(1)

I april 2003 anmälde de italienska myndigheterna till kommissionen enligt artikel 88.3 en stödordning till förmån för investeringar i vissa områden. Eftersom den berörda stödordningens ikraftträdande inte hade lagts fram för ett förhandsgodkännande av kommissionen registrerades denna som oförenlig med den gemensamma marknaden under nummer NN 53/03.

(2)

De italienska myndigheterna har lämnat kompletterande upplysningar den 4 juli 2003. Den 17 september 2003 beslutade kommissionen att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget (nedan kallat ”beslutet att inleda förfarandet”) och begärde att Italien skulle inkomma med alla upplysningar som är nödvändiga för bedömningen av åtgärden. Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2). Kommissionen har varken mottagit synpunkter från berörda parter eller från Italien.

(3)

Kommissionen uppmanade på nytt Italien att inkomma med upplysningar den 16 december 2003 och förbehöll sig rätten, om inget svar skulle inkomma, att utfärda ett föreläggande om att lämna upplysningar enligt artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (3). Italien har inte inkommit med några upplysningar. Genom ett beslut av den 22 april 2004 förelade kommissionen Italien att inom en månad lägga fram alla upplysningar som är nödvändiga för en fullständig bedömning av åtgärden. Inga upplysningar inkom från Italien inom den fastställda tidsgränsen.

(4)

Den 26 maj 2004 begärde Italien en förlängning av tidsfristen med 15 arbetsdagar för att kunna besvara föreläggandet om att lämna upplysningar. Kommissionen underrättade Italien om att den tidsfrist som fastställts genom kommissionsbeslutet hade löpt ut, men att kommissionen skulle beakta Italiens avsikt att inkomma med upplysningar senast den 17 juni 2004.

(5)

Genom en skrivelse av den 17 juni 2004 (registrerad den 22 juni 2004) inkom Italien med ytterligare upplysningar.

(6)

Rättslig grund för stödordningen är artikel 94.14 i lag nr 289 av den 27 december 2002 (budgetlag för år 2003).

(7)

Den berörda stödordningen syftar till att främja investeringar i vissa områden i Italien för regional utveckling. Stödordningens varaktighet har fastställts till den 31 december 2006 och de årliga anslagen för 2003, 2004 och 2005 uppgår till 2 miljoner euro.

(8)

I likhet med två andra italienska statliga stödordningar för regional utveckling som godkänts av kommissionen (4), och som den anmälda ordningen i praktiken är en geografisk utvidgning av, har stödet beviljats i form av skattekrediter för investeringar i avskrivningsbara tillgångar. Stödet har beviljats till nettoinvesteringar som beräknats som skillnaden mellan 1. investeringsbeloppet i nya tillgångar under en viss tidsperiod och 2. försäljnings- och avskrivningsbelopp för alla företagets tillgångar under samma period. Stödnivån har fastställts till 8 % nettobidragsekvivalent höjt med 10 procentenheter brutto för små företag och med 6 procentenheter brutto för medelstora företag.

(9)

De berörda stödmottagarna är företag i en rad sektorer (5) som investerar i särskilda områden i Italien, vilka anges i artikel 4 i lag nr 448 av den 23 december 1998 och i finansministeriets skrivelse nr 161 av den 25 augusti 2000. Följande områden omfattas:

(10)

Stödordningen gäller inte för sektorn för produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, för transportsektorn eller för stålsektorn såsom den definieras i de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt (6). Stödordningen tillämpas inte heller på företag i svårigheter såsom de definieras i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (7). En detaljerad beskrivning av alla de krav som företagen måste respektera för att få tillgång till det berörda stödet återfinns i beslutet om att inleda förfarandet (8).

(11)

I beslutet om att inleda förfarandet ansåg kommissionen att åtgärden utgjorde statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget och uttryckte tvivel om stödets förenlighet med den gemensamma marknaden eftersom stödet innebär regionalstöd till investeringar i områden som inte är berättigade till regionala undantag enligt artikel 87.3 a och c i fördraget. En detaljerad beskrivning av skälen för att inleda förfarandet, som inte har bestridits av Italien, återfinns i beslutet om att inleda förfarandet (9).

(12)

I stödordningen föreskrivs beviljande av skattelättnader för investeringar i vissa områden som fastställts i lagar och andra författningar. Kommissionen anser att detta innebär att vissa företag ges en ekonomisk fördel med hjälp av statliga medel och att detta snedvrider konkurrensen och påverkar handeln inom gemenskapen av skäl som angetts i beslutet om att inleda förfarandet (10).

(13)

Följaktligen utgör åtgärden stöd enligt artikel 87.1 i fördraget och är i princip förbjuden. Stödet skulle bara kunna anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om det omfattades av ett av undantagen i fördraget.

(14)

Eftersom den berörda åtgärden utgör statligt stöd beklagar kommissionen att de italienska myndigheterna inte respekterade sina anmälningsskyldigheter enligt artikel 88.3 i fördraget, utan genomförde åtgärden innan kommissionen hade godkänt den.

(15)

Den berörda stödordningen kan av uppenbara skäl som redan angivits i beslutet om att inleda förfarandet (11) varken omfattas av undantagen i artikel 87.2 i fördraget eller av undantagen i artikel 87.3 b och d. Med hänsyn till att ovannämnda stöd avser att främja investeringar för regional utveckling och har anmälts av Italien som stöd för regionala ändamål granskar kommissionen stödets förenlighet med den gemensamma marknaden på grundval av riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (12).

(16)

I beslutet om att inleda förfarandet uttryckte kommissionen tvivel om stödordningens förenlighet med den gemensamma marknaden. Kommissionen anser att alla de tvivel som uttryckts i beslutet har bekräftats. Detta innebär bland annat följande:

(17)

Kommissionen kände inte till om något stöd hade beviljats på grundval av den berörda stödordningen och i vilka områden eftersom Italien inte hade inkommit med några upplysningar. Därför förelade kommissionen de italienska myndigheterna att inkomma med upplysningar. I den mening som avses i förordning (EG) nr 659/1999 kan kommissionen om en medlemsstat inte efterlever ett föreläggande om att lämna upplysningar fatta ett beslut om det olagliga stödet på grundval av de tillgängliga upplysningarna.

(18)

Italien har inte svarat på föreläggandet inom den tidsfrist som fastställts genom kommissionens beslut. Kommissionen avser dock att betrakta de upplysningar som Italien har inkommit med efter det att tidsfristen löpt ut, där Italien anger följande:

(19)

Kommissionen har beaktat Italiens förklaring att inget företag har beviljats stöd enligt den berörda stödordningen. Kommissionen noterar även att de rättsliga bestämmelserna om införande av skattelättnaden trädde i kraft den 1 januari 2003 – utan hänvisning till efterföljande administrativa instruktioner – och gäller fortfarande. Italien har varken åtagit sig att upphäva eller gett några indikationer om när stödordningen kan tänkas upphävas i framtiden. Därför anser kommissionen att det är lämpligt att fatta ett beslut om den berörda stödordningen.

(20)

Enligt den tillgängliga informationen är ordningen för stöd till regionala ändamål tillämplig i områden som inte är berättigade till regionalstöd. På basis av riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål kan kommissionen inte anse att nämnda ordning är förenlig med den gemensamma marknaden av de skäl som anges i punkterna 15 och 16 och som visas i beslutet om att inleda förfarandet (18).

(21)

Kommissionen konstaterar att den berörda åtgärden utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget. Italien har olagligen genomfört det berörda stödet vilket strider mot artikel 88.3 i fördraget. Utifrån analysen i punkterna 15–20 anser kommissionen att stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden.

(22)

Detta beslut om stödordningen i form av skattelättnader för investeringar och om de enskilda fall där den tillämpas skall genomföras utan dröjsmål, inklusive i fråga om återkrav av alla oförenliga enskilda stöd som eventuellt redan har beviljats.