Choisissez les fonctionnalités expérimentales que vous souhaitez essayer

Ce document est extrait du site web EUR-Lex

Document 32005D0322

    2005/322/EG: Kommissionens beslut av den 26 februari 2005 på begäran framlagd av Förenade kungariket i enlighet med artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken [delgivet med nr K(2005) 411]

    EUT L 104, 23.4.2005, p. 37–38 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

    Statut juridique du document En vigueur

    ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2005/322/oj

    23.4.2005   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    L 104/37


    KOMMISSIONENS BESLUT

    av den 26 februari 2005

    på begäran framlagd av Förenade kungariket i enlighet med artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken

    [delgivet med nr K(2005) 411]

    (Endast de engelska, franska och nederländska texterna är giltiga)

    (2005/322/EG)

    EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

    med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

    med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1), särskilt artikel 9 i denna, och,

    av följande skäl:

    (1)

    Den 27 januari 2005 rådgjorde Förenade kungariket i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 2371/2002 med kommissionen om att utvidga det nationella förbudet mot partrålning efter havsabborre inom en gräns på tolv sjömil från Englands sydvästra kust till att också gälla fartyg från andra medlemsstater som har tillträde till fisket i detta område, som en tillfällig åtgärd i syfte att minska valbifångsterna till dess att en mer effektiv samordning på gemenskapsnivå blir möjlig. När Förenade kungarikets myndigheter lade fram denna anmodan uttryckte de sin oro över de höga bifångstnivåerna av vanlig delfin vid partrålning efter havsabborre och över kommissionens beslut att avslå Förenade kungarikets begäran om att som en nödåtgärd stoppa detta fiske i västra delen av Engelska kanalen (ICES-område VIIe) (2).

    (2)

    Enligt artikel 17.2 i förordning (EG) nr 2371/2002 har franska och belgiska fartyg tillstånd att fiska efter demersala arter inom området mellan sex och tolv sjömil från kusten, och skulle därför beröras av de åtgärder som föreslås av Förenade kungariket.

    (3)

    Förenade kungariket har meddelat sin begäran till de berörda medlemsstaterna, i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 2371/2002. Kommissionen har inom de fem arbetsdagar som föreskrivs i artikel 9 i förordning (EG) nr 2371/2002 mottagit skriftliga kommentarer från Frankrike, som uppmanar kommissionen att inte godta Förenade kungarikets begäran.

    (4)

    Valar är skyddade enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (3), och kommissionen är oroad över de valbifångster som observeras inom vissa fisken och är fast besluten att så långt det är möjligt minska det antal djur av denna art som drunknar insnärjda i fiskeredskap. Gemenskapen vidtog nyligen åtgärder genom rådets förordning (EG) nr 812/2004 av den 26 april 2004 om åtgärder när det gäller oavsiktlig fångst vid fiske och om ändring av förordning (EG) nr 88/98 (4).

    (5)

    I ovannämnda förordning föreskrivs att det från den 1 januari 2005 skall finnas observatörer ombord på fartyg som bedriver partrålfiske. Valbifångsterna inom det pelagiska partrålfisket är en komplicerad fråga som särskilt togs upp som en del av Internationella havsforskningsrådets (ICES) omfattande vetenskapliga översikt och rekommendationer när det gäller valbifångster inom fisket (5). ICES angav att ”andra fisken än partrålning efter havsabbore också leder till delfinfångster” och att ”det krävs en omfattande övervakning av det stora antalet trålfisken i detta område innan vi kan ge exakta uppgifter om vad som krävs för att minska dessa bifångster”. ICES ansåg särskilt att ”ett förbud mot pelagiskt partrålfiske efter havsabborre” skulle vara ”en godtycklig åtgärd som sannolikt inte skulle leda till det önskade målet”. Ett förbud mot att använda partrål i riktat fiske efter havsabborre i Förenade kungarikets kustnära vatten i Engelska kanalens västra del kommer sannolikt att leda till en omfördelning av fiskeansträngningen till angränsande vatten, utan att bifångsterna av vanliga delfiner därför minskas.

    (6)

    Även om en medlemsstat enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 2371/2002 kan vidta åtgärder för att minska fiskets inflytande på de marina ekosystemen, är det inte sannolikt att den föreslagna åtgärden kommer att bidra till det målet.

    (7)

    Detta resonemang var ett av skälen till kommissionens beslut i augusti 2004 att avslå Förenade kungarikets begäran om att som en nödåtgärd förbjuda pelagiskt trålfiske efter havsabborre i västra delen av Engelska kanalen. Det har inte sedan dess kommit några nya vetenskapliga uppgifter som kan motivera en ändring av denna analys.

    (8)

    Kommissionen anser att frågan om valbifångster i pelagiska trålar bör tas upp på ett effektivt och samordnat sätt, baserat på välgrundade vetenskapliga uppgifter om problemets omfattning och art. Därför ger kommissionen ekonomiskt stöd till vetenskapliga undersökningar och forskning i syfte att utveckla åtgärder som minskar risken för valbifångster inom det pelagiska trålfisket eller för att uppdatera de vetenskapliga bedömningarna av rikedomen på småvalar i Europas atlantiska vatten. Dessa undersökningar och forskningsprojekt, i kombination med de uppgifter om valbifångsterna inom ett stort antal fisken som samlas in genom gemenskapens observationsprogram, har utformats för att inom ett rimligt tidsperspektiv kunna fungera som teknisk grundval för riktade och effektiva förvaltningsåtgärder som syftar till att begränsa fiskets negativa effekter för valar. Så snart dessa uppgifter finns tillgängliga kommer kommissionen att, när så är lämpligt, föreslå nödvändiga åtgärder i nära samarbete med alla berörda parter.

    (9)

    Följaktligen kan Förenade kungarikets begäran inte godtas.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    Artikel 1

    Förenade kungarikets begäran i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 2371/2002 om att utvidga förbudet mot partrålning efter havsabborre inom gränsen på tolv sjömil från Englands sydvästra kust till att omfatta fartyg från andra medlemsstater avslås.

    Artikel 2

    Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien, Republiken Frankrike och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

    Utfärdat i Bryssel den 26 februari 2005.

    På kommissionens vägnar

    Joe BORG

    Ledamot av kommissionen


    (1)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

    (2)  Kommissionens beslut av den 24 augusti 2004 rörande den begäran som Förenade kungariket lagt fram i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 2371/2002 – K(2004)3229.

    (3)  EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

    (4)  EUT L 150, 30.4.2004, s. 12.

    (5)  Rapporter från ICES rådgivande kommitté för ekosystem (2002 och 2003), tillgängliga på http://www.ices.dk


    Haut