Export av generiska läkemedel till utvecklingsländer: tvångslicensiering

VIKTIGA PUNKTER

• De importerande länder som är berättigade att dra nytta av systemet är
  • de minst utvecklade länderna,
  • de länder som har informerat Världshandelsorganisationen om sin avsikt att göra det,
  • de länder som återfinns i förteckningen från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd över låginkomstländer.
• De importerande länderna måste bekräfta att de kommer att använda systemet i folkhälsosyfte, inte i industriellt eller kommersiellt syfte.
• Varje person som har misslyckats med att få tillstånd från patentinnehavaren kan lämna in en ansökan om tvångslicens till den berörda nationella myndigheten.
• Ansökan måste innehålla personuppgifter, information om produkten, den kvantitet som sökanden avser att tillverka och destinationsländerna.
• Detta måste kompletteras av en särskild begäran från det berörda landet, en icke-statlig organisation eller ett FN-organ.
• Den relevanta nationella myndigheten i EU informerar patentinnehavaren och kontrollerar att begäran är giltig innan den fattar beslut.
• Villkor som gäller tvångslicensen avgör vilka kvantiteter det gäller och hur länge beviljandet varar. Produkter som tillverkas enligt licens måste vara tydligt identifierbara genom särskild märkning.
• Produkter som tillverkats enligt en tvångslicens får inte återimporteras och säljas i EU. Produkter som misstänks bryta mot lagen kan inledningsvis kvarhållas i tio dagar och slutligen beslagtas.
• En licenstagare som underlåter att fullgöra villkoren för en tvångslicens kan få den granskad eller upphävd.