Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Socialpolitik — Tillnärmning av lagstiftning — Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens — Direktiv 80/987 — Begränsning av garantiinstitutionernas skyldighet att betala ett belopp som täcker arbetstagarnas primära behov — Avräkning med de belopp som arbetsgivaren erlagt under den period som täcks av garantin — Otillåtet — (Rådets direktiv 80/987, artiklarna 3.1, 4.3 första stycket och 10)

Sammanfattning

Artiklarna 3.1 och 4.3 första stycket i rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens skall tolkas så, att det inte är tillåtet för en medlemsstat att begränsa garantiinstitutionernas betalningsansvar till att endast avse ett belopp som täcker de berörda arbetstagarnas primära behov och från vilket avräkning görs med de belopp som arbetsgivaren erlagt under den period som täcks av garantin.

Även om medlemsstaterna får sätta en övre gräns för betalningsansvaret på grund av utestående fordringar, är de inom denna övre gräns nämligen skyldiga att säkerställa att betalning görs av samtliga ifrågavarande utestående fordringar. Om arbetstagarna erhållit förskott på de fordringar som avser garantiperioden, skall dessa förskott räknas av mot fordringarna så att det kan fastställas i vilken mån fordringarna inte har betalats. Ett förbud mot kumulation som går ut på att den lön som betalats till nämnda arbetstagare under garantiperioden skall räknas av mot den övre gräns som medlemsstaten satt för betalningsansvaret på grund av utestående fordringar, har däremot direkt menlig inverkan på det minimiskydd som garanteras genom direktivet.

(se punkterna 36–38, 40 samt domslutet)