Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Standardisering

Standarder är centrala för Europeiska unionens (EU:s) inre marknad. De säkerställer att produkter och tjänster är kompatibla med varandra, säkra att använda och inte skadar människors hälsa eller miljön. Standarder skapar förtroende för att produkter eller tjänster är ändamålsenliga och gör det möjligt för företag att konkurrera såväl inom hela EU som globalt. De har även en nyckelroll när det gäller att möjliggöra innovation. De utgör en ram som man kan bygga vidare på genom att fastställa en produkts eller tjänsts grundläggande egenskaper och definiera en gemensam vokabulär.

Europeiska standarder för varor och tjänster som omfattas av EU:s harmoniserande lagstiftning utvecklas av de europeiska standardiseringsorganen (Europeiska standardiseringskommittén, Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering och Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder) som utarbetar tekniska specifikationer på begäran av Europeiska kommissionen. Industrin spelar en viktig roll i denna samförståndsprocess. Det gör även de nationella standardiseringsorganen i EU:s medlemsstater och i länderna i Europeiska frihandelssammanslutningen, företrädare för små och medelstora företag, offentliga myndigheter och representanter för konsumenter, fackföreningar och miljöintressen.

Företag är i regel inte skyldiga att använda europeiska standarder. De kan välja andra tekniska lösningar för att visa att deras produkter uppfyller obligatoriska rättsliga krav. Det är dock lättare för företag som följer en harmoniserad standard att visa att deras produkter överensstämmer med EU-lagstiftningen. Förteckningen över harmoniserade standarder uppdateras regelbundet och offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

För varor som inte, eller bara delvis, omfattas av EU:s harmoniserande lagstiftning gäller principen om ömsesidigt erkännande. Det är en garanti för att alla varor som säljs lagligt i en medlemsstat även kan säljas lagligt i en annan. Detta är möjligt även om varan inte helt uppfyller de tekniska bestämmelserna i den andra medlemsstaten (även om det kan finnas undantag när det gäller allmän säkerhet, hälsa eller miljö).

I februari 2022 lade kommissionen fram en ny standardiseringsstrategi som ska

  • stärka EU:s globala konkurrenskraft,
  • säkerställa att ny teknik återspeglar EU:s demokratiska värden, samt
  • möjliggöra övergången till en klimatneutral, motståndskraftig och cirkulär ekonomi.

Om det finns globala standarder försöker de europeiska standardiseringsorganisationerna att i möjligaste mån anpassa europeiska standarder till de internationella standarder som antagits av de erkända internationella standardiseringsorganisationerna (Internationella standardiseringsorganisationen, Internationella elektrotekniska kommissionen och Internationella teleunionen).

EU-lagstiftningen kan utöver europeiska och internationella standarder även innehålla hänvisningar till nationella standarder som utvecklats av EU-medlemsstaternas nationella standardiseringsorgan eller hänvisningar till andra tekniska specifikationer än de som utarbetats av standardiseringsorganisationer. Vilken rättslig verkan alla dessa standarder och tekniska specifikationer får beror på referensens rättsliga status.

SE ÄVEN

Top