Att öka resiliensen i utvecklingsländerna

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Meddelande från kommissionen COM(2012) 586 final: EU-strategi för resiliens: Lära av livsmedelsförsörjningskriser

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR MEDDELANDET?

Syftet med meddelandet är att man ska använda lärdomarna från detta område för att EU mer effektivt ska kunna bidra till att minska sårbarheten i katastrofbenägna och instabila länder. Detta genom att inkludera begreppet resiliens* som ett centralt mål.

VIKTIGA PUNKTER

• För att minska de humanitära behoven, lindra fattigdomen och ta itu med instabilitet måste man arbeta systematiskt med att öka resiliensen hos utsatta befolkningsgrupper.
• För detta behövs mångfacetterade och långsiktiga strategier som syftar till att lindra de bakomliggande orsakerna till kriser och öka kapaciteten att bättre hantera osäkerhet och förändring.
• Bättre tjänster, möjligheter och skydd mot chocker och påfrestningar kommer att förbättra försörjningsmöjligheterna för de mest utsatta. När kriser uppstår kommer riskhanteringen att innebära att åtgärder vidtas tidigare och mer effektivt för att hantera de omedelbara behoven, begränsa förlusterna och påskynda återhämtningen.
• Hänsyn till resiliens – riskhantering och minskning av sårbarheten – bör tas på lämpligt sätt i alla utvecklings- och återhämtningsstrategier.

EU:s svar på livsmedelskriserna i Afrika

Efter livsmedelskriserna i Afrika har EU vidtagit åtgärder på det humanitära området och utvecklingsområdet. Stödet omfattade livräddande verksamhet, men bidrog även till återhämtningsprocessen, t.ex. genom tillhandahållande av utsäde och verktyg och bättre vattenförvaltning.

Mer långsiktiga strategier för resiliens är att hjälpa de drabbade länderna och samhällena att återhämta sig och bygga upp sin förmåga att hantera framtida kriser.

De två initiativen för resiliens, Share* och Agir, förbättrar samverkan mellan det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet. Det kortsiktiga stödet ökar om länken mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbiståndet (LRRD) erkänns. EU kan åta sig att bemöta de bakomliggande orsakerna till den osäkra livsmedelsförsörjningen på längre sikt genom att återställa utkomstmöjligheterna, stärka systemen för social trygghet och katastrofhantering och förbättra näringsförsörjningen.

Dessa åtgärder är inriktade på livsmedelsförsörjning – och livsmedelskriser – i Afrika söder om Sahara. Strategin kan emellertid även tillämpas på andra regioner och andra typer av sårbarhet, exempelvis på regioner som hotas av

• översvämningar,
• cykloner,
• jordbävningar,
• torka,
• stormfloder och tsunamier,
• klimatförändringar,
• ökade livsmedelspriser.

Strategin är inriktad på tre viktiga komponenter:

• 1.

  Att förutse kriser genom riskbedömningar.

• 2.

  Att fokusera på förebyggande åtgärder och beredskap.

• 3.

  Att förbättra krishanteringen.

I meddelandet presenterar man en 10-punktsplan för att öka resiliensen, bland annat genom att främja dialogen om resiliens med länder utanför EU genom tillgängliga kanaler såsom FN, och G8- och G20-forum för rika länder och tillväxtländer. Planen konsoliderades och utvidgades i Action Plan for Resilience in Crisis Prone Countries 2013–2020, där EU och EU-länderna uppmanas att

• stödja Agir, Share och andra initiativ för resiliens i olika sammanhang och i olika regioner,
• inkludera hantering av katastrofrisker i agendan för resiliens,
• främja integrerade strategier för anpassning till klimatförändringar, katastrofriskreducering och resiliens,
• integrera resiliens i agendan för en tryggad livsmedels- och näringsförsörjning,
• förbättra stödmekanismerna för utsatta befolkningsgrupper och stödja utvecklingen av nationella strategier för social trygghet,
• utöka stödet för riskfinansieringslösningar på nationell och lokal nivå, inklusive försäkringar och katastrofobligationer,
• stödja utvecklingen av en lokal privat sektor, tillväxtmöjligheter och varaktiga lösningar för att öka resiliensen hos utsatta befolkningsgrupper,
• stödja lokala initiativ från lokala organisationer,
• utveckla metoder för resiliens i städer och prövning och utvärdering av denna,
• utveckla strategier för resiliens mot kroniska flyktingproblem,
• stödja resiliens och kapacitetsutveckling på lokal nivå i initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete (under diskussion),
• öka kunskapen om resiliens och faktabasen,
• utveckla gemensamma strategier för opinionsbildning,
• ge Europeiska kommissionen och andra partner operativ vägledning om resiliens,
• använda bättre metoder och verktyg för riskbedömning, riskhantering och mätning av resiliens,
• använda och ta fram flexibla finansiella instrument och medel för oförutsedda utgifter.

BAKGRUND

De återkommande livsmedels- och näringskriserna i Sahel och på Afrikas horn drabbar miljontals människor. Kriserna leder till utbredd hunger och bidrar till att människor tvingas leva i permanent fattigdom. Denna situation understryker behovet av att utforma en långsiktig och systematisk strategi för att stärka resiliensen hos sårbara länder och befolkningsgrupper.

VIKTIGA BEGREPP

* Resiliens: förmågan hos en enskild person, ett hushåll, en befolkningsgrupp, ett land eller en region att motstå, anpassa sig efter och snabbt återhämta sig från påfrestningar och chocker.

* Share: Stöd till Afrikas horns resiliens.

* Agir: Global allians för resiliens.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – EU-strategi för resiliens: Lära av livsmedelsförsörjningskriser (COM(2012) 586 final, 3.10.2012)

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets slutsatser om EU-strategin för resiliens, Bryssel, 28 maj 2013.

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Action Plan for Resilience in Crisis Prone Countries 2013–2020 (SWD(2013) 227 final, 19.6.2013)

Senast ändrat 25.11.2015