20.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/6

(1)

Unionen och medlemsstaterna har som mål att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen, däribland smuggling och piratkopiering av cigaretter. För att utgifterna ska få ökad verkan på lång sikt och dubbelarbete undvikas bör nära och regelbunden samverkan och samordning, på unionsnivå och mellan medlemsstaternas myndigheter, säkerställas.

(2)

Verksamhet i syfte att tillhandahålla bättre information, specialiserad utbildning, bland annat studier i komparativ rätt och tekniskt och vetenskapligt stöd bidrar väsentligt till att skydda unionens ekonomiska intressen och att samtidigt nå en likvärdig skyddsnivå inom hela unionen.

(3)

Tidigare stöd för sådan verksamhet genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 804/2004/EG (3) (Hercule-programmet), som ändrades och förlängdes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 878/2007/EG (4) (Herkules II-programmet), har gjort det möjligt att stärka unionens och medlemsstatens verksamheter mot bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen.

(4)

I den utvärdering som kommissionen har gjort av Herkules II-programmet redogörs för insatserna inom ramen för programmet och de resultat som uppnåtts.

(5)

Kommissionen gjorde en konsekvensbedömning år 2011 för att utvärdera om programmet borde förlängas.

(6)

Ett nytt program (nedan kallat programmet) bör antas för att fortsätta och vidareutveckla unionens och medlemsstaternas verksamheter mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen, däribland insatser mot smuggling och piratkopiering av cigaretter, med samtidig hänsyn till de nya utmaningar som budgetåtstramningar medför.

(7)

Programmet bör genomföras med beaktande av de rekommendationer och åtgärder som anges i kommissionens meddelande av den 6 juni 2013 med titeln Upptrappning av kampen mot cigarettsmuggling och andra former av olaglig handel med tobaksprodukter – en omfattande EU-strategi.

(8)

Programmet bör genomföras i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (5). I enlighet med den förordningen är syftet med ett bidrag att ge finansiellt stöd till åtgärder vars syfte är att bidra till något av målen för unionens politik och inte att ha inköp av utrustning som enda syfte.

(9)

Programmet bör stå öppet för deltagande från anslutande stater, kandidatländer och potentiella kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi, partnerländer i den europeiska grannskapspolitiken som i tillräcklig grad anpassat relevant lagstiftning och förvaltningsmetoder till unionen, i enlighet med de allmänna principer och villkor för dessa staters och länders deltagande i unionsprogram som fastställs i respektive ramavtal, beslut av associeringsrådet eller liknande överenskommelser liksom länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som deltar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

(10)

Kommissionen bör förelägga Europaparlamentet och rådet en oberoende utvärderingrapport efter halva tiden om programmets genomförande, och en slutlig utvärderingsrapport om hur programmålen uppfyllts. Kommissionen bör dessutom varje år informera Europaparlamentet och rådet om det årliga genomförandet av programmet, bland annat om resultaten av de finansierade åtgärderna, samt om hur dessa åtgärder överensstämmer med och kompletterar andra relevanta program och insatser på unionsnivå.

(11)

Förordningen är förenlig med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Programmet bör underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan kommissionen och medlemsstaterna i syfte att skydda unionens ekonomiska intressen med en mer effektiv resursanvändning än vad som varit möjligt på nationell nivå. Åtgärder på unionsnivå behövs och är motiverade eftersom de klart och tydligt hjälper medlemsstaterna att gemensamt skydda unionens allmänna budget och medlemsstaternas budgetar och främjar användning av unionens gemensamma strukturer för att öka samarbetet och informationsutbytet mellan de behöriga myndigheterna. Programmet bör dock inte inkräkta på medlemsstaternas ansvarsområden.

(12)

Programmet är avsett att löpa över en sjuårsperiod för att skapa överensstämmelse med den fleråriga budgetramens löptid som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (6).

(13)

För att kunna tillhandahålla viss flexibilitet vid tilldelning av medel bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändring av den vägledande tilldelningen av de medlen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(14)

Kommissionen bör anta årliga arbetsprogram med finansierade insatser, urvals- och tilldelningskriterier och vederbörligen motiverade undantagsfall, t.ex. sådana som gäller medlemsstater som befinner sig i ett riskabelt läge vad gäller unionens ekonomiska intressen, för vilka den maximala medfinansieringssatsen på 90 % av de stödberättigande kostnaderna är tillämplig. Kommissionen bör diskutera tillämpningen av denna förordning med medlemsstaterna inom ramen för den rådgivande samordningskommitté för förebyggande av bedrägerier som inrättades genom kommissionens beslut 94/140/EG (7).

(15)

Medlemsstaterna bör sträva efter att öka sina finansiella bidrag som tilldelas genom programmet och som lämnas enligt vad gäller medfinansiering.

(16)

Kommissionen bör vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de årliga arbetsprogrammen är förenliga med och kompletterar andra relevanta unionsfinansierade program, särskilt på tullområdet, så att den övergripande effekten av programmets insatser ökar och för att undvika att programmet överlappar andra program.

(17)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela programmets löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (8), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(18)

Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionerliga åtgärder under hela utgiftscykeln, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oegentligheter, krav på återbetalning av belopp som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, i tillämpliga fall, administrativa och ekonomiska sanktioner.

(19)

Beslut nr 804/2004/EG bör upphävas. Övergångsbestämmelser bör antas för att göra det möjligt att avsluta finansiella åtaganden som rör insatser inom ramen för det beslutet och uppfylla den rapporteringsskyldighet som anges i det beslutet.

(20)

Det är lämpligt att säkerställa en smidig, oavbruten övergång mellan Herkules II-programmet och programmet och det är lämpligt att anpassa programmets löptid med förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013. Programmet bör därför tillämpas från och med den 1 januari 2014.

a)

Utveckla verksamheten i unionen och medlemsstaterna för att motverka bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, däribland åtgärder mot smuggling och piratkopiering av cigaretter.

b)

Öka gränsöverskridande samarbete och samordning på unionsnivå, mellan medlemsstaternas myndigheter, kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och i synnerhet vad gäller att öka de gränsöverskridande insatsernas effektivitet och ändamålsenlighet.

c)

Effektivt förebygga bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen genom att tillhandahålla gemensam specialiserad utbildning för personal vid nationella och regionala förvaltningar samt andra aktörer.

a)

Antalet beslag, förverkanden och återkrav till följd av bedrägeriärenden som lösts tack vare gemensamma eller gränsöverskridande insatser.

b)

Mervärdet och effektiv användning av medfinansierad teknisk utrustning.

c)

Utbytet av information mellan medlemsstaterna om de resultat som uppnåtts med hjälp av den tekniska utrustningen.

d)

Antalet och typen av utbildningsverksamheter, inbegripet mängden specialutbildning.

a)

Förbättra det förebyggande arbetet och utredningarna av bedrägerier och annan olaglig verksamhet jämfört med nuvarande nivåer genom utökat gränsöverskridande och tvärvetenskapligt samarbete.

b)

Ge unionens ekonomiska intressen ett bättre skydd mot bedrägerier, underlätta utbytet av information, erfarenheter och bästa praxis, bland annat genom personalutbyten.

c)

Skärpa insatserna mot bedrägerier och annan olaglig verksamhet genom tekniskt och operativt stöd till nationella utredningar, i synnerhet till stöd för tullmyndigheter och brottsbekämpande myndigheter.

d)

Göra unionens ekonomiska intressen mindre sårbara än i dag för bedrägerier, korruption och andra olagliga verksamheter för att minska utvecklingen av en svart ekonomi på vissa nyckelområden såsom organiserade bedrägeribrott som cigarettsmuggling och piratkopiering.

e)

Främja utvecklingen av det rättsliga skyddet av unionens ekonomiska intressen mot bedrägerier genom att stimulera jämförande rättsanalyser.

a)

Alla nationella eller regionala myndigheter i ett deltagande land som avses i artikel 7.1 som främjar förstärkta insatser på unionsnivå för att skydda unionens ekonomiska intressen.

b)

Forsknings- och undervisningsinstitut och icke vinstdrivande organ som främjar förstärkta insatser på unionsnivå för att skydda unionens ekonomiska intressen, förutsatt att de sedan minst ett år tillbaka haft sitt säte och bedrivit verksamhet i ett deltagande land som avses i artikel 7.1.

a)

Anslutande stater, kandidatländer och potentiella kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi, i enlighet med de allmänna principer och villkor för dessa staters och länders deltagande i unionsprogram som fastställs i respektive ramavtal, beslut av associeringsrådet eller liknande överenskommelser.

b)

Partnerländer i den europeiska grannskapspolitiken som i tillräcklig grad anpassat relevant lagstiftning och förvaltningsmetoder till unionen. Dessa partnerländer får delta i programmet i enlighet med de bestämmelser som ska antas tillsammans med dessa länder efter det att ramavtalen om deras deltagande i unionens program har antagits.

c)

Länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som deltar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i enlighet med villkoren i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

a)

Tekniskt stöd till medlemsstaternas behöriga myndigheter i form av ett eller flera av följande:

b)

Specialiserad och riktad utbildning och workshoppar för riskanalys samt, i förekommande fall, konferenser som syftar till ett eller flera av följande:

c)

Övriga åtgärder som inte omfattas av leden a eller b i den här artikeln i enlighet med det årliga arbetsprogram som nämns i artikel 11 och som är nödvändiga för att nå de allmänna, särskilda och operativa mål som avses i artiklarna 3, 4 respektive 5.

a)

bidrag,

b)

offentlig upphandling,

c)

ersättningen till de företrädare som avses i artikel 7.3 för kostnader som uppkommit vid deltagande i programverksamheten.

a)

Senast den 31 december 2017 en oberoende utvärderingrapport efter halva tiden om hur målen för samtliga insatser har uppnåtts, resultat och effekter, hur ändamålsenligt och effektivt resurserna använts och om mervärdet för unionen, innan beslut fattas om förlängning, ändring eller tillfälligt upphävande av insatserna; utvärderingrapporten efter halva tiden ska dessutom behandla möjligheterna till förenkling, programmets interna och externa samstämmighet, den fortsatta relevansen beträffande programmets alla mål, och insatsernas bidrag till unionens prioriteringar för smart och hållbar tillväxt för alla; den ska ta hänsyn till resultaten i den utvärdering av uppfyllandet av Herkules II-programmets mål.

b)

Senast den 31 december 2021 en slutlig utvärderingsrapport om hur programmets mål, däribland dess mervärde, har uppfyllts; vidare ska utvärderingen av programmets långsiktiga genomslag och av resultatens hållbarhet ligga till grund för ett beslut om eventuell förlängning, ändring eller tillfälligt upphävande av ett påföljande program.