32002R0314

Kommissionens förordning (EG) nr 314/2002

av den 20 februari 2002

om tillämpningsföreskrifter för kvotsystemet inom sektorn för socker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker(1), särskilt artiklarna 13.3, 14.4, 15.8, 16.5, 18.5 och artikel 41 andra stycket i denna, och

av följande skäl:

(1) Genom förordning (EG) nr 1260/2001 genomfördes nyligen förändringar av den gemensamma organisationen av marknaden för socker för regleringsåren 2001/2002 till 2005/2006 och detta innebär att det krävs vissa justeringar av tillämpningsföreskrifterna för kvotsystemet. Eftersom kommissionens förordning (EEG) nr 1443/82 av den 8 juni 1982 om tillämpningsföreskrifter för kvotsystemet på sockerområdet(2), senast ändrad genom förordning (EG) nr 392/94(3), har genomgått omfattande förändringar vid flera tillfällen bör denna förordning för tydlighetens skull omarbetas.

(2) För att kvotsystemet inom sektorn för socker skall kunna tillämpas krävs exakta definitioner av vad som avses med ett företags produktion av socker, isoglukos eller inulinsirap, och vad som avses med gemenskapens interna förbrukning. Allt det vitsocker, råsocker, invertsocker och sirap eller i förekommande fall isoglukos eller inulinsirap som faktiskt framställs av ett företag bör betraktas som produktion i detta företag. Möjligheten att hänföra en del av produktionen i ett företag till ett annat företag som har tillverkat socker enligt uppdragsavtal bör begränsas till speciella fall. Frånsett fall av force majeure måste dessa fall bestämmas på ett sådant sätt att man undviker ekonomiska konsekvenser inom sektorn för socker.

(3) För att möjliggöra en smidig och effektiv tillämpning av kvotsystemet inom gemenskapen måste en metod fastställas för att bestämma produktionen av sackarossirap, isoglukos och inulinsirap.

(4) Produktionen av isoglukos har uppnåtts när glukosen eller polymerer därav har genomgått isomerisering. För att undvika att ett godtyckligt ögonblick väljs för när produktion skall anses ha ägt rum bör det fastställas att denna process har skett omedelbart efter isomeriseringen och innan separering av beståndsdelarna glukos och fruktos eller framställning av blandningar. För att kontrollen skall vara effektiv bör varje tillverkare av isoglukos i gemenskapen vara skyldig att till de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten anmäla vilka anläggningar de anlitar för isomerisering.

(5) Inulinsirap förekommer vanligen i den formen efter det att inulin eller fruktos har genomgått hydrolys och en första avdunstning. Det bör därför fastställas att produktion har skett omedelbart efter det att inulin och fruktos har genomgått hydrolys och avdunstning och innan bearbetning har ägt rum i form av separering av beståndsdelarna glukos och fruktos eller framställning av blandningar.

(6) För att medlemsstaterna korrekt och otvetydigt skall kunna konstatera att produktion av inulinsirap har ägt rum bör det på grundval av de erfarenheter som gjorts närmare fastställas, att det skall ske med utgångspunkt från en inulinsirap med 80 % fruktoshalt och med socker/isoglukosekvivalenten uttryckt med en koefficient på 1,9.

(7) De produktionsavgifter som avses i artikel 15 i förordning (EG) nr 1260/2001 kan inte fastställas förrän efter regleringsårets utgång, eftersom exportåtagandena för socker i stor utsträckning görs under andra halvåret, och faktaunderlaget innan dess är otillräckligt. För att så snart som möjligt utkräva ekonomiskt ansvar av producenterna bör därför, i god tid före utgången av regleringsåret, en förskottsbetalning göras av avgifterna, beräknad på grundval av uppskattningar. Eftersom större delen av produktionen av B-isoglukos i regel sker först under regleringsårets sista månader, bör förskottsbetalningen av basproduktionsavgiften bara avse isoglukos som producerats före den 1 mars ifrågavarande regleringsår. Avgifterna kan inte fastställas eller uppbäras förrän så exakta uppgifter som möjligt, särskilt avseende förbrukningen, blivit tillgängliga.

(8) Bestämmelser bör fastställas för betalning av ett pristillägg på betor när produktionsavgiften är mindre än maximibeloppet; bestämmelser bör vidare fastställas om ytterligare en betalning vid vilken särskild hänsyn tas till tiden mellan det datum då betalningen för betorna skall göras och det datum då tillverkarna skall betala produktionsavgifterna.

(9) För att underlätta en korrekt förvaltning av kvotsystemet och vid behov föreskriva lämpliga kontrollåtgärder som skall genomföras av medlemsstaterna bör nödvändiga tidsfrister fastställas för rapportering om produktionen och meddelande av uppgifterna om denna.

(10) I och med avskaffandet av systemet med kompensation för lagringskostnader inom sektorn för socker, från och med den l juli 2001, avbröts tillgången på statistiska uppgifter om lagring och om avsättningen för socker i gemenskapen. Eftersom denna statistik har stor betydelse för en korrekt förvaltning av kvotsystemet, i synnerhet för att fastställa månadsförbrukningen av socker och försörjningsbalansen, bör det föreskrivas att gemenskapens sockerproducenter och sockerraffinaderier varje månad skall fortsätta att lämna uppgifter till medlemsstaterna om lagring och förbrukning av socker.

(11) En egenskap som utmärker organisationen av sockerområdet är att förhållandet mellan sockerproducenterna och producenterna av sockerbetor, i synnerhet när det gäller leverans och betalning av sockerbetor, i allmänhet regleras genom branschavtal som sluts inom de ramar som upprättats genom gemenskapens lagstiftning. I dessa branschavtal kan föreskrivas bestämmelser som beaktar situationen i den region där de tillämpas. Det är lämpligt att den möjlighet som sockerproducenterna har, att begära att de som säljer sockerbetor som producerats i gemenskapen till en del ersätter den tilläggsavgift som uttagits, regleras genom branschavtal inom de ramar som fastställs i artikel 16.3 i förordning (EG) nr 1260/2001.

(12) I motsats till sockerproducerande företag, som är beroende av produktionen av sockerbetor eller sockerrör, har de företag som producerar isoglukos inte rätt att föra över produktionen från ett regleringsår till det följande.

(13) Isoglukosproduktionen är konstant under hela regleringsåret så att den snabbt och utan störningar kan anpassas till variationer i efterfrågan, som är som störst i början och i slutet av regleringsåren. Det är emellertid svårt att lagra tillräckliga mängder isoglukos för att klara av efterfrågan under dessa perioder, eftersom lång lagring innebär att produktens ovillkorliga sterilitet äventyras. Med tanke på detta bör producenterna av isoglukos avbryta framställningen i slutet av regleringsåret, eftersom de annars riskerar att producera C-isoglukos som inte kan avsättas på gemenskapens marknad. Denna situation är ofördelaktig för de företag som producerar isoglukos och det är nödvändigt att föreskriva en viss smidighet vid beräkningen av månadsproduktionen av isoglukos, även om denna emellertid måste begränsas så att man undviker att införa ett dolt system för överföring och därigenom en indirekt ökning av produktionskvoterna vid de berörda företagen.

(14) Inom ramen för kvotsystemet kan förseningar förekomma när det gäller uppbörd av produktionsavgifter. För att se till att uppbörden fungerar problemfritt och utan förseningar bör regler formuleras för att fastställa och ta ut avgifterna

(15) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. I artikel 13-18 i förordning (EG) nr 1260/2001 avses med sockerproduktion den totala kvantiteten, uttryckt som vitsocker,

a) vitsocker,

b) råsocker,

c) invertsocker,

d) sirap i en av följande kategorier, nedan kallad sirap:

- sirap av sackaros eller invertsocker med en renhetsgrad av minst 70 % framställd av sockerbetor,

- sirap av sackaros eller invertsocker med en renhetsgrad av minst 75 % framställd av sockerrör,

2. När den kvantitet som avses i punkt 1 beräknas skall emellertid följande kvantiteter inte tas med:

a) Vitsocker framställt av råsocker eller sirap som inte producerats av samma företag som tillverkat vitsockret i fråga.

b) Vitsocker framställt av råsocker, sirap eller sockeravfall som inte producerats under samma regleringsår som vitsockret.

c) Råsocker framställt av sirap som inte producerats av samma företag som tillverkat råsockret i fråga.

d) Råsocker framställt av sirap som inte producerats under samma regleringsår som råsockret.

e) Råsocker som under det aktuella regleringsåret förädlats till vitsocker av samma företag som tillverkat råsockret i fråga.

f) Invertsocker och sirap som förädlats till alkohol eller rom.

g) Sirap som under det aktuella regleringsåret förädlats till socker eller invertsocker av samma företag som tillverkat sirapen i fråga.

h) Sirap som är avsedd till smörgåspålägg eller för förädling till "Rinse Appelstroop".

i) Socker, invertsocker och sirap som framställts inom ramen för systemet för aktiv förädling.

j) Invertsocker framställt av sirap som inte producerats av samma företag som tillverkat invertsockret i fråga.

k) Invertsocker framställt av sirap som inte producerats under samma regleringsår som invertsockret.

3. Produktionen skall uttryckas som vitsocker på följande sätt:

a) För vitsocker skall man bortse från kvalitetsskillnader.

b) För råsocker skall beräkningen ske på basis av avkastningsvärdet, fastställt i enlighet med bilaga I till förordning (EG) nr 1260/2001.

c) För produktion av invertsocker skall multiplicering ske med koefficienten 1.

d) För sirap som framställts som mellanprodukt skall beräkningen ske med utgångspunkt från halten utvinnbart socker fastställd i enlighet med punkt 5.

e) För sirap som inte framställts som mellanprodukt skall beräkningen ske på grundval av sockerhalt uttryckt som sackaros i enlighet med artikel 3.2 i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95(4).

4. Sockeravfall från ett föregående regleringsår skall uttryckas som vitsocker i proportion till sackaroshalten.

5. Renhetsgraden för sirap skall beräknas genom att den totala sockerhalten divideras med torrsubstanshalten.

Halten utvinnbart socker skall beräknas genom att man från den polarimetriska avläsningen av sirapen i fråga subtraherar skillnaden mellan torrsubstanshalten och den polarimetriska avläsningen för sirapen multiplicerad med 1,70. Torrsubstanshalten skall bestämmas med areometer.

Halten av utvinnbart socker kan dock, för ett helt regleringsår, bestämmas på grundval av sirapens faktiska avkastningsvärde.

Artikel 2

1. I artikel 13-18 i förordning (EG) nr 1260/2001 avses med produktion av isoglukos den totala kvantitet isoglukos som erhållits ur glukos eller polymerer därav med en torrsubstanshalt av minst 10 viktprocent fruktos, oavsett fruktoshalten därutöver, uttryckt i torrsubstans och konstaterad enligt punkt 2.

2. Produktionen av isoglukos skall fastställas omedelbart efter isomeriseringen och innan separering av beståndsdelarna glukos och fruktos eller framställning av blandningar, genom fysisk mätning av produktvolymen och fastställande av torrsubstanshalten med refraktometer.

3. Varje tillverkare av isoglukos är skyldig att genast anmäla installation av en anläggning som används för isomering av glukos eller polymerer därav.

Denna deklaration skall lämnas i den medlemsstat där anläggningen är belägen. Medlemsstaten kan kräva att berörd part lämnar alla ytterligare upplysningar som kan behövas.

Artikel 3

1. I artikel 13-18 i förordning (EG) nr 1260/2001 avses med produktion av inulinsirap den produktkvantitet som fås efter hydrolys av inulin eller oligofruktoser med ett innehåll i torrsubstansen på minst 10 viktprocent fruktos i fri form eller som sackaros, oavsett fruktoshalten därutöver, uttryckt som torrsubstans i socker/isoglukosekvivalenten, för varje företag som producerar inulinsirap i enlighet med punkt 2.

2. Produktion av inulinsirap skall fastställas med hjälp av samtliga följande metoder:

a) Fysisk mätning av produktvolymen genast efter utgången från den första avdunstningen efter varje hydrolys och före avskiljande av glukos- och fruktosinnehållet eller framställning av blandningar.

b) Fastställande av torrsubstanshalten med refraktometer och mätning av viktprocenten fruktos i torrt tillstånd, på grundval av representativa dagliga stickprov.

c) Omräkning av fruktosinnehållet till 80 viktprocent i torrt tillstånd genom att multiplicera den kvantitet som bestäms i torrsubstansen med den koefficient som utgör förhållandet mellan det mätta fruktosinnehållet i den kvantiteten sirap och 80 viktprocent.

d) Skall uttryckas som socker/isoglukosekvivalenten genom tillämpning av koefficienten 1,9.

Artikel 4

1. Före den 15 februari varje år skall medlemsstaterna upprätta preliminära uppgifter om produktionen av socker under det aktuella regleringsåret vid vart och ett av företagen inom deras territorium.

För de franska departementen Guadeloupe och Martinique skall produktionen fastställas före den 15 maj varje år.

2. Före den 15 i varje månad skall alla företag som framställer isoglukos underrätta den medlemsstat inom vars territorium tillverkningen ägt rum om de kvantiteter, uttryckt som torrsubstans, som faktiskt framställts under den närmast föregående kalendermånaden.

På grundval av dessa uppgifter skall medlemsstaterna, för varje månad, senast den 15 i den andra månaden därefter fastställa den kvantitet isoglukos som framställts vid vart och ett av de aktuella företagen.

Vid beräkningen av de kvantiteter som avses i andra stycket skall inte sådan isoglukos som framställts inom ramen för överenskommelser om aktiv förädling räknas in.

3. Genom undantag från punkt 2 första och andra stycket får de behöriga myndigheterna i medlemsstaten efter en skriftlig och vederbörligen motiverad ansökan från ett företag som framställer isoglukos besluta:

a) antingen att kumulera produktionen under maj och juni under ett regleringsår för debitering samma regleringsår, eller

b) att kumulera hela eller en del av produktionen under juni månad ett regleringsår och under juli månad det därpå följande regleringsåret för bokföring under det senare året. Begäran om kumulering skall minst innehålla uppgift om den juni månads produktion som skall kumuleras med produktionen från juli månad. Kvantiteten får när ansökan om kumulering lämnas in inte överstiga 7 % av summan av det berörda företagets A- och B- kvoter för det pågående regleringsåret. Den kvantitet som därmed kumuleras utgör det berörda företagets första kvotproduktion.

Medlemsstaten skall bedöma om ansökan är motiverad med utgångspunkt från företagets produktionssituation och efterfrågan på marknaden, i synnerhet när det gäller kvoterna och produktionsavgifterna. Medlemsstaten får bara använda en av de metoder som avses i första stycket per företag och per regleringsår.

Sedan medlemsstaten godkänt ansökan skall det isoglukosproducerande företaget före den 15 juli enligt a i första stycket och senast den 15 augusti enligt b i första stycket meddela vilka kvantiteter, uttryckt i torrsubstans, som faktiskt producerats under de två aktuella månaderna, med beaktande, i förekommande fall, av den kvantitet som kan kumuleras enligt b i första stycket.

Medlemsstaten skall på grundval av dessa meddelanden fastställa det berörda företagets kumulerade isoglukosproduktion under dessa två månader, vilken skall bokföras som produktion under regleringsåret i fråga i enlighet med a eller b i första stycket. Produktionen skall meddelas kommissionen.

Bestämmelserna i b i första stycket skall inte tillämpas på det sista regleringsåret som avses i artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1260/2001.

4. Före den 15 september varje år skall medlemsstaterna fastställa slutliga uppgifter om produktionen av socker, isoglukos och inulinsirap vid vart och ett av de aktuella företagen i medlemsstaten under närmast föregående regleringsår.

5. Om det senare visar sig att skillnader föreligger när de slutliga produktionsuppgifterna för socker har fastställts enligt punkt 4, skall sådana skillnader beaktas när de slutliga produktionsuppgifterna fastställs för det regleringsår under vilket skillnaderna upptäckts.

6. Varje sockerproducerande företag skall före den 25 i varje månad meddela det behöriga organet i den medlemsstat där verksamheten bedrivs, eller det organ som är behörigt i den medlemsstaten för interventionsåtgärder på marknaden för den berörda produkten, vilka kvantiteter som ägs respektive. inte ägs av företaget:

a) De kvantiteter socker, uttryckta som vitsocker, som i slutet av föregående kalendermånad fanns i lager på företagets anläggningar.

b) De kvantiteter socker, uttryckta som vitsocker, som under föregående kalendermånad togs ut från företagets anläggningar.

I meddelandet skall uppgifter finnas om fördelningen av kvantiteter mellan socker som producerats inom ramen för A- och B-kvoterna, socker som överförts enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1260/2001 samt C-socker.

Det organ som anges i första stycket får kräva att tilläggsuppgifter skall lämnas beträffande de lager som företaget håller och leveranser som lämnat företagets anläggningar.

7. Varje företag som raffinerar råsocker skall före den 25 i varje månad meddela det behöriga organet i den medlemsstat där verksamheten bedrivs eller det organ som är behörigt i den medlemsstaten för interventionsåtgärder på marknaden för den berörda produkten, vilka kvantiteter som ägs respektive inte ägs av företaget:

a) De kvantiteter socker, uttryckta som vitsocker, som i slutet av föregående kalendermånad fanns i lager på företagets anläggningar.

b) De kvantiteter socker, uttryckta som vitsocker, som under föregående kalendermånad togs ut från företagets anläggningar.

I meddelandet skall det särskilt anges vilka kvantiteter som omfattas av förädlingssystemet.

Det organ som anges i första stycket får kräva att tilläggsuppgifter skall lämnas beträffande de lager som raffinaderiet håller och leveranser som lämnat raffinaderiets anläggningar.

Artikel 5

1. Enligt artiklarna 13-18 i förordning (EG) nr 1260/2001 och om inte annat följer av punkterna 2-5 i denna artikel avses med ett företags produktion av socker och isoglukos den kvantitet socker eller isoglukos som faktiskt framställts av företaget i fråga.

2. För ett givet regleringsår skall ett företags totala sockerproduktion vara lika med den produktion som avses i punkt 1 med tillägg för den mängd som förts över till regleringsåret i fråga och med avdrag för den mängd som förs över till påföljande regleringsår.

3. Förutsatt att de två tillverkarna i fråga lämnar in en undertecknad ansökan till den berörda medlemsstaten skall den kvantitet socker som ett företag (nedan kallat tillverkaren) framställer enligt uppdragsavtal, betraktas som en del av produktionen vid det företag (nedan kallat uppdragsgivaren) för vars räkning sockret tillverkats, om ett av följande villkor är uppfyllt:

a) Tillverkarens totala sockerproduktion understiger dennes A-kvot.

b) Tillverkarens totala sockerproduktion är större än dennes A-kvot men mindre än summan av dennes A- och B-kvoter, och uppdragsgivarens totala sockerproduktion är större än dennes A-kvot.

c) Tillverkarens och uppdragsgivarens totala sockerproduktion är större än summan av deras respektive A- och B-kvoter.

4. Om respektive fabrik ligger i olika medlemsstater måste ansökan enligt punkt 3 inges till båda de berörda medlemsstaterna. I så fall skall de berörda medlemsstaterna enas om vilket svar som skall ges och vidta nödvändiga åtgärder för att kontrollera att villkoren enligt punkt 3 är uppfyllda.

5. Den mängd socker som framställts av en tillverkare får, i enlighet med förfarandet i artikel 42.2 i förordning (EG) nr 1260/2001 betraktas som framställd av uppdragsgivaren om betor, sockerrör eller melass till följd av force majeure måste förädlas till socker av ett annat företag än uppdragsgivaren.

Artikel 6

1. Före den 1 april skall följande åtgärder vidtas för det aktuella regleringsåret:

a) Basproduktionsavgiften och B-avgiften på socker skall beräknas i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 1260/2001.

b) De belopp per enhet som fastställts i enlighet med artikel 7 i den här förordningen och som skall betalas som förskott på avgiften av tillverkare av socker, isoglukos eller inulinsirap skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 42.2 i förordning (EG) nr 1260/2001.

2. Före den 15 april det aktuella regleringsåret skall medlemsstaterna fastställa de förskottsbetalningar som skall göras för det regleringsåret av varje sockerproducerande företag, varje isoglukosproducerande företag och varje inulinsirapsproducerande företag.

För de franska departementen Guadeloupe och Martinique samt Spanien skall, för socker från sockerrör, dessa förskottsbetalningar göras före den 15 augusti pågående regleringsår.

För socker och inulinsirap skall förskottsbetalningen bestämmas genom att

a) den enligt artikel 4.1 fastställda preliminära produktionen av A-socker och A-inulinsirap och B-socker och B-inulinsirap multipliceras med det belopp per enhet som fastställs som en förskottsbetalning på basproduktionsavgiften,

b) den enligt artikel 4.1 fastställda preliminära produktionen av B-socker och B-inulinsirap multipliceras med det belopp per enhet som fastställs som en förskottsbetalning på B-avgiften.

När det gäller isoglukos skall förskottsbetalningen bestämmas genom att på den produktion som sker mellan den 1 juli och slutet av februari följande år tillämpa det belopp per enhet som för det aktuella regleringsåret fastställts för förskottsbetalningen av basproduktionsavgiften på isoglukos.

3. Medlemsstaternas uppbörd av dessa förskottsbetalningar skall ske före den 1 juni pågående regleringsår.

För de franska departementen Guadeloupe och Martinique samt Spanien skall, för socker från sockerrör, dessa förskottsbetalningar göras före den 1 september pågående regleringsår.

4. Den kvantitet som skall fastställas med tillämpning av artikel 15.1 b i förordning (EG) nr 1260/2001 skall upprättas på grundval av summan av följande kvantiteter:

a) De kvantiteter socker, isoglukos och inulinsirap som finns för konsumtion inom gemenskapen antingen direkt eller efter bearbetning av användarindustrierna.

b) Kvantiteterna denaturerat socker.

c) De kvantiteter socker, isoglukos och inulinsirap som importerats från tredje land i form av bearbetade produkter.

Avdrag skall göras från den summa som räknats fram enligt första stycket med summan av de kvantiteter socker, isoglukos och inulinsirap som exporteras till tredje länder som bearbetade produkter och de kvantiteter basprodukter uttryckt i vitsocker för vilka licenser för de produktionsbidrag som avses i artikel 7.3 i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 har utfärdats.

5. Följande skall, i den mening som avses i artikel 15.1 d i förordning (EG) nr 1260/2001, betraktas som exportåtaganden som skall uppfyllas under det aktuella regleringsåret:

a) Alla de kvantiteter socker som skall exporteras i obearbetat skick med exportavgifter eller exportbidrag fastställda genom anbudsinfordran som öppnats för det regleringsåret.

b) Alla de kvantiteter socker, isoglukos och inulinsirap som skall exporteras i obearbetat skick med exportbidrag eller exportavgifter fastställda periodiskt på grundval av de exportlicenser som utfärdats under det regleringsåret.

c) All förutsebar export av socker, isoglukos och inulinsirap i form av bearbetade produkter med exportbidrag eller exportavgifter fastställda för det ändamålet under det regleringsåret, varvid sådana kvantiteter fördelas jämnt under regleringsåret.

För beräkning av den genomsnittliga förlust som avses i artikel 15.1 d i förordning (EG) nr 1260/2001 skall hänsyn också tas till produktionsbidragen för de kvantiteter basprodukter uttryckt i vitsocker för vilka licenser för de produktionsbidrag som avses i artikel 7.3 i den förordningen har utfärdats under det aktuella regleringsåret.

Artikel 7

1. När den beräknade basproduktionsavgiften för socker och inulinsirap är minst 60 % av det maximibelopp som avses i artikel 15.3 i förordning (EG) nr 1260/2001, skall förskottsbeloppet per enhet vara 50 % av detta maximibelopp,

När den är mindre än 60 % av maximibeloppet, skall förskottsbeloppet per enhet vara 80 % av den beräknade basproduktionsavgiften.

2. Punkt 1 skall också tillämpas när det gäller att fastställa beloppet per enhet för förskottsbetalningen av B-avgiften på socker och inulinsirap, med beaktande av det maximibelopp som avses i artiklarna 15.4 och 15.5 i förordning (EG) nr 1260/2001.

3. Beloppet per enhet för förskottsbetalningen av basproduktionsavgiften på isoglukos skall vara 40 % av beloppet per enhet för den beräknade basproduktionsavgiften på socker enligt artikel 6.1 a i den här förordningen.

Artikel 8

1. För socker, isoglukos och inulinsirap skall, med avseende på föregående regleringsår, före den 15 oktober fastställas:

a) Beloppen på basproduktionsavgiften och B-avgiften.

b) Vid behov, den koefficient som avses i artikel 16.2 i förordning nr (EG) nr 1260/2001.

2. Före den 1 november skall medlemsstaterna, med avseende på närmast föregående regleringsår och med beaktande av de förskottsbetalningar som uppburits med stöd av artikel 6, fastställa restbeloppet för utestående avgifter som åligger vart och ett av de sockerproducerande, isoglukosproducerande och inulinsirapproducerande företagen.

Restbelopp som skall betalas av företagen eller medlemsstaten enligt första stycket skall betalas före den 15 december efter sista datum för fastställande.

3. Om en koefficient fastställs i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EG) nr 1260/2001 skall medlemsstaterna, i enlighet med bestämmelserna i den artikeln, för varje sockerproducerande företag, varje isoglukosproducerande företag och varje inulinsirapproducerande företag senast den 1 november för föregående regleringsår fastställa den tilläggsavgift som skall betalas av de berörda producenterna. Denna avgift skall tas ut samtidigt med restbeloppet på produktionsavgifterna för det regleringsåret.

4. När det avgiftsbelopp som ett producerande företag är skyldigt att betala inte har fastställts på korrekt sätt skall det återstående belopp som skall betalas av det berörda producerande företaget fastställas på korrekt sätt inom 30 dagar från den dag då medlemsstaten blev uppmärksam på denna situation och har möjlighet att beräkna vilket belopp avgiften lagligen uppgår till.

Medlemsstaterna skall motta de belopp som anges i första stycket inom 30 dagar efter fastställandet av dessa belopp.

Artikel 9

1. De belopp som avses i artikel 18.2 i förordning (EG) nr 1260/2001 skall fastställas på samma gång som avgifterna enligt artikel 8.1 i den här förordningen och enligt samma förfarande.

2. Om det pris som en sockertillverkare betalar till en betsäljare är lägre än baspriset på betor, skall tillverkaren kompensera betsäljaren för prisskillnaden genom att låta denne erhålla en andel av ersättningen för den värdeökning som kan konstateras för sockret med ledning av interventionspriset.

Vid beräkningen av denna andel skall sockertillverkaren beakta:

a) Tidsperioderna mellan betalningen av betorna och de betalningsdatum som fastställts för förskottsbetalning och betalning av restbelopp för produktionsavgifterna.

b) Den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar vid sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner för de tidsperioder som avses under a; för en medlemsstat som inte deltar i tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen skall referensräntan vara den motsvarande ränta som fastställs av medlemsstatens centralbank.

c) Den procentsats som föreskrivs i artikel 18.2 i förordning (EG) nr 1260/2001.

d) Avkastningsvärdet på betorna i fråga, utan att det påverkar artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1260/2001.

3. Det belopp som avses i punkt 1 och den andel som avses i punkt 2 skall betalas av sockertillverkaren till betsäljaren inom fyra veckor efter den dag när avgifterna enligt artikel 8.1 fastställdes.

4. Genom branschavtal får undantag göras från bestämmelserna i punkterna 2 och 3.

Artikel 10

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att upprätta den kontroll som krävs för att fastställa produktionen av de varor som omfattas av denna förordning.

Artikel 11

Den ersättning som avses i artikel 16.3 andra och tredje stycket i förordning (EG) nr 1260/2001 kan, utan att det påverkar tillämpningen av dessa bestämmelser, tillämpas enligt regler som fastställs i ett branschavtal.

Artikel 12

Förordning (EEG) nr 1443/82 skall upphöra att gälla.

Artikel 13

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 februari 2002.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 178, 30.6.2001, s. 1.

(2) EGT L 158, 9.6.1982, s. 17.

(3) EGT L 53, 24.2.1994, s. 7.

(4) EGT L 214, 8.9.1995, s. 16.