52006DC0874

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 9.1.2007

KOM(2006) 874 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Kommissionens femte rapport om kontrollsystemet för traditionella egna medel (2003-2005) (artikel 18.5 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000)

1. INLEDNING |

Vart tredje år utarbetas en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur kontrollsystemet för traditionella egna medel fungerat[1]. De rättsakter som kontrollen av systemet bygger på är rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000[2], rådets förordning nr 1150/2000 av den 22 maj 2000[3] och rådets förordning nr 1026/1999 av den 10 maj 1999[4]. Föreliggande rapport är den femte i raden[5]. Den ger en presentation och analys av hur kontrollsystem för traditionella egna medel fungerat under perioden 2003–2005. Den redogör för kommissionens kontrollaktiviteter under perioden, utvärderar vad som gjorts och drar slutsatser[6]. Rapporten beskriver likaledes de ekonomiska, rättsliga och regelverksrelaterade åtgärder som vidtagits med anledning av dessa kontroller. Slutligen gör rapporten en sammanfattning av resultaten av kommissionens övriga insatser bl.a. för att förbättra uppbörden och förberedelserna i de länder som stod inför ett EU-medlemskap under den aktuella perioden. I bilagan till rapporten anges målen för kontrollerna av hur kontrollsystem fungerar på gemenskapsnivå. | Traditionella egna medel: tullar och jordbrukstullar vid import av produkter från tredjeland, samt sockeravgifter. |

2. KOMMISSIONENS KONTROLLEVERKSAMHET 2003–2005 Kommissionens inspektioner företas på grundval av en exakt metodik vars mål är att kontrollera att förfarandena överensstämmer med gemenskapsnormerna. De planeras som ett led i ett årligt kontrollprogram, som innehåller ett flertal teman som skall inspekteras i en eller flera medlemsstater. Kontrollerna genomförs på grundval av förfaranden som är identiska för alla inspektioner och inkluderar frågeformulär som skickas ut i förväg till medlemsstaterna, checklistor som används på plats för att garantera att inspektionen blir konsekvent samt en rapport efter inspektionen. |

2.1. Huvudsakliga resultat från inspektionerna |

Under perioden 2003–2005 genomförde kommissionen 73 inspektioner (vilket kan jämföras med 65 under perioden 2000-2002) enligt artikel 18.2 och 18.3 i förordning nr 1150/2000, fördelade på 70 gemensamma inspektioner och 3 egna inspektioner. Nio av dessa inspektioner genomfördes enligt metoden i de gemensamma revisionsarrangemangen[7]. 297 oriktigheter (mot 304 under perioden 2000–2002) konstaterades och dessa fördelade sig på 130 med ekonomiska konsekvenser (43,80 % av oriktigheterna), 101 med efterverkningar för regelverket (34 %) och 66 övriga (22,20 %). Kommissionen har vidtagit nödvändiga åtgärder vad beträffar de uppdagade oriktigheternas ekonomiska konsekvenser. | Vid 73 inspektioner påträffades 297 oriktigheter med ekonomiska konsekvenser på 127 miljoner euro (exkl. dröjsmålsräntor). De gemensamma revisionsarrangemangen: Särskild typ av gemensam inspektion där de interna revisionsenheterna i medlemsstaten utför en kontroll (revision) enligt en metod som auktoriserats av kommissionen. |

2.1.1. Handläggningen av tullförfaranden | Följande tullförfaranden har utsatts för inspektion: - elektroniska tulldeklarationer, - aktiv förädling, - gemenskaps-transitering vid flygtransporter, - import av fiskeprodukter, - lagring i tullager, och - ett antal mycket specifika teman. Aktiv förädling: tullförfarande som medger import med befrielse från importtullar för produkter från tredjeland som skall återexporteras efter förädling. Förenklad gemenskapstransitering vid flygtransporter: transiteringar baserade på att flygbolagen använder sig av flygplansmanifest i stället för transiteringsdeklarationer. Tullager: tullförfarande som medger befrielse av importtullarna vid lagring av varor från tredjeland. |

År 2003 och 2004 inledde kommissionen en inspektionskampanj inriktad på handläggningen av "elektroniskt inlämnade tulldeklarationer". Den har genomförts i alla länder som var medlemmar i unionen år 2003, med undantag för Nederländerna och Luxemburg. Ett antal oriktigheter konstaterades men de system som införts i medlemsstaterna var på det hela taget tillfredsställande. Kommissionen har rekommenderat en vidareutveckling av detta elektroniska verktyg för att handläggningen av tullklareringen och av uppbörden av egna medel skall bli bättre. Kontroller inriktades vidare på förfarandet för aktiv förädling år 2003 (Nederländerna), år 2004 (Frankrike, Irland, Italien och Österrike) och år 2005 (Tyskland och Storbritannien). Vissa svagheter uppdagades i handläggningen och kontrollen av detta tullförfarande, av vilka en del hade ekonomiska konsekvenser. De berörda medlemsstaterna har informerat kommissionen om att detta nu är åtgärdat. År 2004 konstaterades vid en inspektionskampanj gällande förenklade förfaranden för transitering inom gemenskapen vid flygtransport i Tyskland, Luxemburg och Storbritannien, stora svagheter när det gäller handläggningen och kontrollen av dessa förfaranden. Stränga åtgärder har sedan dess vidtagits i de tre aktuella länderna för att förbättra situationen. Däremot avslöjade de inspektioner som genomfördes 2004 gällande införsel och import av fiskeriprodukter till gemenskapen[8] och år 2005 gällande tullager[9] inte några allvarliga oriktigheter. Endast vissa svagheter har kunnat uppdagas när det gäller, dels uppföljningen av vissa tullförfaranden som specifikt gäller fiskeriprodukter (aktiv förädling, övergång till fri omsättning med användning för särskilda ändamål) och dels kontrollen av tullager. Slutligen bör här noteras en inspektion (egen) som gjordes i Spanien 2004 gällande export av socker C från Kanarieöarna, en inspektion i Österrike 2005 gällande preferensordningar och en inspektion i Nederländerna 2004 gällande övergång till fri omsättning. Handläggningen av förfarandena i de kontrollerade medlemsstaterna föranleder inte några särskilda anmärkningar från kommissionens sida. |

2.1.2. Bokföringsrelaterade inspektioner |

Handläggningen av de särskilda räkenskaperna utgör ett återkommande tema i kommissionens kontroller i alla medlemsstater[10]. Dessa räkenskaper är en rik informationskälla om hur förvaltningarna fullgör sina skyldigheter när de förvaltar traditionella egna medel (fastställer anspråk, förvaltar säkerheter, följer upp uppbörden, gör annulleringar, avskriver fordringar som kan inte går att uppbära). Kontrollerna under perioden 2003-2005 visade på felaktigheter som mestadels var av enstaka karaktär. Systematiska fel fortbestår dock i vissa medlemsstater och har lett till överträdelseförfaranden (se punkt 2.2.2 nedan). År 2004 och 2005 var inspektionerna särskilt inriktade på de medlemsstater som anslutit sig till union 2004. Det gällde i praktiken en utvärdering av systemen för uppbörd av traditionella egna medel i dessa länder. Av inspektionsresultaten framgår att de aktuella medlemsstaterna i allmänhet var väl förberedda och att de införda uppbördssystemen var väl lämpade, fastän vissa strukturella brister och enstaka felaktigheter hade konstaterats, bl.a. i fråga om tidsfristerna för bokföring av tullar, tidsfristerna för redovisning av tullskulder i A- och B-räkenskaperna eller tidsfristerna för inbetalning av vissa belopp till kommissionen. Noteras bör dock att större delen av dessa fel uppstått under de första månaderna efter anslutningen och att de aktuella länderna sedan dess redan vid flera tillfällen justerat sina förfaranden, tullklareringsdatasystem samt bokföringssystem för att åtgärda detta. | Medlemsstaterna sköter bokföringen av de traditionella egna medlen på två sätt: - A-räkenskaperna över belopp som uppburits eller garanteras med en säkerhet (dessa belopp överförs till unionens budget) - B-räkenskaperna över belopp som ännu inte uppburits samt med en säkerhet garanterade belopp som bestridits. Systemet för uppbörd av traditionella egna medel: samtliga system och för-faranden som införts av medlemsstaterna för att fastställa, bokföra, uppbära och betala in traditionella egna medel. Bokföring av tullar: inskrivning av tullbelopp i tullbokföringsregistren. |

Man bör också notera den egna inspektion som 2004 genomfördes i Nederländerna. Avsikten var att på plats kontrollera de uppgifter som landet i fråga lämnat som underlag för en ansökan om att slippa betala in fordringar omöjliga att uppbära samt en avskrivning av dessa. Inspektionen gjorde det möjligt för kommissionen att underbygga ett avslag för två av de tre ansökningarna. Slutligen genomfördes en egen inspektion i Danmark 2005 för att granska orsakerna till och riktigheten i de kontinuerliga justeringar som detta land gör av traditionella egna medel som sedan december 2001 skulle betalas till kommissionen. | Ansökan om befrielse från inbetalning av fordringar som inte går att uppbära samt avskrivning av dessa: ett förfarande som gör det möjligt för kommissionen att kontrollera om det faktum att en fordran inte går att uppbära beror på medlemsstaten eller ej. Vid ett avslag måste beloppet betalas in till kommissionen. |

2.2. Uppföljning av kommissionens inspektioner 2.2.1 Följder för regelverket När det vid en inspektion upptäcks att rättsliga eller administrativa bestämmelser i en medlemsstat avviker från eller innehåller luckor i förhållande till gemenskapens bestämmelser uppmanas medlemsstaten att vidta nödvändiga åtgärder, och också om så krävs skärpa de aktuella lagarna eller bestämmelserna för att anpassa dem till gemenskapens krav. Sådana korrigeringar som görs både på tullområdet och inom det finansiella området är en omedelbar och icke betydelselös konsekvens av kommissionens inspektionsverksamhet. De uppdagade oriktigheterna utgör en viktig källa till information om problem som medlemsstaterna råkat ut för i tillämpningen av tullregelverket och de följder dessa haft för gemenskapens egna medel. |

2.2.2 Följder i form av tvister |

Vissa punkter i regelverket ger upphov till meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna och kommissionen. Kommissionen har bara en utväg att reglera olösta ärenden, nämligen att tillgripa det överträdelseförfarande som föreskrivs i artikel 226 i fördraget. Den 31 december 2005 pågick handläggningen av 25 ärenden i de skilda etapperna i förfarandet (formell underrättelse, motiverat yttrande, talan vid domstolen) gällande tio medlemsstater. De slutsatser som EG-domstolens prövning av överträdelseförfarandena utmynnar i skapar klarhet kring de omtvistade frågorna och undanröjer meningsskiljaktigheterna i fråga om tolkningen. | Den 31 december 2005 pågick handläggning av 25 omtvistade ärende. |

År 2005 meddelade EG-domstolen flera viktiga domar i överträdelseförfaranden som kommissionen inlett. I två domar, meddelade den 14 april 2005[11], mot Tyskland och Nederländerna fastställde domstolen kommissionens ståndpunkt och ansåg att de bägge länderna alltför sent bokfört och inbetalat förfallna tullbelopp på grund av transiteringsförfaranden som inte avslutats inom de regelfästa tidsfristerna. De förfallna dröjsmålsräntorna som kommissionen krävt till följd av dessa beslut uppgår till cirka 2,4 miljoner euro för Nederländerna och 11,4 miljoner euro för Tyskland. I en dom den 15 november 2005[12] fastställde domstolen kommissionens ståndpunkt att medlemsstaterna måste anses vara ansvariga i förhållande till gemenskapsbudgeten för fel som de begått när de fastställt gemenskapens anspråk. Sedan denna dom måste belopp som inte har kunnat fastställas (och följaktligen inte kunnat uppbäras) till följd av ett fel som begåtts av behöriga nationella myndigheter, inbetalas till kommissionen av medlemsstaten. | År 2005 bekräftade EG-domstolen kommissionens ståndpunkt i tre domar gällande dels gemenskapstransitering, och dels de ekonomiska konsekvenserna av fel som begåtts av medlemsstater. Ej avslutade transiteringar: transiteringar där varor som befordras befriande från tullar och skatter inte ankommit till sin bestämmelseort. I detta fall måste tullar och skatter bokföras och uppbäras. År 2006 fastställdes kommissionens ståndpunkt i en dom gällande tidsfrister för bokföring av tullar. Efterhandskontroller: medlemsstaters tullkontroller som ej sker vid tidpunkten för tullklareringen av varorna utan senare. TIR-carnet: En TIR-carnet möjliggör varubefordran med befrielse från tullar och skatter mellan de olika länder som ingår i TIR-konventionen (Transports Internationaux Routiers). Den 5 oktober 2006 fastställde domstolen kommissionens ståndpunkt i flera mål avseende belopp som garanterats med säkerheter eller som uppburits, men inte inbetalats till unionens budget. |

Domstolen fastställde också i en dom den 23 februari 2006[13] kommissionens ståndpunkt i fråga om de tidsfrister inom vilka tullarna måste bokföras när medlemsstaterna gör efterhandskontroller. Bokföringen av tullarna måste således ske inom högst 14 dagar räknat från den tidpunkt då tullmyndigheter kan beräkna tullbeloppet och inte senare (t.ex. efter ett förfarande som skall garantera gäldenärens rättighet att försvara sig), bokföringen av tullarna får aldrig hindra utövandet av denna rättighet att gå i svaromål. Noteras bör även att domstolen den 5 oktober 2006 fastställde kommissionens ståndpunkt och ansåg att det är felaktigt att vissa medlemsstater vägrar att göra inbetalningar till gemenskapens budget av vissa kategorier av belopp, nämligen traditionella egna medel som delvis uppburits inom ramen för en avbetalningsplan (Belgien[14]) och belopp för oomtvistade tullar garanterade med en säkerhet i samband med ej avslutade transiteringsförfaranden som skett i form av gemenskapstransiteringar (Belgien[15]) eller med TIR-carneter (Tyskland[16] och Belgien[17]). Domstolen ogillade samma dag kommissionens talan mot Nederländerna med hänvisning till bevisbördan samtidigt som den medgav att medlemsstaterna måste anmäla överträdelser eller oegentligheter så snart som de fått kännedom om dem och således, i förekommande fall, innan tidsfristen löpt ut (artikel 11.1 i TIR-konventionen), samma sak gäller med nödvändig anpassning för betalningsanmodan (artikel 11.2 i TIR-konventionen). Domstolen anser att betalningsanmodan är att betrakta som en "underrättelse" i den mening som avses i artikel 2 i förordning nr 1150/2000[18]. Domstolen fastslår också medlemsstaternas skyldighet att bevara handlingar som gäller fastställandena så länge så att det går att korrigera och kontrollera dem[19]. |

2.2.3 Ekonomiska följder |

Under loppet av referensperioden (2003–2005) har 127 miljoner euro (exkl. dröjsmålsränta) inbetalats till kommissionen efter observationer i rapporter från kommissionens egna eller gemensamma inspektioner, efter revisionsrättens kontroller eller efter kommissionens övriga kontrollaktiviteter. I enlighet med artikel 11 i förordning nr 1150/2000 har dessutom dröjsmålsräntor krävts vid förseningar i inbetalningarna av egna medel som konstaterats under kommissionens eller revisionsrättens kontroller. För perioden 2003–2005 uppgår de sammanlagda dröjsmålsräntorna som inbetalats av medlemsstaterna till drygt 77 miljoner euro[20]. |

2.3. Kommissionens arbete för att förstärka uppbörden av traditionella egna medel |

Parallellt med inspektionerna ute i medlemsstaterna har kommissionen många andra metoder som den kan använda för att övervaka uppbörden av traditionella egna medel. Om dessa metoder används på lämpligt sätt leder detta till att uppbörden effektiviseras. Före 2005 baserades gemenskapens övervakning över uppbördsarbetet bl.a. på olika punktanalyser, gjorda på grundval av information från medlemsstaterna i enlighet med artikel 6.5 i förordning nr 1150/2000, dvs. fall av bedrägerier och oegentligheter med belopp över 10 000 euro. På grundval av denna information har kommissionen övervakat uppbörden och följt upp uppbördsarbetet gällande ett visst antal representativa fall ("provgrupp B")[21] i en rapport fram till dess att de slutgiltigt varit avslutade. Den senaste rapport som kommissionen utarbetat lades fram för budgetmyndigheten den 7 januari 2005[22]. Liksom redan antytts kommer emellertid denna typ av rapport inte längre att utarbetas. I och med 2004 års ändring av förordning nr 1150/2000 uppmanas medlemsstaterna att till kommissionen anmäla alla ouppburna belopp över 50 000 euro, senast fem år efter det datum då skulden (efter bedömning, omprövning eller överklagande) bekräftats som omöjlig att uppbära. Alla medlemsstater måste alltså redogöra för dessa fall, vilket gör att kommissionen får en bättre överblick över medlemsstaternas hela uppbördsverksamhet. Under perioden 2003–2005 har kommissionen kunnat stärka sin uppsikt över uppbördsarbetet i medlemsstaterna med hjälp av den nya databasen Ownres, ändringarna av reglerna för avskrivning av fordringar som inte går att uppbära, domstolens rättspraxis gällande de ekonomiska konsekvenserna av medlemsstaternas fel samt övervakningen av de tillträdande EU-länderna. |

2.3.1 Granskning av avskrivna fordringar |

Medlemsstaterna måste vidta nödvändiga åtgärder för att ställa de traditionella egna medlen till unionens förfogande, utom i de fall där uppbörden visat sig vara omöjlig (belopp som slutgiltigt inte går att uppbära) på grund av force majeure eller av orsaker som medlemsstaterna själva inte råder över. Under perioden 2003–2005 anmäldes 176 ärenden till kommissionen av 13 medlemsstater för ett belopp på nästan 39 miljoner euro. När det gäller ansökningar har kommissionen under samma period prövat 309 ärenden (äldre påbörjade ärenden och nyligen upptagna ärenden) som avser sammanlagt över 166 miljoner euro. Antalet avslagna ärenden (där beloppen måste inbetalas till unionens budget) uppgår till 62, motsvarande drygt 41 miljoner euro. Antagandet av förordning nr 2028/2004 av den 16 november 2004 syftade framför allt till att göra det möjligt för medlemsstaterna att bättre förstå innebörden av belopp som slutgiltigt förklarats omöjliga att uppbära. | I sin granskning av de anmälda fallen bedömer kommissionen den noggrannhet som länderna visat i uppbörden av medlen. Detta sporrar dem att fullgöra sitt arbete på riktigt sätt. Om kommissionen beslutar om avslag måste det aktuella beloppet inbetalas till unionens budget. Ursprungligen granskades uteslutande fall där det aktuella beloppet översteg 10 000 euro. Denna tröskel har i och med antagandet av förordning nr 2028/2004 av den 16 november 2004 höjts till 50 000 euro. |

2.3.2 Fel som begås vid fastställandet som medför förluster av traditionella egna medel |

Eftersom medlemsstaterna har i uppdrag att på bästa sätt säkra uppbörden av traditionella egna medel har kommissionen ansett att medlemsstaterna borde stå för de förluster av traditionella egna medel som beror på fel de själva begått genom att kompensera unionens budget. Denna hållning bekräftades av EG-domstolen i ovannämnda dom av den 15 november 2005, "kommissionen mot Danmark". Här fastslås uttryckligen att medlemsstaternas skyldighet att fastställa gemenskapernas anspråk på traditionella egna medel (och sedan betala in dem till unionens budget) uppstår i och med att de villkor som föreskrivs i tullregelverket är uppfyllda. Någon fastställelse behöver alltså inte reellt ha skett. Inte förrän de villkor som anges i artikel 17.2 i förordning nr 1150/2000 är uppfyllda (dvs. vid force majeure eller om medlemsstaterna kan visa att uppbörd är omöjlig på grund av orsaker som de själva inte råder över) befrias medlemsstaten från sin skyldighet att betala in de aktuella egna medlen. Av denna rättspraxis följer således att medlemsstaterna måste ta på sig de ekonomiska följderna av sina misstag. Till följd av denna rättspraxis kan medlemsstaterna inte, som ofta tidigare var fallet, längre vägra att till unionens budget betala in belopp för tullar som de inte fastställt på grund av fel som de begått. | EG-domstolen har bekräftat att medlemsstaterna måste stå för de ekonomiska konsekvenserna om de begår misstag när de fastställer gemenskapens anspråk. |

2.3.3. Den nya databasen Ownres |

I enlighet med förordning nr 1150/2000 måste medlemsstaterna till kommissionen lämna information om fall av bedrägeri och oegentligheter som gäller tullbelopp över 10 000 euro. Denna information lämnas via Ownres. Denna Internetbaserade nya databas (Ownres) skapades av kommissionen på grund av de oriktigheter som konstaterats vid anmälningarna av fall av bedrägerier och oegentligheter. Medlemsstaterna förfogar på så sätt nu över ett mer funktionellt verktyg som gör att de – i realtid – kan meddela kommissionen och aktualisera uppgifterna om bedrägerier och oegentligheter. Den nya applikationen är i bruk sedan juli 2003. Med hjälp av den blir medlemsstaterna, i egenskap av att vara de viktigaste handhavarna, fullständigt ansvariga för att uppgifterna administreras på bästa sätt. Databasen gör det möjligt för kommissionen att förfoga över de upplysningar som behövs för att följa upp uppbörden och för att förbereda inspektionerna. De anmälda uppgifterna analyseras också av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). Eftersom kommissionen de senaste åren har hyst tvivel vad gäller tillförlitligheten hos de uppgifter som anmälts av medlemsstaterna beslöt den att göra en jämförelse mellan de belopp över 10 000 euro som förts in i B-räkenskaperna av medlemsstaterna (EU-15) och motsvarande belopp i Ownres. Det visade sig då att resultaten inte var tillfredsställande. Om man tar den 31 december 2001 och den 31 december 2003 som referenspunkter var överensstämmelsen faktiskt bara 32 % respektive 50%. Efter att ha tryckt på hos medlemsstaterna om en förbättring av kvaliteten på de uppgifter de matar in i Ownres genomförde kommissionen en ny jämförelse 2005 (EU-25). Denna gång blev resultaten betydligt mer tillfredsställande, överensstämmelsen låg på 90 % i genomsnitt och för mer än hälften av medlemsstaterna är överensstämmelsen mellan siffrorna 100 %. | Databasen Ownres: en databas som sköts av medlemsstaterna och samlar alla fall av bedrägerier och oegentligheter som konstaterats av medlemsstaterna avseende belopp över 10 000 euro. |

2.4. Övervakningen av länder som skall bli medlemmar av EU |

Inom ramen för förberedelserna för anslutningen av tio nya medlemsstater gjorde kommissionen år 2003 övervakningsbesök i vart och ett av de tio länderna, som specifikt avsåg området traditionella egna medel. Övervakningsbesöken samt de simulerade bokföringsövningarna som genomfördes av dessa länder har gjort att kommissionen tillräckligt försäkrat sig om dessa länders administrativa förmåga att tillämpa gemenskapens regelverk i fråga om traditionella egna medel. Resultaten från de inspektioner som gjordes 2004 och 2005 har gjort det möjligt att dra slutsatsen att de aktuella medlemsstaterna i allmänhet var väl förberedda och att de system för uppbörd som införts fungerade korrekt. De olika typerna av tekniskt bistånd samt de övervakningsbesök som gjordes av kommissionens enheter har tvivelsutan bidragit till dessa tillfredsställande resultat. När det gäller Rumänien och Bulgarien har ett program för tekniskt bistånd och övervakning, liknande det som tillämpades på de länder som anslöts till unionen 2004, fullföljts 2004 och 2005, för att förbereda en anslutning under bästa möjliga betingelser. Det pågår fortsatt även 2006. |

3. UTVÄRDERING AV KONTROLLSYSTEMET |

De oriktigheter som har iakttagits i hur kontrollsystemet för traditionella egna medel fungerade 2003–2005 bekräftar liksom tidigare perioder hur viktiga kommissionens kontroller är. Medlemsstaternas korrigering av egna förfaranden som strider mot reglerna, rättelser av bokföringen i ärenden (som inte hunnit preskriberas), enstaka justeringar av uppdagade oriktigheter, klargöranden av gemenskapsbestämmelserna, förbättringar av lagstiftningen vid fall av bestående funktionsrubbningar etc. – är de traditionella verktyg kommissionen använder för att följa upp sina kontroller. De ekonomiska återverkningarna är de synliga resultaten av kontroller som görs ute på fältet. Men det är inte bara denna vinst som motiverar dessa kontroller. Den särskilda kontroll som utanordnaren gör på grundval av information insamlad i medlemsstaterna kan efter analys påverka arbetet med att förbättra lagstiftningen så att unionens ekonomiska intressen verkligen kan tas tillvara. |

4. SLUTSATS |

De resultat som noterats under åren 2003 till 2005 bekräftar att de kontroller av de traditionella egna medlen som kommissionen utfört är nödvändiga. Tack vare dem kan man reellt garantera att medlemsstaterna behandlas lika i fråga om tillämpningen av bestämmelserna på tull- och redovisningsområdena och i fråga om skyddet av Europeiska unionens ekonomiska intressen. För framtiden avser kommissionen att upprätthålla sin klassiska inspektionsroll, samtidigt som kontrollteknikerna skall förbättras (revisionsverktyg etc.), fortsätta att skärpa sin uppsikt över uppbördsarbetet i medlemsstaterna, genom att bl.a. införa ett dataverktyg som möjliggör en enkel handläggning av ärenden som anmäls till kommissionen och som gäller avskrivningsbara fordringar som inte går att uppbära. fortsätta sin övervakning av tillträdande EU-länder, för att i tillräcklig grad försäkra sig om att systemen för uppbörd av traditionella egna medel i dessa länder motsvarar gemenskapens krav, och detta allra senast vid den tidpunkt då dessa länder blir medlemmar i EU. | Lämpligtvis bör de klassiska inspektionerna fortsätta och likaså bör man fortsatt skärpa uppsikten över medlemsstaternas uppbördsarbete. |

[1] Artikel 18.5 i förordning nr 1150/2000.

[2] EGT L 253, 7.10.2000, s. 42-46.

[3] EGT L 130, 31.5.2000, s. 1-9, ändrad genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 2028/2004 av den 16 november 2004 (EUT L 352, 27.11.2004, s. 1.

[4] EGT L 126, 20.5.1999, s. 1.

[5] KOM (93) 691, 4.1.1994 (Första rapporten för åren 1989-1992), KOM (1997) 673, 1.12.1997 (Andra rapporten för åren 1993-1996), KOM (2001) 32, 5.2.2001 (Tredje rapporten för åren 1997-1999), KOM(2003) 345, 11.6.2003 (Fjärde rapporten för åren 2000-2002).

[6] Rapporten avser inspektioner utförda av gemenskapsinstitutioner (kommissionen och revisionsrätten). Den omfattar inte kontroller gjorda av medlemsstaterna vars resultat uppvisats i den årliga rapport som utarbetas med anledning av artikel 280 i fördraget.

[7] Det rör sig om inspektioner utförda i Danmark, Nederländerna och Österrike.

[8] Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Portugal, Storbritannien, Finland och Sverige.

[9] Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Portugal, Nederländerna, Storbritannien, Finland och Sverige.

[10] Vid sidan av huvudtemat ingår detta tema i varje inspektion.

[11] Mål C-460/01 "kommissionen mot Nederländerna" och mål C-104/02 "kommissionen mot Tyskland".

[12] Mål C- 392/02 "kommissionen mot Danmark".

[13] Mål C-546/03 "kommissionen mot Spanien".

[14] Mål C-378/03 "kommissionen mot Belgien".

[15] Mål C-275/04 "kommissionen mot Belgien".

[16] Mål C-105/02 "kommissionen mot Tyskland".

[17] Mål C-377/03 "kommissionen mot Belgien".

[18] Mål C-312/04, "kommissionen mot Nederländerna".

[19] Mål C-275/04 "kommissionen mot Belgien".

[20] Dessa siffror är ännu ofullständiga, särskilt för år 2005, eftersom den uppbörd av fordringar som gjorts till följd av kommissionens kontroller kan äga rum först sedan de redovisningsuppgifter som är nödvändiga för utfärdandet av betalningskravet har insamlats genom nationella förfaranden.

[21] Vissa specifika uppbördsärenden (kallade "fall vid sidan av provgruppen") har också varit föremål för en särskild uppföljning vid sidan av provgrupp B.

[22] KOM(2004) 850, 7.1.2005.