31988L0347

RÅDETS DIREKTIV av den 16 juni 1988 om ändring i bilaga 2 till direktiv 86/280/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG (88/347/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 130s i detta,

med beaktande av rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö(1), särskilt artikel 6 och 12 i detta,

med beaktande av rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG(2),

med beaktande av kommissionens förslag(3),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(4),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(5), och

med beaktande av följande:

För att skydda gemenskapens vattenmiljö mot förorening av vissa farliga ämnen införs genom artikel 3 i direktiv 76/464/EEG ett system med förhandstillstånd för fastställande av utsläppsnormer för de ämnen som anges i förteckning 1 i bilagan till det direktivet. I artikel 6 i samma direktiv föreskrivs om gränsvärden för sådana utsläppsnormer och om kvalitetsmål för den vattenmiljö som påverkas av utsläpp av ämnena.

Medlemsstaterna är skyldiga att använda gränsvärdena, utom i de fall då de får använda kvalitetsmål.

Direktiv 86/280/EEG kommer att behöva ändras och kompletteras, efter förslag från kommissionen, till följd av utvecklingen av den vetenskapliga kunskapen om främst ämnenas giftighet, svårnedbrytbarhet och ackumulerbarhet i levande organismer och sediment, eller om bästa tillgängliga teknik förbättras. Det är därför nödvändigt att direktivet kan kompletteras i fråga om åtgärder som avser andra farliga ämnen och att bilaga 2 kan ändras.

På grundval av de kriterier som fastställs i direktiv 76/464/EEG bör aldrin, dieldrin, endrin, isodrin, hexaklorbensen, hexaklorbutadien och kloroform omfattas av bestämmelserna i direktiv 86/280/EEG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga 2 till rådets direktiv 86/280/EEG ändras härmed på följande sätt:

1. Under rubriken görs följande tillägg:

"4. Om aldrin, dieldrin, endrin och isodrin

5. Om hexaklorbensen

6. Om hexaklorbutadien

7. Om kloroform".

2. Följande avsnitt läggs till:

"IV. Särskilda bestämmelser om:

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Frysning: Koncentrationerna av aldrin, dieldrin, endrin eller isodrin i sediment, blötdjur, skaldjur eller fisk får inte öka signifikant med tiden.

Avdelning C (1, 71, 77, 130): Referensmätmetod

1. Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma aldrin, dieldrin, endrin eller isodrin i spillvatten och i vattenmiljön är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter extrahering med lämpligt lösningsmedel. Bestämningsgränsen(1) för varje enskilt ämne är 2,5 ng/l för vattenmiljön och 400 ng/l för spillvatten, beroende på antalet konkurrerande ämnen i provet.

2. Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma aldrin, dieldrin eller endrin eller isodrin i sediment och organismer är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter lämplig preparering av proverna. Bestämningsgränsen är 1 ìg/kg torr vikt för varje enskilt ämne.

3. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar två gånger värdet av bestämningsgränsen.

(1) Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

V. Särskilda bestämmelser om hexaklorbensen (HCB) (Nr 83)

CAS-118-74-1

Avdelning A (83): Gränsvärden för utsläppsnormer

Frysning: Förorening som orsakas av utsläpp av HCB och som påverkar koncentrationerna i sediment, blötdjur, skaldjur eller fisk får inte direkt eller indirekt öka signifikant med tiden.

>Plats för tabell>

Avdelning B (83): Kvalitetsmål(1)

Frysning: Koncentrationen av HCB i sediment, blötdjur, skaldjur och/eller fisk får inte öka signifikant med tiden.

(1) Kommissionen skall fortlöpande överväga möjligheten att fastställa strängare kvalitetsmål, med hänsyn till uppmätta koncentrationer av HCB i sediment, blötdjur, skaldjur eller fisk, och skall före den 1 januari 1995 rapportera till rådet för beslut om huruvida några ändringar skall göras i direktivet.

>Plats för tabell>

Avdelning C (83): Referensmätmetod

1. Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma förekomsten av HCB i utsläpp och vatten är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter extrahering med lämpligt lösningsmedel.

Bestämningsgränsen(1) för HCB skall vara 1-10 ng/l för vatten och 0,5-1 ìg/l för spillvatten, beroende på antalet främmande ämnen i provet.

2. Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma HCB i sediment och organismer är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter lämplig preparering av proverna. Bestämningsgränsen(1) skall vara inom området 1-10 ìg/kg torrsubstans.

3. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar två gånger värdet av bestämningsgränsen(1).

(1) Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

VI. Särskilda bestämmelser om hexaklorbutadien (HCBD) (nr 84)

CAS-87-68-3

Avdelning A (84): Gränsvärden för utsläppsnormer

Frysning: Förorening som orsakas av utsläpp av HCBD och som påverkar koncentrationerna i sediment, blötdjur, skaldjur eller fisk får inte direkt eller indirekt öka signifikant med tiden.

>Plats för tabell>

Avdelning B (84): Kvalitetsmål(1)

Frysning: Koncentrationen av HCBD i sediment, blötdjur, skaldjur och fisk får inte öka signifikant med tiden.

(1) Kommissionen skall fortlöpande överväga möjligheten att fastställa strängare kvalitetsmål, med hänsyn till uppmätta koncentrationer av HCBD i sediment, blötdjur, skaldjur eller fisk, och skall före den 1 januari 1995 rapportera till rådet för beslut om huruvida några ändringar skall göras i direktivet.

>Plats för tabell>

Avdelning C (84): Referensmätmetod

1. Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma förekomsten av HCBD i utsläpp och vatten är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter extrahering med lämpligt lösningsmedel.

Bestämningsgränsen(1) för HCBD skall vara inom området 1 10 ng/l för vatten och 0,5 1 ìg/l för spillvatten, beroende på antalet främmande ämnen i provet.

2. Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma HCBD i sediment och organismer är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter lämplig preparering av proverna. Bestämningsgränsen(1) skall vara inom området 1 10 ìg/kg torrsubstans.

3. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar två gånger värdet av bestämningsgränsen(1).

(1) Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

VII. Särskilda bestämmelser om kloroform (CHCl3) (nr 23)(1)

CAS-67-66-3

Avdelning A (23): Gränsvärden för utsläppsnormer

>Plats för tabell>

Avdelning B (23): Kvalitetsmål(1)

(1) Om inte annat följer av artikel 6.3 i direktiv 76/464/EEG får ett förenklat övervakningsförfarande införas, om inga problem synes uppstå när det gäller att uppnå och upprätthålla det kvalitetsmål som fastställs ovan.

>Plats för tabell>

Avdelning C (23): Referensmätmetod

1. Den referensmätmetod som skall användas för att fastställa förekomsten av kloroform i spillvatten och i vattenmiljön är gaskromatografi.

En känslig detektor skall användas när koncentrationerna understiger 0,5 mg/l, varvid bestämningsgränsen(1) är 0,1 ìg/l. För koncentrationer högre än 0,5 mg/l godtas en bestämningsgräns på 0,1 mg/l.

2. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar två gånger värdet av bestämningsgränsen.

(1) Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv, i fråga om aldrin, dieldrin, endrin och isodrin senast den 1 januari 1989, och i fråga om de andra ämnena senast den 1 januari 1990. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 16 juni 1988.

På rådets vägnar

K. TÖPFER

Ordförande

(1) EGT nr L 129, 18.5.1976, s. 23.

(2) EGT nr L 181, 4.7.1986, s. 16.

(3) EGT nr C 146, 12.6.1979, s. 5, EGT nr C 309, 3.12.1986, s. 3, EGT nr C 314, 26.11.1987, s. 5 och EGT nr C 70, 18.3.1985, s. 15.

(4) EGT nr C 122, 9.5.1988 och EGT nr C 120, 20.5.1986, s. 164.

(5) EGT nr C 232, 31.8.1987, s. 2, EGT nr C 356, 31.12.1987, s. 69 och EGT nr C 188, 29.7.1985, s. 19.