Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52024XC04618

Kommissionens tillkännagivande – Vägledning om planer för återhämtning och resiliens

C/2024/4990

EUT C, C/2024/4618, 22.7.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/4618/oj (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/4618/oj

European flag

Europeiska unionens
officiella tidning

SV

C-serien


C/2024/4618

22.7.2024

KOMMISSIONENS TILLKÄNNAGIVANDE

Vägledning om planer för återhämtning och resiliens

(C/2024/4618)

Under de tre år som gått sedan förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens (1) trädde i kraft har medlemsstaterna använt faciliteten för återhämtning och resiliens på ett strategiskt sätt för att gå vidare med sina reform- och investeringsagendor, i linje med gemensamma EU-prioriteringar, och för att hantera både långvariga och nya utmaningar som en del av sin återhämtning från covid-19-krisen. I slutet av april 2024 hade 232 miljarder euro betalats ut till medlemsstaterna och omkring 85 % av delmålen och målen med ett preliminärt datum för slutförande före utgången av mars 2024 hade antingen blivit bedömda av kommissionen som att de hade uppfyllts på ett tillfredsställande sätt eller rapporterats som slutförda av medlemsstaterna. I detta skede, och med tanke på att faciliteten för återhämtning och resiliens är tidsbunden, bör alla gemensamma insatser inriktas på ett fullständigt och snabbt genomförande av planerna för återhämtning och resiliens senast 2026, genom att på ett flexibelt sätt ta itu med eventuella flaskhalsar i genomförandet. I tillämpliga fall, och med hänsyn till den snäva tidsramen för facilitetens genomförande, kan innehållet i planerna för återhämtning och resiliens fortfarande behöva anpassas för att möta nya och föränderliga utmaningar.

Efter Rysslands oprovocerade militära angrepp mot Ukraina, som radikalt förändrade det geopolitiska sammanhanget och skapade enorma utmaningar för EU:s energiunion, vilket i sin tur förvärrade covid-19-krisens ekonomiska och sociala konsekvenser, justerades de flesta planerna för återhämtning och resiliens på nytt för att överensstämma med de nya prioriteringarna i REPowerEU-planen. Förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens ändrades genom förordningen om REPowerEU-kapitel i planer för återhämtning och resiliens (REPowerEU-förordningen) (2) för att förbättra facilitetens förmåga att effektivt hantera det direkta och indirekta förvärrandet av konsekvenserna av covid-19-krisen till följd av de geopolitiska händelser utan motstycke som orsakats av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Ändringarna av förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens syftade i synnerhet till att uppfylla målen i REPowerEU-planen och bidra till energitrygghet, diversifieringen av unionens energiförsörjning, en ökning av användningen av förnybar energi och energieffektiviteten, en ökning av energilagringskapaciteten och den nödvändiga minskningen av beroendet av fossila bränslen före 2030.

Med tanke på dess ekonomiska omfattning, på motsvarande 648 miljarder euro till stöd för medlemsstaternas reformer och investeringar (3), spelar faciliteten för återhämtning och resiliens och dess REPowerEU-del nu en nyckelroll för att stärka EU-industrins konkurrenskraft, mot bakgrund av den höga inflationen, bristen på arbetskraft och kompetens, demografiska förändringar, störningar i leveranskedjorna efter covid-19, ökade energikostnader och insatspriser samt en fragmenterad global marknad. I slutet av 2023 hade faciliteten bidragit med stöd till 2,8 miljoner företag, varav merparten små och medelstora företag (4).

Trots detta återstår ytterligare utmaningar för att ta itu med EU-ekonomiernas investeringsbehov. Det är viktigt att stödja användningen och ökningen av viss kritisk och ny teknik inom strategiska sektorer i EU för att minska det strategiska beroendet, stärka unionens konkurrenskraft och uppfylla målen för den gröna och den digitala omställningen. Förordningen om inrättande av den europeiska plattformen för strategisk teknik (STEP-förordningen) (5), som trädde i kraft den 1 mars 2024 och även medförde ändringar av förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, syftar till att stödja kritisk och framväxande strategisk teknik, med fokus på deep tech och digital teknik, ren och resurseffektiv teknik samt bioteknik. Syftet med förordningen är även att stödja utvecklingen och tillverkningen och stärka värdekedjorna inom dessa områden samt att ta itu med bristen på arbetskraft och kompetens. I detta sammanhang kan medlemsstaterna anslå medel från befintliga unionsprogram, däribland faciliteten för återhämtning och resiliens, för att stödja STEP-målen. Samtidigt måste sådana investeringar i planerna för återhämtning och resiliens vara förenliga med alla krav i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, även den dag då de slutförs.

Denna vägledning syftar till att förklara processen för att ändra planerna för återhämtning och resiliens, inklusive tilldelningen av resurser från faciliteten för återhämtning och resiliens för att uppfylla STEP-målen.

Vidare framgick av Ekofinrådets slutsatser från april 2024 om halvtidsutvärderingen av faciliteten för återhämtning och resiliens att den administrativa bördan i samband med genomförandet av faciliteten var högre än väntat, både för kommissionen och medlemsstaterna (6). Rådet uppmanade kommissionen och medlemsstaterna att identifiera sätt att rationalisera och förbättra genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens och samtidigt säkerställa ett adekvat skydd av EU:s ekonomiska intressen. Med fokus på att ytterligare påskynda genomförandet för att säkerställa att de åtgärder som fått stöd från faciliteten slutförs senast i augusti 2026 införs genom denna vägledning därför även flera förenklingar av genomförandet av faciliteten. Det rör sig framför allt om följande:

—

Vägledningen ger större klarhet i fråga om möjligheten att ändra en plan för återhämtning och resiliens i enlighet med artikel 21 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens om en medlemsstat hittar ett bättre alternativ för att genomföra en åtgärd på ett sätt som minskar den administrativa bördan i samband med genomförandet av den åtgärden utan att sänka planens ambitionsnivå.

—

Vägledningen innehåller en tydligare definition av vilka möjligheter det finns att göra andra ändringar i en plan för återhämtning och resiliens i enlighet med artikel 21 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

—

I vägledningen förklaras under vilka omständigheter operativa överenskommelser eventuellt inte behöver revideras efter ändringen av en plan för återhämtning och resiliens, för att minska den administrativa bördan i samband med sådana revideringar.

Samtidigt avser kommissionen att förenkla medlemsstaternas rapporteringskrav i största möjliga utsträckning enligt förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Vid den halvårsvisa rapporteringen om genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens kommer därför färre uppgifter att begäras, och om en medlemsstat föreslår att bilaga II (som innehåller övervakningsstegen, dvs. ytterligare icke-bindande steg som innebär att de nationella förvaltningarna måste lämna kompletterande uppgifter om genomförandet av de relevanta åtgärderna) stryks från de operativa överenskommelserna kommer kommissionen att godkänna detta (7).

Mot bakgrund av Europaparlamentets rekommendationer som en del av 2022 års ansvarsfrihetsförfarande för ytterligare vägledning till medlemsstaterna för att underlätta synergier i användningen av EU-medel ger denna vägledning även större klarhet i fråga om de villkor enligt vilka en proportionell kombination av stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens och andra EU-fonder är möjlig, samtidigt som dubbel finansiering undviks.

Beträffande revision och kontroll kommer kommissionen även att stödja potentiella förenklingsmöjligheter för att säkerställa synergier och komplementaritet med de revisioner som utförs av nationella och europeiska revisionsmyndigheter. Kommissionen kommer att fortsätta att samarbeta med medlemsstaterna för att få ytterligare garantier för att de nationella revisionsorganens revisioner är tillförlitliga. Kommissionen kommer även att fastställa sätt att förbättra sitt samarbete med Europeiska revisionsrätten för att i möjligaste mån undvika överlappande revisioner, med full respekt för båda institutionernas befogenheter, särskilt när dessa revisioner utförs i tid för att kommissionen ska kunna utarbeta en egen försäkran.

Denna vägledning är strukturerad på följande sätt: I del 1 förklaras de rättsliga grunderna för att ändra antagna planer för återhämtning och resiliens, medan del 2 omfattar utarbetandet av och innehållet i addendumen. Där anges också vilken information som medlemsstaterna bör lämna till kommissionen om skälen till, målen för och arten av de ändringar som de gör i sina planer för återhämtning och resiliens.

Denna vägledning kompletterar den vägledning för utarbetande av planer för återhämtning och resiliens som kommissionen offentliggjorde i januari 2021 (8), som fortfarande är kommissionens huvudsakliga vägledning till medlemsstaterna om utarbetandet och inlämnandet av deras planer för återhämtning och resiliens. Denna vägledning ersätter vägledningen från mars 2023 (9) med undantag för den information som rör REPowerEU-kapitlen, som fortfarande är relevant för de medlemsstater som avser att lämna in eller revidera sina REPowerEU-kapitel. I synnerhet finns ett nytt avsnitt (avsnitt III) med nya rättsliga grunder för ändringar på grundval av STEP-förordningen.

Denna vägledning innehåller också, i bilaga IV, en ram för minskning och återkrav av medel inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, med förklaring av hur kommissionen tillämpar de relevanta bestämmelserna i artiklarna 24.8 och 22.5 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens samt de relevanta bestämmelserna i finansierings- och låneavtalen.

Vid utarbetandet av ändringar av planerna för återhämtning och resiliens är det viktigt att understryka följande principer:

—

Den första prioriteringen är ett snabbt genomförande av planerna för återhämtning och resiliens. Medlemsstaterna bör fortsätta att göra sitt yttersta för att säkerställa framsteg med reformer och investeringar, lämna in betalningsansökningar i tid och tillhandahålla kommissionen alla relevanta bevis så att medlen kan betalas ut i tid.

—

När medlemsstaterna föreslår nya eller alternativa åtgärder bör de prioritera åtgärder där genomförandet redan har påbörjats och säkerställa att åtgärderna kan slutföras senast i augusti 2026.

—

När medlemsstaterna föreslår nya eller alternativa åtgärder bör de också överväga att prioritera att använda STEP-förordningens möjlighet att inkludera ett kontantbidrag till medlemsstatskomponenten inom InvestEU för att stödja STEP-målen samt överväga projekt som tilldelats en suveränitetsstämpel/STEP-stämpel.

—

Medlemsstaterna bör även vara medvetna om att ändringar av deras befintliga planer för återhämtning och resiliens kan påverka utbetalningsprofilen, och de bör minimera eventuell senareläggning av reformer eller investeringar. Sammantaget bör medlemsstaterna också bedöma tidsplanen för genomförandet av befintliga åtgärder för att säkerställa att de kommer att genomföras enligt den överenskomna tidsramen.

—

De ändringar som gjorts av planerna för återhämtning och resiliens enligt artikel 21 bör inte minska deras övergripande ambitionsnivå, särskilt när det gäller åtgärder för att ta itu med landsspecifika rekommendationer och bidra till att uppnå gröna och digitala mål.

—

Medlemsstaterna uppmanas också att göra en utvärdering och diskutera de erfarenheter som hittills gjorts under genomförandet av faciliteten med kommissionen för att avgöra om eventuella ändringar av deras nationella genomföranderamar kan bidra till att förbättra genomförandet av reformer och investeringar.

Innehåll

DEL I:

ÄNDRING AV PLANER FÖR ÅTERHÄMTNING OCH RESILIENS 5

I.

Inledning 5

II.

Ändring eller ersättning av planen eftersom planen eller en del av den inte längre kan uppnås på grund av objektiva omständigheter 5

III.

Ändringar kopplade till den europeiska plattformen för strategisk teknik (STEP) 7

DEL II:

VÄGLEDNING OM UTARBETANDE OCH PRESENTATION AV TILLÄGG 8

I.

Mål för ändringarna 9

II.

Beskrivning av ändringarna 11

III.

Delmål, mål och tidsplan 14

IV.

Finansiering och kostnader 15

V.

Komplementaritet i planerna för återhämtning och resiliens samt genomförandet av dem 15

BILAGA I:

FINANSIERINGSINSTRUMENT

BILAGA II:

MALL FÖR ADDENDUM TILL PLANEN FÖR ÅTERHÄMTNING OCH RESILIENS

BILAGA III:

MALL FÖR REPOWEREU-KAPITLET

BILAGA IV:

Minskningar och återkrav inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens

DEL I

ÄNDRING AV PLANER FÖR ÅTERHÄMTNING OCH RESILIENS

I.   Inledning

När medlemsstaterna ändrar sina planer för återhämtning och resiliens uppmanas de att göra detta i förhållande till en konsoliderad version av planen, som bör återspegla de ändringar som införts under bedömningsfasen och vara helt förenlig med respektive genomförandebeslut från rådet. Medlemsstater som inte har konsoliderat sin plan uppmanas att göra detta innan de ändrar den. Medlemsstaterna bör lämna in de ändrade planerna i form av ett addendum till sina konsoliderade planer. Bilaga II till denna vägledning innehåller en särskild mall för ett sådant addendum.

Varje ändring av planerna kommer att kräva en ny bedömning från kommissionen i enlighet med artikel 19 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Enligt artikel 20 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens krävs det ett genomförandebeslut från rådet om godkännande av en positiv bedömning av planen på förslag från kommissionen. Detta ska vid behov följas av undertecknandet av ändrade operativa överenskommelser. I samförstånd med medlemsstaten och för att minimera deras administrativa börda kommer en ändring av planen endast att kräva en revidering av de operativa överenskommelserna om ett betydande antal nya åtgärder läggs till (t.ex. ett REPowerEU-kapitel) eller om ytterligare specifikationer i de operativa överenskommelserna behöver läggas till eller ändras.

Innan medlemsstaterna lämnar in de ändrade planerna för återhämtning och resiliens uppmanas de att först inleda en informell dialog med kommissionens avdelningar. Denna dialog syftar till att hjälpa medlemsstaterna att utarbeta ändringarna av planen för återhämtning och resiliens.

II.   Ändring eller ersättning av planen eftersom planen eller en del av den inte längre kan uppnås på grund av objektiva omständigheter

Enligt artikel 21 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens har medlemsstaterna möjlighet att begära en ändring av sina planer för återhämtning och resiliens om ett eller flera delmål och mål i planen inte längre kan uppnås på grund av objektiva omständigheter. Den ändrade planen kommer emellertid fortfarande att behöva beröra alla eller en betydande del av de relevanta landsspecifika rekommendationerna samt alla övriga bedömningskriterier som anges i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

Objektiva omständigheter kan göra att en åtgärd inte längre kan uppnås med den uppskattade kostnadsnivån eller effektiviteten eller medföra att ett bättre alternativ identifieras som är mer gynnsamt för att uppnå samma mål i den nämnda förordningen eller bedömningskriterierna. I sådana fall måste medlemsstaten lägga fram de objektiva faktorer som ligger till grund för den oväntade ineffektivitet som ett genomförande av den åtgärden såsom ursprungligen planerats skulle medföra och visa att det föreslagna alternativet är bättre lämpat för att uppnå åtgärdens avsedda mål. Medlemsstaten kan till exempel lägga fram bevis för att den alternativa åtgärden är mer kostnadseffektiv eller mer gynnsam när det gäller att uppnå reformens eller investeringens politiska mål.

Objektiva omständigheter kan även göra att en åtgärd inte längre kan uppnås med den uppskattade kostnadsnivån eller effektiviteten med tanke på den administrativa börda som dess genomförande innebär. Detta kan leda till identifieringen av ett bättre alternativ som gör det möjligt att minska den administrativa bördan vid genomförandet av en viss åtgärd, samtidigt som målen med åtgärden fortfarande uppfylls och man därmed inte minskar planens ambitionsnivå. I sådana fall måste medlemsstaten lägga fram de objektiva faktorer som visar att en särskild åtgärd eller process inte är nödvändig för att uppnå åtgärdens avsedda mål. Framför allt kan en medlemsstat presentera bevisning för att vissa krav i beskrivningen av ett delmål, ett mål eller en åtgärd är onödigt detaljerade eller orsakar en omotiverat stor administrativ börda eftersom de inte bidrar till att uppnå åtgärdens mål.

När medlemsstaterna åberopar artikel 21 för att ändra planen är de ansvariga för att tillhandahålla en lämplig motivering för att stödja de föreslagna ändringarna och kan välja vilken typ av bevisning och information som de vill lägga fram till stöd för sitt resonemang. Ändringarnas typ och art samt de objektiva omständigheter som åberopas kommer att avgöra hur mycket information som behöver tillhandahållas. Medlemsstaterna behöver till exempel inte tillhandahålla bevisning för omständigheter som är allmänt kända (t.ex. brister i leveranskedjor), men bör tillhandahålla särskild information om hur dessa händelser påverkar de relevanta åtgärderna. Om ett bättre alternativ identifieras eller om vissa krav i beskrivningen av ett delmål, ett mål eller en åtgärd är onödigt detaljerade eller orsakar en omotiverat stor administrativ börda bör den information som lämnas vara kortfattad. Den bör endast fokusera på förklaringar kopplade till det bättre alternativet eller varför de aktuella kraven inte bidrar till att uppnå åtgärdens mål.

Följande scenarier är exempel på vilka typer av ändringar som kan göras enligt artikel 21 och vilken typ av information som medlemsstaterna behöver lämna in (10):

—

En medlemsstat föreslår att en stor digital investering stryks på grund av brister i leveranskedjan. Begäran åtföljs av en kortfattad översikt över myndigheternas försök att anskaffa den relevanta produkten och, i förekommande fall, bevisning för att anbudsförfarandet inte har lett till något resultat.

—

En medlemsstat identifierar ett mer kostnadseffektivt sätt att bygga ett transportnav och vill ändra de relevanta tekniska specifikationerna i motsvarande delmål. Denna begäran åtföljs av en anteckning där det förklaras vilken typ av analys som gjordes för att fastställa att den nya metoden skulle vara mer kostnadseffektiv och samtidigt medföra samma övergripande resultat.

—

En medlemsstat skulle vilja ändra egenskaperna hos ett vattenkraftverk eftersom det skulle kunna ge en betydligt bättre energiproduktion, trots något högre kostnader. Medlemsstaten tillhandahåller en kort analys av hur de nya egenskaperna skulle förbättra vattenkraftverkets övergripande prestanda samt en uppdaterad kostnadsberäkning för åtgärden.

—

En medlemsstat föreslår att kravet på att inrätta en paraplyfond som endast skulle användas för att kanalisera investeringar till två befintliga fonder stryks. Medlemsstaten visar att investeringen kan genomföras direkt genom att använda de två befintliga fonderna utan den administrativa bördan kopplad till inrättandet av paraplyfonden.

—

En medlemsstat föreslår att indikatorn för en viss investering (t.ex. antalet planterade träd) ersätts med en annan indikator (t.ex. antalet planterade hektar med en viss trädtäthet) eftersom det enligt nationell lagstiftning och nationella förfaranden inte var möjligt eller var alltför betungande att tillhandahålla direkta bevis på att den ursprungliga indikatorn hade uppfyllts. Genom att använda den nya indikatorn skulle medlemsstaten, med en lättad administrativ börda, kunna visa att delmålet/målet uppnåddes, utan att ändra investeringens ambitionsnivå.

—

En medlemsstat föreslår att en specifik detalj som nämns i ett delmål och som inte är relevant för åtgärdens mål stryks (t.ex. eftersom den lades till vid förhandlingarna för att ge ett sammanhang). Ett exempel (bland andra potentiella fall) skulle kunna vara om medlemsstaten har hänvisat till namnet på ett visst administrativt organ som kanske inte längre existerar eller har slagits samman inom en annan struktur eller vars befogenheter kan ha ändrats sedan planen för återhämtning och resiliens antogs. I sådana fall kan medlemsstaten ändra delmålet och helt enkelt hänvisa till den övergripande förvaltningen som ansvarig för genomförandet av delmålet.

—

En medlemsstat föreslår att skyldigheten att tilldela bidrag för energieffektivitetsinvesteringar på grundval av en lång rad detaljerade kriterier avskaffas. Eftersom ett sådant tilldelningssystem är alltför komplicerat, vilket bidrar till en begränsad efterfrågan från stödmottagarna, beslutar medlemsstaten att förenkla villkoren för tilldelning av bidrag. Enligt de reviderade kriterierna rangordnas förslagen endast utifrån de förväntade energibesparingarna, samtidigt som man säkerställer efterlevnaden av principen om att inte orsaka betydande skada och reglerna för statligt stöd (t.ex. avsnitt 2.6 i den tillfälliga kris- och omställningsramen för statligt stöd). Genom detta enklare tillvägagångssätt säkerställs fortfarande att målet att åstadkomma betydande energieffektivitetsvinster uppnås.

De föreslagna ändringarna bör inte minska den övergripande ambitionsnivån i planerna för återhämtning och resiliens, och det bör säkerställas att planerna fortfarande uppfyller alla eller en betydande del av de relevanta landsspecifika rekommendationerna samt att ändringarna inte leder till att genomförandet senareläggs till de sista åren av faciliteten för återhämtning och resiliens. Om en medlemsstat stryker en åtgärd från planen för att det visar sig att den inte längre kan uppnås inom tidsramen för faciliteten för återhämtning och resiliens kan medlemsstaten överväga att överföra det eller de berörda projekten till Sammanhållningsfonderna, under förutsättning att projektet/projekten omfattas av de politiska målen för de operativa programmen och överensstämmer med de tillämpliga reglerna.

III.   Ändringar kopplade till den europeiska plattformen för strategisk teknik (STEP)

Den europeiska plattformen för strategisk teknik (STEP) syftar till att stödja utvecklingen och tillverkningen av kritisk teknik i hela unionen och till att skydda och stärka de respektive värdekedjorna genom att utnyttja befintliga fonder och främja synergier. De sektorer som omfattas av STEP är i) digital teknik och teknikintensiv innovation, ii) ren och resurseffektiv teknik, inbegripet nettonollteknik, och iii) bioteknik, inbegripet läkemedel på unionens förteckning över kritiska läkemedel och deras komponenter. Dessutom kommer STEP att bidra till att hantera bristen på den arbetskraft och kompetens som behövs för arbetstillfällen av god kvalitet till stöd för dessa mål.

Genom STEP-förordningen5 ändrades förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens så att medlemsstaterna kan anslå ett ytterligare belopp på upp till 6 % av värdet av sin plan för återhämtning och resiliens, vilket uteslutande ska gå till investeringar som stöder STEP-målen via InvestEU:s medlemsstatskomponent. Rent konkret kan medlemsstaterna i sina planer för återhämtning och resiliens inkludera bidragsbeloppet i InvestEU:s medlemsstatskomponent som uppskattade kostnader, men enbart för åtgärder som stöder finansierings- och investeringstransaktioner som bidrar till STEP-målen.

Den ursprungliga överföringsmöjlighet som föreskrivs i artikel 7.2 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, om att i planen inkludera bidraget i InvestEU:s medlemsstatskomponent på upp till 4 % av värdet av planen som uppskattade kostnader, kan fortsätta att användas, även för åtgärder som inte är kopplade till STEP-målen. Det totala bidraget kan således uppgå till högst 10 % av planens totala ekonomiska bidrag. De relevanta åtgärderna måste uppfylla kraven i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

Liksom för alla andra åtgärder i planerna för återhämtning och resiliens måste de slutliga delmålen och målen för de åtgärder som genomförs via InvestEU ha slutförts senast den 31 augusti 2026 . De medlemsstater som vill utnyttja denna utökade överföringsmöjlighet för medlemskomponenten inom InvestEU uppmuntras därför att inleda diskussioner med den berörda genomförandepartnern och kommissionen så tidigt som möjligt. Det är viktigt att genomförandepartnern går med på att genomföra tilldelningen till medlemsstaten i fråga, och det rekommenderas starkt att en befintlig finansiell produkt som genomförs inom ramen för EU-komponenten väljs ut för att genomförandet ska ske i tid. För att säkerställa att InvestEU-åtgärder kan anses ha genomförts senast den 31 augusti 2026 måste den nödvändiga överenskommelsen om medverkan mellan kommissionen och medlemsstaten samt garantiavtalen mellan kommissionen och genomförandepartnern förhandlas fram och undertecknas så snart som möjligt (11). Med tanke på den tid som krävs för att ingå sådana avtal och fastställa vilka investeringstransaktioner som ska stödjas bör medlemsstaterna lämna in sina ändrade planer för återhämtning och resiliens, i vilka denna utökade överföringsmöjlighet för medlemsstatskomponenten inom InvestEU utnyttjas, före utgången av 2024. På grund av tidspressen uppmuntras medlemsstaterna starkt att utnyttja den utökade möjligheten att överföra medel från faciliteten för återhämtning och resiliens till InvestEU:s medlemsstatskomponent, i synnerhet om de har svårt att genomföra vissa åtgärder i planen före den 31 augusti 2026.

Genom STEP-förordningen infördes en ny rättslig grund enligt artikel 21.1a i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, i kombination med artikel 7.3 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens och artikel 4.4 i STEP-förordningen, för att ändra planerna för återhämtning och resiliens. Detta gör det möjligt för medlemsstaterna att begära en ändring av sina planer för återhämtning och resiliens, vilket dock endast får ske i syfte att utnyttja möjligheten att överföra upp till 6 % av planernas ekonomiska bidrag till medlemsstatskomponenten inom InvestEU. Denna nya rättsliga grund för att ändra planerna för återhämtning och resiliens gör det möjligt för medlemsstaterna att antingen i) omarbeta befintliga åtgärder som redan bidrar till STEP-målen på ett sådant sätt att de kan kanaliseras via InvestEU (dvs. omvandla dem till finansiella produkter), eller ii) stryka befintliga åtgärder och använda de resurser som därigenom frigörs för att stödja nya STEP-åtgärder i planerna för återhämtning och resiliens via InvestEU. I båda fallen kommer alla befintliga bedömningskriterier enligt förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens att fortsätta att gälla för den ändrade planen.

Vidare föreskrivs i artikel 19.3 i STEP-förordningen att medlemsstaterna, innan ansökningsomgångar eller anbudsförfaranden inleds i samband med STEP-målen, ska tillhandahålla följande information om suveränitetsportalen/STEP-portalen:

a)

Det geografiska område som ansökningsomgången omfattar.

b)

Berörd investering.

c)

Typ av stödberättigade sökande.

d)

Totalt stödbelopp för ansökningsomgången.

e)

Start- och slutdatum för ansökningsomgången.

f)

Länk till webbplatsen där ansökningsomgången kommer att offentliggöras.

Medlemsstaterna förväntas därmed lämna denna information till de berörda avdelningarna vid Europeiska kommissionen för offentliggörande i STEP-portalen.

Slutligen fastställs i artikel 4.4 i STEP-förordningen att medlemsstater som reviderar sina planer för återhämtning och resiliens, utan att det påverkar bestämmelserna i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, ska som prioriterade betrakta de projekt som tilldelats en suveränitetsstämpel/STEP-stämpel. Om en medlemsstat lämnar in en begäran om ändring av sin plan varvid nya åtgärder läggs till bör medlemsstaten kortfattat förklara hur den som prioriterade betraktat de projekt som tilldelats en STEP-stämpel (se även bilaga II). STEP-stämpeln är en märkning som är avsedd att öka synligheten för projekt av hög kvalitet som är tillgängliga för finansiering. Det är viktigt att medlemsstaterna kan stödja projekt inom tillämpningsområdet för STEP oavsett om projekten har en STEP-stämpel eller inte.

Om en medlemsstat i sin plan för återhämtning och resiliens redan har inkluderat, som uppskattade kostnader, bidraget i medlemsstatskomponenten inom InvestEU, och sådana åtgärder i planen anses bidra till målen i STEP-förordningen, kan medlemsstaten också välja att komplettera sådana befintliga bidrag till medlemsstatskomponenten inom InvestEU för samma typ av åtgärd. Detta skulle kräva ändringar av befintliga överenskommelser om medverkan och garantiavtal.

För ytterligare vägledning om tillämpningsområdet för de åtgärder som bidrar till STEP-målen och för ytterligare krav enligt STEP-förordningen, se den separata STEP-vägledningen (12) som är tillämplig på området.

Förteckning över tillgängliga rättsliga grunder för medlemsstaternas begäran om ändring

Tillgängliga scenarier

Rättslig grund

Ett REPowerEU-kapitel införs i planen för återhämtning och resiliens

Artikel 21c

En ändring av åtgärderna i planen för återhämtning och resiliens på grund av objektiva omständigheter som gör att dessa åtgärder inte längre kan uppnås

Artikel 21

En ändring av åtgärderna i planen för återhämtning och resiliens om ett bättre alternativ identifieras eller om vissa krav i beskrivningen av ett delmål, ett mål eller en åtgärd är onödigt detaljerade eller orsakar en omotiverat stor administrativ börda eftersom de inte bidrar till att uppnå åtgärdens mål

Artikel 21

En ändring varigenom medlemsstaten utnyttjar möjligheten i artikel 7.3 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens och artikel 4.4 i STEP-förordningen att inkludera åtgärder som stöder målen för den europeiska plattformen för strategisk teknik (STEP) i planen för återhämtning och resiliens

Artikel 21.1a

En kombination av något av ovanstående scenarier

Artikel 21, 21.1a eller 21c

DEL II

VÄGLEDNING OM UTARBETANDE OCH PRESENTATION AV TILLÄGG

I detta avsnitt ges övergripande vägledning om utarbetandet och presentationen av ett addendum till en plan för återhämtning och resiliens. I denna del används termen ändring för att täcka alla ändringar av planen för återhämtning och resiliens, oberoende av den rättsliga grunden. När medlemsstaterna ändrar sina planer bör de tillhandahålla bevisning rörande de bedömningskriterier som fastställs i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens

Omfattningen av den nya information som lämnas bör stå i proportion till de ändringar som föreslås i addendumet. Om de föreslagna ändringarna inte påverkar ett visst avsnitt behöver den motsvarande delen av mallen inte fyllas i. Det finns inte något behov av att omstrukturera den redan antagna planen, och eventuella upprepningar bör undvikas.

I avsnitten nedan ges en översikt över de delar som medlemsstaterna bör återspegla i sina ändrade planer för återhämtning och resiliens. Denna vägledning behandlar de frågor som medlemsstaterna oftast tar upp och innehåller praktiska riktlinjer för hur addendumet till planerna för återhämtning och resiliens ska struktureras. För att säkerställa en enhetlig presentation av addendumet och planen följer nedanstående struktur vägledningen om planer för återhämtning och resiliens från januari 2021. Medlemsstaterna uppmanas att fortsätta att använda samma struktur för sina planer för återhämtning och resiliens och begränsa ändringarna till de befintliga avsnitten i planerna.

För vägledning och information om åtgärderna inom ramen för REPowerEU uppmanas medlemsstaterna att läsa del II avsnitt I i den särskilda vägledning som offentliggjordes i mars 2023 (13).

I.   Mål för ändringarna

Övergripande och tillräckligt balanserat svar på den ekonomiska och sociala situationen/bidrag till de sex pelarna

Den ändrade planen för återhämtning och resiliens bör fortsätta att utgöra ett övergripande och tillräckligt balanserat svar på den ekonomiska och sociala situationen, och därigenom på lämpligt sätt bidra till samtliga sex pelare i artikel 3 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Ändringarna av planen bör upprätthålla denna balans, och om balansen ändå förändras bör medlemsstaterna kunna motivera denna förändring genom att visa att den är i linje med de nya utmaningar som uppstått. För detta ändamål bör medlemsstaterna beskriva hur den ändrade planen utgör ett övergripande och tillräckligt balanserat svar på den berörda medlemsstatens ekonomiska och sociala situation. Om ändringarna av planen är marginella kan medlemsstaterna helt enkelt anta att bidraget till de sex pelarna fortsätter att vara balanserat, utan att behöva ge några närmare förklaringar.

Medlemsstaterna bör koppla de nya åtgärderna till de relevanta pelarna genom att förklara det lämpliga bidraget. Om vissa åtgärder stryks eller minskar i omfattning i den ändrade planen bör medlemsstaterna förklara hur planens övergripande bidrag till de berörda pelarna kommer att förbli tillräckligt. I förekommande fall bör det i denna förklaring göras en koppling mellan de åtgärder som stryks och eventuella nya åtgärder som föreslås som ersättning till de förstnämnda, med hänvisning till de berörda pelarna.

De förklaringar som ges bör ta vederbörlig hänsyn till ny utveckling i medlemsstaten eller inom EU:s politik som påverkar de sex pelarna. Tillägg med ytterligare åtgärder som endast omfattar en eller två av pelarna kan godtas i den mån detta kan motiveras av de nya utmaningar som medlemsstaterna står inför.

Koppling till de landsspecifika rekommendationerna och den europeiska planeringsterminen

När medlemsstaterna ser över sina planer måste de fortsätta att ändamålsenligt hantera alla eller en betydande del av de utmaningar som identifierats i de relevanta landsspecifika rekommendationerna, inbegripet de landsspecifika rekommendationer som rådet har antagit inom ramen för den europeiska planeringsterminens cykler för 2019, 2020, 2022 och 2023 och i senare planeringsterminscykler fram till den dag då den ändrade planen för återhämtning och resiliens bedöms (14). De årliga landsrapporterna innehåller en bedömning av framstegen med att genomföra de åtgärder som ingår i planerna för återhämtning och resiliens, genom att lyfta fram exempel på viktiga reformer och investeringar och identifiera viktiga kvarstående eller nya utmaningar som inte i tillräcklig utsträckning omfattas av planerna.

En ändrad plan för återhämtning och resiliens skulle behöva hålla samma ambitionsnivå som den tidigare antagna planen, särskilt när det gäller reformer som tar itu med de landsspecifika rekommendationerna. I synnerhet när medlemsstaterna utarbetar sitt addendum bör de säkerställa att de föreslagna ändringarnas inverkan på den finanspolitiska hållbarheten är förenlig med de senaste landsspecifika rekommendationerna om finans- och strukturpolitiska frågor, som godkänts av rådet. Dessutom bör medlemsstaterna i euroområdet säkerställa att de uppdaterade åtgärderna är förenliga med de prioriteringar som fastställts i den senaste rekommendationen om den ekonomiska politiken i euroområdet, som antagits av rådet.

Samtidigt kan medlemsstaterna, inom EU:s nya ramverk för budgetövervakning som tillämpas för första gången 2024 för budgetplanering från och med 2025, begära att deras finanspolitiska anpassningsperiod förlängs, förutsatt att deras medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan innehåller relevanta reformer och investeringar som uppfyller kriterierna i förordning (EU) 2024/1263, bland annat när det gäller finanspolitisk hållbarhet och bidrag till tillväxt. Reform- och investeringsåtaganden i planerna för återhämtning och resiliens kan också beaktas för detta ändamål. Ändringar i planerna för återhämtning och resiliens avseende reform- och investeringsåtaganden som motiverade en förlängning av den finanspolitiska anpassningsperioden kan få konsekvenser för den medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan som godkänts av rådet.

Övergripande effekt av planen för återhämtning och resiliens

I linje med 2021 och 2023 års vägledning om planer för återhämtning och resiliens bör medlemsstaterna förklara i vilken utsträckning de föreslagna ändringarna förväntas förändra den övergripande effekten av deras planer för återhämtning och resiliens. Denna förklaring bör redogöra för den förväntade effekten av den ändrade planen för återhämtning som helhet, med beaktande av de åtgärder som lagts till eller tagits bort.

Följande delar bör finnas med:

—

Makroekonomisk och social inverkan.

—

En förklaring av planens makroekonomiska och sociala inverkan, i enlighet med artikel 18.4 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

—

Hållbarhet.

—

Sammanhållning.

Om ändringarna av planerna för återhämtning och resiliens är betydande i fråga om innehåll och/eller omfattning uppmanas medlemsstaterna att lämna uppdaterade uppgifter om effekterna av de ändrade planerna. Medlemsstaterna kan för detta ändamål använda sig av informationen i sina nationella reformprogram eller medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer och vid behov använda korshänvisningar. Omfattningen av den nya information som lämnas bör stå i proportion till de ändringar som föreslås i tilläggen.

Enhetlighet

De föreslagna ändringarnas inverkan på enhetligheten i den ändrade planen för återhämtning och resiliens bör presenteras genom att man förklarar samspelet mellan nya åtgärder och de åtgärder som ingår i den tidigare antagna planen och hänvisar både till de åtgärder som bibehållits och de som tagits bort i den ändrade planen. Medlemsstaterna uppmanas också att förklara hur den övergripande balansen mellan reformer och investeringar upprätthålls. Nya eller ändrade åtgärder bör inte skapa inkonsekvenser och bör inte försämra den övergripande enhetligheten i planen för återhämtning och resiliens.

I linje med artiklarna 17.3 och 18.4 n samt skäl 62 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens måste medlemsstaterna även beskriva förenligheten med de godkända partnerskapsavtalen och programmen inom ramen för sammanhållningspolitiken (se även nedan).

Jämställdhet och lika möjligheter för alla

Medlemsstaterna bör beskriva hur ändringarna påverkar hur deras ändrade planer för återhämtning och resiliens bidrar till målen om jämställdhet och lika möjligheter för alla.

För detta ändamål bör medlemsstaterna följa 2021 års vägledning om planer för återhämtning och resiliens, samtidigt som de också beaktar den senaste utvecklingen, till exempel genom att göra följande:

—

Överväga hur målen om jämställdhet och lika möjligheter för alla bäst kan beaktas i genomförande- och övervakningsprocessen, med beaktande av de erfarenheter som hittills gjorts vid genomförandet av planerna.

—

Sörja för att organ för jämlikhet och icke-diskriminering deltar i genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens, till exempel som en del av relevanta övervakningsorgan.

—

Bättre återspegla dessa mål i de reviderade delmålen och målen, till exempel genom att dela upp dem efter kön, ålder, funktionsnedsättning, ras eller etniskt ursprung, där så är möjligt.

Omfattningen av den nya information som lämnas bör stå i proportion till de ändringar som föreslås i tilläggen.

Statligt stöd

Reglerna för statligt stöd gäller fullt ut för de ytterligare eller reviderade reformerna och investeringarna. Det är varje medlemsstats ansvar att säkerställa att alla reformer och investeringar i planen för återhämtning och resiliens är förenliga med EU:s regler för statligt stöd och följer tillämpliga förfaranden för statligt stöd.

I detta sammanhang ger kommissionens riktlinjer för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi 2022 (15) vägledning om hur kommissionen kommer att bedöma förenligheten hos stödåtgärder för miljöskydd, inbegripet klimatskydd, och energi som omfattas av anmälningskravet i artikel 108.3 i EUF-fördraget. Enligt den allmänna gruppundantagsförordningen är dessutom vissa kategorier av statligt stöd, förutsatt att de uppfyller tydliga villkor, förenliga med fördraget och behöver därför inte på förhand anmälas till eller godkännas av kommissionen. Det bör noteras att kommissionen den 23 juni 2023 reviderade den allmänna gruppundantagsförordningen och utvidgade dess tillämpningsområde samt tröskelvärdena för anmälan, vilket bör underlätta godkännandet av åtgärder inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens. När det gäller åtgärder som bidrar till REPowerEU-målen uppmanas medlemsstaterna exempelvis att beakta bestämmelserna i avsnitt 4 i den allmänna gruppundantagsförordningen om stöd till forskning, utveckling och innovation och avsnitt 7 om stöd till miljöskydd.

Den tillfälliga kris- och omställningsram för statligt stöd som kommissionen antog den 9 mars 2023 och reviderade den 20 november 2023 och den 2 maj 2024 för att stödja EU:s ekonomi i samband med Rysslands invasion av Ukraina och för att stödja sektorer som är avgörande för övergången till en nettonollekonomi kan också vara relevant för bedömningen av statligt stöd till åtgärder inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens i den mån de kan omfattas av avsnitt 2.5, 2.6 eller 2.8 i den tillfälliga kris- och omställningsramen, vilka fortfarande är tillämpliga fram till och med den 31 december 2025. Dessutom måste projekt som omfattas av STEP-förordningen eller tilldelas en suveränitetsstämpel/STEP-stämpel följa reglerna för statligt stöd i den mån det förekommer finansiering från medlemsstaterna.

Enligt 2021 års vägledning och mall för planer för återhämtning och resiliens bör medlemsstaterna i sina ändrade planer för varje ny eller reviderad reform och investering ange huruvida de anser att åtgärden kräver en anmälan om statligt stöd, och om så är fallet ange tidpunkten för förhandsanmälan och anmälan. Om medlemsstaten anser att åtgärden inte kräver någon anmälan bör den inkludera en hänvisning till det befintliga beslutet om godkännande av statligt stöd eller bestämmelser i den allmänna gruppundantagsförordningen eller andra gruppundantagsförordningar som anses tillämpliga på åtgärden, tillsammans med de underliggande motiveringarna, eller en beskrivning av skälen till att åtgärden inte utgör statligt stöd. När medlemsstaterna fastställer tidsplanen för uppnåendet av de relevanta delmålen och målen måste de säkerställa att kommissionen får tillräckligt med tid för att godkänna statligt stöd som kan förekomma i de relevanta investeringsåtgärderna och som kräver en anmälan av statligt stöd. Kommissionen har redan tillhandahållit medlemsstaterna detaljerad vägledning om statligt stöd (16) och är beredd att vid behov tillhandahålla medlemsstaterna preliminär vägledning om i vilken utsträckning varje investering i deras ändrade planer för återhämtning och resiliens överensstämmer med regelverket för statligt stöd. Medlemsstaterna uppmanas att tillhandahålla kommissionen sina planer för anmälan eller förhandsanmälan tillsammans med begäran om ändring för att säkerställa att det finns tillräckligt med tid och för att undvika eventuella genomförandeproblem på grund av feltolkning av tillämpliga regler om statligt stöd.

På grundval av tidigare erfarenheter av åtgärder som ingår i planerna för återhämtning och resiliens och sett ur ett statsstödsperspektiv är tidig kommunikation med kommissionens avdelningar i samband med revideringen av planerna avgörande för en snabb bedömning av statligt stöd avseende de anmälda åtgärderna. Medlemsstaterna uppmanas att inleda diskussioner med kommissionens avdelningar för att fullt ut utnyttja de möjligheter som ges genom de olika ramarna för statligt stöd för att utforma åtgärder i enlighet med tillämpliga regler.

Även om reglerna om statligt stöd kan utvecklas fram till 2026 bör det erinras om att enligt dessa regler är den relevanta tidpunkten för bedömningen av en åtgärd när det statliga stödet beviljas, dvs. den tidpunkt då mottagaren får en rättsligt verkställbar rätt att ta emot stödet.

II.   Beskrivning av ändringarna

I enlighet med 2021 års vägledning om planer för återhämtning och resiliens bör detta avsnitt följa strukturen per del. Avsnittet bör endast anges för de delar som ändras. Informationen från andra avsnitt bör inte upprepas, utan i stället bör det anges vilka ändringar som görs i förhållande till det tidigare antagna genomförandebeslutet från rådet (med exakta hänvisningar till relevanta avsnitt och åtgärder). Medlemsstaterna kan använda sig av de befintliga delarna för att lägga till reformer och investeringar inom samma område (t.ex. kan en ny byggnadsrenoveringsåtgärd läggas till i en befintlig del för energirenovering). Medlemsstaterna kan också lägga till helt nya delar om det rör sig om nya investeringar och reformer med andra prioriteringar.

Beskrivning av reformer och investeringar

För varje del där de underliggande åtgärderna ändras bör medlemsstaterna ange vilka investeringar eller reformer som ”läggs till”, ”stryks” eller ”ändras” i förhållande till de tidigare planerna.

Användning av finansieringsinstrument och budgetgarantier

Åtgärder i form av finansieringsinstrument och budgetgarantier kan vara en attraktiv lösning för att genomföra investeringarna i planerna för återhämtning och resiliens av flera skäl:

—

Finansieringsinstrument kan omfatta återbetalningen av det kapitalbelopp som stödmottagarna erhållit tillbaka till medlemsstaten, vilket begränsar uppkomsten av statsskuld på lång sikt.

—

De måste tillåta återanvändning av flödena, inklusive i tillämpliga fall återbetalning av kapitalbeloppet (exempelvis för lånefonder och finansieringslösningar), för samma politiska mål, även efter 2026, och/eller återbetala lånen från faciliteten för återhämtning och resiliens.

—

De kan bidra till att finansiera många små investeringar inom en enhetlig ram, såsom offentliga garantier och förmånliga lån för energieffektivitet i byggnader och underlätta kontakter med potentiella stödmottagare genom decentraliserade partnerstrukturer.

—

De kan bidra till att utnyttja ytterligare finansiella resurser eller saminvesteringar, särskilt från privata företag och privata finansinstitut.

Enligt erfarenheterna av de befintliga planerna för återhämtning och resiliens är följande typer av finansieringsinstrument de hittills mest använda:

—

Garantiinstrument och förmånliga lån för att sänka kostnaderna för lånat kapital för program för energieffektiv renovering.

—

Privata offentliga avtal för investeringar i förnybara energikällor.

—

Lånefaciliteter till stöd för små och medelstora företag på vissa politikområden för att förbättra tillgången till finansiering.

—

Kapitalinvesteringar i företag eller aktiefonder som stöder den gröna omställningen (17).

Bilaga I innehåller ytterligare information om användningen av finansieringsinstrument inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens och möjligheten att bidra till InvestEU-garantin genom en medlemsstatskomponent som grundas på erfarenheterna från utarbetandet och genomförandet av de ursprungliga planerna för återhämtning och resiliens.

Gröna och digitala dimensioner

Medlemsstaterna bör förklara i vilken utsträckning deras ändrade planer för återhämtning och resiliens kommer att bidra till den gröna omställningen och till att påskynda omställningen till ren energi samt till en framtidssäkrad digital omställning och en robust digital inre marknad eller hantera relaterade utmaningar. Detta kan omfatta forsknings- och innovationsåtgärder med en relevant tidsplan. De båda omställningarna ska betraktas som ömsesidigt förstärkande, viket överensstämmer med benämningen den dubbla omställningen, och de kommer att beaktas samtidigt av kommissionen.

Den gröna dimensionen av åtgärderna i planen för återhämtning och resiliens kommer att fortsätta att bedömas både kvalitativt (kopplingen mellan åtgärderna och varje medlemsstats energi-, klimat- och miljöutmaningar) och kvantitativt (det totala bidraget till klimatmålen från den ändrade planen – inklusive REPowerEU-kapitlet – samt REPowerEU-kapitlet enskilt måste båda utgöra minst 37 % av planens totala anslag).

Medlemsstaterna uppmanas att förklara hur deras ändrade planer för återhämtning och resiliens kommer att bidra till EU:s klimatmål i klimatlagen och hur de tar hänsyn till det 55 %-paket som överenskommits för att genomföra de målen. I 55 %-paketet fastställs klimatmål på EU-nivå och nationell nivå fram till 2030 och andra lagstiftningsåtgärder för att anpassa politiken för klimat, energi, markanvändning, transporter och beskattning så att det går att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % fram till 2030, och för att uppnå klimatneutralitet senast 2050.

Den digitala dimensionen av åtgärderna i planerna för återhämtning och resiliens kommer också att fortsätta att bedömas både kvalitativt och kvantitativt. Den 9 mars 2021 lade Europeiska kommissionen fram meddelandet Digital kompass 2030: den europeiska vägen in i det digitala decenniet, som är uppbyggt runt fyra huvudpunkter: färdigheter, säkra och hållbara digitala infrastrukturer, digital omställning av företag och digitalisering av offentliga tjänster. I meddelandet fastställs ambitiösa mål på EU-nivå för var och en av punkterna, med siktet inställt på 2030. Meddelandet följdes av ett förslag till beslut om inrättande av 2030-policyprogrammet En färdväg för det digitala decenniet, som trädde i kraft den 9 januari 2023. Programmet skulle inrätta en styrningsstruktur där medlemsstaterna och kommissionen samarbetar på ett strukturerat sätt för att uppnå målen och skulle underlätta genomförandet av flerlandsprojekt. Medlemsstaterna uppmanas att ange hur eventuella ytterligare eller ändrade åtgärder för att hantera den digitala omställningen, eller utmaningar som följer av den, skulle bidra till de fyra huvudpunkterna och till målen för 2030.

När det gäller den kvantitativa aspekten måste den ändrade planens totala bidrag till digitala mål utgöra minst 20 % av planens totala anslag, med undantag för de åtgärder som ingår i REPowerEU-kapitlet.

Klimatspårning och digital märkning

Klimatmålet på 37 % och det digitala målet på 20 % som anges i artikel 19.3 e och f i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens förblir obligatoriska vid ändringar av planen för återhämtning och resiliens, oavsett skälen till dessa ändringar (exklusive kostnaderna för åtgärder som ingår i REPowerEU-kapitlet med avseende på digital märkning; åtgärder som ingår i REPowerEU-kapitlen beaktas inte vid beräkningen av det digitala målet). Det är därför viktigt att medlemsstaterna beaktar planens totala anslag när de inför ändringar i planen.

Medlemsstaterna bör därför förklara hur varje ny eller ändrad åtgärd bidrar till klimatmålen och de digitala målen i enlighet med 2021 års vägledning om planer för återhämtning och resiliens. Det kommer att bli nödvändigt med en ny bedömning av märkningen för att kontrollera att de två målen fortsätter att uppnås om det sker någon ändring av den uppskattade totala kostnaden för planen eller av den uppskattade kostnaden för åtgärder med klimatmärkning eller digital märkning. En bedömning av märkningen måste göras även vid eventuella ändringar av en befintlig åtgärds ursprungliga omfattning, art eller utformning.

Det är viktigt att notera att båda målen beräknas för den ändrade planen för återhämtning och resiliens som helhet, vilken består av både den tidigare antagna planen och addendumet, exklusive kostnader för åtgärder som ingår i REPowerEU-kapitlet för det digitala målet. Klimatbidragen och de digitala bidragen kommer att beräknas på nytt för den ändrade planen med beaktande av de ändringar som gjorts av åtgärderna i planen och de ändrade uppskattade totala kostnaderna.

Baserat på erfarenheterna från de 27 antagna planerna finns det ett behov av att, för åtgärder som omfattar flera områden, t.ex. övergripande åtgärder, tillämpa klimatspårning och digital märkning när så är relevant som en delåtgärd (en avgränsad del av en åtgärd som avser ett specifikt insatsområde) med hjälp av olika insatsområden (enligt bilagorna VI och VII till förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens).

Vidare är det värt att påminna om att det i artikel 19.3 e och f i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens och bilagorna VI och VII fastställs tillämpliga koefficienter för beräkningen av stöd till klimatmålen och de digitala målen. Enligt dessa bestämmelser får koefficienterna för stöd till klimatmålen höjas (upp till ett totalt belopp på 3 % för klimatmärkning), förutsatt att de åtföljs av åtgärder som ökar deras effekt. Medlemsstaterna bör i förekommande fall och i tillräcklig utsträckning motivera användningen av sådana bestämmelser.

Medlemsstaterna bör beskriva det specifika tillvägagångssätt som de föreslår för märkning av sådana åtgärder. Kommissionen kan hjälpa medlemsstaterna att hitta exempel på märkning av liknande åtgärder i de planer för återhämtning och resiliens som tidigare antagits av rådet.

Principen om att inte orsaka betydande skada

Den tekniska vägledningen om principen om att inte orsaka betydande skada (2021/C 58/01, ändrad genom C(2023) 6454 final), där de vägledande principerna och villkoren för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada i samband med faciliteten för återhämtning och resiliens fastställs, fortsätter att vara fullt tillämplig, med beaktande av dess särdrag. För överföringar från planen för återhämtning och resiliens till medlemsstatskomponenten inom InvestEU gäller förenklade bestämmelser enligt avsnitt 2.4 i den ändrade tekniska vägledningen om principen om att inte orsaka betydande skada. Vägledningen innehåller också en checklista som ska följas i den självbedömning avseende principen om att inte orsaka betydande skada som ska ingå i den ändrade planen för återhämtning och resiliens för varje åtgärd. I detta avsnitt sammanfattas de viktigaste inslagen i vägledningen, och det förklaras hur de tillämpas på nya eller reviderade åtgärder. Avsnittet innehåller också ytterligare förtydliganden baserade på erfarenheterna från de tidigare antagna planerna för återhämtning och resiliens.

Tillämpning av principen om att inte orsaka betydande skada i samband med revideringar av planer för återhämtning och resiliens

Medlemsstaterna måste tillhandahålla en självbedömning avseende principen om att inte orsaka betydande skada för varje ny eller ändrad åtgärd i den ändrade planen för återhämtning och resiliens (se även avsnitt 2.1 i, och bilaga I till, den tekniska vägledningen om principen att inte orsaka betydande skada), utom i det fall som avses i artikel 21c.6 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Om ändringen av åtgärden inte förändrar åtgärdens miljöpåverkan får medlemsstaterna använda sig av sin ursprungliga självbedömning. Medlemsstaterna uppmanas också att som en del av självbedömningen avseende principen om att inte orsaka betydande skada, när det är relevant och möjligt, tillhandahålla en kvantitativ bedömning av reformens eller investeringens miljöpåverkan. Följande övergripande överväganden bör beaktas:

—

Nya alternativ med låg miljöpåverkan: Principerna i avsnitt 2.4, inklusive fotnot 25 i den tekniska vägledningen om principen om att inte orsaka betydande skada, förblir tillämpliga vid bedömningen av nya eller reviderade åtgärder. Bedömningen avseende principen om att inte orsaka betydande skada för dessa åtgärder bör avspegla den information om alternativ med låg miljöpåverkan som finns tillgänglig när den ändrade planen för återhämtning och resiliens lämnas in.

—

Förändringar av en ändrad åtgärds miljöpåverkan: Medlemsstaterna bör försöka undvika att en ändring av en befintlig åtgärd leder till ökad miljöpåverkan. Om ändringen av en åtgärd förändrar miljöpåverkan (t.ex. påverkans omfattning, art eller rumsliga utbredning) bör medlemsstaten visa att åtgärden fortfarande är förenlig med principen om att inte orsaka betydande skada.

Hur medlemsstaten visar i planerna för återhämtning och resiliens att åtgärderna är förenliga med principen om att inte orsaka betydande skada

Vid ändringar kan medlemsstaten överväga två huvudscenarier med olika inverkan på bedömningen avseende principen om att inte orsaka betydande skada:

—

Införa en ny åtgärd: Om en medlemsstat väljer att lägga till en ny åtgärd i sin plan för återhämtning och resiliens bör den följa samma förfarande som när den lämnade in den ursprungliga planen. Medlemsstaten bör fylla i checklistan i bilaga I till den tekniska vägledningen om principen om att inte orsaka betydande skada till stöd för sin analys av huruvida och i vilken utsträckning den nya åtgärden påverkar miljömålen.

—

Ändra en befintlig åtgärd: Medlemsstaterna kan vilja ändra en befintlig åtgärds utformning, art eller omfattning. Medlemsstaterna bör lämna in den motsvarande bedömningen avseende principen om att inte orsaka betydande skada och om det behövs ändra bedömningen för att återspegla ändringarna av åtgärden. Medlemsstaten bör hänvisa till det avsnitt i den tidigare antagna planen för återhämtning och resiliens som innehåller den ursprungliga bedömningen avseende principen om att inte orsaka betydande skada.

III.   Delmål, mål och tidsplan

När medlemsstaterna ändrar sina planer för återhämtning och resiliens bör de säkerställa att varje ny eller ändrad åtgärd som stöds inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens åtföljs av motsvarande delmål och mål. När medlemsstaterna fastställer nya delmål och mål, eller när de föreslår ändringar av befintliga sådana, bör de följa de principer som anges i 2021 års vägledning om planer för återhämtning och resiliens, bland annat vad gäller deras särdrag och robusthet.

Eftersom medlemsstaterna uppmuntras att delta i gränsöverskridande projekt eller flerlandsprojekt, särskilt till stöd för REPowerEU-målen och STEP-målen, bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att säkerställa en sund utformning av relaterade delmål och mål. Å ena sidan bör dessa tydligt delas upp mellan de olika medlemsstater som deltar i projekten för att undvika överlappningar och förseningar i bedömning och genomförande. Ett framgångsrikt slutförande av en plan för återhämtning och resiliens bör vara oberoende av slutförandet i en annan medlemsstat. Å andra sidan bör delmålen och målen utformas på ett väl samordnat sätt för att säkerställa att oundvikliga ömsesidiga beroenden mellan medlemsstaterna bedöms ordentligt och att de tidsfrister som fastställs för genomförandet är rimliga. Kommissionen är beredd att bistå grupper av medlemsstater som deltar i gränsöverskridande projekt eller flerlandsprojekt för att säkerställa att deras delmål och mål utformas på lämpligt sätt.

Genomförandeperioden för vissa nationella investeringar kan sträcka sig längre än 2026. I sådana fall bör de relaterade delmålen och målen utformas på ett sådant sätt att de endast omfattar åtgärder som stöds av faciliteten för återhämtning och resiliens under facilitetens livstid, medan åtgärderna utformas så att det är tydligt vilka genomförandesteg som kommer att stödjas av nationella medel eller andra EU-medel efter 2026.

Om en medlemsstat föreslår en ändring av en åtgärd i sin plan för återhämtning och resiliens på grundval av artikel 21 och tillhandahåller en tillräcklig motivering för denna begäran (bland annat genom att visa orsakssambandet mellan de objektiva omständigheterna och den åtgärd som inte längre kan uppnås/behovet av att minska den administrativa bördan (18)) kan ändringar föreslås för alla befintliga delmål och mål som rör den reviderade åtgärden.

Delmål och mål bör utformas så att de återspeglar de väsentliga stegen i genomförandet av reformer och investeringar. Icke-bindande, alltför detaljerade eller onödiga krav bör under alla omständigheter undvikas. Kommissionen kommer därför även att se positivt på begäranden om att stryka sådana krav från befintliga delmål och mål, i linje med avsnitt II i denna vägledning.

Skrivfel som upptäcks i rådets genomförandebeslut kan anmälas till kommissionen och rådet när som helst under genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens. De kommer att beaktas i kommissionens förslag till nytt/ändrat genomförandebeslut från rådet eller i en särskild rättelse.

IV.   Finansiering och kostnader

Nya åtgärder: Medlemsstaterna ska tillhandahålla uppskattade totala kostnader för de nya reformer och investeringar som läggs fram i ett addendum.

Reviderade åtgärder: Om ändringarna påverkar kostnadsberäkningarna ska medlemsstaten för varje reviderad åtgärd tillhandahålla uppdaterade kostnadsberäkningar. Om ändringen endast avser åtgärdens omfattning bör revideringen av de beräknade kostnaderna göras proportionellt.

Metod: När medlemsstaterna utarbetar kostnadsberäkningarna bör de följa de särskilda instruktioner som ges i 2021 års vägledning om planer för återhämtning och resiliens. Medlemsstaterna förväntas i regel inte tillhandahålla reviderade kostnadsberäkningar för åtgärder som varken är nya eller ändrade. Medlemsstaterna får tillhandahålla en validering av kostnadsberäkningar från ett oberoende offentligt organ, vilken skulle kunna bidra till att öka beräkningarnas rimlighet.

V.   Komplementaritet i planerna för återhämtning och resiliens samt genomförandet av dem

Förenlighet med andra initiativ

Enligt artikel 17 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens ska alla planer för återhämtning och resiliens, inklusive tilläggen, vara förenliga med de relevanta landsspecifika rekommendationerna samt med informationen i de nationella reformprogrammen, de nationella energi- och klimatplanerna, och uppdateringar av dessa, enligt förordning (EU) 2018/1999, de territoriella planer för en rättvis omställning som tillhandahålls enligt förordningen för fonden för en rättvis omställning, genomförandeplanerna för ungdomsgarantin, partnerskapsavtal och operativa program.

—

Vad gäller förenligheten med de relevanta landsspecifika rekommendationerna och de nationella reformprogrammen/de medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna, se del II avsnitt I i denna vägledning om den europeiska planeringsterminen.

—

Tilläggen måste också vara förenliga med den verksamhet för en klimatneutral ekonomi som kommer att ha tagits fram i de territoriella planerna för en rättvis omställning.

—

Slutligen måste tilläggen vara förenliga med de partnerskapsavtal och operativa program som har antagits inom ramen för förordningen om gemensamma bestämmelser för 2021–2027 sedan de ursprungliga planerna för återhämtning och resiliens antogs. Eftersom alla medlemsstater har antagit sina partnerskapsavtal och nästan alla sammanhållningspolitiska program bör de förklara hur de nya eller ändrade åtgärderna i planen för återhämtning och resiliens kompletterar genomförandet av programmen enligt förordningen om gemensamma bestämmelser för 2021–2027.

Komplementaritet i finansieringen och undvikande av dubbel finansiering

Medlemsstaterna bär huvudansvaret för att undvika dubbel finansiering mellan faciliteten för återhämtning och resiliens och andra EU-fonder, och är därför skyldiga att kontrollera att det inte förekommer någon dubbel finansiering innan de lämnar in en betalningsansökan (på grundval av artiklarna 9 och 22 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens). De bör i sina ändrade planer för återhämtning och resiliens ange om de har ändrat de metoder som införts för att säkerställa komplementaritet i finansieringen och efterlevnad av artikel 9 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

I artikel 9 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens fastställs tydligt att finansiering från faciliteten kan kombineras med andra EU-medel ”under förutsättning att sådant stöd inte täcker samma kostnad”. Eftersom finansieringen från faciliteten är resultatbaserad kräver detta en tydlig förhandsavgränsning mellan de verksamheter och projekt som finansieras genom faciliteten och de som finansieras genom andra EU-fonder, vilket också klargörs i 2021 års vägledning om planer för återhämtning och resiliens. En sådan förhandsavgränsning är fortsatt standardmetoden inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens.

Med det gemensamma målet att förenkla genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens, minska den därmed sammanhängande administrativa bördan, främja komplementaritet mellan EU-fonderna och förhindra dubbel finansiering är det möjligt att, om det fastställs att en förhandsavgränsning av kostnaderna inte är genomförbar eller är alltför betungande, som en sista utväg och i undantagsfall kombinera stöd från faciliteten med andra EU-medel proportionellt, förutsatt att samtliga av följande villkor är uppfyllda:

(i)

Det framgår tydligt i beskrivningen av åtgärden i det relevanta genomförandebeslutet att faciliteten för återhämtning och resiliens endast finansierar en del av projektet i kombination med andra unionsprogram eller unionsinstrument.

(ii)

Det framgår av medlemsstatens preliminära kostnadsberäkningar för hela projektet vilket belopp som finansieras av faciliteten för återhämtning och resiliens, och detta belopp tas med i beräkningen av kostnaderna för planen för återhämtning och resiliens, samtidigt som det noteras att andra kostnader kan stödjas genom andra unionsprogram eller unionsinstrument (om möjligt med ett preliminärt belopp för sådana program eller instrument).

(iii)

De berörda delmålen/målen utarbetas så att endast bidraget från faciliteten för återhämtning och resiliens mäts, eventuellt genom ett mål för budgetgenomförandet.

(iv)

Medlemsstaten underrättar slutmottagaren om beloppet för bidraget från faciliteten för återhämtning och resiliens, som slutmottagaren måste rapportera till den enhet som genomför det unionsprogram eller unionsinstrument som kompletterar stödet från faciliteten.

(v)

Den enhet som genomför ett annat unionsprogram eller unionsinstrument som kompletterar stödet från faciliteten för återhämtning och resiliens kan på projektnivå kontrollera att slutmottagarna av finansieringen från faciliteten inte erhåller unionsstöd för mer än 100 % av den totala stödberättigande kostnaden (19).

Utöver de villkor som anges ovan måste detta tillvägagångssätt vara förenligt med bestämmelserna för det andra berörda EU-finansieringsinstrumentet och uppfylla reglerna för statligt stöd, inklusive bestämmelser om kumulering. Detta tillvägagångssätt gäller inte de fonder som regleras av förordningen om gemensamma bestämmelser, eftersom villkor v är svårt att tillämpa i deras sammanhang.

Genomförande

Genomföranderamen bedömdes som en del av de ursprungliga planerna för återhämtning och resiliens och det antas att medlemsstaterna kommer att fortsätta att förlita sig på samma arrangemang för att genomföra sina ändrade planer. Om ändringar av genomföranderamen föreslås bör de dock förklaras.

Om medlemsstaterna hittills har stött på svårigheter i genomförandet av sina planer för återhämtning och resiliens (till exempel på grund av bristande administrativ kapacitet, ett outvecklat it-system eller ett otydligt uppdrag för de ansvariga myndigheterna) uppmanas de att proaktivt ompröva sina befintliga arrangemang för att göra dem mer effektiva. Medlemsstaterna uppmanas också att diskutera de erfarenheter som hittills gjorts med kommissionen för att avgöra om eventuella ändringar av genomföranderamen kan bidra till att förbättra genomförandet av reformer och investeringar.

Medlemsstaterna bör säkerställa att de har tillräcklig administrativ kapacitet för att genomföra de reformer och investeringar som ingår i planen för återhämtning och resiliens och bör därför ha möjlighet att inkludera begränsade administrativa kostnader av tillfällig karaktär i kostnaderna för sina respektive investeringar eller reformer så länge dessa kostnader är kopplade till genomförandet av den specifika investeringen eller reformen.

Om medlemsstaten har begärt, eller avser att begära, horisontellt stöd inom ramen för instrumentet för tekniskt stöd i samband med genomförandet av planen för återhämtning och resiliens, t.ex. i fråga om kommunikationsåtgärder, uppmanas den att ange det i detta avsnitt.

Samråd

Medlemsstaterna bör tillhandahålla en sammanfattning av det samråd som genomförts i enlighet med deras nationella rättsliga ramar fram till inlämnandet av den ändrade planen för återhämtning och resiliens. Samrådet bör stå i proportion till omfattningen av de ändringar som införs i planen. Eftersom omfattningen av samråden under utarbetandet av de ursprungliga planerna varierade, särskilt med tanke på covid-19-krisen, uppmanas medlemsstaterna generellt att stärka denna process om de ändrar sina planer. De bör säkerställa att berörda parter, inklusive lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer och, i förekommande fall, intressenter från jordbrukssektorn, involveras i utformningen, genomförandet och övervakningen av alla nya eller reviderade åtgärder, i enlighet med de nationella rättsliga ramarna, i god tid och på ett meningsfullt sätt.

För genomförandet av relevanta åtgärder kan det vara lämpligt att medlemsstaterna inkluderar villkor som är kopplade till regionala eller lokala överväganden i delmål eller mål som har en geografisk dimension (till exempel genom att lägga till särskilda villkor kopplade till samråd med lokala och regionala myndigheter). De kan också inkludera liknande villkor för samråd med arbetsmarknadens parter och, i förekommande fall, med intressenter från jordbrukssektorn i samband med genomförandet av relevanta reformer eller investeringar.

Dessutom kommer den europeiska planeringsterminen att vara en viktig ram för att diskutera framstegen i genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens med berörda parter, i linje med praxis och traditioner i varje medlemsstat. Genomförandet av planerna kommer endast att lyckas om det finns ett starkt regionalt och lokalt egenansvar och stöd från arbetsmarknadens parter och civilsamhället.

Kontroller och revision

Interna kontrollsystem i medlemsstaterna är avgörande för att säkerställa att planerna för återhämtning och resiliens fullt ut överensstämmer med artikel 22 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Robusta system är ett måste för att säkerställa att unionens finansiella intressen skyddas och att användningen av EU-medel överensstämmer med tillämplig unionsrätt och nationell rätt, i synnerhet vad gäller förebyggande, upptäckt och korrigering av bedrägeri, korruption, intressekonflikter och dubbel finansiering. I detta sammanhang, och mot bakgrund av de ändringar som följer av översynen av en plan för återhämtning och resiliens, är det viktigt att medlemsstaterna motiverar exakt hur de kontrollstrukturer som införts fortfarande är lämpliga och, i tillämpliga fall, hur dessa kommer att förstärkas för att säkerställa att det finns lämpliga resurser och strukturer. De viktigaste kraven för medlemsstatens kontrollsystem återges närmare i bilaga I till det finansierings- och (i förekommande fall) låneavtal som undertecknats mellan kommissionen och medlemsstaten. Framför allt om den ändrade planen för återhämtning och resiliens innehåller nya eller reviderade åtgärder bör medlemsstaten förklara och visa att kontrollstrukturerna fortfarande är tillräckliga eller, i tillämpliga fall, hur deras kapacitet, inklusive personal och processer, kommer att utökas i proportion till planens ökade omfattning. Om kommissionen skulle kräva ytterligare garantier för att de skyldigheter som anges i artikel 22 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens efterlevs kommer delmålen för revision och kontroller att inkluderas i kommissionens förslag till rådets genomförandebeslut om godkännande av bedömningen av den ändrade planen för återhämtning och resiliens.

Om medlemsstaterna begär att få ändra sina planer uppmanas de att lämna in en uppdaterad förklaring av kontrollarrangemangen och kontrollsystemen, inklusive databasen för uppgifter om slutmottagare.

Kommunikation

Medlemsstaterna bör fortsätta att genomföra sin kommunikationsstrategi, och uppdatera den om det behövs för att inkludera de nyligen tillkomna reformerna och investeringarna, i syfte att säkerställa att allmänheten är medveten om unionens finansiering, i enlighet med artikel 34 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, artikel 10 i finansieringsavtalen och, i förekommande fall, artikel 19 i låneavtalen. När medlemsstaterna lämnar in ändrade planer för återhämtning och resiliens uppmanas de att beskriva de åtgärder som de har vidtagit för att fullgöra sina skyldigheter, i syfte att underlätta kommissionens övervakning av efterlevnaden av de ovannämnda bestämmelserna.

Kommunikationskampanjer bör inriktas på att öka medvetenheten om viktiga reformer och investeringar som en del av en europeisk strategi, särskilt inom ramen för REPowerEU, samt öka allmänhetens kännedom om planerna för återhämtning och resiliens och deras syfte. Medlemsstaterna uppmanas att inrikta sin kommunikationsverksamhet rörande faciliteten för återhämtning och resiliens på följande:

—

Förklara och påminna om målen för planen för återhämtning och resiliens och dess fördelar för medlemsstaten.

—

Genom konkreta exempel visa varför reformer och investeringar är till nytta för samhället, Europas återhämtning, den gröna och den digitala omställningen och energitryggheten.

—

Säkerställa att det politiska godkännandet på hög nivå av planen för återhämtning och resiliens är tillräckligt synligt.

—

Kommunicera om banbrytande projekt och visa att de genomförts genom faciliteten för återhämtning och resiliens.

—

Uppmuntra potentiella stödmottagare att ansöka om finansiering inom ramen för planen för återhämtning och resiliens.

—

Visa de övergripande framstegen med genomförandet av både reformer och investeringar, särskilt inom ramen för REPowerEU, bland annat genom regelbundna utbyten med arbetsmarknadens parter, berörda befolkningsgrupper och civilsamhället i stort.

Kommissionen är också tillgänglig via Inform EU-nätverket för att hjälpa medlemsstaterna att genomföra sina nationella kommunikationsstrategier, bland annat för deras ändrade planer för återhämtning och resiliens.

Öppenhet rörande slutmottagarna

Genom införandet av ett nytt öppenhetskrav i REPowerEU-förordningen har insynen ökat vad gäller användningen av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens. Medlemsstaterna måste inrätta en allmänt tillgänglig portal som är lätt att använda där de offentliggör uppgifter om de 100 slutmottagare som erhåller mest finansiering för att genomföra åtgärder inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens.

Med slutmottagare avses den sista enhet som erhåller medel för en åtgärd inom faciliteten som inte är entreprenör eller underentreprenör. Slutmottagaren ska särskiljas från stödmottagarna, vilka inom ramen för inrättandet av facilitetens direkta förvaltning är medlemsstaterna. Definitionen av slutmottagare härrör direkt från artikel 22.2 d i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

En slutmottagare kan antingen vara en fysisk person (t.ex. en medborgare) eller en juridisk person (t.ex. ministerier, offentliga organ, regionala eller lokala myndigheter, föreningar, välgörenhetsorganisationer och företag). Ursprungliga eller intermediära mottagare av finansiering (t.ex. ministerier eller organ som inte är upphandlande myndighet utan endast distribuerar medel vidare till andra enheter) bör inte betraktas som sista enhet. För att betraktas som slutmottagare bör enheten ha mottagit en penningöverföring eller tilldelas budgetstöd för det ändamål som anges i åtgärden inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens enligt beskrivningen i rådets genomförandebeslut. Dessa uppgifter bör omfatta slutmottagarens officiella namn, inklusive för- och efternamn om slutmottagaren är en fysisk person, det belopp som mottagits samt de åtgärder inom ramen för faciliteten för vilka finansieringen har mottagits. Vid fastställandet av de 100 största slutmottagarna bör all finansiering till slutmottagarna för genomförandet av åtgärder inom ramen för faciliteten beaktas, eftersom vissa investeringar till en del även kan finansieras genom annan offentlig finansiering.

Om slutmottagarna är fysiska personer bör alla personuppgifter raderas två år efter utgången av det räkenskapsår då den sista finansieringen från faciliteten för återhämtning och resiliens betalades ut till slutmottagaren, för att säkerställa proportionalitet och respekt för den personliga integriteten. På motsvarande sätt har ett fåtal undantag från kravet på offentliggörandet av uppgifter enligt artikel 38.3 i budgetförordningen gjorts tillämpliga på faciliteten för återhämtning och resiliens. Det rör sig om följande fall:

—

Utbildningsstöd till fysiska personer och allt annat direktstöd som betalas ut till fysiska personer som är mest behövande, exempelvis arbetslösa och flyktingar (artikel 191.4 b i budgetförordningen).

—

Kontrakt till mycket lågt värde som tilldelas experter som valts ut på grundval av sitt yrkeskunnande (artikel 237.2 i budgetförordningen) samt kontrakt till ett mycket lågt värde som understiger 15 000 euro (det belopp som avses i punkt 14.4 i bilaga I till budgetförordningen).

—

Ekonomiskt stöd som tillhandahålls genom finansieringsinstrument till ett belopp som understiger 500 000 euro.

—

Situationer då ett offentliggörande innebär en risk för berörda personers eller enheters fri- och rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna eller kan skada mottagarnas affärsintressen.

Med hänsyn till de berörda beloppen inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens är det osannolikt att de undantag som anges i de tre första punkterna skulle vara tillämpliga på de 100 största mottagarna. Det fjärde undantaget förväntas inte heller tillämpas i någon nämnvärd utsträckning. Eftersom offentliggörandet av uppgifter endast gäller storskaliga mottagare, varav de flesta förväntas utgöra juridiska personer, bör eventuella integritetsproblem i förhållande till fysiska personer vägas mot behovet av insyn i användningen av EU-medel. Dessutom bör det noteras att hänvisningen till artikel 38.3 i budgetförordningen kommer att återspegla eventuella framtida ändringar av nämnda bestämmelse.

Dessa uppgifter offentliggörs på medlemsstaternas portaler och centraliseras även av kommissionen tillsammans med länkarna till medlemsstaternas portaler på resultattavlan för återhämtning och resiliens. Uppgifterna behöver uppdateras två gånger på år, och kommissionen kommer att sträva efter att anpassa tidpunkten för uppdateringarna till halvårsrapporteringen i april och oktober. Kommissionen kommer också att offentliggöra en interaktiv karta som visar de olika åtgärderna och var de genomförs i medlemsstaterna.


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/435 av den 27 februari 2023 om ändring av förordning (EU) 2021/241 vad gäller REPowerEU-kapitel i planer för återhämtning och resiliens (EUT L 63, 28.2.2023, s. 1).

(3)  I 2022 års priser.

(4)  Antingen ekonomiskt stöd eller stöd in natura.

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/795 av den 29 februari 2024 om inrättande av den europeiska plattformen för strategisk teknik (STEP) (EUT L, 2024/795, 29.2.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/795/oj).

(6)   https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-8868-2024-INIT/sv/pdf

(7)  Med tanke på den noggranna granskningen av kommissionens bedömning i samband med de regelbundna betalningsansökningarna (som kan lämnas in upp till två gånger per år) har de ytterligare övervakningssteg som föreskrivs i bilaga II inte visat sig vara väsentliga för att förbättra kommissionens kontroll av instrumentets genomförande. Om bilaga II till de operativa överenskommelserna innehåller övervakningssteg kopplade till rapporteringen om genomförandet av finansieringsinstrument (som omfattas av ett klimatrelaterat insatsområde) kommer dessa steg att återspeglas i en ny klausul i de operativa överenskommelserna.

(8)  SWD(2021) 12 final, Guidance to Member States, Recovery and Resilience Plans (inte översatt till svenska), finns påhttps://commission.europa.eu/system/files/2021-01/document_travail_service_part1_v2_en.pdf

(9)  Kommissionens tillkännagivande Vägledning om planer för återhämtning och resiliens inom ramen för REPowerEU 2023/C 80/01 (EUT C 80, 3.3.2023, s. 1).

(10)  Dessa exempel har endast illustrativt syfte och föregriper inte på något sätt kommissionens bedömning av medlemsstatens motivering.

(11)  Om en medlemsstat ingår en överenskommelse om medverkan i syfte att överföra medel från sin plan för återhämtning och resiliens till InvestEU:s medlemsstatskomponent gäller både kraven enligt faciliteten för återhämtning och resiliens och InvestEU-reglerna för en sådan ytterligare garanti. Enligt artikel 13.7 i InvestEU-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 av den 24 mars 2021 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017) ska de underliggande transaktionerna undertecknas före utgången av 2028.

(12)  C(2024) 3148 final.

(13)  Kommissionens tillkännagivande Vägledning om planer för återhämtning och resiliens inom ramen för REPowerEU 2023/C 80/01 (EUT C 80, 3.3.2023, s. 1).

(14)  Som en del av den ordinarie europeiska planeringsterminen lägger kommissionen vanligtvis fram landsspecifika rekommendationer i slutet av maj/början av juni, vilka sedan godkänns av Europeiska rådet och slutligen antas av rådet i början av juli.

(15)   SEC(2022) 70 final – SWD(2022) 19 final – SWD(2022) 20 final.

(16)  Finns på https://competition-policy.ec.europa.eu/state-aid/legislation/rrf-guiding-templates_en (uppdaterad 2023 för att ta hänsyn till revideringarna av den allmänna gruppundantagsförordningen, riktlinjerna för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi 2022 och den tillfälliga kris- och omställningsramen).

(17)  Särskilt för små och medelstora företag.

(18)  Enligt del I avsnitt II i denna vägledning avser detta fall där ”ett bättre alternativ identifieras” eller där ”vissa krav i beskrivningen av ett delmål, ett mål eller en åtgärd är onödigt detaljerade eller orsakar en omotiverat stor administrativ börda eftersom de inte bidrar till att uppnå åtgärdens mål”.

(19)  I de fall där den andra EU-finansieringen inte ersätter kostnaden (innovationsfonden), utan även bygger på en preliminär kostnadsberäkning, ersätts denna kontroll av en jämförelse mellan de två preliminära kostnadsberäkningarna från faciliteten för återhämtning och resiliens och den andra EU-fonden för att säkerställa att inte mer än 100 % av den totala preliminära uppskattade kostnaden har tilldelats.


BILAGA I

FINANSIERINGSINSTRUMENT

Enligt artikel 17.1 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens kan offentliga investeringar inkludera ”offentliga system som syftar till att stimulera privata investeringar”. Enligt denna logik kan en överföring av medel till ett finansiellt system, som sedan använder pengarna för att stimulera investeringar av privata enheter, på vissa villkor betraktas som en stödberättigande investering inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens.

Inrättandet av ett sådant finansieringsinstrument betraktas som själva investeringen inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens. Därigenom säkerställs att investeringen slutförs före utgången av 2026, i enlighet med den tidsfrist som fastställs i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

Medlemsstaterna kan besluta om vilken typ av finansieringsinstrument som ska användas, om inrättandet av finansieringsinstrumentet och om valet av genomförandeorgan/anförtrodda enheter. De uppmuntras att tillsammans med kommissionens avdelningar avgöra vilken som är den bästa genomförandemetoden för den avsedda användningen av finansieringsinstrument, med beaktande av åtgärdernas mål, de befintliga strukturerna och kopplingarna till partnernas arbete.

I allmänhet har medlemsstaterna två huvudsakliga val när det gäller användningen av finansieringsinstrument: de kan antingen föra över medel från faciliteten för återhämtning och resiliens till InvestEU:s medlemsstatskomponent (som en budgetgaranti) eller använda andra strukturer, till exempel nationella strukturer. Villkoren för båda alternativen beskrivs i vägledningen om planer för återhämtning och resiliens från januari 2021 och förklaras närmare nedan.

Vid ett hänförande till medlemsstatskomponenten inom InvestEU kommer det att krävas ett undertecknande av en överenskommelse om medverkan mellan en medlemsstat och kommissionen. InvestEU-garantin genomförs av kommissionen via utvalda genomförandepartner.

Medlemsstaterna uppmuntras att tillsammans med kommissionen fastställa vilket som är det bästa sättet att genomföra de planerade reformerna och investeringarna i planen för återhämtning och resiliens. Kommissionen kan stödja medlemsstaterna i utformningen, utarbetandet och inrättandet av finansieringsinstrument för att säkerställa likabehandling i alla planer för återhämtning och resiliens och för att skydda unionens ekonomiska intressen.

I förhållande till nationella finansieringsinstrument finns det följande faser:

Steg 1: Förberedelse av åtgärden för att säkerställa att finansieringsinstrumenten bidrar till målen för planen för återhämtning och resiliens genom att göra följande:

—

Beskriva den investeringspolitik som ska stödjas (t.ex. energieffektivitet, bredband, digitalisering av små och medelstora företag), vilket avgör hur medlen från faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att användas i finansieringsinstrumentet och hur detta överensstämmer med tillämpningsområdet och bedömningskriterierna för faciliteten för återhämtning och resiliens. Det ingår även att beskriva det underliggande marknadsmisslyckande som gör det nödvändigt att använda offentliga medel för privata investeringar.

—

Definiera finansieringsinstrumentet (och särskilt fastställa bl.a. risk- och avkastningspolicyn mellan faciliteten för återhämtning och resiliens och andra finansieringskällor inom finansieringsinstrumentet) och hur det kommer att bidra till att målen för planen för återhämtning och resiliens uppnås.

—

Tillhandahålla en detaljerad självbedömning avseende principen om att inte orsaka betydande skada och nödvändiga skyddsåtgärder för att säkerställa efterlevnaden av principen om att inte orsaka betydande skada under genomförandet av åtgärden.

—

Identifiera relevanta bestämmelser om statligt stöd och eventuell tillämpning av den allmänna gruppundantagsförordningen och tillhörande kriterier som finansieringsprodukterna ska uppfylla.

—

Fastställa tydliga delmål (kopplade till instrumentets utformning och genomförande) och mål (kopplade till resultatet/utfallet av de underliggande projekt som finansieras genom instrumentet).

—

Fastställa vilken typ av stöd som ska ges (t.ex. lån, garantier, eget kapital), berörda stödmottagare (t.ex. små och medelstora företag, större företag, offentlig-privata partnerskap) och investeringar (t.ex. innovation, bredband, infrastruktur) för att fastställa vilka tillgångar som kan investeras.

—

Fastställa tidsplanen för införandet av finansieringsinstrumentet (inrättandet av ett finansieringsinstrument kan ta upp till två år i genomsnitt), inklusive investeringar i realekonomin och därmed sammanhängande effekter.

—

Beskriva övervakningssystemet för att rapportera om mål och delmål i enlighet med planen för återhämtning och resiliens.

Steg 2: Genomförandeavtal med den anförtrodda enhet som ansvarar för finansieringsinstrumentet.

—

För att genomföra finansieringsinstrumentet måste ett avtal ingås med genomförandepartnern/den anförtrodda enheten (om det är fråga om fonder skulle detta vara fondförvaltaren på partnernas vägnar) som inbegriper skyldigheterna från planen för återhämtning och resiliens. Ramavtalet mellan medlemsstaten och genomförandeorganen/de anförtrodda enheterna bör inbegripa alla skyldigheter enligt förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens och rådets genomförandebeslut om medlemsstatens plan för återhämtning och resiliens – med särskild tonvikt vid skyldigheterna när det gäller statligt stöd, principen om att inte orsaka betydande skada, revision och kontroller, klimatmärkning och digital märkning samt eventuella begränsningar för stödmottagarna.

—

Relevanta regler för statligt stöd och för offentlig upphandling måste respekteras.

—

Ett av de första delmålen i planen för återhämtning och resiliens kan kopplas till ingåendet av genomförandeavtalet om inrättande av finansieringsinstrumentet eller om anpassning av ett befintligt instrument (i enlighet med den investeringspolicy som överenskommits i planen för återhämtning och resiliens) mellan medlemsstaten och den anförtrodda enheten.

—

Som en del av det första delmålet i planen för återhämtning och resiliens ska medlemsstaten, när den lämnar in den första begäran om utbetalning, förse kommissionen med reglerna och investeringspolicyn för finansieringsinstrumentet så att det går att kontrollera att det överensstämmer med planen för återhämtning och resiliens.

—

Investeringar i realekonomin av den anförtrodda enheten eller finansiella intermediärer (t.ex. affärsbanker, investeringsfonder):

—

Alla efterföljande delmål kommer att vara kopplade till den anförtrodda enhetens eller de finansiella intermediärernas investeringar i realekonomin.

—

När finansieringsinstrumentet har slutförts kommer avsättningar och återflöden som inte har förbrukats för förluster att återgå till medlemsstaten i enlighet med de villkor som anges i instrumentets investeringspolicy och exitstrategi. En skyldighet kommer att införas för att säkerställa att intäkter och återflöden används för likvärdiga ändamål.


BILAGA II

MALL FÖR ADDENDUM TILL PLANEN FÖR ÅTERHÄMTNING OCH RESILIENS

MALL: ADDENDUM TILL PLANEN FÖR ÅTERHÄMTNING OCH RESILIENS

Innehåll

DEL 1:

INLEDNING TILL ADDENDUMET 23

1.

Allmänt mål 23

2.

Motivering av addendumet 23

DEL 2:

BESKRIVNING AV TILLAGDA OCH ÄNDRADE REFORMER OCH INVESTERINGAR 24

—

Ändrade delar 4

—

Helt nya delar 4

DEL 3:

PLANENS KOMPLEMENTARITET OCH GENOMFÖRANDE 25

1.

Förenlighet med andra initiativ 6

2.

Komplementaritet i finansieringen 6

3.

Effektivt genomförande 6

4.

Samråd med berörda parter 6

5.

Kontroll och revision 6

6.

Kommunikation 6

DEL 4:

PLANENS ÖVERGRIPANDE ENHETLIGHET OCH EFFEKT 26

1.

Enhetlighet: 7

2.

Jämställdhet och lika möjligheter för alla 7

3.

Stärka den ekonomiska, sociala och institutionella resiliensen 7

4.

Jämförelse med utgångsvärdet för investeringen 7

ANSVARSFRISKRIVNING

Denna mall bör användas av medlemsstaterna för att utarbeta tillägg till deras planer för återhämtning och resiliens. Medlemsstaterna uppmanas att endast lämna information som är relevant för de föreslagna ändringarna jämfört med deras senast antagna plan för återhämtning och resiliens. Mallen kan inte läsas separat från den uppdaterade vägledningen om planer för återhämtning och resiliens inom ramen för REPowerEU. Detta dokument innehåller endast en mall för hur informationen ska presenteras i addendum, medan vägledningen ger nödvändiga anvisningar om hur varje avsnitt ska fyllas i. Såsom föreskrivs i vägledningen uppmanas medlemsstaterna att ändra sin plan på grundval av en konsoliderad version av den senast antagna planen, som bör återspegla tidigare ändringar av planen och vara helt förenlig med rådets genomförandebeslut. För att denna mall för addendumet ska kunna användas krävs det därför att medlemsstaterna tidigare har anpassat sin plan för återhämtning och resiliens till rådets genomförandebeslut.

Medlemsstaterna uppmanas att kontakta kommissionens avdelningar vid eventuella frågor.

DEL 1

INLEDNING TILL ADDENDUMET

1.   Allmänt mål

I detta avsnitt bör medlemsstaterna kortfattat beskriva den allmänna bakgrunden för begäran om ändring av planen för återhämtning och resiliens och, i förekommande fall, betydande förändringar av de viktigaste utmaningar som de har ställts inför sedan de lämnade in sina senast antagna planer. Särskilt bör de kortfattat förklara hur den ändrade planen för återhämtning och resiliens fortsatt utgör ett övergripande och tillräckligt balanserat svar på den ekonomiska och sociala situationen och på lämpligt sätt bidrar till alla sex pelarna.

2.   Motivering av addendumet

Medlemsstaterna bör ange den eller de rättsliga grunderna för de föreslagna ändringarna av planen och en motivering för åberopandet av dessa grunder i enlighet med motsvarande artiklar i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens1. Den eller de rättsliga grunderna och motiveringen bör anges i förteckningen nedan för varje tillagd, ändrad eller struken åtgärd.

I linje med förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens kan medlemsstaterna föreslå ändringar av en tidigare antagen plan för återhämtning och resiliens i följande syften:

—

Artikel [21a] som avser REPowerEU-kapitlet. För REPowerEU-kapitlet, se den särskilda mallen.

—

Artikel [7]: En översyn av planen som åtföljer en ny eller ytterligare överföring av 5 % av medlen från program med delad förvaltning.

—

Artikel [21.1]: En ändring eller inlämning av en ny plan eftersom planen, inbegripet relevanta delmål och mål, helt eller delvis inte längre kan uppnås på grund av objektiva omständigheter. Detta kan till exempel vara fallet om ett bättre alternativ identifieras eller om vissa krav i beskrivningen av ett delmål, ett mål eller en åtgärd är onödigt detaljerade eller orsakar en omotiverat stor administrativ börda eftersom de inte bidrar till att uppnå åtgärdens mål.

—

Artikel [21.1a]: En ändring för att utnyttja möjligheten i artikel 7.3 att inkludera åtgärder i planen som stöder målen för den europeiska plattformen för strategisk teknik (STEP).

I linje med STEP-förordningen (artikel 4) bör medlemsstaterna, när de reviderar sina planer för återhämtning och resiliens, betrakta de projekt som tilldelats en suveränitetsstämpel som prioriterade projekt. I detta avsnitt bör medlemsstaterna även kortfattat förklara hur de har följt bestämmelsen. Om medlemsstaterna inte har inkluderat projekt som tilldelats en suveränitetsstämpel/STEP-stämpel bör de tillhandahålla en kort motivering för detta.

DEL 2

BESKRIVNING AV TILLAGDA OCH ÄNDRADE REFORMER OCH INVESTERINGAR

Detta avsnitt omfattar ändringar av delar som läggs till eller ändras jämfört med den plan för återhämtning och resiliens som ligger till grund för det gällande genomförandebeslutet från rådet. Dessa delar behöver endast innehålla de reformer och investeringar som läggs till, stryks eller ändras. Alla delar av den senast antagna planen som inte ingår i detta avsnitt ska anses förbli oförändrade.

—

Ändrade delar: För varje ändrad del, lämna endast information om de underavsnitt i ovannämnda mall där information har ändrats, strukits eller lagts till jämfört med den plan som godkänts genom rådets genomförandebeslut. I övrigt anses alla andra underavsnitt förbli oförändrade. Infoga även Fenix-referensen för varje ändrad del som anges i detta addendum. Ange tydligt om beskrivningen av delen har ändrats.

—

Helt nya delar: För en ny del, följ strukturen i del 2 i den mall som kommissionen tillhandahöll i januari 2021 och beakta kommissionens vägledning om planer för återhämtning och resiliens inom ramen för REPowerEU. För REPowerEU-kapitlet, se den särskilda mallen och för in den här när den är ifylld.

Tabell 1

Medlemsstaterna uppmanas att fylla i den sammanfattande tabellen nedan för varje ändrad del.


Den ändrade delens namn

Hänvisning till investering/reform i rådets genomförandebeslut

 

Namn på investering/reform

 

Typ av ändring jämfört med rådets genomförandebeslut

[Tillagd/struken/ändrad]

Rättslig grund för ändringen (välj minst en)

☐

Artikel 21.1 – Ändring på grund av objektiva omständigheter

☐

Artikel 21a – Icke återbetalningspliktigt ekonomiskt stöd från REPowerEU (intäkter från utsläppshandelssystemet)

☐

Artikel 21.1a – Ändring för att överföra medel till medlemsstatskomponenten inom InvestEU för att inkludera åtgärder till stöd för STEP-målen

☐

Inget av ovanstående/korrigering av skrivfel

Ändrade delar (endast för ändrade åtgärder)

☐

Beskrivning av delen/åtgärden

☐

Delmål och mål

☐

Uppskattad kostnad

☐

Grön och digital märkning (potentiellt relevant för att den underliggande åtgärden har ändrats väsentligt)

☐

Självbedömning avseende principen om att inte orsaka betydande skada

Föreslagna ändringar:

För varje ny reform och investering, följ instruktionerna i den ursprungliga mallen för planer för återhämtning och resiliens från januari 2021.

För varje struken reform och investering, motivera med en direkt hänvisning till den rättsliga grunden för ändringen samt förklara hur delens övergripande effekt och enhetlighet kommer att bibehållas.

För varje ändrad reform och investering, ange följande genom att fylla i tabell 2 nedan:

—

Beskrivning och motivering av de ändringar som gjorts av åtgärden, i relevanta fall i förhållande till t.ex. dess art, mål och omfattning samt ändringarnas förväntade effekter på åtgärdens tillämpningsområde, tidsplan och viktiga resultat.

—

Ändrad version av beskrivningarna av delen (i tillämpliga fall) och åtgärden jämfört med beskrivningarna i bilagan till det senast antagna genomförandebeslutet från rådet.

—

De föreslagna ändringarna av delmålen och/eller målen jämfört med informationen i bilagan till det senast antagna genomförandebeslutet från rådet.

—

De föreslagna ändringarna av den uppskattade kostnaden, i förekommande fall, i enlighet med anvisningarna i kommissionens mall från januari 2021 och kommissionens vägledning från maj 2024.

—

De föreslagna ändringarna av den gröna och/eller digitala märkningen, i förekommande fall, i enlighet med anvisningarna i kommissionens vägledning från januari 20215.

—

De föreslagna ändringarna av självbedömningen avseende principen om att inte orsaka betydande skada i enlighet med anvisningarna i kommissionens tillkännagivande från februari 2023 samt, i förekommande fall, en kvantitativ uppskattning av åtgärdernas miljöpåverkan6.

Medlemsstaterna bör också ta upp följande faktorer i tabell 2 nedan, i den mån de påverkas av ändringarna av åtgärden:

—

Gränsöverskridande projekt och flerlandsprojekt

—

Statligt stöd

—

Öppet strategiskt oberoende

Tabell 2

Medlemsstaterna uppmanas att använda denna tabell för att strukturera beskrivningen av de ändrade åtgärderna i detta avsnitt i enlighet med ovannämnda anvisningar. För nya åtgärder uppmanas medlemsstaterna att följa formatet i den ursprungliga mallen från 20217.


Åtgärdens namn och dess referensnummer enligt rådets genomförandebeslut

Beskrivning och motivering av ändringen

Ändrade uppgifter

Aktuell version

Ändrad version

Beskrivning av delen och/eller åtgärden

 

 

Delmål och mål

 

 

Uppskattad kostnad

 

 

Grön och digital märkning

 

 

Självbedömning avseende principen om att inte orsaka betydande skada

 

 

DEL 3

PLANENS KOMPLEMENTARITET OCH GENOMFÖRANDE

Medlemsstaterna bör förklara hur addendumet säkerställer följande delar, i överensstämmelse med samma avsnitt i den ursprungliga mallen för planen för återhämtning och resiliens8:

1.

Förenlighet med andra initiativ

2.

Komplementaritet i finansieringen

3.

Effektivt genomförande

4.

Samråd med berörda parter

5.

Kontroll och revision

6.

Kommunikation

Om inga ändringar krävs i förhållande till den senast antagna planen kan medlemsstaterna helt enkelt ange att de tidigare uppgifterna förblir oförändrade.

DEL 4

PLANENS ÖVERGRIPANDE ENHETLIGHET OCH EFFEKT

Medlemsstaterna bör förklara hur addendumet säkerställer följande delar, i överensstämmelse med samma avsnitt i den ursprungliga mallen för planen för återhämtning och resiliens9. Om det inte görs några betydande ändringar av en eller flera av nedanstående delar jämfört med den ursprungliga/senast antagna planen kan medlemsstaterna helt enkelt ange att de tidigare uppgifterna förblir oförändrade och hänvisa till de relevanta avsnitten i den ursprungliga/senast antagna planen.

1.

Enhetlighet: Medlemsstaterna bör visa hur ändringarna bibehåller eller ökar enhetligheten och kopplingarna inom och mellan planens delar, enhetligheten i den övergripande planen och framför allt enhetligheten mellan reform- och investeringsaspekterna.

2.

Jämställdhet och lika möjligheter för alla: Medlemsstaterna bör beskriva hur ändringarna av deras plan bidrar till att övervinna de befintliga nationella utmaningarna när det gäller jämställdhet och lika möjligheter för alla, oavsett kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, i överensstämmelse med principerna 2 och 3 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och med utgångspunkt i den sociala resultattavlan.

3.

Stärka den ekonomiska, sociala och institutionella resiliensen: I överensstämmelse med samma avsnitt i mallen för det ursprungliga inlämnandet bör medlemsstaterna rapportera om den ändrade planens makroekonomiska, sociala och institutionella effekter, i den mån ändringarna av planen är betydande jämfört med den plan för återhämtning och resiliens som antagits tidigare (makroekonomiska och sociala utsikter och effekter, metoder, hållbarhet, social och territoriell sammanhållning). Medlemsstaterna bör fylla i motsvarande Excel-mall som kommissionen tillhandahåller.

4.

Jämförelse med utgångsvärdet för investeringen: Medlemsstaterna uppmanades att lämna denna information som en del av den första inlämningen av deras plan. En uppdatering av ett sådant avsnitt är endast motiverad om addendumet är av betydande omfattning, till exempel vid inkluderandet av ett REPowerEU-kapitel.


BILAGA III

MALL FÖR REPOWEREU-KAPITLET

Mallen för REPowerEU-kapitlet förblir oförändrad: Se kommissionens tillkännagivande Vägledning om planer för återhämtning och resiliens inom ramen för REPowerEU, 2023/C 80/01.


BILAGA IV

MINSKNINGAR OCH ÅTERKRAV INOM RAMEN FÖR FACILITETEN FÖR ÅTERHÄMTNING OCH RESILIENS

1.   Inledning

Förordning (EU) 2021/241 (förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens) innehåller flera olika bestämmelser om minskning och/eller återkrav av medel. Enligt artikel 24.8 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens ska kommissionen minska det ekonomiska bidraget eller lånet om medlemsstaten inte har vidtagit de åtgärder som krävs inom sex månader från antagandet av ett beslut om innehållande enligt artikel 24.6 i samma förordning, i vilket det konstateras att de delmål och mål som anges i rådets genomförandebeslut inte har uppnåtts på ett tillfredsställande sätt. Vidare föreskrivs i artikel 22.5 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens att finansieringsavtalet och låneavtalet ska ”ge kommissionen rätt att, vid bedrägeri, korruption eller intressekonflikt som påverkar unionens ekonomiska intressen och som inte har åtgärdats av medlemsstaten, eller vid allvarligt åsidosättande av en skyldighet som följer av sådana avtal, proportionellt minska stödet inom ramen för faciliteten och återkräva alla belopp som ska betalas till unionens budget eller begära återbetalning i förtid av lånet”  (1). Utöver denna rätt föreskrivs det i finansieringsavtalet att en minskning och, vid behov, ett återkrav kan genomföras om den information och motivering som ligger till grund för en betalningsansökan är felaktiga (2). I låneavtalet föreskrivs i sin tur att kommissionen under dessa omständigheter kan förklara att utestående belopp omedelbart förfaller till betalning eller annullera outnyttjade belopp (3).

Detta meddelande ger en ram för tillämpningen av dessa bestämmelser (4). Denna ram får ändras på grundval av erfarenheterna av dess tillämpning.

2.   Grunderna för minskningar och återkrav

Den rättsliga ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens innehåller följande tre särskilda grunder enligt vilka kommissionen får göra minskningar och återkrav (5):

1)

Vid bedrägeri, korruption eller intressekonflikt som påverkar unionens ekonomiska intressen och som inte har åtgärdats av medlemsstaten.

2)

Vid allvarligt åsidosättande av en skyldighet enligt finansieringsavtalet eller låneavtalet (6). Detta kräver att medlemsstaten åsidosätter särskilda skyldigheter enligt finansieringsavtalet eller låneavtalet på ett sätt som har en väsentlig eller betydande negativ inverkan på kommissionens rättigheter eller på det korrekta genomförandet av unionens medel (7). Detta begränsas framför allt till skyldigheterna i artiklarna om i) medlemsstatens ansvar, inbegripet att säkerställa att ingen dubbel finansiering förekommer (8), ii) förfinansiering (9), iii) offentliggörande av information, synlighet för unionens finansiering och nyttjanderätt (10), iv) skydd av unionens ekonomiska intressen (11) och v) kontroller som utförs av kommissionen, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, Europeiska revisionsrätten och Europeiska åklagarmyndigheten (12).

3)

Om den information och motivering som ligger till grund för en betalningsansökan konstateras vara felaktiga.

Överväganden rörande dessa tre grunder för minskningar och återkrav förklaras i avsnitten 3, 4 och 5.

Vidare utgör den rättsliga ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens ytterligare en grund enligt vilken kommissionen specifikt ska göra en minskning (dvs. inte ett återkrav) när en medlemsstat inte har vidtagit de åtgärder som krävs inom sex månader från ett beslut om innehållande för att kommissionen ska anse att de relevanta delmålen och/eller målen har uppnåtts på ett tillfredsställande sätt. Överväganden rörande denna grund för minskning förklaras i avsnitt 6.

3.   Förfarande för att identifiera behovet av minskning och/eller återkrav

Enligt villkoren i finansieringsavtalet och låneavtalet kan ett återkrav och/eller en minskning genomföras efter en verifiering, översyn, kontroll eller revision som utförts av kommissionen (13).

—

Om kommissionen blir medveten om en grund för minskning och/eller återkrav under en pågående verifiering, översyn, kontroll eller revision kommer denna fråga att beaktas och inkluderas i eventuella rapporter som härrör från denna process.

—

Om kommissionen blir medveten om en grund för minskning och/eller återkrav utanför en pågående verifiering, granskning, kontroll eller revision kommer kommissionen att inleda en översyn eller revision för att beakta grunderna. Kommissionen kan bli medveten om sådana grunder via alternativa källor (t.ex. den europeiska planeringsterminen, nationella revisionsorgan eller information från berörda parter).

Enligt artikel 12.7 i finansieringsavtalet och artikel 21.7 i låneavtalet ska en preliminär rapport utarbetas när kommissionen utför revisioner eller översyner (14), vilken ska bygga på resultaten från revisionen eller översynen. Efter att medlemsstaten formellt har mottagit rapporten har den en månad på sig att lämna synpunkter (15).

Senast 60 kalenderdagar efter det att tidsfristen för att lämna synpunkter har löpt ut kommer kommissionen att skicka en slutrapport till medlemsstaten om grunderna för minskningen och/eller återkravet (16). På grundval av dessa slutliga resultat får kommissionen vidta de åtgärder som den anser nödvändiga, inbegripet – om det finns grunder för det – en minskning eller ett återkrav (17).

4.   Fastställande av det belopp som ska minskas och/eller återkrävas

Om kommissionen i slutändan konstaterar att det föreligger grunder för en minskning och/eller ett återkrav måste det belopp som ska minskas och/eller återkrävas fastställas.

I artikel 22.5 andra stycket i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens anges följande: ”Vid fastställande av det belopp som ska återkrävas, minskas eller återbetalas i förtid ska kommissionen respektera proportionalitetsprincipen och ta hänsyn till allvaret i det bedrägeri eller den korruption eller intressekonflikt som påverkar unionens ekonomiska intressen, eller i åsidosättandet av en skyldighet.” I finansieringsavtalet och låneavtalet anges hur detta belopp ska beräknas för de olika grunderna för minskningar och återkrav.

4.1.   Vid bedrägeri, korruption eller intressekonflikt som påverkar unionens ekonomiska intressen och som inte har åtgärdats av medlemsstaten

Enligt artikel 19.2 a i finansieringsavtalet och artikel 22.2 a i låneavtalet ska minskningen vid bedrägeri, korruption eller intressekonflikt som påverkar unionens ekonomiska intressen och som inte har åtgärdats av medlemsstaten motsvara det berörda beloppet. Med förbehåll för de överväganden som beskrivs nedan i avsnitt 4.4 är detta det kontraktsbelopp eller tilldelade belopp för vilket bedrägeri, korruption eller intressekonflikter som påverkar unionens ekonomiska intressen har ägt rum.

4.2.   Vid allvarligt åsidosättande av en skyldighet enligt finansieringsavtalet eller låneavtalet

Enligt artikel 19.2 b i finansieringsavtalet och artikel 22.2 b i låneavtalet gäller följande:

—

Vid allvarligt åsidosättande av andra skyldigheter än de som anges i artikel 4.2 eller 11.1 i finansieringsavtalet ska det belopp som ska minskas och i tillämpliga fall återkrävas i enlighet med finansieringsavtalet och/eller låneavtalet fastställas med hänsyn till hur ofta och i vilken omfattning det allvarliga åsidosättandet av skyldigheterna har skett.

—

Vid allvarligt åsidosättande av skyldigheterna i artikel 4.2 i finansieringsavtalet och/eller artikel 5.2 i låneavtalet, som rör medlemsstatens skyldighet att säkerställa att ingen dubbel finansiering äger rum, ska det belopp som ska minskas och i tillämpliga fall återkrävas motsvara det berörda beloppet. Detta utgörs av det kontraktsbelopp eller tilldelade belopp för vilket dubbel finansiering har ägt rum.

—

Vid allvarligt åsidosättande av skyldigheterna i artikel 11.1 i finansieringsavtalet och/eller artikel 20.1 i låneavtalet, som rör skyldigheterna avseende medlemsstatens kontrollsystem, ska det belopp som ska minskas och i tillämpliga fall återkrävas fastställas enligt följande:

—

Om bristen är så grundläggande, frekvent eller omfattande att den utgör ett fullständigt misslyckande för systemet som äventyrar en korrekt användning av alla utgifter, ska en schablonnedsättning på 100 % av det ekonomiska bidraget och/eller lånet tillämpas.

—

Om bristen är så frekvent och omfattande att den utgör ett mycket allvarligt misslyckande för systemet som äventyrar en korrekt användning av en mycket stor andel av utgifterna, ska en schablonnedsättning på 25 % av det ekonomiska bidraget och/eller lånet tillämpas.

—

Om bristerna beror på att systemet inte fungerar helt eller fungerar så dåligt eller så sällan att en korrekt användning av en stor andel av utgifterna äventyras, ska en schablonnedsättning på 10 % av det ekonomiska bidraget och/eller lånet tillämpas.

—

Om bristen beror på att systemet inte fungerar med den enhetlighet, frekvens eller omfattning som krävs så att en korrekt användning av en stor andel av utgifterna äventyras, ska en schablonnedsättning på 5 % av det ekonomiska bidraget och/eller lånet tillämpas.

Det noteras att det i artikel 22.5 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, artikel 19.1 i finansieringsavtalet och artikel 22.1 i låneavtalet föreskrivs att kommissionen har rätt att minska det ekonomiska stödet. Vid allvarligt åsidosättande av skyldigheterna kommer kommissionen att utöva denna rätt, så länge som riskerna för unionens ekonomiska intressen kvarstår. Om medlemsstaten har avhjälpt det allvarliga åsidosättandet vid tidpunkten för beräkningen av det belopp som ska minskas och/eller återkrävas, och har gjort detta på ett sådant sätt att kommissionens rättigheter eller det korrekta genomförandet av unionens medel i enlighet med de relevanta bestämmelserna i finansieringsavtalet och/eller låneavtalet inte längre påverkas negativt på ett väsentligt eller betydande sätt och eventuella relevanta effekter av det allvarliga åsidosättandet har avhjälpts på lämpligt sätt, kommer ingen minskning och inget återkrav att genomföras. Kommissionen får skjuta upp eventuella beslut om huruvida minskningar och/eller återkrav ska verkställas om revisionsresultaten har godtagits och en rimlig tidsplan för att avhjälpa åsidosättandet har överenskommits.

4.3.   Om den information och motivering som ligger till grund för en betalningsansökan konstateras vara felaktiga

Enligt artikel 19.2 a i finansieringsavtalet och artikel 22.2 a i låneavtalet ska minskningen, om den information och motivering som ligger till grund för en betalningsansökan konstateras vara felaktiga, motsvara det berörda beloppet. Detta är det belopp som medlemsstaten ”felaktigt” har mottagit och som, med förbehåll för de överväganden som beskrivs nedan i avsnitt 4.4, beräknas på grundval av den metod för fastställande av huruvida utbetalningar ska hållas inne enligt förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens som beskrivs i bilaga II till meddelandet Två år av faciliteten för återhämtning och resiliens: Ett unikt verktyg i centrum för EU:s gröna och digitala omställning av den 21 februari 2023  (18). Detta innebär att det, om den felaktiga information eller motivering som ligger till grund för en betalningsansökan inte påverkar det tillfredsställande uppfyllandet av det relevanta delmålet eller målet, inte finns något berört belopp.

4.4.   Överväganden rörande det berörda beloppet

I enlighet med proportionalitetsprincipen kommer kommissionen att beräkna det berörda beloppet vid tidpunkten för bedömningen av det belopp som ska minskas och/eller återkrävas. Rent konkret innebär detta följande:

—

Om en medlemsstat delvis har åtgärdat bedrägerier, korruption och intressekonflikter som påverkar unionens ekonomiska intressen utgörs det berörda beloppet av det återstående kontraktsbelopp eller tilldelade belopp för vilket bedrägeri, korruption eller intressekonflikter som påverkar unionens ekonomiska intressen har ägt rum och som inte har åtgärdats av medlemsstaten.

—

Även om information eller motiveringar som ligger till grund för en betalningsansökan konstateras vara felaktiga och detta skulle ha påverkat det tillfredsställande uppfyllandet av det relevanta delmålet eller målet vid den tidpunkt då det bedömdes kommer det inte att finnas något berört belopp om de respektive delmålen eller målen har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt vid tidpunkten för bedömningen av det belopp som ska minskas och/eller återkrävas.

5.   Konsekvenser av beslutet om återkrav från medlemsstaten

På grundval av kommissionens slutliga resultat av en verifiering, översyn, kontroll eller revision kommer kommissionen, när ett behov av minskning och/eller återkrav har konstaterats och det relevanta beloppet fastställts, att skriftligen underrätta medlemsstaten och begära synpunkter. Efter att medlemsstaten formellt har underrättats har den två månader på sig att lämna in eventuella avslutande synpunkter (19).

Om kommissionen efter mottagandet av eventuella synpunkter från medlemsstaten fortfarande anser att det finns ett behov av det kommer en minskning och/eller ett återkrav att genomföras. Det belopp som ska minskas och/eller återkrävas ska beräknas på nytt i enlighet med avsnitt 4, med beaktande av eventuella synpunkter från medlemsstaten som kan påverka detta belopp. Minskningen och/eller återkravet specificeras i ett särskilt kommissionsbeslut riktat till medlemsstaten, vilket kräver ett samråd mellan kommissionens avdelningar och beslut av kommissionskollegiet.

I princip kommer kommissionen att minska framtida delbetalningar, dvs. avräkning från nästa delbetalning. Om inga delbetalningar återstår eller om medlemsstaten inte lämnar in några ytterligare betalningsansökningar kommer kommissionen i enlighet med artikel 20.2 i finansieringsavtalet att utfärda en debetnota för att återkräva utestående belopp eller, i enlighet med artikel 22 i låneavtalet, att förklara att ett belopp av det utbetalda lånet omedelbart förfaller till betalning. Om beloppet av de utestående lånebetalningarna förklaras förfalla till betalning enligt artikel 22 i låneavtalet är medlemsstaten, enligt artikel 22.3 i låneavtalet, också skyldig att återbetala alla kostnader, utgifter och avgifter som kommissionen ska betala samt betala dröjsmålsränta i enlighet med artikel 11.4 i låneavtalet.

6.   Minskningar i enlighet med artikel 24.8 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens

Om medlemsstaten inte har vidtagit de åtgärder som krävs inom sex månader från ett beslut om innehållande för att kommissionen ska anse att de relevanta delmålen och/eller målen har uppnåtts på ett tillfredsställande sätt kommer kommissionen att genomföra en minskning i enlighet med artikel 24.8 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Det belopp som ska minskas beräknas på grundval av den metod för fastställande av huruvida utbetalningar ska hållas inne enligt förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens som beskrivs i bilaga II till meddelandet Två år av faciliteten för återhämtning och resiliens: Ett unikt verktyg i centrum för EU:s gröna och digitala omställning av den 21 februari 2023. För att i tillämpliga fall säkerställa att beslutet om innehållande följs används de enhetsvärden som anges i det beslutet som grund för tillämpningen av denna metod.


(1)  Denna rätt återspeglas i artikel 19 i finansieringsavtalet och artikel 22 i låneavtalet.

(2)  Artikel 19.2 a i finansieringsavtalet.

(3)  Artikel 22.2 a i låneavtalet.

(4)  Enligt artikel 13 i finansieringsavtalet och artikel 23 i låneavtalet finns det inget i denna ram, som bygger på andra bestämmelser i finansieringsavtalet och låneavtalet, som kan tolkas som att det förhindrar antagandet av administrativa sanktioner (t.ex. ekonomiska sanktioner) eller andra offentligrättsliga åtgärder, utöver eller som ett alternativ till de åtgärder som föreskrivs i finansieringsavtalet/låneavtalet (se t.ex. artiklarna 135–145 i budgetförordningen och artiklarna 4 och 7 i förordning nr 2988/95). Detta inbegriper tillämpningen av artikel 131.3 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (budgetförordningen).

(5)  För läsbarheten används termen minskningar och återkrav, vilket är den term som används i finansieringsavtalet. Om inget annat anges bör detta också anses gälla när kommissionen förklarar att utestående belopp omedelbart förfaller till betalning eller annullerar outnyttjade belopp enligt låneavtalet.

(6)  Detta påverkar inte kommissionens rättigheter vid ett ”åsidosättande” av finansieringsavtalet eller låneavtalet, inbegripet kommissionens rätt enligt låneavtalet att i) hålla inne outnyttjade delutbetalningar under sådana omständigheter i enlighet med artikel 13, eller ii) förklara att det utestående kapitalbeloppet omedelbart förfaller till betalning, tillsammans med upplupen ränta, och/eller annullera eventuella outnyttjade delutbetalningar av lånet vid fallissemang i enlighet med artikel 15. Det påverkar inte heller kommissionens rättigheter enligt artikel 13 i finansieringsavtalet och artikel 23 i låneavtalet om antagandet av administrativa sanktioner (t.ex. ekonomiska sanktioner) eller andra offentligrättsliga åtgärder, utöver eller som ett alternativ till minskning och/eller återkrav.

(7)  Artikel 3.15 i finansieringsavtalet och artikel 4.45 i låneavtalet.

(8)  Artikel 4 i finansieringsavtalet och artikel 5 i låneavtalet.

(9)  Artikel 5 i finansieringsavtalet och artikel 6 i låneavtalet.

(10)  Artikel 10 i finansieringsavtalet och artikel 19 i låneavtalet.

(11)  Artikel 11 i finansieringsavtalet och artikel 20 i låneavtalet.

(12)  Artikel 12 i finansieringsavtalet och artikel 21 i låneavtalet.

(13)  Artiklarna 12.8, 19 och 20 i finansieringsavtalet och artiklarna 21 och 22 i låneavtalet.

(14)  Detta gäller inte vid verifieringar eller kontroller.

(15)  Artikel 15 i finansieringsavtalet och artikel 25 i låneavtalet.

(16)  Artikel 12.7 i finansieringsavtalet och artikel 21.7 i låneavtalet.

(17)  Artikel 12.8 i finansieringsavtalet och artikel 21.8 i låneavtalet.

(18)   https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52023DC0099&qid=1697011479815. För att säkerställa att det belopp som mottagits ”felaktigt” korrigeras ska det enhetsvärde som används som grund för tillämpningen av denna metod fastställas på grundval av det genomförandebeslut från rådet som gällde vid den tidpunkt då respektive delbetalning gjordes.

(19)  Artikel 15 i finansieringsavtalet och artikel 25 i låneavtalet.


ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/4618/oj

ISSN 1977-1061 (electronic edition)


Top