14.1.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 12/14

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1019/2002 av den 13 juni 2002 om saluföringsnormer för olivolja (2) har ändrats flera gånger (3) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Olivolja har särskilda organoleptiska och näringsmässiga egenskaper som, i kombination med produktionskostnaden, leder till en marknad med relativt höga priser jämfört med marknaderna för de flesta andra vegetabiliska oljor och fetter. Med anledning av denna marknadssituation är det nödvändigt att föreskriva saluföringsnormer med särskilda märkningsbestämmelser för olivolja utöver de bestämmelser som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (4), särskilt artikel 2 i detta.

(3)

För att garantera att de saluförda olivoljorna är äkta, bör detaljhandelsförpackningarna ha en begränsad storlek och vara försedda med lämplig förslutningsanordning. Medlemsstaterna bör emellertid kunna tillåta förpackningar med högre kapacitet om varorna är avsedda för större grupper användare.

(4)

Utöver de obligatoriska varubeteckningar som föreskrivs för de olika olivoljekategorierna i artikel 118 i förordning (EG) nr 1234/2007 bör konsumenterna ges information om de sorters olivolja de finner i handeln.

(5)

Jungfruolja, som direkt kan saluföras kan alltefter geografisk härkomst ha märkbart olika kvalitet och smak, beroende på olika jordbruksmetoder eller lokala sätt att framställa eller blanda. Detta kan leda till skillnader i pris för olja som tillhör samma kategori, vilket skapar störningar på marknaden. När det gäller övriga kategorier olja för livsmedelsbruk existerar inga sådana grundläggande skillnader med anknytning till ursprunget, men ursprungsangivelsen på förpackningar avsedda för konsumenterna kan få dessa att tro att så faktiskt är fallet. För att undvika risken att marknaden för olivolja för livsmedelsbruk snedvrids är det nödvändigt att på unionsnivå införa en obligatorisk ordning för angivande av ursprung som begränsas till olivolja av typerna ”extra jungfruolja” och ”jungfruolja” och som uppfyller bestämda villkor. Den frivilliga ordning som genomförts fram till 2009 har visat sig vara otillräcklig för att undvika att konsumenter vilseleds när det gäller jungfruoljans verkliga egenskaper i detta avseende. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (5) fastställs dessutom bestämmelser om spårbarhet, som är tillämpliga sedan den 1 januari 2005. De erfarenheter som gjorts av aktörer och administrationer på det här området har inneburit att ursprungsangivelsen kan göras obligatorisk när det gäller extra jungfruolja och jungfruolja.

(6)

Det kommer att vara möjligt att fortsätta att använda redan existerande varumärken med geografiska angivelser under förutsättning att dessa varumärken sedan tidigare är officiellt registrerade i enlighet med rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (6), eller i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (7).

(7)

En uppgift om regionalt ursprung kan vara täckt av en skyddad ursprungsbeteckning (SUB) eller en skyddad geografisk beteckning (SGB) enligt rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (8). För att undvika att det uppstår oklarheter för konsumenterna och därmed snedvridning av marknaden bör benämningar som anger regionalt ursprung alltid omfattas av SUB eller SGB. För importerad olivolja måste de bestämmelser om ursprung som inte medför förmånsbehandling följas, vilka föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (9).

(8)

När unionen eller en medlemsstat anges som ursprung för jungfruoljorna, måste det förutsättas att de oliver som används, men också framställningsmetoder och -teknik, inverkar på oljans kvalitet och smak. Ursprungsbenämningen bör alltså avse hela det geografiska område i vilket olivoljorna har framställts. Detta geografiska område motsvarar i allmänhet det område där oliverna pressas till olja. I vissa fall skiljer sig dock den plats där oliverna skördats från den plats där oljan pressas, vilket bör anges antingen direkt på förpackningarna eller på etiketterna på förpackningarna, så att konsumenterna inte vilseleds och störningar på marknaden för olivolja inte orsakas.

(9)

I unionen svarar en blandning av oljor med ursprung i olika medlemsstater och tredjeländer för en stor del av olivoljan av typerna ”extra jungfruolja” och ”jungfruolja”. Det bör fastställas enkla bestämmelser om sådana blandningars ursprungsangivelse.

(10)

Enligt direktiv 2000/13/EG får uppgifterna i märkningen inte vilseleda köparen i fråga om den berörda olivoljans egenskaper, och det är inte heller tillåtet att tillskriva oljan egenskaper som den inte har eller att antyda att den har speciella egenskaper då i själva verket de flesta oljor har dessa egenskaper. När det gäller vissa vanligen förekommande frivilliga uppgifter om olivolja behövs det dessutom harmoniserade regler som gör det möjligt att tydligt definiera uppgifterna och kontrollera att de är riktiga. Uppgifter som ”kallpressningen” eller ”kallextrahering” måste syfta på traditionella produktionsmetoder med hjälp av särskild teknik. Internationella olivoljerådet har i sin reviderade metod för organoleptisk bedömning av jungfruolja definierat vissa begrepp som beskriver organoleptiska egenskaper och som avser smak och/eller doft på extra jungfruolja och jungfruolja. I märkningen av extra jungfruolja och jungfruolja bör dessa begrepp endast användas när det gäller oljor som har bedömts genom motsvarande analysmetod. Det krävs övergångsbestämmelser för vissa aktörer som i dagsläget använder dessa reserverade begrepp. Om syrahalten anges isolerad från andra uppgifter ger detta konsumenten en felaktig uppfattning om produktens kvalitet eftersom uppgiften om syrahalt bara står för ett kvalitetsvärde om det anges tillsammans med de övriga egenskaperna hos den aktuella oljan. Eftersom vissa uppgifter anges allt oftare och är av ekonomisk betydelse är det nödvändigt, för att skapa klarhet på marknaden för olivolja, att fastställa objektiva kriterier för hur de får användas.

(11)

För livsmedel i vilka olivolja ingår som beståndsdel bör olivoljans rykte inte utnyttjas för att framhålla produktens egenskaper om inte produktens egentliga sammansättning också framgår tydligt, eftersom detta är vilseledande för konsumenten. På etiketterna bör det sålunda framgå hur stor procentandel olivolja som ingår och de bör innehålla vissa benämningar som endast används för produkter som uteslutande består av en blandning av vegetabiliska oljor. Dessutom bör särskilda bestämmelser i ett antal förordningar om olivoljeprodukter följas.

(12)

Benämningarna för olika kategorier olivolja svarar mot vissa fysiska och kemiska samt organoleptiska egenskaper som anges i bilaga XVI till förordning (EG) nr 1234/2007 och i kommissionens förordning (EEG) nr 2568/91 av den 11 juli 1991 om egenskaper hos olivolja och olivolja av pressrester och om lämpliga analysmetoder (10). De övriga angivelserna på etiketten bör vara styrkta av objektiva fakta så att risken för negativa följder för konsumenterna och en snedvridning av konkurrensen på marknaden för de berörda oljorna undviks.

(13)

Inom ramen för ett kontrollsystem som inrättats genom artikel 113.3 andra stycket i förordning (EG) nr 1234/2007 ska var och en av medlemsstaterna för var och en av de olika benämningarna på etiketterna föreskriva vilka beviskrav och påföljder som gäller. Konstaterade fakta, analysresultat, tillförlitliga registreringar, administrativ information eller räkenskapsuppgifter kan användas som bevis, utan att någon av dessa möjligheter utesluts på förhand.

(14)

Kontrollen av de företag som ansvarar för märkningen bör genomföras i den medlemsstat där företagen är etablerade och det är därför nödvändigt att skapa ett system för administrativt samarbete mellan kommissionen och de medlemsstater där oljorna saluförs.

(15)

De berörda medlemsstaterna bör rapportera om sina erfarenheter och om eventuella svårigheter, så att det system som föreskrivs i den här förordningen kan utvärderas.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

a)

Extra jungfruolja:

”Olivolja av hög kvalitet som utvunnits direkt ur oliver och uteslutande genom mekaniska processer.”

b)

Jungfruolja:

”Olivolja som utvunnits direkt ur oliver och uteslutande genom mekaniska processer.”

c)

Olivolja – sammansatt av raffinerad olivolja och jungfruolja:

”Olja enbart innehållande raffinerad olivolja och olja direkt utvunnen ur oliver.”

d)

Olja av olivrestprodukter:

a)

när det gäller olivoljor med ursprung i en medlemsstat eller ett tredjeland, i enlighet med punkterna 4 och 5, en hänvisning till medlemsstaten, unionen eller tredjelandet, eller

b)

när det gäller blandningar av olivoljor med ursprung i mer än en medlemsstat eller ett tredjeland, i enlighet med punkterna 4 och 5, någon av följande uppgifter:

c)

en skyddad geografisk beteckning eller ursprungsbeteckning enligt förordning (EG) nr 510/2006, i enlighet med bestämmelserna om den berörda produktspecifikationen.

a)

Uppgiften ”första kallpressningen” får endast förekomma på extra jungfruolja och jungfruolja som erhålls genom en första mekanisk pressning av olivmassan vid en temperatur lägre än 27 °C, enligt ett traditionellt utvinningssystem med hydrauliska pressar.

b)

Uppgiften ”kallextraherad” får endast förekomma på extra jungfruolja och jungfruolja som utvunnits genom filtrering eller centrifugering av olivmassa, vid en temperatur lägre än 27 °C.

c)

Uppgifter om organoleptiska egenskaper avseende smak och/eller doft får endast förekomma när det gäller extra jungfruolja och jungfruolja; begreppen i punkt 3.3 i bilaga XII till förordning (EEG) nr 2568/91 får endast förekomma i märkningen om de baseras på resultaten av en bedömning som gjorts enligt den metod som föreskrivs i den bilagan.

d)

Uppgifter om syrahalt eller högsta syrahalt får endast anges tillsammans med uppgifter, tryckta med lika stora bokstäver inom samma synfält, om peroxidtal, vaxinnehåll och absorption av ultraviolett strålning fastställda enligt förordning (EEG) nr 2568/91.

a)

Konstaterade och vetenskapligt grundade fakta,

b)

analysresultat eller automatiska mätningar gjorda på representativa stickprov,

c)

administrativ information eller räkenskapsinformation i enlighet med unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning.

a)

kommissionens behöriga avdelningar,

b)

en sådan aktörsorganisation i medlemsstaten som avses i artikel 125 i förordning (EG) nr 1234/2007,

c)

en annan medlemsstats övervakningsorgan.

a)

Provtagningsdatum eller datum då den aktuella oljan inköptes.

b)

Namn eller firmanamn och adress till det företag där provtagningen ägt rum eller från vilket oljan köpts.

c)

Partinummer för de aktuella partierna.

d)

Kopior på all märkning direkt på den aktuella oljans förpackning.

e)

Analysresultat eller resultat från jämförande expertutlåtanden med uppgift om vilken metod som använts och namn på och adress till laboratoriet eller experten i fråga.

f)

I förekommande fall, uppgift om namn och adress för oljeleverantören enligt uppgift från försäljningsstället.

a)

Förfogar över förpackningsanläggning.

b)

Åtar sig att sammanställa och spara de styrkande handlingar som medlemsstaten föreskriver i enlighet med artikel 7.

c)

Förfogar över ett lagringssystem som gör det möjligt för medlemsstaten att i tillfredsställande utsträckning kontrollera ursprunget för oljor vars ursprung anges.

a)

Kontroller som begärts i enlighet med artikel 8.2.

b)

Kontroller som genomförts, och kontroller som inletts under de föregående regleringsåren och som fortfarande pågår.

c)

Redogörelse för hur kontrollerna har följts upp och vilka påföljder som har tillämpats.