31994R3284

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 3284/94 av den 22 december 1994 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av förordningarna om den gemensamma organisationen av marknaden för jordbruksvaror och de förordningar som i enlighet med artikel 235 i fördraget antagits om varor tillverkade av jordbruksvaror, i synnerhet de bestämmelser i dessa förordningar som medger undantag från den allmänna principen att skyddsåtgärder vid gränser endast får ersättas med de åtgärder som föreskrivs i förordningarna,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1), och

med beaktande av följande:

Genom förordning (EEG) nr 2423/88(2) antog rådet gemensamma regler om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

Reglerna antogs i enlighet med gällande internationella förpliktelser, särskilt de förpliktelser som följer av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), av avtalet om tillämpning av artikel VI i GATT (1979 års antidumpningskodex) och av avtalet om tolkning och tillämpning av artiklarna VI, XVI och XXIII i GATT (kodex om subventioner och utjämningstullar).

Avslutandet av de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för Uruguayrundan har lett till upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO).

Bilaga 1A i avtalet om upprättande av WTO (WTO-avtalet) innehåller bl.a. 1994 års allmänna tull- och handelsavtal (GATT 1994), ett avtal om jordbruk (jordbruksavtalet), ett nytt avtal om tillämpning av artikel VI i GATT 1994 (antidumpningsavtalet) och ett nytt avtal om subventioner och utjämningsåtgärder (subventionsavtalet).

För att uppnå större överskådlighet och effektivitet vid gemenskapens tillämpning av reglerna i antidumpningsavtalet respektive subventionsavtalet, anses det vara nödvändigt att anta två separata förordningar som i tillräcklig detalj fastställer kraven för tillämpning av dessa båda instrument för skydd av handeln.

Det är därför lämpligt att ändra gemenskapens föreskrifter om tillämpning av utjämningsåtgärder med hänsyn till de nya multilaterala bestämmelserna bl.a. vad gäller påbörjande av förfaranden och genomförandet av efterföljande undersökningar, inbegripet fastställande och behandling av omständigheterna, vidtagande av tillfälliga åtgärder, införande och uppbärande av utjämningstullar, giltighetstid för och översyn av utjämningsåtgärderna samt offentliggörande av uppgifter om subventionsundersökningar.

Med hänsyn till omfattningen av de förändringar som de nya avtalen har medfört och för att säkerställa en adekvat och överskådlig tillämpning av de nya reglerna, är det lämpligt att i möjligaste mån överföra dessa till gemenskapens lagstiftning.

Det synes dessutom tillrådligt att i tillräcklig detalj klargöra när en subvention skall anses föreligga, enligt vilka principer den skall utjämnas (särskilt huruvida subventionen är selektivt riktad) samt enligt vilka kriterier storleken av den utjämningsbara subventionen skall beräknas.

Det står klart att det vid fastställandet av huruvida en subvention föreligger är nödvändigt att påvisa att ett finansiellt bidrag har beviljats av en regering eller en offentlig myndighet inom ett lands territorium, eller att någon annan form av inkomst- eller prisstöd enligt artikel XVI i GATT 1994 har förelegat och att det mottagande företaget därigenom har fått en förmån.

Det är nödvändigt att i tillräcklig detalj klargöra de former av subvention som inte är utjämningsbara och det förfarande som skall tillämpas om det vid en undersökning framgår att ett undersökt företag har mottagit subventioner som inte är utjämningsbara.

I subventionsavtalet fastställs att bestämmelserna om subventioner som inte kan utjämnas skall upphöra att gälla fem år efter det att WTO-avtalet trätt i kraft, om de inte förlängs genom en ömsesidig överenskommelse mellan medlemmarna i WTO, och det kan därför visa sig vara nödvändigt att ändra denna förordning i överensstämmelse därmed, om giltighetstiden för de ifrågavarande bestämmelserna inte förlängs.

De åtgärder som förtecknas i bilaga 2 till jordbruksavtalet är inte utjämningsbara i den omfattning som fastställs i det avtalet.

Det är önskvärt att tydliga och detaljerade riktlinjer fastställs avseende de faktorer som kan vara relevanta vid fastställandet av huruvida subventionerad import har vållat väsentlig skada eller hotar att vålla skada. Vid fastställandet av att den ifrågavarande importens volym och prisnivå har vållat gemenskapsindustrin skada bör hänsyn tas till andra faktorers påverkan och särskilt till de marknadsvillkor som gäller i gemenskapen.

Det är lämpligt att definiera uttrycket "gemenskapsindustri" och fastställa att parter som står i ekonomisk intressegemenskap med exportörer kan uteslutas från denna industri samt att definiera uttrycket "stå i ekonomisk intressegemenskap med". Det är även nödvändigt att fastställa dels de åtgärder avseende utjämningstullar som skall vidtas med hänsyn till producenterna inom en region i gemenskapen, dels riktlinjer för definition av en sådan region.

Det är nödvändigt att fastställa vem som kan inge klagomål över utjämningstullar, bl.a. i vilken omfattning klagomålet bör stödjas av gemenskapsindustrin, samt vilka uppgifter om utjämningsbara subventioner, skada och orsakssamband ett sådant klagomål bör innehålla. Det är även ändamålsenligt att närmare fastställa förfaranden för att avvisa klagomål eller påbörja ett förfarande.

Det är nödvändigt att fastställa hur berörda parter skall underrättas om de uppgifter som myndigheterna kräver och att de skall ges tillräckliga möjligheter att framlägga all relevant bevisning och möjlighet att fullt ut kunna försvara sina intressen. Det är även önskvärt att tydligt fastställa de regler och förfaranden som skall gälla för undersökningen, särskilt att berörda parter skall ge sig till känna, framlägga sina åsikter och lämna uppgifter inom bestämda tidsfrister för att dessa åsikter och uppgifter skall beaktas. Det är även lämpligt att fastställa de villkor enligt vilka en berörd part får ta del av, och yttra sig om, uppgifter som lämnats av andra berörda parter. Medlemsstaterna och kommissionen bör även samarbeta vid inhämtandet av uppgifter.

Det är nödvändigt att fastställa villkoren för tillämpning av tillfälliga tullar, bl. a att dessa inte får införas tidigare än 60 dagar eller senare än nio månader från det att ett förfarande har påbörjats. Kommissionen kan under alla omständigheter endast införa sådana avgifter för en period om fyra månader.

Det är nödvändigt att fastställa närmare förfaranden för godkännande av åtaganden som eliminerar eller uppväger den urjämningsbara subventionen och den vållade skadan och som träder i stället för införandet av tillfälliga eller slutliga tullar. Det är även lämpligt att fastställa konsekvenserna av brott mot eller återtagande av sådana åtaganden och fastställa att tillfälliga tullar kan införas vid misstänkta fall av brott eller när ytterligare undersökningar är nödvändiga för att komplettera uppgifterna. Det bör tillses vid godkännande av åtaganden att de föreslagna åtagandena och genomförandet av dessa inte medför en konkurrensbegränsning.

Det är nödvändigt att fastställa att ett förfarande skall avslutas, antingen utan att några åtgärder vidtas eller att sådana definitivt vidtas, normalt inom en tidsfrist om 12 månader och inte i något fall senare än 13 månader från det att undersökningen påbörjades.

En undersökning bör avslutas i de fall där subventionsbeloppet visar sig vara minimalt eller, i synnerhet i fråga om import med ursprung i utvecklingsländer, där den subventionerade importens volym eller skadans storlek är försumbar, och dessa kriterier bör närmare fastställas. I de fall åtgärder skall vidtas är det nödvändigt att fastställa bestämmelser om undersökningens avslutande och att fastställa att åtgärderna bör ligga på en nivå som är lägre än beloppet för den utjämningsbara subventionen, om en sådan lägre nivå är tillräcklig för att undanröja skadan samt, i de fall resultaten grundar sig på stickprov, att närmare fastställa hur åtgärdernas omfattning skall beräknas.

Det är nödvändigt att fastställa att retroaktiv tillfällig tull i tillämpliga fall kan tas ut och att närmare ange under vilka omständigheter detta kan ske för att undvika att de definitiva åtgärder som skall vidtas undergrävs. Det är även nödvändigt att fastställa att tull kan tas ut retroaktivt vid brott mot eller återtagande av åtaganden.

Det är nödvändigt att fastställa att åtgärderna skall upphöra att gälla efter fem år om det inte vid en översyn visar sig att de bör bibehållas. För sådana fall där det klart påvisas att omständigheterna har förändrats är det även nödvändigt att möjliggöra interimistiska översyner eller undersökningar för att fastställa huruvida återbetalning av utjämningstull är berättigad.

Trots att subventionsavtalet inte innehåller bestämmelser om kringgående av utjämningsåtgärder finns det möjlighet att kringgå dessa på sätt som liknar kringgående av antidumpningsåtgärder, även om de inte är identiska. Det förefaller således lämpligt att införa en bestämmelse i denna förordning om motverkande av sådant kringgående.

Det är lämpligt att tillåta att utjämningsåtgärderna upphör under en begränsad tid vid sådana tillfälliga förändringar i marknadsförhållandena som gör fortsatt tillämpning av åtgärderna temporärt onödig.

Det är nödvändigt att fastställa att import som omfattas av en undersökning kan göras till föremål för registering så att åtgärder senare skall kunna vidtas mot sådan import.

För att säkerställa att åtgärderna genomförs korrekt är det nödvändigt att medlemsstaterna övervakar och till kommissionens rapporterar om den import av varor som omfattas av undersökning eller är föremål för åtgärder och de tullbelopp som har uttagits i enlighet med denna förordning.

Det är nödvändigt att fastställa att regelbundna samråd med en rådgivande kommitté skall äga rum vid bestämda tidpunkter i undersökningen. Kommittén skall bestå av företrädare för medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som ordförande.

Det är ändamålsenligt att fatta beslut om kontrollbesök i avsikt att kontrollera de uppgifter som lämnats om utjämningsbara subventioner och skada, varvid kontrollerna dock bör vara beroende av att mottagna frågeformulär har besvarats korrekt.

För att undersökningarna skall kunna avslutas i tid är det är av stor betydelse att stickprov tas i sådana fall där antalet parter eller transaktioner är stort.

Det är nödvändigt att fastställa att, för parter som inte samarbetar på ett tillfredsställande vis, andra uppgifter kan användas för att fastställa omständigheterna och att dessa uppgifter kan vara mindre gynnsamma för den ifrågavarande parten än om han hade samarbetat.

Bestämmelser bör antas om behandling av konfidentiella uppgifter så att affärs- eller statshemligheter inte röjs.

Det är väsentligt att fastställa att de parter som uppfyller villkoren för detta skall informeras på ett korrekt sätt om de viktigaste omständigheterna och övervägandena och att detta, med hänsyn till beslutsgången i gemenskapen, sker inom en tidsfrist som gör det möjligt för dem att tillvarata sina intressen.

Det är lämpligt att se till att ett förvaltningssystem inrättas i enlighet med vilket argument kan framföras om huruvida åtgärder ligger i gemenskapens intresse, bl. a i konsumenternas intresse, och att fastställa tidsfrister inom vilka sådana uppgifter skall lämnas samt de ifrågavarande parternas rätt att få del av uppgifter.

Det är absolut nödvändigt att förbinda tillämpningen av tidsfrister med inrättandet av det nödvändiga förvaltningssystemet inom kommissionen. Rådet bör därför i ett beslut som skall antas med kvalificerad majoritet senast den 1 april 1995 närmare ange när dessa tidsfrister skall gälla.

Vid tillämpning av reglerna i subventionsavtalet är det, för att upprätthålla den jämvikt mellan rättigheter och skyldigheter som eftersträvats i detta avtal, väsentligt att gemenskapen beaktar hur dess större handelsparter tolkar dessa regler såsom detta avspeglas i lagstiftning eller praxis.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Principer

1. I denna förordning fastställs bestämmelser om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen. En utjämningstull får införas som motvikt mot en subvention som direkt eller indirekt har beviljats för tillverkning, export eller transport av en vara vars övergång till fri omsättning i gemenskapen vållar skada.

2. I denna förordning avses med subventionerad vara en vara som beviljats en utjämningsbar subvention i enlighet med artiklarna 2 och 3 i denna förordning.

3. En sådan subvention kan beviljas antingen av staten i ursprungslandet eller av staten i ett annat land från vilket produkten exporteras till gemenskapen, i denna förordning kallat exportlandet. I denna förordning avses med staten regeringen eller en offentlig myndighet inom ursprungslandets eller exportlandets territorium.

4. Trots vad som sägs ovan skall varor som inte importeras direkt från ursprungslandet, utan exporteras till gemenskapen via ett annat land, omfattas fullt ut av bestämmelserna i denna förordning, och transaktionen eller transaktionerna skall, i tillämpliga fall, anses ha ägt rum mellan ursprungslandet och gemenskapen.

5. I denna förordning skall med likadan vara avses en vara som är identisk med, dvs. i alla hänseenden lik den ifrågavarande varan eller, om det inte finns en sådan vara, en vara som, även om den inte är helt lik i alla hänseenden, dock har egenskaper som i hög grad liknar egenskaperna hos den ifrågavarande varan.

Artikel 2

Definition av en subvention

En subvention skall anses föreligga om

1. a) ett finansiellt bidrag från staten (enligt definitionen i artikel 1.3) i ursprungslandet eller exportlandet förekommer, dvs. när

i) ett statligt förfarande medför en direkt överföring av medel (t.ex. bidrag, lån, kapitaltillskott), eller en möjlig direkt överföring av medel eller förpliktelser (t.ex. lånegarantier),

ii) statsintäkter som annars skulle tas in inte drivs in eller om de efterskänks (t.ex. finansiella incitament såsom skattereduktion); i detta fall skall befrielse för en exportvara från tullar eller skatter som åvilar en vara av samma slag som är ämnad för inhemsk konsumtion, eller återbäring av sådana tullar eller skatter till belopp som inte överstiger de pålagda avgifterna, inte anses innebära en subvention, under förutsättning att denna befrielse beviljas i enlighet med bestämmelserna i bilagorna 1 3 till denna förordning,

iii) staten tillhandahåller andra varor eller tjänster än allmän infrastruktur, eller upphandlar varor,

iv) staten

- gör utbetalningar via en fond, eller

- anförtror eller beordrar ett privat organ att utföra en eller flera av funktionerna i i-iii som vanligtvis ligger inom statens kompetens och som i praktiken inte skiljer sig från normal statlig praxis, eller

b) det förekommer någon annan form av inkomst- eller prisstöd i enlighet med artikel XVI i GATT 1994, och

2. en förmån därmed beviljas.

Artikel 3

Möjligheten att utjämna subventioner

A. PRINCIP

1. Subventioner i enlighet med artikel 2 skall endast omfattas av utjämningsåtgärder om de är selektiva i enlighet med punkterna 2 4.

B. SELEKTIVITET

2. För att fastställa om en subvention enligt artikel 2 är selektivt riktad till ett företag eller en industri eller en grupp av företag eller industrier, nedan kallade "vissa företag", inom det utbetalande landets jurisdiktion, skall följande principer tillämpas:

a) Om myndigheten som beviljar subventionen, eller den lagstiftning som reglerar denna myndighet, uttryckligen riktar subventionen till vissa företag, skall subventionen anses vara selektiv.

b) Om myndigheten som beviljar subventionen, eller den lagstiftning som reglerar denna myndighet, fastställer objektiva kriterier eller villkor som avgör berättigandet till och storleken av en subvention, skall selektivitet inte anses föreligga, under förutsättning att alla som uppfyller kraven för subventionen också får den och att sådana kriterier och villkor strikt följs.

I denna artikel avses med objektiva kriterier och villkor sådana kriterier och villkor som är neutrala, som inte gynnar vissa företag framför andra, och som är ekonomiska till sin karaktär och tillämpas övergripande, t.ex antalet anställda eller företagets storlek.

Kriterierna och villkoren skall vara klart och tydligt angivna i lag, annan författning eller annan offentlig handling så att de kan kontrolleras.

c) Om det finns anledning att anta att en subvention i själva verket är selektiv, trots att en tillämpning av principerna i a och b visar motsatsen, får även andra faktorer undersökas. Sådana faktorer är att ett begränsat antal företag utnyttjar ett subventionsprogram, att vissa företag dominerar utnyttjandet av ett subventionsprogram, att vissa företag får oproportionerligt stora subventioner, samt graden av godtycke när den ansvariga myndigheten beslutar att bevilja en subvention. I detta sammanhang skall uppgifter om hur ofta ansökningar om subventioner avslås eller godkänns och skälen till sådana beslut särskilt beaktas.

Vid tillämpning av denna bestämmelse skall hänsyn tas till diversifieringsgraden i den ekonomiska verksamheten inom den beviljande myndighetens ansvarsområde såväl som till den tid som subventionsprogrammet har varit i kraft.

3. En subvention som begränsas till vissa företag inom ett bestämt geografiskt område inom den beviljande myndighetens ansvarsområde skall anses vara selektiv. Fastställande och förändringar av generellt tillämpliga skattesatser behöriga organ på alla nivåer, skall inte anses utgöra en selektiv subvention enligt denna förordning.

4. Trots bestämmelserna i punkterna 2 och 3 skall följande subventioner anses vara selektiva:

a) Subventioner som, rättsligen eller i praktiken, som enda eller som ett av flera villkor, är knutna till exportresultat, inbegripet de som anges i bilaga 1 till denna förordning.

Subventioner skall anses vara i praktiken knutna till exportresultat om omständigheterna visar att beviljandet av subventionen, även om det inte är rättsligt bestämt av exportresultat, i praktiken är knutet till faktisk eller förväntad export eller faktiska eller förväntade exportintäkter. Endast det förhållandet att en subvention beviljas ett exportföretag skall inte i sig anses utgöra en exportsubvention i enlighet med denna bestämmelse.

b) Subventioner som bestäms av krav på att inhemska varor används framför importerade, oavsett om detta är det enda kravet eller ett av flera villkor.

5. Alla beslut rörande selektivitet i enlighet med bestämmelserna i denna artikel skall vara klart och tydligt underbyggda genom faktiska bevis.

C. ICKE-ANGRIPBARA SUBVENTIONER

6. Följande subventioner skall anses vara icke-angripbara:

a) Subventioner som inte är selektiva enligt punkterna 2 och 3.

b) Subventioner som är selektiva enligt punkterna 2 och 3 men som uppfyller villkoren enligt punkterna 7, 8 eller 9.

c) Det inslag av subvention som kan ingå i någon av de åtgärder som förtecknas i bilaga 4 till denna förordning.

7. Subventioner för forskning som utförs av företag eller högre utbildnings- eller forskningsinstitutioner på uppdrag av företag skall inte omfattas av utjämningsåtgärder om subventionerna motsvarar högst 75 % av kostnaderna för industriell forskning eller 50 % av kostnaderna för utveckling innan varan introduceras på marknaden, och under förutsättning att sådana subventioner är begränsat till att enbart täcka

i) kostnader för personal (forskare, tekniker och annan stödpersonal som uteslutande arbetar med forskningsverksamhet),

ii) kostnader för instrument, utrustning, mark och byggnader som uteslutande och permanent används för forskningsverksamhet (utom när de avyttras på affärsmässiga grunder),

iii) kostnader för konsulttjänster och liknande tjänster som uteslutande avser forskning, inbegripet forskning som köps in, tekniskt kunnande, patent osv,

iv) andra allmänna omkostnader som direkt uppkommer till följd av forskningen,

v) andra löpande kostnader (såsom kostnader för material, utrustningsvaror och andra liknande kostnader) som direkt uppkommer till följd av forskningen.

I denna förordning gäller följande:

a) De tillåtna nivåerna för icke-angripbara subventioner enligt denna punkt skall fastställas på grundval av det totala beloppet av här avsedda kostnader som uppstått under ett enskilt projekts varaktighet.

I program som innefattar både "industriell forskning" och "utveckling innan varan introduceras på marknaden" skall den tillåtna nivån för icke-angripbara subventioner inte överstiga det enkla medelvärdet av de tillåtna nivåerna för icke-angripbara subventioner som ingår i de två kategorier som nämns ovan, beräknat på grundval av alla kostnader som anges i i v i denna punkt.

b) Begreppet industriell forskning avser planerad forskning eller kritisk analys som syftar till att utveckla ny kunskap, för att sådan kunskap skall kunna användas för att utveckla nya varor, tillverkningsprocesser eller tjänster, eller för att markant förbättra befintliga varor, tillverkningsprocesser eller tjänster.

c) Begreppet utveckling innan varan introduceras på marknaden avser överföring av industriella forskningsresultat till en metod, utkast eller skiss till nya, ändrade eller förbättrade varor, processer eller tjänster oberoende om de är avsedda för försäljning eller användning, fram till skapandet av den första prototypen, som dock inte skall kunna användas i kommersiellt syfte. Det kan även inbegripa alternativa idéer till och alternativ utformning av varor, processer eller tjänster och inledande demonstrationer eller pilotprojekt, under förutsättning att dessa projekt inte kan omvandlas eller användas för industriell tillämpning eller kommersiell exploatering. Det inbegriper inte rutinmässiga eller återkommande ändringar av befintliga varor, tillverkningsmetoder, tillverkningsprocesser, tjänster eller andra pågående verksamheter även om dessa ändringar kan innebära förbättringar.

Bestämmelserna i denna punkt skall inte gälla civila flygplan (i enlighet med 1979 års avtal om handel med civila flygplan, i sin ändrade form eller i något annat senare avtal som ändrar eller ersätter ett sådant avtal).

8. Subventioner som missgynnade beviljas regioner inom ursprungs- eller exportlandets territorier, genom regionala utvecklingsprogram och som skulle vara icke-selektiva om de kriterier som anges i punkterna 2 och 3 tillämpades på var och en av de berörda stödberättigade regionerna, skall inte omfattas av utjämningsåtgärder under förutsättning att

i) varje missgynnad region är ett tydligt avgränsat, sammanhängande geografiskt område med definierbar ekonomisk och administrativ identitet,

ii) regionen anses vara missgynnad enligt neutrala och objektiva kriterier som visar att regionens svårigheter beror på mer än tillfälliga omständigheter; Sådana kriterier måste vara klart angivna i lag, annan författning eller annan offentlig handling så att de kan kontrolleras,

iii) kriterierna innefattar mått på ekonomisk utveckling grundat på en treårsperiod. Detta mått skall grundas på minst en av följande faktorer men kan också vara sammansatt och innefatta andra faktorer:

- Att antingen inkomst per capita, hushållens inkomst per capita eller BNP per capita inte överstiger 85 % av medelvärdet för det berörda ursprungs- eller exportlandet.

- Att arbetslöshetsnivån motsvarar minst 110 % av genomsnittet för det berörda ursprungs- eller exportlandet.

I denna punkt avses med

a) regionalt utvecklingsprogram: att regionala stödprogram skall vara en del av en internt sammanhållen och generellt tillämplig regional utvecklingspolitik och att subventioner för regional utveckling inte ges till geografiskt isolerade områden som har ingen eller nästan ingen betydelse för regionens utveckling,

b) neutrala och objektiva kriterier: kriterier som inte gynnar vissa regioner mer än vad som är lämpligt för att undanröja eller minska regionala skillnader inom ramen för det allmänna regionala utvecklingsprogrammet. För detta ändamål skall ett regionalt stödprogram ange ett tak för det stöd som kan utbetalas för varje subventionerat projekt. Sådana tak skall differentieras med hänsyn till utvecklingsnivån inom respektive stödberättigad region och uttryckas i form av investeringskostnader eller kostnader för sysselsättningsskapande åtgärder. Fördelningen av stöd inom sådana gränser skall vara tillräckligt bred och rättvis för att undvika att subventioner till övervägande del utnyttjas av, eller att oproportionerligt stora belopp utbetalas till, vissa enskilda företag. Detta stycke skall tillämpas med beaktande av de kriterier som anges i punkterna 2 och 3.

9. Subventioner för att underlätta anpassning av befintliga anläggningar till nya miljökrav som är införda genom lag eller författning och som resulterar i större restriktioner och finansiella påfrestningar för företagen, skall inte omfattas av utjämningsåtgärder, under förutsättning att subventionen

i) är en engångsföreteelse som inte återkommer,

ii) är begränsad till 20 % av anpassningskostnaden,

iii) inte täcker kostnader för att ersätta och driva den subventionerade investeringen som måste bäras fullt ut av företagen,

iv) är direkt kopplad till och proportionell med ett företags planerade minskning av olägenheter och föroreningar, och inte täcker besparingar som kan uppnås i tillverkningskostnaderna, och

v) är tillgänglig för alla företag som kan införa den nya utrustningen eller tillverkningsprocessen.

I denna punkt avses med befintliga anläggningar sådana anäggningar som varit i drift i minst två år innan de nya miljökraven införs.

Artikel 4

Beräkning av storleken av den utjämningsbara subventionen

A. PRINCIP

1. Vid tillämpning av denna förordning skall storleken av den utjämningsbara subventionen beräknas i förhållande till den förmån som mottagaren konstateras få under den tid subventionsundersökningen pågår. I normala fall motsvaras denna tid av mottagarens senaste räkenskapsår, men den kan utgöras av varje annan period om minst sex månader före undersökningens början för vilken det finns tillförlitliga finansiella och andra relevanta uppgifter.

B. BERÄKNING AV FÖRMÅNEN FÖR MOTTAGAREN

2. Vid beräkning av förmånen för mottagaren skall följande gälla:

a) Statlig tilldelning av eget kapital skall inte anses medföra en förmån om inte investeringen kan anses strida mot sedvanlig investeringspraxis (inbegripet tilldelning av riskkapital) bland privata investerare i ursprungs- eller exportlandets territorium.

b) Statliga lån skall inte anses medföra en förmån om det inte finns någon skillnad mellan det belopp det lånemottagande företaget betalar för det statliga lånet och det belopp företaget skulle ha behövt betala för ett likvärdigt affärsmässigt lån på marknaden. I sådana fall skall förmånen anses utgöra skillnaden mellan dessa två belopp.

c) Statliga lånegarantier skall inte anses medföra en förmån om det inte finns någon skillnad mellan det belopp företaget betalar för den statliga lånegarantin och det belopp som företaget skulle ha behövt betala för ett likvärdigt affärsmässigt lån utan en statlig lånegaranti. I sådana fall skall förmånen anses utgöra skillnaden mellan dessa två belopp, justerad för eventuella skillnader i avgifter.

d) Statligt tillhandahållande av varor eller tjänster, eller statlig upphandling av varor, skall inte anses medföra en förmån om inte tillhandahållandet har skett mot otillräcklig ersättning eller om upphandlingen har skett till för högt pris. Huruvida ersättningen är tillräcklig skall avgöras genom en jämförelse mellan rådande marknadsvillkor för varorna eller tjänsterna i fråga i det land som tillhandahåller eller upphandlar dem (inbegripet pris, kvalitet, tillgänglighet, säljbarhet, transport och andra villkor för upphandlingen eller försäljningen).

C. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM BERÄKNING

3. Utjämningsbara subventioners storlek skall fastställas i enlighet med följande bestämmelser:

a) Utjämningsbara subventioners storlek skall fastställas per enhet av den subventionerade vara som exporteras till gemenskapen.

b) Vid fastställandet av detta belopp får följande dras av från det sammanlagda subventionsbeloppet:

i) Ansökningsavgifter eller andra oundvikliga kostnader för den som vill bli berättigad till eller ta emot en subvention.

ii) Exportskatter, tullar eller andra avgifter som utkrävs vid export av varan till gemenskapen i särskilt syfte att utjämna subventionen.

Om en berörd part begär en nedsättning skall han bevisa att denna begäran är väl grundad.

c) Om subventionen inte beviljas på grundval av de kvantiteter som har framställts, producerats, exporterats eller transporterats skall den utjämningsbara subventionens storlek, allt efter omständigheterna, fastställas genom att den sammanlagda subventionens värde fördelas i förhållande till volymen av framställningen, försäljningen eller exporten av de ifrågavarande varorna under perioden för subventionsundersökningen.

d) Om subventionen kan knytas till förvärv eller framtida förvärv av fast egendom skall den utjämningsbara subventionens storlek beräknas genom att subventionen sprids över en period som motsvarar normal avskrivningstid för sådana tillgångar i den ifrågavarande industrin. Det på så sätt beräknade beloppet, som kan hänföras till undersökningsperioden, inbegripet sådana belopp som rör anläggningstillgångar som förvärvats före denna period, skall fördelas på det sätt som anges i c.

Om tillgångarna inte är avskrivningsbara skall subventionen jämställas med ett räntefritt lån och behandlas i enlighet med punkt 2 b.

e) Om subventionen inte kan knytas till förvärv av fast egendom, skall storleken på den förmån som mottas under undersökningsperioden i princip hänföras till denna period och fördelas i enlighet med punkt 3 c, om det inte på grund av särskilda omständigheter finns anledning att hänföra dem till en annan period.

Artikel 5

Fastställande av skada

1. I denna förordning avses med skada, om inte annat anges, väsentlig skada på gemenskapens industri, hot om väsentlig skada på gemenskapens industri eller avsevärd försening av upprättandet av sådan industri och skall tolkas i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

2. Fastställandet av skada skall grundas på faktiska bevis och inbegripa en objektiv granskning av såväl a) omfattningen av den subventionerade importen och dess inverkan på priser på gemenskapens marknad för likadana varor, och b) denna imports inverkan på på gemenskapens industri.

3. Med avseende på den subventionerade importens omfattning skall det prövas om det skett en betydande ökning av subventionerad import antingen i absoluta tal eller i förhållande till tillverkning eller konsumtion i gemenskapen. Vad avser den subventionerade importens inverkan på priserna skall det prövas om de subventionerade importvarorna sålts till betydligt lägre pris i jämförelse med priset på varor av samma slag i gemenskapen, eller om denna import på annat sätt i betydande grad får till följd att priser sänks eller att prisökningar som annars skulle ha ägt rum hindras. Varken en enskild eller flera av dessa faktorer kan nödvändigtvis ge avgörande vägledning.

4. Om en utjämningstullundersökning samtidigt inbegriper import från mer än ett land, får effekterna av sådan import endast slås samman om det fastställs att: 1) varje lands subventionsmarginal överstiger miniminivån ("de minimis") enligt artikel 11.5 och omfattningen av importen från varje enskilt land inte är försumbar och 2) det är lämpligt att slå samman importen vid skadebedömningen med hänsyn till konkurrensvillkoren mellan de olika importerade varorna och konkurrensvillkoren mellan de importerade varorna och gemenskapens tillverkning av samma slag.

5. Granskningen av den subventionerade importens inverkan på den ifrågavarande gemenskapsindustrin skall innefatta en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och indicier som har betydelse för industrins tillstånd, inbegripet sådana faktorer som att en industri kan befinna sig i en period där den söker återhämta sig från följderna av tidigare subventionering eller dumpning, de utjämningsbara subventionernas storlek, faktisk och möjlig nedgång i försäljning, vinster, variation, marknadsandelar, varaivitet, förräntning av investerat kapital, kapacitetsutnyttjande; faktorer som påverkar gemenskapens priser; faktiska och potentiella negativa verkningar på penningflödet, lagerhållning, sysselsättning, löner, tillväxt, förmåga att anskaffa kapital eller investeringsmedel och, när det gäller jordbruket, om påfrestningarna på statens stödprogram ökat. Denna förteckning är inte uttömmande och inte heller kan en eller flera av dessa faktorer nödvändigtvis ge avgörande vägledning.

6. Av de relevanta bevis som framläggs i enlighet med punkt 2 skall det framgå att den subventionerade importen orsakar skada i denna förordnings mening. Det skall i synnerhet bevisas att den volym eller prisnivå som fastställts i enlighet med punkt 3 har påverkat gemenskapsindustrin på det sätt som anges i punkt 5 och att dessa verkningar är så allvarliga att de kan klassificeras som väsentlig skada.

7. Andra kända faktorer än den subventionerade importen som samtidigt skadar gemenskapens industri skall även prövas för att säkerställa att den skada som orsakats av dessa faktorer inte tillskrivs den subventionerade importen i enlighet med punkt 6. Faktorer av betydelse i detta sammanhang är bland annat omfattningen av och priserna på den icke-subventionerade importen, minskning av efterfrågan eller förändringar i konsumtionsmönster, handelsbegränsande åtgärder vidtagna av och konkurrens mellan de utländska tillverkarna och tillverkarna i gemenskapen, teknisk utveckling och gemenskapsindustrins exportutveckling och varaivitet.

8. Verkningarna av den subventionerade importen skall bedömas i förhållande till gemenskapsindustrins tillverkning av en likadan vara när tillgängliga uppgifter medger att denna tillverkning kan särskiljas enligt sådana kriterier som tillverkningsprocessen och tillverkarnas försäljning och vinst. Om en sådan särskiljning inte är möjlig, skall verkningarna av den subventionerade importen bedömas genom undersökning av tillverkningen av den minsta varugrupp, som innefattar en likadan vara, för vilken nödvändiga uppgifter kan erhållas.

9. Fastställandet av hot om väsentlig skada skall grundas på fakta och inte endast på påståenden, förmodanden eller avlägsna möjligheter. Ändrade förhållanden som skulle kunna medföra att subventionen förorsakar skada måste klart kunna föutses och risken vara överhängande.

10. För att pröva om det finns hot om väsentlig skada, bör bland annat följande faktorer beaktas:

i) Arten av subventionen eller subventionerna i fråga och de handelseffekter som kan förväntas uppstå.

ii) En betydande ökningstakt av subventionerad import till gemenskapens marknad som tyder på att en starkt ökad import är sannolik.

iii) Tillräcklig, fritt tillgänglig kapacitet eller en omedelbart förestående betydande kapacitetsökning hos exportören som tyder på en sannolikt starkt ökad subventionerad export till gemenskapens marknad, dock med hänsyn tagen till andra exportmarknader som skulle kunna ta emot ytterligare export.

iv) Huruvida importen sker till priser som i påtaglig utsträckning sänker priserna eller förhindrar prisökningar som annars skulle ha inträffat, varvid efterfrågan på ytterligare import kan antas öka.v) Lagerhållningen av den undersökta varan.

11. Ingen av dessa faktorer kan var för sig nödvändigtvis ge avgörande vägledning men de undersökta faktorerna skall sammantagna leda till slutsatsen att risken för ökad subventionerad import är överhängande och att väsentlig skada uppstår om en skyddsåtgärd inte vidtas.

Artikel 6

Definition av gemenskapsindustri

1. I denna förordning avses med gemenskapsindustri alla tillverkare inom gemenskapen av likadana varor eller de tillverkare vars sammanlagda tillverkning av varorna utgör en större del, i enlighet med artikel 7.8, av gemenskapens totala tillverkning av dessa varor, förutom när

i) tillverkare står i ekonomisk intressegemenskap med exportörer eller importörer eller själva är importörer av den vara som påstås vara subventionerad, då begreppet "gemenskapsindustri" kan tolkas som avseende övriga tillverkare,

ii) gemenskapens territorium med avseende på den aktuella varan i undantagsfall kan indelas i två eller flera konkurrerande marknader och tillverkarna inom varje marknad kan betraktas som en separat industri om a) tillverkarna inom en sådan marknad säljer hela eller nästan hela sin tillverkning av varan i fråga på denna marknad och b) efterfrågan på denna marknad inte i någon väsentlig utsträckning tillgodoses av tillverkare av varan i fråga som befinner sig på annat håll inom gemenskapen. Under sådana omständigheter kan skada anses föreligga även då en större del av den totala gemenskapsindustrin inte är skadad, under förutsättning att subventionerad import koncentreras till denna isolerade marknad och under förutsättning att den subventionerade importen skadar de tillverkare som står för hela eller nästan hela tillverkningen inom en sådan marknad.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall tillverkare anses stå i ekonomisk intressegemenskap till exportörer eller importörer endast om a) en av dem direkt eller indirekt kontrollerar den andre, eller b) båda är direkt eller indirekt kontrollerade av tredje part, eller c) de tillsammans, direkt eller indirekt, kontrollerar tredje part, om det finns anledning att anta eller misstänka att denna intressegemenskap är av sådan art att den berörda tillverkaren agerar annorlunda än vad tillverkare som inte står i ekonomiskt intressegemenskap gör. Vid tillämpningen av denna punkt skall det anses att en part kontrollerar den andre om den förre är i stånd att, rättslig eller praktiskt, styra eller begränsa den senares verksamhet.

3. Om gemenskapsindustrin tolkats att avse tillverkare inom ett visst område, skall exportörerna eller den regering som beviljar utjämningsbara subventioner ges möjlighet att erbjuda åtaganden i enlighet med artikel 10 för det berörda området. I detta fall skall vid fastställandet av huruvida åtgärderna ligger i gemenskapens intresse särskild hänsyn tas till regionens intresse. Om ett lämpligt åtagande inte erbjuds omgående eller om de situationer som avses i artikel 10.9 och 10.10 uppstår, kan en tillfällig eller definitiv utjämningstull införas för gemenskapen i sin helhet. I sådana fall kan tullen om det är praktiskt möjligt begränsas till bestämda tillverkare eller exportörer.

4. Bestämmelserna i artikel 5.8 skall tillämpas på denna artikel.

Artikel 7

Påbörjande av ett förfarande

1. Med undantag för vad som föreskrivs i artikel 10 skall en undersökning för att fastställa förekomst, grad och verkan av påstådd subventionering påbörjas när en fysisk eller juridisk person, eller en sammanslutning utan status som juridisk person, som företräder gemenskapsindustrin framför ett skriftligt klagomål.

i) Klagomålet kan inges till kommissionen eller till en medlemsstat som skall vidarebefordra det till kommissionen. Kommissionen skall skicka en kopia till medlemsstaterna av varje klagomål som den tar emot. Klagomålet skall anses vara framfört den första arbetsdagen efter det att klagomålet tillställts kommissionen med rekommenderat brev eller efter det att kommissionen utfärdat ett skriftligt mottagningsbevis.

ii) När en medlemsstat utan att klagomål har ingetts har tillräckliga bevis för att en subvention har beviljats och vållat gemenskapsindustrin skada skall den omedelbart meddela sådana bevis till kommissionen.

2. Ett klagomål i enlighet med punkt 1 skall innehålla tillräcklig bevisning om förekomsten av en utjämningsbar subvention (och, om möjligt dess omfattning), skada och orsakssamband mellan den subventionerade importen och den påstådda skadan. Klagomålet skall innehålla uppgifter som rimligen är tillgängliga för den klagande om följande:

i) Den klagandes identitet och en beskrivning av omfattningen och värdet av den klagandes tillverkning av likadana varor i gemenskapen. Om ett skriftligt klagomål görs av ombud för gemenskapsindustrin skall klagomålet visa vilken industri ombudet representerar genom en förteckning över samtliga kända tillverkare av likadana varor i gemenskapen (eller sammanslutningar av gemenskapstillverkare av sådana varor) och, så långt möjligt, uppgift om hur stor del av gemenskapsproduktionen som dessa tillverkare står för.

ii) En fullständig beskrivning av den vara som påstås vara subventionerad, en förteckning över ursprungs- eller exportländerna i fråga, varje känd exportörs eller utländsk tillverkares identitet samt en förteckning över kända importörer av varan i fråga.

iii) Bevis angående förekomsten, omfattningen och arten av subventionen i fråga samt bevis för att den är utjämningsbar.

iv) Uppgifter om hur volymen utvecklas av den import som påstås vara subventionerad, priseffekterna av denna import på likadan vara på gemenskapens marknad och följderna av denna import på gemenskapsindustrin, enligt vad som framgår av fakta och index som har betydelse för gemenskapsindustrin, t.ex. sådant som anges i artikel 5.3 och 5.5.

3. Kommissionen skall såvitt möjligt pröva riktigheten och tillförlitligheten av de bevis som presenterats i klagomålet och fastställa om de är tillräckliga för att motivera en undersökning.

4. En undersökning kan påbörjas för att fastställa om den påstådda subventioneringen är selektiv enligt artikel 3.2 och 3.3 i denna förordning.

5. En undersökning kan även påbörjas avseende ickeangripbar subventionering enligt artikel 3.7, 3.8 eller 3.9 för att fastställa om de villkor som anges i dessa punkter har uppfyllts.

6. Om en subvention beviljas inom ramen för ett subventionsprogram, som enligt bestämmelsen i artikel 8 i subventionsavtalet har anmälts till WTO-kommittén för subventioner och utjämningsåtgärder innan det började till- lämpas, och för vilket kommittén inte har fastställt att de relevanta villkoren i artikel 8 i subventionsavtalet inte har uppfyllts, skall en undersökning av subventioner som beviljats genom ett sådant program, inte påbörjas om inte en överträdelse av artikel 8 i subventionsavtalet har konstaterats antingen av det behöriga WTO-organet för biläggande av tvister eller genom förlikning enligt artikel 8.5 i subventionsavtalet.

7. En undersökning kan även påbörjas angående åtgärder av det slag som förtecknas i bilaga 4 till denna förordning, om de har ett inslag av subvention i enlighet med artikel 2, i syfte att fastställa huruvida åtgärderna i fråga är helt överensstämmande med bestämmelserna i bilaga 4.

8. En undersökning enligt punkt 1 skall inte påbörjas såvida det inte har fastställts, på grundval av en prövning av i vilken grad klagomålet har fått stöd eller mött motstånd från tillverkare av likadana varor i gemenskapen, att klagomålet är gjort av gemenskapsindustrin eller av dess ombud. Klagomålet skall anses vara gjort av gemenskapsindustrin eller dess ombud om det stöds av de gemenskapstillverkare vars sammanlagda tillverkning överstiger 50 % av den totala tillverkningen av likadana varor som görs av tillverkare som antingen stöder eller motsätter sig klagomålet. Dock skall undersökningen inte påbörjas om de gemenskapstillverkare som uttryckligen stöder framställningen tillsammans svarar för mindre än 25 % av gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning av likadana varor.

9. Kommissionen skall undvika att offentliggöra ansökan om påbörjande av en undersökning, såvida inte beslut redan fattats om att inleda en undersökning. Kommissionen skall dock, så snart som möjligt efter det att ett klagomål som är behörigen dokumenterat i enlighet med denna artikel har tagits emot och i alla händelser innan en undersökning påbörjas, underrätta regeringen i det berörda ursprungs- eller exportlandet, och denna regering skall bjudas in till överläggningar i syfte att klargöra situationen i fråga om de angelägenheter som avses i punkt 2 och att uppnå en ömsesidigt tillfredsställande lösning.

10. Om kommissionen på grund av särskilda omständigheter beslutar att inleda en undersökning utan att ha fått en skriftlig ansökan från gemenskapsindustrin eller dess ombud, skall den fortsätta undersökningen endast om den har tillräckliga bevis om utjämningsbar subventionering, skada och ett orsakssamband enligt vad som sägs i punkt 2, för att motivera undersökningen.

11. Bevisning om subventionering och skada skall prövas samtidigt vid beslutet om huruvida en undersökning skall påbörjas eller inte. Ett klagomål skall avslås om det inte finns tillräckliga bevis om vare sig subventionering eller skada. Ett förfarande i enlighet med denna artikel skall inte påbörjas mot länder vars import representerar en marknadsandel om mindre än 1 %, om dessa länder inte tillsammans svarar för 3 % eller mer av gemenskapens konsumtion.

12. Klagomålet får återkallas innan undersökningen påbörjats och skall då inte anses vara framfört.

13. Om det efter samråd framstår som uppenbart att bevismaterialet är tillräckligt för att påbörja ett förfarande, skall kommissionen påbörja detta förfarande inom 45 dagar efter det att klagomålet lämnades och offentliggöra ett meddelande om detta i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Om otillräckliga bevis har lämnats, skall den klagande, efter överläggningar, informeras om detta inom 45 dagar efter det att klagomålet lämnades till kommissionen.

14. Meddelandet om påbörjande av ett förfarande skall upplysa om att en undersökning påbörjats, ange den vara och de länder som berörs, ge en sammanfattning av de uppgifter som har tagits emot och föreskriva att alla relevanta uppgifter skall lämnas till kommissionen. Det skall även ange de tidsfrister inom vilka intresserade parter kan ge sig till känna, skriftligen ge sina synpunkter och lämna uppgifter, om dessa synpunkter och uppgifter skall beaktas vid undersökningen. I meddelandet skall även den tidsfrist anges inom vilken intresserade parter kan begära att få bli hörda av kommissionen i enlighet med artikel 8.5.

15. Kommissionen skall underrätta de exportörer, importörer och intresseorganisationer för dessa som den vet är berörda, liksom regeringen i ursprungs- eller exportlandet samt de klagande om att förfarandet har påbörjats och skall, med vederbörlig hänsyn tagen till skydd av konfidentiella uppgifter, tillställa de kända exportörerna liksom myndigheterna i ursprungs- eller exportlandet den fullständiga texten till det klagomål som mottagits i enlighet med punkt 1 och, på begäran, även andra intresserade parter. Om antalet berörda exportörer är synnerligen stort bör den fullständiga texten i det skriftliga klagomålet i stället enbart ställas till myndigheterna i ursprungs- eller exportlandet eller till det vederbörliga fackorganets förfogande.

16. En undersökning avseende utjämningstull skall inte hindra tullklarering.

Artikel 8

Undersökningen

1. Efter det att förfarandet har påbörjats skall kommissionen i samarbete med medlemsstaterna verkställa en undersökning på gemenskapsnivå. Denna undersökning skall omfatta såväl subvention som vållad skada och dessa skall undersökas samtidigt. För att säkerställa att undersökningsresultaten blir representativa skall en undersökningsperiod väljas som i fråga om subvention i normala fall omfattar den undersökningsperiod som anges i artikel 4.1. Uppgifter avseende en period som följer på undersökningsperioden skall i normala fall inte beaktas.

2. Parter som får frågeformulär i en utjämningstullundersökning skall ges minst 30 dagar att besvara dem. Tidsfristen för exportörerna skall räknas från och med den dag då de får frågeformuläret vilket skall anses ha skett inom en vecka eftet att det skickades eller översändes till vederbörande diplomatiska representation för ursprungs- eller exportlandet. En förlängning av 30-dagarsperioden kan, med vederbörlig hänsyn till de tidsgränser som gäller för undersökningen, beviljas när den ifrågavarande parten på grund av särskilda omständigheter kan förete goda skäl för en sådan förlängning.

3. Kommissionen kan begära att medlemsstaterna lämnar uppgifter, och medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa en sådan begäran. De skall skicka de begärda uppgifterna till kommissionen tillsammans med resultaten av varje inspektion, kontroll eller undersökning som utförts. Om dessa uppgifter är av allmänt intresse, eller om en medlemsstat så begär, skall kommissionen vidarebefordra dessa till medlemsstaterna under förutsättning att uppgifterna inte är av konfidentiell natur, i vilket fall en icke-konfidentiell sammanfattning skall skickas.

4. Kommissionen kan anmoda en medlemsstat att utföra alla nödvändiga kontroller och inspektioner, särskilt hos importörer, återförsäljare och gemenskapsproducenter, och att utföra undersökningar i tredje land, under förutsättning att de berörda företagen ger sitt samtycke och att regeringen i det ifrågavarande landet har blivit officiellt underrättad och inte gör någon invändning. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa vad kommissionen begär. Om kommissionen eller en medlemsstat begär detta, skall tjänstemän från kommissionen bemyndigas att biträda medlemsstaternas tjänstemän vid utförandet av deras åligganden.

5. De intresserade parter som har givit sig till känna i enlighet med artikel 7.14 skall höras om de, inom den tidsfrist som meddelats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, har lämnat en skriftlig begäran om detta och därvid påvisat att de är intresserade parter som troligen berörs av förfarandet och att det finns synnerliga skäl för att höra dem.

6. På begäran skall importörer, exportörer och klagande som har givit sig till känna i enlighet med artikel 7.14, regeringen i ursprungs- eller exportlandet och parter med motstridiga intressen ges tillfälle att sammanträffa så att motsatta uppfattningar och motargument kan framföras. Därvid skall hänsyn tas till behovet av att bevara uppgifter konfidentiella och av att säkerställa parternas intressen. Inte någon part skall vara skyldig att närvara vid ett möte, och underlåtenhet att göra detta skall inte skada den ifrågavarande partens sak. Muntliga uppgifter som lämnas i enlighet med denna punkt skall beaktas av kommissionen om de därefter bekräftas i skrift.

7. De klagande, regeringen i ursprungs- eller exportlandet, importörerna och exportörerna samt deras intresseorganisationer, användare och konsumentorganisationer som har givit sig till känna i enlighet med artikel 7.14 kan, på skriftlig begäran, få ta del av alla uppgifter som har lämnats till kommissionen av någon part i undersökningen, till skillnad från interna handlingar som upprättats av myndigheterna i gemenskapen eller dess medlemsstater, under förutsättning att dessa är relevanta för försvaret av deras intressen och inte är konfidentiella i enlighet med artikel 20 och att de används i undersökningen. Dessa parter får yttra sig över uppgifterna och deras kommentarer kan beaktas i den mån de är tillräckligt väl underbyggda.

8. Förutom i sådana fall som anges i artikel 19 skall det i möjligaste mån säkerställas att de uppgifter som lämnas av de intresserade parterna och som läggs till grund för de avgöranden som träffas är korrekta.

9. I fråga om förfaranden som inleds i enlighet med artikel 7.13 skall en undersökning i möjligaste mån avslutas inom ett år. Under alla omständigheter skall dessa undersökningar avslutas inom 13 månader efter det att de påbörjats och detta skall, vad beträffar åtaganden, ske på grundval av undersökningsresultat i enlighet med artikel 10 eller, vad beträffar slutliga åtgärder, undersökningsresultat i enlighet med artikel 11.

10. Under hela den tid som undersökningen pågår skall kommissionen ge regeringen i ursprungs- eller exportlandet tillräckliga möjligheter att fortsätta samråd i syfte att klargöra den faktiska situationen och att uppnå en ömsesidigt tillfredsställande lösning.

Artikel 9

Provisoriska åtgärder

1. Provisoriska åtgärder kan vidtas om en undersökning har påbörjats enligt bestämmelserna i artikel 7 och detta har offentliggjorts samt om berörda parter har givits tillräckliga möjligheter att inkomma med uppgifter och förklaringar i enlighet med artikel 7.14, och om ett preliminärt beslut har fattats om att den importerade varan beviljats utjämningsbara subventioner och att detta vållat gemenskapsindustrin skada samt att det ligger i gemenskapens intresse att förhindra denna skada. De provisoriska åtgärderna skall vidtas tidigast 60 dagar men inte senare än nio månader från den dag förfarandet påbörjats.

2. Beloppet på den tillfälliga utjämningstullen skall inte överstiga det sammanlagda beloppet på de tillfälligt fastställda utjämningsbara subventionerna och skall vara lägre än detta om det är tillräckligt för att undanröja den skada som vållats gemenskapsindustrin.

3. Provisoriska åtgärder skall utgöras av säkerheter, och övergången av de ifrågavarande varorna till fri omsättning i gemenskapen skall ske på villkor att en sådan säkerhet ställs.

4. Kommissionens skall efter samråd eller, i extremt brådskande fall, efter att ha informerat medlemsstaterna vidta tillfälliga åtgärder. I det senare fallet skall samråd äga rum senast 10 dagar efter det att kommissionen har meddelat medlemsstaterna om de åtgärder som vidtagits.

5. Om en medlemsstat begär ett omedelbart ingripande av kommissionen och om villkoren i artikel 9.1 är uppfyllda, skall kommissionen, inom högst fem arbetsdagar efter det att denna begäran har mottagits, fatta beslut om huruvida en utjämningstull skall införas.

6. Kommissionen skall omedelbart underrätta rådet och medlemsstaterna om varje beslut som fattats i enlighet med denna artikel. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut.

7. Tillfälliga utjämningstullar skall ha en giltighetstid om högst fyra månader.

Artikel 10

Åtaganden

1. Undersökningar får avslutas utan att tillfälliga eller slutliga tullar införs, om ett tillfredsställande frivilligt åtagande görs med innebörden att

i) ursprungs- eller exportlandets regering åtar sig att upphöra med eller begränsa subventionen eller att vidta andra åtgärder som påverkar dess verkningar, eller

ii) exportören åtar sig att ändra sina priser eller att upphöra med export till det ifrågavarande området så länge som denna export beviljas utjämningsbara subventioner, så att kommissionen efter samråd kan övertygas om att subventionernas skadliga verkningar upphör. Prishöjningar enligt sådana åtaganden skall inte vara större än vad som är nödvändigt för att eliminera den ifrågavarande subventionen, och bör vara lägre än den utjämningsbara subventionen om sådana prishöjningar är tillräckliga för att häva skadan på gemenskapsindustrin.

2. Kommissionen kan föreslå åtaganden, men en regering eller exportör skall inte vara förpliktad att göra ett sådant åtagande. Det faktum att en regering eller en exportör inte erbjuder ett sådant åtagande eller godtar en uppmaning att göra detta skall inte på något vis påverka bedömningen av ärendet. Det kan dock fastställas att ett hot om skada med större sannolikhet kommer att förverkligas om den subventionerade importen fortsätter. Åtaganden av regeringar eller exportörer skall inte begäras eller godtas om det inte vid en preliminär bedömning har konstaterats att subvention har beviljats och att denna subvention har vållat skada. Förutom i särskilda fall kan åtaganden inte erbjudas senare än vid slutet av den period under vilken yttranden kan avges i enlighet med artikel 21.5.

3. Åtaganden som erbjudits behöver inte godtas om det är praktiskt svårt att genomföra dem, t.ex. om antalet faktiska eller möjliga exportörer är alltför stort eller av andra orsaker, inbegripet sådana av allmänpolitisk karaktär. Exportören eller ursprungsrespektive exportlandets regering kan få ta del av de uppgifter som ligger till grund för det tilltänkta avslaget och ges tillfälle att yttra sig. Skälen för avslaget skall anges i det slutgiltiga beslutet.

4. De parter som föreslår ett åtagande skall lämna en icke-konfidentiell version av detta åtagande så att de parter som har intresse av undersökningen kan få tillgång till denna.

5. Om ett åtagande efter samråd godtas och den rådgivande kommittén inte har några invändningar, skall undersökningen avslutas. I alla övriga fall skall kommissionen omedelbart förelägga rådet en rapport om resultaten av samråden tillsammans med ett förslag om att förfarandet skall avslutas. Förfarandet skall anses vara avslutat om inte rådet med kvalificerad majoritet har beslutat om annat inom en månad.

6. Om ett åtagande godtas, skall undersökningen angående subventionering och skada normalt fullföljas. Om det i ett sådant fall fastställs att subventionering och skada inte förelegat, skall åtagandet automatiskt upphöra utom i de fall ett sådant fastställande i stor utsträckning beror på ett åtagande. I sådana fall kan myndigheterna begära att åtagandet fortsätter att gälla under en skälig period. Om subventionering och skada fastställs, skall åtagandet fortsätta att gälla i oförändrad form och i enlighet med denna förordning.

7. Kommissionen skall begära att den regering eller exportör vars åtagande godtagits regelbundet lämnar uppgifter om åtagandet uppfyllande och tillåter kontroll av relevanta uppgifter. Om dessa krav inte uppfylls skall detta skall detta betraktas som ett brott mot åtagandet.

8. Om åtaganden från vissa exportörer godtas medan en undersökning pågår skall de i enlighet med artikel 13 anses träda i kraft från och med den dag då undersökningen avslutas för ursprungs- eller exportlandet.

9. Om en part bryter mot eller återtar ett åtagande skall en slutlig tull införas i enlighet med artikel 11 på grundval av de faktiska omständigheter som konstaterats i samband med den undersökning som ledde till att åtagandet gjordes, under förutsättning att denna undersökning avslutades med ett slutgiltigt fastställande av att subvention och skada förelåg och att den berörda exportören, eller regeringen i ursprungsrespektive exportlandet, har givits tillfälle att avge kommentarer, utom i de fall där exportören eller regeringen i fråga återtar sitt åtagande.

10. En tillfällig tull kan efter samråd införas i enlighet med artikel 9 på grundval av de bästa uppgifter som finns tillgängliga, om det finns anledning att tro att ett åtagande brutits, eller, vad beträffar brott mot eller återtagande av åtagande, om den undersökning som ledde till åtagandet inte har avslutats.

Artikel 11

Avslut utan att åtgärder vidtas samt införande av slutlig tull

1. Om klagomålet återtas kan förfarandet avslutas, om inte ett sådant avslut strider mot gemenskapens intressen.

2. Om det efter samråd fastställs att skyddsåtgärder inte är nödvändiga och den rådgivande kommittén inte har några invändningar mot detta skall undersökningen eller förfarandet avslutas. I alla övriga fall skall kommissionen omedelbart förelägga rådet en rapport om resultaten av samråden tillsammans med ett förslag om att förfarandet skall avslutas. Förfarandet skall anses vara avslutat om inte rådet inom en månad med kvalificerad majoritet har beslutat annorlunda.

3. Förfarandet skall omedelbart avslutas om det konstateras att de utjämningsbara subventionernas storlek är minimal, i enlighet med bestämmelserna i punkt 5, eller den faktiska eller potentiella subventionerade importens volym är försumbar.

4. För alla förfaranden som påbörjas i enlighet med artikel 7.13 skall skada normalt anses som försumbar när importens marknadsandel understiger de procentsatser som fastställs i artikel 7.11. Vad beträffar undersökningar av import från utvecklingsländer skall den subventionerade importens volym även anses vara försumbar om den understiger 4 % av den sammanlagda importen av likadana varor till gemenskapen, under förutsättning att importen från utvecklingsländer, vars enskilda andelar av den sammanlagda importen understiger 4 %, inte tillsammans utgör mer än 9 % av den sammanlagda importen av likadana varor till gemenskapen.

5. För samma undersökningar skall de utjämningsbara subventionernas storlek anses vara minimal om de i värde understiger 1 %, med undantag för

a) undersökningar av import från utvecklingsländer där minimitröskeln för värdet skall vara 2 %, och

b) de utvecklingsländer som är medlemmar i WTO och som anges i bilaga VII till subventionsavtalet och de utvecklingsländer som är medlemmar i WTO och som helt har avskaffat exportsubventioner enligt definitionen i artikel 3.4 a i denna förordning, där minimitröskeln för värdet skall vara 3 %. Om tillämpningen av denna bestämmelse är betingad av att exportsubventioner avskaffas skall den tillämpas från och med den dag då avskaffandet av exportsubventioner meddelas WTO-kommittén för subventioner och utjämningsåtgärder, och så länge som exportsubventioner inte beviljas av det ifrågavarande utvecklingslandet. Denna bestämmelse skall upphöra att gälla åtta åt efter det att WTO-avtalet trätt i kraft,

dock under förutsättning att det endast är undersökningen som avslutas när den utjämningsbara subventionens storlek understiger den relevanta minimitröskeln för enskilda exportörer och att exportörerna även fortsättningsvis omfattas av förfarandet och kan bli föremål för en översyn som genomförs i enlighet med artikel 13 för det ifrågavarande landet.

6. Om det av de faktiska omständigheter som slutligen konstateras framgår att utjämningsbara subventioner och skada föreligger och att det ligger i gemenskapens intresse att göra ett ingripande i enlighet med artikel 22, skall rådet med enkel majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha samrått med den rådgivande kommittén fatta beslut om att införa en slutlig utjämningstull, om inte subventionen eller subventionerna dras tillbaka eller det kan påvisas att subventionerna inte längre utgör en förmån för de berörda exportörerna. Om tillfälliga tullar är i kraft skall ett förslag om slutliga åtgärder föreläggas rådet senast en månad innan dessa tullar upphör att gälla. Utjämningstullens belopp får inte överstiga det belopp som fastställts i enlighet med denna förordning för de utjämningsbara subventioner som expotörerna faktiskt haft förmån av, men bör vara lägre än det sammanlagda utjämningsbara subventionsbeloppet om en sådan lägre tull är tillräcklig för att avhjälpa den skada som vållats gemenskapsindustrin.

7. En utjämningstull vars storlek är anpassad för varje enskilt fall skall införas på ett icke-diskriminerande sätt på all import av den ifrågavarande varan, oavsett ursprung, om det konstateras att den haft förmån av en utjämningsbar subvention som vållar skada, med undantag för import för vilken ett åtagande har godtagits i enlighet med denna förordning. I förordningen skall den tillämpliga tullsatsen för varje leverantör anges, eller, om detta inte är möjligt, namnet på varje ifrågavarande leverantörsland.

8. Om kommissionen har begränsat sin undersökning i enlighet med artikel 18, skall den utjämningstull som läggs på import från exportörer eller producenter som givit sig till känna i enlighet med artikel 18, men som inte omfattades av undersökningen, inte överstiga det vägda genomsnittet av de utjämningsbara subventioner som fastställts för parterna i stickprovet. Vid tillämpningen av denna punkt skall kommissionen bortse från varje utjämningsbart subventionsbelopp som är noll eller understiger minimitröskeln och från utjämningsbara subventioner som fastställts under de omständigheter som anges i artikel 19. Myndigheterna skall tillämpa individuella tullsatser på import från de exportörer eller producenter som i enlighet med artikel 18 beviljas individuell behandling.

Artikel 12

Retroaktiv verkan

1. Provisoriska åtgärder och slutliga utjämningstullar skall endast tillämpas på varor som införs för konsumtion efter det att beslut enligt artiklarna 9.1 respektive 11.6 trätt i kraft, med undantag för vad som sägs i denna förordning.

2. Om en tillfällig tull har tillämpats och det slutliga konstaterandet av de faktiska omständigheterna visar på utjämningsbara subventioner och skada, skall rådet, oavsett om en slutlig utjämningstull skall uppbäras, fatta beslut om i vilken mån den tillfälliga tullen slutgiltigt skall införas. I detta sammanhang skall "skada" varken innefatta en väsentlig försening vid upprättandet av en gemenskapsindustri eller hot om väsentlig skada, utom i de fall där det visar sig att ett sådant hot skulle förverkligas om inte tillfälliga åtgärder hade vidtagits. I alla övriga fall av sådant hot eller sådan försening skall de tillfälliga tullavgifterna återställas och slutliga tullar endast införas från och med den dag då det slutligen fastställs att hot om skada eller en väsentlig försening föreligger.

3. Om den slutliga utjämningstullen är högre än den tillfälliga tullen, skall mellanskillnaden inte tas ut. Om den slutliga tullen är lägre än den tillfälliga tullen, skall tullen beräknas på nytt. Om ett slutligt negativt beslut fattas skall den tillfälliga tullen inte bekräftas.

4. Varor som införts för konsumtion kan beläggas med en slutlig utjämningstull tidigast 90 dagar före den dag de tillfälliga åtgärderna började tillämpas, men inte innan undersökningen påbörjades, under förutsättning att importen har registrerats i enlighet med artikel 15.5, att kommissionen har givit de berörda importörerna tillfälle att yttra sig och att det har konstaterats att

i) det är fråga om kritiska omständigheter under vilka vad gäller den ifrågavarande subventionerade varan har vållats en skada som är svår att åtgärda på grund av massiv import under en relativt kort tid av en vara som har fördel av utjämningsbara subventioner enligt bestämmelserna i denna förordning, och att

ii) det anses nödvändigt att fastställa retroaktiva utjämningstullar för denna import i syfte att förhindra att en sådan skada återuppstår.

5. I fråga om brott mot eller återtagande av åtaganden kan slutliga tullar tas ut i enlighet med denna förordning på varor som införts för konsumtion högst 90 dagar innan tillfälliga åtgärder började tillämpas, under förutsättning att importen har registrerats i enlighet med artikel 15.5 och att varor som infördes innan åtagandet bröts eller återtogs inte beläggs med en sådan retroaktiv tull.

Artikel 13

Giltighetstid, översyn och återbetalning

1. En utjämningsbar åtgärd skall endast vara i kraft så länge och i den utsträckning som det är nödvändigt för att motverka utjämningsbara subventioner som orsakar skada.

A. Översyn vid giltighetstidens slut

2. En slutlig utjämningsåtgärd skall sluta att gälla fem år efter det att den infördes eller fem år från den dag den senaste översynen gjordes av såväl subvention som skada, om det inte vid en översyn konstateras att ett hävande av åtgärden sannolikt skulle innebära en fortsatt eller förnyad subvention och skada. En sådan översyn vid giltighetstidens slut skall påbörjas på kommissionens initiativ eller på begäran av eller på vägnar av gemenskapens producenter och åtgärden skall kvarstå i avvaktan på resultatet av översynen.

3. En översyn vid giltighetstidens slut skall påbörjas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att ett hävande av åtgärden sannolikt skulle innebära fortsatt eller förnyad subvention och skada. Ett sådant antagande kan t.ex. göras på grund av bevis för fortsatt subvention och skada eller bevis för att skadans avhjälpande helt eller delvis är beroende av att åtgärden har vidtagits eller bevis för att exportörernas omständigheter eller marknadsvillkoren är av en sådan karaktär att det finns anledning att förmoda att den skadliga subventioneringen fortsätter.

4. När undersökningar enligt detta avsnitt genomförs skall exportörerna, importörerna, regeringen i ursprungs- eller exportlandet samt de klagande ges tillfälle att utveckla, avvisa eller kommentera de uppgifter som lämnats i begäran om översyn, och slutsatserna skall göras med vederbörligt beaktande av all relevant och väl underbyggd bevisning som lämnas avseende frågan huruvida ett hävande av åtgärderna skulle innebära fortsatt eller förnyad subvention och skada.

5. I enlighet med detta avsnitt skall ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning vid en lämplig tidpunkt under det sista år åtgärderna är i kraft i enlighet med denna punkt. Därefter skall gemenskapens producenter senast tre månader innan femårsperioden löper ut ha rätt att lämna in en begäran om översyn i enlighet med punkt 3. Ett tillkännagivande om åtgärdernas faktiska upphörande i enlighet med detta avsnitt skall även offentliggöras.

B. Interimistisk översyn

6. Om så är nödvändigt kan behovet av en fortsatt tillämpning av åtgärder också undersökas på kommissionens initiativ eller på begäran av en medlemsstat eller, under förutsättning att en rimlig tid om minst ett år gått sedan den slutliga åtgärden infördes, på en begäran av en exportör eller importör eller av gemenskapens producenter eller regeringen i ursprungs- eller exportlandet, om begäran innehåller tillräckliga bevis för att det finns behov av en sådan interimistisk översyn.

7. En interimistisk översyn skall påbörjas när ansökan härom innehåller tillräckliga bevis för att fortsatt tillämpning av åtgärden inte längre är nödvändig för att motverka den utjämningsbara subventionen eller att sannolikheten är liten för en fortsatt eller förnyad skada om åtgärden hävs eller ändras, eller att åtgärden inte, eller inte längre, är tillräcklig för att utjämna den skadevållande subventionen.

8. Om en utjämningstull som är lägre än de utjämningsbara subventionerna har införts skall en interimistisk undersökning påbörjas, om gemenskapens producenter framlägger tillräckliga bevis för att denna tull inte har medfört någon ändring eller endast en otillräcklig ändring av försäljningspriset på den till gemenskapen importerade varan. Om det vid undersökningen framkommer att detta antagande är korrekt kan utjämningstullen höjas för att den prishöjning som krävs för att avhjälpa skadan skall uppnås, men den höjda tullsatsen får inte överstiga det utjämningsbara subventionsbeloppet.

9. Vid undersökningar som genomförs i enlighet med detta avsnitt kan kommissionen bl.a. undersöka om de omständigheter som rör subvention och skada har ändrats väsentligt, eller om föreliggande åtgärder leder till avsedda resultat för att avhjälpa den skada som tidigare konstaterats i enlighet med artikel 5 i denna förordning. I detta sammanhang skall vid det slutgiltiga avgörandet all relevant och väl underbyggd bevisning beaktas.

C. Påskyndande av översyn

10. En exportör vars export belagts med en slutlig utjämningstull men som, på andra grunder än vägran att samarbeta med kommissionen, inte undersökts enskilt vid den ursprungliga undersökningen, skall på begäran ha rätt till en påskyndad översyn så att kommissionen snabbt kan fastställa en individuell utjämningstullsats för denne exportör. En sådan översyn skall påbörjas efter samråd med den rådgivande kommittén och sedan gemenskapens producenter givits tillfälle att yttra sig.

D. Allmänna bestämmelser om översyn

11. Tillämpliga bestämmelser i artiklarna 7 och 8, med undantag för dem som avser tidsfrister, skall gälla för översyn som genomförs i enlighet med punkterna 2 5, 6 9 och 10. En sådan översyn skall genomföras snabbt och normalt avslutas inom 12 månader efter det att den påbörjades.

12. Översyn i enlighet med denna artikel skall påbörjas av kommissionen efter samråd med den rådgivande kommittén. Om det vid översynen visar sig motiverat skall åtgärderna upphävas eller upprätthållas i enlighet med punkterna 2 5, eller upphävas, upprätthållas eller ändras i enlighet med punkterna 6 9 och 10 av det gemenskapsorgan som ansvarat för deras införande. Om åtgärderna upphävs för enskilda exportörer men inte för landet i sin helhet, skall dessa exportörer även fortsättningsvis omfattas av förfarandet och kunna underkastas en förnyad undersökning vid någon senare översyn som genomförs för det ifrågavarande landet i enlighet med denna artikel.

13. Om en översyn av åtgärder i enlighet med punkterna 6 9 ännu inte är avslutad då åtgärdernas giltighetstid löper ut i enlighet med punkterna 2 5, skall åtgärderna även undersökas med hänsyn till bestämmelserna i punkterna 2 5.

E. Återbetalningar

14. Trots punkterna 2 5 kan en importör begära återbetalning av tull som utkrävts, om det framkommer att det belopp på den utjämningsbara subventionen som låg till grund för den erlagda tullavgiften har avvecklats eller sänkts till en nivå som är lägre än den gällande tullsatsen.

15. Vid begäran om återbetalning av utjämningstull skall importören inge en ansökan till kommissionen. Ansökningen skall inges via den medlemsstat på vars territorium varorna övergick till fri omsättning, inom sex månader från den dag då den slutliga tullens storlek bestämdes av de behöriga myndigheterna eller den dag då beslut fattades om att slutligt uppbära de belopp som säkrats som tillfällig tull. Medlemsstaterna skall omedelbart vidarebefordra denna begäran till kommissionen.

16. En begäran om återbetalning skall endast anses behörigen grundad om den innehåller exakta uppgifter om den återkrävda utjämningstullens storlek samt alla tullhandlingar avseende beräkning och betalning av detta belopp. Den skall även innehålla bevis om storleken på de utjämningsbara subventioner som exportören eller producenten erhållit under en representativ period och som ligger till grund för tullen. I de fall då importören inte står i affärsmässig förbindelse med den ifrågavarande exportören eller producenten och dessa uppgifter inte är direkt tillgängliga eller då exportören eller producenten inte är villig att överlämna dem till importören, skall begäran i fråga innehålla en försäkran av exportören eller producenten om att beloppet på den utjämningsbara subventionen har sänkts eller avvecklats i enlighet med denna artikel, och att det relevanta bevismaterialet kommer att tillställas kommissionen. Om detta bevismaterial från exportören eller producenten inte framläggs inom en rimlig tid skall begäran avslås.

17. Kommissionen skall efter samråd med den rådgivande kommittén fatta beslut om huruvida och i vilken omfattning en begäran skall beviljas och den kan även, vid vilken tidpunkt som helst, fatta beslut om att påbörja en interimistisk översyn, varvid resultaten av denna översyn, som skall genomföras i enlighet med bestämmelserna för översyn, skall användas för att fastställa om och i vilken omfattning en återbetalning är berättigad. Återbetalning av tull skall i normala fall ske inom tolv månader, och inte under några omständigheter senare än 18 månader efter det att en importör av den vara som belagts med utjämningstull har ingivit en behörigen dokumenterad begäran om återbetalning. Utbetalning av det återkrävda beloppet bör normalt göras av medlemsstaterna inom 90 dagar efter det ovan nämnda beslutet.

F. Slutbestämmelser

18. Vid varje översyn eller undersökning avseende återbetalning som genomförs i enlighet med denna artikel skall kommissionen, i den mån omständigheterna inte har förändrats, med vederbörligt beaktande av bestämmelserna i artiklarna 4 och 18 i denna förordning, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som resulterade i införandet av den ifrågavarande tullen.

Artikel 14

Kringgående

1. Utjämningstullar som har införts i enlighet med denna förordning kan utvidgas till att omfatta import av likadana varor, eller delar därav, från tredje land om de gällande åtgärderna kringgås. Kringgående skall definieras som en förändring i handelsmönstret mellan tredje land och gemenskapen som hänför sig till sådan raxis, eller sådana arbets- eller bearbetningsprocedurer för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk anledning finns än införandet av utjämningstull, samt att det finns bevis för att effekterna av denna tull undergrävs i fråga om priser på eller kvantiteter av likadana varor, och att den importerade likadana varan eller delar av den fortfarande subventioneras.

2. Undersökningar skall påbörjas i enlighet med denna artikel när en begäran innehåller tillräckliga bevis för de faktorer som anges i punkt 1. Undersökningarna skall påbörjas, efter samråd med den rådgivande kommittén, genom en kommissionsförordning i vilken tullmyndigheterna även skall åläggas att antingen registrera importen i enlighet med artikel 15.5 eller begära säkerheter. Undersökningarna skall genomföras av kommissionen med eventuellt bistånd av tullmyndigheterna och skall avslutas inom nio månader. Om det slutgiltigt framkommer att en utvidgning av åtgärderna är berättigad skall rådet med enkel majoritet på förslag av kommissionen införa denna utvidgning från och med den dag då registrering i enlighet med artikel 15.5 började tillämpas eller säkerheter började krävas. Tillämpliga bestämmelser i denna förordning om förfarande avseende påbörjande och genomförande av undersökningar skall gälla i enlighet med denna artikel.

3. Varor som åtföljs av ett tullcertifikat som intygar att importen av varorna inte utgör ett kringgående skall inteomfattas av registrering i enlighet med artikel 15.5 eller andra åtgärder. Sådana certifikat kan på skriftlig begäran utfärdas till importörer av myndigheter som är behöriga att göra det efter bemyndigande genom ett beslut av kommissionen, efter samråd med den rådgivande kommittén, eller av rådet i beslutet att införa åtgärder, och certifikaten skall vara giltiga för den period och på de villkor som anges i dem.

4. Inget av det som sägs i denna artikel skall utesluta den normala tillämpningen av gällande tullbestämmelser.

Artikel 15

Allmänna bestämmelser

1. Tillfälliga eller slutliga utjämningstullar skall införas genom förordning och uppbäras av medlemsstaterna i den form, till angiven tullsats och i enlighet med de villkor som fastställs i den förordning genom vilken dessa tullar införs. Dessa tullar skall även uppbäras oberoende av de tullar, skatter och andra avgifter som import normalt beläggs med. Inte någon vara skall beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention.

2. Förordningar genom vilka tillfälliga eller slutliga utjämningstullar införs, eller förordningar alternativt beslut genom vilka åtaganden godtas eller genom vilka undersökningar och förfaranden avslutas skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Sådana förordningar eller beslut skall särskilt, och med vederbörligt beaktande av skyddet för konfidentiella uppgifter, innehålla exportörernas namn, om så är möjligt, eller de berörda länderna, en beskrivning av varan och en sammanfattning av de uppgifter och överväganden som är relevanta vid fastställandet av de utjämningsbara subventionerna och skadan. I varje enskilt ärende skall en kopia av förordningen eller beslutet skickas till kända intresserade parter. Bestämmelserna i denna punkt skall i tillämpliga delar även gälla översyner.

3. Särskilda bestämmelser, i synnerhet avseende den gemensamma definitionen av ursprungsbegreppet i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(3), kan antas i eller i enlighet med den här förordningen.

4. Om det ligger i gemenskapens intresse kan tillämpningen av åtgärder som införs i enlighet med denna förordning, genom ett beslut av kommissionen och efter samråd med den rådgivande kommittén, avbrytas under en period om nio månader.

Detta tillfälliga avbrott kan förlängas med en ytterligare period om högst ett år om rådet med enkel majoritet på förslag av kommissionen fattar beslut om detta. Åtgärder får endast avbrytas om marknadsförhållanden tillfälligt har ändrats till den grad att det finns anledning att förmoda att skada inte kommer att uppstå om åtgärderna avbryts, och under förutsättning att gemenskapsindustrin har givits tillfälle att yttra sig och att dessa yttranden har beaktats. Åtgärder kan vid vilken tidpunkt som helst återinföras om anledningen till att de avbröts inte längre är giltig.

5. Kommissionen kan efter samråd med den rådgivande kommittén begära att tullmyndigheterna vidtar ändamålsenliga åtgärder för att registrera importen, så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen. På väl grundad begäran av gemenskapsindustrin kan import göras till föremål för registrering. Registrering skall införas genom förordning i vilken ändamålet med åtgärden skall anges och, i tillämpliga fall, det uppskattade beloppet på eventuella framtida betalningsförpliktelser. Import kan inte göras till föremål för registrering under en period som är längre än nio månader.

6. Medlemsstaterna skall månadsvis till kommissionen rapportera de importerade mängderna av varor som omfattas av undersökning och åtgärder samt beloppet på de tullar som uppburits i enlighet med denna förordning.

Artikel 16

Samråd

1. Varje samråd som fastställs i denna förordning skall, med undantag för dem som avses i artiklarna 7.9 och 8.10, ske i en rådgivande kommitté som skall bestå av företrädare för varje medlemsstat med en företrädare för kommissionen som ordförande. Samråd skall hållas omedelbart efter en medlemsstats begäran eller på initiativ av kommissionen, och i vart fall inom en tidsram som gör det möjligt att respektera de tidsfrister som fastställs i denna förordning.

2. Kommittén skall sammanträda på kallelse av ordföranden. Han skall så snart som möjligt lämna medlemsstaterna alla nödvändiga uppgifter.

3. Om så är nödvändigt kan samråd ske i enbart skriftlig form. I sådana fall skall kommissionen underrätta medlemsstaterna och ange en tidsfrist inom vilken de har rätt att avge yttranden eller begära ett muntligt samråd som ordföranden skall ordna, under förutsättning att det muntliga samrådet kan äga rum inom en tidsram som gör det möjligt att respektera de tidsfrister som fastställs i denna förordning.

4. Samråd skall i synnerhet avse

i) förekomsten av utjämningsbara subventioner och metoder för att fastställa deras storlek,

ii) förekomst och omfattning av skada,iii) orsakssambandet mellan den subventionerade importen och skadan,

iv) de åtgärder som under föreliggande omständigheter är ändamålsenliga i syfte att förhindra eller avhjälpa den skada som vållats av utjämningsbara subventioner samt bestämmelser för att genomföra sådana åtgärder.

Artikel 17

Kontrollbesök

1. Kommissionen skall om den finner detta lämpligt genomföra besök hos importörer, exportörer, återförsäljare, agenter, producenter, handelssammanslutningar och -organisationer för att gå igenom deras böcker och kontrollera de uppgifter som lämnats om subventioner och skada. Utan ett korrekt och i rätt tid inlämnat svar får kontrollbesök inte genomföras.

2. Kommissionen kan vid behov utföra undersökningar i tredje land, under förutsättning att de berörda företagen ger sitt samtycke, att företrädare för det ifrågavarande landets regering underrättas och att denna inte motsätter sig undersökningen. Så snart kommissionen har fått de berörda företagens samtycke bör den underrätta myndigheterna i ursprungs- eller exportlandet om namn och adress på de företag som skall besökas och de datum som överenskommits.

3. De berörda företagen skall underrättas om arten av de uppgifter som skall kontrolleras vid kontrollbesöket och om alla övriga uppgifter som skall lämnas, vilket inte förhindrar att det på grundval av de uppgifter som framkommer vid kontrollbesöket kan krävas att ytterligare detaljuppgifter lämnas.

4. Vid undersökningar som genomförs i enlighet med denna artikel skall kommissionen biträdas av tjänstemän från de medlemsstater som begär detta.

Artikel 18

Stickprov

1. I sådana fall där antalet klagande, exportörer eller importörer, varatyper eller transaktioner är betydande kan undersökningen begränsas till ett lämpligt antal parter, varor eller transaktioner genom statistiskt representativa stickprov på grundval av de uppgifter som finns tillgängliga vid tidpunkten för urvalet, eller till den största representativa volym av produktion, försäljning eller export som rimligen kan undersökas under den tid som står till förfogande.

2. Det slutgiltiga urvalet av parter, varatyper eller transaktioner som görs i enlighet med dessa bestämmelser om stickprov ligger hos kommissionen, men urvalet skall i möjligaste mån göras i samråd med de berörda parterna och med deras samtycke, under förutsättning att dessa parter inom tre veckor efter det att förfarandet påbörjats givit sig till känna och lämnat tillräckliga uppgifter för att ett representativt stickprov skall kunna göras.

3. I sådana fall där undersökningen har begränsats i enlighet med denna artikel skall ett individuellt belopp för utjämningsbar subvention likväl beräknas för varje exportör eller producent som inte ursprungligen har utvalts och som lämnar de nödvändiga uppgifterna inom de tidsfrister som fastställs i denna förordning, med undantag för de fall där antalet exportörer eller producenter är så stort att individuella undersökningar skulle bli orimligt betungande och förhindra att undersökningen avslutas i rätt tid.

4. Om beslut fattas om stickprovstagning och några eller alla utvalda parter inte samarbetar fullt ut och om detta i betydande grad kan antas påverka resultatet av undersökningen, får ett nytt stickprov väljas ut. Vid en fortsatt ovilja till samarbete eller om det inte finns tillräckligt med tid för att välja ut ett nytt stickprov, skall dock tillämpliga bestämmelser i artikel 19 gälla.

Artikel 19

Bristande samarbete

1. I sådana fall där någon intresserad part vägrar att ge tillgång till, eller på något annat sätt inte lämnar nödvändiga uppgifter inom de tidsfrister som fastställs i denna förordning, eller lägger väsentliga hinder i vägen för undersökningen, kan preliminära eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av de uppgifter som finns tillgängliga. Om det framkommer att någon intresserad part har lämnat falska eller missvisande uppgifter skall dessa lämnas utan beaktande och de uppgifter som finns tillgängliga kan användas som underlag. Intresserade parter bör uppmärksammas på konsekvenserna av bristande samarbete.

2. Svar som inte lämnas i datoriserad form skall inte anses utgöra bristande samarbete, under förutsättning att den intresserade parten kan visa att avgivande av svar på det sätt som begärts skulle resultera i orimliga extrakostnader eller vara orimligt betungande.

3. Även om de uppgifter som lämnas av en intresserad part inte är perfekta i varje avseende bör de inte lämnas utan beaktande, under förutsättning att eventuella brister inte är sådana att de gör det orimligt svårt att komma fram till rimliga och tillförlitliga slutsatser och under förutsättning att uppgifterna lämnas på ett korrekt sätt och i rätt tid, är kontrollerbara och att den berörda parten har handlat efter bästa förmåga.

4. Om bevis eller uppgifter inte godtas bör den part som lämnat dem omedelbart underrättas om orsakerna till detta och ges tillfälle att lämna ytterligare förklaringar inom den fastställda tidsfristen. Om förklaringarna inte anses vara tillfredsställande bör anledningen till att dessa bevis eller uppgifter avvisas meddelas och anges i de slutsatser som offentliggörs.

5. Om avgöranden, inbegripet sådana som avser utjämningsbara subventioners storlek, fattas på grundval av bestämmelserna i punkt 1, inklusive de uppgifter som lämnas i klagomålet, bör de om möjligt och med beaktande av tidsfristerna för undersökningen kontrolleras mot uppgifter från andra oberoende källor som kan stå till förfogande, exempelvis offentliggjorda prislistor, officell importstatistik och uppgifter om tulluppbörd, eller uppgifter som andra intresserade parter lämnat som ett led i undersökningen.

6. Om någon intresserad part inte samarbetar eller endast samarbetar delvist och relevanta uppgifter på detta sätt undanhålls kan resultatet utfalla mindre gynnsamt för den ifrågavarande parten än om denne hade samarbetat.

Artikel 20

Konfidentiell behandling

1. Uppgifter som till sin natur är konfidentiella (t.ex. för att framläggandet av dem skulle utgöra en klar konkurrensfördel för en konkurrent eller skulle vara till betydlig skada för den person som lämnar uppgifterna, eller för den person som lämnat dessa till den förstnämnda personen) eller som lämnas konfidentiellt av parter i en undersökning, skall på välmotiverad begäran behandlas konfidentiellt av myndigheterna.

2. Intresserade parter som lämnar konfidentiella uppgifter skall anmodas att lämna icke-konfidentiella sammanfattningar av dessa. Dessa sammanfattningar skall vara tillräckligt detaljerade för att det skall vara möjligt att komma till en rimlig förståelse av det egentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna. Under särskilda omständigheter får dessa parter ange att de ifrågavarande uppgifterna inte kan sammanfattas. Under sådana särskilda omständigheter skall en förklaring lämnas om skälen till att uppgifterna inte kan sammanfattas.

3. Om en begäran om konfidentiell behandling inte anses berättigad och om den person som lämnar uppgifterna antingen är ovillig att göra uppgifterna tillgängliga eller att tillåta att de yppas i en allmän eller sammanfattad form, får dessa uppgifter lämnas utan beaktande, om det inte från lämpliga källor på ett tillfredsställande sätt går att påvisa att uppgifterna är korrekta. Begäran om konfidentiell behandling skall inte avvisas godtyckligt.

4. Denna artikel skall inte hindra gemenskapens myndigheter att yppa allmän information och särskilt de skäl som legat till grund för beslut i enlighet med denna förordning, och inte heller att yppa den bevisning som gemenskapens myndigheter stött sig på i den mån det är nödvändigt att redogöra för dessa skäl vid en rättegång. Ett sådant yppande måste ske med beaktande av de berörda parternas legitima intresse av att deras affärs- eller statshemligheter inte röjs.

5. Rådet, kommissionen och medlemsstaterna, eller tjänstemän hos någon av dessa, skall inte yppa några uppgifter som lämnats i enlighet med denna förordning med begäran om konfidentiell behandling annat än med uppgiftslämnarens uttryckliga tillstånd. Informationsutbyte mellan kommissionen och medlemsstaterna, uppgifter avseende samråd i enlighet med artikel 16 eller samråd enligt artikel 7.9 och 7.10, eller interna handlingar som utarbetats av gemenskapens myndigheter eller medlemsstaterna får endast yppas om detta uttryckligen anges i denna förordning.

6. Uppgifter som mottagits i enlighet med denna förordning skall endast användas för de ändamål för vilka de begärdes.

Artikel 21

Rätt att få del av uppgifter

1. De klagande, importörer, exportörer och företrädare för deras intresseorganisationer samt representanter för ursprungs- eller exportlandet kan begära att få del av de detaljerade uppgifter som ligger till grund för införandet av tillfälliga åtgärder. En sådan begäran skall göras skriftligen omedelbart efter det att de tillfälliga åtgärderna har införts och uppgifterna skall därefter så snart som möjligt delges skriftligen.

2. De parter som avses i punkt 1 kan begära att slutligt få del av de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för ett tilltänkt införande av slutliga åtgärder eller avslutande av en undersökning eller ett förfarande utan att åtgärder vidtas, varvid särskild hänsyn bör tas till yppandet av sådana omständigheter och överväganden som skiljer sig från dem som låg till grund för de tillfälliga åtgärderna.

3. Begäran om att slutligt få del av uppgifter i enlighet med punkt 2 skall lämnas skriftligen till kommissionen och, i de fall en tillfällig tull har införts, vara kommissionen till handa senast en månad efter det att införandet av den ifrågavarande tullen offentliggjordes. Om en tillfällig tull inte har införts skall parterna ges tillfälle att begära att slutligt få del av uppgifter inom den tidsfrist som fastställs av kommissionen.

4. Ett slutligt delgivande av uppgifter skall göras skriftligen. Det skall göras så snart som möjligt, med vederbörligt beaktande av skydd för affärs- och statshemligheter, och i normala fall senast en månad innan ett slutgiltigt beslut fattas eller innan kommissionen lämnar förslag till slutliga åtgärder i enlighet med artikel 11. Om kommissionen vid den tidpunkten inte är i stånd att yppa vissa fakta eller överväganden skall dessa delges snarast möjligt därefter. Delgivande av uppgifter skall inte föregripa något beslut som kommissionen eller rådet därefter kan fatta, men om ett sådant beslut fattas på grundval av andra omständigheter eller överväganden skall dessa delges snarast möjligt.

5. Anmärkningar som görs efter ett slutligt delgivande av uppgifter skall endast tas i beaktande om de tas emot inom en tidsfrist som skall fastställas av kommissionen för varje enskilt fall och som skall vara minst 10 dagar med vederbörligt beaktande av ärendets brådskande natur.

Artikel 22

Gemenskapens intresse

1. I enlighet med denna förordning skall ett avgörande om huruvida ett ingripande är befogat med hänsyn till gemenskapens intresse fattas på grundval av en helhetsbedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet den inhemska industrins, användarnas och konsumenternas intressen, och ett avgörande i enlighet med denna artikel skall endast fattas då alla parter har givits tillfälle att yttra sig i enlighet med punkt 2. Vid en sådan undersökning skall särskild hänsyn tas till behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadlig subventionering och av att återställa en effektiv konkurrens. Åtgärder som fastställs på grundval av konstaterad subventionering och skada får inte vidtas om myndigheterna på grundval av alla lämnade uppgifter inte med säkerhet kan fastslå att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa sådana åtgärder.

2. För att säkerställa att myndigheternas bedömning av alla yttranden och uppgifter görs på ett korrekt underlag när de fattar beslut om huruvida införandet av åtgärder ligger i gemenskapens intresse, kan de klagande, importörerna och deras intresseorganisationer, företrädare för användare och konsumentorganisationer, inom de tidsfrister som anges i meddelandet om påbörjande av undersökning avseende utjämningstull, ge sig till känna och lämna kommissionen uppgifter. Dessa uppgifter eller ändamålsenliga sammanfattningar av dem skall ställas till förfogande för de övriga parter som anges i denna artikel, och de skall ha rätt att yttra sig över dessa uppgifter.

3. Parter som har handlat i enlighet med punkt 2 får begära att bli hörda. En sådan begäran skall beviljas om den lämnas inom de tidsfrister som anges i punkt 2 och om den innehåller de skäl som, med beaktande av gemenskapens intresse, ligger till grund för att parterna bör höras.

4. Parter som har handlat i enlighet med punkt 2 får yttra sig om tillämpningen av de tillfälliga tullar som har införts. För att tas i beaktande skall sådana yttranden tas emot inom en månad efter det att åtgärderna i fråga började tillämpas och yttrandena, eller ändamålsenliga sammanfattningar av dem, skall ställas till förfogande för övriga parter som skall ges rätt att yttra sig över dem.

5. Kommissionen skall gå igenom behörigen inlämnade uppgifter och undersöka i vilken omfattning de är representativa, och skall vidarebefordra resultaten av denna analys tillsammans med ett yttrande om uppgifternas tillförlitlighet till den rådgivande kommittén. Kommissionen skall vid utarbetandet av förslag i enlighet med artikel 11 ta kommitténs samlade uppfattningar i beaktande.

6. Parter som har handlat i enlighet med punkt 2 får begära att få tillgång till de omständigheter och överväganden som ligger till grund för de beslut som troligen kommer att fattas slutgiltigt. Dessa uppgifter skall i möjligaste mån ställas till deras förfogande utan att detta föregriper senare beslut som kommissionen eller rådet kan fatta.

7. I enlighet med denna artikel skall uppgifter endast beaktas när de är behörigen dokumenterade.

Artikel 23

Förhållande mellan utjämningsåtgärder och multilaterala lösningar

Om en importerad vara omfattas av någon motåtgärd som införs i enlighet med de förfaranden för biläggande av tvist som fastställs i subventionsavtalet och denna åtgärd är ändamålsenlig för att avhjälpa den skada som de utjämningsbara subventionerna har vållat, skall varje utjämningstull som införs avseende varan i fråga omedelbart allt efter omständigheterna avskaffas eller tillfälligt upphöra.

Artikel 24

Slutbestämmelser

Denna förordning skall inte hindra tillämpning av

i) särskilda bestämmelser som fastställs i avtal mellan gemenskapen och tredje land,

ii) gemenskapens förordningar på jordbruksområdet och rådets förordning (EG) nr 3448/93 av den 6 december 1993 om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksvaror(4), rådets förordning (EEG) nr 2730/75 av den 29 oktober 1975 om glukos och laktos(5) och rådets förordning (EEG) nr 2783/75 av den 29 oktober 1975 om det gemensamma handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin(6). Denna förordning skall fungera som ett komplement till de nämnda förordningarna och tillämpas utan hinder av varje bestämmelse i dem som utesluter tillämpning av utjämningstullar,

iii) särskilda åtgärder, under förutsättning att de inte står i strid med förpliktelser enligt GATT.

Artikel 25

Upphävande av gällande lagstiftning

Förordning (EEG) nr 2423/88 skall upphöra att gälla. Hänvisningar till den upphävda förordningen skall läsas som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 26

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995.

Den skall tillämpas på förfaranden och interimistiska översyner som påbörjats efter den 1 september 1994 samt på sådana undersökningar avseende översyn vid giltighetstidens slut för vilka ett tillkännagivande har offentliggjorts efter detta datum om att giltighetstiden snart löper ut. I fråga om förfaranden som påbörjats i enlighet med artikel 7.13 skall dock hänvisningar till tidsfrister endast gälla efter ett datum som rådet skall ange i ett beslut som med kvalificerad majoritet skall fattas senast den 1 april 1995 på grundval av ett förslag av kommissionen och som skall föreläggas rådet så snart nödvändiga medel har ställts till förfogande i budgeten.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 december 1994.

På rådets vägnar

H. SEEHOFER

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 14 december 1994.

(2) EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 521/94 (EGT nr L 66, 10.3.1994, s. 7) och förordning (EG) nr 522/94 (EGT nr L 66, 10.3.1994, s. 10).

(3) EGT nr L 302, 19.10.1992, s. 1.

(4) EGT nr L 318, 20.12.1993, s. 18.

(5) EGT nr L 281, 1.11.1975, s. 20. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 222/88 (EGT nr L 28, 1.2.1988, s. 1).

(6) EGT nr L 282, 1.11.1975, s. 104. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 4001/87 (EGT nr L 377, 31.12.1987, s. 44).

BILAGA 1

FÖRTECKNING ÖVER EXEMPEL PÅ EXPORTSUBVENTIONER

a) Direkta statliga subventioner till ett företag eller en industri, som bestäms av företagets eller industrins exportresultat.

b) System varigenom exportör får förfoga över del av intjänad valuta, eller liknande förfarande som innebär exportbidrag.

c) Interna transport- och fraktavgifter för exportleveranser, som tillhandahålls eller beordras av regeringar på mer fördelaktiga villkor än de som gäller för inhemska leveranser.

d) Regeringars eller dess myndigheters tillhandahållande, direkt eller indirekt genom statligt styrda program, av importerade eller inhemska varor eller tjänster för användning vid tillverkning av exportvaror på mer fördelaktiga villkor än de som gäller vid tillhandahållande av likadana varor eller direkt konkurrerande varor eller tjänster för användning vid tillverkning av varor för inhemsk konsumtion, om (då det är fråga om varor) villkoren är mer fördelaktiga än de affärsmässiga villkor(1) som deras exportörer kan få på världsmarknaderna.

e) Hel eller delvis och till export direkt knuten befrielse från, avskrivning av eller anstånd med direkta skatter(2) eller sociala avgifter som betalats eller skall betalas av industrieller eller handelsföretag.

f) Medgivande av särskilda avdrag direkt knutna till export eller exportresultat överstigande de som beviljas för tillverkning för inhemsk konsumtion, vid beräkning av det basbelopp som skall belastas med direkta skatter.

g) Befrielse från eller avskrivning av indirekta skatter(3) på tillverkning och distribution av exportvaror utöver de skatter som skall betalas i fråga om tillverkning och distribution av likadana varor, när dessa säljs för inhemsk konsumtion.

h) Befrielse från, avskrivning av eller anstånd med ackumulerade indirekta skatter som tagits ut i tidigare led(4) på varor eller tjänster som används vid tillverkning av exportvaror, utöver befrielse, avskrivning eller anstånd som medges i fråga om samma slag av ackumulerade indirekta skatter som tagits ut i tidigare led på varor eller tjänster som använts vid tillverkning av likadana varor när dessa säljs för inhemsk konsumtion, dock förutsatt att befrielse, avskrivning eller anstånd medges i fråga om ackumulerade indirekta skatter som utgått i tidigare led även om befrielse, avskrivning eller anstånd inte medges när det är fråga om likadana varor när dessa säljs för inhemsk konsumtion, om de ackumulerade indirekta skatterna tas ut på insatsvaror som förbrukas i tillverkningen av exportvaran (varvid hänsyn tas till normalt bortfall)(5). Denna punkt skall tolkas i enlighet med riktlinjerna om förbrukning av insatsvaror i tillverkningsprocessen i bilaga 2.

i) Avskrivning eller restitution av importavgifter utöver dem som tas ut på importerade insatsvaror som har förbrukats vid tillverkningen av exportvaran (varvid hänsyn tas till normalt bortfall)(6); förutsattdock att ett företag i särskilda fall får använda en kvantitet insatsvaror från hemmamarknaden som motsvarar och har samma kvalitet och egenskaper som importvarorna som ersättning för dessa i syfte att dra fördel av denna bestämmelse, om både importen och motsvarande exporttransaktion sker inom en rimlig tidsperiod, som inte får överstiga två år. Denna punkt skall tolkas i enlighet med riktlinjerna om förbrukning av insatsvaror i tillverkningsprocessen i bilaga 2 och riktlinjerna för att avgöra om restitutionssystem som tillåter substitution utgör exportsubventioner i bilaga 3.

j) Regeringars (eller särskilda, av regeringar kontrollerade institutioners) tillhandahållande av exportkreditgarantisystem eller exportkreditförsäkringssystem, av system för försäkring eller garanti mot ökade kostnader för exportvaror eller system för försäkring mot kursrisk, till premier som är otillräckliga för att täcka systemens långsiktiga kostnader och förluster.

k) Regeringars (eller särskilda, av regeringar kontrollerade eller under dess överinseende verksamma institutioners) beviljande av exportkrediter till lägre räntor än de som de faktiskt måste betala för medel som används för detta ändamål (eller skulle tvingas betala för lån på internationella kapitalmarknader av motsvarande medel med samma förfallotid och i samma valuta som exportkrediten), eller deras betalning av samtliga eller en del av de kostnader som exportörer eller finansiella institutioner ådragit sig för att få krediter, i den mån dessa används för att säkerställa ekonomiskt fördelaktiga exportkreditvillkor.

En förutsättning är emellertid att om en WTO-medlem är part i en internationell överenskommelse om officiella exportkrediter, i vilken minst tolv av de ursprungliga medlemmarna per den 1 januari 1979 deltar (eller en efterföljande överenskommelse som dessa ursprungliga medlemmar godkänt), eller om en WTO-medlem i praktiken tillämpar ifrågavarande överenskommelses räntebestämmelser, skall en exportkreditåtgärd som överensstämmer med de bestämmelserna inte betraktas som en exportsubvention.

l) Varje annan offentlig utgift som utgör en exportsubvention enligt artikel XVI i GATT 1994.

(1) Med begreppet affärsmässiga villkor avses att valet mellan inhemska eller importerade varor är fritt och enbart styrs av affärsmässiga överväganden.

(2) I denna förordning och dess bilagor avses med

- direkta skatter: skatter på löner, vinster, räntor, hyror, royalties och alla andra former av inkomst samt skatter på innehav av fast egendom,

- importavgifter: tullar, avgifter och andra statliga pålagor som inte finns uppräknade på annan plats och som tas ut på import.

- indirekta skatter: försäljnings , tillverknings , omsättnings , mervärdes , koncessions , stämpel , överlåtelse , lager och utrustningsskatter, gränsskatter och alla andra skatter än direkta skatter och importavgifter,

- indirekt skatt som tagits ut i tidigare led: skatter som tas ut på varor och tjänster som direkt eller indirekt används för tillverkning av varan,

- ackumulerade indirekta skatter: sådana flerledsskatter som tas ut där det inte finns något system för efterföljande kreditering av skatten, om de varor och tjänster som beskattas i ett tillverkningsled används i ett efterföljande tillverkningsled,

- avskrivning av skatter: även skatteåterbetalning eller skatteavdrag ,

- avskrivning eller restitution: hel eller delvis befrielse från eller anstånd med importavgifter.

(3) Uppskov behöver inte innebära en exportsubvention t.ex. då skäliga ränteavgifter tas ut.

(4) Punkt h gäller inte för system för mervärdesskatt eller gränsskattejusteringar som används i stället för sådana system. Problemet rörande alltför stor avskrivning av mervärdesskatter regleras uteslutande av punkt g.

BILAGA 2

RIKTLINJER FÖR FÖRBRUKNING AV INSATSVAROR I TILLVERKNINGSPROCESSEN(1)

I

1. Rabattsystem för indirekta skatter kan medge befrielse från, avskrivning av eller anstånd med ackumulerade indirekta skatter som tagits ut i tidigare led på insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran (varvid hänsyn tas till normalt bortfall). Likaså kan restitutionssystem medge avskrivning eller restitution av importavgifter som tagits ut på insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran (varvid hänsyn tas till normalt bortfall).

2. Förteckningen över exempel på exportsubventioner i bilaga 1 hänvisar till "insatsvaror som förbrukats i tillverkningen av exportvaran" i punkterna h och i. I enlighet med punkt h kan rabattsystem för indirekta skatter utgöra en exportsubvention om de leder till avskrivning av eller anstånd med ackumulerade indirekta skatter som tagits ut i tidigare led och som är högre än det belopp som betalats i sådana skatter på insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran. I enlighet med punkt i kan restitutionssystem utgöra en exportsubvention om de leder till avskrivning eller restitution av importavgifter som tagits ut i tidigare led och som är högre än det belopp som betalats i sådana skatter på insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran. Båda punkter föreskriver att hänsyn skall tas till normalt bortfall när det gäller bedömningen av förbrukning av insatsvaror vid tillverkningen av exportvaran. Punkt i medger även ersättning, när så är befogat.

II

3. Vid granskning av om insatsvaror förbrukats vid tillverkningen av exportvaran, som ett led i en utjämningstullundersökning, skall kommissionen agera med ledning av följande principer:

4. Om det hävdas att ett rabattsystem för indirekta skatter eller ett restitutionssystem medför en subvention genom alltför stor rabatt eller restitution av indirekta skatter eller importavgifter på insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran, skall kommissionen normalt först fastställa om exportlandets regering har infört och tillämpar ett system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportvaran och deras ekonomiska värde. När det konstaterats att ett sådant system eller förfarande tillämpas, skall kommissionen granska om systemet eller förfarandet är rimligt, ändamålsenligt och förenligt med affärspraxis i exportlandet. Kommissionen får, om nödvändigt, företa vissa praktiska kontroller i enlighet med artikel 17.2 för att kontrollera riktigheten i uppgifterna eller för att förvissa sig om att systemet eller förfarandet tillämpas effektivt.

5. När ett sådant system eller förfarande saknas, eller när det är oskäligt, eller när ett skäligt system finns men inte tillämpas eller inte tillämpas effektivt, har exportlandet normalt behov av ytterligare granskning grundad på insatsvaror som faktiskt förbrukats, i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats. Om kommissionen anser det nödvändigt, skall en ytterligare granskning genomföras i enlighet med punkt 4.

6. Kommissionen skall normalt betrakta insatsvaror som fysiskt införlivade om sådana insatsvaror används i tillverkningsprocessen och fysiskt ingår i exportvaror. En insatsvara måste inte ingå i den slutliga varan i samma form som när den insattes i tillverkningsprocessen.

7. När mängden av en särskild insatsvara som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran skall fastställas, skall hänsyn tas till "normalt bortfall", och sådant bortfall skall anses som förbrukat vid tillverkningen av exportvaran. Med bortfall avses den del av en viss insatsvara som inte har enfristående funktion i tillverkningsprocessen, som inte förbrukats vid tillverkningen av exportvaran (t.ex. på grund av ineffektivitet) och som inte återvinns, används eller säljs vidare av samma tillverkare.

8. Kommissionens fastställande om huruvida påstått bortfall är "normalt" skall ta hänsyn till tillverkningsprocessen, den genomsnittliga erfarenheten hos industrin i exportlandet och andra tekniska faktorer som kan ha betydelse. Kommissionen skall ta särskild hänsyn till om exportlandets myndighet har gjort en rimlig beräkning av värdet på bortfallet, när detta värde skall räknas med för skatte- eller tullrabatten eller avskrivningen.

(1) Insatsvaror förbrukade vid tillverkningsprocessen är insatsvaror som konkret införlivas i slutvaran, energi, bränsle och olja som används i tillverkningsprocessen och katalysatorer som förbrukas när de används för att framställa exportvaran.

BILAGA 3

RIKTLINJER FÖR ATT AVGÖRA OM RESTITUTIONSSYSTEM SOM TILLÅTER SUBVENTION UTGÖR EXPORTSUBVENTIONER

I

1. Restitutionssystem kan medge återbetalning och avskrivning av importavgifter på insatsvaror som förbrukas i tillverkningsprocessen för en annan vara och där export av den senare varan innehåller inhemska insatsvaror av samma kvalitet och egenskaper som de ersatta importerade insatsvarorna. Enligt punkt i i förteckningen över exempel på exportsubventioner i bilaga 1, kan restitutionssystem som tillåter substitution utgöra en exportsubvention om de leder till alltför stor restitution av de importavgifter som ursprungligen tagits ut på de importerade insatsvarorna för vilka restitution begärs.

II

2. Vid granskning av restitutionssystem inom ramen för en utjämningstullundersökning enligt denna förordning, skall kommissionen normalt agera med ledning av följande principer:

3. Punkt i i förteckningen över exempel på exportsubventioner föreskriver att insatsvaror från hemmamarknaden får ersätta importerade insatsvaror vid tillverkningen av en vara, om sådana insatsvaror är jämbördiga i kvantitet och har samma kvalitet och egenskaper som de importerade insatsvaror som de ersätter. Det är viktigt att system eller förfaranden för kontroll finns att tillgå för att exportlandets regering skall ha möjlighet att säkerställa och visa att kvantiteten av insatsvaror för vilken avskrivning begärs inte överstiger kvantiteten av exporterade varor av liknande slag, oavsett i vilken form varorna exporteras, och att värdet av återbetalda importavgifter inte överstiger de ursprungliga importavgifterna för berörda importerade insatsvaror.

4. Om det hävdas att ett restitutionssystem av detta slag medför en subvention skall kommissionen normalt först avgöra om exportlandets regering infört och tillämpar ett kontrollsystem eller -förfarande. Om så konstateras vara fallet, skall kommissionen i normala fall granska kontrollförfarandet för att bedöma om detta är rimligt, ändamålsenligt och förenligt med allmänt vedertagen affärspraxis i exportlandet. Kommissionen får, vid behov i enlighet med artikel 17.2 göra vissa praktiska kontroller i syfte att fastställa att uppgifterna är korrekta eller för att förvissa sig om att systemet eller förfarandet tillämpas effektivt.

5. Om sådana kontrollförfaranden saknas, eller om de är oskäliga, eller när sådana förfaranden finns och anses skäliga men inte tillämpas eller inte tillämpas effektivt, kan en subvention anses föreligga. I sådana fall bör exportlandet göra en ytterligare granskning av berörda transaktioner i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats. Om kommissionen anser det nödvändigt, skall ytterligare granskning företas i enlighet med punkt 4.

6. Förekomsten av bestämmelser om restitutionssystem som innebär att exportörer kan begära restitution för en särskilt utvald importsändning skall inte i sig anses medföra en subvention.

7. En alltför stor restitution av importavgifter enligt punkt i skall anses föreligga när en regering, genom sina restitutionssystem, betalat ränta på restituerade belopp, motsvarande den ränta som betalats eller skall betalas.

BILAGA 4

(Denna bilaga återger bilaga 2 till jordbruksavtalet. Ord och uttryck som inte definieras här eller som inte är självklara skall tolkas i enlighet med det avtalet)

INTERNSTÖD: BASEN FÖR UNDANTAG FRÅN NEDDRAGNINGSÅTAGANDENA

1. Internstöd för vilka undantag från neddragningsåtgärderna begärs skall uppfylla det grundläggande kravet att inte ha några, eller endast minimala, handelsstörande effekter eller effekter på varaionen. Följaktligen skall alla internstöd för vilka undantag begärs vara förenliga med följande grundläggande kriterier:

a) Stödet i fråga skall tillhandahållas genom ett offentligt finansierat statligt program (inklusive uteblivna statliga intäkter) som inte innefattar transfereringar från konsumenter, och

b) stödet i fråga skall inte ha effekten av prisstöd till producenter,

samt stödspecifika kriterier och villkor enligt nedan.

Statliga service program

2. Allmänna tjänster

Internstöd i denna kategori innefattar utgifter (eller uteblivna intäkter) i samband med program som ger stöd eller förmåner till jordbruket eller lantbrukarkåren. De skall inte innefatta direkta betalningar till producenter eller bearbetare. Sådana program, som innefattar men inte är begränsade till den följande listan, skall uppfylla de allmänna kriterierna i punkt 1 och stödspecifika villkor där så anges nedan:

a) Forskning, inbegripet allmän forskning, forskning med koppling till miljöprogram och forskningsprogram angående särskilda varor.

b) Bekämpning av skadegörare och sjukdomar, inklusive allmänna och varaspecifika åtgärder, såsom varningssytem, karantän och utrotning.

c) Utbildningstjänster, inkluderande såväl allmänna som fackmässiga utbildningsresurser.

d) Fortbildnings- och rådgivningstjänster, inklusive tillhandahållandet av resurser för att underlätta överförandet av information och forskningsresultat till producenter och konsumenter.

e) Besiktningstjänster, inbegripet allmänna besiktningstjänster och inspektion av särskilda varor avseende hälsa, säkerhet, klassificering eller standardisering.

f) Försäljnings- och marknadsföringstjänster, inbegripet marknadsinformation, rådgivning och marknadsföring avseende speciella varor men exklusive utgifter för ospecificerade syften som skulle kunna användas av säljaren för att minska försäljningspriset eller ge köparna en direkt ekonomisk förmån.

g) Infrastrukturella tjänster, innefattande elnät, vägar och andra transportresurser, marknads- och hamnresurser, vattenförsörjning, dammar och dräneringssystem och infrastrukturinstallationer i anslutning till miljöprogram. I samtliga fall skall ersättningen endast vara riktad till anskaffning eller uppbyggnad av anläggningar och skall inte innefatta tillhandahållande på subventionerad basis av andra gårdslokaliserade anläggningar än sådana som är allmänt tillgängliga och till offentlig nytta. De skall inte innefatta subventioner till insatsvaror eller driftskostnader eller förmånliga användaravgifter.

3. Offentlig lagerhållning för försörjningsberedskap(1)

Utgifter (eller uteblivna intäkter) i samband med uppbyggande och lagerhållande av varor som utgör en integrerad del av ett program för försörjningsberedskap fastställt i nationell lagstiftning. Häri kan inbegripas särskilt stöd till privat lagring såsom en del av ett sådant program.

Volymen och uppbyggandet av sådana lager skall motsvara förutbestämda nivåer relaterade enbart till försörjningsberedskap. Processen för lageruppbyggnad och avyttring skall vara finansiellt genomblickbar. Statliga livsmedelsinköp skall göras till gällande marknadspriser, och försäljningar från försörjningsberedskapslager får inte ske under det gällande marknadspriset för varan och kvaliteten i fråga.

4. Internt livsmedelsbistånd(2)

Utgifter (eller uteblivna intäkter) i samband med tillhandahållandet av internt livsmedelsbistånd till delar av befolkningen i nöd.

Berättigandet att få livsmedelsbistånd skall vara klart definierat enligt kriterier som är knutna till näringsmässiga mål. Sådant stöd skall ha formen av direkt tillhandhållande av livsmedel till de berörda eller tillhandahållande av resurser för att möjliggöra för berättigade mottagare att köpa livsmedel till marknadspriser eller subventionerade priser. Statliga livsmedelsinköp skall göras till gällande marknadspriser och finansieringen och administrationen av stödet skall vara öppen.

5. Direkta utbetalningar till producenter

Stöd genom direkta utbetalningar (eller uteblivna intäkter, inklusive betalningar in natura) till producenter för vilka undantag från neddragningsåtaganden begärs, skall uppfylla de grundläggande kriterierna enligt punkt 1 ovan, plus särskilda kriterier för de speciella former av direkta utbetalningar såsom anges i punkterna 6 13 nedan. Undantag från neddragning för varje existerande eller ny form av direkt utbetalning som inte anges i punkterna 6 13, skall överensstämma med kriterierna i punkt 6 b e utöver de allmänna kriterierna i punkt 1.

6. Avlänkat inkomststöd

a) Berättigandet till sådana utbetalningar skall vara fastslaget enligt klart definierade kriterier såsom inkomst, ställning som producent eller markägare, faktoranvändning eller varaionsnivå under en definierad och fast basperiod.

b) Storleken på sådana utbetalningar ett visst år skall inte vara knuten till eller grundas på form av eller storlek på varaion (inklusive djurenheter) som bedrivits av producenten under något år efter basperioden.

c) Storleken på sådana utbetalningar ett visst år skall inte vara knuten till eller grundas på pris, inhemska eller internationella, tillämpade på varaion bedriven under något år efter basperioden.

d) Storleken på sådana utbetalningar ett visst år skall inte vara knuten till eller grundas på varaionsfaktorer använda under något år efter basperioden.

e) Sådana utbetalningar skall inte vara kopplade till krav på varaion.

7. Statligt finansiellt deltagande i inkomstförsäkrings- och inkomstskyddsprogram

a) Berättigandet till sådana utbetalningar skall vara bestämt av en inkomstförlust, endast beaktande inkomster från jordbruket, vilken är större än 30 % av genomsnittlig bruttoinkomst eller motsvarande i nettoinkomsttermer (undantaget betalningar från detta program eller liknande system) under den föregående treårsperioden eller ett treårsgenomsnitt grundat på den föregående femårsperioden, med undantag för den högsta och den lägsta noteringen. Varje producent som uppfyller denna förutsättning skall vara berättigad till utbetalning.

b) Det utbetalade beloppet skall kompensera för högst 70 % av producentens inkomstförlust under det år producenten blir berättigad till stöd.

c) Storleken på sådant stöd skall endast vara knuten till inkomst; det skall inte knytas till form av eller storlek på varaion (inklusive djurenheter) bedriven av producenten eller till priser, inhemska eller internationella, tillämpade på sådan varaion eller på nyttjade varaionsfaktorer.

d) I de fall producenten samma år får stöd enligt denna punkt och enligt punkt 8 nedan (bistånd vid naturkatastrofer) skall de totala utbetalningarna uppgå till högst 100 % av producenterns totala förlust.

8. Utbetalningar (gjorda antingen direkt eller genom statligt finansellt deltagande i skördeförsäkringsprogram) för hjälp vid naturkatastrofer

a) Berättigandet till sådana utbetalningar skall endast vara aktuellt efter formellt erkännande av statliga myndigheter att en naturkatastrof eller liknande katastrof (inklusive epidemier, hemsökelse av skadedjur, kärnolyckor och krig på medlemmens territorium) har förekommit eller förekommer och skall fastställas på grundval av en varaionsförlust som överstiger 30 % av den genomsnittliga varaionen under den föregående treårsperioden eller ett treårsgenomsnitt grundat på den föregående femårsperioden, med undantag för den högsta och den lägsta noteringen.

b) Utbetalningar efter katastrofer skall endast tillämpas på förlust av inkomst, husdjur (inbegripet utbetalningar i samband med veterinär behandling av djur), land eller andra varaionsfaktorer till följd av naturkatastrofen fråga.

c) Utbetalningar skall kompensera för den totala kostnaden för att ersätta sådana förluster och skall inte kopplas till krav på eller angivelse av typ eller kvantitet på framtida varaion.

d) Utbetalningar under en katastrof skall inte överstiga den nivå som krävs för att förhindra eller mildra ytterligare förlust enligt kriteriet b ovan.

e) I de fall en producent samma år får utbetalningar enligt denna punkt och enligt punkt 7 (inkomstförsäkrings- och inkomstskyddsprogram) skall den totala summan av sådana utbetalningar uppgå till högst 100 % av producentens totala förlust.

9. Stöd till strukturell anpassning genom program för tillbakadragande av producenter

a) Berättigandet till sådana utbetalningar skall vara klart bestämt genom referens till klart definierade kriterier i program utformade för att underlätta för personer sysselsatta med varaion av säljbara jordbruksvaror att dra sig tillbaka eller övergå till icke jordbrukande aktiviteter.

b) Utbetalningarna skall vara villkorade till att mottagaren fullständigt och permanent upphör med varaionen av säljbara jordbruksvaror.

10. Stöd till strukturell anpassning genom program för tillbakadragande av resurser

a) Berättigandet till sådana utbetalningar skall vara bestämt genom hänvisning till klart definierade kriterier i program utformade för att ta bort mark och andra resurser, inklusive djur från varaion av säljvara jordbruksvaror.

b) Utbetalningarna skall vara villkorade till borttagande från varaion av säljbara jordbruksvaror under minst 3 år och i fråga om djur att de slaktas och permanent avyttras.

c) Utbetalningar skall inte vara kopplade till krav på eller angivelse av någon alternativ användning av sådana marker eller andra resurser som innebär varaion av säljbara jordbruksvaror.

d) Utbetalningar skall varken vara knutna till producerad form eller kvantitet av varaion eller till pris, inhemska eller internationella, som gäller för varaion på arealen eller med kvarvarande resurser.

11. Stöd till strukturell anpassning genom investeringsstöd

a) Berättigandet till sådana betalningar skall vara bestämt genom hänvisning till klart definierade kriterier i statliga program utformade att stödja den finansiella eller fysiska omstruktureringen av en producents verksamhet som svar på sakligt påvisade strukturella nackdelar. Berättigandet till sådana program kan också vara grundat på klart definierade statliga program för privatisering av jordbruksmark.

b) Storleken på sådana utbetalningar under ett givet år skall inte vara knuten till eller grundad på slag av eller volym på varaion (inklusive djurenheter) bedriven av producenten under något år efter basperioden annat än vad som stadgas under e nedan.

c) Storleken på sådana utbetalningar under ett givet år skall inte vara knutet till eller grundat på pris, inhemska eller internationella, som gäller för varaion bedriven under något år efter basperioden.

d) Utbetalningarna skall endast ske under den period som är nödvändig för genomförandet av den avsedda investeringen.

e) Utbetalningarna skall inte vara kopplade till krav på eller angivelse av vilka jordbruksvaror som skall produceras av mottagarna utöver att de inte producerar en speciell vara.

f) Betalningarna skall vara begränsade till det belopp som krävs för att kompensera för den strukturella nackdelen.

12. Utbetalningar enligt miljöprogram

a) Berättigandet till sådana utbetalningar skall vara bestämt som en del av klart definierade statliga miljö- och naturvårdsprogram och vara kopplade till att särskilda villkor i det staliga programmet uppfylls, inbegripet villkor som gäller varaionsmetoder eller insatsvaror.

b) Utbetalningsbeloppet skall vara begränsat till de extra kostnader eller förluster av inkomst som uppfyllandet av det statliga programmet medför.

13. Utbetalningar enligt regionala stödprogram

a) Berättigandet till sådana utbetalningar skall vara begränsat till producenter i missgynnade regioner. Varje sådan region skall vara ett klart avgränsat, sammanhängande geografiskt område med en definierbar ekonomisk och administrativ identitet, bedömt som missgynnat på grundval av neutrala och objektiva kriterier som är klart uttryckta i lag eller förordning och som anger att regionens svårigheter beror på mer än tillfälliga omständigheter.

b) Storleken på sådana utbetalningar under ett givet år skall inte vara knuten till eller grundad på form av eller storlek på varaion (inklusive djurenheter) bedriven av producenten under något år efter basperioden annat än för att minska denna varaion.

c) Storleken på sådana utbetalningar under ett givet år skall inte vara knuten till eller grundad på pris, inhemska eller internationella, som gäller för varaion bedriven under något år efter basperioden.

d) Utbetalningar skall bara vara tillgängliga för producenter i stödberättigade regioner, men de skall vara tillgängliga för samtliga producenter inom sådana regioner.

e) Där stödet relateras till varaionsfaktorer skall utbetalningar göras med ett successivt minskande belopp ovanför en tröskelnivå för den berörda faktorn.

f) Utbetalningarna skall vara begränsade till de extra kostnader eller den förlust av inkomster som bedrivandet av jordbruksvaraion i det bestämda området innebär.

(1) I punkt 3 i denna bilaga skall statliga lagerhållningsprogram som har till syfte att trygga försörjningsberedskapen i utvecklingsländer och vars verksamhet är transparent och skött i enlighet med officiellt publicerade kriterier eller riktlinjer, anses vara i överensstämmelse med bestämmelserna i denna punkt, inklusive program under vilka lager av livsmedel för försörjningsberedskapsändamål anskaffas och frisläpps till administrativa priser, förutsatt att differensen mellan anskaffningspris och det externa referenspriset är beaktad i AMS.

(2) I punkterna 3 och 4 i denna bilaga skall anskaffandet av livsmedel till subventionerade priser med syfte att möta livsmedelsbehovet hos fattiga stads eller landsbygdsbor i utvecklingsländer på en regelbunden bas till skäliga priser anses vara förenligt med bestämmelserna i denna punkt.