1

Republiken Tjeckien har väckt talan med stöd av artiklarna 268 och 340 andra stycket FEUF och yrkat återbetalning av ett belopp på 60435306,39 tjeckiska kronor (CZK) (cirka 2409000 euro) som betalats som Europeiska unionens egna medel.

2

Den 1 januari 2005 avskaffade Europeiska unionen samtliga kvoter för import av textil- och beklädnadsprodukter med ursprung i Världshandelsorganisationens medlemsstater, däribland Kina.

3

Till följd av detta avskaffande exponerades unionen för en mycket stor import av textilier och skor från Asien, och däribland Kina, vilket innebar en risk för undervärdering av tullvärdet på sådan import.

4

Som svar på risken för undervärdering av tullvärdet på viss import genomfördes den prioriterade kontrollinsatsen Discount mellan den 21 och den 27 november 2011 och därefter mellan den 12 och den 18 december 2011. Insatsen genomfördes under samordning av Europeiska kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar, i enlighet med artikel 13.2 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1) (nedan kallad gemenskapens tullkodex), som då var tillämplig. Enligt denna skulle det fastställas, i enlighet med kommitténs förfarande, en gemensam ram för riskhantering, gemensamma kriterier och prioriterade kontrollområden. En prioriterad kontrollinsats var en gemensam åtgärd från medlemsstaternas sida som omfattade mer ingående tullkontroller på ett visst ämne med användning av samma riskprofiler i alla berörda medlemsstater under en viss tidsperiod.

5

Den prioriterade kontrollinsatsen Discount, som samtliga medlemsstater hade anslutit sig till, avsåg import av vissa textilprodukter, skor och solglasögon från Kina, Thailand och Vietnam, alla med lågt tullvärde.

6

Inom ramen för den prioriterade kontrollinsatsen Discount upprättades en operativ plan, i vilken det fastställdes risktröskelvärden som gjorde det möjligt för medlemsstaternas tullmyndigheter att upptäcka särskilt låga importvärden och följaktligen import som innebar en betydande risk för undervärdering av tullvärdet (nedan kallad den operativa planen för den prioriterade kontrollinsatsen Discount).

7

Tjugo nummer i Europeiska unionens integrerade tulltaxa (nedan kallade Taric-nummer) för textilprodukter och skodon och två Taric-nummer för solglasögon valdes ut och för vart och ett av dessa Taric-nummer fastställde kommissionen ett ”korrigerat genomsnittspris” (nedan kallat det korrigerade genomsnittspriset).

8

De korrigerade genomsnittspriserna, uttryckta i pris per kilogram, beräknades på grundval av importpriserna till unionen för varor som omfattas av Taric-nummer för en period på 48 månader, såsom utdrag från Comext, referensdatabasen för detaljerad statistik om internationell handel med varor som förvaltas av Europeiska unionens statistikkontor (Eurostat).

9

Därefter beräknades ett genomsnitt för hela unionen på grundval av det aritmetiska medelvärdet, det vill säga icke viktat genomsnitt, av de korrigerade genomsnittspriserna som fastställts i samtliga medlemsstater. Vid denna beräkning undantogs onormalt höga eller låga värden.

10

Slutligen räknades det lägsta godtagbara priset motsvarande 50 procent av de korrigerade genomsnittspriserna fram, vilket användes som risktröskelvärde.

11

Den operativa planen för den prioriterade kontrollinsatsen Discount innehöll i bilaga 2 ”Riktlinjer för att förebygga och upptäcka oegentligheter (undervärdering) vid import av textilprodukter och skodon” (nedan kallade riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount).

12

I riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount föreskrevs förfaranden för verifikationer och fysiska kontroller som skulle genomföras av tullmyndigheterna i händelse av tvivel om det deklarerade tullvärdet, särskilt när detta var lägre än det lägsta godtagbara priset (se punkt 5 i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount).

13

Enligt punkt 7 i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount skulle tvivlen beträffande det deklarerade tullvärdet kunna skingras om tullmyndigheterna hade förhandskunskap om deklarantens tillförlitlighet.

14

Om tullmyndigheterna däremot saknade sådan kännedom, var de skyldiga att kontrollera de relevanta handlingarna och undersöka varornas beskaffenhet, inbegripet slumpmässigt tagande av prover (se punkt 8 i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount).

15

Det föreskrevs dessutom att i den mån kontrollen (för att fastställa varornas beskaffenhet) inte skingrade de rimliga tvivel som kunde ha uppkommit, skulle ett prov tas från varje position i tulldeklarationen. Om det var omöjligt att ta ett prov utan att förstöra varan, skulle inget prov tas och varans kvalitet skulle dokumenteras så exakt som möjligt och så mycket som möjligt styrkas med fotografier (se punkt 8 i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount).

16

Om tvivel kvarstår efter denna undersökning skulle tullmyndigheterna kontakta deklaranten per telefon och fortsätta kontrollen av deklarationerna. Om deklaranten under telefonsamtalet uttryckte en vilja att frigöra varorna, skulle en säkerhet ställas. Beloppet för en sådan säkerhet skulle grundas på det totala beloppet av de importtullar som skulle kunna komma att betalas (se punkt 9 i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount).

17

I punkt 11 i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount fanns en förteckning över ytterligare handlingar som tullmyndigheterna skulle begära in för den vidare kontrollen. Det rörde sig bland annat om avtal, kvitton på transport- och försäkringskostnader eller beställningar.

18

I punkt 12 i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount räknades olika omständigheter upp som skulle beaktas vid bedömningen av huruvida rimliga tvivel kvarstod trots de ytterligare handlingar och förklaringar som hämtats in från deklaranten, såsom att importören inte kunde ge en rimlig förklaring till det låga priset eller att importören inte var tillgänglig för en undersökning.

19

Om sådana tvivel kvarstod eller om inget svar erhölls, skulle tullmyndigheterna lämna ett skriftligt yttrande till importören med angivande av skälen till att de fortfarande hyste tvivel, och begära ett svar inom rimlig tid (se punkt 13 i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount).

20

Om de ytterligare uppgifterna och handlingarna fortfarande inte kunde skingra tvivlen, kunde det deklarerade tullvärdet inte tillämpas och tullvärdet skulle fastställas i enlighet med en av de sekundära metoder som föreskrivs i artikel 30.2 eller artikel 31 i gemenskapens tullkodex genom ett beslut som tullmyndigheterna antar och som överlämnas till importören så snart som möjligt (se punkterna 14 och 15 i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount).

21

Mellan den 10 och den 14 november 2014 genomförde kommissionen en inspektion i Republiken Tjeckien avseende genomförandet av den prioriterade kontrollinsatsen Discount.

22

Till följd av denna inspektion översände kommissionen, genom skrivelse av den 3 februari 2015, rapport nr 14–25-1 till de tjeckiska myndigheterna angående resultaten av den kontroll av traditionella egna medel som genomförts i Republiken Tjeckien mellan den 10 och den 14 november 2014.

23

I rapporten reserverade sig kommissionen mot Republiken Tjeckiens genomförande av den prioriterade kontrollinsatsen Discount. Kommissionen drog slutsatsen att det inte hade skett någon effektiv kontroll av alla tulldeklarationer som berördes av den prioriterade kontrollinsatsen Discount och att samtliga varor hade frigjorts utan krav på ställande av säkerhet enligt artikel 248 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för gemenskapens tullkodex (EGT L 253, 1993, s. 1), trots att det fanns grundade misstankar om att dessa varor hade undervärderats. Enligt kommissionen ledde detta till en förlust av unionens traditionella egna medel för vilken de tjeckiska myndigheterna var ansvariga. Denna förlust motsvarade skillnaden mellan den tull som beräknats på grundval av det deklarerade tullvärdet och den tull som beräknats på grundval av det lägsta godtagbara priset.

24

Mellan åren 2015 och 2022 följde flera skriftväxlingar mellan Republiken Tjeckien och kommissionen, i samband med vilka Tjeckien översände den bevisning som kommissionen hade begärt. Kommissionen godtog emellertid inte denna bevisning. Kommissionen har vid flera tillfällen insisterat på att Republiken Tjeckien till unionens budget först ska betala in skillnaden mellan den tull som beräknats på grundval av det deklarerade tullvärdet och den tull som beräknats på grundval av det lägsta godtagbara priset, och därefter, från och med år 2017, skillnaden mellan den tull som beräknats på grundval av det deklarerade tullvärdet och den tull som beräknats på grundval av det korrigerade genomsnittspriset (i stället för det lägsta godtagbara priset).

25

Den 15 juni 2018 och den 20 december 2022 betalade Republiken Tjeckien, trots att den vid flera tillfällen motsatte sig detta, in ett belopp på 28307935,78 CZK (cirka 1128000 euro) och 33444448,24 CZK (cirka 1334000 euro) till unionens budget. Den 22 juni 2020 erhöll Republiken Tjeckien en kompensation på 641306,81 CZK (cirka 26000 euro).

26

Den 15 juni 2023 väckte Republiken Tjeckien förevarande talan med hänvisning till att unionen hade gjort en obehörig vinst.

27

Eftersom kommissionen och Republiken Tjeckien hade nått en uppgörelse i godo avseende den fjärde grunden i ansökan, vilken avsåg en felaktig tillämpning av växelkursen EUR/CZK, godtog kommissionen, genom skrivelse av den 12 december 2024, att ett belopp på 675770,82 CZK (cirka 27000 euro) skulle återbetalas till Republiken Tjeckien.

28

Republiken Tjeckien underrättade därför tribunalen, genom skrivelse av den 20 december 2024, om att den fjärde grunden återkallades och att begäran om återbetalning hädanefter avsåg 60435306,39 CZK och inte 61111071,21 CZK.

29

Genom skrivelse av den 28 januari 2025 underrättade kommissionen tribunalen om att den inte hade några invändningar mot den partiella återkallelsen.

30

Efter det att Republiken Tjeckien delvis återkallat sin talan har den yrkat att tribunalen ska

31

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

32

Republiken Tjeckien har till stöd för sin talan, och efter att delvis ha återkallat sin talan, åberopat tre grunder. Inom ramen för den första grunden har Republiken Tjeckien gjort gällande att den har utfört effektiva tullkontroller, vilket innebär att den kunde godta det deklarerade tullvärdet på de varor som omfattades av den prioriterade kontrollinsatsen Discount och frigöra dem utan att kräva ställande av en säkerhet. Inom ramen för den andra grunden har Republiken Tjeckien gjort gällande att för det fall tribunalen skulle finna att den inte kunde godta det deklarerade tullvärdet för de varor som berörs av den prioriterade kontrollinsatsen Discount, kunde inte det statistiska värdet användas för att uppskatta varornas tullvärde. Republiken Tjeckien har slutligen, inom ramen för den tredje grunden, under alla omständigheter åberopat den omständigheten att det korrigerade genomsnittspriset inte kunde användas för att uppskatta tullvärdet.

33

Kommissionen har bestritt Republiken Tjeckiens argument.

34

Det ska inledningsvis erinras om att förevarande mål avser en skadeståndstalan enligt artikel 268 FEUF och artikel 340 andra stycket FEUF, grundad på obehörig vinst som i förevarande fall har sitt ursprung i att unionens egna medel utan grund har ökat med det belopp som Republiken Tjeckien har begärt, varvid denna stat anser sig ha lidit en förlust i motsvarande mån utan att denna förlust har sin grund i en lagbestämmelse.

35

I detta avseende är parterna överens om det belopp som motsvarar den eventuella förlusten och berikningen.

36

Det ska således prövas huruvida betalningen av det aktuella beloppet är rättsligt motiverad enligt unionsrätten.

37

I detta sammanhang ska det, för att bedöma huruvida Republiken Tjeckiens argument är välgrundade, erinras om vilka bevisregler som är tillämpliga på en skadeståndstalan grundad på obehörig vinst för unionen.

38

Det följer av domstolens praxis rörande liknande omständigheter att det när en medlemsstat har ställt unionens egna medel motsvarande ett visst belopp till kommissionens förfogande under bestridande av att det finns grund för kommissionens ståndpunkt, ankommer på tribunalen att bedöma bland annat huruvida den sökande medlemsstatens förlust, som motsvarar det belopp som har ställts kommissionens förfogande, och kommissionens motsvarande vinst är berättigade av de skyldigheter som åligger nämnda medlemsstat enligt unionsrätten avseende unionens egna medel, eller huruvida förlusten respektive vinsten tvärtom saknar sådant berättigande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2020, Republiken Tjeckien/kommissionen, C‑575/18 P, EU:C:2020:530, punkt 83).

39

Det ankommer således på den sökande medlemsstaten att visa att den enligt de unionsbestämmelser som reglerar systemet för egna medel inte var skyldig att ställa det belopp av egna medel som är föremål för tvisten till kommissionens förfogande och att den har uppfyllt sina skyldigheter i detta avseende. Den bevisbörda som således åvilar medlemsstaten medför emellertid inte att kommissionen kan begränsa sig till att, på ett allmänt sätt och utan bevisning till stöd för detta, hänvisa till att de omständigheter som medlemsstaten har åberopat i detta sammanhang inte är tillräckliga.

40

I detta avseende är förvaltningen av detta system, enligt det rådande rättsläget i unionsrätten, anförtrodd åt medlemsstaterna och är enbart deras ansvar (dom av den 9 juli 2020, Republiken Tjeckien/kommissionen, C‑575/18 P, EU:C:2020:530, punkt 62, och dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering), C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 345).

41

Som följer av artikel 8.1 i rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (EUT L 163, 2007, s. 17), ska också unionens egna medel som avses i artikel 2.1 a i nämnda beslut uppbäras av medlemsstaterna och dessa är skyldiga att ställa dessa medel till kommissionens förfogande.

42

I detta syfte följer det av artiklarna 2.1 och 6 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, 2000, s. 1), som då var tillämplig, att medlemsstaterna, så snart som villkoren i tullföreskrifterna uppfyllts i fråga om bokföring av anspråksbeloppet och underrättelse till den betalningsskyldige om beloppet, fastställa unionens anspråk på egna medel och bokföra detta i de berörda räkenskaperna. Som föreskrevs i artiklarna 217 och 218 i tullkodexen var villkoren uppfyllda när tullmyndigheterna hade tillgång till nödvändiga fakta och följaktligen kunde beräkna det tullbelopp som följde av en tullskuld samt kunde fastställa gäldenären (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2005, kommissionen/Danmark,C‑392/02, EU:C:2005:683, punkterna 57–59).

43

Medlemsstaterna skulle därefter ställa unionens egna medel till kommissionens förfogande enligt de villkor som angavs i artiklarna 9–11 i förordning nr 1150/2000. Detta skulle ske genom att medlen inom de föreskrivna fristerna krediterades det konto som för detta ändamål hade öppnats i kommissionens namn.

44

Enligt artikel 17.1 och 17.2 i förordning nr 1150/2000 skulle medlemsstaterna dessutom vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de belopp som motsvarade de enligt artikel 2 i förordningen fastställda anspråken ställdes till kommissionens förfogande. Om åtgärderna hade visat vara otillräckliga skulle medlemsstaten ha varit skyldig att ställa de förlorade egna medlen till kommissionens förfogande.

45

Tribunalen konstaterar inledningsvis att enligt domstolens fasta praxis är syftet med tullagstiftningen att upprätta ett rättvist, enhetligt och neutralt system som utesluter användning av godtyckliga eller fiktiva tullvärden (se dom av den 16 juni 2016 EURO 2004. Hungary, C‑291/15, EU:C:2016:455, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

46

Enligt artikel 29 i gemenskapens tullkodex skulle tullvärdet på importerade varor vara transaktionsvärdet, det vill säga det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, vilket skulle återspegla det verkliga ekonomiska värdet av en importerad vara (se dom av den 16 juni 2016 EURO 2004. Hungary, C‑291/15, EU:C:2016:455, punkterna 24 och 26 samt där angiven rättspraxis).

47

När tullvärdet inte kunde fastställas, enligt artikel 29 i tullkodexen, på grundval av de importerade varornas transaktionsvärde, skulle tullvärdet fastställas i enlighet med bestämmelserna i artikel 30 i tullkodexen genom tillämpning, i ordningsföljd och i rangordning, av de metoder som föreskrivs i leden a–d i artikel 30.2 samt i artikel 31 i samma tullkodex (se dom av den 16 juni 2016 EURO 2004. Hungary, C‑291/15, EU:C:2016:455, punkterna 27–29 och där angiven rättspraxis).

48

I artikel 13.1 i gemenskapens tullkodex föreskrevs dessutom att tullmyndigheterna, i enlighet med villkoren i gällande bestämmelser, fick genomföra alla de kontroller som de fann vara nödvändiga för att garantera korrekt tillämpning av tullagstiftningen och annan lagstiftning om införsel, utförsel, transitering, förflyttning och användning för särskilda ändamål av varor som befordras mellan unionens tullområde och tredjeland.

49

I detta hänseende föreskrevs i artikel 248.1 i förordning nr 2454/93 att tullmyndigheterna i princip skulle bevilja frigörandet av de berörda varorna på grundval av transaktionsvärdet, i den mening som avses i artikel 29 i gemenskapens tullkodex, det vill säga på grundval av de importtullar som fastställts i enlighet med uppgifterna i deklarationen. Om tullmyndigheterna emellertid fann att de kontroller som de genomfört kunde leda till ett högre tullbelopp än det som uppgifterna i deklarationen gav upphov till, kunde de dessutom begära att det ställdes en tillräcklig säkerhet för att täcka skillnaden mellan det belopp som följde av uppgifterna i deklarationen och det belopp som varorna slutligen skulle kunna komma att vara underkastade. Medlemsstaterna var emellertid skyldiga att återlämna denna säkerhet när de ytterligare verifikationer och kontroller som tullmyndigheterna hade utfört inte hade lett till att ett högre tullbelopp hade fastställts än det som framgick av uppgifterna i deklarationen.

50

Härav följer att medlemsstaterna, vid genomförandet av kontroller enligt artikel 13.1 i gemenskapens tullkodex och i enlighet med kravet på en säkerhet som de ansåg nödvändiga enligt artikel 248.1 i förordning nr 2454/93, hade en viss handlingsfrihet och valfrihet vad gäller de åtgärder som skulle vidtas, bland annat vad gäller det sätt på vilket de medel som de förfogar över skulle användas. Denna handlingsfrihet eller valfrihet begränsades emellertid av effektivitetsprincipen, vilken kräver att de åtgärder som vidtogs skulle vara effektiva och avskräckande, dock med nödvändigt iakttagande av de grundläggande rättigheter som garanteras i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de allmänna principerna i unionsrätten (dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering), C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 213).

51

Räckvidden av effektivitetsprincipen, i den mån den är tillämplig på medlemsstaternas särskilda skyldighet enligt artikel 325.1 FEUF att säkerställa en effektiv och fullständig uppbörd av unionens egna medel i form av tullar, kan nämligen inte fastställas på ett abstrakt och statiskt sätt, eftersom den beror på vad som kännetecknar den aktuella verksamheten (dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering), C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 220).

52

Det ska slutligen erinras om att förevarande mål rör Republiken Tjeckiens genomförande av den prioriterade kontrollinsatsen Discount, inom ramen för vilken medlemsstaterna och kommissionen hade upprättat en operativ plan, i vilken angavs de riskprofiler och risktröskelvärden som skulle varna medlemsstaterna vid verifikationerna av de deklarerade tullvärdena för de varor som särskilt avsågs i nämnda plan och som, i bilaga 2, innehöll riktlinjer i vilka det föreskrevs förfaranden för verifikation och fysiska kontroller vid tvivel om det deklarerade tullvärdet, särskilt när detta värde var lägre än, eller till och med mycket lägre än, det lägsta godtagbara priset (se punkt 12 ovan). Det ankom således på de tjeckiska tullmyndigheterna att vidta de åtgärder som föreskrevs i riktlinjerna och att, efter att ha genomfört var och en av dem, på grundval av uppgifter från myndigheternas tjänstemän eller deklaranter, bedöma om de rimligen kunde skingra sina tvivel genom att beakta vad som var genomförbart och genom att använda de resurser som de förfogade över på ett effektivt sätt.

53

Det ska inledningsvis konstateras att parterna inte har bestritt att unionen berikat sig och att Republiken Tjeckien i motsvarande mån har lidit en förlust, eftersom denna medlemsstat betalade det omtvistade beloppet trots att den var oense med kommissionen om sin skyldighet att göra så.

54

Enligt kommissionen är Republiken Tjeckiens förlust emellertid motiverad, eftersom den har uppkommit till följd av att Republiken Tjeckien har åsidosatt artikel 13.1 i gemenskapens tullkodex och artikel 248.1 i förordning nr 2454/93.

55

Republiken Tjeckien har å sin sida, inom ramen för den första grunden, gjort gällande att det inte har skett något åsidosättande av nämnda bestämmelser, eftersom dess tullmyndigheter har utfört tillräckliga kontroller i enlighet med gällande bestämmelser i den operativa planen och riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount. Kontrollerna visade dessutom att de berörda varorna var av så dålig kvalitet att deras deklarerade tullvärde kunde godtas och att de kunde frigöras utan krav på ställande av en säkerhet.

56

Av detta följer, mot bakgrund av de principer som anges i punkterna 34–51 ovan, att det ska prövas huruvida de kontroller som Republiken Tjeckien utförde med stöd av artikel 13.1 i gemenskapens tullkodex kunde anses vara tillräckliga mot bakgrund av effektivitetsprincipen i artikel 325.1 FEUF, och att Republiken Tjeckien därmed hade rätt att frigöra de berörda varorna utan att kräva ställande av en sådan säkerhet som föreskrivs i artikel 248.1 i förordning nr 2454/93.

57

Det ska i detta hänseende erinras om att det i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount föreskrevs förfaranden för verifikation och fysiska kontroller i fall där tullmyndigheterna hyste tvivel om huruvida det deklarerade tullvärdet återspeglade det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för varorna, särskilt när tullvärdet var lägre än det lägsta godtagbara priset (se punkt 12 ovan).

58

I förevarande fall är det ostridigt mellan parterna att det förelåg sådana tvivel, eftersom förevarande tvist avser 544 varuposter som återgetts i 370 tulldeklarationer vars deklarerade tullvärde var lägre än det lägsta godtagbara priset.

59

För det första, vad gäller de kontroller som utförts av dess tullmyndigheter på grund av tvivel avseende det deklarerade tullvärdet, har Republiken Tjeckien lagt fram bevis för att en fysisk kontroll av samtliga varor som berörs av de 544 ovannämnda varuposterna och de 370 tulldeklarationerna. Republiken Tjeckien har i de flesta fall ingett de inspektionsrapporter som hänför sig till dessa och, i övriga fall, dokument ur tullmyndighetens datasystem avseende genomförandet av kontrollen. Av dessa handlingar framgår att samtliga varor har varit föremål för en kontroll som avser de berörda varornas egenskaper.

60

För det andra har Republiken Tjeckien som exempel ingett kopior av vissa tulldeklarationer, vilka åtföljs av fotografier av de berörda varorna – vilka uppenbarligen uppvisar brister – samt protokoll, avtalshandlingar och inspektionsrapporter, vilka bekräftar att varorna är av låg eller mycket låg kvalitet.

61

För det tredje har Republiken Tjeckien ingett edsvurna utsagor från flera tulltjänstemän som deltog i kontrollerna vid olika tullkontor i november och december 2011. I dessa utsagor angavs att man systematiskt och regelbundet hade utfört kontroller av de importerade varorna och deras samtliga egenskaper, såsom typ, värde, kvantitet, förfalskning och skada. Dessa kontroller visade att de kontrollerade varorna var av dålig kvalitet, till exempel i fråga om tyger, ibland mögliga, eller falsk märkning, konfektionen, varor med till exempel ojämna sömmar eller den omständigheten att skolådorna släppte ut obehagliga kemiska lukter när de öppnades. Tulltjänstemännen uppgav också att de ansåg att varornas värde motsvarade det deklarerade värdet.

62

Vad för det fjärde gäller kommissionens påstående att prover borde ha tagits från varje sändning, förklarade Republiken Tjeckien vid förhandlingen att det i enlighet med punkt 8 i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount hade tagits ett stickprov från varje post som angetts i tulldeklarationerna, vilket kommissionen slutligen inte har bestritt.

63

För det femte har Republiken Tjeckien gjort gällande att deklaranterna i samtliga fall samarbetade med tullmyndigheterna och lämnade in handlingar till stöd för det deklarerade tullvärdet, såsom fakturor, försäkringshandlingar, packlistor, försäljningsavtal och dokument om överföring av tillgångar, det vill säga bevis på det pris som faktiskt betalats.

64

För det sjätte har Republiken Tjeckien angett att de handlingar som deklaranterna lämnade in inte innehöll några oegentligheter eller motsägelser, att de var giltiga i såväl rättsligt som bokföringsmässigt hänseende och att de fastställde det deklarerade tullvärdet.

65

Slutligen har Republiken Tjeckien gjort gällande att fraktkostnaderna och varornas försäkringsvärde i förhållande till det deklarerade tullvärdet inte ger upphov till tvivel om huruvida det senare återspeglar det pris som faktiskt har betalats.

66

Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att Republiken Tjeckien har vidtagit i princip samtliga åtgärder som föreskrevs i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount. Vid förhandlingen medgav kommissionen att inspektionerna var fullständiga och att den inte kunde identifiera vilka handlingar som saknades.

67

Det ska i detta hänseende för det första erinras om att det i riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount beskrevs på vilket sätt medlemsstaterna och kommissionen ansåg att tullmyndigheterna borde ha agerat när de konfronterades med omfattande import av vissa varor från Asien med ett lågt eller till och med extremt lågt tullvärde (se punkterna 4 och 12 ovan). För det andra har nämnda tullmyndigheter ett utrymme för skönsmässig bedömning när de utför verifikationer och kontroller av de berörda varorna (se punkt 50 ovan).

68

Tribunalen konstaterar att kommissionen, under hela det administrativa förfarandet och under förevarande talan, inte har lagt fram några konkreta uppgifter av vilka det framgår att Republiken Tjeckiens fysiska kontroller och kontroller av handlingar inte skulle vara förenliga med effektivitetsprincipen (se punkt 50 ovan), även om de var förenliga med riktlinjerna för den prioriterade kontrollinsatsen Discount och med hänsyn till det handlingsutrymme som de tjeckiska tullmyndigheterna förfogade över vid valet av vilka kontroller som de ansåg lämpliga i förevarande fall.

69

I detta sammanhang kan tribunalen inte heller godta det argument som kommissionen anförde vid förhandlingen, nämligen att den omständigheten att Republiken Tjeckien inte hade underkänt det deklarerade tullvärdet för någon av de kontrollerade varorna, även om detta värde understeg risktröskelvärdet, innebär att noggrannheten i de kontroller som utförs av Republiken Tjeckien kunde ifrågasättas. Även på denna punkt har kommissionen nämligen underlåtit att ange vilka andra åtgärder som de tjeckiska tullmyndigheterna hade kunnat vidta för att fastställa huruvida det deklarerade tullvärdet motsvarade det pris som faktiskt betalats.

70

Trots att de tjeckiska tullmyndigheterna utförde tillräckliga kontroller, har kommissionen gjort gällande att Republiken Tjeckien, mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i förevarande mål, inte borde ha nöjt sig med de verifikationer och kontroller som utförts utan borde ha fortsatt att hysa tvivel om det deklarerade tullvärdet och inte ha beslutat att frigöra de berörda varorna utan att kräva ställande av en säkerhet.

71

Kommissionen har i detta sammanhang åberopat flera omständigheter.

72

För det första har sökanden gjort gällande att de tjeckiska tullmyndigheterna, tack vare de åtgärder som vidtogs inom ramen för operationerna ”Draper” år 2009 och ”Trick” år 2010, vilka avsåg undervärderade textilier som importerats från Kina, kände till hur bedragarna använde förfalskade handlingar för att undervärdera varorna vid den tidpunkt då den prioriterade kontrollinsatsen Discount ägde rum och att de därför inte kunde ha godtagit det deklarerade tullvärdet.

73

I detta avseende konstaterar tribunalen, i likhet med Republiken Tjeckien, att operationerna ”Draper” år 2009 och ”Trick” år 2010 genomfördes på grundval av konkreta misstankar om bedrägeri. Dessa misstankar hade gett de tjeckiska myndigheterna tillgång till att använda de operationella tekniker som fanns tillgängliga inom ramen för ett straffrättsligt förfarande (telefonavlyssning, videoupptagningar, övervakning), vilket emellertid inte är möjligt i förevarande fall. Såsom Republiken Tjeckien har gjort gällande, utan att motsägas av kommissionen, fanns det i förevarande mål nämligen inte någon konkret indikation på bedrägeri som skulle ha gjort det möjligt att använda sådana utredningsmetoder.

74

För det andra har kommissionen hänvisat till händelser som inträffat efter den prioriterade kontrollinsatsen Discount och som visar att de kontroller som utfördes i samband med denna insats var ineffektiva. Kommissionen har härvid hänvisat bland annat till de åtgärder som de tjeckiska myndigheterna vidtog från och med mars 2012, och till den omständigheten att de genomsnittliga tullvärdena i Republiken Tjeckien sedan april 2015 nått genomsnittet i unionen.

75

Det ska i detta hänseende påpekas att de händelser som ägde rum från och med mars 2012 och april 2015 inte kan beaktas vid bedömningen av huruvida de kontroller som de tjeckiska tullmyndigheterna utförde inom ramen för den prioriterade kontrollinsatsen Discount under november och december 2011 var tillräckliga. Denna bedömning ska nämligen göras med beaktande av de faktiska omständigheterna vid den aktuella tidpunkten och den information som då var tillgänglig för de tjeckiska tullmyndigheterna.

76

När det gäller de åtgärder som Republiken Tjeckien vidtog i mars 2012 ska det noteras att de avsåg genomförandet av en metod som gjorde det möjligt att fastställa riskprofiler som grundade sig på genomsnittsvärdet av liknande varor som nyligen importerats till Republiken Tjeckien. Dessa profiler var mer precisa och riktade än dem som tagits fram inom ramen för den prioriterade kontrollinsatsen Discount, vilka beräknades på grundval av importpriserna i hela unionen för varor med vissa Taric-nummer som inte nödvändigtvis liknade de produkter som var föremål för den här aktuella tullkontrollen.

77

Såsom Republiken Tjeckien har påpekat, utan att härvid motsägas av kommissionen, hade de tjeckiska tullmyndigheterna redan vid den prioriterade kontrollinsatsen Discount tillgång till uppgifter om identiska eller liknande varor som nyligen hade importerats till Republiken Tjeckien. På grundval av detta jämförde nämnda myndigheter tullvärdet på nämnda varor med tullvärdet på de varor som berördes av den prioriterade kontrollinsatsen Discount, vilket innebar att tillämpningen av denna metod, i mars 2012, inte skulle ha lett till något annat resultat.

78

Vad slutligen gäller utvecklingen av de genomsnittliga tullvärdena i Republiken Tjeckien från och med april 2015, har denna medlemsstat, utan att motsägas därom av kommissionen, angett att kommissionen vid denna tidpunkt började ge medlemsstaterna tillgång till sin egen databas och att det internationella samarbetet och informationsutbytet med Kina hade förbättrats. Republiken Tjeckien har i detta sammanhang hänvisat till ANEX CZ s.r.o., ett bolag som kommissionen nämnde i svaromålet med anledning av de importbedrägerier som det bolaget påstods ha genomfört under åren 2013 och 2014. Republiken Tjeckien har i detta sammanhang förklarat att de kinesiska myndigheterna hade lämnat uppgifter som gjorde det möjligt för de tjeckiska myndigheterna att upptäcka att vissa fakturor var bedrägliga.

79

Det var alltså den ökade tillgången till relevanta uppgifter, och inte kontrollerna och verifikationerna, som gjorde det möjligt för de tjeckiska tullmyndigheterna att effektivare upptäcka undervärderad import före år 2015. Sådana uppgifter hade Republiken Tjeckien emellertid inte tillgång till vid den prioriterade kontrollinsatsen Discount.

80

För det tredje har kommissionen gjort gällande att världsmarknadspriset per kilogram T‑shirt av bomull under den prioriterade kontrollinsatsen Discount uppgick till 12,77 euro och genomsnittspriset per enhet således låg på 1,50 euro. Det genomsnittspris som angavs i tulldeklarationerna, närmare bestämt mindre än 0,15 euro, kunde följaktligen inte motsvara det verkliga värdet på en t-shirt.

81

Tribunalen konstaterar i detta hänseende att kommissionens jämförelse inte är användbar för att fastställa huruvida det deklarerade tullvärdet återspeglade det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för de berörda varorna. En sådan jämförelse hade nämligen på sin höjd kunnat användas som en riskindikator, vilket hade kunnat ge upphov till mer ingående kontroller, på samma sätt som med det lägsta godtagbara priset. Eftersom tullmyndigheterna hade utfört verifikationer och fysiska kontroller av samtliga varor vars deklarerade tullvärde var lägre än det lägsta godtagbara priset, saknar det härvid betydelse att värdet av dessa varor också var lägre än det genomsnittliga världsmarknadspriset för bomull per enhet.

82

Mot bakgrund av det ovan anförda är kärnan i kommissionens argumentation att det deklarerade tullvärdet, så länge som det är lägre än det lägsta godtagbara priset, inte kan godtas, och att de nationella myndigheterna följaktligen ska begära ställande av en säkerhet innan varorna frigörs.

83

Ett sådant antagande, att alla tullvärden som är lägre än det lägsta godtagbara priset i princip ska avfärdas, oavsett omfattningen av de tvivel som kvarstår, eller inte kvarstår, efter de verifikationer och kontroller som utförs av tullmyndigheterna, skulle strida både mot det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har när de utför tullkontroller (se punkt 50 ovan) och tullagstiftningen i vilken det föreskrivs ett särskilt förfarande för det fall att det deklarerade tullvärdet ifrågasätts (se punkterna 47–89 ovan).

84

Såsom kommissionen medgav vid förhandlingen kan således ett statistiskt värde, såsom det lägsta godtagbara priset, endast användas som ett riskanalysverktyg, det vill säga ett verktyg för att på grundval av riskprofiler upptäcka import som kan vara undervärderad och som krävde verifikationer, och inte för att fastställa importens tullvärde (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering), C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 373).

85

Även om det slutligen antas att de tjeckiska tullmyndigheterna, såsom kommissionen har gjort gällande, borde ha fastställt tullvärdet enligt de sekundära metoder som föreskrivs i artiklarna 30 och 31 i gemenskapens tullkodex, ska det prövas huruvida dessa myndigheter, genom att tillämpa en sådan metod, hade kunnat uppnå ett högre tullvärde än transaktionsvärdet enligt artikel 29 i gemenskapens tullkodex, och huruvida ställandet av en säkerhet innan de berörda varorna frigjordes följaktligen skulle ha bidragit till skyddet av unionens ekonomiska intressen (se punkt 49 ovan).

86

Det ska i detta sammanhang erinras om att syftet med ställandet av en säkerhet är att göra det möjligt för tullmyndigheterna dels att tillåta att varorna frigörs samtidigt som de fortsätter att undersöka varorna och de handlingar som åtföljer dem, dels att undvika att en potentiell tullskuld till följd av en sådan undersökning inte längre kan drivas in.

87

Härav följer att ställandet av en säkerhet innan de berörda varorna har frigjorts följaktligen endast hade kunnat bidra till skyddet av unionens ekonomiska intressen om tullmyndigheterna i en medlemsstat förfogade över uppgifter som gjorde det möjligt för dem att beräkna ett högre tullbelopp än det som tagits ut på grundval av det deklarerade tullvärdet, och således kunde fastställa ett ytterligare anspråk på egna medel till förmån för unionen (se punkt 42 ovan).

88

I detta hänseende erinrar tribunalen inledningsvis om att tullmyndigheterna, även om de efter en kontroll och en begäran om ytterligare upplysningar fortfarande hyste rimliga tvivel beträffande de deklarerade varornas värde, vilket hindrade dem från att godta dem med stöd av artikel 29 i gemenskapens tullkodex, hade kunnat använda sig av en av de sekundära metoder som föreskrivs i artikel 30.2 a–d i gemenskapens tullkodex för att fastställa varornas värde. Dessa sekundära metoder skulle tillämpas i ordningsföljd och i rangordning (se punkt 47 ovan), och bestod bland annat, såsom föreskrivs i artikel 30.2 a och b i nämnda förordning, i att fastställa värdet på grundval av transaktionsvärdet på identiska eller liknande varor som importerats vid samma tidpunkt.

89

Om det i detta skede fortfarande inte var möjligt att fastställa varornas tullvärde, skulle ”reservmetoden” (fall-back) tillämpas i enlighet med artikel 31 i gemenskapens tullkodex.

90

Det framgår emellertid av handlingarna i målet att de tjeckiska tullmyndigheterna, trots att de inte ansåg sig vara nödgade därtill då de bedömde att det deklarerade tullvärdet skulle komma att godtas i enlighet med artikel 29 i gemenskapens tullkodex, jämförde det deklarerade tullvärdet med senare import av varor av samma slag och kvalitet (se punkt 77 ovan). Som Republiken Tjeckien har påpekat, utan att motsägas av kommissionen, visade denna jämförelse att en tillämpning av en av de sekundära metoder som föreskrivs i artikel 30.2 a eller b i gemenskapens tullkodex inte skulle ha gjort det möjligt för de tjeckiska tullmyndigheterna att uppnå ett högre tullvärde för de varor som berördes av den prioriterade kontrollinsatsen Discount än det som deklarerats i enlighet med artikel 29 i gemenskapens tullkodex.

91

Slutligen, och även om det såsom kommissionen har gjort gällande kan antas att nämnda varor inte hade kunnat beaktas som jämförelseobjekt vid tillämpningen av artikel 30.2 a eller b i gemenskapens tullkodex på grund av deras låga tullvärde, som var lägre än det lägsta godtagbara priset, ska det prövas huruvida tillämpningen av reservmetoden, i enlighet med artikel 31 i gemenskapens tullkodex, skulle ha gjort det möjligt för de tjeckiska tullmyndigheterna att uppnå ett högre tullvärde.

92

Enligt denna metod fastställdes nämligen tullvärdet på grundval av tillgängliga uppgifter i unionen och med rimliga medel som var förenliga med de principer och allmänna bestämmelser som räknas upp i artikel 31 i gemenskapens tullkodex.

93

Det ska i detta hänseende erinras om att ett statistiskt värde, i likhet med vad kommissionen medgav vid förhandlingen, såsom det lägsta godtagbara priset, inte är avsett för att fastställa varornas tullvärde (se punkt 84 ovan), inte ens vid fastställandet av värdet med hjälp av reservmetoden.

94

Följaktligen och med hänsyn till att användningen av godtyckliga eller fiktiva tullvärden var utesluten enligt artikel 30.2 i gemenskapens tullkodex och enligt rättspraxis (se punkt 45 ovan), kan det konstateras att handlingarna i målet inte innehåller några uppgifter som gör det möjligt att dra slutsatsen att tillämpningen av reservmetoden, i den mening som avses i artikel 31 i gemenskapens tullkodex, skulle ha lett till ytterligare uppbörd av tull och således av unionens egna medel.

95

Mot bakgrund av det ovanstående konstaterar tribunalen att Republiken Tjeckien har agerat i enlighet med artikel 13.1 i gemenskapens tullkodex och artikel 248.1 i förordning nr 2454/93, och att Republiken Tjeckien, enligt de unionsbestämmelser som reglerar systemet för egna medel, inte var skyldig att ställa det belopp av egna medel som är föremål för förevarande tvist till kommissionens förfogande.

96

Härav följer att talan ska bifallas såvitt avser den första och den andra grunden, utan att det är nödvändigt att pröva den tredje grunden.

97

Kommissionen ska följaktligen förpliktas att till Republiken Tjeckien återbetala ett belopp om 60435306,39 CZK som betalats som unionens egna medel.

98

Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska Republiken Tjeckiens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (tionde avdelningen i utökad sammansättning),

följande: