar ogiltigförklarandet inte nödvändigtvis de förberedande rättsakterna, såsom inledandet av antidumpningsförfarandet. I en situation där en förordning om införande av slutgiltiga antidumpningsåtgärder ogiltigförklaras är antidumpningsförfarandet fortfarande öppet efter ogiltigförklarandet, eftersom den rättsakt som avslutar antidumpningsförfarandet inte längre ingår i unionens rättsordning (14), med undantag för om rättsstridigheten skedde i den inledande fasen.

(16)

Bortsett från att institutionerna inte hade prövat ansökningarna om marknadsekonomisk status och individuell behandling från de exporterande tillverkare i Kina och Vietnam som inte ingick i urvalet är alla undersökningsresultat i förordning (EG) nr 1472/2006 och genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 fortfarande giltiga.

(17)

I det förevarande fallet skedde rättsstridigheten efter inledandet. Därför beslutade kommissionen att återuppta det aktuella antidumpningsförfarandet som fortfarande var öppet efter domarna vid exakt den punkt där rättsstridigheten skedde och undersöka om det rådde marknadsekonomiska förhållanden för de berörda exporterande tillverkarna för perioden mellan den 1 april 2004 och den 31 mars 2005, vilket utgjorde undersökningsperioden (nedan kallad undersökningsperioden). Kommissionen undersökte också, när det var lämpligt, huruvida de berörda exporterande tillverkarna skulle beviljas individuell behandling i enlighet med artikel 9.5 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (15) (nedan kallad grundförordningen i dess lydelse före dess ändring) (16).

(18)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1395 (17) återinförde kommissionen en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av Clark och Puma av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och som tillverkas av tretton kinesiska exporterande tillverkare, som lämnat in ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling, men som inte ingick i urvalet.

(19)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1647 (18) återinförde kommissionen en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av Clark, Puma och Timberland av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och som tillverkas av vissa vietnamesiska exporterande tillverkare, som lämnade in ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling, men som inte ingick i urvalet.

(20)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1731 (19) återinförde kommissionen en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på Pumas och Timberlands import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och som tillverkas av General Footwear Ltd och vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och som tillverkas av Diamond Vietnam Co. Ltd och Ty Hung Footgearmex/Footwear Co. Ltd (Ty Hung Co. Ltd), som lämnade in ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling, men som inte ingick i urvalet.

(21)

Giltighetstiden för genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647 och (EU) 2016/1731 har bestridits av Puma och Timberland vid tribunalen i målen T-781/16 Puma m.fl. mot kommissionen, och T-782/16, Timberland Europe mot kommissionen. Dessutom har giltighetstiden för genomförandeförordning (EU) 2016/1395 bestridits vid tribunalen i målen T-790/16 C & J Clark International mot kommissionen och T-861/16 C & J Clark International mot kommissionen.

(22)

Mot bakgrund av genomförandet av domen i de förenade målen C-659/13 C & J Clark International Limited och C-34/14 Puma SE, som nämns ovan i skäl 12, antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2016/223 (20). I artikel 1 i den förordningen instruerade kommissionen de nationella tullmyndigheterna att lämna in alla ansökningar om återbetalning av de slutgiltiga antidumpningstullar som betalats på import av skodon med ursprung i Kina och Vietnam från importörer på grundval av artikel 236 i gemenskapens tullkodex och som grundar sig på den omständigheten att en exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet hade ansökt om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i den undersökning som ledde till införandet av slutgiltiga åtgärder enligt förordning (EG) nr 1472/2006 (nedan kallad den ursprungliga undersökningen). Kommissionen ska bedöma den relevanta ansökan om marknadsekonomisk status eller individuell behandling och återinföra den lämpliga tullsatsen. De nationella tullmyndigheterna bör på grundval av detta därefter fatta beslut om ansökan om återbetalning och eftergift av antidumpningstullarna.

(23)

Giltigheten för genomförandeförordning (EU) 2016/223 är föremål för en begäran om ett förhandsavgörande som lämnades in av Finanzgericht Düsseldorf den 9 maj 2016 – (Deichmann, mål C-256/16). Ovannämnda begäran om förhandsavgörande gjordes mot bakgrund av en tvist mellan Deichmann, en tysk skoimportör, och den berörda nationella tullmyndigheten Hauptzollamt Duisburg. Tvisten avser återbetalning av antidumpningstullar som betalats av Deichmann på import av skodon från bland andra dess kinesiska leverantör Chengdu Sunshine Shoes Co. Ltd, som lämnade in en ansökan om marknadsekonomisk status och individuell behandling och som inte ingick i urvalet. En andra begäran om preliminärt avgörande om giltigheten av genomförandeförordning (EU) 2016/223 ingavs av den brittiska First-tier Tribunal (Tax Chamber) den 28 november 2016, (C&J Clark International, mål C-612/16).

(24)

Dessutom, efter en anmälan från de franska tullmyndigheterna i enlighet med artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2016/223, analyserade kommissionen de ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling från tre kinesiska exporterande tillverkare, Chengdu Sunshine Shoes Co. Ltd, Foshan Nanhai Shyang Yuu Footwear Ltd och Fujian Sunshine Footwear Co. Ltd.

(25)

Mot denna bakgrund återinförde kommissionen genom genomförandeförordning (EU) 2016/2257 (21) en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och som tillverkas av tre kinesiska exporterande tillverkare, som lämnade in ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling, men som inte ingick i urvalet.

(26)

Den 12 juli 2016 underrättade de brittiska tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2016/223, kommissionen om ansökningar om återbetalning från importörer i unionen och lämnade in styrkande handlingar.

(27)

Den 13 juli 2016 underrättade de belgiska tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2016/223, kommissionen om ansökningar om återbetalning från importörer i unionen och lämnade in styrkande handlingar.

(28)

Den 26 juli 2016 underrättade de svenska tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2016/223, kommissionen om ansökningar om återbetalning från importörer i unionen och lämnade in styrkande handlingar.

(29)

Dessa underrättelser, som omfattas av denna förordning, förtecknade sammanlagt tvåhundrafyrtiosex företag, som leverantörer av skor från Kina och Vietnam.

(30)

I fråga om ett stort antal av dessa företag, 168 stycken (som förtecknas i bilaga III till denna förordning) har kommissionen inga uppgifter om att de lämnat in någon ansökan om marknadsekonomisk status eller individuell behandling under den ursprungliga undersökningen. Bland dessa företag fanns också företag som inte berörs av undersökningen, eftersom de till exempel inte är belägna i Kina eller Vietnam, eller är handelsföretag eller bearbetningsföretag som under alla omständigheter inte har rätt till någon individuell dumpningsmarginal. De företag som förtecknas i bilaga III kunde heller inte visa att de var närstående någon av de kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare som hade ansökt om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i den ursprungliga undersökningen. Såsom anges i skäl 79 erkänner kommissionen dock att inte alla importörer som har köpt skor från dessa handlare kan ha varit medvetna om behovet av att informera kommissionen om namnen på de exporterande tillverkare från vilka dessa handlare förvärvat sina skodon. I skäl 79 förklaras också i detalj varför kommissionen, på grundval av detta, har beslutat att tillfälligt avbryta undersökningen av de företag som förtecknas i bilaga III.

(31)

Av de återstående företagen hade tjugo redan bedömts individuellt eller som del av en företagsgrupp som ingick i urvalet av kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare i den ursprungliga undersökningen (förtecknas i bilaga IV till denna förordning). Eftersom inget av dessa företag har beviljats en individuell tullsats tillämpas tullen för Kina på 16,5 %, eller 10 % för Vietnam, på import av skodon från dessa företag. Dessa tullsatser påverkades inte av domen som nämns i skäl 12.

(32)

Av de återstående företagen (som förtecknas i bilaga V till denna förordning) hade trettioen redan bedömts individuellt eller som del av en företagsgrupp i samband med genomförandet av den dom som nämns i skäl 12, det vill säga i genomförandebeslut 2014/149/EU eller i genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647, (EU) 2016/1731 respektive (EU) 2016/2257. Dessa bedömningar omfattar också åtta företag som kommissionen underrättats om och som identifierades efter meddelandet genom synpunkter från Federation of the European Sporting Goods Industry (nedan kallad Fesi) och Footwear Coalition som närstående till en av de företag eller företagsgrupper som redan bedömts tidigare i någon av de ovannämnda förordningarna.

(33)

Företag eller företagsgrupper som bedömts genom genomförandebeslut 2014/149/EU var inte föremål för ett återinförande av en antidumpningstull, såsom anges i skäl 10, på grund av att återbetalning av tullar för dessa företag redan hade ägt rum, och därmed motsvarat deras berättigade förväntningar på att något sådant återinförande inte skulle inträffa. Ersättningsanspråk från importörer i unionen, som avser företag eller företagsgrupper som bedömts genom genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647, (EU) 2016/2257 respektive (EU) 2016/1731, bör däremot inte beviljas. Detta beror på att dessa importörer befinner sig i en annan rättslig situation än de som bedömts genom genomförandebeslut 2014/149/EU, särskilt eftersom de inte motsvarat berättigade förväntningar.

(34)

Efter meddelandet genom kommentarer från Fesi och Footwear Coalition, identifierades en kinesisk exporterande tillverkare som anmälts till kommissionen, som ett företag som har lämnat in en ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i samband med den ursprungliga undersökningen men inte ingick i urvalet och inte heller hade bedömts vid de tidigare genomföranden som anges i skälen 18–20 och 25. Samma parter identifierade dessutom fyra andra företag som anmälts till kommissionen som var närstående kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare som hade lämnat in en ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i samband med den ursprungliga undersökningen, men inte ingick i urvalet, och som inte heller bedömts i tidigare genomföranden som anges i skälen 18–20 och 25. Sammanlagt finns därför fem företag (som förtecknas i bilaga VI) vars ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling, eller från deras närstående företag, bör bedömas. Dessa bedömningar kan inte slutföras inom tidsramen för det aktuella genomförandet, och kommer därför att bli föremål för ett senare genomförande. Ersättningsanspråk från importörerna i unionen vad gäller dessa företag (som förtecknas i bilaga VI) bör därför tillfälligt avbrytas i avvaktan på resultaten av bedömningen av ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling från relevanta leverantörer i Kina och Vietnam.

(35)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade samma parter att sex företag som förtecknas i bilaga III var närstående ett företag eller en företagsgrupp som redan bedömts i tidigare genomföranden och bör identifieras som sådana. Bevisningen i ärendet bekräftade inte detta påstående, som i alla händelser inte heller kan styrkas med någon ytterligare bevisning. Denna invändning avvisas därför.

(36)

De återstående nitton företagen var kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet i den ursprungliga undersökningen och som hade lämnat in en ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Kommissionen bedömde därför de ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling som dessa företag lämnat in. Denna bedömning omfattar också två företag som anmäldes till kommissionen och identifierades efter meddelandet genom synpunkter från Fesi och Footwear Coalition som närstående till en kinesisk exporterande tillverkare som är föremål för den aktuella bedömningen.

(37)

Sammanfattningsvis bedömde kommissionen i den här förordningen ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling från: Fujian Viscap Shoes Co. Ltd, Vietnam Ching Luh Shoes Co. Ltd, Vinh Thong Producing-Trading-Service Co. Ltd, Qingdao Tae Kwang Shoes Co. Ltd, Maystar Footwear Co. Ltd, Lien Phat Company Ltd, Qingdao Sewon Shoes Co. Ltd, Panyu Pegasus Footwear Co. Ltd, PanYu Leader Footwear Corporation, Panyu Hsieh Da Rubber Co. Ltd, An Loc Joint Stock Company, Qingdao Changshin Shoes Company Limited, Chang Shin Vietnam Co. Ltd, Samyang Vietnam Co. Ltd, Qingdao Samho Shoes Co. Ltd, Min Yuan, Chau Giang Company Limited, Foshan Shunde Fong Ben Footwear Industrial Co. Ltd och Dongguan Texas Shoes Limited Co.

(38)

Kommissionen har möjlighet att åtgärda de aspekter i den omtvistade förordningen som ledde till att den ogiltigförklarades, och samtidigt inte ändra de delar av bedömningen som inte påverkas av domen (22).

(39)

Syftet med den här förordningen är att korrigera de aspekter i den omtvistade förordningen som strider mot grundförordningen, och som således ledde till ogiltigförklaringen vad gäller de exporterande tillverkare som nämns i skäl 37.

(40)

Alla övriga undersökningsresultat i den omtvistade förordningen och i genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 som inte ogiltigförklarades av domstolen förblir giltiga och införlivas härmed i den här förordningen.

(41)

De skäl som följer nedan är därför begränsade till den nya bedömning som är nödvändig för efterlevnaden av domarna.

(42)

Kommissionen har undersökt huruvida marknadsekonomisk status och individuell behandling rådde för de exporterande tillverkare som nämns i skäl 37 (nedan kallade de berörda exporterande tillverkarna) och som lämnade in ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling för undersökningsperioden. Syftet med att fastställa detta är att avgöra i vilken utsträckning de berörda importörerna har rätt till återbetalning av den antidumpningstull som betalades med anledning av de antidumpningstullar som betalades på export från dessa leverantörer.

(43)

Om det framgår av undersökningen att marknadsekonomisk status skulle ha beviljats de berörda exporterande tillverkare vars export omfattades av den antidumpningstull som betalades av de berörda importörerna, skulle en individuell tullsats behöva åläggas den exporterande tillverkaren och återbetalningen av tullen inskränkas till skillnaden mellan den betalda tullen och den individuella tullsatsen, dvs. i fråga om import från Kina skillnaden mellan 16,5 % och den tull som fastställdes för det enda exporterande företag i urvalet som beviljades marknadsekonomisk status, dvs. 9,7 %, och i fråga om import från Vietnam, skillnaden mellan 10 % och den individuella tullsats som beräknats för den berörda exporterande tillverkaren, i förekommande fall.

(44)

Om det framgår av undersökningen att individuell behandling skulle ha beviljats den exporterande tillverkare som inte beviljades marknadsekonomisk status, måste en individuell tullsats fastställas för den berörda exporterande tillverkaren och den eventuella återbetalningen av tullen inskränkas till skillnaden mellan den tull som betalats, dvs. i fråga om import från Kina 16,5 %, och när det gäller import från Vietnam 10 %, och den individuella tullsats som eventuellt fastställts för den berörda exporterande tillverkaren.

(45)

Om det däremot framgår av undersökningen av ansökningarna om marknadsekonomisk status och individuell behandling att båda ansökningarna borde ha fått avslag, återbetalas ingen antidumpningstull.

(46)

Såsom förklaras i skäl 12 har domstolen ogiltigförklarat den omtvistade förordningen och genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 med avseende på exporten av vissa skodon från vissa kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare, i den mån kommissionen inte prövade ansökningarna om marknadsekonomisk status och individuell behandling från dessa berörda exporterande tillverkare.

(47)

Kommissionen har därför granskat de berörda exporterande tillverkarnas ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling för att fastställa den tullsats som ska tillämpas på deras export. Bedömningen visade att den information som lämnats inte visade att de berörda exporterande tillverkarna var verksamma under marknadsekonomiska förhållanden eller att de uppfyllde villkoren för individuell behandling (en detaljerad förklaring återfinns i skäl 48 och framåt).

(48)

Det är viktigt att betona att bevisbördan ligger på den tillverkare som vill erhålla marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen. I artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen anges nämligen att en sådan tillverkares ansökan måste innehålla tillräcklig bevisning, såsom denna specificeras i sistnämnda bestämmelse, för att tillverkaren är verksam under marknadsekonomiska förhållanden. Följaktligen åligger det inte unionsinstitutionerna att bevisa att tillverkaren inte uppfyller de föreskrivna kriterierna för att tillerkännas sådan status. Däremot åligger det nämnda institutioner att bedöma huruvida den bevisning som lämnats av den berörda tillverkaren är tillräcklig för att bevisa att kriterierna i artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen för att beviljas marknadsekonomisk status är uppfyllda, och det åligger unionsdomstolen att pröva huruvida något uppenbart fel begåtts vid denna bedömning (punkt 32 i domen i mål C-249/10 P och punkt 24 i domen i mål C-247/10 P).

(49)

Enligt artikel 2.7 c i grundförordningen ska alla de fem kriterier som förtecknas i artikeln vara uppfyllda för att en exporterande tillverkare ska beviljas marknadsekonomisk status. Därför ansåg kommissionen att det räcker att ett kriterium inte är uppfyllt för att en ansökan om marknadsekonomisk status ska avslås.

(50)

Ingen av de berörda exporterande tillverkarna kunde visa att företaget uppfyllde kriterium 1 (företagens beslut). Kommissionen ansåg närmare bestämt att de flesta berörda exporterande tillverkarna (företagen 7, 11, 12, 13, 14, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24 och 25) (23) inte fritt kan bestämma sin försäljningsvolym för hemmamarknaden och exportmarknaderna. I detta avseende fastställde kommissionen att det fanns begränsningar i produktionen och/eller en begränsning av försäljningsvolymerna på specifika marknader (både den inhemska marknaden och exportmarknaden). Dessutom kunde vissa av de berörda exporterande tillverkarna (företagen 8, 9, 10, 15) inte tillhandahålla väsentliga eller fullständiga uppgifter (t.ex. bevisning rörande företagets struktur och kapital, bevisning eller förklaringar rörande företagets beslutsfattande) som visade att deras affärsbeslut fattades på grundval av marknadssignaler och utan ett större statligt inflytande.

(51)

När det gäller kriterium 2 (räkenskaper) kunde företagen 8, 10, 13, 14, 15, 16, 17, 19, 20, 21, 24 och 25 inte visa att de hade en uppsättning räkenskaper som är föremål för en oberoende revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer. I synnerhet visade bedömningarna avseende marknadsekonomisk status att dessa företag antingen underlåtit att lämna en oberoende revisionsrapport, eller att deras bokföring inte varit föremål för revision eller saknade förklarande anmärkningar om flera poster i balansräkningen och resultaträkningen.

(52)

Beträffande kriterium 3 (tillgångar och överföringar) hade företagen 7, 8, 9, 10, 11, 13, 15, 16, 17, 18, 19, 22, 23 och 25 underlåtit att visa att inga snedvridningar överförts från det icke-marknadsekonomiska systemet. I synnerhet underlät dessa företag att tillhandahålla väsentliga och fullständiga uppgifter, bl.a. vad gäller de tillgångar som ägs av företaget, samt villkoren för och värdet av nyttjanderätten till mark.

(53)

Slutligen, och med tanke på de skäl som anges i skäl 49, bedömde kommissionen inte kriterium 4 (lagar om konkurser och ägandeförhållanden) och kriterium 5 (valutaomräkningskurser) för någon av de berörda exporterande tillverkarna. Kommissionen underrättade de berörda exporterande tillverkarna om resultaten av bedömningen av marknadsekonomisk status, och uppmanade dem att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(54)

Enligt artikel 9.5 i grundförordningen, i dess lydelse före dess ändring, ska emellertid i de fall där artikel 2.7 a i den förordningen är tillämplig en individuell tull fastställas för de exportörer som kan visa att de uppfyller alla kriterier för att beviljas individuell behandling som anges i artikel 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring.

(55)

Såsom anges i skäl 48 bör det påpekas att bevisbördan ligger på den tillverkare som önskar åtnjuta individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring. I artikel 9.5 första stycket föreskrivs därför att ansökan ska vara korrekt underbyggd. Följaktligen åligger det inte unionsinstitutionerna att bevisa att exportören inte uppfyller de föreskrivna kriterierna för att tillerkännas sådan status. Det är däremot unionsinstitutionernas sak att bedöma huruvida de uppgifter som lämnats av den berörda exportören räcker för att visa att kriterierna i artikel 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring är uppfyllda för att exportören ska kunna beviljas individuell behandling.

(56)

I enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring bör exportörerna på grundval av en korrekt underbyggd ansökan visa att alla de fem kriterier som anges i denna artikel är uppfyllda så att de kan beviljas individuell behandling. Därför ansåg kommissionen att ett icke uppfyllt kriterium räckte för att avslå en ansökan om individuell behandling.

(57)

De fem kriterierna är följande:

(58)

Alla nitton berörda exporterande tillverkare som ansökte om marknadsekonomisk status begärde också individuell behandling i det fall som marknadsekonomisk status inte skulle beviljas. Kommissionen bedömde därför ansökan om individuell behandling för varje berörd exporterande tillverkare.

(59)

När det gäller kriterium 1 (hemtagning av kapital och vinster), har företag 9 och företag 20 underlåtit att lägga fram bevis för att de fritt kunde ta hem kapital och vinster och kunde därför inte visa att detta kriterium var uppfyllt.

(60)

När det gäller kriterium 2 (exportförsäljning och priser bestäms fritt), drog kommissionen slutsatsen att företag 7, 8, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 20, 21, 22, 23 och 24 hade underlåtit att visa att affärsbeslut, t.ex. exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor fastställdes fritt som svar på marknadssignaler, eftersom den bevisning som undersöktes, t.ex. bolagsordning eller tillstånd för verksamheten, visade en begränsning i produktion och/eller försäljning av skor på specifika marknader.

(61)

När det gäller kriterium 3 (att företagets centrala ledningsposter och aktieinnehavare är tillräckligt oberoende av statlig inblandning) har företagen 7, 8, 9, 10, 13, 15, 16, 17, 18, 19, 22, 23 och 25 underlåtit att lämna den information som krävs för att visa att de var tillräckligt oberoende i fråga om statlig inblandning. Bland annat hade ingen information lämnats om hur rätten till markanvändning överfördes till dessa företag och på vilka villkor.

(62)

Dessutom har företag 8, 10, 17, 18 och 25 också misslyckats med att visa att de uppfyllde kraven i kriterium 5 (kringgående) på grund av att det inte finns någon information om hur besluten fattades inom företaget.

(63)

Slutligen, och med tanke på de skäl som anges i skäl 56, bedömde kommissionen inte kriterium 4 (valutaomräkning till marknadskurser) för någon av de berörda exporterande tillverkarna.

(64)

Ingen av de nitton kinesiska berörda exporterande tillverkarna uppfyllde därför de kriterier som anges i artikel 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring, och den individuella behandlingen nekas dem således alla. Kommissionen underrättade de berörda exporterande tillverkarna om resultaten av bedömningen, och uppmanade dem att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(65)

Den övriga antidumpningstull som är tillämplig på Kina och Vietnam, på 16,5 % respektive 10 %, bör därför tillämpas på dessa nitton berörda exporterande tillverkares export under tillämpningsperioden för förordning (EG) nr 1472/2006. Tillämpningsperioden för den förordningen sträckte sig till en början mellan den 7 oktober 2006 och den 7 oktober 2008. Efter inledningen av en översyn vid giltighetstidens utgång förlängde man den 30 december 2009 giltigheten till den 31 mars 2011. Den rättsstridighet som konstaterades i domarna består i att unionsinstitutionerna underlät att fastställa huruvida de produkter som tillverkas av de berörda exporterande tillverkarna borde omfattas av den övriga tullsatsen eller en individuell tullsats. På grundval av den rättsstridighet som fastställts av domstolen finns det ingen rättslig grund för att fullständigt undanta de produkter som tillverkas av de berörda exporterande tillverkarna från betalningen av en antidumpningstull. En ny rättsakt som kommer till rätta med den rättsstridighet som fastställts av domstolen behöver endast omvärdera den tillämpliga tullsatsen för antidumpningstullen, och inte åtgärderna i sig.

(66)

Eftersom det fastslagits att den övriga tullsatsen som är tillämplig på Kina respektive Vietnam bör återinföras i fråga om de berörda exporterande tillverkarna med samma tullsats som ursprungligen tillämpades genom den omtvistade förordningen och genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009, krävs inga ändringar av förordning (EG) nr 388/2008. Den senare förordningen förblir giltig.

(67)

Med beaktande av de kommentarer som lämnats och analysen av dessa, beslutades att den övriga antidumpningstullen som är tillämplig på Kina och Vietnam, dvs. 16,5 % respektive 10 %, bör återinföras för den omtvistade förordningens tillämpningsperiod.

(68)

De berörda exporterande tillverkarna och alla parter som gett sig tillkänna informerades om de viktigaste fakta och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera återinförandet av den slutgiltiga antidumpningstullen på export från de nitton berörda exporterande tillverkarna. Efter detta meddelande beviljades parterna en tidsperiod inom vilken de kunde lämna uppgifter.

(69)

Efter meddelandet av uppgifter mottog kommissionen kommentarer från i) Fesi och Footwear Coalition (24) som företräder importörer av skodon i unionen, och ii) Cortina NV (nedan kallat Cortina), en importör av skodon i unionen.

(70)

I sina kommentarer på meddelandet av uppgifter framhöll Fesi och Footwear Coalition i första hand att den aktuella tillämpningen baseras på samma rättsliga grund och skäl som de förordningar som kommissionen tidigare antagit med koppling till samma genomförande, dvs. genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647, (EU) 2016/1731 och (EU) 2016/2257. I sitt svar på meddelandet av uppgifter hänvisade de bara till, och infogade genom hänvisningar, de kommentarer de lämnat in den 16 december 2015, den 6 juni 2016, den 16 juni 2016 och den 11 augusti 2016 i fråga om ovanstående förordningar, dock utan att i detalj gå in på kommentarerna och påståendena.

(71)

I sitt svar på dessa kommentarer hänvisar kommissionen till genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647, (EU) 2016/1731 och (EU) 2016/2257 som fullt ut behandlar kommentarerna från Fesi och Footwear Coalition inom ramen för det nuvarande genomförandet. Eftersom Fesi och Footwear Coalition inte utvecklade sina argument ytterligare, anser kommissionen att argumenten besvarats fullt ut i ovanstående förordningar och de slutsatser som dragits i fråga om detta i förordningarna bekräftas härmed.

(72)

Dessutom lämnade Fesi och Footwear Coalition synpunkter som tas upp mer i detalj nedan.

(73)

Fesi och Footwear Coalition hävdade att kommissionens tillvägagångssätt med avseende på de företag som förtecknas i bilaga III var olagligt. Genom att i bilaga III företckna företag som var närstående sådana företag som redan har bedömts inom ramen för genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647, (EU) 2016/1731 eller (EU) 2016/2257, hade kommissionen åsidosatt begreppet ”en enda ekonomisk enhet” som tillämpades i den ursprungliga undersökningen. Ett sådant tillvägagångssätt skulle dessutom leda till bristande rättslig överensstämmelse eftersom kommissionen via tidigare nämnda förordningar återinförde antidumpningstullar på dessa företag, medan samma företag i bilaga III förtecknas som företag som inte verkar ha lämnat in någon ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i den ursprungliga undersökningen.

(74)

Vad gäller icke närstående handlare, eftersom de inte har haft några rättsliga krav på att lämna in ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling under den ursprungliga undersökningen, skulle det under alla omständigheter inte krävas att de förtecknas i bilaga III.

(75)

Slutligen, för närstående företag till kinesiska eller vietnamesiska leverantörer som lämnat in ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i den ursprungliga undersökningen, men som ännu inte bedömts i någon av de förordningar som avses i skäl 63, i samband med genomförandet av de domar som avses i skäl 12, hävdade Fesi och Footwear Coalition att dessa inte heller borde ha förtecknats i bilaga III. Det hävdades i synnerhet att ett sådant tillvägagångssätt skulle hindra kommissionen att i framtiden bedöma ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling från deras närstående leverantörer i Kina eller Vietnam. Samma parter hävdade också att det skulle vara kommissionens skyldighet att identifiera från den förteckning över företag som har anmälts av nationella tullmyndigheter de företag/handlare som tillhör samma företagsgrupp och huruvida de ingår i någon av de kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare som hade ingett en ansökan om marknadsekonomisk status eller individuell behandling under den ursprungliga undersökningen, men som inte ingick i urvalet under den ursprungliga undersökningen. Kommissionen skulle annars skapa en omöjlig bevisbörda för de berörda parterna.

(76)

Som omnämnts i skäl 34 identifierade Fesi och Footwear Coalition, efter meddelandet, företag som var närstående kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare som hade lämnat in en ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i samband med den ursprungliga undersökningen, men inte ingick i urvalet, och som inte heller bedömts i tidigare genomföranden som anges i skälen 18–20 och 25. Uppgifterna i ärendet bekräftade den information som erhållits från dessa berörda parter, så att ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling från dessa företag kommer att bedömas. Resultatet av denna bedömning kommer att bli föremål för en separat rättsakt. Begäran beviljades därför för dessa företag och dessa företag förtecknas inte i bilaga III.

(77)

Vad gäller de handlare som ansökt om återbetalning av de tullar som betalats (närstående eller icke närstående till kinesiska eller vietnamesiska leverantörer) anser kommissionen att bevisbördan ligger hos dessa handlare.

(78)

Ingen av de handlare som förtecknas i bilaga III tillhandahöll dock information eller styrkande handlingar om sina leverantörer i Kina eller Vietnam (med undantag av dem som nämns i skäl 76).

(79)

Kommissionen erkänner dock att inte alla importörer som har köpt skodon från dessa handlare kan ha varit medvetna om nödvändigheten av att informera kommissionen om namnen på de exporterande tillverkare från vilka nämnda handlare förvärvade sina skodon. I syfte att garantera full respekt för deras rätt till försvar, har kommissionen därför beslutat att direkt kontakta de berörda importörerna, och göra dem medvetna om situationen och deras bevisbörda. För att ge den tid som behövs för att genomföra detta beslut, bör bedömningen av de företag som förtecknas i bilaga III tillfälligt avbrytas till dess att kommissionen har kontaktat de berörda importörerna och gett dem tillfälle att reagera. Tidsfristen på åtta månader för att bedöma ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling kommer att inledas den dag då importören underrättar kommissionen om namn på och adress till de berörda exporterande tillverkarna eller, om inget svar inkommer inom den tidsfrist som kommissionen fastställt, från den dag då den tidsfristen löper ut.

(80)

Fesi och Footwear Coalition hävdade också att av skäl som rör rättssäkerheten borde kommissionen inte anta och offentliggöra några ytterligare rättsakter i fråga om genomförandet av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 innan domstolen avkunnat dom i ett pågående förhandsavgörande i fråga om giltigheten hos genomförandeförordning (EU) 2016/223 som det hänvisas till i skäl 23, och i fråga om giltigheten hos genomförandeförordning (EU) 2016/1647 som det hänvisas till i skäl 19 och genomförandeförordning (EU) 2016/1731 som det hänvisas till i skäl 20. I detta avseende hävdades det att artikel 278 EUF-fördraget, medan en talan mot rättsakter som antas av institutionerna inte har suspensiv verkan, inte är tillämplig i det aktuella ärendet eftersom syftet inte är att upphäva genomförandeförordning (EU) 2016/223, men att avhålla sig från att anta ytterligare förordningar om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull på import av skodon från Kina och Vietnam. Av samma skäl hävdades också att domarna i målen Zuckerfabrik Süderdithmarschen/Altana inte var en rättsligt relevant hänvisning.

(81)

När det gäller artikel 278 i EUF-fördraget och domarna i målet Zuckerfabrik Süderdithmarschen/Altana instämmer kommissionen med Fesi och Footwear Coalition att denna rättspraxis inte är tillämplig för att bedöma huruvida genomförandet av domstolens dom i förenade målen C-659/13 och C-34/14 tillfälligt bör upphävas. Kommissionen anser dock att den är skyldig att tillämpa denna dom inom en rimlig tidsperiod och att pågående rättsliga förfaranden gällande tidigare rättsakter som genomför denna dom inte utgör ett giltigt skäl för att inte slutföra genomförandet av domen. I synnerhet anser kommissionen att detta skulle innebära att andra berörda parter än Fesi och Footwear Coalition hindras från att utöva sina rättigheter i det administrativa förfarandet och i ett eventuellt domstolsförfarande.

(82)

När det gäller giltigheten av genomförandeförordningarna (EU) 2016/1647 och (EU) 2016/1731 hävdade Fesi och Footwear Coalition att, eftersom den senare förordningen och varje ny förordning om återinförande av en slutgiltig tull på import av skodon med ursprung i Kina och Vietnam har samma rättsliga grund, skulle kommissionens strategi och resonemang och ogiltigförklaring av genomförandeförordningarna (EU) 2016/1647och (EU) 2016/1731 också innebära att varje ytterligare liknande förordning skulle vara lika ogiltig. Kommissionens tillvägagångssätt skulle därför inte avspegla god tro i tillämpningen av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 C & J Clark International och C-34/14 Puma som nämns i skäl 12.

(83)

Slutligen hävdade Fesi och Footwear Coalition att genomförandet av ovan nämnda dom inte skulle omfattas av någon tidsfrist från domstolen, skulle ha en negativ inverkan på importörerna i unionen, men skulle å andra sidan inte innebära några skattefördelar för unionen. Av dessa skäl bör kommissionen avstå från att verkställa domen, i avvaktan på resultatet av de mål som nämns i skäl 80.

(84)

Kommissionen hänvisar till den motivering som anges i skäl 81.

(85)

Fesi och Footwear Coalition hävdade att bevisbördan vid bedömningen av ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling åligger kommissionen, eftersom de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkarna redan hade uppfyllt bevisbördan genom att lämna in ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling i samband med den ursprungliga undersökningen. Fesi och Footwear Coalition hävdade också att de exporterande tillverkare som berörs av det aktuella genomförandet borde ha beviljats samma processuella rättigheter som de exporterande tillverkare som ingick i urvalet under den ursprungliga undersökningen. FESI och Footwear Coalition hävdade särskilt att endast skrivbordsanalys hade genomförts i stället för kontrollbesök på plats, och att de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkarna inte hade fått någon möjlighet att komplettera sina ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling genom skrivelser.

(86)

Fesi och Footwear Coalition hävdade vidare att de exporterande tillverkare som berörs av genomförandet inte gavs samma processuella garantier som normalt sett tillämpas i antidumpningsundersökningar, utan att strängare normer hade tillämpats. Fesi och Footwear Coalition hävdade att kommissionen inte hade tagit hänsyn till tidsfördröjningen mellan ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i samband med den ursprungliga undersökningen och bedömningen av dessa ansökningar. Dessutom fick exporterande tillverkare under den ursprungliga undersökningen bara 15 dagar på sig att fylla i ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling, i stället för de 21 dagar som är vanligt.

(87)

På grundval av detta hävdade Fesi och Footwear Coalition att den grundläggande principen om att ge intresserade parter möjlighet att fullt ut utöva sin rätt till försvar, som fastställs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, åsidosattes. Med utgångspunkt i detta hävdades att eftersom de exporterande tillverkarna inte hade möjlighet att komplettera ofullständiga uppgifter gjorde kommissionen sig skyldig till maktmissbruk och vände på bevisbördan i samband med genomförandet.

(88)

Slutligen hävdade Fesi och Footwear Coalition också att denna strategi skulle vara diskriminerande gentemot de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet i den ursprungliga undersökningen, men också gentemot andra exporterande tillverkare i länder som inte är marknadsekonomier, som var föremål för en antidumpningsundersökning och som lämnat in ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i den undersökningen. De kinesiska och vietnamesiska företag som berördes av det aktuella genomförandet bör inte underkastas samma krav på att tillhandahålla information som normalt tillämpas i 15-månadersundersökningar och de bör inte vara föremål för striktare processuella standarder.

(89)

Fesi och Footwear Coalition hävdade också att kommissionen tillämpade faktiskt tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen, medan kommissionen inte iakttog de förfaranderegler som fastställs i artikel 18.4 i grundförordningen.

(90)

Kommissionen påpekar att enligt rättspraxis ligger bevisbördan på den tillverkare som vill erhålla marknadsekonomisk status/individuell behandling enligt artikel 2.7 b i grundförordningen. I artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen anges nämligen att en sådan tillverkares ansökan måste innehålla tillräcklig bevisning, såsom den specificeras i den bestämmelsen, för att tillverkaren är verksam under marknadsekonomiska förhållanden. Följaktligen, och i enlighet med domstolens dom i målet Brosmann och Aokang, åligger det inte unionsinstitutionerna att bevisa att tillverkaren inte uppfyller villkoren för att tillerkännas sådan status. Det är däremot kommissionens sak att bedöma huruvida de uppgifter som lämnats av den berörda tillverkaren räcker för att visa att villkoren i artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen är uppfyllda för att tillverkaren ska kunna beviljas marknadsekonomisk status/individuell behandling (se skäl 48). Det erinras här om att kommissionen inte har någon skyldighet att be den exporterande tillverkaren att komplettera ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Kommissionen får grunda sin bedömning på den information som lämnats in av den exporterande tillverkaren.

(91)

Vad avser argumentet att endast skrivbordsanalys hade genomförts, noterar kommissionen att en skrivbordsundersökning är ett förfarande där ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling analyseras på grundval av de handlingar som lämnats in av den exporterande tillverkaren. Alla ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling är föremål för en skrivbordsanalys av kommissionen. Dessutom får kommissionen besluta att utföra inspektioner på plats. Inspektioner på plats är dock inte nödvändiga, och utförs heller inte för alla ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Inspektioner på plats, när de genomförs, syftar vanligen till att bekräfta en viss preliminär bedömning som görs av institutionerna och/eller att kontrollera riktigheten av de uppgifter som lämnats av den berörda exporterande tillverkaren. Med andra ord, om den bevisning som den exporterande tillverkaren har lämnat tydligt visar att marknadsekonomisk status eller individuell behandling inte är befogad, ska kompletterande och frivilliga inspektioner på plats normalt inte anordnas. Det är kommissionen som ska bedöma om det är lämpligt att genomföra ett kontrollbesök (25). Rätten att besluta om metoder för att kontrollera informationen i en ansökan om marknadsekonomisk status eller individuell behandling form ligger hos denna institution. Så när kommissionen beslutar, som i föreliggande fall, på grundval av en skrivbordsundersökning att den förfogar över tillräckliga upplysningar för att besluta om ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling, är ett kontrollbesök inte nödvändigt och kan inte krävas.

(92)

När det gäller påståendet att rätten till försvar inte har iakttagits på lämpligt sätt genom kommissionens beslut att inte skicka skrivelser med begäran om komplettering, erinras för det första om att rätten till försvar är en subjektiv rättighet och att Fesi och Footwear Coalition inte kan åberopa ett åsidosättande av en subjektiv rättighet för andra företag. För det andra bestrider kommissionen att det är praxis inom kommissionen att betydande utbyte av information och ett detaljerat kompletteringsförfarande utförs när man endast använder skrivbordsanalys i stället för skrivbordsanalys plus kontroller på plats. Fesi och Footwear Coalition har inte kunnat lägga fram några bevis för motsatsen.

(93)

Fesis och Footwear Coalitions kommentarer om diskriminering måste också avvisas såsom ogrundade. Det erinras om att principen om likabehandling åsidosätts om EU-institutionerna behandlar lika situationer olika, vilket innebär att vissa handlare missgynnas i förhållande till andra, utan att denna skillnad i behandlingen motiveras genom avsevärda objektiva skillnader (26). Men det är just vad kommissionen inte gör: genom att kräva att de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet inkommer med ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling för omprövning, har kommissionen för avsikt att behandla dessa tidigare icke-utvalda exporterande tillverkare på samma sätt som dem som ingick i urvalet i den ursprungliga undersökningen. Dessutom, eftersom grundförordningen inte fastställer en minsta frist i detta avseende, så länge tidsramen för detta ändamål är rimligt och ger parterna tillräcklig möjlighet att samla ihop (eller på nytt samla ihop) de uppgifter som krävs och samtidigt garanterar deras rätt till försvar, förekommer ingen diskriminering.

(94)

I fråga om artikel 18.1 i grundförordningen godtog kommissionen i det förevarande fallet de uppgifter som lämnats in av de berörda exporterande tillverkarna, den avvisade dem inte utan grundade sin bedömning på dem. Av den anledningen tillämpade kommissionen inte artikel 18. Därför fanns det ingen anledning att följa förfarandet enligt artikel 18.4 i grundförordningen. Förfarandet enligt artikel 18.4 följs när kommissionen har för avsikt att avvisa vissa uppgifter som berörda parter lämnat in och i stället använda tillgängliga uppgifter.

(95)

Fesi och Footwear Coalition hävdade att kommissionen skulle bryta mot artikel 266 i fördraget, eftersom denna artikel inte utgör en rättslig grund för att återuppta undersökningen med avseende på en åtgärd som löpt ut. Fesi och Footwear Coalition upprepade också att artikel 266 i EUF-fördraget inte tillåter retroaktivt införande av antidumpningstullar, vilket även skulle bekräftas genom domstolens dom i mål C-459/98P, IPS mot rådet.

(96)

I detta sammanhang hävdade Fesi och Footwear Coalition att antidumpningsförfarandet beträffande import av skodon från Kina och Vietnam hade ingåtts den 31 mars 2011 i och med att åtgärderna upphörde att gälla. I detta syfte utfärdade kommissionen ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning den 16 mars 2011 (27) (nedan kallat tillkännagivande om upphörande), unionsindustrin hade inte hävdat någon fortsatt dumpning och domen i Europeiska unionens domstol ogiltigförklarade inte heller tillkännagivandet om upphörande.

(97)

Samma parter hävdade dessutom att det inte heller skulle finnas någon grund i grundförordningen som skulle göra det möjligt för kommissionen att återuppta antidumpningsundersökningen.

(98)

I detta sammanhang hävdade också Fesi och Footwear Coalition att ett återupptagande av undersökningen och bedömningen av de ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling som ingetts av de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare som berördes av den ursprungliga undersökningen står i strid med den allmänna principen om preskriptionsfrister. Denna princip slås fast i WTO-avtalet och grundförordningen, där det fastställs en tidsfrist på 5 år för åtgärder och i artiklarna 236.1 och 221.3 i gemenskapens tullkodex som fastställer en 3-årsperiod för importörer om begäran av återbetalning av antidumpningstullar å ena sidan, och nationella tullmyndigheter för att samla in importtullar och antidumpningstullar å den andra (28). Artikel 266 i EUF-fördraget tillåter inte avvikelser från denna princip.

(99)

Slutligen hävdades det att kommissionen inte har lagt fram någon motivering eller tidigare rättspraxis till stöd för användningen av artikel 266 i EUF-fördraget som rättslig grund för att återuppta förfarandet.

(100)

När det gäller bristen på rättslig grund för att återuppta undersökningen erinrar kommissionen om den rättspraxis som citeras i skäl 15, enligt vilken den kan återuppta en undersökning vid exakt den punkt där rättsstridigheten skedde. Enligt rättspraxis måste en bedömning av om huruvida en antidumpningsförordning är lagenlig göras i ljuset av objektiva normer i unionsrätten, och inte genom en beslutspraxis, även om en sådan existerar (vilket inte är fallet här). Därför kan kommissionens tidigare praxis inte skapa berättigade förväntningar: i enlighet med domstolens fasta rättspraxis kan berättigade förväntningar bara uppstå om institutionerna har gett tydliga försäkringar som skulle göra det möjligt för en berörd part att lagenligt dra slutsatsen att EU:s institutioner agerar på ett visst sätt (29). Varken Fesi eller Footwear Coalition har försökt visa att sådana försäkringar gavs i föreliggande fall. Detta gäller i ännu högre grad därför att det åberopade tidigare tillvägagångssättet inte överensstämmer med den faktiska och rättsliga situationen i förevarande fall, och skillnaderna kan förklaras med sakliga och rättsliga skillnader i jämförelse med förevarande fall.

(101)

Skillnaderna är följande: Den rättsstridighet som domstolen har påpekat gäller inte förekomsten av dumpning, skada och unionens intresse, och därigenom principen för införandet av tullen, utan endast den exakta tullsatsen. De tidigare ogiltigförklaranden som de berörda parterna åberopat gällde däremot undersökningsresultaten rörande dumpning, skada och unionens intresse. Institutionerna får därför göra en ny beräkning av den exakta tullsatsen för de berörda exporterande tillverkarna.

(102)

Särskilt fanns det i förevarande fall inte någon anledning att begära ytterligare information från berörda parter. Kommissionen skulle snarare bedöma information som hade lämnats in, men inte granskats före antagandet av förordning (EG) nr 1472/2006. Under alla omständigheter, som noteras i skäl 100, utgör tidigare rutiner i andra fall inte någon detaljerad och ovillkorlig försäkring för förevarande fall.

(103)

Slutligen har alla parter som förfarandet är riktat mot, dvs. de berörda exporterande tillverkarna, liksom parterna i de pågående domstolsärendena och den sammanslutning som företräder en av dessa parter, informerats genom meddelandet om uppgifter om de relevanta fakta, på grundval av vilka kommissionen avser att göra föreliggande bedömning rörande marknadsekonomisk status/individuell behandling. Därmed är deras rätt till försvar tryggad. I det avseendet bör det framför allt noteras att icke-närstående importörer inte har någon rätt att försvara sig i ett antidumpningsförfarande, eftersom förfarandet inte är riktat mot dem.

(104)

När det gäller påståendet att åtgärderna i fråga upphörde att gälla den 31 mars 2011 förstår kommissionen inte varför åtgärdernas upphörande skulle vara relevant för kommissionens möjlighet att anta en ny rättsakt för att ersätta den ogiltigförklarade akten efter en dom genom vilken den ursprungliga rättsakten ogiltigförklarades. Enligt domstolens rättspraxis som det hänvisas till i skäl 15, bör det administrativa förfarandet återupptas vid den tidpunkt då rättsstridigheten uppstod.

(105)

Antidumpningsförfarandena pågår därför fortfarande, som ett resultat av ogiltigförklaringen av rättsakten om att avsluta dessa antidumpningsförfaranden. Kommissionen har en skyldighet att avsluta dessa förfaranden eftersom artikel 9.4 i grundförordningen föreskriver att en undersökning ska avslutas genom en kommissionsrättsakt.

(106)

Fesi och Footwear Coalition hävdade vidare att det förfarande som tillämpats för att återuppta undersökningen och retroaktivt ta ut tullen utgör ett missbruk av kommissionens befogenheter och strider mot EU-fördraget. Fesi och Footwear Coalition vidhåller i detta avseende att kommissionen inte har någon behörighet att ingripa i artikel 236.1 i gemenskapens tullkodex genom att förhindra återbetalning av antidumpningstullar. De hävdade att det ankom på de nationella tullmyndigheterna att dra konsekvenserna av ett ogiltigförklarande av en rättsakt som inför antidumpningstullar och att de även skulle vara tvungna att återbetala dessa tullar som hade ogiltigförklarats av domstolen.

(107)

I detta sammanhang hävdade Fesi och Footwear Coalition att artikel 14.3 i grundförordningen inte gör det möjligt för kommissionen att avvika från artikel 236 i gemenskapens tullkodex, eftersom båda lagstiftningar är av samma rättsliga ordning och grundförordningen inte kan ses som en lex specialis för gemenskapens tullkodex.

(108)

Samma parter hävdade dessutom att artikel 14.3 i grundförordningen inte hänvisar till artikel 236 i gemenskapens tullkodex och anger endast att särskilda bestämmelser får antas av kommissionen, men däremot inga undantag från gemenskapens tullkodex.

(109)

Med anledning av detta är det viktigt att understryka att artikel 14.1 i grundförordningen inte automatiskt gör reglerna för unionens tullagstiftning tillämpliga på införandet av individuella antidumpningstullar (30). Artikel 14.3 i grundförordningen ger snarare unionens institutioner rätt att överföra och göra gällande, när det är nödvändigt och lämpligt, de regler som styr unionens tullagstiftning (31).

(110)

Detta införlivande kräver inte en fullständig tillämpning av alla bestämmelser i unionens tullagstiftning. Artikel 14.3 i grundförordningen hänvisar uttryckligen till särskilda bestämmelser avseende den gemensamma definitionen av begreppet ursprung, ett bra exempel på hur en avvikelse från bestämmelserna i unionens tullagstiftning inträffar. Det är mot denna bakgrund som kommissionen utnyttjat den befogenhet som följer av artikel 14.3 i grundförordningen och krävt att nationella tullmyndigheter under en övergångsperiod avstår från återbetalning. Detta strider inte mot den exklusiva behörighet som de nationella tullmyndigheterna fyller i tvister som gäller tullskuld: beslutsbefogenheten ligger kvar hos tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Tullmyndigheterna i medlemsstaterna beslutar fortfarande huruvida återbetalning ska beviljas eller inte, på grundval av de slutsatser som dragits av kommissionen i förhållande till ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling.

(111)

Medan det således är riktigt att ingenting i unionens tullagstiftning medger att ett hinder upprättas för återbetalning av felaktigt erlagd tull, kan inget sådant svepande uttalande göras rörande återbetalning av antidumpningstullar. Följaktligen, och med det övergripande behovet av att skydda unionens egna medel från ogrundade ansökningar om återbetalning samt därmed sammanhängande svårigheter detta skulle ha medfört för oberättigade återbetalningar därefter, var kommissionen tvungen att tillfälligt avvika från unionens tullagstiftning genom att utnyttja sina befogenheter enligt artikel 14.3 i grundförordningen.

(112)

Fesi och Footwear Coalition hävdade vidare att kommissionen, i strid med artikel 296 i EUF-fördraget, inte hade lämnat någon tillräcklig motivering eller angett den rättsliga grund enligt vilken tullarna återinfördes retroaktivt eller varför de importörer som berörs av det nuvarande genomförandet blev nekade återbetalning av tull. Följaktligen hävdade Fesi och Footwear Coalition att kommissionen hade åsidosatt de berörda parternas rätt till ett effektivt domstolsskydd.

(113)

Kommissionen anser att de omfattande rättsliga resonemang som redovisas i det allmänna meddelandet av uppgifter och i denna förordning vederbörligen motiverar det senare.

(114)

Fesi och Footwear Coalition hävdade vidare att den retroaktiva korrigeringen av åtgärder som löpt ut strider mot principen om skyddet av berättigade förväntningar. Fesi menade för det första att parterna inbegripet importörer hade mottagit en försäkran om att åtgärderna upphörde att gälla den 31 mars 2011 och att parterna, med tanke på den tid som förflutit sedan den ursprungliga undersökningen, kunde ha berättigade förväntningar på att den ursprungliga undersökningen inte skulle återupptas eller inledas på nytt. De kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkarna kunde ha berättigade förväntningar på att deras ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i den ursprungliga undersökningen inte längre skulle ses över av kommissionen, grundat på det faktum att dessa påståenden inte bedömdes inom den tremånadersperiod som var tillämplig under den ursprungliga undersökningen.

(115)

När det gäller berättigade förväntningar hos berörda parter att antidumpningsåtgärderna upphörde att gälla och att undersökningen inte kommer att tas upp på nytt längre hänvisas till skälen 104 och 105 där dessa påståenden hade behandlats i detalj.

(116)

När det gäller de berättigade förväntningarna hos de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkarna att inte få sina ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling granskade, hänvisas till skäl 100, där detta också har behandlats mot bakgrund av domstolens rättspraxis på detta område.

(117)

Fesi och Footwear Coalition hävdade också att om en slutgiltig antidumpningstull återinfördes på importen från de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare som berörs av den aktuella tillämpningen, skulle detta utgöra diskriminering i) av de importörer som berörs av det nuvarande genomförandet jämfört med de importörer som berörs av genomförandet av domarna Brosmann och Aokang som det hänvisas till i skäl (6), eftersom de senare fick tillbaka sina tullutlägg för import av skodon från de fem exporterande tillverkare som berörs av dessa domar, samt ii) diskriminering av de exporterande tillverkare som berörs av det nuvarande genomförandet jämfört med de fem exporterande tillverkare som berörs av domarna Brosmann och Aokang, och som inte omfattades av någon tull efter rådets genomförandebeslut 2014/149/EU.

(118)

När det gäller påståendet om diskriminering, erinrade kommissionen för det första om kraven för diskriminering, såsom anges i skäl 93.

(119)

Därefter noteras att skillnaden mellan de importörer som berörs av det nuvarande genomförandet och dem som berörs av genomförandet av domarna Brosmann och Aokang är att den senare beslutade att bestrida förordning (EG) nr 1472/2006 i tribunalen, medan den föregående inte gjorde det.

(120)

Ett beslut som antagits av en unionsinstitution, mot vilket talan inte har väckts av dess adressat inom den frist som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF, vinner laga kraft gentemot den personen. Denna regel bygger i synnerhet på tanken att fristerna för att väcka talan är avsedda att skydda rättssäkerheten genom att undvika att de av unionens rättsakter som medför rättsverkningar kan komma att ifrågasättas ett obegränsat antal gånger (32).

(121)

Denna processrättsliga princip i unionsrätten medför nödvändigtvis två grupper: de som ifrågasatte en unionsakt och som kanske har fått en positiv ståndpunkt till följd (t.ex. Brosmann och de andra fyra exporterande tillverkarna), och de som inte gjorde det. Men det innebär inte att kommissionen har behandlat de två parterna i strid med principen om likabehandling. Ett erkännande av att en part som ingår i den sistnämnda kategorin på grund av ett medvetet val att inte ifrågasätta en unionsrättsakt diskriminerar inte denna grupp.

(122)

Alla berörda parter kunde alltså åtnjuta rättsligt skydd vid unionsdomstolarna vid alla tidpunkter.

(123)

När det gäller påstådd diskriminering av de exporterande tillverkare som berörs av det aktuella genomförandet som inte omfattades av någon tull efter rådets genomförandebeslut 2014/149/EU, bör det noteras att rådets beslut att inte återinföra tullarna var uppenbart fattat med beaktande av de särskilda omständigheterna i den specifika situationen som den såg ut vid den tidpunkt då kommissionen lade fram sitt förslag om återinförande av dessa tullar och särskilt på grund av att de berörda antidumpningstullarna redan återbetalats, och i den utsträckning som den ursprungliga underrättelsen till gäldenären om skulden i fråga hade dragits tillbaka efter domarna Brosmann och Aokang. Rådet anser att denna återbetalning hade skapat berättigade förväntningar hos de berörda importörerna. Eftersom ingen jämförbar återbetalning till andra importörer ägde rum, befinner sig dessa inte i en situation som är jämförbar med de importörer som berörs av rådets beslut.

(124)

Det faktum att rådet har beslutat sig för att agera på ett visst sätt, på grund av särskilda omständigheter i det enskilda fallet, är inte bindande för kommissionen att genomföra en annan dom på exakt samma sätt.

(125)

Dessutom hävdade Fesi och Footwear Coalition att kommissionen inte har behörighet att anta förordningen om införande av antidumpningstull retroaktivt i det nuvarande genomförandet, och att denna behörighet i alla händelser skulle ligga hos rådet. Detta påstående grundades på argumentet att om undersökningen återupptas på exakt det stadium där rättsstridigheten uppstod, skulle samma regler även tillämpas som gällde vid tidpunkten för den ursprungliga undersökningen, där slutgiltiga åtgärder skulle antas av rådet. Dessa parter hävdade att det i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 (33) (även kallad Omnibus I-förordningen) den nya beslutsordningen inom handelspolitiken inte tillämpas i detta sammanhang eftersom före ikraftträdandet av Omnibus I, i) hade kommissionen redan antagit en akt (förordningen om preliminär tull), ii) de samråd som föreskrivs i förordning (EG) nr 384/96 inleddes och avslutades och iii) kommissionen hade redan antagit ett förslag till rådets förordning om slutgiltiga åtgärder. På grundval av detta drog dessa parter slutsatsen att beslutsförfarandena före ikraftträdandet av Omnibus I bör tillämpas.

(126)

Detta påstående har emellertid fokuserat på dagen för inledandet av undersökningen (som är relevant i förhållande till andra ändringar som har gjorts av grundförordningen) men underlåtit att nämna att i förordning (EU) nr 37/2014 används ett annat kriterium, det vill säga inledandet av förfarandet för antagande av åtgärder). Fesis och Footwear Coalitions ståndpunkt grundar sig således på en felaktig tolkning av övergångsbestämmelsen i förordning (EU) nr 37/2014.

(127)

Med tanke på hänvisningen i artikel 3 i förordning (EU) nr 37/2014 till ”förfaranden som har inletts för antagande av åtgärder”, som innehåller övergångsbestämmelser för ändringar i beslutsförfarandena för antagande av antidumpningsåtgärder och med tanke på betydelsen av ”förfarande” i grundförordningen för en undersökning som hade inletts före ikraftträdandet av förordning (EU) nr 37/2014, men där kommissionen inte hade inlett samrådet i den berörda kommittén i syfte att anta åtgärder före ikraftträdandet, tillämpas de nya reglerna på förfarandet för att anta de nämnda antidumpningsåtgärderna. Detsamma gäller för förfaranden där åtgärder infördes på grundval av de gamla reglerna och är föremål för översyn, eller för åtgärder där preliminära tullar hade införts på grundval av de gamla reglerna, men förfarandet för antagande av slutgiltiga åtgärder ännu inte hade inletts när förordning (EU) nr 37/2014 trädde i kraft. Med andra ord är förordning (EU) nr 37/2014 tillämplig i ett särskilt ”förfarande för antagande” och inte på hela perioden för en viss undersökning eller ett visst förfarande.

(128)

Följaktligen var det korrekt att tillämpa beslutsförfarandet som infördes genom Omnibus I-förordningen.

(129)

Cortina hävdade för det första att kommissionen saknade rättslig grund för att undersöka de ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling som de exporterande tillverkarna lämnat in under den ursprungliga undersökningen. Cortina hävdade att förfarandet, som avslutades i och med att åtgärderna upphörde att gälla den 31 mars 2011, inte ogiltigförklarades av domen i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 och därför inte kan återupptas.

(130)

Som svar på denna kommentar har kommissionen hänvisat till den förklaring som ges i skälen 104 och 105.

(131)

För det andra hävdade Cortina att det pågående förfarandet bryter mot principen om förbudet mot retroaktiv tillämpning och rättssäkerhet i artikel 10 i grundförordningen.

(132)

När det gäller kravet om retroaktivitet på grundval av artikel 10 i grundförordningen och artikel 10 i WTO:s antidumpningsavtal, stadgas i artikel 10.1 i grundförordningen, som följer texten i artikel 10.1 i WTO:s antidumpningsavtal, att provisoriska åtgärder och slutgiltiga antidumpningstullar endast ska tillämpas på produkter som övergår till fri omsättning efter den tidpunkt då ett beslut fattat antingen enligt artikel 7.1 eller 9.4 i grundförordningen träder i kraft. I förevarande fall tillämpas antidumpningstullarna i fråga endast på produkter som övergick till fri omsättning efter det att förordningen om preliminär tull och den omtvistade (slutgiltiga) förordningen, vilka antogs i enlighet med artikel 7.1 respektive artikel 9.4 i grundförordningen, hade trätt i kraft. Retroaktiv verkan i den mening som avses i artikel 10.1 i grundförordningen hänför sig emellertid endast till en situation där varor övergått till fri omsättning innan åtgärderna infördes, såsom framgår av själva ordalydelsen i bestämmelsen liksom av undantaget enligt artikel 10.4 i grundförordningen.

(133)

Kommissionen påpekar också att det varken förekommer retroaktivitet, brott mot rättssäkerheten eller mot berättigade förväntningar i förevarande fall.

(134)

När det gäller bedömningen av huruvida en åtgärd är retroaktiv skiljer domstolen i sin rättspraxis mellan att tillämpa en ny regel på en slutgiltigt avgjord situation (kallas även för en befintlig eller slutgiltigt fastställd rättslig situation) (34) och en situation som tog sin början innan en ny regel trädde i kraft, men som ännu inte har någon slutgiltig karaktär (kallas även för en tillfällig situation  (35)).

(135)

I förevarande fall har den situation för importen av de berörda produkterna som inträffade under tillämpningsperioden för förordning (EG) nr 1472/2006 ännu inte blivit slutgiltig, eftersom den tillämpliga antidumpningstullen, som ett resultat av ogiltigförklarandet av den omtvistade förordningen, ännu inte har fastställts slutgiltigt. Vidare varnades skodonsimportörerna för att en sådan tull skulle kunna införas genom offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande (36) och förordningen om preliminär tull. Det är etablerad rättspraxis för unionens domstolar att företag inte kan tillerkännas berättigade förväntningar förrän institutionerna har antagit en rättsakt som avslutar det administrativa förfarandet och som har blivit slutgiltig (37).

(136)

Den här förordningen innebär omedelbar tillämpning på framtida verkningar av en situation som pågår. Tullarna på skodon har tagits ut av de nationella tullmyndigheterna. Till följd av att ansökningarna om återbetalning ännu inte har avgjorts slutgiltigt, är tullarna en pågående situation. I den här förordningen fastställs den tullsats som ska gälla för den importen, och bestämmer därmed de framtida verkningarna av den pågående situationen.

(137)

Även om det var fråga om retroaktiv verkan i den mening som avses i unionsrätten, vilket inte är fallet, skulle en sådan retroaktiv verkan under alla omständigheter vara berättigad av följande anledning:

(138)

De materiella bestämmelserna i unionsrätten kan gälla för befintliga situationer redan före ikraftträdandet ifall det tydligt framgår av formuleringen, syftet eller det allmänna upplägget att de måste ges sådan verkan (38). I synnerhet fastställdes i mål C-337/88 Società agricola fattoria alimentare (SAFA) att: ”[R]ättssäkerhetsprincipen visserligen i allmänhet hindrar en gemenskapsrättsakt från att börja gälla vid en tidpunkt som ligger före aktens offentliggörande, men att det undantagsvis kan förhålla sig på annat sätt, när det eftersträvade målet kräver detta och när de berörda personernas berättigade förväntningar vederbörligen respekteras” (39).

(139)

I förevarande fall är syftet att fullgöra kommissionens skyldighet enligt artikel 266 i EUF-fördraget. Eftersom domstolen, i de domar som det hänvisas till i skäl 12, endast fann en rättsstridighet i fråga om fastställandet av den tillämpliga tullsatsen, och inte i fråga om införandet av åtgärderna i sig (dvs. i fråga om förekomsten av dumpning, skada och unionens intresse), kunde de berörda exporterande tillverkarna inte rimligen ha förväntat sig att det inte skulle införas några slutgiltiga antidumpningsåtgärder alls. Därmed kan införandet, även om det hade varit retroaktivt, vilket det inte är, inte tolkas som att det står i strid med berättigade förväntningar.

(140)

För det tredje hävdade Cortina att kommissionens uttalande i skäl 46 att domstolen hade ogiltigförklarat den omtvistade förordningen och genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 med avseende på export av vissa skodon från vissa kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare, är felaktigt eftersom domarna inte ogiltigförklarade målen C-659/13 och C-34/14 med avseende på de nitton berörda exporterande tillverkarna, utan domstolen hade ogiltigförklarat dessa förordningar med allmängiltig verkan (erga omnes). Om kommissionen skulle återinföra en antidumpningstull på import från de nitton berörda exporterande tillverkarna och inte på import från övriga exporterande tillverkare som påverkas på samma sätt av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 C & J Clark International Limited och C-34/14 Puma SE skulle det, enligt Cortina, innebära oberättigad diskriminering gentemot import från dessa övriga exporterande tillverkare, och det skulle också strida mot artikel 266 i EUF-fördraget.

(141)

När det gäller påståendet om diskriminering av import gentemot övriga exporterande tillverkare som påverkas av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 C & J Clark International Limited och C-34/14 Puma SE, noterar kommissionen att exporterande tillverkare och vissa importörer som berörs av den här förordningen åtnjuter rättsligt skydd i unionens domstolar gentemot den här förordningen. Andra importörer åtnjuter sådant skydd via nationella domstolar, som tillämpar den allmänna unionsrätten.

(142)

Mot bakgrund av genomförandet av domen i de förenade målen C-659/13 C & J Clark International Limited och C-34/14 Puma SE, som nämns i skäl 21, antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2016/223. I artikel 1 i den förordningen instruerade kommissionen de nationella tullmyndigheterna att lämna in alla ansökningar om återbetalning av de slutgiltiga antidumpningstullar som betalats på import av skodon med ursprung i Kina och Vietnam som importörer lämnar på grundval av artikel 236 i gemenskapens tullkodex och som grundar sig på den omständigheten att en exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet hade ansökt om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i den ursprungliga undersökningen. Kommissionen ska bedöma den relevanta ansökan om marknadsekonomisk status eller individuell behandling och återinföra den lämpliga tullsatsen. De nationella tullmyndigheterna bör på grundval av detta därefter fatta beslut om ansökan om återbetalning och eftergift av antidumpningstullarna.

(143)

Därför kommer kommissionen att granska alla ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i fråga om import av skodon där ovanstående kriterier är uppfyllda och antidumpningstullar kommer att återinföras på basis av de objektiva kriterier som fastställs i artiklarna 2.7 b och 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring. Därför kommer alla andra exporterande tillverkare från Kina och Vietnam som inte ingick i urvalet, och deras importörer, att behandlas på samma sätt i ett senare skede enligt det förfarande som anges i genomförandeförordning (EU) 2016/223. Det är endast i de fall där det inte finns några pågående nationella förfaranden som ingen bedömning av ansökningarna om marknadsekonomisk status eller individuell behandling kommer att göras, eftersom det skulle sakna praktisk betydelse.

(144)

För det fjärde hävdade Cortina att det skulle vara diskriminerande att återinföra antidumpningstullar på de nitton berörda tillverkarna, med tanke på att ingen antidumpningstull återinfördes efter domarna Brosmann och Aokang.

(145)

Detta påstående är ogrundat. Importörer som har importerat från Brosmann och de andra fyra exporterande tillverkarna som berörs av domen i målen C-247/10P och C-249/10P befinner sig i en annan faktisk och rättslig situation eftersom deras exporterande tillverkare beslutade att bestrida den omtvistade förordningen och eftersom deras tullutlägg återbetalades, så de skyddas genom artikel 221.3 i gemenskapens tullkodex. Inget sådant överklagande och ingen sådan återbetalning har skett för andra importörer. Se, i detta hänseende, även skälen 118 till 122.

(146)

Cortina hävdade för det femte att det fanns flera processuella oriktigheter som uppstått genom denna undersökning. Företaget hävdade främst att de berörda exporterande tillverkarna inte längre befann sig i en situation där de kunde lämna meningsfulla kommentarer eller ytterligare belägg som stöd för sina ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling som de hade lämnat in för flera år sedan. Företagen kanske inte längre finns och relevanta dokument kan ha försvunnit.

(147)

Cortina hävdade vidare att till skillnad från under den ursprungliga undersökningen, så skulle kommissionens åtgärder rättsligt och i praktiken bara påverka importörer, eftersom de inte har möjlighet att lämna några meningsfulla kommentarer och inte kan kräva att deras leverantörer samarbetar med kommissionen.

(148)

Kommissionen noterar att det i grundförordningen inte finns några krav på att kommissionen ska ge exporterande tillverkare som ansöker om marknadsekonomisk status eller individuell behandling möjlighet att komplettera bristande faktainformation. Domstolen betonar att bevisbördan ligger på den tillverkare som vill erhålla marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen. I artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen anges nämligen att en sådan tillverkares ansökan måste innehålla tillräcklig bevisning, såsom denna specificeras i sistnämnda bestämmelse, för att tillverkaren är verksam under marknadsekonomiska förhållanden. Följaktligen, och i enlighet med domstolens dom i målet Brosmann och Aokang, åligger det inte unionsinstitutionerna att bevisa att tillverkaren inte uppfyller villkoren för att tillerkännas sådan status. Det är däremot kommissionens sak att bedöma huruvida de uppgifter som lämnats av den berörda tillverkaren räcker för att visa att villkoren i artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen är uppfyllda för att tillverkaren ska kunna beviljas marknadsekonomisk status/individuell behandling (se skäl 44). Rätten att bli hörd gäller bedömningen av de faktiska omständigheterna, men sträcker sig inte till någon rätt att åtgärda bristande information. Annars kunde den exporterande tillverkaren förlänga bedömningen i evighet genom att bit för bit inkomma med information.

(149)

Det erinras här om att kommissionen inte har någon skyldighet att be den exporterande tillverkaren att komplettera ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Såsom anges i föregående skäl får kommissionen grunda sin bedömning på den information som lämnats in av den exporterande tillverkaren. I vilket fall har de berörda exporterande tillverkarna inte ifrågasatt bedömningen av deras ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling och de har inte angivit vilka dokument eller vilka personer de inte längre kan hänvisa till. Påståendet är därför så abstrakt att institutionerna inte kan ta hänsyn till de svårigheterna när den bedömer ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Eftersom argumentet baseras på spekulation och inte stöds av exakta uppgifter om vilka dokument och vilka personer som inte längre finns tillgängliga och vilken relevans som dessa dokument och personer har för bedömningen av ansökningen om marknadsekonomisk status/individuell behandling, måste det argumentet avvisas.

(150)

I fråga om påståendet att importören inte skulle ha möjlighet att lämna några meningsfulla kommentarer, noterar kommissionen följande: För det första saknar importörer rätt att försvara sig, eftersom antidumpningsförfarandet inte är riktat mot dem, utan mot de exporterande tillverkarna. För det andra hade importörerna möjlighet att kommentera den punkten redan under det administrativa förfarandet innan den omtvistade förordningen antogs. För det tredje skulle importörer, om de ansåg att det förelåg oriktigheter, varit tvungna att vidta nödvändiga kontraktsmässiga arrangemang med sina leverantörer för att vara säkra på att de förfogade över den nödvändiga dokumentationen. Påståendet måste därför avvisas.

(151)

För det sjätte hävdade Cortina att kommissionen inte undersökt om införandet av antidumpningstullen skulle vara i unionens intresse och hävdade att åtgärderna skulle strida mot unionens intresse eftersom i) åtgärderna redan haft sin avsedda inverkan när de infördes första gången, ii) åtgärderna inte skulle ge någon ytterligare fördel för unionsindustrin, iii) åtgärderna inte skulle påverka de exporterande tillverkarna och iv) åtgärderna skulle medföra en betydande kostnad för importörerna i unionen.

(152)

Det aktuella fallet rör enbart ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling, eftersom detta är den enda punkt där ett rättsligt fel har konstaterats av domstolarna i unionen. När det gäller unionens intresse, är bedömningen i förordning (EG) nr 1472/2006 fortfarande giltig. Dessutom är den nuvarande åtgärden berättigad för att skydda unionens ekonomiska intressen.

(153)

Cortina hävdade för det sjunde att antidumpningstullen, om den skulle återinföras, inte längre skulle kunna tas ut eftersom den preskriptionstid som föreskrivs i artikel 221.3 i gemenskapens tullkodex (ny artikel 103.1) hade löpt ut. Enligt Cortina skulle en sådan situation innebära maktmissbruk från kommissionens sida.

(154)

Kommissionen erinrar om att, i enlighet med artikel 221.3 i gemenskapens tullkodex/artikel 103.1 i unionens tullkodex, gäller inte preskriptionstiden om ett överklagande enligt artikel 243 i gemenskapens tullkodex/artikel 44.2 i unionens tullkodex har lämnats in, vilket är fallet i samtliga förevarande ärenden, som gäller överklaganden på grundval av artikel i 236 gemenskapens tullkodex/artikel 119 i unionens tullkodex. Ett överklagande i den mening som avses i artikel 103.3 i unionens tullkodex, enligt förtydligandet i artikel 44.2 i samma förordning, sträcker sig från den ursprungliga talan mot beslutet av de nationella tullmyndigheterna om arbetsuppgifter fram till den slutliga dom som meddelats av nationell domstol, och om så krävs, en begäran om förhandsavgörande. Det är följaktligen vilandeförklarat tre år från och med den dag då talan väcks.

(155)

Slutligen hävdade Cortina, efter det att punkt 15 a ii i Kinas anslutningsprotokoll till WTO den 11 december 2016 löpt ut, kan kommissionen inte längre åberopa den metod för fastställande av normalvärde för kinesiska exportörer i den ursprungliga undersökningen (dvs. metoden med jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen).

(156)

Den omtvistade förordningen antogs 2006. Den relevanta lagstiftning som är tillämplig på detta förfarande är förordning (EU) 2016/1036. Påståendet avvisas därför.

(157)

Denna förordning överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.