1.

På grund av olika samverkande förändringsfaktorer befinner sig frukt- och grönsakssektorn för närvarande i en ny situation till vilken producenterna måste anpassa sig. Det är därför befogat att ge de grundläggande reglerna för den gemensamma organisationen av marknaden inom denna sektor en ny inriktning. Eftersom denna organisation sedan den började tillämpas har ändrats många gånger bör därför en ny förordning för klarhets skull antas.

2.

Det är lämpligt att de väsentliga bestämmelserna i följande förordningar förs in i den nya förordningen: rådets förordning (EEG) nr 3285/83 av den 14 november 1983 om allmänna bestämmelser om vidgad giltighet för vissa regler utfärdade av producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn ( 4 ), rådets förordning (EEG) nr 1319/85 av den 23 maj 1985 om en förstärkt övervakning av tillämpningen av gemenskapens bestämmelser om frukt och grönsaker ( 5 ), rådets förordning (EEG) nr 2240/88 av den 19 juli 1988 om fastställande vad avser persikor, citroner och apelsiner av tillämpningsföreskrifter till artikel 16 b i förordning (EEG) nr 1035/72 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker ( 6 ), rådets förordning (EEG) nr 1121/89 av den 27 april 1989 om införande av en interventionströskel för äpplen och blomkål ( 7 ) och rådets förordning (EEG) nr 1198/90 av den 7 maj 1990 om upprättande av ett register över citrusodlingarna i gemenskapen ( 8 ). Dessa förordningar bör följaktligen upphävas.

3.

Klassificeringen av produkter enligt gemensamma och obligatoriska normer som tillämpas på frukt och grönsaker som saluförs inom gemenskapen eller exporteras till tredje land utgör en referensram som bidrar till sunda handelsförbindelser och insyn i marknaderna och utestänger dessutom produkter av otillräcklig kvalitet från dessa marknader. Att dessa normer följs bidrar således till att produktionens lönsamhet förbättras.

4.

I förenklingssyfte förefaller det lämpligt att anta normer för sådan frukt och sådana grönsaker som har en viss betydelse för marknaden under beaktande av de normer som fastställts av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE). Det är nödvändigt att fastställa på vilka villkor internationella normer får anpassas till gemenskapens särskilda behov.

5.

Fastställandet av normer kan få full effekt endast om dessa utan undantag tillämpas i samtliga saluföringsled och från och med avsändandet från produktionsområdet. Undantag får emellertid medges för viss verksamhet som antingen är mycket marginell och begränsad eller som äger rum i början av handelsledet eller för produkter som är avsedda för bearbetning. Möjligheten att brist kan uppstå eller att utbudet kan vara ovanligt rikligt bör även tas i beaktande. För att bättre garantera den kvalitet som krävs enligt normerna måste innehavaren av produkten vara ansvarig för att normerna respekteras. Konsumenternas krav i fråga om egenskaperna hos frukt och grönsaker medför särskilt att det är nödvändigt att i märkningen ange produkternas ursprung till och med detaljhandelsledet.

6.

Vid produktion och saluföring av frukt och grönsaker måste miljöhänsyn tas såväl på odlingsnivå som när det gäller hantering av använt material och bortskaffande av produkter som härrör från produktionsprocessen, särskilt för att skydda vattenkvaliteten, upprätthålla den biologiska mångfalden och bevara landskapet.

7.

Producentorganisationerna utgör grundvalen för den gemensamma organisationen av marknader, vilkas decentraliserade funktion de säkerställer på sin nivå. Inför en efterfrågan som ständigt blir mer koncentrerad framstår en samordning av utbudet från dessa organisationer av ekonomiska skäl som nödvändigare än någonsin för att stärka producenternas ställning på marknaden. Denna sammanläggning bör ske frivilligt och på ett ändamålsenligt sätt genom att de tjänster som en producentorganisation kan erbjuda sina medlemmar är omfattande och effektiva. Det är inte fråga om att ifrågasätta leverans av produkter till sådana producentorganisationer för specialiserade produkter som existerade innan den här förordningen trädde i kraft.

8.

En producentorganisation som är avsedd att bidra till att förverkliga målen med den gemensamma organisationen av marknaden får erkännas av medlemsstaten endast om den uppfyller vissa villkor som den förpliktar sig och sina medlemmar att följa i enlighet med sina stadgar. De producentgrupper som önskar få ställning som producentorganisation i enlighet med denna förordning bör kunna få en övergångsperiod under vilken ekonomiskt nationellt stöd och gemenskapsstöd får beviljas från och med det att dessa grupper ålägger sig vissa förpliktelser och uppfyller dessa.

9.

Det är lämpligt att fastställa en övergångsperiod för de producentorganisationer som redan erkänts i enlighet med förordning (EEG) nr 1035/72 ( 9 ) men som inte omedelbart kan uppfylla kraven för erkännande enligt den här förordningen. Sådana organisationer måste visa att de kan vidta de förändringar som är nödvändiga för detta ändamål.

10.

För att göra producentorganisationerna ansvariga, i synnerhet för sina ekonomiska beslut, och för att användningen av de offentliga medel som ställs till deras förfogande skall inriktas på framtida utvecklingsmöjligheter, bör det fastställas på vilka villkor dessa medel får användas. Att producentorganisationerna genomför en samfinansiering av driftsfonder förefaller att vara en lämplig lösning.

11.

För att driftsfonderna skall kunna existera och fungera väl är det nödvändigt att producentorganisationerna svarar för medlemmarnas hela frukt- och grönsaksproduktion.

12.

För att det skall vara möjligt att bemästra gemenskapsutgifterna måste det stöd som beviljas de producentorganisationer som upprättar en driftsfond förses med ett tak.

13.

För sådana områden där produktionen är svagt organiserad bör ytterligare ekonomiska bidrag från de enskilda staterna tillåtas. När det gäller medlemsstater som är särskilt missgynnade på den strukturella nivån måste dessa bidrag kunna ersättas av gemenskapen inom ramen för gemenskapsstödet.

14.

För att ytterligare förstärka de åtgärder som producentorganisationerna eller deras sammanslutningar vidtar och för att säkerställa all önskvärd stabilitet på marknaden bör medlemsstaterna tillåtas att på vissa villkor utsträcka räckvidden av de regler som organisationen eller sammanslutningen av organisationer i den berörda regionen antagit för sina medlemmar till alla producenter i den regionen som inte är medlemmar, särskilt i fråga om produktion, avyttring och miljöskydd. Vissa kostnader till följd av utvidgningen av reglernas tillämpning kan, om de styrks, tas ut av de berörda producenterna från och med den tidpunkt då de gynnas av dennas effekter.

15.

Branschorganisationer som bildas på initiativ av enskilda aktörer eller av aktörer som redan gått samman och som representerar en betydande del av de olika yrkeskategorierna inom frukt- och grönsakssektorn kan bidra till att större hänsyn tas till hur marknaden faktiskt fungerar och till att underlätta utvecklingen av det ekonomiska beteendet för att förbättra kunskapen om och organisationen av produktionen, liksom presentationen och saluföringen av produkterna. Eftersom dessa branschorganisationers åtgärder i allmänhet kan bidra till att förverkliga målen i artikel 39 i fördraget, särskilt de mål som gäller den nuvarande organisationen av marknaden, är det lämpligt att, efter att ha definierat de berörda åtgärdstyperna, ge medlemsstaterna möjlighet att ge ett särskilt erkännande till de organisationer som visar att de är representativa och som vidtar positiva åtgärder i förhållande till de ovan nämnda målen. Bestämmelserna i fråga om utvidgningen av de regler som antagits av organisationer eller sammanslutningar av producenter och fördelningen av de kostnader som följer av denna utvidgning bör, med hänsyn till de likartade målen, tillämpas även på branschorganisationer.

16.

För att stabilisera priserna är det önskvärt att producentorganisationerna får intervenera på marknaden, särskilt genom beslut att inte bjuda ut vissa kvantiteter produkter till försäljning under vissa perioder. Ett sådant återtagande från marknaden får inte ses som en avsättningsmöjlighet som ersätter marknaden. Därför bör gemenskapsfinansieringen inte omfatta mer än en fastställd procent av produktionen och begränsas till en nedsatt ersättning, utan att detta påverkar utnyttjandet av driftsfonder för detta ändamål. I förenklingssyfte får det anses berättigat att fastställa en enhetlig och linjär gemenskapsersättning för varje produkt. För att få till stånd en nedsättning som i omfattning är jämförbar för alla produkter får vissa differentieringar anses nödvändiga.

17.

Interventionsåtgärderna får full effekt endast om de produkter som återtas från marknaden inte åter släpps ut i den vanliga omsättningen för detta slag av produkter. Olika slag av ändamål eller användning som uppfyller detta villkor bör definieras i syfte att i största möjliga utsträckning undvika att återtagna produkter förstörs.

18.

Den nya förvaltningen av återtagandena gör det möjligt att samtidigt upphäva gällande bestämmelser i fråga om följderna av tröskelöverskridanden. Det är dock rimligt att behålla denna princip under en övergångsperiod och att ge kommissionen befogenhet att genomföra den om behov skulle uppstå.

19.

I förordning (EG) nr 3290/94 ( 10 ) fastställs de anpassningar och övergångsåtgärder som krävs inom jordbrukssektorn för att genomföra de avtal som har slutits inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, särskilt den nya ordningen för handel med tredje land inom frukt- och grönsakssektorn. Bestämmelserna i bilaga XIII till den nämnda förordningen skall införas i den här förordningen. Om produkter som importeras till gemenskapen är avsedda för bearbetningsindustrin, skall de dock inte säljas i konsignation. Kontrollen av ingångspriset kan följaktligen göras med hjälp av andra komponenter än ett schablonvärde. Den ifrågavarande bestämmelsen bör kompletteras i detta hänseende.

20.

Reglerna för den gemensamma organisationen av marknaden bör iakttas av alla de aktörer för vilka de gäller, annars kommer reglernas verkan att snedvridas med alla de konsekvenser detta medför, såväl för användningen av offentliga medel som för konkurrensen mellan aktörerna. Gemenskapen bör därför inrätta ett särskilt kontrollorgan inom denna sektor. Av både budget- och effektivitetsskäl bör detta kontrollorgan bestå av tjänstemän vid kommissionen och eventuellt av andra tjänstemän. Det är även nödvändigt att föreskriva gemenskapssanktioner för att säkerställa att den nya ordningen tillämpas på samma sätt i hela gemenskapen.

21.

En av de nödvändiga förutsättningarna för en riktig förvaltning av den gemensamma organisationen av marknaden är mycket ingående kunskaper om marknaden. Därför bör nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå detta.

22.

Den inre marknadens funktion skulle kunna äventyras av vissa slag av stöd. De bestämmelser i fördraget som gör det möjligt att bedöma stöd som beviljats av medlemsstaterna och att förbjuda stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden bör därför tillämpas inom den sektor som avses med denna förordning.

23.

Den gemensamma organisationen av marknaden inom sektorn bör samtidigt, och på ett lämpligt sätt, beakta de mål som anges i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

24.

För att underlätta genomförandet av bestämmelserna i den här förordningen bör ett förfarande fastställas som innebär ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom ramen för en förvaltningskommitté.

25.

För att en särskilt ogynnsam konjunktur inom hasselnötssektorn skall kunna bemästras är det viktigt att ett schablonbidrag beviljas med avseende på de hasselnötter som skördas under regleringsåren 1997/1998, 1998/1999 och 1999/2000.