(1)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (3) infördes mer riskbaserade och harmoniserade tillsynsregler för försäkrings- och återförsäkringssektorn. Vissa bestämmelser i direktivet omfattas av översynsklausuler. Tillämpningen av direktivet har i hög grad bidragit till att stärka det finansiella systemet i unionen och gjort försäkrings- och återförsäkringsföretag mer motståndskraftiga mot en rad olika risker. Även om direktivet är mycket omfattande åtgärdar det emellertid inte samtliga brister som identifierats och som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretags verksamhet.

(2)

Covid-19-pandemin har orsakat enorma socioekonomiska skador och medfört att unionens ekonomi behöver en återhämtning som är hållbar, inkluderande och rättvis. Dessutom är de ekonomiska och sociala konsekvenserna av Rysslands anfallskrig mot Ukraina ännu inte kända i sin helhet. Det har därför blivit än mer angeläget att driva på arbetet med unionens politiska prioriteringar för att i synnerhet säkerställa en ekonomi som verkar för människor och uppnå målen med den europeiska gröna given. Försäkrings- och återförsäkringssektorn kan vara en källa till privat finansiering för europeiska företag och göra ekonomin mer motståndskraftig genom att tillhandahålla ett skydd mot ett brett spektrum av risker. Med denna dubbla roll har sektorn stor potential att bidra till att unionens prioriteringar uppnås.

(3)

Det är, vilket understryks i kommissionens meddelande av den 24 september 2020En kapitalmarknadsunion för människor och företag – en ny handlingsplan, avgörande för att främja en ökad grad av aktiefinansiering (re-equitisation) inom företagssektorn att skapa incitament för institutionella investerare, särskilt försäkringsgivare, att göra mer långsiktiga investeringar. För att det ska bli lättare för försäkringsgivarna att bidra till finansieringen av unionens ekonomiska återhämtning bör tillsynsramen justeras så att den bättre beaktar försäkringsverksamhetens långsiktiga karaktär. Vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln bör det framför allt bli lättare att använda en gynnsammare standardparameter för investeringar i aktier som innehas med ett långsiktigt perspektiv, förutsatt att försäkrings- och återförsäkringsföretagen uppfyller säkra och robusta kriterier som vidmakthåller skyddet av försäkringstagare och den finansiella stabiliteten. Sådana kriterier bör syfta till att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag kan undvika att tvingas sälja aktier som är avsedda att innehas på lång sikt, till exempel under stressade marknadsförhållanden. Eftersom försäkrings- och återförsäkringsföretag har en mängd olika riskhanteringsverktyg för att undvika sådan tvångsförsäljning, bör kriterierna ta hänsyn till denna variation och inte kräva att långsiktiga investeringstillgångar rättsligt eller genom avtal separeras för att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska kunna dra nytta av den gynnsammare standardparametern för aktieinvesteringar. Dessutom bör försäkrings- eller återförsäkringsföretagets ledning genom styrdokument förbinda sig till en minsta innehavsperiod för de aktier som företaget investerar i och påvisa företagets förmåga att behålla dessa aktier under den innehavsperioden.

(4)

Justeringar som tar bättre hänsyn till försäkringsverksamhetens långsiktiga art kan leda till en ökning av det fria tillgängliga kapitalet till följd av nedsättningen av solvenskapitalkravet. Om så är fallet bör försäkrings- och återförsäkringsföretag överväga att inte styra det frigjorda kapitalet till aktieägarutdelningar eller bonusar till ledningen, utan sträva efter att styra det frigjorda kapitalet till produktiva investeringar i realekonomin i syfte att stödja den ekonomiska återhämtningen och unionens bredare politiska mål.

(5)

Försäkringsgivare och återförsäkrare har frihet att investera var som helst i världen och är inte begränsade till unionen. Investeringar i tredjeländer kan också bidra till unionens eller medlemsstaternas allmänna politik för utvecklingsbistånd. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör därför säkerställa att deras investeringsstrategi återspeglar målen i EU:s aktuella förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet och i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (4) med avseende på högrisktredjeländer.

(6)

I sitt meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given åtog sig kommissionen att bättre integrera hanteringen av klimat- och miljörisker i unionens tillsynsregelverk. Den europeiska gröna given är unionens nya tillväxtstrategi, som syftar till att omvandla unionen till en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi utan nettoutsläpp av växthusgaser senast 2050. Den ska bidra till målet att skapa en ekonomi för människor genom att stärka EU:s sociala marknadsekonomi och säkerställa att den är framtidssäkrad och kan leverera stabilitet, arbetstillfällen, tillväxt och investeringar. Kommissionen lade den 4 mars 2020 fram ett förslag till en europeisk klimatlag för att göra målet om klimatneutralitet och klimatresiliens bindande i unionen senast 2050. Förslaget antogs av Europaparlamentet och rådet och trädde i kraft den 29 juli 2021 (5). Kommissionens ambition att säkerställa unionens globala ledarskap på vägen mot 2050 upprepades i 2021 års strategiska framsynsrapport, i vilken uppbyggnaden av motståndskraftiga och framtidssäkra ekonomiska och finansiella system identifieras som ett strategiskt verksamhetsområde.

(7)

EU:s ram för hållbar finansiering kommer att spela en viktig roll för att uppnå målen med den europeiska gröna given, och miljölagstiftningen bör kompletteras med en ram för hållbar finansiering som kanaliserar finansiering till investeringar som minskar exponeringen för klimat- och miljörisker. I sitt meddelande av den 6 juli 2021Strategi för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi åtog sig kommissionen att föreslå ändringar av direktiv 2009/138/EG för att genom att ställa krav på att försäkringsgivare ska göra analyser av klimatförändringsscenarier säkerställa att hållbarhetsrisker konsekvent integreras i deras riskhantering.

(8)

Ett antal förslag till lagstiftningsakter har nyligen lagts fram och antagits för att förbättra resiliensen och som bidrar till hållbarhet, särskilt när det gäller hållbarhetsrapportering, inbegripet Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (6), Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 (7) och ett direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937, vilka alla påverkar försäkrings- och återförsäkringssektorn.

(9)

Fortsatt integrering av unionens inre marknad för försäkringar är ett centralt mål för detta ändringsdirektiv. Integreringen av den inre marknaden för försäkringar ökar konkurrensen och tillgången till försäkringsprodukter i medlemsstaterna till förmån för företag och konsumenter. Försäkringsmisslyckanden på unionens inre marknad för försäkringar sedan direktiv 2009/138/EG började tillämpas framhäver behovet av mer konsekvens och konvergens i tillsynen i hela unionen. Tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag som bedriver verksamhet inom ramen för rätten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten bör förbättras ytterligare utan att undergräva målet att fortsätta att integrera den inre marknaden för försäkringar för att säkerställa ett konsekvent konsumentskydd och upprätthålla rättvis konkurrens på den inre marknaden.

(10)

Direktiv 2009/138/EG undantar vissa företag från sitt tillämpningsområde på grund av deras storlek. Nu när direktiv 2009/138/EG har tillämpats under ett antal år och för att undvika en oskälig tillämpning av det på mindre företag är det lämpligt att se över dessa undantag genom att höja tröskelvärdena, så att mindre företag som uppfyller vissa villkor inte omfattas av det direktivet. Såsom redan är fallet med försäkringsföretag som är undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG bör företag som gynnas av sådana höjda tröskelvärden ha möjlighet att behålla eller ansöka om auktorisation enligt det direktivet för att komma i åtnjutande av den gemensamma auktorisation som föreskrivs i direktivet, och det bör vara möjligt för medlemsstaterna att låta försäkringsföretag som är undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG omfattas av bestämmelser som liknar eller är identiska med bestämmelserna i det direktivet.

(11)

Direktiv 2009/138/EG är inte tillämpligt på assistans om villkoren i artikel 6.1 i direktivet är uppfyllda. Det första villkoret är att assistansen ska avse olyckor eller maskinhaverier med vägfordon som inträffar i den medlemsstat där den försäkringsgivare som tillhandahåller försäkringsskyddet är verksam. Denna bestämmelse skulle kunna antyda att det krävs auktorisation som försäkringsgivare för att ge assistans till vägfordon om en olycka eller ett maskinhaveri inträffar på andra sidan gränsen, vilket kan försvåra assistansverksamhet på ett oskäligt sätt. Det är därför lämpligt att se över detta villkor. Således bör villkoret i artikel 6.1 a i direktiv 2009/138/EG utvidgas till att omfatta olyckor eller maskinhaverier med ett vägfordon som kan inträffa i ett grannland till medlemsstaten för det företag som tillhandahåller försäkringsskyddet.

(12)

Information om eventuella ansökningar om auktorisation att starta verksamhet i en medlemsstat och resultatet av bedömningen av dem kan ge information som är väsentlig för bedömningen av ansökningar i andra medlemsstater. Därför bör sökanden informera den berörda tillsynsmyndigheten om tidigare avslag på ansökningar om eller återkallelser av ansökningar om auktorisation i en annan medlemsstat.

(13)

Innan auktorisation beviljas ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är ett dotterföretag till ett företag i en annan medlemsstat eller som kommer att kontrolleras av samma juridiska eller fysiska person som ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en annan medlemsstat, bör tillsynsmyndigheten i den medlemsstat som beviljar auktorisationen samråda med tillsynsmyndigheterna i alla berörda medlemsstater. Med tanke på den växande försäkringsgruppverksamheten i olika medlemsstater måste tillämpningen av unionsrätten bli mer enhetlig och informationsutbytet mellan tillsynsmyndigheter öka, i synnerhet innan auktorisation beviljas. Om det är nödvändigt att samråda med flera tillsynsmyndigheter, bör varje berörd tillsynsmyndighet därför ha rätt att till tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där auktorisationsförfarandet för ett framtida försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen pågår rikta en begäran om att en gemensam bedömning ska göras av en ansökan om auktorisation. Befogenheten att fatta beslut om att bevilja auktorisation tillhör tillsynsmyndigheten i den hemmedlemsstat där det berörda företaget ansöker om auktorisation. Resultaten från den gemensamma bedömningen bör emellertid tas i beaktande när detta beslut fattas.

(14)

Direktiv 2009/138/EG bör tillämpas i enlighet med proportionalitetsprincipen. För att underlätta en proportionerlig tillämpning av direktivet på mindre företag och företag av mindre komplexitet än genomsnittet och för att säkerställa att de inte ställs under oproportionerligt betungande krav är det nödvändigt att fastställa riskbaserade kriterier som gör det möjligt att identifiera sådana företag.

(15)

Det bör vara möjligt för företag som uppfyller de riskbaserade kriterierna att klassificeras som små och icke-komplexa företag i enlighet med ett enkelt anmälningsförfarande. Om tillsynsmyndigheten inom en begränsad tidsperiod efter en sådan anmälan inte av vederbörligen motiverade skäl som rör bedömningen av de relevanta kriterierna motsätter sig denna klassificering bör företaget betraktas som ett litet och icke-komplext företag. När ett företag väl har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag bör företaget i princip automatiskt omfattas av fastställda proportionalitetsåtgärder när det gäller rapportering, offentliggörande av information, företagsstyrning, översyn av styrdokument, beräkning av försäkringstekniska avsättningar, egenrisk- och solvensbedömning och planer för likviditetsriskhantering.

(16)

Genom undantag från den automatiska förmånen att omfattas av proportionalitetsåtgärder bör tillsynsmyndigheterna, om de hyser allvarliga farhågor när det gäller riskprofilen hos ett enskilt litet och icke-komplext företag, ha befogenhet att kräva att det berörda företaget avstår från att använda en eller flera proportionalitetsåtgärder. En sådan befogenhet kan användas om de fastställer att solvenskapitalkravet inte längre efterlevs, om det finns en risk för underskridande, om riskprofilen hos ett företag förändras väsentligt eller om ett företags styrningssystem är ineffektivt.

(17)

Proportionalitetsåtgärder bör även kunna komma i fråga för företag som inte klassificeras som små och icke-komplexa företag men för vilka vissa av kraven i direktiv 2009/138/EG är alltför kostsamma och komplexa med tanke på de risker som är förknippade med sådana företags verksamhet. Dessa företag bör på grundval av en analys i varje enskilt fall och efter ett förhandsgodkännande från sin tillsynsmyndighet få tillämpa proportionalitetsåtgärder.

(18)

Ett korrekt genomförande av proportionalitetsprincipen är avgörande för att undvika en alltför stor börda för försäkrings- och återförsäkringsföretag. Därför bör försäkrings- och återförsäkringsföretag till sina tillsynsmyndigheter endast rapportera om det sker en förändring i tillämpningsområdet för de proportionalitetsåtgärder som de tillämpar.

(19)

Captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring som endast täcker risker förknippade med den industri- eller handelsgrupp de tillhör uppvisar en särskild riskprofil som bör beaktas när vissa krav fastställs, särskilt när det gäller egenrisk- och solvensbedömning, offentliggörande av information och relaterade befogenheter för kommissionen att ytterligare specificera reglerna för sådana krav. Captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring bör också kunna omfattas av proportionalitetsåtgärder om de klassificeras som små och icke-komplexa företag.

(20)

Det är viktigt att försäkrings- och återförsäkringsföretag upprätthåller en sund finansiell ställning. För detta ändamål föreskrivs i direktiv 2009/138/EG finansiell tillsyn med avseende på ett företags solvens, upprättande av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och dess medräkningsbara kapitalbas. Ett företags styrningssystem är emellertid också en viktig faktor för att säkerställa att företaget upprätthåller sin finansiella ställning. I detta syfte bör tillsynsmyndigheterna bli skyldiga att regelbundet se över företagsstyrningssystemet som en del av deras finansiella tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag.

(21)

Tillsynsmyndigheter bör ha rätt att från varje försäkrings- och återförsäkringsföretag som står under tillsyn och deras grupper minst vart tredje år få en regelbunden beskrivande rapport med information om verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, kapitalförvaltning och annan relevant information för solvensändamål. För att förenkla detta rapporteringskrav för försäkrings- och återförsäkringsgrupper bör det vara möjligt att på vissa villkor lämna information i den regelbundna tillsynsrapporten för gruppen och dess dotterföretag i aggregerad form för hela gruppen.

(22)

Det bör säkerställas att små och icke-komplexa företag prioriteras när tillsynsmyndigheter beviljar undantag från och begränsningar av rapporteringen. För denna typ av enhet bör det anmälningsförfarande som gäller för klassificering som ett litet och icke-komplext företag säkerställa att det råder tillräcklig säkerhet när det gäller användningen av undantag från och begränsningar av rapporteringen.

(23)

Tidsfrister för rapportering och offentliggörande av information bör fastställas tydligt i direktiv 2009/138/EG. Det bör dock erkännas att exceptionella omständigheter såsom hälsokriser, naturkatastrofer och andra extrema händelser skulle kunna göra det omöjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att lämna sådana rapporter och offentliggöra sådan information inom de fastställda tidsfristerna. Kommissionen bör därför ges befogenhet att förlänga tidsfristerna under sådana omständigheter efter samråd med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (8).

(24)

I direktiv 2009/138/EG föreskrivs att tillsynsmyndigheterna ska bedöma om nytillkomna medlemmar som utsetts att ingå i företagsledningen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller att utföra en central funktion har den lämplighet som krävs. De som ingår i företagsledningen eller utför en central funktion bör dock uppfylla lämplighetskraven på kontinuerlig basis. Om lämplighetskraven inte uppfylls bör tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att vidta åtgärder, exempelvis att, om det är lämpligt, entlediga den berörda personen från den relevanta positionen.

(25)

Eftersom försäkringsverksamhet kan utlösa eller förstärka risker för den finansiella stabiliteten bör försäkrings- och återförsäkringsföretag införliva överväganden och analyser som är av relevans ur makrotillsynssynpunkt i sin försäkrings-, investerings- och riskhanteringsverksamhet. Detta kan inbegripa att ta hänsyn till andra marknadsaktörers potentiella beteende, makroekonomiska risker, såsom nedgångar i kreditcykeln eller minskad marknadslikviditet, eller alltför stora koncentrationer på marknaden när det gäller vissa tillgångstyper, motparter eller sektorer.

(26)

På begäran av tillsynsmyndigheten bör försäkrings- och återförsäkringsföretag åläggas att i sin egenrisk- och solvensbedömning beakta all relevant makrotillsynsinformation som tillsynsmyndigheterna tillhandahåller. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av sådana ytterligare makrotillsynskrav bör Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn där det specificeras vilka kriterier tillsynsmyndigheterna ska beakta när de fastställer för vilka företag åtgärden gäller. Tillsynsmyndigheterna bör analysera resultaten av de egenrisk- och solvensbedömningar som försäkrings- och återförsäkringsföretag inom deras jurisdiktioner vilka ombeds att beakta makrotillsynsöverväganden lämnar i sina tillsynsrapporter, aggregera dem och lämna synpunkter till försäkrings- och återförsäkringsföretagen om de faktorer som bör beaktas i deras framtida egenrisk- och solvensbedömningar, särskilt när det gäller makrotillsynsrisker. Medlemsstaterna bör, när ett makrotillsynsuppdrag har tilldelats en myndighet eller ett organ, säkerställa att resultaten av och slutsatserna från tillsynsmyndigheternas makrotillsynsbedömningar meddelas den myndigheten.

(27)

I enlighet med de grundläggande principer för försäkringssektorn som antogs 2011 av Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter bör de nationella tillsynsmyndigheterna kunna identifiera, övervaka och analysera marknadsutveckling och finansiell utveckling som kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretag eller försäkrings- och återförsäkringsmarknader, och använda denna information i tillsynen över enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Vid utförandet av dessa uppgifter bör tillsynsmyndigheterna, om det är lämpligt, använda information från och insikter som vunnits av andra tillsynsmyndigheter.

(28)

Organ eller myndigheter som tilldelats ett makrotillsynsuppdrag ansvarar för makrotillsynspolicyn över sin nationella försäkrings- och återförsäkringsmarknad. Makrotillsynspolicyn kan verkställas av tillsynsmyndigheten eller av någon annan myndighet eller något annat organ som fått detta uppdrag.

(29)

En god samordning mellan tillsynsmyndigheter och relevanta organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag är viktig för att identifiera, övervaka och analysera potentiella risker för stabiliteten i det finansiella systemet som kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretag och för att vidta åtgärder i syfte att på ett ändamålsenligt och lämpligt sätt hantera dessa risker. Samarbetet mellan myndigheter bör också syfta till att undvika alla former av överlappande eller inkonsekventa åtgärder.

(30)

Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och skattemyndigheter bör inte förhindras. Sådana utbyten bör vara förenliga med nationell rätt och om informationen härrör från en annan medlemsstat bör den endast lämnas ut efter uttryckligt tillstånd från den relevanta myndighet som informationen härrör från.

(31)

Enligt direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- och återförsäkringsföretag, som en integrerad del av sin affärsstrategi, utföra en regelbunden egenrisk- och solvensbedömning. Vissa risker, exempelvis klimatförändringsrisker, är svåra att kvantifiera eller kan förverkligas under en längre period än den som används för kalibreringen av solvenskapitalkravet. Dessa risker kan beaktas bättre i egenrisk- och solvensbedömningen. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker bör de bli skyldiga att, med lämpliga intervall och som en del av egenrisk- och solvensbedömningen, analysera hur risker enligt långsiktiga klimatförändringsscenarier påverkar deras verksamhet. Sådana analyser bör stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagens verksamhet. I synnerhet bör det krävas att alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bedömer huruvida exponeringen för klimatförändringsrisker är väsentlig, men långsiktiga analyser av klimatförändringsscenarier bör inte krävas av små och icke-komplexa företag.

(32)

Företagen bör utarbeta och övervaka genomförandet av särskilda planer för att bemöta de finansiella risker som härrör från hållbarhetsfaktorer. Om en grupp är skyldig att upprätta en sådan plan på gruppnivå bör det säkerställas att undantag från kravet att upprätta planer på individuell nivå medges gruppens försäkrings- och återförsäkringsdotterföretag, om alla relevanta aspekter av dessa dotterföretag återspeglas i planen på gruppnivå.

(33)

Enligt direktiv 2009/138/EG ska väsentlig information offentliggöras minst en gång per år genom en rapport om solvens och finansiell ställning. Denna rapport är riktad till försäkringstagare och förmånstagare, å ena sidan, och analytiker och andra yrkesverksamma på marknaden, å andra sidan. För att tillgodose dessa två olika gruppers behov och förväntningar bör innehållet i rapporten delas upp i två delar. Den första delen, som är riktad främst till försäkringstagare och förmånstagare, bör innehålla basfakta om verksamhet, resultat, kapitalförvaltning och riskprofil. Den andra delen, som är riktad till yrkesverksamma på marknaden, bör innehålla detaljerad information om verksamheten och om företagsstyrningssystemet, särskild information om försäkringstekniska avsättningar och andra förpliktelser, solvenssituationen samt andra data som är relevanta för specialiserade analytiker.

(34)

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får justera de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för att beräkna en bästa skattning i linje med kreditspreadfluktuationen för sina tillgångar och efter tillsynsmyndighetens godkännande (matchningsjustering) eller i linje med den genomsnittliga spreadfluktuationen för tillgångar som innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag i en viss valuta eller i ett visst land (volatilitetsjustering). Den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som är riktad till försäkringstagarna och förmånstagarna bör endast innehålla den information som förväntas vara relevant för en genomsnittlig försäkringstagares eller förmånstagares beslutsfattande. Även om försäkrings- och återförsäkringsföretag bör offentliggöra information om effekterna på deras finansiella ställning av att matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, övergångsbestämmelsen för riskfria räntesatser och övergångsåtgärden för försäkringstekniska avsättningar inte tillämpas, bör sådan information inte antas vara relevant för en genomsnittlig försäkringstagares eller förmånstagares beslutsfattande. Sådan information bör därför ingå i den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som är riktad till yrkesverksamma på marknaden och inte i den del som är riktad till försäkringstagare och förmånstagare.

(35)

De krav som ställs på försäkrings- och återförsäkringsföretag om offentliggörande av information bör inte vara alltför betungande. I detta syfte bör vissa förenklingar och proportionalitetsåtgärder införas i direktiv 2009/138/EG, särskilt om de inte äventyrar läsbarheten hos de data som lämnas av försäkrings- och återförsäkringsföretag. Dessutom bör Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (9) ändras så att det är möjligt för små och icke-komplexa företag att begränsa sin hållbarhetsrapportering i enlighet med de förenklade standarder för hållbarhetsrapportering för små och medelstora företag som fastställs i det direktivet.

(36)

För att den information som offentliggörs för allmänheten ska vara så korrekt som möjligt bör vissa delar av rapporten om solvens och finansiell ställning vara föremål för revision. Ett sådant revisionskrav bör åtminstone omfatta den balansräkning som bedöms i enlighet med de värderingskriterier som anges i direktiv 2009/138/EG.

(37)

Eftersom små och icke-komplexa företag inte förväntas vara relevanta för den finansiella stabiliteten i unionen är det lämpligt att inbegripa ett undantag från kravet på revision av rapporten om solvens och finansiell ställning för dessa företag. På samma sätt och på grund av den särskilda riskprofilen och särdragen hos captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring bör revisionskravet inte införas för dessa bolag. Det bör dock vara möjligt för medlemsstater som redan tillämpar revisionskrav på alla företag eller på andra delar av rapporten om solvens och finansiell ställning än balansräkningen att fortsätta att tillämpa sådana krav.

(38)

Det bör tillstås att revisionskravet trots dess nytta utgör en ytterligare börda för alla företag. Därför bör tidsfristerna för försäkrings- och återförsäkringsföretags och för försäkrings- och återförsäkringsgruppers årliga rapportering och årliga offentliggörande av information förlängas, så att de får tillräckligt med tid för att utarbeta reviderade rapporter.

(39)

I Eiopas riktlinjer om rapportering i syfte att skapa finansiell stabilitet fastställs redan kriterier för att identifiera försäkrings- och återförsäkringsföretag som är relevanta för stabiliteten i de finansiella systemen i unionen.

(40)

Det bör säkerställas att metoderna för att beräkna försäkringstekniska avsättningar för avtal med optioner och garantier står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som försäkringsgivaren är exponerad för. I det avseendet bör vissa förenklingar föreskrivas.

(41)

Kapitalkostnaden bör minskas jämfört med den nivå som fastställdes vid tidpunkten för antagandet av direktiv 2009/138/EG och de delegerade akter som antagits enligt det direktivet, samtidigt som en tillräcklig nivå av försiktighet och skydd för försäkringstagarna bibehålls. Dessutom bör beräkningen av riskmarginalen ta hänsyn till riskernas tidsberoende och minska riskmarginalens belopp, särskilt för långfristiga skulder och därigenom minska riskmarginalens känslighet för räntesatsförändringar. Därför bör ett exponentiellt och tidsberoende inslag införas.

(42)

Direktiv 2009/138/EG kräver att det belopp av medräkningsbar kapitalbas som behövs för att täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna fastställs för beräkningen av riskmarginalen och att cost-of-capital-räntesatsen ska vara lika med den ytterligare ränta utöver den relevanta riskfria räntan som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att ha detta belopp av medräkningsbar kapitalbas. I direktiv 2009/138/EG föreskrivs också att cost-of-capital-räntesatsen regelbundet ska ses över. I detta syfte bör översynerna säkerställa att cost-of-capital-räntesatsen förblir riskbaserad och inte överstiger 5 %.

(43)

Vid fastställandet av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör användningen av information som härleds från relevanta finansiella instrument balanseras mot försäkrings- och återförsäkringsföretagens förmåga att säkra räntor som härleds från finansiella instrument. I synnerhet kan det hända att mindre försäkrings- och återförsäkringsföretag inte har förmåga att säkra ränterisk med andra instrument än obligationer, lån eller liknande tillgångar med fasta kassaflöden. De riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör därför extrapoleras för löptider där obligationsmarknaderna inte längre är djupa, likvida och transparenta. Extrapoleringsmetoden bör dock använda information som härleds från andra relevanta finansiella instrument än obligationer, om sådan information finns tillgänglig på djupa, likvida och transparenta marknader för löptider där obligationsmarknaderna inte längre är djupa, likvida och transparenta. För att uppnå säkerhet och en harmoniserad tillämpning och samtidigt göra det möjligt att utan onödigt dröjsmål reagera på förändrade marknadsförhållanden bör kommissionen anta delegerade akter för att specificera hur den nya extrapoleringsmetoden bör tillämpas. Mot bakgrund av de rådande marknadsförhållandena bör utgångspunkten för extrapoleringen för euron den dag då detta ändringsdirektiv träder i kraft ligga kvar på samma nivå som nivån den 31 december 2023, dvs. vid en löptid på 20 år.

(44)

Fastställandet av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer har en betydande inverkan på solvenssituationen, särskilt för livförsäkringsföretag med långfristiga skulder. För att undvika störningar i den befintliga försäkringsverksamheten och möjliggöra en smidig övergång till den nya extrapoleringsmetoden är det nödvändigt att föreskriva en infasningsmekanism. En sådan infasningsmekanism bör syfta till att undvika marknadsstörningar och skapa en transparent utveckling mot den slutliga extrapoleringsmetoden.

(45)

I direktiv 2009/138/EG föreskrivs en volatilitetsjustering som söker mildra effekterna av överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer och som grundas på referensportföljer för försäkrings- och återförsäkringsföretags relevanta valutor och, när det gäller euron, på referensportföljer för nationella försäkringsmarknader. Användningen av en enhetlig volatilitetsjustering för hela valutor eller länder kan leda till fördelar utöver mildrandet av överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer, särskilt när dessa försäkrings- och återförsäkringsföretags relevanta tillgångar är mindre känsliga för förändringar i kreditspreadar än den relevanta bästa skattningens känslighet för förändringar i räntesatserna. För att undvika sådana överdrivna fördelar av volatilitetsjusteringen bör volatilitetsjusteringen godkännas av tillsynsmyndigheten och beräkningen av den beakta företagsspecifika egenskaper som rör tillgångars spreadkänslighet och räntekänsligheten hos den bästa skattningen av försäkringstekniska avsättningar. Dessutom bör minimivillkor för användningen av volatilitetsjusteringen införas som en ytterligare skyddsåtgärd. I vissa medlemsstater omfattas användningen av volatilitetsjusteringen redan av en process för tillsynsmyndighetens godkännande, och medlemsstaterna bör ha möjlighet att utvidga villkoren för godkännande så att de även inbegriper en bedömning i förhållande till de antaganden som ligger till grund för volatilitetsjusteringen. Mot bakgrund av de ytterligare skyddsåtgärderna bör försäkrings- och återförsäkringsföretag tillåtas att addera en ökad andel på upp till 85 % av den riskkorrigerade spread som härleds från de representativa portföljerna till de riskfria basräntesatserna för durationer.

(46)

Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget investerar i skuldinstrument som har en bättre kreditkvalitet än skuldinstrumenten i den representativa portföljen för beräkningen av volatilitetsjusteringen skulle volatilitetsjusteringen kunna överkompensera den förlust av kapitalbas som orsakas av växande avkastningsdifferenser och leda till alltför stor volatilitet i kapitalbasen. Med målet att kompensera för den artificiella volatilitet som orsakas av sådan överkompensation bör försäkrings- och återförsäkringsföretagen i dessa fall kunna ansöka om en ändring av volatilitetsjusteringen som tar hänsyn till informationen om företagets specifika investeringar i skuldinstrument.

(47)

I direktiv 2009/138/EG föreskrivs en landskomponent i volatilitetsjusteringen som syftar till att mildra överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer i ett visst land. Aktiveringen av landskomponenten grundas dock på ett absolut tröskelvärde och ett relativt tröskelvärde när det gäller landets riskjusterade spread, vilket kan leda till stupeffekter och därmed öka volatiliteten i försäkrings- och återförsäkringsföretagens kapitalbas. För att säkerställa att överdrivna avkastningsdifferenser i en viss medlemsstat som har euron som valuta mildras på ett ändamålsenligt sätt bör landskomponenten ersättas med en makrokomponent som bör beräknas på grundval av skillnaderna mellan den riskkorrigerade spreaden för euron och den riskkorrigerade spreaden för landet. För att undvika stupeffekter bör man vid beräkningen undvika avbrott i indataparametrarna.

(48)

För att ta hänsyn till utvecklingen i försäkrings- och återförsäkringsföretagens investeringspraxis bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa kriterier för vilka tillgångar som ska få medräknas i portföljen av avsatta tillgångar i de fall slaget av tillgångar kan leda till olika praxis när det gäller kriterierna för tillämpning och beräkning av matchningsjusteringen.

(49)

För att säkerställa att samma behandling tillämpas på alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar volatilitetsjusteringen eller för att ta hänsyn till marknadsutvecklingen, bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter som specificerar beräkningen av företagsspecifika delar av volatilitetsjusteringen. För andra valutor än euron bör man vid beräkningen av valutaspecifika delar av volatilitetsjusteringen ta hänsyn till möjligheten till matchning av kassaflöden mellan medlemsstatsvalutor som är knutna till varandra, på villkor att detta konsekvent minskar valutarisken.

(50)

Vid beräkning av sin kapitalbas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (10) kan institut som tillhör finansiella konglomerat som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (11) tillåtas att inte dra av sina väsentliga innehav i försäkrings- eller återförsäkringsföretag, förutsatt att vissa kriterier är uppfyllda. Det bör säkerställas att de tillsynsregler som gäller för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och kreditinstitut möjliggör lika villkor mellan bankinriktade och försäkringsinriktade finansiella grupper. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag bör därför också tillåtas att på liknande villkor inte behöva dra av ägarintressen i kreditinstitut och finansiella institut från sin medräkningsbara kapitalbas. I synnerhet bör antingen grupptillsyn i enlighet med direktiv 2009/138/EG eller extra tillsyn i enlighet med direktiv 2002/87/EG vara tillämpligt för en grupp som omfattar både försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och det anknutna institutet. Dessutom bör ägarintresset i institutet utgöra en aktieinvestering av strategisk art för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, och tillsynsmyndigheterna bör försäkra sig om att den samordnade ledningen av och den integrerade riskhanteringen och internkontrollen hos de enheter som omfattas av grupptillsyn eller extra tillsyn är tillfredsställande.

(51)

De befintliga ålagda gränserna för nivån på den symmetriska justeringen begränsar denna justerings förmåga att mildra potentiella procykliska effekter av det finansiella systemet och undvika en situation där försäkrings- och återförsäkringsföretag i otillbörlig utsträckning tvingas anskaffa ytterligare kapital eller avyttra sina investeringar till följd av en tillfälligt ogynnsam utveckling på finansmarknaderna, såsom den som utlösts av covid-19-pandemin. Därför bör den symmetriska justeringen ändras så att den möjliggör större förändringar av standardkapitalkravet för aktier och ytterligare mildrar effekterna av kraftiga uppgångar eller nedgångar på aktiemarknaderna.

(52)

För att öka de kvantitativa kravens proportionalitet bör försäkrings- och återförsäkringsföretag ges möjlighet att beräkna kapitalkravet för icke-betydande risker i standardformeln enligt en förenklad metod för en period på högst tre år. En sådan förenklad metod bör göra det möjligt för företag att skatta kapitalkravet för en icke-betydande risk på grundval av ett lämpligt volymmått som varierar över tiden. Den metoden bör grundas på gemensamma regler och omfattas av gemensamma kriterier för identifiering av icke-betydande risker.

(53)

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder matchningsjusteringen måste identifiera, organisera och förvalta portföljen av avsatta tillgångar och förpliktelser separat från andra delar av affärsverksamheten och tillåts därför inte att hantera risker som uppstår i andra delar av verksamheten genom att använda portföljen av avsatta tillgångar. En separat förvaltning av portföljen leder dock inte till en ökning av korrelationen mellan riskerna i portföljen och riskerna i resten av företaget. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder matchningsjusteringen bör därför tillåtas att beräkna sitt solvenskapitalkrav på grundval av ett antagande om fullständig diversifiering mellan portföljens tillgångar och förpliktelser och resten av företaget, såvida inte de tillgångsportföljer som täcker en motsvarande bästa skattning av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser utgör en separat fond.

(54)

Behovet av att på ett korrekt sätt återspegla extremt låga och negativa räntesatser i försäkringstillsynen har uppstått på grund av det man har bevittnat på marknaderna under de senaste åren. Detta bör åstadkommas genom en omkalibrering av undergruppen för ränterisk för att återspegla att en negativ avkastningsmiljö är möjlig. Samtidigt bör den metod som ska användas inte leda till orealistiskt stora minskningar i den likvida delen av kurvan som skulle kunna undvikas genom att man föreskriver ett uttryckligt golv som representerar en lägre gräns för negativa räntesatser. I linje med räntesatsdynamiken bör kommissionen sträva efter att införa ett golv som är tidsberoende snarare än schablonmässigt, i den mån tillgängliga marknadsdata möjliggör en robust riskbaserad kalibrering av sådant tidsberoende.

(55)

Kommissionen har samlat alla befogenheter som föreskrivs i direktiv 2009/138/EG i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (12). Denna metod har fungerat väl för genomförandet av det direktivet och underlättat efterlevnaden av den delegerade förordningen. Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför fortsätta att gälla och alla nödvändiga ändringar inom ramen för befintliga befogenheter samt genomförandet av nya befogenheter enligt detta direktiv bör genomföras uteslutande i form av ändringsakter till delegerad förordning (EU) 2015/35. Om sådana ändringar i framtiden ska samlas i en eller flera delegerade ändringsakter anger kommissionen i enlighet med punkt 31 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (13) under samråden vid utarbetandet av sådana delegerade akter också vilka befogenheter som anses vara materiellt kopplade till varandra, för vilka kommissionen förväntas tillhandahålla objektiva motiveringar på grundval av den materiella kopplingen mellan två eller flera befogenheter.

(56)

Som en del av den samlade tillsynsbedömningen är det viktigt att tillsynsmyndigheterna kan jämföra information mellan de försäkrings- och återförsäkringsföretag som de utövar tillsyn över. Partiella och fullständiga interna modeller gör det möjligt att bättre fånga upp ett företags individuella risk och enligt direktiv 2009/138/EG får försäkrings- och återförsäkringsföretag använda sådana modeller för att fastställa kapitalkrav utan de begränsningar som följer av standardformeln. Tillsynsmyndigheterna skulle också gynnas av att få tillgång till uppskattningar av solvenskapitalkravet som fastställts i enlighet med standardformeln för att göra jämförelser mellan företag och göra jämförelser över tid för ett visst företag. Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder en fullständig eller partiell intern modell bör därför regelbundet rapportera en skattning av solvenskapitalkravet enligt standardformeln till sina tillsynsmyndigheter. En sådan uppskattning bör på lämpligt sätt återspegla metoderna och de underliggande antagandena i standardformeln för att underlätta en korrekt tillsynsbedömning. För att undvika en alltför stor börda för företagen när de fastställer uppskattningen bör de tillåtas att använda information som härrör från relevanta förenklingar i standardformeln i direktiv 2009/138/EG och de delegerade akter som antagits enligt det direktivet. Om en sådan förenklad metod används för att fastställa skattningen av solvenskapitalkravet bör de underliggande antagandena tydligt förklaras på ett för tillsynsmyndigheterna tillfredsställande sätt.

(57)

Direktiv 2009/138/EG ger försäkrings- och återförsäkringsföretag möjlighet att med tillsynsmyndighetens godkännande beräkna sina solvenskapitalkrav med en intern modell. Om en intern modell används hindrar det direktivet inte ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen i sin interna modell. Eftersom användningen av volatilitetsjusteringen kan leda till fördelar utöver mildrandet av överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer vid beräkningen av en bästa skattning, kan sådana överdrivna fördelar också snedvrida beräkningen av solvenskapitalkravet om effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen beaktas i den interna modellen. För att undvika en sådan snedvridning bör i de fall där tillsynsmyndigheterna tillåter försäkrings- och återförsäkringsföretag att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen i sina interna modeller en lägsta nivå för solvenskapitalkravet fastställas under vilken det förväntas uppstå fördelar för solvenskapitalkravet utöver mildrandet av överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer.

(58)

Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör uppmuntras att bygga upp motståndskraft mot krissituationer. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag beaktar effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen i sin interna modell samtidigt som de även beaktar effekten av kreditspreadfluktuationer på makrovolatilitetsjusteringen skulle detta på ett allvarligt sätt kunna undergräva alla incitament att bygga upp motståndskraft mot krissituationer. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör därför hindras från att beakta en makrovolatilitetsjustering i sin interna modell.

(59)

Med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna bör tillsynsmyndigheterna kunna samla in relevant makrotillsynsinformation om försäkrings- och återförsäkringsföretagens investeringsstrategi, analysera den tillsammans med annan relevant information som kan finnas tillgänglig från andra marknadskällor och integrera ett makrotillsynsperspektiv i sin tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag. Detta kan inbegripa övervakning av risker i samband med särskilda kreditcykler, konjunkturnedgångar och kollektivt beteende eller flockbeteende i fråga om investeringar.

(60)

Det är nödvändigt att på ett effektivt sätt kunna hantera situationer där försäkrings- och återförsäkringsföretagens finansiella ställning försämras eller där dessa företag bryter mot lagstadgade krav och att förhindra att problemen förvärras. Tillsynsmyndigheterna bör därför ha befogenhet att vidta förebyggande åtgärder. Sådana förebyggande befogenheter bör dock vara förenliga med de interventionssteg och de tillsynsbefogenheter som redan föreskrivs i direktiv 2009/138/EG för liknande omständigheter, inbegripet de tillsynsbefogenheter som föreskrivs i den granskningsprocess som fastställs i artikel 36 i det direktivet. Sådana förebyggande befogenheter bör inte leda till någon ny förutbestämd utlösande faktor före det solvenskapitalkrav som fastställs i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 i det direktivet. Tillsynsmyndigheterna bör göra en individuell bedömning av varje situation och besluta om behovet av förebyggande åtgärder på grundval av omständigheterna, företagets situation och sin tillsynsbedömning.

(61)

I direktiv 2009/138/EG föreskrivs ömsesidigt erkännande och ömsesidig verkställighet i alla medlemsstater av beslut om rekonstruktion eller likvidation av försäkringsföretag. Genom direktivet säkerställs att alla företagets tillgångar och skulder, oberoende av det land där de finns, hanteras i ett enda förfarande i hemmedlemsstaten och att borgenärer i värdmedlemsstaterna behandlas på samma sätt som borgenärer i hemmedlemsstaten. För att uppnå en ändamålsenlig resolution bör bestämmelserna om rekonstruktion och likvidation i direktiv 2009/138/EG vara tillämpliga i händelse av användning av resolutionsverktygen både när de verktygen tillämpas på försäkrings- och återförsäkringsföretag och när de tillämpas på andra enheter som omfattas av resolutionsordningen. Dessa bestämmelser bör därför ändras i enlighet med detta.

(62)

I direktiv 2009/138/EG föreskrivs en förlängning av återhämtningsperioden vid överträdelser av solvenskapitalkravet om Eiopa har förklarat att det råder exceptionellt svåra förhållanden. Sådana förklaringar kan avges på begäran av nationella tillsynsmyndigheter, som i lämpliga fall ska samråda med Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (14), före begäran. Att de nationella tillsynsmyndigheterna samråder med ESRB på ett decentraliserat sätt är mindre effektivt än om Eiopa samråder med ESRB på ett centraliserat sätt. För att säkerställa ett effektivt förfarande bör det vara Eiopa och inte de nationella tillsynsmyndigheterna som samråder med ESRB innan man förklarar att det råder exceptionellt svåra förhållanden, om situationens karaktär tillåter ett sådant föregående samråd.

(63)

Enligt direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- och återförsäkringsföretag omedelbart underrätta den berörda tillsynsmyndigheten om de konstaterar att minimikapitalkravet underskrids eller riskerar att underskridas under de närmaste tre månaderna. I direktivet anges dock inte när ett underskridande eller en risk för underskridande av minimikapitalkravet under de närmaste tre månaderna kan konstateras, och det är möjligt för företagen att vänta med att underrätta tillsynsmyndigheterna fram till slutet av det berörda kvartalet, då beräkningen av det minimikapitalkrav som formellt ska rapporteras till tillsynsmyndigheten äger rum. För att säkerställa att tillsynsmyndigheterna får information utan onödigt dröjsmål och kan vidta nödvändiga åtgärder bör försäkrings- och återförsäkringsföretag åläggas att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna om minimikapitalkravet underskrids eller riskerar att underskridas, även när detta konstateras under det berörda kvartalet på grundval av skattningar eller beräkningar mellan två datum för officiella beräkningar av minimikapitalkravet.

(64)

Skyddet av de försäkrades intressen är ett allmänt mål för tillsynsregelverket som tillsynsmyndigheterna bör uppnå i alla skeden av tillsynsbedömningen, inbegripet vid försäkrings- eller återförsäkringsföretags överträdelser eller sannolika överträdelser av krav som kan leda till att auktorisationen återkallas. Detta mål bör eftersträvas innan och efter det att en auktorisation återkallas, varvid eventuella rättsliga följder för de försäkrade som kan uppstå på grund av återkallelsen bör beaktas.

(65)

Tillsynsmyndigheterna bör utrustas med verktyg för att förhindra uppkomsten av risker för den finansiella stabiliteten på försäkringsmarknaderna, begränsa försäkrings- och återförsäkringsföretags procykliska beteende och mildra negativa spridningseffekter inom det finansiella systemet och till den reala ekonomin.

(66)

Den senaste tidens ekonomiska och finansiella kriser, särskilt krisen till följd av covid-19-pandemin, har visat att en sund likviditetshantering hos försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förhindra risker för det finansiella systemets stabilitet. Därför bör försäkrings- och återförsäkringsföretag åläggas att stärka likviditetsförvaltningen och likviditetsplaneringen, särskilt med tanke på svåra förhållanden som påverkar en stor del av eller hela försäkrings- och återförsäkringsmarknaden.

(67)

När försäkrings- och återförsäkringsföretag med särskilt sårbara profiler, såsom företag med likvida skulder, illikvida tillgångar eller likviditetssvaghet som kan påverka den övergripande finansiella stabiliteten, inte på lämpligt sätt åtgärdar denna situation, bör de nationella tillsynsmyndigheterna kunna ingripa för att stärka dessa företags likviditetssituation.

(68)

Tillsynsmyndigheterna bör ha de befogenheter som behövs för att upprätthålla specifika försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvenssituation i exceptionella situationer, såsom vid negativa ekonomiska händelser eller marknadshändelser som påverkar en stor del av eller hela försäkrings- och återförsäkringsmarknaden, i syfte att skydda försäkringstagarna och upprätthålla den finansiella stabiliteten. Dessa befogenheter bör inbegripa möjligheten att begränsa eller tillfälligt stoppa utdelning till aktieägare i och utbetalningar till andra efterställda borgenärer till ett visst försäkrings- eller återförsäkringsföretag innan en faktisk överträdelse av solvenskapitalkravet inträffar. Dessa befogenheter bör tillämpas från fall till fall, iaktta gemensamma riskbaserade kriterier och inte undergräva den inre marknadens funktion.

(69)

Eftersom begränsningar av eller tillfälligt stopp för utdelning och annan återbäring, om än bara tillfälligt, skulle påverka aktieägares och andra efterställda borgenärers rättigheter, bör tillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till principerna om proportionalitet och nödvändighet när de vidtar sådana åtgärder. Tillsynsmyndigheterna bör också säkerställa att de åtgärder som antas inte medför oproportionerliga negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet. Tillsynsmyndigheterna bör i synnerhet begränsa kapitalutbetalningar inom en försäkrings- och återförsäkringsgrupp endast under exceptionella omständigheter och när detta är vederbörligen motiverat för att upprätthålla stabiliteten på försäkrings- och återförsäkringsföretagsmarknaden och i det finansiella systemet som helhet.

(70)

I undantagsfall kan försäkringsföretag utsättas för betydande likviditetsrisker. Därför bör tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att under en kort period och endast som en sista utväg tillfälligt upphäva inlösenrätten för livförsäkringsavtal för sådana företag som berörs av betydande likviditetsrisker. En sådan exceptionell åtgärd bör användas i syfte att vidmakthålla det kollektiva skyddet av försäkringstagare, dvs. skyddet av alla försäkringstagare, inbegripet dem som kan komma att påverkas indirekt av sådana risker.

(71)

Fallissemang på senare tid bland försäkrings- och återförsäkringsföretag med gränsöverskridande verksamhet har tydliggjort vikten av att tillsynsmyndigheterna är bättre informerade om dessa företags verksamhet. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör därför ha en skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om alla väsentliga förändringar som påverkar deras riskprofil när det gäller deras pågående gränsöverskridande försäkringsverksamhet, och denna information bör delas med tillsynsmyndigheterna i de berörda värdmedlemsstaterna.

(72)

Enligt direktiv 2009/138/EG har Eiopa befogenhet att inrätta och samordna samarbetsplattformar för att förstärka samarbetet mellan berörda tillsynsmyndigheter, om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsrätten. Med tanke på komplexiteten i de tillsynsfrågor som hanteras på dessa plattformar lyckas de tillsynsmyndigheterna dock i flera fall inte komma fram till en gemensam uppfattning om hur frågor som rör ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska hanteras. Om de tillsynsmyndigheter som deltar på samarbetsplattformarna inte kan nå en överenskommelse om frågor som rör ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet bör Eiopa ha befogenhet att lösa tvisten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(73)

Samarbetet och informationsutbytet mellan den tillsynsmyndighet i hemmedlemsstaten som beviljat auktorisation för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där detta företag bedriver verksamhet genom att etablera filialer eller tillhandahålla tjänster bör stärkas, för att bättre förebygga potentiella problem som påverkar konsumenträttigheterna och förbättra skyddet för försäkringstagare i hela unionen. Detta förstärkta samarbete är särskilt viktigt om det förekommer betydande gränsöverskridande verksamhet och bör öka transparensen och det regelbundna obligatoriska informationsutbytet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna. Detta utbyte bör vara tillräckligt informativt och omfatta all relevant information från tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten, särskilt om resultatet av den samlade tillsynsbedömningen i samband med gränsöverskridande verksamhet och om företagets finansiella ställning. För att säkerställa en smidig tillgång till och ett effektivt utbyte av tillgängliga tillsynsdata, rapporter om den samlade tillsynsbedömningen och annan relevant information om företag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet, och med beaktande av behovet av att begränsa den administrativa bördan, bör digitala verktyg för informationsutbyte användas. Denna information skulle därför kunna kanaliseras genom de befintliga digitala samarbetsverktyg som inrättats av Eiopa.

(74)

Om tillsynsmyndigheten i en värdmedlemsstat hyser allvarliga farhågor när det gäller solvenssituationen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet på dess territorium bör den ha befogenhet att begära att en gemensam inspektion på plats utförs tillsammans med tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten, om det föreligger ett underskridande av solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten bör samordna den gemensamma inspektionen på plats och bjuda in alla relevanta nationella tillsynsmyndigheter samt Eiopa. Alla berörda tillsynsmyndigheter bör komma överens om målen för inspektionen på plats innan den genomförs. I slutet av inspektionen bör de också bilda sig en gemensam uppfattning om vilka tillsynsåtgärder som måste vidtas. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten bör informera alla berörda tillsynsmyndigheter om uppföljningen av inspektionen på plats. Om tillsynsmyndigheterna är oeniga om huruvida det är nödvändigt att utföra en gemensam inspektion på plats bör Eiopa ha befogenhet att lösa tvisten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(75)

Enligt direktiv 2009/138/EG är försäkrings- och återförsäkringsföretag inte skyldiga att utan onödigt dröjsmål lämna information om utövandet av sin verksamhet till tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna. Sådan information kan endast inhämtas genom en begäran till tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten. Ett sådant tillvägagångssätt säkerställer dock inte tillgång till information inom rimlig tid. Därför bör tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna ha befogenhet att direkt begära information från försäkrings- eller återförsäkringsföretag, om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten underlåter att tillhandahålla informationen utan onödigt dröjsmål. Den befogenheten bör inte hindra frivillig överföring av information från försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna.

(76)

För att kunna identifieras som ett försäkringsholdingbolag måste ett moderföretag som sin huvudsakliga verksamhet särskilt ha förvärv och innehav av ägarintressen i dotterföretag som enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland. För närvarande tolkar tillsynsmyndigheterna innebörden av begreppet enbart eller huvudsakligen i detta sammanhang på olika sätt. Därför bör definitionen av ett försäkringsholdingbolag ändras och förtydligas med beaktande av liknande ändringar av definitionen av ett finansiellt holdingföretag enligt förordning (EU) nr 575/2013 för banksektorn. För att ett företag ska kunna klassificeras som ett försäkringsholdingbolag bör dess huvudsakliga verksamhet i synnerhet ha anknytning till förvärv och innehav av försäkrings- eller återförsäkringsföretag, tillhandahållande av anknutna tjänster till anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller utförande av annan oreglerad finansiell verksamhet. Tillsynsmyndigheter bör ha befogenhet att fastställa att detta kriterium är uppfyllt, oavsett vilket föremål för verksamheten företaget självt har uppgett.

(77)

Inom en grupp som omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b eller c i direktiv 2009/138/EG innehas i vissa fall ägarintressen i försäkrings- och återförsäkringsdotterföretag i ett tredjeland via ett mellanliggande oreglerat holdingbolag. Även om detta mellanliggande oreglerade holdingbolag inte har något försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretag vars huvudkontor finns i unionen är det viktigt att det kan behandlas i likhet med ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och ingå i beräkningen av solvensen på gruppnivå. Därför bör en definition av holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland införas så att grupper ska kunna beakta anknutna företag i tredjeländer när de beräknar solvenskapitalkravet på gruppnivå.

(78)

I vissa fall utgör flera försäkrings- och återförsäkringsföretag en grupp i praktiken och uppträder som sådan, även om de inte motsvarar definitionen av en grupp enligt artikel 212 i direktiv 2009/138/EG. Avdelning III i direktivet är därför inte tillämplig på sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag. I sådana fall, särskilt för horisontella grupper utan kapitalkopplingar mellan olika företag, bör grupptillsynsmyndigheterna ha befogenhet att identifiera förekomsten av en grupp. Objektiva kriterier bör också föreskrivas för en sådan identifiering. I avsaknad av förändringar i gruppernas särdrag förväntas grupper som redan omfattas av grupptillsyn fortsätta att omfattas av sådan tillsyn.

(79)

Försäkrings- och återförsäkringsgrupper får själva fatta beslut om närmare interna arrangemang, ansvarsfördelning och organisationsstruktur inom gruppen för att säkerställa efterlevnad av direktiv 2009/138/EG. I ett fåtal fall kan dock sådana arrangemang och organisationsstrukturer äventyra en ändamålsenlig grupptillsyn. Därför bör grupptillsynsmyndigheter – under exceptionella omständigheter och efter samråd med Eiopa och övriga berörda tillsynsmyndigheter – ha befogenhet att kräva ändringar av dessa arrangemang eller organisationsstrukturer. Grupptillsynsmyndigheter bör på vederbörligt sätt motivera sina beslut och förklara varför de befintliga arrangemangen eller strukturerna hindrar och äventyrar en ändamålsenlig grupptillsyn.

(80)

Grupptillsynsmyndigheter kan besluta att undanta ett företag från grupptillsyn, särskilt när ett sådant företag bedöms vara av ringa intresse med tanke på syftet med grupptillsynen. Eiopa har noterat skiljaktiga tolkningar av kriteriet ringa intresse och har konstaterat att sådana undantag i vissa fall leder till att grupptillsyn frångås fullständigt eller till att tillsyn utövas på nivån för ett mellanliggande moderföretag. Det är därför nödvändigt att klargöra att beslut att undanta som skulle leda till att grupptillsyn frångås fullständigt eller till att tillsyn utövas på nivån för ett mellanliggande moderföretag endast bör fattas under mycket exceptionella omständigheter och att grupptillsynsmyndigheter bör samråda med Eiopa innan de fattar sådana beslut. Kriterier bör också införas så att det blir tydligare vad som ska anses vara av ringa intresse med tanke på syftet med grupptillsynen.

(81)

Beslut om att inte låta ett företag omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn kan grundas på olika bestämmelser i direktiv 2009/138/EG. Ändringar av artikel 214.2 i det direktivet som syftar till att specificera begreppet ringa intresse bör därför inte påverka den befintliga möjliga grunden för att fatta beslut om undantag från grupptillsyn enligt led c i den punkten, i de fall där medlemsstaten har införlivat artikel 214 i det direktivet på ett sådant sätt att det är möjligt att utesluta det yttersta moderföretaget om det sistnämnda har samtliga följande egenskaper: det fortsätter att vara föremål för tillsyn av tillsynsmyndigheten enligt lagstiftningen i den medlemsstaten, har ingen auktorisation att utöva försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet, tillhandahåller inte anknutna tjänster till försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretagen i gruppen, har stadgar som uttryckligen hindrar företaget från att utföra centraliserad samordning av sina försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretag i enlighet med medlemsstatens lagstiftning och som strikt begränsar omfattningen av företagets verksamhet, och det finns en mellanliggande enhet som är etablerad inom en medlemsstats territorium och som aktivt förvaltar försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretagen i gruppen.

(82)

Det råder brist på tydlighet när det gäller de typer av företag med avseende på vilka metod 2, dvs. en avräknings- och sammanläggningsmetod enligt definitionen i direktiv 2009/138/EG, kan tillämpas vid beräkningen av solvensen på gruppnivå, vilket inverkar menligt på målet att uppnå lika villkor. Det bör därför tydligt anges vilka företag som kan ingå i beräkningen av solvensen på gruppnivå enligt metod 2. Metod 2 bör endast tillämpas på försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland, företag som ingår i andra finansiella sektorer, blandade finansiella holdingföretag, försäkringsholdingbolag och andra moderföretag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintressen i dotterföretag som enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland.

(83)

Inom vissa försäkrings- eller återförsäkringsgrupper förvärvar och innehar ett mellanliggande moderföretag, som inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ägarintressen i dotterföretag som enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland. Om dessa mellanliggande moderföretag inte har ägarintressen i minst ett dotterföretag som är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor inom unionen, behandlas de enligt gällande regler inte som försäkringsholdingbolag vid beräkningen av solvensen på gruppnivå, även om deras risker är mycket likartade. Därför bör reglerna ändras så att sådana holdingbolag med ägarintressen i försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland behandlas på samma sätt som försäkringsholdingbolag vid beräkningen av solvensen på gruppnivå.

(84)

Direktiv 2009/138/EG och delegerad förordning (EU) 2015/35 föreskriver fyra olika metoder för att ta med företag som ingår i andra finansiella sektorer i beräkningen av solvensen på gruppnivå, inbegripet metoderna 1 och 2 enligt bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Det leder till inkonsekventa tillsynsstrategier och ojämlika konkurrensvillkor och skapar onödig komplexitet. Därför bör reglerna förenklas så att företag som ingår i andra finansiella sektorer alltid bidrar till gruppens solvens, genom att tillämpa de relevanta sektorsreglerna för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav. Dessa kapitalbas- och kapitalkrav bör helt enkelt läggas samman med kapitalbas- och kapitalkraven för gruppens försäkrings- och återförsäkringsdel.

(85)

Enligt gällande regler ges försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse begränsade möjligheter att använda förenklade beräkningar för att fastställa sin solvens på gruppnivå när de använder metod 1, dvs. en metod baserad på sammanställd redovisning. Detta skapar en oproportionerligt stor börda, särskilt när grupper har ägarintressen i mycket små anknutna företag. Således bör företag med ägarintresse, efter ett förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheterna, tillåtas att integrera anknutna företag vars storlek inte är väsentlig i sin solvens på gruppnivå genom att använda förenklade metoder.

(86)

Det är oklart hur begreppet belastningar, som bör beaktas vid klassificering av kapitalbasposter i olika nivåer ska tillämpas på försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som inte har försäkringstagare och förmånstagare som direkta kunder. Därför bör minimikriterier införas för att göra det möjligt att identifiera fall där en kapitalbaspost som emitterats av ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag anses vara fri från belastningar.

(87)

Omfattningen av de företag som bör beaktas vid beräkningen av den lägsta nivån för solvenskapitalkravet på gruppnivå bör överensstämma med omfattningen av de företag som bidrar till den medräkningsbara kapitalbas som är tillgänglig för att uppfylla det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. Vid beräkningen av den lägsta nivån bör försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland som tas med genom metod 1 därför beaktas.

(88)

Formeln för beräkning av det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå kan leda till situationer där minimikravet ligger nära, eller till och med är lika med, det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. Om en grupp i ett sådant fall inte uppfyller det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå men ändå uppfyller sitt solvenskapitalkrav på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, bör tillsynsmyndigheterna endast utöva de befogenheter som är tillgängliga om solvenskapitalkravet på gruppnivå inte uppfylls.

(89)

Vid beräkningen av solvensen på gruppnivå bör försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag behandlas som försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Detta innebär att teoretiska kapitalkrav beräknas för sådana företag. Sådana beräkningar bör dock aldrig innebära att försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag måste uppfylla dessa teoretiska kapitalkrav på individuell nivå.

(90)

Det finns inga rättsliga bestämmelser som specificerar hur solvensen på gruppnivå ska beräknas när en kombination av metod 1 och metod 2 används. Detta leder till inkonsekvent praxis och osäkerhet, särskilt när det gäller metoden för beräkning av bidraget till solvenskapitalkravet på gruppnivå från försäkrings- och återförsäkringsföretag som tas med genom metod 2. Det bör följaktligen klargöras hur solvensen på gruppnivå ska beräknas när en kombination av metoder används. Därför bör ingen betydande risk som härrör från sådana företag ignoreras vid beräkningen av solvensen på gruppnivå. För att undvika väsentliga ökningar av kapitalkraven och upprätthålla lika villkor för försäkrings- och återförsäkringsföretag på global nivå bör det emellertid klargöras att man vid beräkningen av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte ska tillämpa något kapitalkrav för aktiekursrisker på sådana innehav. Av samma skäl bör ett kapitalkrav för valutarisk endast tillämpas på värdet av de innehav som överstiger solvenskapitalkraven för dessa anknutna företag. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse bör tillåtas att beakta diversifiering mellan denna valutarisk och andra risker som ligger till grund för beräkningen av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå.

(91)

För närvarande kan grupptillsynsmyndigheter fastställa tröskelvärden över vilka transaktioner och riskkoncentrationer inom en grupp ska anses vara betydande på grundval av solvenskapitalkrav, försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden. Andra riskbaserade kvantitativa eller kvalitativa kriterier, exempelvis medräkningsbar kapitalbas, kan dock också vara lämpliga för att fastställa tröskelvärdena. Därför bör grupptillsynsmyndigheterna ha större flexibilitet när de fastställer en betydande transaktion eller riskkoncentration inom en grupp.

(92)

Försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag kan vara moderföretag till försäkrings- eller återförsäkringsgrupper. I sådana fall föreskrivs grupptillsyn på grundval av den sammanställda situationen för sådana holdingbolag. Eftersom de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som står under ägarkontroll av sådana holdingbolag inte alltid kan säkerställa att kraven enligt grupptillsyn uppfylls, är det nödvändigt att säkerställa att grupptillsynsmyndigheterna har lämpliga tillsyns- och efterlevnadskontrollbefogenheter för att säkerställa att grupper följer direktiv 2009/138/EG. Därför bör grupptillsynsmyndigheterna, i likhet med de ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (15) som infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 (16) för kreditinstitut och finansiella institut, ha en minimiuppsättning befogenheter över holdingbolag, inbegripet de allmänna tillsynsbefogenheter som gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag vid grupptillsyn.

(93)

I syfte att skydda försäkringstagarna bör alla försäkringsgrupper som bedriver verksamhet i unionen, oavsett var huvudkontoret för deras moderföretag med det yttersta ägarintresset är beläget, behandlas lika vid tillämpningen av grupptillsyn enligt avdelning III i direktiv 2009/138/EG. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag ingår i en grupp vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning inte anses vara likvärdig eller tillfälligt likvärdig i enlighet med artikel 260 i det direktivet, är det svårare att utöva grupptillsyn. Grupptillsynsmyndigheterna kan besluta att tillämpa andra metoder i enlighet med artikel 262 i det direktivet på sådana grupper. Dessa metoder är dock inte tydligt definierade och osäkerhet råder om de mål som sådana andra metoder ska uppnå. Om detta inte åtgärdas skulle det kunna leda till oönskade effekter på de likvärdiga villkoren för grupper vilkas moderföretag med det yttersta ägarintresset finns i unionen och grupper vilkas moderföretag med det yttersta ägarintresset finns i ett icke-likvärdigt tredjeland. Således bör syftet med de andra metoderna specificeras ytterligare, inbegripet en minimiuppsättning åtgärder som grupptillsynsmyndigheterna bör överväga. I synnerhet bör dessa metoder garantera samma skyddsnivå för alla försäkringstagare hos försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som har sina huvudkontor i unionen, oavsett platsen för huvudkontoret för moderföretaget med det yttersta ägarintresset i den grupp till vilken ett sådant försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag hör.

(94)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/981 (17) infördes en förmånsbehandling för långfristiga aktieinvesteringar. Undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker, som också syftar till att återspegla den lägre risken hos investeringar med en längre tidshorisont men vars användning i unionen är mycket begränsad, omfattas av kriterier som är strängare än de som gäller för långfristiga aktieinvesteringar. Den nya tillsynskategorin långfristiga aktieinvesteringar verkar därför undanröja behovet av den befintliga undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker. Eftersom det inte finns något behov av att behålla två olika förmånsbehandlingar som har samma syfte att belöna långsiktiga investeringar, bör undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker utgå. För att undvika att denna strykning får negativa effekter bör dock en bestämmelse om tillämpning av äldre regler införas med avseende på försäkringsgivare som i nuläget tillämpar undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker.

(95)

För att uppnå miljö- och klimatambitionerna i den europeiska gröna given krävs att stora investeringsbelopp från den privata sektorn, inbegripet från försäkrings- och återförsäkringsföretag, kanaliseras till hållbara investeringar. Bestämmelserna i direktiv 2009/138/EG om kapitalkrav bör inte hindra försäkrings- och återförsäkringsföretag från att göra hållbara investeringar, utan bör återspegla hela risken med investeringar i miljöskadliga verksamheter. Därför finns det ett behov av att bedöma om tillgängliga belägg för riskskillnader mellan miljöskadliga eller socialt skadliga investeringar och andra investeringar är tillräckliga för att motivera en differentierad tillsynsbehandling. För att säkerställa en lämplig bedömning av relevanta belägg bör Eiopa övervaka och senast den 1 mars 2025 rapportera om beläggen för miljöskadliga eller socialt skadliga investeringars riskprofil. Om det är lämpligt bör Eiopas rapport ge råd om ändringar av direktiv 2009/138/EG och de delegerade akter och genomförandeakter som antagits i enlighet med det direktivet. Det bör vara möjligt för Eiopa att också undersöka om det vore lämpligt att ta hänsyn till vissa miljörisker, andra än klimatförändringsrelaterade risker, och på vilket sätt. Om beläggen tyder på detta skulle Eiopa till exempel kunna analysera behovet av att utvidga de scenarioanalyser som i fråga om klimatförändringsrelaterade risker införs i detta direktiv till att även omfatta andra miljörisker.

(96)

Klimatförändringarna påverkar naturkatastrofers frekvens och allvarlighetsgrad, vilka båda sannolikt kommer att öka ytterligare på grund av miljöförstöring och föroreningar. Detta kan också förändra försäkrings- och återförsäkringsföretagens exponering för naturkatastrofrisk och innebära att de standardparametrar för naturkatastrofrisk som anges i delegerad förordning (EU) 2015/35 blir ogiltiga. För att säkerställa att det inte finns någon bestående diskrepans mellan standardparametrarna för naturkatastrofrisk och försäkrings- och återförsäkringsföretagens faktiska exponering för sådana risker bör Eiopa regelbundet se över omfattningen av riskmodulen för naturkatastrofrisk och kalibreringarna av dess standardparametrar. För detta ändamål bör Eiopa beakta de senast tillgängliga beläggen från klimatvetenskap och, om diskrepanser upptäcks, avge ett yttrande till kommissionen om detta.

(97)

Kraven i artikel 308b.12 i direktiv 2009/138/EG bör ändras för att säkerställa överensstämmelse med bankregelverket och lika villkor när det gäller behandlingen av exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en medlemsstats nationella valuta. I det syftet bör det införas en ordning för tillämpning av äldre regler för sådana exponeringar för att undanta sådana exponeringar från kapitalkraven för spread- och marknadskoncentrationsrisk, förutsatt att exponeringarna uppstod före den 1 januari 2023.

(98)

I vissa fall använder försäkrings- eller återförsäkringsgrupper i stor utsträckning övergångsbestämmelserna för riskfria räntesatser och övergångsåtgärden för försäkringstekniska avsättningar. Denna användning kan ge en felaktig bild av gruppens faktiska solvenssituation. Försäkrings- eller återförsäkringsgrupper bör därför vara skyldiga att offentliggöra information om effekterna på deras solvenssituation av ett antagande om att den kapitalbas som härrör från dessa övergångsbestämmelser och denna övergångsåtgärd inte är tillgänglig för att uppfylla solvenskapitalkravet på gruppnivå. Tillsynsmyndigheterna bör också få befogenhet att vidta lämpliga åtgärder för att användningen av dessa övergångsbestämmelser och denna övergångsåtgärd på lämpligt sätt ska återspegla gruppens finansiella ställning. Dessa åtgärder bör dock inte inverka på anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretags användning av dessa övergångsbestämmelser och denna övergångsåtgärd vid beräkningen av deras individuella solvenskapitalkrav.

(99)

I direktiv 2009/138/EG föreskrivs övergångsbestämmelser för riskfria räntesatser och en övergångsåtgärd för försäkringstekniska avsättningar, vilka får användas med tillsynsmyndighetens godkännande och som gäller för kontrakt som genererar försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och som ingåtts före 2016. Dessa övergångsbestämmelser bör uppmuntra företagen att så snart som möjligt börja följa det direktivet, men tillämpningen av övergångsbestämmelser och övergångsåtgärder som godkänts för första gången långt efter 2016 kommer sannolikt att bromsa vägen mot efterlevnad av direktivet. Ett sådant godkännande av användningen av dessa övergångsbestämmelser bör därför begränsas till fall där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för första gången omfattas av reglerna i direktiv 2009/138/EG eller om ett företag har accepterat en portfölj av försäkrings- eller återförsäkringsavtal och det överlåtande företaget före överlåtelsen tillämpade övergångsbestämmelser eller en övergångsåtgärd för de förpliktelser som hänför sig till denna portfölj.

(100)

I syfte att beakta marknadsutvecklingen och komplettera vissa detaljerade tekniska aspekter av detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på kriterierna för att identifiera små och icke-komplexa företag och grupper, behandlingen av den risk som kryptotillgångar utgör i marknadsriskmodulen, förtydliganden avseende långsiktiga investeringar, kriterierna för begränsad tillsynsrapportering för captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring, en försiktig deterministisk värdering av den bästa skattningen, tillämpningen av den förenklade metoden vid beräkningen av solvensen på gruppnivå, vilken information som ska ingå i regelbundna tillsynsrapporter på gruppnivå, och förlängningen av tidsfrister för rapportering under exceptionella omständigheter. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(101)

För att säkerställa en harmoniserad tillämpning av detta direktiv bör Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera de faktorer som tillsynsmyndigheterna ska beakta i syfte att identifiera förhållandet mellan olika företag som skulle kunna ingå i en grupp. Kommissionen bör komplettera detta direktiv genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Eiopa genom delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010. Kommissionen bör också ges befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande som utarbetats av Eiopa vad gäller vissa specifika metodkomponenter som avser den försiktiga deterministiska värderingen av den bästa skattningen av livförsäkringsförpliktelser, genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(102)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att ge försäkringsgivare incitament att bidra till en långsiktig och hållbar finansiering av ekonomin, förbättra riskkänsligheten, motverka alltför stor kortsiktig volatilitet i försäkringsgivarnas solvenssituationer, bidra till en bättre, mer enhetlig och samordnad tillsyn av försäkringsföretag inom unionen och stärka skyddet för försäkringstagare och förmånstagare samt hantera den potentiella uppbyggnaden av systemrisker i försäkringssektorn på ett bättre sätt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(103)

Förenade kungariket blev ett tredjeland den 1 februari 2020 och unionsrätten upphörde att gälla för och i landet den 31 december 2020. Direktiv 2009/138/EG innehåller flera bestämmelser som särskilt rör vissa medlemsstater och de bestämmelser som särskilt rör Förenade kungariket har blivit föråldrade och bör därför utgå.

(104)

De kalibreringar som används för de delegerade akter och genomförandeakter som antas av kommissionen grundas ofta på data som i hög grad påverkas av inkluderingen av data från Förenade kungarikets marknad. Därför bör alla kalibreringar som används som indata i beräkningarna av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ses över i syfte att fastställa om de i otillbörlig grad är beroende av data från Förenade kungarikets marknad och, i tillämpliga fall, om sådana data bör tas bort från de relevanta datasammanställningarna, såvida inga andra data finns tillgängliga.

(105)

Det bör säkerställas att tillsynsbehandlingen av investeringar i värdepapperisering, inbegripet enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering (STS-värdepapperisering), på lämpligt sätt återspeglar de faktiska riskerna och att kapitalkraven i samband med sådana investeringar är riskorienterade. I detta syfte bör kommissionen bedöma lämpligheten av befintliga kalibreringar för investeringar i värdepapperiseringar som fastställs i de delegerade akter som antas i enlighet med direktiv 2009/138/EG, med beaktande av tillgängliga marknadsdata, och deras förenlighet med de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i andra värdepapper med fast avkastning. På grundval av en sådan bedömning och när så är lämpligt bör kommissionen överväga att ändra den delegerade akt där kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i värdepapperisering fastställs. Sådana ändringar, som bör vara riskbaserade och evidensbaserade, kan inbegripa införandet av en mer detaljerad uppsättning riskfaktorer beroende på värdepapperiseringstranchernas rangordning eller differentiering mellan olika typer av icke-STS-värdepapperisering beroende på deras risker.

(106)

Direktiv 2009/138/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 2.3 a ska led iv ersättas med följande:

2.

I artikel 4.1 ska leden a, b och c ersättas med följande:

3.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

4.

I artikel 8 ska led 3 utgå.

5.

Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

6.

I artikel 18.1 ska följande led läggas till:

7.

I artikel 23.1 ska följande led läggas till:

8.

I artikel 24.2 andra stycket ska orden ”direktiv 2004/39/EG” ersättas med orden ”direktiv 2014/65/EU”.

9.

Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

10.

I artikel 25a ska orden ”Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (1)” ersättas med ordet ”Eiopa”.

11.

I artikel 26 ska följande punkt läggas till:

12.

Artikel 29.3 och 29.4 ska ersättas med följande:

13.

Följande artiklar ska införas:

14.

I artikel 30.2 ska första stycket ersättas med följande:

”Finansiell tillsyn enligt punkt 1 ska omfatta kontroll avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess företagsstyrningssystem, dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, i enlighet med de regler som fastställts eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på unionsnivå.”

15.

Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

16.

Följande artiklar ska införas:

17.

I artikel 36.2 ska led a ersättas med följande:

18.

Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

19.

I artikel 40 ska följande stycken läggas till:

”Alla ledamöter i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan ska ha gott anseende och tillsammans ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna utföra sina uppgifter.

Ledamöter i förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan får inte ha dömts för allvarliga eller upprepade brott med anknytning till penningtvätt eller finansiering av terrorism eller andra brott som skulle kunna äventyra deras goda anseende under åtminstone de tio år som föregått det år då de utför eller skulle utföra sitt uppdrag i företaget.”

20.

Artikel 41 ska ändras på följande sätt:

21.

I artikel 42 ska punkterna 2 och3 ersättas med följande:

22.

Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

23.

Artikel 45 ska ändras på följande sätt:

24.

Följande artikel ska införas:

25.

Artikel 51 ska ersättas med följande:

26.

Följande artikel ska införas:

27.

Artikel 52 ska ändras på följande sätt:

28.

Artikel 53.4 ersättas med följande:

29.

I artikel 56 ska följande stycke läggas till:

”Eiopa ska utveckla it-lösningar för de förfaranden, format och mallar som avses i andra stycket, inbegripet för instruktioner.”

30.

I artikel 58.3 ska leden a och b ersättas med följande:

(*11)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).” "

31.

I artikel 60.1 a ska orden ”artikel 1a.2 i direktiv 85/611/EEG” ersättas med orden ”artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG”.

32.

I artikel 62 första stycket ska första meningen ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska, i fall då de personer som avses i artikel 57 utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, kräva att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för det företag i vilket ett kvalificerat innehav innehas, eftersträvas eller utökas vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra.”

33.

I artikel 63 andra stycket ska orden ”direktiv 2004/39/EG” ersättas med orden ”direktiv 2014/65/EU”.

34.

I artikel 64 ska följande stycke läggas till:

”Första, andra och tredje styckena i denna artikel ska inte hindra tillsynsmyndigheterna från att offentliggöra resultatet av de stresstest som genomförts i enlighet med artikel 34.4 i detta direktiv eller artikel 32 i förordning (EU) nr 1094/2010 eller från att översända resultatet av stresstesten till Eiopa så att Eiopa kan offentliggöra dessa resultat för hela unionen.”

35.

I artikel 68.1 ska följande stycke införas efter första stycket:

”Artikel 64 första stycket och artikel 67 ska inte hindra utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter och skattemyndigheter i samma medlemsstat i den mån sådant utbyte är tillåtet enligt nationell rätt. När den informationen härrör från en annan medlemsstat får den endast utbytas med uttryckligt medgivande från den myndighet från vilken informationen härrör.”

(36)

Artikel 70.1 ska ändras på följande sätt:

37.

I artikel 72.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

38.

Artikel 77 ska ändras på följande sätt:

39.

Artikel 77a ska ersättas med följande:

40.

I artikel 77b.1 ska följande stycke läggas till:

”Vid tillämpning av första stycket i ska ett grupplivavtal betraktas som ett enda avtal.”

41.

Artikel 77d ska ändras på följande sätt:

a)

Punkterna 1–4 ska ersättas med följande: ”1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag får tillämpa en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2 efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheterna och om åtminstone följande villkor är uppfyllda: a) Volatilitetsjusteringen för en viss valuta tillämpas vid beräkningen av bästa skattning av företagets samtliga försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan, om de riskfria räntesatser för relevanta durationer som används för att beräkna bästa skattning för dessa förpliktelser inte inbegriper en matchningsjustering enligt artikel 77b. b) Företaget påvisar på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt att det har infört lämpliga förfaranden för beräkningen av volatilitetsjusteringen enligt punkterna 3 och 4 i denna artikel. 1a.   Utan hinder av punkt 1 i denna artikel får försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpade en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2 före den 29 januari 2026 fortsätta att tillämpa en volatilitetsjustering utan förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten, förutsatt att de efterlever villkoren för förhandsgodkännande enligt punkt 1 i denna artikel från och med den 30 januari 2027. 1b.   Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretag upphör att tillämpa en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2 om de inte längre uppfyller de villkor för förhandsgodkännande som fastställts genom nationell rätt i enlighet med punkt 1 i denna artikel. När ett företag återställer efterlevnaden av dessa villkor för förhandsgodkännande får det begära ett förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheterna att tillämpa en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning i enlighet med punkt 1 i denna artikel. 1c.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag får efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten tillämpa en företagsspecifik justering av den riskkorrigerade spreaden för den valuta som avses i punkt 3, om a) den riskkorrigerade spreaden överstigit den riskkorrigerade spreaden beräknad på grundval av företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument för de fyra kvartalsvisa rapporteringsperioderna före rapporteringsdagen, och b) de uppgifter som avser företagets relevanta tillgångar och som företaget rapporterar i enlighet med artikel 35.1–35.4 är av tillräcklig kvalitet för att möjliggöra en gedigen och tillförlitlig beräkning av den justeringen. Justeringen ska motsvara det lägre värdet av 105 % och kvoten av den riskkorrigerade spreaden beräknad på grundval av företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument och den riskkorrigerade spreaden beräknad på grundval av referensportföljen för den relevanta valutan. Den riskkorrigerade spreaden på grundval av företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument ska beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade spreaden på grundval av referensportföljen för den relevanta valutan men med hjälp av företagsspecifika data om vikter och genomsnittlig löptid för relevanta underklasser i företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument för den relevanta valutan. Om justeringen tillämpas, ska volatilitetsjusteringen inte ökas med den makrovolatilitetsjustering som avses i punkt 4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart upphöra att tillämpa justeringen när den ökar den riskkorrigerade spreaden för en valuta som avses i punkt 3 under två på varandra följande kvartalsvisa rapporteringsperioder. 2.   För varje relevant valuta ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer grundas på spreaden mellan den ränta som skulle kunna fås på en referensportfölj av investeringar i skuldinstrument i denna valuta och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer i denna valuta. Referensportföljen av investeringar i skuldinstrument för en valuta ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i denna valuta och som försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar i för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i denna valuta. 3.   Volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser för en valuta ska beräknas enligt följande: VAcu= 85 % · CSSRcu · RCScu där a) VAcu är volatilitetsjusteringen för valutan cu, b) CSSRcu är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags kreditspreadkänslighet för valutan cu , c) RCScu är den riskkorrigerade spreaden för valutan cu . VAcu ska tillämpas på de riskfria räntesatser för relevanta durationer som inte härleds genom extrapolering i enlighet med artikel 77a. Om den extrapolerade delen av de relevanta riskfria räntesatserna beaktar information från andra finansiella instrument än obligationer enligt artikel 77a.1, ska VAcu också tillämpas på de riskfria räntesatser som härleds från dessa finansiella instrument. Extrapoleringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på dessa justerade riskfria räntesatser. CSSRcu får inte ha ett negativt värde och inte vara högre än ett. Den ska ha värden som är lägre än ett, om känsligheten hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags tillgångar i en viss valuta för förändringar i kreditspreadar är lägre än känsligheten för räntesatsförändringar hos företagets försäkringstekniska avsättningar i samma valuta. RCScu ska beräknas som skillnaden mellan den spread som avses i punkt 2 och den andel av denna spread som följer av en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller annan risk för tillgångarna. Den andel av spreaden som följer av en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller annan risk ska beräknas som en procentandel av spreadarna. Denna procentandel ska minska i takt med att spreadarna ökar och ska åtminstone differentiera följande tre fall: a) Om spreadarna inte överstiger sitt långsiktiga genomsnitt. b) Om spreadarna överstiger sitt långsiktiga genomsnitt men inte överstiger två gånger sitt långsiktiga genomsnitt. c) Om spreadarna överstiger två gånger sitt långsiktiga genomsnitt. Riskkorrigeringen får aldrig överstiga en lämplig procentandel av de långsiktiga genomsnittliga spreadarna. Genom undantag från första stycket ska försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor i en medlemsstat med en valuta som är knuten till euron och som uppfyller de detaljerade justeringskriterierna för valutor som är knutna till euron, i syfte att underlätta beräkningen av undergruppen för valutarisk enligt artikel 111.1 p, vid beräkning av volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser för den knutna valutan och volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser för euron tillåtas beräkna en gemensam CSSRcu för både sin lokala valuta och euron, genom att beakta tillgångar och skulder uttryckta i euro och deras lokala valuta tillsammans. 4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1c ska volatilitetsjusteringen för euron ökas genom en makrovolatilitetsjustering. Makrovolatilitetsjusteringen ska beräknas enligt följande: VAEuro,macro= 85 %·CSSREuro·max(RCSco-1,3·RCSEuro;0)·ωco där a) VAEuro,macro är makrovolatilitetsjusteringen för landet co , b) CSSREuro är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags kreditspreadkänslighet för euron, c) RCSco är den riskkorrigerade spreaden för landet co , d) RCSEuro är den riskkorrigerade spreaden för euron, e) ωco är landjusteringsfaktorn för landet co . CSSREuro ska beräknas som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags kreditspreadkänslighet för euron i enlighet med punkt 3. RCSco ska beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade spreaden för euron enligt punkt 3, men på grundval av en referensportfölj som är representativ för de tillgångar som försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar i för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser för produkter som säljs på det landets försäkringsmarknad och är uttryckta i euro. RCSEuro beräknas som den riskkorrigerade spreaden för euron i enlighet med punkt 3. Den landjusteringsfaktor som avses i första stycket e ska beräknas enligt följande: ωco= max(min (((RCSco*-0,6 %)/0,3 %);1);0) där RCSco* är den riskkorrigerade spreaden för landet co , som avses i första stycket c, multiplicerad med procentandelen investeringar i skuldinstrument av de totala tillgångar som innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade i land co . 4a.   Vid beräkningen av den spread som ligger till grund för volatilitetsjusteringen ska för varje valuta och varje land den spread som avses i punkterna 2 och 4 vara den värdeviktade summan av den genomsnittliga valutaspreaden för statsobligationer och den genomsnittliga valutaspreaden för andra obligationer än statsobligationer, lån och värdepapperiseringar. Vid denna beräkning ska respektive vikter utgöras av förhållandet mellan värdet av statsobligationer som ingår i referensportföljen av tillgångar för den valutan eller landet och värdet av alla tillgångar som ingår i den referensportföljen samt förhållandet mellan värdet av andra obligationer än statsobligationer, lån och värdepapperiseringar som ingår i referensportföljen av tillgångar för den valutan eller landet och värdet av alla tillgångar som ingår i den referensportföljen.”

42.

Artikel 77e ska ändras på följande sätt:

43.

Artikel 86 ska ändras på följande sätt:

44.

I artikel 92 ska punkterna 1a och 2 ersättas med följande:

(*12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014 (EUT L 314, 5.12.2019, s. 1).” "

45.

I artikel 95 ska andra stycket ersättas med följande:

”För detta ändamål ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen i tillämpliga fall referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i artikel 97.1.”

46.

I artikel 96 ska första stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 95 och 97.1 ska vid tillämpning av detta direktiv följande klassificeringar gälla:

47.

I artikel 105 ska följande punkt läggas till:

48.

Följande artikel ska införas:

49.

Artikel 106.3 ska ersättas med följande:

50.

Artikel 109 ska ersättas med följande:

51.

Artikel 111 ska ändras på följande sätt:

52.

Artikel 112.7 ska ersättas med följande:

53.

I artikel 122 ska följande punkt läggas till:

54.

Artikel 132 ska ändras på följande sätt:

55.

I artikel 133.3 ska orden ”direktiv 85/611/EEG” ersättas med orden ”direktiv 2009/65/EG”.

56.

Följande artikel ska införas:

(*13)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och, (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2017/1129 (EUT L, 2025/1, 8.1.2025, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/1/oj).” "

57.

Artikel 138.4 ska ändras på följande sätt:

58.

Artikel 139 ska ersättas med följande:

59.

Artikel 141 ska ersättas med följande:

60.

I artikel 144 ska följande punkt läggas till:

61.

I avdelning I ska följande kapitel införas:

62.

I artikel 145 ska punkt 2 ändras på följande sätt:

63.

Artikel 149 ska ersättas med följande:

64.

Rubriken på kapitel VIII avsnitt 2A ska ersättas med följande:

” Underrättelse, betydande gränsöverskridande verksamhet och samarbetsplattformar ”.

65.

I artikel 152a ska punkt 2 ersättas med följande:

66.

Följande artiklar ska införas:

67.

Artikel 152b ska ändras på följande sätt:

68.

Artikel 153 ska ersättas med följande:

69.

Artikel 212 ska ändras på följande sätt:

70.

Artikel 213 ska ändras på följande sätt:

71.

Följande artiklar ska införas:

72.

Artikel 214 ska ändras på följande sätt: