12.8.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 239/11

(1)

I artikel 41.2 i direktiv 2012/34/EU föreskrivs möjligheten för infrastrukturförvaltare att ställa krav på sökande för att se till att berättigade förväntningar om framtida intäkter och utnyttjande av infrastrukturen säkerställs.

(2)

Kraven bör vara lämpliga, tydliga och icke-diskriminerande. De får endast innefatta bestämmelser om en ekonomisk garanti som inte bör överstiga en lämplig nivå, som ska stå i proportion till sökandens planerade verksamhetsnivå, och en garanti avseende den sökandes förmåga att ansöka om infrastrukturkapacitet i överensstämmelse därmed.

(3)

Ekonomiska garantier kan ta formen av förskottsbetalningar eller garantier som tillhandahålls av finansinstitut.

(4)

Vid bedömningen av lämpligheten hos de krav som avses i skäl 2, bör man ta hänsyn till det faktum att infrastrukturen i konkurrerande transportslag, såsom väg- och lufttransporter, fartyg och inre vattenvägar, ofta inte är avgiftsbelagda för användare och följaktligen inte berörs av ekonomiska garantier. För att säkerställa rättvis konkurrens mellan olika transportslag, bör ekonomiska garantier begränsas till vad som är absolut nödvändigt i fråga om nivå och varaktighet.

(5)

Dessa ekonomiska garantier är lämpliga endast om de är nödvändiga för att försäkra infrastrukturförvaltare om framtida intäkter och utnyttjande av infrastrukturen. Med tanke på att infrastrukturförvaltare kan förlita sig på den kontroll och övervakning av den ekonomiska förmågan hos järnvägsföretag inom ramen för tillståndsförfarandet i enlighet med kapitel III i direktiv 2012/34/EU, särskilt artikel 20 i det direktivet, minskas behovet av ekonomiska garantier ännu mer.

(6)

Principen om icke-diskriminering ska tillämpas på de garantierna, och därför bör det inte göras någon åtskillnad mellan garantikraven för privatägda och offentligt ägda sökande.

(7)

Garantier bör stå i proportion till risknivån som den sökande utsätter infrastrukturförvaltaren för i olika skeden av kapacitetstilldelningen. Risken betraktas generellt sett som låg så länge som kapacitetsutnyttjandet kan omfördelas till andra järnvägsföretag.

(8)

En garanti som begärs när det gäller utarbetande av överensstämmande anbud kan endast anses vara lämplig, tydlig och icke-diskriminerande om infrastrukturförvaltaren fastställer tydliga och transparenta regler för utarbetandet av kapacitetsansökningar i beskrivningen av järnvägsnätet, och ger de sökande nödvändiga hjälpmedel. Eftersom det inte är möjligt att objektivt fastställa förmågan att utarbeta överensstämmande anbud före ansökningsförfarandet, kan bristfällig förmåga fastställas först efter detta förfarande på grundval av upprepad underlåtenhet att lämna sådana anbud eller att lämna nödvändiga uppgifter till infrastrukturförvaltaren. Den sökande är ansvarig för denna underlåtenhet som medför en påföljd som innebär att den sökande utesluts från ansökan för ett specifikt tågläge.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som avses i artikel 62.1 i direktiv 2012/34/EU.

ekonomisk garanti: a) en förskottsbetalning för att minska och föregripa kommande åtaganden att betala infrastrukturavgifter eller b) kontraktsarrangemang som innebär att ett finansinstitut, exempelvis en bank, åtar sig att säkerställa att sådana betalningar betalas när de förfaller.

a)

från det utsedda järnvägsföretaget om en ekonomisk garanti redan har beviljats eller betalats av den sökande, som inte är ett järnvägsföretag, för att täcka framtida betalningar för samma planerade verksamhet,

b)

om infrastrukturavgiften ska betalas direkt till infrastrukturförvaltaren av behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 (2).

a)

sökanden inte har svarat på två uppmaningar att inkomma med information som saknas eller vid upprepade tillfällen har agerat på ett sätt som inte uppfyller villkoren i den beskrivning av järnvägsnätet som avses i artikel 27 i direktiv 2012/34/EU och i bilaga IV till direktivet i fråga om ansökningsförfarandet för tåglägen, och

b)

infrastrukturförvaltaren på regleringsorganets begäran och på ett för regleringsorganet tillfredsställande sätt kan visa att den har tagit alla rimliga steg för att stödja en korrekt och punktlig inlämning av ansökningar.