20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/44

(1)

Den 15 februari 2010 lämnade CVA, i enlighet med artikel 30.5 i direktiv 2004/17/EG, in en ansökan per e-post till kommissionen. I ett e-brev av den 15 april 2010 begärde kommissionen kompletterande upplysningar av de italienska myndigheterna och av CVA i ett e-brev av den 15 april 2010. De italienska myndigheterna överlämnade kompletterande upplysningar genom e-brev av den 10 maj 2010 och av den 20 maj 2010, och efter en förlängning av den ursprungliga tidsfristen överlämnade CVA kompletterande upplysningar den 7 maj 2010.

(2)

Ansökan från CVA, ett offentligt företag i den mening som avses i direktiv 2004/17/EG, gäller följande verksamheter, som beskrivs i ansökan:

(3)

I artikel 30 i direktiv 2004/17/EG fastslås att kontrakt som syftar till att medge utförandet av en av de verksamheter direktivet gäller inte ska omfattas av direktivet om den aktuella verksamheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. Bedömningen av om en verksamhet är direkt konkurrensutsatt grundas på objektiva kriterier som tar hänsyn till den berörda sektorns särskilda egenskaper. Tillträdet betraktas som fritt om medlemsstaten har genomfört och tillämpat den relevanta gemenskapslagstiftningen vid öppnandet av en viss sektor eller en del av den. Rättsakterna förtecknas i bilaga XI till direktiv 2004/17/EG, där det för elsektorns del hänvisas till Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (3). Direktiv 96/92/EG har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (4).

(4)

Italien har genomfört och tillämpar inte bara direktiv 96/92/EG utan även direktiv 2003/54/EG och har valt att införa full juridisk och funktionell åtskillnad för överförings- och distributionsnät, utom när det gäller de minsta företagen, som är befriade från kraven på funktionell åtskillnad. Därför, och i enlighet med artikel 30.3 första stycket, bör tillträdet till marknaden anses vara fritt, i fråga om både el och gas inom hela Italiens territorium.

(5)

Den direkta konkurrensutsattheten bör bedömas på grundval av olika indikatorer varav ingen i sig bör vara utslagsgivande. När det gäller de marknader som berörs av detta beslut utgör de viktigaste aktörernas marknadsandelar på en viss given marknad ett kriterium som bör beaktas. Ett annat kriterium är koncentrationsgraden på dessa marknader. Med tanke på de berörda marknadernas egenskaper bör ytterligare kriterier också beaktas, som balansmarknadens funktion, priskonkurrens och den utsträckning i vilken kunder byter leverantör.

(6)

Detta beslut påverkar inte tillämpningen av konkurrensreglerna.

(7)

Utifrån kommissionens tidigare praxis (5) kan följande relevanta produktmarknader urskiljas inom elsektorn: i) produktion och elleveranser i grossistledet, ii) överföring, iii) distribution och iv) elleveranser i detaljistledet. CVA:s ansökan bör alltså granskas dels i fråga om produktion och elleveranser i grossistledet, dels elleveranser i detaljistledet.

(8)

Som påpekas i skäl 2 gäller CVA:s ansökan produktion och elleveranser i grossistledet inom hela Italiens territorium, eller, som ett alternativ, i norra makroområdet.

(9)

Enligt den information som finns tillgänglig (6), bör Italiens nationella territorium på grund av överbelastning i länkar mellan olika zoner med så gott som perfekt korrelerade priser delas in i fyra regionala geografiska marknader för produktion och elleveranser i grossistledet: norra makroområdet, centrala och södra makroområdet (7), makroområdet Sicilien (8) samt Sardinien. De italienska myndigheterna har bekräftat att avgränsningen av det norra makroområdet fortfarande är giltig som en relevant marknad, men tillägger att det pågår förändringar som innebär att avgränsningen mellan de återstående makroområdena för tillfället inte här helt klar och att det i väntan på omfattande undersökningar i dagsläget inte går att slutgiltigt bedöma konkurrensläget inom dessa geografiska marknader. Med hänsyn till detta och till att samtliga CVA:s kraftverk ligger i det norra makroområdet kommer bedömningen i detta beslut av de villkor som anges i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG att begränsas till en undersökning av konkurrenssituationen inom det norra makroområdet med avseende på produktion och elleveranser i grossistledet. Även om norra makroområdet är en relevant marknad i sig kan den emellertid inte betraktas som helt isolerad från grannländerna och de andra regionerna.

(10)

Såsom framgår av en fast praxis (9) vad gäller kommissionens beslut enligt artikel 30 ansåg kommissionen, i fråga om elproduktion, att ”en indikator på konkurrensgraden på de nationella marknaderna är den totala marknadsandelen för de tre största producenterna”. Enligt de italienska myndigheterna var andelen för de tre största producenterna i norra makroområdet 49,7 procent 2009. Denna koncentrationsnivå, som omfattar den totala marknadsandelen för de tre största producenterna, är lägre än den nivå (52,2 procent) som anges i beslut 2008/585/EG för Österrike och även lägre än den nivå (58 procent av bruttoproduktionen) som anges i beslut 2008/741/EG för Polen och mycket lägre än nivåerna i 2006/422/EG respektive 2007/706/EG för Finland (73,6 procent) respektive Sverige (86,7 procent). Koncentrationsnivån är dock högre än motsvarande procentandel, 39, som anges i besluten 2006/211/EG och 2007/141/EG för Storbritannien och Nordirland. Nivån är dock tillfredsställande låg och kan anses peka på att produktionen och elleveranserna i grossistledet i norra makroområdet är föremål för ett visst mått av direkt konkurrens.

(11)

Italien har också en betydande import av el, på drygt 42 997 GWh 2008. Italien är en nettoimportör och importerade el motsvarande ca 13,43 procent av sitt totala behov (10). De italienska myndigheterna bekräftar (11) att importen har en konkurrensfrämjande effekt, särskilt i norra makroområdet. Även om denna effekt dämpas av de tekniska begränsningarna i samtrafiken med andra länder förväntas situationen förbättras ytterligare med hänsyn till den nya lagstiftningen (12). Det finns alltså en viss begränsning av de ledande producenternas prissättning i norra makroområdet genom importen av el från utlandet. Detta pekar på att elproduktionen och elleveranserna i grossistledet i norra makroområdet är föremål för ett visst mått av direkt konkurrens från andra EU-medlemsstater.

(12)

Av kommissionens meddelande av den 11 mars 2010Rapport om framstegen i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden  (13) framgår att de tre största producenterna fortfarande kontrollerar mer än 75 procent av produktionskapaciteten i 14 medlemsstater. I rapporten placeras den italienska elmarknaden emellertid i kategorin ”måttligt koncentrerade” marknader (14), som enligt Herfindahl-Hirchmanindex (HHI) har lägre värden jämfört med andra kategorier. Med hänsyn till att konkurrenstrycket är ännu kraftigare i norra makroområdet än i de andra områdena, kan koncentrationsgraden betraktas som ett tecken på att elproduktionen och elleveranserna i grossistledet i norra makroområdet är direkt konkurrensutsatt.

(13)

Trots att balansmekanismerna endast står för en liten del av den totala producerade och/eller konsumerade elvolymen i en medlemsstat, bör balansmekanismernas sätt att fungera betraktas som ytterligare en indikator. Enligt nu tillgängliga uppgifter är balansmekanismens funktionssätt – särskilt den marknadsbaserade prissättningen och den välutvecklade intraday-marknaden – sådant att det bör ses som en indikation på direkt konkurrensutsättning.

(14)

När det gäller elleveranser i detaljistledet går den relevanta produktmarknaden att dela upp ytterligare mellan A) elleveranser till industrikunder som är uppkopplade till mellan-, hög och ultrahögspänningsnätet och B) elleveranser till mindre industrikunder, kommersiella kunder och hushållskunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet. Dessa marknader kommer att analyseras mer ingående var för sig.

(15)

Som de italienska myndigheterna bekräftar är marknaden för elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet nationell till sin omfattning.

(16)

Enligt den information som finns tillgänglig (15) uppgår den sammanlagda marknadsandelen för de tre största försäljarna av el till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet till 43,89 procent, vilket är en tillfredsställande låg nivå (16) och bör ses som en indikation på direkt konkurrensutsättning.

(17)

Till följd av särdragen hos den berörda produkten (el) och knappheten på eller avsaknaden av lämpliga ersättningsprodukter och ersättningstjänster, får priskonkurrens och prisbildning större betydelse vid en bedömning av konkurrenssituationen på elmarknaderna. Antalet kunder som byter leverantör är en indikator på genuin priskonkurrens och är på så sätt indirekt ”en naturlig indikator på hur väl konkurrensen fungerar. Om få kunder byter leverantör fungerar marknaden förmodligen inte optimalt, även om man inte bör bortse från fördelarna med möjligheten att omförhandla med den tidigare leverantören” (17).

(18)

Enligt den senast tillgängliga informationen (18) uppgår bytesfrekvensen per mätare 2008 till 32,50 procent för stora industrikunder och till 32,80 procent för medelstor industri i Italien. Bytesfrekvensen är lägre än i exempelvis Österrike, där bytesfrekvensen för stora och mycket stora industrikunder uppgick till 41,5 procent (19), men är ändå betydande och omfattar nästan en tredjedel av de stora och medelstora industrikunderna. Detaljistmarknaden för elleveranser till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet omfattas dessutom inte av reglerade priser. Situationen i Italien är därför tillfredsställande när det gäller byte av leverantör och reglering av slutanvändarpriset och bör ses som en indikator på direkt konkurrensutsättning.

(19)

När det gäller den relevanta geografiska marknaden för elleveranser i detaljistledet har den traditionellt betraktats som nationell till sin omfattning. I sin ansökan använder CVA den nationella marknaden som relevant marknad för elleveranser i detaljistledet.

(20)

Utifrån antagandet att den geografiska marknaden är nationell i sin omfattning och mot bakgrund av tillgänglig information (20) verkar koncentrationen på marknaden för elleveranser i detaljistledet på den italienska marknaden vara mycket hög. De kumulerade marknadsandelarna för de tre största leverantörerna till kunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet är 79,44 procent, varav det största företaget har en andel på 71,11 procent. Det är skäl att påpeka i detta sammanhang att enligt EU-domstolens fasta rättspraxis (21) är mycket stora marknadsandelar i sig, utom i undantagsfall, tecken på förekomsten av dominerande ställning. En sådan situation föreligger om marknadsandelen är 50 procent.

(21)

Dessutom är detaljistmarknaden i Italien indelad i tre underkategorier, varav de två första omfattas av prisreglering:

(22)

Dessa marknader kan dock inte betraktas som oberoende relevanta marknader för detta besluts syften, eftersom kunder kan flytta från en underkategori till en annan och eftersom priserna inom samtliga tre underkategorier är marknadsbaserade (22). Enligt AEEG:s årsrapport 2009 omfattar den s.k. företagsinterna marknaden, som inbegriper den utökade skyddstjänsten och den skyddade servicen, ungefär 36 procent av hela detaljistmarknaden. Enligt samma rapport utmärks dessutom den utökade skyddsservicen av en mycket stark närvaro (84,3 procent) av en viss leverantör som också är verksam på den fria marknaden. Enligt de italienska myndigheterna uppfattar kunderna kostnaderna för att byta som höga och fördelarna med ett byte som låga. Detta i kombination med låga priser för den utökade skyddsservicen gör det mycket svårt för nya operatörer att få en tillräckligt stor kundbas inom denna underkategori. Detta leder till en konkurrensfördel för de operatörer som tillhandahåller den utökade skyddsservicen och som dessutom är verksamma på den fria marknaden eftersom kunder som vill byta från en utökad skyddsservice till den fria marknaden eller vice versa ofta gör detta utan att byta leverantör.

(23)

Av informationen från de berörda italienska myndigheterna (23) går det dock att konstatera att för detta beslut är den geografiska marknaden för elleveranser i detaljistledet i Italien inte nationell i sin omfattning, vilket den traditionellt anses vara och så som den sökande förutsätter, utan att den är lokal i sin omfattning, med ett territorium som oftast inte går utöver kommunnivån.

(24)

I avsaknad av information om graden av konkurrens på var och en av dessa lokala marknader för elleverans i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet och med hänsyn till de ovannämnda tvivlen på graden av konkurrens i detaljistmarknaden för kunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet på nationell nivå, enligt diskussionen i skäl 19–22, går det inte att konstatera att villkoren är uppfyllda för att medge undantag enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG för elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet i Italien.

(25)

Således ska direktiv 2004/17/EG även fortsättningsvis tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för att möjliggöra elproduktion och elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet i Italien eller när det anordnas projekttävlingar avseende sådan verksamhet i Italien.

(26)

När det gäller produktion och elleveranser i grossistledet i norra makroområdet kan läget sammanfattas på följande sätt: de tre största producenternas sammanlagda marknadsandel är ganska liten, och den stora mängd el som importeras har en konkurrensfrämjande effekt inom detta område. Som beskrivs i skäl 13 är balanseringsmekanismen inget hinder för direkt konkurrens på elproduktionsmarknaden. Samtliga faktorer som anges ovan pekar alltså på en direkt konkurrensutsättning i norra makroområdet.

(27)

Med tanke på de omständigheter som granskats i skälen 8–13 bör villkoren för direkt konkurrensutsatthet enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG anses vara uppfyllda när det gäller produktion av el i norra makroområdet.

(28)

Eftersom villkoret om obegränsat tillträde till marknaden anses vara uppfyllt bör direktiv 2004/17/EG inte tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för produktion och elleveranser i grossistledet i norra makroområdet och inte heller när upphandlande enheter organiserar projekttävlingar för utförandet av sådan verksamhet i det geografiska området.

(29)

När det gäller elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet kan läget sammanfattas på följande sätt: de tre största detaljistföretagens samlade marknadsandel är låg, bytesfrekvensen per frånträdespunkt är tillfredsställande och det förekommer ingen reglering av slutanvändarpriset. Dessa slutsatser är också förenliga med yttrandet från de berörda italienska myndigheterna om att denna marknad har varit konkurrensutsatt i flera år och att konkurrensgraden till följd av detta är tillfredsställande.

(30)

Med tanke på de omständigheter som granskats i skälen 15–18 bör villkoren för direkt konkurrensutsatthet enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG anses vara uppfyllda när det gäller elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet inom Italiens hela territorium.

(31)

Eftersom villkoret om obegränsat tillträde till marknaden anses vara uppfyllt bör direktiv 2004/17/EG inte tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnät i Italien och inte heller när upphandlande enheter organiserar projekttävlingar för utförandet av sådan verksamhet i det geografiska området.

(32)

Med tanke på de omständigheter som granskats i skälen 19–25 och med hänsyn till tvivlen på att det finns tillräcklig konkurrens på nationell nivå i fråga om elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet och i avsaknad av detaljerad information om varje relevant lokal marknad enligt de italienska myndigheternas definition går det inte att konstatera att villkoren är uppfyllda för att medge ett undantag enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG för elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet i Italien. Således ska direktiv 2004/17/EG även fortsättningsvis tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för att möjliggöra elproduktion och elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet i Italien eller när det anordnas projekttävlingar avseende sådan verksamhet i Italien. Eftersom de statistiska skyldigheterna enligt artikel 67 kommer att fortsätta att gälla kan det vara nödvändigt att se till att de berörda upphandlande enheterna vidtar lämpliga åtgärder, till exempel genom en uppdelning av ledning och/eller bokföring för att kunna rapportera korrekt om upphandling som har utförts för utförandet av den verksamhet som inte omfattas av undantag genom detta beslut.

(33)

Dessutom ska avtal som omfattar flera verksamheter behandlas i enlighet med artikel 9 i direktiv 2004/17/EG. I detta sammanhang innebär detta att när en upphandlande enhet deltar i en ”blandad” upphandling, det vill säga en upphandling till stöd för genomförandet av både verksamheter som har medgetts undantag från tillämpningen av direktiv 2004/17/EG och verksamheter som inte är undantagna, ska hänsyn tas till de verksamheter som avtalet främst gäller. Om syftet med en sådan blandad upphandling främst är att stödja elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet ska bestämmelserna i direktiv 2004/17/EG tillämpas. Om det är objektivt omöjligt att avgöra vilken verksamhet som avtalet främst avser ska det tilldelas enligt bestämmelserna i artikel 9.2 och 9.3.

(34)

Detta beslut grundar sig på den rättsliga och faktiska situationen i februari–maj 2010 sådan den ter sig i ljuset av de uppgifter som lämnats av Republiken Italien och CVA, av 2005 års och 2010 års meddelande med deras tekniska bilagor samt av tjänsteavdelningarnas dokument 2007, slutrapporten och AEEG:s årsrapport 2009. Beslutet kan komma att ändras om betydande förändringar av de rättsliga och faktiska omständigheterna skulle medföra att villkoren för tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG inte längre är uppfyllda för elleveranser i grossistledet i norra makroområdet och för elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet.

a)

Produktion och elleveranser i grossistledet i norra makroområdet.

b)

Elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet inom hela Italienska republikens territorium.