31998R0012

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 12/98 av den 11 december 1997 om villkoren för att transportföretag skall få utföra nationella persontransporter på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 189c i fördraget (3), och

med beaktande av följande:

(1) Rådets förordning (EEG) nr 2454/92 av den 23 juli 1992 om villkoren för att transportföretag skall få utföra nationella persontransporter på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande (4) har upphävts genom domstolens dom av den 1 juni 1994 (5).

(2) Enligt artikel 75.1 b i fördraget förutsätter införandet av en gemensam transportpolitik bland annat att det fastställs på vilka villkor transportföretag skall få utföra nationella transporter i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande.

(3) Denna bestämmelse innebär att alla inskränkningar som riktar sig mot en person som tillhandahåller tjänster på grund av dennes nationalitet eller det faktum att han är etablerad i en annan medlemsstat än den där han avser att tillhandahålla tjänsten skall avvecklas.

(4) De som tillhandahåller dessa tjänster bör vara underställda jämförbara system, så att olikheter i konkurrensvillkor beroende på nationalitet och etableringsland begränsas och därigenom främjar en gradvis tillnärmning av de nationella lagstiftningarna.

(5) Definitionerna av olika former av busstransporttjänster bör vara desamma som vid internationella transporter.

(6) Transportföretags tillträde till vissa former av busstransporttjänster i medlemsstater där de inte är hemmahörande bör säkerställas med hänsyn tagen till varje transportforms särskilda förhållanden.

(7) De bestämmelser som skall tillämpas på cabotagetrafik bör fastställas.

(8) Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (6) tillämpas för det fall, när det gäller tillhandahållande av regelbundna specialiserade tjänster, transportföretagen utstationerar arbetstagare, om det finns ett anställningsförhållande mellan dem, från den medlemsstat där de vanligtvis arbetar.

(9) När det gäller linjetrafik bör cabotagetrafik tillåtas, på vissa villkor och särskilt tillämpningen av värdmedlemsstatens lagstiftning, endast för linjetrafik som bedrivs i samband med internationell linjetrafik med undantag av stads- och förortstrafik.

(10) Det bör antas bestämmelser som ger möjlighet att ingripa vid allvarliga störningar på de berörda transportmarknaderna.

(11) En rådgivande kommitté bör inrättas med uppgift att bistå kommissionen med att upprätta handlingar för cabotagetrafik som bedrivs i form av tillfällig trafik och ge råd åt kommissionen i frågor som rör skyddsåtgärder.

(12) Medlemsstaterna bör ömsesidigt bistå varandra för att denna förordning skall tillämpas på ett bra sätt, särskilt när det gäller påföljder som skall tillämpas vid överträdelser.

(13) Det åligger medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att denna förordning skall genomföras.

(14) Tillämpningen av denna förordning bör följas på grundval av en rapport som kommissionen lägger fram.

(15) I enlighet med domstolens ovan nämnda dom, i vilken förordning (EEG) nr 2454/92 upphävdes, skall resultaten av förordningen behållas tills rådet har antagit nya regler på området. Den här förordningen skall inte tillämpas förrän 18 månader efter det att den har trätt i kraft. Följaktligen bör resultaten av den upphävda förordningen anses gälla tills den här förordningen tillämpas fullt ut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Varje transportföretag som bedriver yrkesmässig persontransport på väg och som innehar det gemenskapstillstånd som föreskrivs i artikel 3a i förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för internationell persontrafik med buss (7) skall på de villkor som fastställs i denna förordning och utan att diskrimineras på grund av nationalitet eller etableringsort tillåtas att utföra yrkesmässig nationell persontransport på väg i en annan medlemsstat, nedan kallad värdmedlemsstaten, utan krav på att företaget har huvudkontor eller annat i den staten.

Sådan nationell trafik skall i det som följer benämnas cabotagetrafik.

Artikel 2

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. linjetrafik: personbefordran som erbjuds med fasta tidsintervaller längs en fastställd färdväg, varvid passagerarna tas upp och släpps av vid i förväg bestämda hållplatser. Linjetrafik skall vara öppen för alla med förbehåll i förekommande fall för obligatorisk platsreservation.

Trafikens reguljära karaktär påverkas inte av att villkoren för att bedriva trafiken anpassas.

2. speciell reguljär trafik: linjetrafik som erbjuder personbefordran för vissa passagerarkategorier med uteslutande av andra, med fasta tidsintervaller längs en fastställd färdväg varvid passagerarna tas upp och släpps av vid i förväg bestämda hållplatser.

Speciell reguljär trafik inbegriper bl.a.

a) transport av anställda mellan bostaden och arbetet,

b) transport av elever och studerande till och från utbildningsanstalten,

c) transport av militärer och deras familjer mellan hemmet och förläggningen.

Den speciella trafikens reguljära karaktär påverkas inte av det faktum att transportens uppläggning anpassas efter passagerarnas olika behov.

3. tillfällig trafik: trafik som inte utgör linjetrafik, inbegripet speciell reguljär trafik, och som främst kännetecknas av det faktum att den transporterar grupper som har bildats på initiativ av en beställare eller av transportföretaget självt. Denna trafik skall betraktas som tillfällig även om den sker med särskild intervall.

4. fordon: motorfordon som är konstruerade och utrustade för att kunna transportera mer än nio personer, föraren medräknad, och är avsedda för detta ändamål.

Artikel 3

Cabotagetrafik skall vara tillåten för följande trafik:

1. Speciell reguljär trafik, förutsatt att ett avtal om denna har ingåtts mellan arrangören och transportföretaget.

2. Tillfällig trafik.

3. Linjetrafik, förutsatt att trafiken bedrivs av ett transportföretag som inte är hemmahörande i värdmedlemsstaten och att trafiken äger rum under internationell linjetrafik enligt förordning (EEG) nr 684/92.

Cabotagetrafiken får inte ske annat än i samband med denna internationella trafik.

Stads- och förortstrafik skall inte omfattas av tillämpningsområdet i den här punkten.

Med "stads- och förortstrafik" skall avses trafik för en stadskärnas eller tätorts behov, och även trafik mellan stadskärnan eller tätorten och förorterna.

Artikel 4

1. På verksamhet med cabotagetrafik i enlighet med artikel 3 skall, då inte annat följer av gemenskapsbestämmelser, gällande lagar och andra författningar i värdmedlemsstaten tillämpas på följande områden:

a) Priser och villkor för transportavtal.

b) Vägfordonens vikt och dimensioner. Dessa får då så är lämpligt överstiga dem som tillämpas i medlemsstat där transportföretaget är etablerat men får under inga förhållanden överstiga de tekniska specifikationer som anges i typgodkännandet.

c) Särskilda föreskrifter för vissa passagerarkategorier, till exempel skolelever, barn och rörelsehindrade personer.

d) Kör- och vilotider.

e) Moms på transporttjänster. Inom detta område skall artikel 21.1 a i rådets direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (8) - tillämpas på de tjänster som avses i artikel 1 i denna förordning.

2. På verksamhet med cabotagetrafik för den trafik som avses i artikel 3.3 skall, med förbehåll för tillämpningen av gemenskapslagstiftningen i värdmedlemsstaten, gällande lagar och andra författningar om krav på tillstånd, anbudsförfaranden, förbindelser, regelbundenhet, kontinuitet, frekvens och färdvägar gälla.

3. De tekniska specifikationer för konstruktion och utrustning som skall uppfyllas av fordon som används i cabotagetrafik skall vara de som fastställs för fordon som används i internationella transporter.

4. Medlemsstaterna skall tillämpa de nationella bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2 på samma sätt då det gäller transportföretag som inte är hemmahörande i respektive medlemsstat som då det gäller egna medborgare så att varje öppen eller dold diskriminering på grund av nationalitet eller etableringsort helt förhindras.

5. Om det kan visas att den förteckning över områden som omfattas av värdmedlemsstatens bestämmelser enligt punkt 1 behöver ändras, skall rådet med kvalificerad majoritet besluta om detta på förslag av kommissionen.

Artikel 5

Gemenskapstillståndet eller en bestyrkt kopia av det skall förvaras i fordonet och uppvisas på begäran av behörig kontrollant.

Artikel 6

1. För sådan cabotagetrafik som bedrivs i form av tillfällig trafik skall det finnas ett kontrolldokument, färdblad, som skall förvaras i fordonet och uppvisas på begäran av behörig kontrollant.

2. Färdbladet, vars modell skall fastställas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 8, skall innehålla följande uppgifter:

a) Avreseort och bestämmelseplats för trafiken.

d) De datum då transporten påbörjas respektive upphör.

3. Färdbladet skall utfärdas i häften som har bestyrkts av den behöriga myndigheten eller det behöriga organet i etableringsmedlemsstaten. En modell till färdbladshäftet skall fastställas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 8.

4. I fråga om speciell reguljär trafik skall det avtal som har slutits mellan transportföretaget och arrangören av transporten, eller en bestyrkt kopia av detta avtal, tjäna som kontrolldokument.

Färdbladet skall dock fyllas i som en månatlig sammanställning.

5. Använda färdblad skall återsändas till den behöriga myndigheten eller det behöriga organet i etableringsmedlemsstaten enligt ett förfarande som skall fastställas av denna myndighet eller detta organ.

Artikel 7

1. Vid utgången av varje kvartal och inom tre månader, kommissionen kan förkorta denna tidsfrist till en månad i det fall som avses i artikel 9, skall den behöriga myndigheten eller det behöriga organet i varje medlemsstat meddela kommissionen uppgifter om sådan cabotagetrafik i form av speciell reguljär trafik och tillfällig trafik och som har bedrivits under kvartalet i fråga av transportföretag som är hemmahörande i respektive medlemsstat.

Detta meddelande skall lämnas i form av en tabell som utformats enligt den modell som skall fastställas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 8.

2. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten skall en gång varje år ge kommissionen en statistisk sammanställning över antalet tillstånd för cabotagetrafik som sker som linjetrafik som anges i artikel 3.3.

3. Kommissionen skall utan dröjsmål till medlemsstaterna sända sammanfattande översikter som utarbetats på grundval av de uppgifter som har lämnats enligt punkt 1.

Artikel 8

När hänvisning görs till förfarandet i denna artikel skall kommissionen biträdas av den rådgivande kommitté som avses i artikel 10.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, om nödvändigt genom omröstning.

Yttrandet skall protokollföras och dessutom har varje medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet.

Kommissionen skall ta största hänsyn till det yttrande som kommittén har avgett. Den skall underrätta kommittén om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats.

Artikel 9

1. Om allvarliga störningar på den nationella transportmarknaden i ett enskilt geografiskt område uppstår orsakas eller förvärras av cabotageverksamhet, får varje medlemsstat hänskjuta ärendet till kommissionen för beslut om skyddsåtgärder, varvid medlemsstaten skall förse kommissionen med nödvändiga upplysningar och meddela vilka åtgärder den avser att vidta för transportföretag som är hemmahörande i medlemsstaten.

2. I punkt 1 avses med

- allvarliga störningar på den nationella transportmarknaden i ett enskilt geografiskt område: att problem uppstår som är utmärkande för denna marknad och som innebär att utbudet på ett sätt som kan bli varaktigt vida överstiger efterfrågan, så att den ekonomiska jämvikten och fortlevnaden hos ett betydande antal företag som utför persontransport på väg hotas,

- geografiskt område: ett område som helt eller delvis omfattar en medlemsstats territorium eller utöver detta även helt eller delvis omfattar andra medlemsstaters territorium.

3. Kommissionen skall granska den uppkomna situationen och i samråd med den rådgivande kommitté som avses i artikel 10, samt inom en månad efter mottagandet av medlemsstatens begäran, besluta om huruvida skyddsåtgärder är nödvändiga, och om så är fallet besluta om sådana.

De åtgärder som vidtas enligt denna artikel skall vara i kraft under högst sex månader och kunna förnyas en gång inom samma tidsram.

Kommissionen skall utan dröjsmål underrätta medlemsstaterna och rådet om beslut som fattas med stöd av denna punkt.

4. Om kommissionen beslutar att vidta skyddsåtgärder som berör en eller flera medlemsstater skall de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna vidta åtgärder av likvärdig omfattning beträffande transportföretag som är hemmahörande i respektive medlemsstater och underrätta kommissionen om detta.

Dessa åtgärder skall tillämpas senast från och med samma dag som den då de skyddsåtgärder om vilka kommissionen har beslutat börjar tillämpas.

5. Varje medlemsstat får, inom 30 dagar efter offentliggörandet, hänskjuta ett sådant kommissionsbeslut som avses i punkt 3 till rådets bedömning.

Rådet kan, med kvalificerad majoritet, fatta ett annat beslut inom 30 dagar efter det att en medlemsstat har gjort en anmälan eller, om flera medlemsstater har gjort anmälningar, efter dagen för den första anmälan.

De giltighetstider som fastställs i punkt 3 andra stycket skall gälla för rådets beslut.

De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna skall vidta åtgärder av likvärdig omfattning beträffande transportföretag som är hemmahörande i respektive medlemsstater och underrätta kommissionen om detta.

Om rådet inte har fattat något beslut inom den tid som anges i andra stycket blir kommissionens beslut slutgiltigt.

6. Om kommissionen finner att de åtgärder som avses i punkt 3 bör förlängas skall den lämna ett förslag till rådet som skall fatta beslut med kvalificerad majoritet.

Artikel 10

1. Kommissionen skall biträdas av en rådgivande kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som ordförande.

Kommittén, som skall handla i enlighet med förfarandet i artikel 8, skall bistå kommissionen med att upprätta de modeller till färdblad, färdbladshäfte och tabell som avses i artiklarna 6 och 7.

2. Dessutom skall kommittén bistå kommissionen med råd beträffande

- varje begäran som lämnas av en medlemsstat enligt artikel 9.1,

- åtgärder som syftar till att undanröja sådana allvarliga störningar på marknaden som avses i artikel 9, särskilt i fråga om den praktiska tillämpningen av dessa åtgärder.

3. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

Artikel 11

1. Medlemsstaterna skall bistå varandra vid tillämpningen av denna förordning.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna för brottmål får värdmedlemsstaten ålägga påföljder mot transportföretag som är hemmahörande i en annan medlemsstat och som vid cabotagetrafik på värdmedlemsstatens territorium överträtt denna förordning eller gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser på transportområdet.

Dessa påföljder skall tillämpas utan diskriminering och i enlighet med punkt 3.

3. De påföljder som avses i punkt 2 kan bland annat utgöras av en varning eller, vid allvarliga eller upprepade ringa överträdelser, ett tidsbegränsat förbud att bedriva cabotagetrafik på värdmedlemsstatens territorium.

Om ett förfalskat gemenskapstillstånd eller annat tillstånd eller en förfalskad bestyrkt kopia av något av dessa uppvisas, skall detta förfalskade dokument omedelbart återkallas och vid behov snarast möjligt överlämnas till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där transportföretaget är etablerat.

4. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten skall underrätta de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten om registrerade överträdelser och de eventuella påföljder som ålagts transportföretaget och kan, vid allvarliga eller upprepade ringa överträdelser, samtidigt begära att påföljder skall åläggas.

Vid allvarliga eller upprepade ringa överträdelser skall de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten besluta om huruvida lämpliga påföljder skall åläggas det berörda transportföretaget. Dessa möjligheter skall ta hänsyn till de eventuella påföljder som redan ålagts i värdmedlemsstaten och säkerställa att de ålagda påföljderna som helhet står i proportion till den eller de överträdelser de grundas på.

Den sanktion som ålagts av de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten efter samråd med de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten, kan gå så långt som till att återkalla tillståndet att bedriva persontransport på väg.

De behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten kan också tillämpa nationell lagstiftning och åtala det berörda transportföretaget vid behörig nationell rättsinstans.

De skall underrätta de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten om de beslut som fattats enligt denna punkt.

Artikel 12

Medlemsstaterna skall säkerställa att transportföretagen ges möjlighet att överklaga varje administrativ påföljd som ålagts dem.

Artikel 13

1. Kommissionen skall före den 30 juni 1998 lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om resultaten av tillämpningen av förordning (EEG) nr 2454/92 och om hur den reguljära linjetrafiken fungerar i medlemsstaterna.

2. Kommissionen skall senast den 31 december 1999 lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning och särskilt om cabotagetrafikens inverkan på de nationella transportmarknaderna.

Artikel 14

Medlemsstaterna skall i god tid sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för genomförandet av denna förordning. De skall överlämna dessa till kommissionen.

Artikel 15

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 11 juni 1999.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 december 1997.

På rådets vägnar

M. DELVAUX-STEHRES

Ordförande

(1) EGT C 60, 29.2.1996, s. 10 och EGT C 124, 21.4.1997, s. 73.

(2) EGT C 30, 30.1.1997, s. 40.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 28 november 1996 (EGT C 380, 16.12.1996, s. 35), rådets gemensamma ståndpunkt av den 14 april 1997 (EGT C 164, 30.5.1997, s. 17) och Europaparlamentets beslut av den 16 juli 1997 (EGT C 286, 22.9.1997, s. 84).

(4) EGT L 251, 29.8.1992, s. 1.

(5) Dom av den 1 juni 1994, mål C-388/92, Europaparlamentet mot rådet (REG 1994, s. I-2081).

(6) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1.

(7) EGT L 74, 20.3.1992, s. 1. förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 11/98 (se sidan 1 i detta nummer av EGT).

(8) EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 96/95/EEG (EGT L 338, 28.12.1996, s. 89).