Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 31986R3972

    Rådets förordning (EEG) nr 3972/86 av den 22 december 1986 om livsmedelsbistånd och dess administrering

    EGT L 370, 30.12.1986, p. 1–4 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT)

    Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (FI, SV)

    Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 07/07/1996; upphävd genom 31996R1292

    ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1986/3972/oj

    31986R3972

    Rådets förordning (EEG) nr 3972/86 av den 22 december 1986 om livsmedelsbistånd och dess administrering

    Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 370 , 30/12/1986 s. 0001 - 0004
    Finsk specialutgåva Område 11 Volym 11 s. 0339
    Svensk specialutgåva Område 11 Volym 11 s. 0339


    RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3972/86 av den 22 december 1986 om livsmedelsbistånd och dess administrering

    EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

    med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 235 i detta,

    med beaktande av kommissionens förslag(1),

    med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

    och med beaktande av följande:

    Livsmedelbistånd lämnas av humanitära skäl och utgör en av de viktigaste aspekterna av gemenskapens politik för samverkan med utvecklingsländer.

    Livsmedelsbiståndet måste integreras med utvecklingsländernas strävanden att trygga tillgången på livsmedel, särskilt genom att upprätta livsmedelsstrategier.

    Avtal har slutits mellan gemenskapen och utvecklingsländer. Avtalen omfattar utnyttjande av bistånd som gemenskapen lämnar utvecklingsländerna.

    Livsmedelsbistånd bör göras till ett verkligt instrument i gemenskapens politik för samverkan med utvecklingsländerna, så att det blir möjligt för gemenskapen att delta till fullo i fleråriga utvecklingsprojekt.

    Det är nödvändigt, om detta mål skall kunna uppnås, att gemenskapen kan tillhandahålla ett regelbundet biståndsflöde och vara i stånd att där så är lämpligt åta sig att leverera åtminstone vissa fastställda kvantiteter av varor till utvecklingsländerna enligt särskilda fleråriga program som är kopplade till utvecklingssträvandena liksom även att kunna göra åtaganden gentemot internationella organisationer.

    Gemenskapen kan besluta, om så är lämpligt, att ersätta livsmedelsbistånd med andra åtgärder enligt rådets förordning (EEG) nr 1755/84 av den 19 juni 1984 om annat bistånd till livsmedelsförsörjningen än livsmedelsleveranser(3).

    För att kunna se till att livsmedelsbiståndet förvaltas på effektivare sätt och i bättre överensstämmelse med mottagar ländernas intressen och behov och för att förbättra beslutsfattandet och förfarandena för genomförande bör rådets förordning (EEG) nr 3331/82 av den 3 december 1982 om livsmedelsbistånd och dess administrering med ändring av förordning (EEG) nr 2750/75(4) ersättas.

    För att underlätta tillämpningen av vissa åtgärder som förutses bör åtgärder vidtas för att främja nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom en kommitté för livsmedelsbistånd.

    Fördraget har inte tillhandahållit de nödvändiga befogenheterna utöver dem som avses i artikel 235.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    AVDELNING I Mål och allmänna riktlinjer för livsmedelsbiståndet

    Artikel 1

    Enligt samverkanspolitiken med utvecklingsländerna skall gemenskapen genomföra verksamhet som innebär livsmedelsbistånd.

    Artikel 2

    1. Den verksamhet i form av livsmedelsbistånd som avses i artikel 1 skall särskilt ha som mål att

    - främja en säker tillgång till livsmedel i mottagarländerna och mottagarregionerna,

    - höja nivån på näringsintaget hos mottagarlandets befolkning,

    - ge hjälp i nödsituationer,

    - bidra till en balanserad ekonomisk och social utveckling i mottagarländerna,

    - stödja mottagarländerna i deras ansträngningar att förbättra sin egen livsmedelsproduktion.

    2. Gemenskapens livsmedelsbistånd skall integreras så långt som det är möjligt med utvecklingspolitiken, särskilt med jordbruks- och livsmedelspolitiken i länderna i fråga. Vid en försäljning av de varor som har tillhandahållits av gemenskapen som hjälp får priset på dem inte sättas så att det blir oro på hemmamarknaden.

    3. Varor som har tillhandahållits som livsmedelsbistånd skall i möjligaste mån vara anpassade efter mottagarbefolkningens kostvanor och de får inte ha några ogynnsamma verkningar på mottagarländerna.

    4. Livsmedelsbistånd skall i första hand fördelas på grundval av en objektiv utvärdering av de verkliga behoven för hjälpen, men även efter ekonomiska överväganden. För detta syfte skall särskild hänsyn tas till följande kriterier, utan att detta utesluter andra relevanta överväganden

    - grundläggande behov av livsmedel,

    - medelinkomst och förekomsten av särskilt fattiga befolkningsgrupper,

    - landets betalningsbalans,

    - ekonomiska och sociala effekter av och kostnader för de föreslagna åtgärderna.

    5. Beviljandet av livsmedelsbistånd skall, om så är nödvändigt, ges på villkor att det genomförs utvecklingsprojekt som löper på ett eller flera år, åtgärder eller utvecklingsprogram inom vissa sektorer, att förtur ges till projekt, åtgärder eller program som främjar livsmedelsproduktionen i mottagarländerna. När så är lämpligt kan hjälpen bidra direkt till genomförandet av sådana projekt, åtgärder eller program. Denna form av komplettering skall säkras genom användningen av motpartsmedel vilka har fastställts i ett gemensamt avtal, när de varor som tillhandahålls av gemenskapen som hjälp är avsedda för försäljning. När livsmedelsbistånd tillhandahålls som stöd i ett åtgärdsprogram som löper över ett antal år, kan det tillhandahållas på flerårig basis, kopplat till åtgärdsprogrammet i fråga.

    6. När livsmedelsbistånd beviljas skall förtur ges till att tillfredsställa behoven av omedelbar konsumtion. Dock kan, för att förbättra livsmedelstillgången i utvecklingsländer och för att se till att deras behov tillfredsställs, livsmedelsbistånd ges i vissa försvarbara fall för att göra det möjligt för mottagaren att bygga upp reservlager.

    Artikel 3

    Varor skall normalt anskaffas på gemenskapens marknad. Varor som skall ges bort som hjälp kan dock köpas i mottagarlandet eller i ett annat utvecklingsland, om möjligt då ett land som tillhör samma geografiska område som mottagarlandet

    - om dessa varor inte är tillgängliga på gemenskapens marknad, eller

    - i nödfall i den betydelse som avses i artikel 6 andra stycket, när sådana uppköp kan förväntas underlätta för hjälpen att nå mottagarna snabbare, eller

    - när följande villkor uppfylls:

    a) lager eller överskott av de nödvändiga varorna är i själva verket tillgängliga i ett utvecklingsland, om möjligt ett av de länder som anges i artikel 4.1 tredje strecksatsen, till en sammanlagd kostnad, inklusive transport, som är förmånlig jämfört med kostnaden för liknande varor som har anskaffats på gemenskapens marknad, med hänsyn tagen till de gynnsamma verkningarna av sådana inköp för det utvecklingsland i vilket inköpen görs,

    b) inköpen inte kommer att medföra några störningar på marknaden i de länder som tillhandahåller varorna och inte heller har några ogynnsamma verkningar på livsmedelstillgången för befolkningen,

    c) inköpen totalt ligger på en nivå som är förenlig med principen att hjälp bör anskaffas på gemenskapens marknad,

    d) sådana inköp i ett utvecklingsland skall integreras så långt som möjligt med gemenskapens politik mot detta land, särskilt vad beträffar främjandet av livsmedelstillgången.

    AVDELNING II Genomförandet av livsmedelshjälpverksamhet

    Artikel 4

    1. På området livsmedelsbistånd skall rådet

    - jämnt fördela den spannmålshjälp som tillhandahålls enligt konventionen om livsmedelsbistånd mellan gemenskapen och inhemska verksamheter,

    - mellan medlemsstaterna jämnt fördela den inhemska spannmålsverksamhet som bedrivs enligt konventionen om livsmedelsbistånd,

    - bestämma vilka länder och organisationer som skall få livsmedelsbistånd under ett eller flera år,

    - fastställa de allmänna kriterierna för kostnadstäckning av transporten av livsmedelsbiståndet för den etapp som kommer efter fob.

    2. För detta ändamål, på förslag från kommissionen och efter att ha fått Europaparlamentets yttrande, skall rådet fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet när det utövar de befogenheter som avses i punkt 1 tredje och fjärde strecksatsen, och enhälligt när det utövar de befogenheter som avses i punkt 1 första och andra strecksatsen.

    Artikel 5

    Kommissionen skall, efter samråd med den kommitté som avses i artikel 7, enligt det förfarande som fastställs i artikel 8 och med hänsyn tagen till de allmänna strategiska riktlinjerna för livsmedelsbistånd

    - anta en förteckning över varor som kan anskaffas till hjälp,

    - fastställa den sammanlagda kvantiteten för varje vara på årsbasis eller för flera år,

    - fastställa de regler som skall gälla när varorna anskaffas,

    - upprätta fördelningen uttryckt som kvantiteter och kostnader, bland de olika mottagarna av de varor som kan anskaffas inom den budgeterade ramen för varje vara,

    - när så är nödvändigt, justera tilldelningen under genomförandet av programmen.

    Artikel 6

    I enlighet med rådets beslut i artikel 4 och de beslut som har fattats enligt artikel 5, skall kommissionen besluta om följande:

    a) Nödhjälpsåtgärder till länder, flyktinggrupper eller andra utsatta delar av befolkningen som har drabbats av oförutsedda svårigheter som en följd av naturkatastrofer. Rådet skall underrätta medlemsstaterna om sådana åtgärder.

    b) Nödhjälpsåtgärder till länder, flyktinggrupper eller andra utsatta delar av befolkningen som har drabbats av oförutsedda svårigheter som en följd av exceptionella omständigheter jämförbara med naturkatastrofer, efter samråd på telex med medlemsstaterna och efter att ha gett dem 48 timmar att komma med invändningar.

    c) Villkoren för hjälpåtgärderna, särskilt

    - de allmänna villkor som är tillämpliga på mottagaren,

    - förfarandet för att anskaffa och tillhandahålla varorna liksom slutandet av erforderliga avtal.

    Vid tolkningen av punkterna a och b, skall "nöd" betyda en exceptionell situation som inte gick att förutse där hungersnöd eller omedelbart förestående hungersnöd allvarligt hotar befolkningens liv och hälsa i ett land som inte kan komma till rätta med den uppkomna bristen på livsmedel med hjälp av sina egna medel och resurser.

    Kommissionen skall, efter samråd med den kommitté som avses i artikel 7, i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 8, ha rätt att vidta åtgärder för att skynda på tillhandahållandet av nödhjälpen.

    Volymen på hjälpen som skall beslutas i varje enskilt fall skall begränsas till de kvantiteter som de berörda befolkningsgrupperna behöver för att kunna klara en period som inte överstiger fyra månader.

    Kommissionen skall se till att förtur ges i alla lägen till att åstadkomma livsmedelsbistånd för nödsituationer så som de definieras i denna artikel.

    Artikel 7

    1. En livsmedelskommitté, nedan kallad "kommittén", med en företrädare för kommissionen som ordförande och sammansatt av företrädare för medlemsstaterna, inrättas härmed. Kommitténs sekretariat skall tillhandahållas av kommissionen.

    2. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

    Artikel 8

    1. När det förfarande som anges i denna artikel används, skall kommittén underrättas i vederbörlig ordning av ordföranden, antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat.

    2. Kommissionens företrädare skall lägga fram förslag till de beslut som skall fattas. Kommittén skall yttra sig över förslagen inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande de frågor som undersöks är. Kommittén skall fatta beslut med en majoritet av 54 röster, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

    3. Kommissionen skall fatta beslut som är omedelbart tillämpliga. Om dessa beslut inte är i överensstämmelse med det yttrande som kommittén har avgett eller om kommittén inte har avgett något yttrande, skall dock besluten genast lämnas till rådet av kommissionen. I så fall skall kommissionen uppskjuta tillämpningen av besluten i högst två månader från dagen efter den då kommissionen fattade sitt beslut. Rådet får då fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom två månader.

    Artikel 9

    Medlemsstaterna skall besluta om egna livsmedelsbiståndsprogram och skall underrätta kommissionen om detta. Samordningen av gemenskapens och den inhemska livsmedelsbiståndsverksamheten, både när det gäller uppläggningen och genomförandet, skall omfatta ett regelbundet informationsutbyte med kommittén. Detta informationsutbyte, som skall genomföras på begäran av ordföranden i kommittén eller en företrädare för en medlemsstat, skall innefatta andra kända verksamheter i övriga givarländer.

    Artikel 10

    Kommittén får granska övriga frågor som gäller livsmedelsbistånd ställda av ordföranden, antingen på dennes eget initaitiv eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat.

    Artikel 11

    Kommissionen skall med jämna mellanrum genomföra utvärderingar av den viktigaste livsmedelsbiståndsverksamheten för att kunna fastställa huruvida den målsättning som definieras i värderingen av verksamheten har uppfyllts och för att kunna ge riktlinjer för hur verkningsgraden skall kunna förbättras i framtida verksamheter. Dessa utvärderingsrapporter skall göras tillgängliga för kommittén.

    Artikel 12

    Förordning (EEG) nr 3331/82 skall upphöra att gälla.

    Dock skall

    - artikel 3 i förordningen fortsätta att tillämpas ända till dess att förfarandena för att anskaffa varor i enlighet med artikel 5 i denna förordning har fastställts senast till den 30 juni 1987,

    - de länder och organ som kan komma i fråga för hjälp och de allmänna kriterierna för ansvaret för transportkostnaderna för livsmedelsbistånd efter etappen fob, skall vara de som anges i förordning (EEG) nr 232/86(5) till dess att de beslut som anges i artikel 4.1 tredje och fjärde strecksatsen i denna förordning har antagits, dock längst till den 30 juni 1987.

    Artikel 13

    Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

    Den skall tillämpas till och med utgången av år 1987.

    Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

    Utfärdad i Bryssel den 22 december 1986.

    På rådets vägnar

    G. SHAW

    Ordförande

    (1) EGT nr C 265, 21.10.1986, s. 7.

    (2) EGT nr C 297, 24.11.1986.

    (3) EGT nr L 165, 23.6.1984, s. 7.

    (4) EGT nr L 352, 14.12.1982, s. 1.

    (5) EGT nr L 29, 4.2.1986, s. 3.

    Top