Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Samordnat förfarande - Begrepp - Samordning och samarbete som är oförenligt med varje företags skyldighet att självständigt bestämma hur det skall agera på marknaden - Möten mellan konkurrenter i syfte att utbyta upplysningar som är avgörande vid utarbetandet av deltagarnas handelsstrategi

(EG-fördraget, artikel 85.1 (nu artikel 81.1 EG))

2. Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Samordnat förfarande - Begrepp - Samordning och samarbete som är oförenligt med varje företags skyldighet att självständigt bestämma hur det skall agera på marknaden - Möten mellan konkurrenter i syfte att utbyta upplysningar som är avgörande vid utarbetandet av deltagarnas handelsstrategi

(EG-fördraget, artikel 85.1 (nu artikel 81.1 EG))

3. Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Skadlig inverkan på konkurrensen - Bedömningskriterier - Konkurrensbegränsande syfte - Tillräcklig fastställelse

(EG-fördraget, artikel 85.1 (nu artikel 81.1 EG))

4. Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Inverkan på handeln mellan medlemsstater - Bedömningskriterier

(EG-fördraget, artikel 85.1 (nu artikel 81.1 EG))

5. Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Inverkan på handeln mellan medlemsstater - Avtal som omfattar marknaden i en enda medlemsstat - Avtal om gemensamt skydd mot konkurrens från utlandet

(EG-fördraget, artikel 85.1 (nu artikel 81.1 EG))

6. Konkurrens - Böter - Belopp - Fastställande - Kriterier - Överträdelsens varaktighet - Bedömning - Beaktande av överträdelsens beskaffenhet i övrigt

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2)

7. Konkurrens - Böter - Belopp - Fastställande - Kriterier - Överträdelsernas allvar - Bedömningsfaktorer - Faktorer som har att göra med själva överträdelsen - Omständigheter som har att göra med företaget i fråga

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03)

8. Konkurrens - Böter - Belopp - Fastställande - Kriterier - Överträdelsernas allvar och varaktighet - Möjlighet att höja bötesnivån för att förstärka böternas avskräckande verkan

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2)

Sammanfattning

1. Den omständigheten att endast en av deltagarna vid möten mellan konkurrerande företag har avslöjat sina avsikter räcker inte för att utesluta att samverkan har förekommit. De samordnings- och samarbetskriterier som fastställts i rättspraxis angående samverkan kräver nämligen inte att en egentlig "plan" utarbetas, utan skall förstås mot bakgrund av den grundtanke i fördragets konkurrensregler enligt vilken varje ekonomisk aktör självständigt skall bestämma vilken strategi han avser att följa på den gemensamma marknaden.

Även om detta krav på självständighet inte fråntar aktörer deras rätt att själva rationellt anpassa sig till sina konkurrenters faktiska eller väntade beteende, utesluter det bestämt varje direkt eller indirekt kontakt mellan sådana aktörer, vilken har till syfte eller resultat antingen att påverka en befintlig eller potentiell konkurrents beteende på marknaden eller att för en dylik konkurrent avslöja det egna beslutade eller planerade beteendet på marknaden.

( se punkterna 54-56 )

2. Slutsatsen att ett företag genom att delta i ett möte med konkurrensbegränsande syfte inte bara försöker att i förväg undanröja sin osäkerhet beträffande sina konkurrenters framtida beteende, utan även tveklöst direkt eller indirekt måste beakta de upplysningar som det får under dessa möten för att bestämma vilken strategi det skall följa på marknaden, kan dras även i ett fall där ett eller flera företag deltagit i möten med konkurrensbegränsande syfte inte genom att utbyta upplysningar, utan endast genom att ta emot upplysningar angående konkurrenternas framtida beteende på marknaden.

( se punkt 58 )

3. Vid tillämpningen av artikel 85.1 i fördraget (nu artikel 81.1 EG) är det överflödigt att beakta det konkreta resultatet av samverkan, om det framgår att denna har haft till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden.

( se punkt 72 )

4. Ett avtal mellan företag eller ett samordnat förfarande skall anses kunna påverka handeln mellan medlemsstater, om det på grundval av en sammantagen bedömning av de objektiva rättsliga och faktiska omständigheterna går att förutse med tillräcklig grad av sannolikhet att det direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, kan påverka handeln mellan medlemsstaterna på ett sådant sätt att förverkligandet av målen för den inre marknaden hindras. Det krävs således inte att det rättsstridiga beteendet verkligen märkbart har påverkat handeln mellan medlemsstater. Det räcker att visa att beteendet kan ha sådan påverkan.

( se punkt 78 )

5. Den omständigheten att samverkan endast avser försäljning av produkter i en enda medlemsstat räcker inte för att utesluta att handeln mellan medlemsstater kan påverkas. Eftersom det rör sig om en marknad som är öppen för import, kan de parter som samverkar om nationell prissättning endast behålla sina marknadsandelar om de skyddar sig mot konkurrens från utlandet.

( se punkt 79 )

6. Överträdelsens varaktighet är enligt artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 17 en av de faktorer som skall beaktas vid fastställandet av storleken på den ekonomiska sanktionen för företag som överträder de konkurrensrättsliga bestämmelserna. Kommissionen kan inte endast höja ett bötesbelopp på grund av överträdelsens varaktighet om och i den mån det finns ett direkt samband mellan varaktigheten och en negativ inverkan på de syften som eftersträvas genom gemenskapens konkurrensregler, vilket vore uteslutet om överträdelsen inte fick några effekter på marknaden. Den betydelse som överträdelsens varaktighet har vid beräkningen av bötesbeloppet är, tvärtom, även beroende av ifrågavarande överträdelses beskaffenhet i övrigt.

( se punkterna 104 och 106 )

7. Det framgår av punkterna 1 A och 2 i meddelandet från kommissionen om riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 7 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget att bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är görs i två etapper. I ett första skede bedöms allvaret endast på grundval av faktorer som har att göra med själva överträdelsen, som dess beskaffenhet och dess inverkan på marknaden, och i ett andra skede görs bedömningen av allvaret på grundval av omständigheter som har att göra med företaget i fråga, varvid kommissionen inte endast tar hänsyn till eventuella försvårande omständigheter, utan i förekommande fall även till förmildrande omständigheter. Detta förfarande är långt ifrån oförenligt med ordalydelsen och ändamålet i artikel 15.2 i förordning nr 17 och gör det möjligt att - i synnerhet vid överträdelser i vilka flera företag har deltagit - vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är ta hänsyn till vilka olika roller respektive företag har haft samt företagens respektive hållning gentemot kommissionen under förfarandet.

( se punkt 109 )

8. Kommissionens befogenhet att besluta om böter för företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder artikel 85.1 i fördraget (nu artikel 81.1 EG) eller 86 i fördraget (nu artikel 82 EG) utgör ett av de medel som kommissionen har utrustats med för att kunna fullgöra sin kontrolluppgift enligt gemenskapsrätten. I denna uppgift ingår visserligen att undersöka och bestraffa enskilda överträdelser, men även att föra en allmän politik för att tillämpa de principer som fastställts i fördraget på konkurrensområdet samt att påverka företagens beteende i denna riktning. Kommissionen har därför rätt att bestämma bötesbeloppet till en nivå som förstärker dess avskräckande verkan när förfaranden av ett visst slag fortfarande är relativt vanliga, till följd av den vinst som vissa av de berörda företagen kan göra genom dem, och trots att det redan från begynnelsen av gemenskapens konkurrenspolitik har slagits fast att de är rättsstridiga.

Den omständigheten att kommissionen tidigare har tillämpat en viss bötesnivå för vissa typer av överträdelser kan i detta sammanhang inte medföra att kommissionen inte skulle kunna höja denna nivå inom de gränser som föreskrivs i förordning nr 17, om detta var nödvändigt för att gemenskapens konkurrenspolitik skulle kunna säkerställas. En effektiv tillämpning av gemenskapens konkurrensregler kräver tvärtom att kommissionen vid varje tillfälle kan anpassa bötesnivån efter vad denna politik kräver. Kommissionen kan för övrigt vid sin bedömning av den allmänna bötesnivån beakta att uppenbara överträdelser av gemenskapens konkurrensregler fortfarande är förhållandevis vanligt förekommande och att kommissionen därför har rätt att höja bötesnivån för att förstärka böternas avskräckande verkan. När kommissionen fastställer den allmänna bötesnivån kan den slutligen bland annat beakta om överträdelsen av artikel 85.1 i fördraget har pågått under lång tid och om den har varit av uppenbar beskaffenhet och begåtts trots att kommissionens tidigare beslutspraxis borde ha utgjort ett varnande exempel.

( se punkterna 133, 134 och 143-145 )