26.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 233/6

(1)

Havre är en av de produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål. Havre utgör dock inte sådan basspannmål som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 1784/2003 och som får köpas upp för intervention.

(2)

Havre är en viktig och traditionell produkt i Finland och Sverige och är väl anpassad till klimatförhållandena i dessa länder. Produktionen överstiger betydligt behoven i dessa länder, vilket har lett till att man har varit tvungen att avsätta överskottet i tredjeländer. Anslutningen till gemenskapen har inte förändrat den tidigare situationen.

(3)

En eventuell minskning av havreodlingen i Finland och Sverige skulle leda till ökad produktion av andra spannmål som omfattas av interventionssystemet, särskilt korn. Situationen för korn kännetecknas av en överproduktion, såväl i dessa båda länder som i övriga gemenskapen. Om man skulle börja odla korn i stället för havre skulle detta endast leda till ökad överskottsproduktion. Det bör därför säkerställas att exporten av havre till tredjeländer kan fortsätta.

(4)

Det exportbidrag som avses i artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 kan beviljas för havre. Finlands och Sveriges geografiska läge är mindre gynnsamt ur exportsynpunkt än övriga medlemsstaters. Ett exportbidrag på grundval av nämnda artikel 13 gynnar främst exporten från dessa andra länder. Det kan därför antas att Finlands och Sveriges havreproduktion mer och mer kommer att ersättas av kornproduktion. Man kan därför vänta sig att betydande kvantiteter korn, som endast kan avsättas genom export till tredjeland, under de kommande regleringsåren kommer att interventionslagras i Finland och Sverige i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1784/2003. Export från interventionslagren är mer kostsam för gemenskapsbudgeten än direkt export.

(5)

En särskild interventionsåtgärd enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 1784/2003 gör det möjligt att undvika extra kostnader. Denna interventionsåtgärd kan utformas så att den avlastar situationen på havremarknaden i Finland och Sverige. Beviljandet av exportbidrag, på grundval av en anbudsinfordran, endast för havre som producerats i och som exporteras från dessa båda länder utgör den bästa åtgärden i detta sammanhang.

(6)

Denna åtgärds utformning och mål gör det lämpligt att i tillämpliga delar tillämpa artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 samt de förordningar som antagits för tillämpningen av denna, särskilt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (2).

(7)

Enligt förordning (EG) nr 1501/95 skall anbudsgivaren bland annat lämna in en ansökan om exportlicens och ställa en säkerhet. Det bör fastställas hur stor denna säkerhet skall vara.

(8)

Spannmålen i fråga får bara exporteras från de medlemsstater för vilka den särskilda interventionsåtgärden har vidtagits. En exportlicens bör därför endast kunna användas för export från den medlemsstat där ansökan om exportlicens lämnats in och för havre som har producerats i Finland och i Sverige.

(9)

Med beaktande av Europaavtalen om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Bulgarien (3) respektive Rumänien (4), å andra sidan, måste dessa länder tas bort från förteckningen över stödberättigande destinationer. Med tanke på metoden för beräkning av bidraget, som grundas på marknadspriserna vid avlägsna destinationer, är det lämpligt att undanta närliggande destinationer, såsom Schweiz och Norge. Dessa länder bör inte omfattas av åtgärderna eftersom ländernas närhet eller tillgängliga kommunikationer till länderna ger relativt små transportkostnader.

(10)

För att garantera att alla berörda parter behandlas lika är det nödvändigt att fastställa att giltighetstiden för alla de utfärdade licenserna skall vara densamma.

(11)

För att ett anbudsförfarande som gäller export skall fungera är det nödvändigt att fastställa en minsta kvantitet samt tidsfristen och formen för vidarebefordran av de anbud som lämnats in till de behöriga myndigheterna.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

a)

det avser en kvantitet på minst 1 000 ton,

b)

det åtföljs av ett skriftligt åtagande från anbudsgivaren, i vilket det specificeras att anbudet endast avser havre som har producerats i Finland och i Sverige och som skall exporteras från Finland eller Sverige.

—

:

På finska

:

”Asetus (EY) N:o 1278/2006 – Todistus on voimassa ainoastaan Suomessa ja Ruotsissa”.

—

:

På svenska

:

”Förordning (EG) nr 1278/2006 – Licensen giltig endast i Finland och Sverige”