UTKAST TILL

BESLUT nr …/2014 AV DEN GEMENSAMMA KOMMITTÉ SOM INRÄTTATS GENOM AVTALET MELLAN EUROPEISKA UNIONEN OCH UKRAINA OM FÖRENKLAT UTFÄRDANDE AV VISERINGAR

av den

med avseende på antagandet av gemensamma riktlinjer för genomförande av avtalet

GEMENSAMMA KOMMITTÉN HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Ukraina om förenklat utfärdande av viseringar (nedan kallat avtalet), särskilt artikel 12, och

med beaktande av att avtalet trädde i kraft den 1 januari 2008.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De gemensamma riktlinjer för genomförande av avtalet mellan Europeiska unionen och Ukraina om förenklat utfärdande av viseringar fastställs i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Gemensamma kommitténs beslut nr 1/2009 upphävs.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

BILAGA

GEMENSAMMA RIKTLINJER FÖR GENOMFÖRANDET AV AVTALET MELLAN EUROPEISKA UNIONEN OCH UKRAINA OM FÖRENKLAT UTFÄRDANDE AV VISERINGAR

Syftet med avtalet mellan Europeiska unionen och Ukraina om förenklat utfärdande av viseringar, som trädde i kraft den 1 januari 2008, ändrat genom avtalet mellan Europeiska unionen och Ukraina av den 23 juli 2012, som trädde i kraft den 1 juli 2013 (nedan kallat avtalet) är att, på ömsesidig grundval, förenkla förfarandena för utfärdande av viseringar för vistelser på högst 90 dagar per 180-dagarsperiod för medborgare i Ukraina.

Genom avtalet fastställs, på ömsesidig grundval, rättsligt bindande rättigheter och skyldigheter för att förenkla förfarandena för utfärdande av viseringar för ukrainska medborgare.

Dessa riktlinjer, som antagits av den gemensamma kommitté som inrättas genom artikel 12 i avtalet (nedan kallad den gemensamma kommittén), syftar till att säkerställa en korrekt och harmoniserad tillämpning av bestämmelserna i avtalet av de diplomatiska och konsulära beskickningarna i medlemsstaterna. Dessa riktlinjer utgör inte en del av avtalet och är därför inte rättsligt bindande. Det rekommenderas ändå att diplomatisk och konsulär personal följer dem konsekvent vid tillämpningen av bestämmelserna i avtalet.

Dessa riktlinjer är avsedda att uppdateras mot bakgrund av de erfarenheter som görs vid genomförandet av avtalet och den gemensamma kommittén ansvarar för detta. De riktlinjer som antogs av den gemensamma kommittén den 25 november 2009 har anpassats i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen och Ukraina om ändring av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina om förenklat utfärdande av viseringar (nedan kallat ändringsavtalet) och med ny unionslagstiftning såsom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (1) (viseringskodex).

I.   ALLMÄNNA FRÅGOR

1.1   Syfte och tillämpningsområde.

I artikel 1 i avtalet anges följande: ”Syftet med detta avtal är att förenkla utfärdandet av viseringar för vistelser som är avsedda att vara högst 90 dagar per 180-dagarsperiod för medborgare i Ukraina.”

Avtalet gäller alla ukrainska medborgare som ansöker om visering för kortare vistelse, oberoende av i vilket land de är bosatta.

I artikel 1.2 i avtalet anges följande: ”Ukraina får endast återinföra kravet på visering för medborgare eller för vissa kategorier av medborgare i samtliga medlemsstater; inte för medborgare eller för vissa kategorier av medborgare i enskilda medlemsstater. Om Ukraina återinför kravet på visering för EU-medborgare eller vissa kategorier av EU-medborgare kommer samma förenklade viseringsförfaranden som beviljas ukrainska medborgare enligt detta avtal, automatiskt, på ömsesidig grundval, att tillämpas på EU-medborgare.”

Enligt de beslut som fattats av Ukrainas regering är alla EU-medborgare från och med den 1 maj 2005, respektive den 1 januari 2008, befriade från viseringskravet när de reser till Ukraina för högst en 90-dagarsperiod eller transiterar genom Ukrainas territorium. Denna bestämmelse påverkar inte rätten för Ukrainas regering att ändra dessa beslut.

1.2   Avtalets räckvidd.

I artikel 2 i avtalet anges följande:

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 (som föreskriver ett undantag från viseringskravet för innehavare av diplomatpass och biometriska tjänstepass från Ukraina), påverkar avtalet inte befintliga bestämmelser om viseringskrav och undantag från viseringskrav. Medlemsstaterna får t.ex. enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 539/2001 (2) föreskriva undantag från viseringskravet för civil besättning på fartyg och luftfartyg.

Schengenbestämmelser, eller i tillämpliga fall nationell lagstiftning, ska även fortsättningsvis vara tillämpliga på alla frågor som inte omfattas av avtalet, såsom avslag på ansökan om visering, erkännande av resedokument, bevis för att det finns tillräckliga medel för uppehället samt avvisnings- och utvisningsåtgärder. Detta gäller även Schengenbestämmelserna för att avgöra vilken Schengen-medlemsstat som är ansvarig för handläggningen av viseringsansökan. En ukrainsk medborgare bör därför även fortsättningsvis ansöka om visering hos konsulatet för den medlemsstat som utgör hans eller hennes huvudmål. Om det inte finns något huvudmål bör ansökan göras på konsulatet för den medlemsstat i Schengenområdet som personen först reser in i.

Även om de villkor som anges i avtalet är uppfyllda, till exempel att sökanden har tillhandahållit dokument som styrker resans syfte för de kategorier som avses i artikel 4, kan utfärdandet av viseringen fortfarande avslås om de villkor som anges i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 (3) (nedan kallad kodexen om Schengengränserna) inte är uppfyllda, dvs. att personen inte innehar en giltig resehandling, finns registrerad i SIS, anses utgöra en risk för allmän ordning, inre säkerhet, osv.

Andra möjligheter för flexibilitet i utfärdandet av viseringar i enlighet med viseringskodexen fortsätter att gälla. Till exempel kan viseringar för flera inresor med en lång giltighetstid – upp till fem år – utfärdas till andra kategorier av personer än de som anges i artikel 5 i avtalet, om villkoren i viseringskodexen är uppfyllda (se. artikel 24.2 i viseringskodexen). På samma sätt kommer bestämmelserna i viseringskodexen för sänkt eller inte uttagen viseringsavgift fortsätta att gälla (se. II.2.1.1.).

1.3   Typer av viseringar som omfattas av avtalet.

I artikel 3 d i avtalet definieras ”visering” som ”ett tillstånd som utfärdats av en medlemsstat eller ett beslut som har fattats av en medlemsstat och som krävs för

—	inresa för en planerad vistelse i den medlemsstaten eller i flera medlemsstater om sammanlagt högst 90 dagar,

—	inresa för transitering genom den medlemsstatens eller flera medlemsstaters territorium,”.

Följande typer av viseringar omfattas av avtalet:

—	visering för kortare vistelse (”c-visering”).

De förenklade viseringsförfaranden som föreskrivs i avtalet gäller både enhetliga viseringar som gäller inom medlemsstaternas hela territorium och viseringar med territoriellt begränsad giltighet.

1.4   Beräkning av den längd på vistelsen som medges enligt viseringen, och särskilt frågan om hur sexmånadersperioden ska fastställas.

I den senaste ändringen av kodexen om Schengengränserna har begreppet kortare vistelser omdefinierats. Den nuvarande definitionen lyder: ”90 dagar under en 180-dagarsperiod, vilket innebär att den 180-dagarsperiod som föregår varje dag av vistelsen ska beaktas”.

Inresedagen ska räknas som den första dagen av vistelsen inom medlemsstaternas territorium och utresedagen ska räknas som den sista dagen av vistelsen inom medlemsstaternas territorium. Begreppet ”en” innebär att man tillämpar en ”rörlig” 180-dagars referensperiod, som går ut på att man går bakåt i tiden och räknar varje dag av vistelsen under den senaste 180-dagarsperioden, för att kontrollera om kravet på 90 dagar av 180 dagar fortsätter att uppfyllas. Det betyder att en bortavaro under en oavbruten 90-dagarsperiod ger rätt till en ny vistelse på upp till 90 dagar.

Definitionen trädde i kraft den 18 oktober 2013. Hjälp med beräkning av vistelse (short-stay calculator) finns på följande internetadress: http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/borders-and-visas/border-crossing/index_en.htm

Exempel på beräkning av en vistelses längd på grundval av den nya definitionen:

En person som innehar en visering för flera inresor med ett års giltighet (18.4.2014–18.4.2015) reser in för första gången den 19 april 2014 och stannar i 3 dagar. Han reser sedan in igen den 18 juni 2014 och stannar i 86 dagar. Vilken är situationen de specifika datumen? När kommer denna person att få resa in igen?

Den 11 september 2014: Under de senaste 180 dagarna (16.3.2014–11.9.2014) hade personen stannat i 3 dagar (19–21.4.2014) plus 86 dagar (18.6.2014–11.9.2014) = 89 dagar = Inte längre än tillåtet. Personen får fortfarande stanna i högst 1 dag.

Från och med den 16 oktober 2014: Personen kan beviljas inresa för en vistelse av 3 ytterligare dagar (den 16.10.2014 blir vistelsen den 19.4.2014 irrelevant (utanför 180-dagarsperioden); den 17.10.2014 blir vistelsen den 20.4.2014 irrelevant (utanför 180-dagarsperioden, osv.).

Från och med den 15 december 2014: Personen kan beviljas inresa för en vistelse av 86 ytterligare dagar (den 15.12.2014 blir vistelsen den 18.6.2014 irrelevant (utanför 180-dagarsperioden); den 16.12.2014 blir vistelsen den 19.6.2014 irrelevant, osv.).

1.5   Situationen för de medlemsstater som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut, de medlemsstater som inte deltar i EU:s gemensamma viseringspolitik och associerade länder.

Medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 (Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien), 2007 (Bulgarien och Rumänien) och 2013 (Kroatien) är bundna av avtalet från och med dess ikraftträdande.

Endast Bulgarien, Cypern Kroatien och Rumänien tillämpar ännu inte Schengenregelverket fullt ut. De kommer att fortsätta att utfärda nationella viseringar med en giltighetstid som inskränker sig till deras nationella territorium. När dessa medlemsstater fullt ut genomför Schengenregelverket kommer de att fortsätta att tillämpa avtalet.

Den nationella lagstiftningen fortsätter att tillämpas på alla frågor som inte omfattas av avtalet fram till dagen då Schengenregelverket genomförs fullt ut i dessa medlemsstater. Från och med den dagen ska Schengenbestämmelserna eller nationell lagstiftning vara tillämpliga på frågor som inte omfattas av avtalet.

Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien har tillstånd att erkänna uppehållstillstånd, D-viseringar och viseringar för kortare vistelse som utfärdats av Schengenmedlemsstaterna och de associerade länderna för kortare vistelser på deras territorium.

Enligt artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna måste alla Schengenmedlemsstater erkänna de viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som de andra Schengenmedlemsstaterna har utfärdat som giltiga för korta vistelser på varandras territorier. Schengenmedlemsstaterna godtar uppehållstillstånd, D-viseringar och viseringar för kortare vistelse för associerade länder för inresa och kortare vistelser och vice versa.

Avtalet gäller inte Danmark, Förenade kungariket och Irland men innehåller gemensamma förklaringar om att det är önskvärt att dessa medlemsstater ingår bilaterala avtal med Ukraina om förenklade viseringsförfaranden.

Ett bilateralt avtal om förenklade viseringsförfaranden mellan Danmark och Ukraina trädde i kraft den 1 mars 2009. Inga förhandlingar om förenklade viseringsförfaranden har ägt rum mellan Ukraina, Förenade kungariket och Irland.

Avtalet gäller inte Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz, trots att dessa länder är associerade till Schengenavtalet, men innehåller gemensamma förklaringar om att det är önskvärt att dessa Schengenländer ingår bilaterala avtal med Ukraina om förenklade viseringsförfaranden.

Norge undertecknade ett bilateralt avtal om förenklade viseringsförfaranden den 13 februari 2008. Detta avtal trädde i kraft den 1 september 2011.

Schweiz avslutade förhandlingarna om ett bilateralt avtal om förenklade viseringsförfaranden i november 2011. Island har uppgett att förhandlingar med Ukraina har inletts.

1.6   Avtalet/bilaterala avtal.

I artikel 13.1 i avtalet fastställs följande:

Från och med den dag då avtalet trädde i kraft upphörde bestämmelser i gällande bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och Ukraina om frågor som tas upp i avtalet att gälla. I enlighet med unionsrättenmåste medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att undanröja oförenligheter mellan sina bilaterala avtal och avtalet.

I artikel 13.2 i avtalet fastställs dock följande:

Följande medlemsstater har ett bilateralt avtal med Ukraina om undantag från viseringskravet för innehavare av tjänstepass: Bulgarien, Cypern, Kroatien, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien och Ungern.

I den utsträckning som dessa bilaterala avtal täcker biometriska tjänstepass har artikel 10.2 i avtalet företräde framför dessa bilaterala avtal, i enlighet med artikel 13.1 i avtalet. I enlighet med artikel 13.2 i avtalet ska dessa bilaterala avtal, vilka ingicks före ikraftträdandet av ändringsavtalet, fortsätta att gälla i den mån de omfattar innehavare av tjänstepass utan biometriska uppgifter, utan att det påverkar de berörda medlemsstaternas eller Ukrainas rätt att säga upp eller avbryta dessa bilaterala avtal eller arrangemang. Undantaget från viseringskravet för innehavare av tjänstepass utan biometriska uppgifter som beviljas av en medlemsstat gäller endast för resor på denna medlemsstats territorium och inte resor till andra Schengenmedlemsstater.

Om en medlemsstat har ingått ett bilateralt avtal eller arrangemang med Ukraina om frågor som inte omfattas av avtalet, ska undantaget fortsätta att gälla efter ikraftträdandet avavtalet.

1.7   Europeiska gemenskapens förklaring om tillträde för viseringssökande och harmonisering av upplysningar om förfaranden för utfärdande av visering för kortare vistelse samt dokument som måste bifogas en ansökan om visering för kortare vistelse.

I enlighet med den förklaring från Europeiska gemenskapen som åtföljer avtalet, har det utarbetats gemensam grundläggande information om viseringssökandes tillträde till medlemsstaternas diplomatiska beskickningar och konsulat och om förfaranden och villkor för utfärdande av viseringar och giltigheten hos de viseringar som utfärdas, för att säkerställa att de sökande får sammanhängande och enhetlig information. Denna information finns på webbplatsen för EU:s delegation i Ukraina: http://eeas.europa.eu/delegations/ukraine/index_en.htm

Medlemsstaternas diplomatiska beskickningar och konsulat uppmanas att sprida denna information (på informationstavlor, i broschyrer, på webbplatser osv.) och att även sprida tydlig information om villkoren för utfärdande av viseringar, medlemsstaternas representation i Ukraina och den harmoniserade EU-förteckningen över styrkande dokument.

II.   RIKTLINJER OM SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

2.1   Bestämmelser som gäller för alla viseringssökande

Obs. Det erinras om att de förenklade förfaranden som anges nedan avseende handläggningsavgift, handläggningstiden för viseringsansökningar, avresa i händelse av förlorade eller stulna dokument, och förlängning av visering under exceptionella omständigheter tillämpas på alla ukrainska viseringssökande och viseringsinnehavare.

2.1.1   Handläggningsavgift för visering.

I artikel 6.1 i avtalet fastställs följande:

I enlighet med artikel 6.1 är avgiften för handläggning av en viseringsansökan 35 EUR. Denna avgift kommer att gälla alla ukrainska viseringssökande (inklusive turister) och rör viseringar för kortare vistelser, oavsett antalet inresor. Den gäller också viseringsansökningar som lämnas in vid de yttre gränserna.

I artikel 6.2 i avtalet fastställs följande:

I artikel 6.3 i avtalet fastställs följande:

En avgift på 70 EUR ska tas ut för handläggningen av viseringsansökningar när viseringsansökan och styrkande handlingar har lämnats in av en viseringssökande vars bosättningsort är i ett oblast (region) i vilken den medlemsstat till vilken den sökande vill resa inte har någon konsulär representation (dvs. om det i oblastet varken finns konsulat, viseringscentrum eller konsulat för en annan medlemsstat som har ingått representationsavtal med den medlemsstat dit sökanden vill resa), och när den diplomatiska eller konsulära beskickningen har gått med på att fatta beslut om viseringsansökan inom tre dagar. Uppgifter om den viseringssökandes bosättningsort ges i viseringsansökan.

I princip syftar artikel 6.3 i avtalet till att underlätta ansökan om visering för sökanden som är bosatta långt ifrån konsulatet. Om det krävs en lång resa för att ansöka om visering är målet att utfärda den snabbt, så att den sökande kan få sin visering utan att behöva företa samma långa resa en gång till.

Av de skäl som anges ovan ska i de fall där den ”normala” handläggningstiden för en viseringsansökan för en viss diplomatisk eller konsulär beskickning tar tre dagar eller mindre, ska standardavgiften på 35 EUR tas ut.

För diplomatiska och konsulära beskickningar som har ett system för tidsbeställning ska den tid som krävs för att få en tid inte räknas med i handläggningstiden (se även II.2.1.2).

I artikel 6.4 i avtalet fastställs följande:

(Obs. I denna punkt fastställs situationen för ukrainska nära anhöriga som reser till medlemsstaterna för att besöka ukrainska medborgare som är lagligen bosatta i medlemsstaterna eller EU-medborgare som är bosatta inom den medlemsstats territorium där de är medborgare. För ukrainska viseringssökande som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare, i den mening som avses i artikel 5.2 i Europaparlementets och rådets direktiv 2004/38/EG (4), ska viseringar utfärdas kostnadsfritt så snart som möjligt och på grundval av ett påskyndat förfarande.)

”b)	Medlemmar i officiella delegationer som, efter en offentlig inbjudan ställd till Ukraina, ska delta i möten, samråd, förhandlingar eller utbytesprogram, eller i evenemang som anordnas av mellanstatliga organisationer inom en av medlemsstaternas territorium.

c)	Ledamöter i nationella och regionala regeringar och parlament, författningsdomstolar och högsta domstolar, om de inte är undantagna från viseringskravet genom detta avtal.

d)	Elever, studenter, forskarstuderande och medföljande lärare som reser i studie- eller utbildningssyfte.

e)	Funktionshindrade personer och personer som, vid behov, medföljer dem.” (Obs. För att bli befriad från viseringsavgiften måste bevis på att varje viseringssökande ingår i denna kategori läggas fram.)

”f)

Personer som har uppvisat dokument vilka styrker att de måste företa sin resa av humanitära skäl, vilket inbegriper brådskande medicinsk behandling varvid också en medföljande person ska befrias från avgifterna, eller för att närvara vid en nära anhörigs begravning eller för att besöka en nära anhörig som är allvarligt sjuk.

g)	Deltagare i internationella idrottsevenemang och persomer som åtföljer dem.” (Obs. Endast åtföljande personer som reser av yrkesmässiga skäl omfattas.; supportrar ska alltså inte anses som åtföljande personer.)

”h)	Personer som deltar i vetenskapliga, kulturella och konstnärliga verksamheter, inklusive utbytesprogram som anordnas av universitet och andra.

i)	Deltagare i officiella utbytesprogram som anordnas av vänorter och andra kommunala enheter.

j)	Journalister och medföljande teknisk personal. (Obs. Journalister som omfattas av artikel 4.1 e i avtalet omfattas av denna punkt.)

k)	Pensionstagare.” (Obs. För att bli befriad från viseringsavgiften måste viseringssökande i denna kategori lägga fram bevis på att de är pensionärer.)

”l)	Chaufförer som utför internationell gods- och passagerartransport till medlemsstaternas territorier i fordon registrerade i Ukraina.

m)	Medlemmar i tåg-, kylvagns- och lokomotivbesättningar på tåg i internationell trafik som färdas till medlemsstaternas territorier.

n)	Barn under 18 år och underhållsberättigade barn under 21 år.” (Obs. För att bli befriad från viseringsavgiften måste viseringssökande för denna kategori lägga fram bevis som styrker deras ålder. Om de är under 21 år måste de dessutom bevisa att de är underhållsberättigade).

”o)	Företrädare för religiösa samfund.

p)	Fria yrkesutövare som deltar i internationella utställningar, konferenser, symposier, seminarier eller andra liknande evenemang som anordnas inom medlemsstaternas territorier.

q)	Personer upp till 25 års ålder som deltar i seminarier, konferenser, sportevenemang, kultur- eller utbildningsevenemang som anordnas av ideella organisationer.

r)	Företrädare för organisationer i det civila samhället som reser i syfte att delta i utbildning, seminarier och konferenser, även inom ramen för utbytesprogram.

s)	Deltagare i Europeiska unionens officiella gränsöverskridande samarbetsprogram som det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.

Första stycket ska tillämpas även då syftet med resan är transitering.”

Andra stycket i artikel 6.4 i avtalet gäller dock endast om syftet med resan till tredjelandet motsvarar ett av de ändamål som anges i artikel 6.4 a–s, t.ex. om transitering krävs för att delta i ett seminarium, besöka familjemedlemmar, delta i ett utbytesprogram för det civila samhällets organisationer osv. i tredjelandet.

För ovannämnda kategorier av personer tas ingen avgift alls ut. Dessutom är det enligt artikel 16 i viseringskodexen tillåtet att ”i enskilda fall avstå från att ta ut viseringsavgiften eller sänka den om en sådan åtgärd syftar till att främja kultur- eller idrottsintressen, utrikespolitiska, utvecklingspolitiska och andra väsentliga allmänintressen eller av humanitära skäl.”

Denna regel kan dock inte tillämpas för att avstå från att ta ut viseringsavgiften på 70 EUR för handläggningen av viseringar i enskilda fall när viseringsansökan och styrkande handlingar har lämnats in av en viseringssökande vars bosättningsort ligger långt ifrån medlemsstatens diplomatiska eller konsulära beskickning och som tillhör en av de kategorier som anges i artikel 6.4 i avtalet som är undantagna från att erlägga viseringsavgift.

Det bör också erinras om att person kategorier som är undantagna från att erlägga viseringsavgift ändå kan komma att behöva betala en serviceavgift om medlemsstaten samarbetar med en extern tjänsteleverantör.

I artikel 6.5 i avtalet fastställs följande:

En bibehållen möjlighet för alla kategorier av viseringssökande att lämna sina viseringsansökningar direkt till konsulatet i stället för via en extern tjänsteleverantör innebär att det måste finnas ett verkligt val mellan dessa båda alternativ. Även om den direkta tillgången till konsulatet inte behöver vara organiserad på samma sätt och på liknande villkor som tillgången till den externa tjänsteleverantören får dessa villkor dock inte vara utformade så att de i praktiken omöjliggör en direkt tillgång. Även om det är godtagbart med olika långa väntetider för att få en besökstid när det gäller direkt tillgång, får väntetiden för tidsbeställning aldrig vara så lång att den i praktiken omöjliggör en direkt tillgång.

2.1.2   Handläggningstiden för viseringsansökningar

I artikel 7 i avtalet föreskrivs följande:

Beslut om viseringsansökningar ska i princip fattas inom tio kalenderdagar från dagen för mottagandet av den fullständiga ansökan och styrkande handlingar.

Denna period får förlängas till 30 kalenderdagar om ytterligare prövning krävs, t.ex. för samråd med de centrala myndigheterna.

Dessa tidsfrister börja löpa först när ansökan är fullständig, dvs. från och med den dag då viseringsansökan och styrkande handlingar har mottagits.

För diplomatiska och konsulära beskickningar som har ett system för tidsbeställning, ska den tid som krävs för att få en besökstid inte räknas med i handläggningstiden. När en besökstid ges ska hänsyn tas till om den viseringssökande hävdar att det är ett brådskande fall, i enlighet med artikel 7.3 i avtalet. Besök för att ge in sin ansökan ska i regel äga rum inom två veckor från den dag då besöket begärdes (se. artikel 6.5 i avtalet). Längre tid än så bör vara ett undantag även under perioder med hög belastning. Den gemensamma kommittén kommer att övervaka denna fråga noga. Medlemsstaterna ska sträva efter att se till att erbjuda besökstider så snart som möjligt för medlemmar i officiella delegationer i Ukraina som vill lämna in ansökningar till diplomatiska beskickningar och konsulat, företrädesvis inom två arbetsdagar, i brådskande fall då inbjudan har skickats ut sent.

Beslutet om att förkorta tidsfristen för ett beslut med anledning av en viseringsansökan enligt artikel 7.3 i avtalet fattas av den konsulära tjänstemannen.

2.1.3   Förlängning av visering vid exceptionella omständigheter

I artikel 9 i avtalet anges följande:

När det gäller möjligheten att förlänga giltighetstiden för viseringen vid force majeure – t.ex. för sjukhusvistelse på grund av oförutsedda skäl/plötslig sjukdom/olycka – om innehavaren av viseringen saknar möjlighet att lämna medlemsstatens territorium före den dag som anges i viseringen, ska bestämmelserna i artikel 33.1 i viseringskodexen tillämpas så länge de är förenliga med avtalet (t.ex. ska den förlängda viseringen vara en enhetlig visering som ger tillträde till samtliga Schengenmedlemsstater för vilka viseringen var giltig vid tidpunkten för utfärdandet). Enligt avtalet förlängs viseringen utan kostnad vid force majeure.

2.2   Regler som gäller för vissa kategorier av viseringssökande.

2.2.1   Dokument som styrker syftet med resan.

För alla kategorier av personer som förtecknas i artikel 4.1 i avtalet, inklusive chaufförer som utför internationella gods- och passagerartransporter, kommer endast de nedan angivna dokumenten att begäras för styrkande av syftet med resan. För dessa kategorier av sökande ska inga andra handlingar för att styrka syftet med vistelsen begäras in. Såsom anges i artikel 4.3 i avtalet kommer ingen annan motivering, inbjudan eller validering gällande resans syfte att krävas.

Om tvivel kvarstår i enskilda fall gällande det verkliga syftet med resan ska den viseringssökande kallas till en (ytterligare) djupgående intervju på ambassaden/konsulatet där han/hon kan utfrågas om det faktiska syftet med resan eller avsikten att återvända – se. artikel 21.8 i viseringskodexen. I sådana enskilda fall kan kompletterande dokument tillhandahållas av den viseringssökande eller undantagsvis begäras av den konsulära tjänstemannen. Den gemensamma kommittén kommer att noga övervaka frågan.

För de kategorier av personer som inte nämns i artikel 4.1 i avtalet ska de nuvarande reglerna fortsätta att gälla avseende dokument som styrker syftet med resan. Samma sak gäller för dokument som rör föräldrars samtycke för resor för barn under 18 år.

Schengenreglerna eller nationell lagstiftning ska vara tillämpliga på frågor som inte omfattas av bestämmelserna i avtalet, såsom erkännande av resehandlingar, medicinsk reseförsäkring och garantier för återvändande och tillräckliga medel för uppehälle (se. I.1.2).

I linje med Europeiska unionens förklaring beträffande dokument som måste bifogas en ansökan om visering för kortare vistelse som bifogas ändringsavtalet ”[kommer] Europeiska unionen att upprätta en harmoniserad förteckning över styrkande handlingar enligt artikel 48.1 a i viseringskodexen för att se till att sökandena från Ukraina i princip ombeds lämna in samma styrkande dokument”. Medlemsstaternas konsulat uppmanas att inom det lokala Schengensamarbetet se till att ukrainska viseringssökande får sammanhängande och enhetlig grundläggande information och i princip ombeds att lämna in samma styrkande dokument, oavsett vilken medlemsstats konsultat som de ansöker vid.

I princip ska den inbjudan eller det intyg om det dokument som krävs enligt artikel 4.1 i avtalet lämnas in tillsammans med viseringsansökan. Konsulatet kan dock inleda prövningen av viseringsansökan på grundval av fax eller kopior av inbjudan eller intyget avseende dokumentet. Konsulatet får begära originaldokumentet om det är en första ansökan och ska begära det i enskilda fall om det råder tvivel.

Då de nedanstående förteckningarna över myndigheter ibland även innehåller namnet på den person som får underteckna de relevanta inbjudningarna/intygen bör de ukrainska myndigheterna informera det lokala Schengensamarbetet när dessa personer byts ut.

I artikel 4 i avtalet föreskrivs följande:

Sökandens namn måste anges i den skrivelse som utfärdas av den behöriga myndigheten som bekräftar att personen ingår i den delegationen och reser till den andra partens territorium för att delta i det officiella mötet. Sökandens namn måste inte nödvändigtvis också anges i den officiella inbjudan att delta i mötet, även om detta kan vara fallet när den officiella inbjudan riktar sig till en viss person.

Denna bestämmelse ska tillämpas på alla medlemmar i officiella delegationer oavsett vilka pass (icke-biometriska tjänstepass eller vanliga pass) som de innehar.

”b)

För affärsmän och företrädare för näringslivsorganisationer: — En skriftlig inbjudan från en som värd agerande juridisk person eller företag, eller ett kontor eller en filial till dessa, statliga och lokala myndigheter i medlemsstaterna eller en kommitté som anordnar handels- och industriutställningar, konferenser och symposier vilka hålls inom medlemsstaternas territorier.

c)

För chaufförer som utför internationell gods- och passagerartransport till medlemsstaternas territorier i fordon som är registrerade i Ukraina: — En skriftlig inbjudan från en nationell sammanslutning av transportföretag i Ukraina som ansvarar för internationell vägtransport, med angivelse av resornas syfte, varaktighet, bestämmelseorter och frekvens.”

De behöriga myndigheter som tillhandahåller internationella vägtransporter och ansvarar för uppgifter om resornas syfte, varaktighet, bestämmelseorter och frekvens för de chaufförer som utför internationella gods- och passagerartransporter till medlemsstaternas territorier i fordon som är registrerade i Ukraina är följande:

1.

Association of International Road Carriers of Ukraine (AsMAP/”АсМАП”) AsMAPs postadress är: 11, Shorsa str. Kyiv, 03150, Ukraina Tjänstemän som har rätt att underteckna inbjudningar:   Kostiuchenko Leonid, ordförande för AsMAP i Ukraina.   Dokil' Leonid – vice ordförande för AsMAP i Ukraina.   Kuchynskiy Yurii – vice ordförande för AsMAP i Ukraina.

2.

Det statliga företaget ”Service on International Road Carriages” (”SIRC”) SIRC:s postadress är: 57, av. Nauka Kyiv, 03083, Ukraina Tfn. +38 044 524 21 01 Fax +38 044 524 00 70 Tjänstemän som har rätt att underteckna inbjudningar:   Tkachenko Anatolij – Direktör för SIRC;   Neronov Oleksandr – Förste biträdande direktör för SIRC.

3.

Ukrainian Road Transport and Logistics Union Postadressen för Ukrainian Road Transport and Logistics Union är: 28, Predslavinska str. Kyiv, 03150, Ukraina Tfn/fax + 38 044 528 71 30/+ 38 044 528 71 46/+ 38 044 529 44 40 Tjänsteman som har rätt att underteckna ansökningar: Lypovskiy Vitalij – unionens ordförande

4.

All-Ukrainian Association of Automobile Carriers (AAAC) (Всеукраїнська асоціація автомобільних перевізників) AAAC:s postadress är: 139, Velyka Vasylkivska str. Kyiv, 03150, Ukraina Tfn/fax +38044-538-75–05, +38044-529-25–21 Tjänstemän som har rätt att underteckna inbjudningar:   Reva Vitalii (Віталій Рева) – ordförande för AAAC   Glavatskyi Petro (Петро Главатський) – vice ordförande för AAAC e-post: vaap@i.com.ua

5.

All-Ukrainian Association of Automobile Carriers (AAAC) (Всеукраїнська асоціація автомобільних перевізників) AAAC:s postadress är: 3, Rayisy Okipnoyi str. Kyiv, 02002, Ukraina Tfn/fax +38044-517-44–31, +38044-516-47–26 Tjänstemän som har rätt att underteckna inbjudningar: Vakulenko Volodymyr (Вакуленко Володимир Мiхайлавiч) – vice ordförande för AAAC

6.

Ukrainska statliga företaget ”Ukrinteravtoservice” (Українське державне підприємство по обслуговуванню іноземних та вітчизняних автотранспортних засобів ”Укрінтеравтосервіс”) Ukrinteravtoservices postadress är: 57, av. Nauky Kyiv, 03083, Ukraina Tjänstemän som har rätt att underteckna inbjudningar:   Dobrohod Serhii (Доброход Сергій Олександрович) – Generaldirektör för Ukrinteravtservice (tfn +38 044 524-09-99; mobil: +38 050 463-89-32);   Kubalska Svitlana (Кубальська Світлана Сергіївна) – Vice generaldirektör för Ukrinteravtoservice (tfn +38 044 524-09-99; mobil: +38 050 550-82-62).

Med hänsyn till de nuvarande problemen med denna kategori av viseringssökande ska den gemensamma kommittén noga övervaka genomförandet av denna bestämmelse.

Den behöriga myndigheten på området för järnvägstransporter i Ukraina är den statliga förvaltningen av järnvägstransporter i Ukraina (”Ukrzaliznytsia”/”Укрзалізниця”).

Ukrzaliznytsias postadress är:

5–7 Tverskaya str.

Kyiv, 03680, Ukraina

Enligt kompetensfördelningen i Ukrzaliznytsias ledning är de tjänstemän som ansvarar för att ge information om syfte, varaktighet och frekvens för resor för medlemmar i tåg-, kylvagns- och lokomotivbesättningar på internationella tåg som reser till EU-medlemsstaternas territorium följande:

Bolobolin Serhii (Болоболін Сергій Петрович) – Förste generaldirektör för Ukrzaliznytsia (tfn +38 044 465 00 10);

Serhiyenko Mykola (Сергієнко Микола Іванович) – Förste vice generaldirekör för Ukrzaliznytsia (tfn +38 044 465 00 01);

Zhurakivskyy Vitaliy (Жураківський Віталій Олександрович) – förste vice generaldirektör för Ukrzaliznytsia (tfn +38 044 465 00 41);

Slipchenko Oleksiy (Сліпченко Олексій Леонтійович) – Vice generaldirektör för Ukrzaliznytsia (tfn +38 044 465 00 14);

Naumenko Petro (Науменко Петро Петрович) – Vice generaldirektör för Ukrzaliznytsia (tfn +38 044 465 00 12);

Chekalov Pavlo (Чекалов Павло Леонтійович) – Vice generaldirektör för Ukrzaliznytsia (tfn +38 044 465 00 13);

Matviiv Igor – Chef för Ukrzaliznytsias avdelning för internationella förbindelser (tfn +38 044 465 04 25).

Denna kategori omfattar inte frilansande journalister.

De intyg eller dokument som styrker att sökanden är en kvalificerad journalist och det originaldokument som utfärdats av dennes arbetsgivare som anger att syftet med resan är att utföra journalistiskt arbete eller som styrker att personen ingår i den medföljande tekniska personalen måste läggas fram.

Den behöriga ukrainska yrkesorganisation som styrker att den berörda personen är en kvalificerad journalist är:

1.

National Union of Journalists of Ukraine (NUJU) (”Національна спілка журналістів України”, НСЖУ). NUJU utfärdar nationella och internationella journalistkort och presskort enligt den standard som fastställts av Internationella journalistfederationen till kvalificerade anställda inom massmedia. NUJU:s postadress är: 27-a Khreschatyk str. Kyiv, 01001, Ukraina NUJU:s bemyndigade person är: Nalyvaiko Oleg Igorovych (Наливайко Олег Ігорович) – Chef för NUJU Tfn/Fax +38044-234-20–96; +38044-234-49–60; +38044-234-52–09; e-post: spilka@nsju.org; admin@nsju.org

2.

Independent Media Union of Ukraine (IMUU) (”Незалежна медіа-профспілка України”). IMUU:s postadress är: Office 25, 27 – A, Khreshchatyk Str., Kyiv, 01001, Ukraina De bemyndigade personerna är:   Lukanov Yurii (Луканов Юрій Вадимович) – Chef för IMUU   Vynnychuk Oksana (Оксана Винничук) – Verkställande sekreterare för IMUU Tfn +38050-356-57 58 e-post: secretar@profspilka.org.ua

”f)	För personer som deltar i vetenskapliga, kulturella och konstnärliga verksamheter, inklusive utbytesprogram som anordnas av universitet och andra — En skriftlig inbjudan från värdorganisationen att delta i dessa verksamheter.

g)

För elever, studenter, forskarstuderande och medföljande lärare som reser i studie- eller utbildningssyfte, även inom ramen för utbytesprogram och annan skolrelaterad verksamhet: — En skriftlig inbjudan eller ett intyg om inskrivning från det universitet eller den högskola eller skola som agerar som värd, eller studentkort eller intyg för de kurser som ska bevistas.”

Studentkort kan endast godtas som styrkande handling om det har utfärdats av det universitet eller den högskola eller skola som agerar värd och där studierna eller utbildningen ska äga rum.

Förteckningen över medföljande personal vid internationella idrottsevenemang kommer att vara begränsad till dem som följer med idrottare av yrkesmässiga skäl i sin professionella kapacitet: tränare, massörer, managers, medicinsk personal och chefer för idrottsföreningar. Supportrar ska inte anses som medföljande personal.

Den förvaltningschef eller borgmästare på orten eller andra kommunala enheter som är behörig att utfärda den skriftliga inbjudan är förvaltningschefen eller borgmästaren i den värdort eller värdkommun där vänortsverksamheten kommer att äga rum. Denna kategori omfattar endast officiell vänortsverksamhet.

I denna punkt fastställs situationen för ukrainska nära anhöriga som reser till medlemsstaterna för att besöka ukrainska medborgare som är lagligen bosatta i medlemsstaterna eller EU-medborgare som är bosatta inom den medlemsstats territorium där de är medborgare.

Att den inbjudande personens underskrift är äkta måste bevisas av den behöriga myndigheten i enlighet med den nationella lagstiftningen i bosättningslandet.

Det är också nödvändigt att styrka den inbjudande personens lagliga vistelse och familjebandet, t.ex. genom att tillsammans med den skriftliga inbjudan från värdpersonen lämna kopior av dokument som förklarar personens status, t.ex. en kopia av uppehållstillståndet och som bekräftar familjebandet.

Denna bestämmelse gäller också för anhöriga till personal vid diplomatiska beskickningar och konsulat som reser för att besöka sin familj i upp till 90 dagar på medlemsstaternas territorium med undantag förutom kravet att styrka laglig vistelse och familjeband.

I Europeiska unionens förklaring beträffande förenklade förfaranden för familjemedlemmar, som åtföljer ändringsavtalet, anges följande: ”I syfte att underlätta rörligheten för ett större antal personer som har familjeband (särskilt syskon och deras barn) med medborgare i Ukraina som är lagligen bosatta inom medlemsstaternas territorier eller med EU-medborgare som är bosatta på den medlemsstats territorium där de är medborgare, uppmanar Europeiska unionen medlemsstaternas konsulat att fullt ut utnyttja de befintliga möjligheterna i viseringskodexen att förenkla utfärdandet av viseringar för denna personkategori, framför allt genom förenklade krav på dokumentation för de sökande, befrielse från handläggningsavgifter och, i tillämpliga fall, utfärdande av viseringar för flera inresor.”

I avtalet anges inte vilket lands myndigheter som ska utfärda ovannämnda officiella dokument: landet i vilket begravningsceremonin ska äga rum eller landet i vilket den person som ska delta i begravningsceremonin är bosatt. Det bör godtas att de behöriga myndigheterna i båda dessa länder kan utfärda sådana officiella dokument.

Ovannämnda officiella dokument som bekräftar dödsfallet samt den sökandes släktband eller annat förhållande till den avlidna måste föreläggas, t.ex. födelse- eller äktenskapsbevis.

I avtalet anges inte vilket lands myndigheter som ska utfärda ovannämnda officiella dokument: landet i vilket graven finns eller landet i vilket den person som vill besöka graven är bosatt. Det bör godtas att de behöriga myndigheterna i båda dessa länder kan utfärda sådana officiella dokument.

Ovannämnda officiella dokument som bekräftar att graven finns och underhålls samt den sökandes släktband eller annat förhållande till den gravsatte måste framläggas.

I enlighet med Europeiska gemenskapens förklaring om utfärdande av viseringar för kortare vistelse för besök på militära och civila begravningsplatser som åtföljer avtalet ska viseringar för kortare vistelse för personer som besöker militära och civila begravningsplatser i allmänhet utfärdas för en period av upp till 14 dagar.

Det dokument från den medicinska inrättningen som bekräftar att det finns ett behov av läkarvård vid den inrättningen samt bevis för tillräckliga ekonomiska medel att betala läkarvården, ska lämnas in och bör också bekräfta att det är nödvändigt att ha medföljande personer.

Det dokument som styrker att en organisation i det civila samhället är registrerad i Ukraina är en skrivelse utfärdad av ukrainska statens registreringtjänst med uppgifter från registret över offentliga organisationer.

”o)	För fria yrkesutövare som deltar i internationella utställningar, konferenser, symposier, seminarier eller andra liknande evenemang som anordnas inom medlemsstaternas territorium. — En skriftlig inbjudan från värdorganisationen som bekräftar att personen i fråga deltar i evenemanget.

p)	För företrädare för religiösa samfund: — En skriftlig inbjudan från ett religiöst samfund i Ukraina med angivelse av resornas syfte, varaktighet och frekvens.”

Det dokument som styrker registreringen av ett religiöst samfund i Ukraina är ett utdrag ur det enhetliga statliga registret över juridiska enheter och enskilda företagare med information som visar att ett rättssubjekt till organisatorisk och rättslig form är ett religiöst samfund.

Obs. Avtalet ger inte upphov till några nya ansvarsregler för de fysiska eller juridiska personer som utfärdat de skriftliga inbjudningarna. EU-lagstiftningen och nationella lagar gäller vid felaktiga utfärdande av sådana inbjudningar.

2.2.2   Utfärdande av viseringar för flera inresor

I fall där den viseringssökande måste resa ofta eller regelbundet till medlemsstaternas territorium ska viseringar för kortare vistelse för flera inresor utfärdas, under förutsättning att den sammanlagda längden av dessa besök inte överstiger 90 dagar per 180-dagarsperiod.

I artikel 5.1 i avtalet anges följande:

För dessa kategorier av personer, med beaktande av deras yrkesmässiga status eller familjeband till en ukrainsk medborgare som är lagligen bosatt inom medlemsstaternas territorium eller EU-medborgare som är bosatt inom den medlemsstats territorium där de är medborgare, är det motiverat att som regel utfärda viseringar för flera inresor med en giltighetstid på fem år. I den ursprungliga versionen av avtalet gav uttrycket ”med en giltighetstid på upp till fem år” utrymme för konsulaten att besluta om viseringens giltighetstid, då endast den längsta giltighetstiden angavs. Enligt ändringsavtalet har detta utrymme för skönsmässig bedömning försvunnit i och med den nya lydelsen ”med en giltighetstid på fem år”, som föreskriver att om sökanden uppfyller alla krav i artikel 5.1 i avtalet ska ”medlemsstaternas beskickningar och konsulat utfärda viseringar för flera inresor med en giltighetstid på fem år”.

För personer som omfattas av artikel 5.1 a i avtalet ska en bekräftelse lämnas avseende deras yrkesställning och längden på deras mandat.

Denna bestämmelse ska inte tillämpas på personer som omfattas av artikel 5.1 a i avtalet om de är undantagna från viseringskraven genom avtalet, dvs. om de är innehavare av diplomatpass och biometriska tjänstepass.

För personer som omfattas av artikel 5.1 b i avtalet måste styrkande dokument lämnas avseende deras permanenta ställning som medlem i delegationen och deras behov att delta i möten, samråd, förhandlingar eller utbytesprogram.

För personer som omfattas av artikel 5.1 c i avtalet måste styrkande dokument lämnas avseende den inbjudande personens lagliga vistelse (se. II.2.2.1).

För personer som omfattas av artikel 5.1 d och 5.1 e i avtalet ska styrkande dokument lämnas avseende deras yrkesställning och varaktigheten av deras verksamhet.

I artikel 5.2 i avtalet föreskrivs följande:

I den ursprungliga versionen av avtalet gav uttrycket ”med en giltighetstid på upp till ett år” utrymme för konsulaten att besluta om viseringens giltighetstid, då endast den längsta giltighetstiden angavs. Enligt ändringsavtalet har detta utrymme för skönsmässig bedömning försvunnit i och med den nya lydelsen ”med en giltighetstid på ett år”, som föreskriver att om sökanden uppfyller alla krav i artikel 5.2 i avtalet ska ska ”medlemsstaternas beskickningar och konsulat utfärda viseringar för flera inresor med en giltighetstid på ett år”. Noteras bör att en visering för flera inresor med en giltighetstid på ett år ska utfärdas till viseringssökande i ovannämnda kategorier om den viseringssökande under föregående år (12 månader) har erhållit minst en Schengenvisering och har använt den i enlighet med lagstiftningen om inresa och vistelse i den stat (de stater) som besöktes (t.ex. personen har inte stannat för länge) och om det finns skäl för att ansöka om en visering för flera inresor. En Schengenvisering som erhållits under tidigare år kan ha utfärdats av en annan Schengenstat än den där sökanden har ansökt om den nya viseringen. I fall där det inte är motiverat att utfärda en visering som gäller ett år (till exempel om utbytesprogrammet är på mindre än ett år, eller om personen inte behöver resa ofta eller regelbundet på helårsbasis) kommer viseringens giltighetstid att vara mindre än ett år, men under förutsättning att övriga villkor för utfärdande av visering är uppfyllda.

I artikel 5.3 och 5.4 i avtalet föreskrivs följande:

Viseringar för flera inresor som är giltiga i två till fem år ska utfärdas för de kategorier som nämns i artikel 5.2 i avtalet, förutsatt att de under de senaste två åren har använt de ettåriga Schengenviseringarna för flera inresor i enlighet med lagstiftningen om inresa och vistelse på territoriet/territorierna i den/de besökta staten/staterna och att behovet av att resa ofta eller regelbundet inte uppenbart är begränsat till en kortare period. Det bör noteras att en visering med en giltighetstid på två till fem år endast ska utfärdas om den viseringssökande har fått minst två viseringar med en giltighetstid på ett år utfärdade under de föregående två åren, och om han eller hon har använt dessa viseringar i enlighet med lagstiftningen om inresa och vistelse på territoriet/territorierna i den/de besökta staten/staterna. Medlemsstaternas beskickningar och konsulat ska, på grundval av en bedömning av varje viseringsansökan, besluta om giltighetstiden för dessa viseringar, dvs. från två till femår.

Vad gäller definitionen av kriterierna i artikel 5.2 i avtalet: ”förutsatt att ... det finns skäl för att ansöka om en visering för flera inresor” och artikel 5.3 i avtalet: ”förutsatt att … skälen för att ansöka om en visering för flera inresor fortfarande är giltiga”, ska kriterierna som fastställs i artikel 24.2 a i viseringskodexen för utfärdande av denna typ av viseringar gälla, dvs. att personen måste resa ofta till en eller flera medlemsstater, t.ex. på tjänsteresa.

Det finns ingen skyldighet att utfärda en visering för flera inresor om sökanden inte använde sig av den tidigare viseringen. En sådan visering kan dock utfärdas om den tidigare viseringen inte användes till följd av omständigheter som den sökande inte råder över. Till exempel en lång frånvaro från sin anställning som långtradarchaufför på grund av sjukdom.

Se. II.2.2.1 vad gäller dokument som styrker resans syfte för utfärdandet av viseringar för flera inresor för de kategorier som nämns i artikel 5 i avtalet.

2.2.3   Innehavare av diplomatpass och tjänstepass:

I artikel 10 i avtalet anges följande:

Befintliga bilaterala avtal eller överenskommelser om undantag från viseringskravet för innehavare av icke-biometriska pass ska fortsätta att gälla, om inte de inte sagts upp eller tillämpningen av dem har avbrutits (se. I.1.6).

Utstationering av diplomater i medlemsstaterna regleras inte i avtalet. De vanliga ackrediteringsförfarandena gäller.

III.   STATISTIK

För att den gemensamma kommittén effektivt ska kunna övervaka avtalet ska medlemsstaternas diplomatiska beskickningar och konsulat var sjätte månad lämna statistik till kommissionen, särskilt vad gäller följande, angivet per månad:

—	Typer av viseringar som utfärdas till de olika kategorier som omfattas av avtalet.

—	Antalet avslag på viseringsansökningar för de olika kategorier som omfattas av avtalet.

—	Procent av de sökande som kallas till personliga intervjuer per kategori.

—	Femårsviseringar för flera inresor som utfärdats för ukrainska medborgare (per land).

—	procent av viseringar som utfärdats kostnadsfritt till de olika personkategorier som omfattas av avtalet.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, 13.4.2006, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).