26.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 284/27

(1)

Den 6 november 2008 antog kommissionen två beslut om återkrav (2) av olagligt statligt stöd till varven i Gdynia och Szczecin (nedan kallade Gdynia-varvet och varvet i Szczecin) som möjliggör ett särskilt försäljningsförfarande. De polska myndigheterna gavs i beslutet möjlighet att sälja varvens tillgångar i paket i öppna, transparenta, ovillkorade och icke-diskriminerande anbudsförfaranden.

(2)

Under uppföljningen av återkravsprocessen begärde kommissionen förtydliganden om anbudsförfarandena. Kommissionen sände en begäran om upplysningar den 10 juni 2010, som de polska myndigheterna besvarade den 9 juli 2010, och ytterligare information skickades den 30 juli 2010, den 3 september 2010, den 4 oktober 2010 och den 16 december 2011.

(3)

Kommissionen sammanträdde med de polska myndigheterna den 15 juli 2010, den 10 september 2010, den 22 oktober 2010 och den 6 december 2011. En skriftväxling mellanvice ordförande Joaquín Almunia och Polens ekonomiminister Aleksander Grad angående likvidationsprocessen ägde rum den 28 juni 2011, den 18 juli 2011, den 7 oktober 2011 och den 25 oktober 2011.

(4)

Genom en skrivelse av den 25 januari 2012 underrättade kommissionen Polen om sitt beslut att inleda det förfarande som avses i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) avseende det förvärv av en del av Gdynia-varvets tillgångar som gjorts av Nauta S.A. Repair Shipyard (nedan kallat Nauta eller företaget).

(5)

Beslutet om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (3). Kommissionen har inte mottagit några synpunkter på åtgärden från tredje parter.

(6)

Polen inkom med sina synpunkter den 27 februari 2012. Mer information har lämnats av Polen den 26 oktober, den 8 november och den 5 december 2012.

(7)

Nauta grundades 1926 och är ett av de äldsta varven i Polen. Mellan 1945 och 2010 ägdes Nauta helt och direkt av statskontoret (Skarb Państwa). Den 28 oktober 2009 undertecknades en handling upprättad inför notarius publicus genom vilken den statligt ägda industriutvecklingsbyrån (Agencja Rozwoju Przemysłu, nedan kallad IDA) förvärvade 93,15 % av aktierna i Nauta för [80–140] (4) miljoner zloty (5) (ca [20–35] miljoner euro (6)). Transaktionen slutfördes den 12 januari 2010 då statskontoret överlämnade aktierna i Nauta till IDA, vilket gjorde IDA till majoritetsägare i Nauta (7).

(8)

Företagets huvudsakliga verksamhet består av reparation och ombyggnad av små och medelstora fartyg. Det bygger även små specialfartyg och tillverkar stålkonstruktioner.

(9)

Nauta är moderbolag i en koncern med 13 dotterbolag och intressebolag. Dotterbolagens och intressebolagens verksamhet hänför sig huvudsakligen till varvsindustrin. Nauta fungerar i koncernen som administrativt centrum för försäljning, orderintag, underhåll av energisystem och andra resurser samt projektledning.

(10)

I tabell 1 nedan redovisas utvalda finansiella uppgifter för Nauta före och efter emissionen av obligationer (se punkt 19 ”före transaktion” och ”efter transaktion”).

Tabell 1

Utvalda finansiella uppgifter för Nauta 2006–2011

(11)

Bolagets finansiella situation försämrades under 2009 och 2010 som en följd av den globala finansiella krisen och valutakursförändringar. Under 2010 avsatte bolaget dessutom ett belopp för modernisering av de tillgångar man förvärvat 2009 (se skäl 7 nedan) vilket bidrog till en ökning av övriga rörelsekostnader.

(12)

Enligt de polska myndigheterna kan Nautas affärsstrategi för 2009–2012 delas upp i följande steg:

(13)

Nauta äger den mark på vilken företaget för närvarande drivs. Marken ligger centralt i Gdynia och omfattar 84 497 kvadratmeter. Enligt de polska myndigheterna grundades beslutet att förvärva Gdynia-varvets tillgångar på antagandet att det område där Nauta för närvarande är lokaliserat skulle omdefinieras från industriområde till ett område för handel och tjänsteföretag (icke-industriellt område eller handelsområde) i enlighet med Gdynias stadsråds resolution nr XVII/400/08 (nr XVII/400/08 Rady Miasta Gdyni) av den 27 februari 2008 om godkännande av en stadsutvecklingsstudie för Gdynia (nedan kallad studien).

(14)

Mot bakgrund av denna studie och med beaktande av Gdynias nya detaljplan skulle enligt de polska myndigheterna det beräknade marknadsvärdet för denna mark 2011 uppgå till [> 2 000] zloty ([> 500] euro) per kvadratmeter, dvs. [> 168] miljoner zloty ([> 42] miljoner euro).

(15)

Den enda värderingen av marken före transaktionen gjordes den 21 oktober 2009 av […], som är en certifierad värderingsman. Då värderades marken till [> 168] miljoner zloty ([> 42] miljoner euro), vilket motsvarar [> 1 900] zloty ([> 475] euro) per kvadratmeter. Värderingen utgår från antagandet att Gdynias detaljplan skulle ändras så att marken kunde säljas som handelsområde.

(16)

Andra värderingar har gjorts efter transaktionen 2010 och 2011. I tabell 2 nedan sammanfattas alla värderingar som gjorts av oberoende värderingsmän (före och efter transaktionen).

Tabell 2

Oberoende värderingar av Nautas mark

(17)

För att genomföra kommissionens beslut om återkrav från november 2008 om statligt stöd till Gdynia-varvet, i vilket ett särskilt försäljningsförfarande medges, organiserade de polska myndigheterna öppna anbudsförfaranden för att sälja varvets tillgångar. I november 2009 förvärvade Nauta en del av dessa tillgångar (nedan kallade de förvärvade tillgångarna) i ett öppet anbudsförfarande för 57,7 miljoner zloty (14 miljoner euro), bl.a. följande:

(18)

Köpet finansierades med en emission av tvååriga obligationer som tecknades av IDA till en räntesats på 5,28 %. Nauta löste inte in obligationerna som planerat den 30 november 2011. IDA gick med på att skjuta upp inlösen till den 30 november 2013 till en högre räntesats på 8,46 % per år.

(19)

Förvärvet av tillgångar finansierades med en emission av tvååriga obligationer som tecknades av IDA för 120 miljoner zloty (30 miljoner euro) (8), till en räntesats på 5,28 % (5,15 % det första året och 5,42 % det andra året) med inlösen den 30 november 2011 (nedan kallat den första åtgärden eller transaktionen). Emissionen säkrades genom inteckning i den mark på vilken företaget är verksamt (se avsnitt 2.2 ovan). Nauta planerade att lösa in obligationerna med intäkterna från försäljningen av marken.

(20)

Eftersom den nya plats som Nauta skulle flytta sin verksamhet till efter anpassning och modernisering av de förvärvade tillgångarna inte var färdigställd vid det datum som ursprungligen planerats sålde inte Nauta marken och löste heller inte in de obligationer som tecknats av IDA. Ett nytt avtal mellan IDA och Nauta undertecknades i november 2011 för att förlänga obligationernas löptid till den 30 november 2013. Räntesatsen ökades till WIBOR-räntesatsen för en månad (9) plus en marginal på 3,7 procentpunkter (8,46 % per den 14 december 2011) och ytterligare säkerhet ställdes, bland annat en inteckning på de förvärvade tillgångarna, för att täcka den ökade förlustrisken.

(21)

I sitt beslut om att inleda förfarandet betvivlade kommissionen att Nauta skulle ha kunnat erhålla finansiering på liknande villkor på marknaden. Särskilt hänvisade kommissionen till

(22)

På grundval av den information som fanns tillgänglig vid den aktuella tidpunkten ansåg kommissionen att prognoserna om ökade intäkter var för optimistiska med tanke på konkurrensen inom varvsindustrin (företagets kärnverksamhet), potentiell överkapacitet och den ekonomiska krisen.

(23)

Kommissionen tvivlade på att IDA hade gjort en korrekt bedömning av riskerna i samband med försäljningen av den mark på vilken Nauta bedriver verksamhet. Den detaljplan som skulle klassificera marken som antingen ”industriområde” eller ”affärsområde” hade inte antagits ännu och man tog inte vederbörlig hänsyn till den tid antagningsprocessen kan ta. Kommissionen ifrågasatte därför om markens förmodade marknadsvärde ([> 168] miljoner zloty) var korrekt. Eftersom detaljplanen ännu inte var antagen skulle en privat investerare troligen ha gjort en försiktigare bedömning av värdet på marken.

(24)

Kommissionen undrade också om inte IDA hade godtagit relativt optimistiska antaganden angående värdet på Nautas tillgångar som användes som säkerhet för obligationerna. Den enda värderingen som gjordes före transaktionen uppgick till [> 168 miljoner zloty], men vid värderingarna efter transaktionen (2010 och 2011) uppskattades värdet till mellan [70–90] och [140-160] miljoner zloty beroende på markanvändning.

(25)

Den faktiska årliga räntan på 5,28 % som erbjöds för obligationerna framstod som för låg. De polska myndigheterna lämnade inte någon kreditvärdering för Nauta och angav inte säkerhetsnivån i enlighet med kommissionens meddelade om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (10) (nedan kallat meddelandet om referensräntor). Enligt det meddelandet motsvarade den lånemarginal som tillämpades för obligationerna en ”hög” ställd säkerhet och åtminstone kreditbetyget ”bra” (BBB) för företaget. Kommissionen ifrågasatte om detta verkligen återspeglade situationen på rätt sätt.

(26)

I beslutet om att inleda förfarandet noteras den högre räntesats som tillämpats och den extra säkerhet som ställts enligt det nya avtalet, men kommissionen hade inte tillräckligt med information om de affärsmässiga skälen till att förlänga obligationernas löptid med två år. Kommissionen ifrågasatte därför om en sådan förlängning skulle ha accepterats av en privat investerare.

(27)

I sina kommentarer lämnade de polska myndigheterna förtydliganden och ytterligare samtida bevis avseende båda åtgärderna.

(28)

När det gäller tvivlen rörande IDA:s förvärv av obligationerna till en faktisk årsränta på 5,28 % lämnade de polska myndigheterna ytterligare information, bland annat prognoser för Nautas finansiella resultat, utsikterna för marknaden för fartygsreparationer och värdet på de av Nautas tillgångar som skulle säljas. De polska myndigheterna har också lämnat in en utvärdering av hur principen om en privat investerare uppfylls, genomförd av […].

(29)

De polska myndigheterna framhöll att förvärvet av Gdynia-varvets tillgångar grundades på ett verkligt affärsbehov hos Nauta och hade föregåtts av en korrekt affärsplan som utarbetats av Nautas styrelse i samarbete med en oberoende konsult. Polen hävdade att den affärsplan som lämnats till kommissionen tydligt visar att investeringen är lönsam.

(30)

När det gäller de optimistiska tillväxtprognoserna för Nautas försäljningsintäkter påpekade de polska myndigheterna att trots Nautas minskande lönsamhet gick företaget fortfarande med vinst, och att det hade en positiv avkastning på eget kapital (ROE), avkastning på försäljning (ROS) och avkastning på tillgångar (ROA) samt betydande likvida reserver, och inte utnyttjade räntebärande skulder. Tillväxtprognosen bekräftades i efterhand då Nautas intäkter 2011 var högre än förväntat. Som förväntat redovisade företaget också en vinst under 2011 och 2012.

(31)

Polen har också lämnat mer information om marknaden för fartygsreparationer, som man ansåg hade goda framtidsutsikter. Polen hänvisade till en växande efterfrågan på fartygsreparationer i samband med en ökning av det totala antalet handelsfartyg. En OECD-prognos för fartygsreparationer 2007–2015 åberopades som bevis för att marknaden förväntades öka med 110 %.

(32)

Polen beskrev också Nautas marknadsposition och goda affärsförbindelser med partner i Skandinavien. Enligt Polen är Nautas tjänster av hög kvalitet och kan framgångsrikt konkurrera med billigare tjänster av sämre kvalitet som tillhandahålls av varv i Ryssland.

(33)

Som svar på kommissionens påpekanden om det uppskattade värdet på de av Nautas tillgångar som ställdes som säkerhet för transaktionen, underströk de polska myndigheterna att i) IDA förlitat sig på en värdering som gjordes före transaktionen av en certifierad oberoende värderingsman, ii) värderingarna som gjordes 2011, efter transaktionen, grundades på olika antaganden om markanvändning (industriell eller kommersiell) och gav därför andra värden, iii) liknande transaktioner avseende närliggande mark med liknande begränsningar av markanvändningen hade gjorts tidigare och de värden som då erhölls motsvarade värderingen före transaktionen, och var kända av värderingsmannen.

(34)

När det gäller den risk som är förenad med markförsäljningen menar de polska myndigheterna att det faktum att den nya detaljplanen inte hade antagits av staden Gdynia inte utgjorde ett verkligt hinder för att den mark som skulle säljas kunde klassificeras som handelsområde i stället för industriområde. De polska myndigheterna förklarade vilka steg som enligt polsk lag måste följas före antagandet av en ny detaljplan, och att stadsplaneringsstudien var en del av den processen. De hänvisade till en dom i Polens högsta administrativa domstol av den 6 augusti 2009 som fastslår att i praktiken är den studie som antagits av Gdynia i stort sett likvärdig med en lokal detaljplan. Domstolen konstaterade att administrativa beslut som bygglov inte fick strida mot en studie som gjorts för ett visst stadsområde. I studien förutsågs att Nautas mark inte skulle användas till industriverksamhet.

(35)

De polska myndigheterna lade också fram handlingar för att styrka sitt påstående, vilka visade att två tomter som gränsade till Nautas tillgångar hade sålts till ett marknadsmässigt pris 2009. I det första fallet rörde det sig om samtida bevis för en offentlig försäljning av en angränsande tomt i april 2009, där det utgångspris som angavs i annonsen motsvarade det marknadsvärde per kvadratmeter som angavs i 2009 års värdering av Nautas mark. I det andra fallet rörde det sig om en försäljning av en relativt liten tomt på 0,5 hektar som gränsade till Nautas tillgångar, där man fick ett liknande kvadratmeterpris.

(36)

När det gäller den låga räntesats som sattes vid IDA:s förvärv av obligationerna, hävdade de polska myndigheterna att räntesatsen trots avsaknaden av en formell kreditvärdering avspeglar risken. IDA analyserade Nautas ekonomiska situation före transaktionen och drog slutsatsen att den föreslagna räntan garanterade en tillräcklig riskjusterad avkastning. De polska myndigheterna påpekade följande för kommissionen: i) Nauta hade gått med vinst under de tre år som föregick transaktionen och hade goda ekonomiska utsikter, ii) företaget hade ett stort kassamässigt överskott och inga räntebärande skulder, iii) värdet och kvaliteten på de ställda säkerheterna motiverade en låg riskpremie, iv) en högre räntesats skulle äventyra syftet att maximera avkastningen på IDA:s kapitalinvesteringar i Nauta (aktier).

(37)

De polska myndigheterna hänvisade också till den värdering av Crist-varvet som gjorts av IDA före en transaktion som bedömdes av kommissionen i ett beslut om att inget statligt stöd förelåg, daterat den 25 juli 2012 (11). De polska myndigheterna hävdade till och med att Nauta motsvarade en något lägre risk än Crist och därför förtjänade samma kreditbetyg (BBB). Polen menade att IDA:s investeringar i Nauta-obligationer var en koncernintern investering eftersom IDA snart skulle bli majoritetsägare i Nauta (se skäl 7 ovan).

(38)

Till ytterligare stöd för påståendet att IDA:s investering i Nauta-obligationer var lönsam lämnade de polska myndigheterna en efterhandsstudie gjord av […]. På grundval av uppgifter från före transaktionen dras i studien slutsatsen att avkastningen på investeringen, inklusive ränteintäkter och en värdeökning i bolaget, uppgår till [> 20 %]. Dessutom framhåller […] att koncerninterna investerare skulle vara beredda att acceptera en lägre riskjusterad avkastning än en tredje part. Sammantaget bekräftade […] att transaktionen uppfyllde kriteriet om en privat investerare.

(39)

Polen lämnade också ny information som svar på kommissionens tvivel om den ekonomiska logiken bakom Nautas tvååriga förlängning av obligationernas löptid 2011. Man menade att IDA hade beaktat följande faktorer vid godtagandet av en förlängd löptid:

(40)

Enligt artikel 107.1 i fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(41)

För att en nationell åtgärd ska klassas som statligt stöd krävs att följande kumulativa villkor är uppfyllda: 1) åtgärden ger en fördel med hjälp av statliga medel, 2) fördelen är selektiv och 3) åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och riskerar att påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(42)

För att avgöra om den åtgärd som granskas utgör statligt stöd måste man slå fast om Nauta fick en ekonomisk fördel som företaget inte skulle ha fått under normala marknadsmässiga villkor, dvs. de villkor enligt vilka en privat investerare eller aktör skulle bevilja Nauta finansiering (principen om en privat investerare i en marknadsekonomi).

(43)

För att avgöra om den åtgärd som granskas är förenlig med principen om en privat investerare analyserade kommissionen huruvida en privat aktör skulle ha köpt Nautas obligationer på liknande villkor, på grundval av den information som fanns tillgänglig för IDA när beslutet fattades.

(44)

Kommissionen konstaterar att IDA före sitt beslut att förvärva Nautas obligationer gjorde en analys av företagets finansiella ställning och drog slutsatsen att den föreslagna räntan garanterade en tillräcklig riskjusterad avkastning. Analysen omfattade Nautas företagsstrategi, historiska och prognostiserade finansiella uppgifter och riskbedömning. Kommissionen har analyserat om antagandena bakom denna analys är sunda.

(45)

För det första konstaterar kommissionen på grundval av OECD:s externa publikationer 2007 att marknaden för fartygsreparationer, där Nauta bedriver sin huvudsakliga verksamhet hade goda förutsättningar för tillväxt. En OECD-prognos för fartygsreparationer visade att marknaden skulle växa med 110 % under perioden 2007–2015. Företaget var väl positionerat för att dra nytta av denna tillväxt på marknaden tack vare väletablerade handelsrelationer med kunder i Skandinavien och tack vare att man med tjänster av hög kvalitet kunde konkurrera med de tjänster som tillhandahålls av ryska varv, som är billigare men av sämre kvalitet. I detta sammanhang framstår Nautas investering i Gdynia-varvets tillgångar som motiverade av en rimlig förväntan på expansion.

(46)

Antagandena i 2009 års affärsplan bekräftades av företagets faktiska resultat under perioden efter transaktionen, dvs. 2010 och 2011. Eftersom försäljningsintäkterna till följd av den ekonomiska krisen var lägre än förväntat under 2010, rapporterade företaget en försäljningsvinst på mer än 18 miljoner zloty trots att man i affärsplanen räknat med en förlust på 33 miljoner zloty. Företaget överskridit sina förväntade försäljningsintäkter 2011 och rapporterade även det året en mycket större försäljningsvinst än förväntat, 25 miljoner zloty i stället för förväntade 10 miljoner zloty. Dessa resultat bekräftar att de finansiella prognoserna inte var för optimistiska och att Nauta kunde konkurrera framgångsrikt på marknaden trots att den övergripande ekonomiska situationen var ogynnsam.

(47)

För det andra konstaterar kommissionen på grundval av företagets finansiella rapporter att Nautas verksamhet var lönsam under perioden 2006–2008, dvs. före transaktionen, och under 2009 – det år då transaktionen ägde rum (se tabell 1 ovan). Företaget hade en positiv avkastning på eget kapital (ROE), avkastning på försäljningen (ROS) och avkastning på tillgångar (ROA). De finansiella prognoserna visade att företaget skulle öka sina försäljningsintäkter och sin försäljningsvinst. Med beaktande av marknadsutsikterna och Nautas företagsstrategi verkade denna prognos rimlig.

(48)

För det tredje var risken i samband med investeringen begränsad, eftersom Nauta före transaktionen hade ett stort kassamässigt överskott (över 34 miljoner zloty i slutet av 2008) och inga räntebärande skulder.

(49)

Av ovanstående skäl drar kommissionen slutsatsen att den förhandsanalys som gjordes av IDA var baserad på rimliga antaganden och att IDA agerat på samma sätt som en privat investerare.

(50)

Förutom att bedöma den analys som gjordes av IDA före investeringarna har kommissionen också analyserat om räntesatsen för obligationerna stämde överens med den gällande referensräntan. Den räntesats som tillämpades vid IDAS förvärv av Nautas obligationer uppgick till 5,15 % det första året och 5,42 % det andra året, dvs. en effektiv årsränta på 5,28 %. Med tanke på att basräntan i Polen i november 2009 var 4,53 %, borde den räntesats som godtogs av IDA för investeringar i Nautas obligationer vara högre än gällande referensränta (dvs. basräntan plus relevant marginal) under förutsättning att Nauta vid den tidpunkt som åtgärden genomfördes hade minst kreditbetyget ”bra” (BBB) och säkerheten ”hög”.

(51)

De polska myndigheterna kunde inte lämna uppgifter om Nautas dåvarande kreditbetyg eftersom företaget inte hade några räntebärande skulder när obligationerna emitterades. Därför jämförde kommissionen det kreditbetyg som Nauta kunde ha fått med det kreditbetyg IDA tilldelat ett annan polskt varv (Crist) före en transaktion under 2010, som redan har bedömts av kommissionen (12). De polska myndigheterna hävdade att Nautas situation liknade Crists situation och att Nauta därför skulle ha fått samma kreditbetyg.

(52)

Kommissionen konstaterar för det första att Nautas huvudsakliga marknad, fartygsreparationer, hade goda utsikter för tillväxt. Liksom Crist hade Nauta funnits på marknaden länge och hade en etablerad kundkrets och en konkurrenskraftig ställning.

(53)

För det andra hade Nauta rapporterat en högre lönsamhet än Crist under treårsperioden före transaktionen, mätt i ROA och ROS, trots att Crist rapporterade högre nettovinster under samma period.

(54)

För det tredje hade Crist stora skulder, medan Nauta inte hade några räntebärande skulder, och risken för Nauta var därför lägre. Dessutom hade Nauta vid tidpunkten för transaktionen ett betydande kontantöverskott på mer än 34 miljoner zloty, medan Crists kontantöverskott var mindre än 9 miljoner zloty.

(55)

För det fjärde, och som diskuteras ovan, täckte värdet av den ställda säkerheten i båda fallen finansieringsrisken med en förlust vid fallissemang (LGD) på mellan 0 och 30 %.

(56)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att det inte var orimligt att IDA bedömde Nautas kreditbetyg 2009 som motsvarande Crist kreditbetyg, som av IDA hade klassificerats som BBB.

(57)

När det gäller värdet på den ställda säkerheten hävdade Polen att den borde bedömas som ”hög”. Ett högt värde på den ställda säkerheten motsvarar ett LGD-värde på mellan 0 och 30 %. Eftersom transaktionens nominella värde var 120 miljoner zloty skulle den ställda säkerheten vara hög om värdet på säkerheten motsvarade mellan 84 miljoner och 120 miljoner zloty.

(58)

Den enda förhandsvärdering av Nautas mark som fanns tillgänglig för IDA angav ett pris på [> 168] miljoner zloty, grundat på antagandet att marken kunde användas till kommersiella ändamål, som planerats av staden Gdynia i den godkända stadsutvecklingsstudien. Denna bedömning hade utarbetats av […], en certifierad värderingsman som använde sig av jämförelsemetoden. Metoden är en av de allmänt accepterade metoderna för värdering av mark och föreskrivs i polsk lag. Kommissionen konstaterar att värderingen grundades på liknande transaktioner och att värderingsmannen kände till att liknande värde per kvadratmeter hade erhållits vid försäljning av angränsande tomter.

(59)

Eftersom värderingen grundades på att marken skulle klassificeras som handelsområde analyserade kommissionen också om detta antagande var välgrundat. I det avseendet noterar kommissionen den dom i Polens högsta administrativa domstol av den 6 augusti 2009 som bekräftar att den stadsutvecklingsstudie som gjorts av staden Gdynia var ett viktigt steg i ändringen av den lokala detaljplanen. Domstolen fann att administrativa beslut som bygglov som utfärdats för ett område som omfattas av en studie inte fick strida mot vad som framkommit i studien. I studien förutsågs att Nautas mark inte skulle användas till industriverksamhet.

(60)

Kommissionen noterar också att försäljningen av den mark som gränsar till Nautas mark uppnådde priser som motsvarade värdet av icke-industriell tomtmark.

(61)

Med beaktande av det faktum att den nya detaljplanen ännu inte var antagen anser dock kommissionen att en hypotetisk privat investerare troligen inte skulle ha grundat sin värdering på markens fulla värde efter en ändring av den lokala detaljplanen, utan på det värde som skulle kunna uppnås snabbt. Kommissionen konstaterar att för att kunna ange ett värde vid konkursförsäljning av motsvarande mark i Gdynia använde de oberoende värderingsmännen en koefficient på 0,5 på marknadsvärdet (13). Detta koefficientvärde kan tyckas vara försiktigt, men om det tillämpas på Nautas mark skulle det fortfarande ge ett värde på [> 84] miljoner zloty. Därmed skulle LGD-värdet även med mycket försiktiga antaganden vara lägre än 30 % och den ställda säkerheten kunde därför anses vara hög.

(62)

Kommissionen drar därför slutsatsen att den säkerhet som godtogs av IDA var hög.

(63)

Kommissionen drar slutsatsen att antagandena bakom den analys av Nauta finansiella ställning som gjordes före investeringen var rimliga och att analysresultaten motiverar slutsatsen att den föreslagna räntan på obligationer garanterade en marknadsmässig riskjusterad avkastning.

(64)

I enlighet med meddelandet om referensräntor skulle dessutom de obligationer som IDA förvärvade 2009 – med beaktande av kreditbetyget BBB, den höga säkerheten och den polska referensräntan på 4,53 % i november 2009 – haft en räntesats på 5,28 % (4,53 % + 75 punkter), som är den effektiva räntesats som faktiskt godtogs av IDA.

(65)

Den första åtgärden innebär därför inte en fördel för Nauta.

(66)

Den studie som gjordes av […] tre år efter transaktionen, som visar att IDA:s investering i Nautas obligationer var lönsam, är inte avgörande med tanke på att den gjorts i efterhand, men den bekräftar denna slutsats.

(67)

I enlighet med principen om en privat investerare har kommissionen analyserat om en hypotetisk privat kreditgivare skulle ha gått med på att förlänga obligationernas löptid fram till november 2013. Kommissionen jämförde den förväntade avkastningen i två scenarier, nämligen 1) vid tvingad inlösen av obligationerna 2011 och 2) vid inlösen under 2013.

(68)

Kommissionen påpekar att i det första scenariot skulle den förväntade avkastningen vara lika med säkerhetens värde. Som påpekas i skäl 61 ovan skulle en privat kreditgivare troligen inte grunda sin bedömning på markens fulla värde utan på ett värde som snabbt skulle kunna uppnås, dvs. [> 84] miljoner zloty.

(69)

I det andra scenariot är den förväntade avkastningen lika med obligationernas fulla nominella värde, dvs. 120 miljoner zloty plus en ränta på 8,46 % per år för två år (den ränta som tillämpas i detta fall motsvarar WIBOR-räntesatsen för en månad plus 3,7 %, vilket med WIBOR-räntesatsen i december 2011 ger en sammanlagd ränta på 8,46 %). Kommissionen konstaterar att den förväntade avkastningen skulle bli högre om löptiden förlängdes fram till 2013. Även om Nauta hade gjort konkurs under 2013 skulle säkerhetens värde vid den tidpunkten ändå sannolikt vara högre än under 2011. För det första ökade säkerhetens kvalitet genom att ny egendom lades till. Det sammanlagda värdet ökade därmed till uppskattningsvis [> 190] miljoner zloty, enligt den certifierade värderingsmannens beräkning. För det andra borde slutförandet av de administrativa förfarandena för ändring av detaljplanen (eller framsteg i den riktningen) leda till en ökning av priset mot markens fulla marknadsvärde, efterhand som den rättsliga osäkerheten minskar för potentiella investerare.

(70)

Det bör också beaktas att vid den tidpunkt då obligationerna ursprungligen skulle ha lösts in ägde IDA redan Nauta och hade därför som ägare också intresse av att maximera avkastningen på kapitalinvesteringen. En tvingad inlösen under 2011 hade kunnat undergräva bärkraften i den övergripande strategin som grundades på förvärv av nya tillgångar och överföring av verksamheten till en ny plats, och leda till en minskning av hela företagets värde.

(71)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att en hypotetisk privat kreditgivare skulle ha föredragit att gå med på en förlängning av obligationernas löptid hellre än att tvinga fram en omedelbar inlösen. Den andra åtgärden innebär därför inte en fördel för Nauta.

(72)

På grundval av de nya uppgifter som lagts fram av de polska myndigheterna och på grundval av slutsatserna ovan slår kommissionen fast att företaget inte fick någon orättvis fördel genom de villkor enligt vilka obligationerna förvärvades av IDA 2009 eller genom förlängningen av obligationernas löptid 2011.

(73)

Mot bakgrund av att rekvisiten för statligt stöd inom ramen för artikel 107.1 i EUF-fördraget är kumulativa, är avsaknaden av något av dem avgörande. Det finns därför inget behov av att analysera de övriga rekvisit som avses i skäl 41 ovan.