23.2.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/37

---

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 152/2013

av den 19 december 2012

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2012 med avseende på tekniska standarder för tillsyn för kapitalkrav för centrala motparter

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (2), särskilt artikel 16.3, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EU) nr 648/2012 fastställs bl.a. tillsynskrav för centrala motparter som ska garantera att de är säkra och solida och vid varje tidpunkt uppfyller kapitalkraven. Eftersom risker som uppstår i samband med clearingverksamhet i stor utsträckning täcks av särskilda finansiella medel bör kapitalkraven vara en garanti för att den centrala motparten vid varje tidpunkt har tillräckligt kapital för de kredit-, motparts- och marknadsrisker, operativa och rättsliga risker samt affärsrisker som inte redan är täckta av dessa särskilda finansiella medel och att den om nödvändigt kan genomföra en ordnad avveckling eller omstrukturering av verksamheten.

(2)

Särskild hänsyn bör tas till behandlingen av kreditinstituts och värdepappersföretags kapital när det gäller tekniska standarder, eftersom centrala motparter, när de bedriver aktiviteter som inte är täckta, är exponerade för liknande risker som kreditinstitut och värdepappersföretag. Hänsyn bör även tas till relevanta delar av de principer för finansmarknadsinfrastrukturer som har fastställts av kommittén för betalnings- och avvecklingssystem och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (CPSS-Iosco-principerna). För att centrala motparter ska kunna organisera en ordnad avveckling eller omstrukturering av sin verksamhet bör de ha tillräckliga finansiella medel för att kunna bära sina rörelsekostnader under en lämplig tidsrymd. Centrala motparter bör under denna tidsrymd kunna inrätta arrangemang för att omorganisera sin kritiska verksamhet, t.ex. genom kapitaltillskott, byte av ledningen, översyn av affärsstrategi, kostnads- eller avgiftsstrukturer, omstrukturering av tjänsteutbudet, likvidering av clearingportföljen eller samgående med – eller överlåtelse av clearingverksamheten till – en annan central motpart. Centrala motparter behöver kunna fortsätta att bedriva sin verksamhet under avvecklingen eller omstruktureringen. Medan i detta fall vissa kostnader kan minska, t.ex. marknadsföringskostnader, kan andra, t.ex. rättsliga omkostnader öka. Det anses därför vara lämpligt att använda rörelsens årliga bruttokostnader som utgångspunkt för att få fram ett närmevärde för de faktiska kostnaderna under den tid det tar att avveckla eller omstrukturera en central motparts verksamhet. För att ta hänsyn till mångfalden av redovisningspraxis bland centrala motparter bör rörelsekostnaderna beaktas i enlighet med de internationella redovisningsstandarderna (IFRS), som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (3), eller i enlighet med ett begränsat antal andra regler på området, enligt vad som anges i unionslagstiftningen.

(3)

Eftersom det vid varje tidpunkt måste finnas tillräckligt kapital för en ordnad avveckling och för att ge tillräckligt skydd mot relevanta risker i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EU) nr 648/2012 är det nödvändigt att inrätta ett system för tidig varning, så att behöriga myndigheter underrättas tillräcklig lång tid i förväg om en central motparts kapital ligger nära kapitalkravet, genom att en anmälningsgräns på 110 procent av kapitalkravet införs.

(4)

Även om det är svårt att kvantifiera exponeringen för operativ risk ska fastställandet av kapitalkrav för centrala motparter ske på grundval av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (4). I överensstämmelse med direktiv 2006/48/EG innefattar definitionen av operativ risk även rättslig risk, med avseende på tekniska standarder för tillsyn för kapitalkrav för centrala motparter.

(5)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (5) bör användas som utgångspunkt vid fastställandet av kapitalkrav för kredit-, motparts- och marknadsrisker som inte täcks av särskilda finansiella medel, eftersom de liknar kapitalkraven för kreditinstitut och värdepappersföretag.

(6)

Centrala motparter behöver inte hålla kapital för transaktionsexponeringar eller bidrag till obeståndsfonder som är en följd av samverkansöverenskommelser, förutsatt att kraven i artiklarna 52 och 53 i förordning (EU) nr 648/2012 är uppfyllda. Om kraven inte är uppfyllda kan kopplingar mellan centrala motparter emellertid exponera dessa för ytterligare risk, om de säkerheter som de har ställt inte är helt skyddade och isolerade i händelse av konkurs, eller om bidragen till obeståndsfonden kan gå förlorade om en clearingmedlem hos den mottagande centrala motparten hamnar på obestånd. I sådana fall bör kapitalkravet därför även omfatta bidrag till obeståndsfonder och transaktionsexponeringar tillsammans med andra centrala motparter. För att undvika spridningseffekter bör behandlingen beträffande bidrag till obeståndsfonder hos andra centrala motparter i regel vara mer försiktig än behandlingen av kreditinstituts exponeringar mot centrala motparter. En central motparts egna medel som används för bidrag till obeståndsfonder hos en annan central motpart bör inte beaktas vid tillämpningen av artikel 16.2 i förordning (EU) nr 648/2012, eftersom de inte investeras enligt riktlinjerna för investeringar. De bör heller inte räknas två gånger när riskvägda exponeringar till följd av sådana bidrag beräknas.

(7)

Tidsåtgången för att avveckla verksamheten på ett ordnat sätt är helt beroende av den enskilda centrala motpartens clearingtjänster och den marknad på vilken den verkar, i synnerhet om en annan central motpart kan överta verksamheten. Därför bör antalet månader som krävs för avvecklingen baseras på den centrala motpartens egna beräkningar, vilket ska godkännas av den behöriga myndigheten. En lägsta gräns på sex månader behöver införas för att se till att kapitalkraven ligger på en säker nivå.

(8)

Affärsrisken för centrala motparter är beroende av deras effektivitet och av potentiella förändringar av det allmänna affärsläget som kan påverka deras finansiella ställning genom att intäkterna sjunker eller kostnaderna ökar så att det uppstår förluster som måste dras av från kapitalet. Eftersom affärsrisken är starkt beroende av varje centrala motparts individuella situation och kan orsakas av en rad faktorer, t.ex. ineffektiva rutiner, negativt marknadsläge, otillräcklig anpassning till den tekniska utvecklingen eller dåligt genomförande av affärsstrategier, bör kapitalkravet baseras på centrala motparters egna beräkningar, vilka ska godkännas av behörig myndighet. En lägsta gräns behöver införas för att se till att kapitalkraven ligger på säker nivå.

(9)

Europeiska bankmyndigheten (EBA) hade ett nära samarbete med Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och genomförde samråd med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) innan de förslag till tekniska standarder som förordningen grundas på lades fram. EBA genomförde även öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska standarder för tillsyn, analyserade potentiell nytta och kostnad, samt begärde in ett yttrande från den intressentgrupp för bankfrågor som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (6).

(10)	Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) har lagt fram för Europeiska kommissionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Kapitalkrav

1.   En central motpart ska hålla kapital, inbegripet balanserade vinstmedel och reserver, som vid varje tidpunkt ska motsvara eller överstiga summan av

a)	den centrala motpartens kapitalkrav för avveckling eller omstrukturering av verksamheten, beräknat i enlighet med artikel 2,

b)	den centrala motpartens kapitalkrav för operativa och rättsliga risker, beräknat i enlighet med artikel 3,

c)	den centrala motpartens kapitalkrav för kredit-, motparts- och marknadsrisker, beräknat i enlighet med artikel 4,

d)	den centrala motpartens kapitalkrav för affärsrisk, beräknat i enlighet med artikel 5.

2.   En central motpart ska ha infört rutiner för att upptäcka källor till risk som kan påverka den löpande verksamheten och beakta potentiella negativa effekter på dess intäkter, kostnader och kapital.

3.   Om det kapital som en central motpart håller enligt punkt 1 understiger 110 procent av kapitalkraven eller understiger 110 procent av 7,5 miljoner euro (anmälningsgräns) ska den centrala motparten utan dröjsmål anmäla detta till den behöriga myndigheten och inkomma med uppdateringar minst en gång i veckan fram till dess att kapitalet åter ligger över anmälningsgränsen.

4.   Anmälan ska vara skriftlig och innehålla följande information:

a)	Skälen till att den centrala motpartens kapital har hamnat under anmälningsgränsen och en redogörelse för den centrala motpartens finansiella ställning på kort sikt.

b)	En utförlig beskrivning av de åtgärder som den centrala motparten planerar att vidta för att fortlöpande uppfylla kapitalkraven.

Artikel 2

Kapitalkrav för avveckling eller omstrukturering

1.   En central motpart ska dividera rörelsens årliga bruttokostnader med tolv för att fastställa bruttokostnaderna på månadsbasis och multiplicera resultatet med tidsåtgången för avveckling eller omstrukturering av verksamheten, vilken ska beräknas i enlighet med punkt 2. Resultatet av denna beräkning är det kapital som krävs för en ordnad avveckling eller omstrukturering av den centrala motpartens verksamhet.

2.   För att fastställa den tidsåtgång för avveckling eller omstrukturering av verksamheten som avses i punkt 1 ska den centrala motparten överlämna sin egen beräkning av tidsåtgången till den behöriga myndigheten för godkännande i enlighet med den behöriga myndighetens befogenheter enligt avdelning III i förordning (EU) nr 648/2012. Den beräknade tidsåtgången ska vara tillräcklig för att även i ett ansträngt marknadsläge möjliggöra en ordnad avveckling eller omstrukturering av verksamheten, omorganisering av rörelsen, likvidering av clearingportföljen eller överlåtelse av clearingverksamheten till en annan central motpart. Beräkningen ska ta hänsyn till likviditet, storlek, löptidsstruktur och potentiella gränsöverskridande hinder när det gäller den centrala motpartens positioner och vilken typ av produkter som clearas. Den tidsåtgång för avveckling eller omstrukturering av verksamheten som används som utgångspunkt för att beräkna kapitalkravet får inte understiga sex månader.

3.   En central motpart ska uppdatera sin beräkning av tidsåtgången för avveckling eller omstrukturering av verksamheten om de antaganden som ligger till grund för beräkningen förändras i väsentlig utsträckning, och överlämna den uppdaterade beräkningen till den behöriga myndigheten för godkännande.

4.   Vid tillämpningen av denna artikel ska rörelsekostnaderna beräknas enligt de internationella redovisningsstandarderna (IFRS), som antogs genom förordning (EG) nr 1606/2002, eller i enlighet med rådets direktiv 78/660/EEG (7), 83/349/EEG (8) och 86/635/EEG (9), eller i enlighet med allmänt vedertagen redovisningspraxis i tredjeland som fastställts vara likvärdig med IFRS i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1569/2007 (10) (eller redovisningsstandarder i ett tredjeland som får användas enligt artikel 4 i den förordningen), beroende på vad som är tillämpligt. Centrala motparter ska använda uppgifter från den senaste reviderade årsredovisningen.

Artikel 3

Kapitalkrav för operativa och rättsliga risker

1.   Centrala motparter ska beräkna sina kapitalkrav för de operativa – inbegripet rättsliga – risker som avses i artikel 1 genom att använda antingen basmetoden (Basic Indicator Approach) eller internmätningsmetoden (Advanced Measurement Approach) i enlighet med direktiv 2006/48/EG, om inte annat följer av de restriktioner som fastställs i punkterna 2–7.

2.   Centrala motparter kan använda basmetoden för att beräkna sina kapitalkrav för operativa risker i enlighet med artikel 103 i direktiv 2006/48/EG.

3.   Centrala motparter ska ha ett väl dokumenterat system för bedömning och hantering av operativa risker som ska innefatta en tydlig ansvarsfördelning. Centrala motparter ska fastställa sin exponering mot operativa risker och spåra relevanta uppgifter om operativa risker, inbegripet uppgifter om väsentliga förluster. Systemet ska regelbundet granskas av en oberoende part som har den kompetens som krävs för en sådan granskning.

4.   Centrala motparters system för bedömning av operativa risker ska vara en integrerad del av deras riskhanteringsprocesser. Resultaten av bedömningarna ska integreras i processen för att följa upp och kontrollera den centrala motpartens riskprofil när det gäller operativa risker.

5.   Centrala motparter ska ha ett system för rapportering till den högsta ledningen som innebär att operativa risker rapporteras till relevanta funktioner inom instituten. Centrala motparter ska ha rutiner för att vida lämpliga åtgärder utifrån den information som rapporteras till ledningen.

6.   Centrala motparter kan även ansöka hos behörig myndighet om tillstånd att använda internmätningsmetoden. Den behöriga myndigheten får ge centrala motparter tillstånd att använda internmätningsmetoder som bygger på deras egna mätningsmetoder för operativa risker i enlighet med artikel 105 i direktiv 2006/48/EG.

7.   Centrala motparter som i enlighet med punkt 6 använder internmätningsmetoden för att beräkna sina kapitalkrav för operativa risker ska hålla kapital som vid varje tidpunkt ska motsvara eller överstiga 80 procent av det kapital som krävs enligt den basmetod som avses i punkt 2.

Artikel 4

Kapitalkrav för kredit-, motparts- och marknadsrisker som inte redan täcks av särskilda finansiella medel enligt artiklarna 41–44 i förordning (EU) nr 648/2012

1.   En central motpart ska beräkna sina kapitalkrav som avses i artikel 1 som summan av 8 procent av sina riskvägda exponeringar mot kredit- och motpartsrisker och kapitalkrav för marknadsrisker beräknat enligt direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, om inte annat följer av de restriktioner som fastställs i punkterna 2–5.

2.   För beräkningen av kapitalkrav för marknadsrisker som inte redan täcks av särskilda finansiella medel enligt artiklarna 41–44 i förordning (EU) nr 648/2012 ska den centrala motparten använda de metoder som föreskrivs i bilagorna I–IV till direktiv 2006/49/EG.

3.   För beräkningen av riskvägda exponeringar mot kreditrisker som inte redan täcks av särskilda finansiella medel enligt artiklarna 41–44 i förordning (EU) nr 648/2012 ska den centrala motparten använda schablonmetoden för kreditrisker som föreskrivs i artiklarna 78–83 i direktiv 2006/48/EG.

4.   För beräkningen av riskvägda exponeringar mot kreditrisker som inte redan täcks av särskilda finansiella medel enligt artiklarna 41–44 i förordning (EU) nr 648/2012 ska den centrala motparten använda marknadsvärderingsmetoden som anges i del 3 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG och den fullständiga metoden för finansiella säkerheter för tillämpning av schabloniserade volatilitetsjusteringar enligt del 3 i bilaga VIII till direktiv 2006/48/EG.

5.   Om samtliga villkor i artiklarna 52 och 53 i förordning (EU) nr 648/2012 inte är uppfyllda och en central motpart inte använder sina egna medel ska den centrala motparten tillämpa en riskvikt på 1 250 procent av sin exponering till följd av bidrag till en annan central motparts obeståndsfond och en riskvikt på 2 procent av sina transaktionsexponeringar tillsammans med en annan central motpart.

Artikel 5

Kapitalkrav för affärsrisker

1.   Centrala motparter ska på grundval av rimligen förutsebara negativa scenarier som är relevanta för deras affärsmodeller själva beräkna det kapital som behövs för att täcka förluster till följd av affärsrisker och överlämna beräkningen till den behöriga myndigheten för godkännande i enlighet med den behöriga myndighetens befogenheter enligt avdelning III i förordning (EU) nr 648/2012.

2.   Kapitalkravet för affärsrisker ska motsvara den godkända beräkningen och får inte vara lägre än ett belopp motsvarande 25 procent av rörelsens årliga bruttokostnader. Vid tillämpningen av denna artikel ska rörelsens bruttokostnader beräknas i enlighet med artikel 2.4.

Artikel 6

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)  EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

(3)  EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(4)  EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(5)  EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

(6)  EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

(7)  EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

(8)  EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

(9)  EGT L 372, 31.12.1986, s. 1.

(10)  EUT L 340, 22.12.2007, s. 66.

---