9.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/1

(1)

Förbindelserna mellan Europeiska unionen (nedan kallad unionen) och Republiken Tunisien (nedan kallad Tunisien) utvecklas inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken (EGP). Tunisien undertecknade som första land i Medelhavsområdet ett associeringsavtal (2) med unionen den 17 juli 1995, vilket trädde i kraft den 1 mars 1998. I enlighet med det avtalet slutförde Tunisien sin tullavveckling för industriprodukter 2008, vilket gjorde att Tunisien blev det första landet i Medelhavsområdet att ingå i ett frihandelsområde med unionen. Den bilaterala politiska dialogen och det ekonomiska samarbetet har vidareutvecklats inom ramen för EGP-handlingsplanerna, varav den senaste omfattar perioden 2013–2017.

(2)

Efter revolutionen och det att president Ben Ali avsattes den 14 januari 2011 hölls Tunisiens första fria och demokratiska val den 23 oktober 2011. En ny författning antogs i januari 2014 och under det fjärde kvartalet 2014 hölls parlamentsval och presidentval, varvid de viktigaste politiska aktörerna gemensamt verkade för att genomföra reformer som syftar till att bygga upp ett fullvärdigt demokratiskt system.

(3)

Samtidigt med denna politiska övergångsprocess har Tunisiens ekonomi påverkats negativt av ständiga inre oroligheter, regional instabilitet (bl.a. verkningarna av konflikten i Libyen) och en omvärld som kännetecknats av olika svagheter (särskilt i unionen som är Tunisiens viktigaste handelspartner). Denna negativa utveckling har lett till att Tunisiens ekonomiska tillväxt hämmats betydligt och till en försämring av både den finanspolitiska situationen och betalningsbalansen.

(4)

Alltsedan 2011 har unionen till följd av de politiska förändringarna i Tunisien uttryckligen åtagit sig att stödja Tunisien i dess ekonomiska och politiska reformprocess. Unionen har ökat sitt ekonomiska stöd till Tunisien, stärkt samarbetet inom många områden, bl.a. vad gäller det civila samhället, valsystemet, säkerhet, regional utveckling och sociala och ekonomiska reformer. Den har dessutom erbjudit Tunisien att ingå ett djupgående och omfattande frihandelsavtal, och förhandlingarna om detta inleddes i oktober 2014.

(5)

Mot bakgrund av det svåra ekonomiska och finansiella läget i landet enades de tunisiska myndigheterna och Internationella valutafonden (IMF) i april 2013 om ett icke krisförebyggande treårigt stand by-avtal på 1 146 miljoner SDR (särskilda dragningsrätter) som ska stödja Tunisiens ekonomiska anpassnings- och reformprogram, vilket avtal därefter förlängdes till slutet av 2015. Sammanlagt har 1 500 miljoner USD utnyttjats under IMF-programmet efter det att sex programöversyner slutförts.

(6)

I augusti 2013 begärde Tunisien kompletterande makroekonomiskt stöd av unionen. Till följd härav antogs ett beslut om makroekonomiskt stöd på 300 miljoner EUR i form av lån i maj 2014 (stöd I) (3). Det samförståndsavtal som fastställer de politiska villkoren för stöd I trädde i kraft den 4 mars 2015. Efter det att de överenskomna åtgärderna genomförts gjordes den första delutbetalningen av stöd I den 7 maj 2015 och den andra delutbetalningen den 1 december 2015.

(7)

Unionen gjorde 524 miljoner EUR tillgängliga i form av bidrag för perioden 2011–2015 inom ramen för sitt ordinarie samarbetsprogram till stöd för Tunisiens politiska och ekonomiska reformagenda. Därutöver anslogs 155 miljoner EUR till Tunisien för perioden 2011–2013 genom Spring-programmet (programmet för stöd för partnerskap, reformer och tillväxt som gynnar alla) och 122 miljoner EUR för perioden 2014–2015 inom ramen för paraplyprogrammet. Dessutom har Europeiska investeringsbanken tillhandahållit lån till ett belopp av 1 338 miljoner EUR sedan 2011.

(8)

Under 2015 drabbades den tunisiska ekonomin hårt av ett antal terroristattacker som var inriktade på viktiga ekonomiska sektorer såsom turism och transporter och också hade till syfte att hindra fullföljandet av den politiska övergångsprocessen. Dessa attacker har inverkat negativt på den ekonomiska återhämtning som kunnat skönjas i Tunisien. Attackerna har tillsammans med den fortsatta regionala instabiliteten (bl.a. att konflikten i Libyen åter blossat upp) och det faktum att både den europeiska ekonomin och världsekonomin fortfarande är svaga gjort att Tunisiens redan svaga betalningsbalans och finanspolitiska situation förvärrats ytterligare. Detta har lett till betydande externa finansieringsunderskott och budgetunderskott.

(9)

Mot bakgrund av denna svåra situation har unionen bekräftat sitt åtagande att stödja Tunisien i dess ekonomiska och politiska reformprocess. Den gav uttryck för detta åtagande bl.a. i slutsatserna från det möte som hölls i mars 2015 i associeringsrådet mellan unionen och Tunisien och efter terroristattacken nära Sousse i juni 2015, i rådets slutsatser av den 20 juli 2015. Politiskt och ekonomiskt stöd från unionen till reformprocessen i Tunisien ligger i linje med unionens politik gentemot södra Medelhavsområdet, såsom den fastställts i samband med EGP.

(10)

Till följd av försämringen av den ekonomiska och finansiella situationen i Tunisien har IMF och Tunisien inlett diskussioner om ett nytt ersättningsarrangemang till ett högre belopp som skulle kunna få formen av en utvidgad finansieringsmekanism (nedan kallat IMF-program) och ha en löptid på sannolikt fyra år räknat från våren 2016. Det nya IMF-programmet skulle ha till syfte att lindra Tunisiens kortsiktiga betalningsbalansproblem och främja genomförandet av kraftfulla anpassningsåtgärder.

(11)

I augusti 2015 begärde Tunisien ytterligare makroekonomiskt stöd från unionen på grund av de försämrade ekonomiska omständigheterna och framtidsutsikterna.

(12)

Eftersom Tunisien är ett land som omfattas av EGP bör det betraktas som berättigat till makroekonomiskt stöd från unionen.

(13)

Unionens makroekonomiska stöd bör vara ett extraordinärt finansiellt instrument för obundet och icke-öronmärkt betalningsbalansstöd som syftar till att åtgärda stödmottagarens omedelbara behov av extern finansiering och bör underbygga genomförandet av ett policyprogram som innehåller kraftfulla och omedelbara anpassnings- och strukturreformåtgärder avsedda att förbättra betalningsbalansen på kort sikt.

(14)

Med hänsyn till att det fortfarande finns ett betydande kvarvarande behov av extern finansiering till Tunisiens betalningsbalans, vilket går utöver de medel som tillhandahållits av IMF och andra multilaterala institutioner, anses det makroekonomiska stöd från unionen som ska ges till Tunisien under nuvarande exceptionella omständigheter vara ett lämpligt svar på Tunisiens begäran om stöd för ekonomisk stabilisering i anslutning till IMF-programmet. Unionens makroekonomiska stöd till Tunisien skulle stödja landets ekonomiska stabilisering och strukturreformagenda och komplettera de resurser som görs tillgängliga inom de finansiella arrangemangen med IMF.

(15)

Unionens makroekonomiska stöd bör syfta till att stödja återställandet av en hållbar extern finansieringssituation för Tunisien och därigenom stödja dess ekonomiska och sociala utveckling.

(16)

Storleken på unionens makroekonomiska stöd fastställs på grundval av en komplett kvantitativ bedömning av Tunisiens kvarvarande behov av extern finansiering med beaktande av landets kapacitet att finansiera sig med egna medel, särskilt de internationella reserver som står till dess förfogande. Unionens makroekonomiska stöd bör utgöra ett komplement till de program och resurser som tillhandahålls av IMF och Världsbanken. Vid fastställandet av stödbeloppet tas även hänsyn till förväntade ekonomiska bidrag från multilaterala givare och behovet av att se till att bördan delas rättvist mellan unionen och andra givare samt redan befintlig användning av unionens andra externa finansieringsinstrument i Tunisien och mervärdet av unionens samlade engagemang.

(17)

Kommissionen bör säkerställa att unionens makroekonomiska stöd är rättsligt och innehållsmässigt förenligt med de viktigaste principerna, målen och åtgärderna inom de olika områdena för yttre åtgärder och annan relevant unionspolitik.

(18)

Unionens makroekonomiska stöd bör stödja unionens utrikespolitik gentemot Tunisien. Kommissionens avdelningar och Europeiska utrikestjänsten bör ha ett nära samarbete under hela processen för det makroekonomiska stödet i syfte att samordna unionens utrikespolitik och säkerställa att den är konsekvent.

(19)

Unionens makroekonomiska stöd bör främja Tunisiens uppslutning kring de värderingar man delar med unionen, däribland demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och fattigdomsminskning, samt dess uppslutning kring principerna om en öppen, regelstyrd och rättvis handel.

(20)

Ett förhandsvillkor för beviljande av unionens makroekonomiska stöd bör vara att Tunisien respekterar gällande demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem, och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter. De särskilda målen för unionens makroekonomiska stöd bör dessutom vara att stärka effektiviteten, öppenheten och ansvarigheten i systemen för förvaltning av offentliga medel i Tunisien, och att främja strukturreformer som syftar till att stödja hållbar tillväxt för alla, ökad sysselsättning och konsolidering av de offentliga finanserna. Både uppfyllandet av förhandsvillkoren och uppnåendet av dessa mål bör regelbundet övervakas av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

(21)

För att säkerställa att unionens ekonomiska intressen i samband med unionens makroekonomiska stöd skyddas effektivt bör Tunisien vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oriktigheter i samband med stödet. Dessutom bör det finnas bestämmelser som medför att kommissionen kan genomföra kontroller och att revisionsrätten kan utföra revisioner.

(22)

Europaparlamentets och rådets befogenheter i egenskap av budgetmyndighet påverkas inte av att det makroekonomiska stödet frigörs.

(23)

De belopp som krävs för unionens makroekonomiska stöd bör vara förenliga med de budgetanslag som fastställts i den fleråriga budgetramen.

(24)

Unionens makroekonomiska stöd bör förvaltas av kommissionen. För att säkerställa att Europaparlamentet och rådet kan följa genomförandet av detta beslut bör kommissionen regelbundet informera dem om utvecklingen när det gäller stödet och förse dem med relevanta dokument.

(25)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4).

(26)

Unionens makroekonomiska stöd bör omfattas av ekonomisk-politiska villkor, vilka ska fastställas i ett samförståndsavtal. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet, och av effektivitetsskäl, bör kommissionen bemyndigas att förhandla om sådana villkor med de tunisiska myndigheterna under övervakning av kommittén med företrädare för medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Enligt den förordningen bör det rådgivande förfarandet som allmän regel tillämpas i alla andra fall än de som föreskrivs i den förordningen. Med hänsyn till den potentiellt stora inverkan av stöd som överstiger 90 miljoner EUR, är det lämpligt att tillämpa granskningsförfarandet för transaktioner som överstiger det tröskelvärdet. Med hänsyn till storleken på unionens makroekonomiska stöd till Tunisien bör granskningsförfarandet tillämpas för antagandet av samförståndsavtalet samt när det gäller att minska, skjuta upp eller upphäva stödet.

a)

Förhandsvillkoret i artikel 2.

b)

Ett kontinuerligt tillfredsställande genomförande av ett policyprogram med starka anpassnings- och strukturreformåtgärder som stöds av ett icke krisförebyggande kreditarrangemang med IMF.

c)

Ett tillfredsställande genomförande av de ekonomisk-politiska och finansiella villkor som man enats om i samförståndsavtalet.

a)

säkerställer att Tunisien regelbundet kontrollerar att finansiering från unionens budget använts korrekt, vidtar lämpliga åtgärder för att förhindra oriktigheter och bedrägerier samt, vid behov, vidtar rättsliga åtgärder för att återvinna medel som utbetalats enligt detta beslut och som har förskingrats,

b)

säkerställer skyddet av unionens finansiella intressen, i synnerhet i form av bestämmelser om särskilda åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oriktigheter som påverkar unionens makroekonomiska stöd, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (9), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (11),

c)

uttryckligen ger kommissionen, inbegripet Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, eller dess företrädare rätt att genomföra kontroller, även kontroller och inspektioner på plats,

d)

uttryckligen ger kommissionen och revisionsrätten rätt att utföra revisioner under och efter tillgänglighetsperioden för unionens makroekonomiska stöd, däribland granskning av dokument och revisioner på plats, exempelvis operationella utvärderingar,

e)

säkerställer att unionen har rätt till förtida återbetalning av lånet, i det fall det konstaterats att Tunisien, i samband med förvaltningen av unionens makroekonomiska stöd, har varit inblandat i bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som skadar unionens finansiella intressen.

a)

framstegen i genomförandet av unionens makroekonomiska stöd granskas,

b)

Tunisiens ekonomiska situation och framtidsutsikter samt vilka framsteg som gjorts i fråga om genomförandet av de politiska åtgärder som avses i artikel 3.1 bedömas,

c)

sambandet anges mellan de ekonomisk-politiska villkoren i samförståndsavtalet, Tunisiens aktuella ekonomiska och finanspolitiska resultat och kommissionens beslut att frigöra delutbetalningarna av unionens makroekonomiska stöd.