1

Med stöd av artikel 263 FEUF har sökandena, Cunsorziu di i Salamaghji Corsi – Consortium des Charcutiers Corses och de övriga sökandena, vars namn anges i bilagan, yrkat att domstolen ska ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/1879 av den 26 oktober 2021 om avslag på tre ansökningar om skydd av ett namn som en geografisk beteckning i enlighet med artikel 52.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (”Jambon sec de l’Île de Beauté” (SGB), ”Lonzo de l’Île de Beauté” (SGB), ”Coppa de l’Île de Beauté” (SGB)) (EUT L 383, 2021, s. 1) (nedan kallat det angripna beslutet).

4

Namnen ”Jambon sec de Corse”/”Jambon sec de Corse – Prisuttu”, ”Lonzo de Corse”/”Lonzo de Corse – Lonzu” och ”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse – Coppa di Corsica” registrerades den 28 maj 2014 som skyddade ursprungsbeteckningar (SUB) genom kommissionens genomförandeförordningar (EU) nr 581/2014 (EUT L 160, 2014, s. 23) (EU) nr 580/2014 (EUT L 160, 2014, s. 21) och (EU) nr 582/2014 (EUT L 160, 2014, s. 25) (nedan kallade de förordningar genom vilka de aktuella skyddade ursprungsbeteckningarna registrerades).

5

I december 2015 ingav konsortiet sju ansökningar om registrering av skyddade geografiska beteckningar (SGB) till de franska nationella myndigheterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1). De sju ansökningarna avser följande namn som sökandena använder: ”Jambon sec de l’Île de Beauté”, ”Coppa de l’Île de Beauté”, ”Lonzo de l’Île de Beauté”, ”Saucisson sec de l’Île de Beauté”, ”Pancetta de l’Île de Beauté”, ”Figatelli de l’Île de Beauté” och ”Bulagna de l'Île de Beauté”.

6

Den 20 april 2018 antog Ministre de l’Agriculture et de l’Alimentation (jordbruks- och livsmedelsministern) och Ministre de l’Économie et des Finances (ekonomi- och finansministern) sju förordningar om godkännande av de sju motsvarande produktspecifikationerna i syfte att översända dem till Europeiska kommissionen för godkännande.

7

Samtidigt ingavs ansökningar till Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) den 27 juni 2018, varigenom vilka den sammanslutning som innehar produktspecifikationerna för de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Jambon sec de Corse – Prisuttu”, ”Lonzo de Corse – Lonzu” och ”Coppa de Corse – Lonzu” väckte talan om ogiltigförklaring av förordningarna av den 20 april 2018 om godkännande av produktspecifikationerna för namnen ”Jambon sec de l’Île de Beauté”, ”Coppa de l’Île de Beauté” och ”Lonzo de l’Île de Beauté” i syfte att vidarebefordra deras ansökningar om registrering som skyddad geografisk beteckning till kommissionen, bland annat på grund av att ordet ”Île de Beauté” (den vackra ön) imiterade eller anspelade på ordet ”Corse” (Korsika) och därmed medförde en förväxling med de namn som redan hade registrerats som skyddade ursprungsbeteckningar.

8

Den 17 augusti 2018 inkom de sju ansökningarna om registrering av de aktuella namnen som skyddade geografiska beteckningar till kommissionen. När det gäller ansökningarna om registrering som skyddad geografisk beteckning av namnen ”Jambon sec de l’Île de Beauté”, ”Lonzo de l’Île de Beauté” och ”Coppa de l’Île de Beauté”, skickade kommissionen den 12 februari 2019 och den 24 november 2020 två skrivelser till de nationella myndigheterna med begäran om förtydliganden, särskilt vad gäller frågan huruvida dessa namn eventuellt inte kunde registreras. De nationella myndigheterna svarade att de ansåg att de två produktgrupperna (det vill säga registrerade skyddade ursprungsbeteckningar och ansökningar om skydd som skyddad geografisk beteckning) tydligt skilde sig åt vad gäller produkterna och att namnen föreföll vara tillräckligt åtskilda.

9

Genom dom av den 19 december 2019, som rörde namnet ”Jambon sec de l’Île de Beauté” (SGB), och två domar av den 13 februari 2020 avseende namnen ”Coppa de l’Île de Beauté” (SGB) respektive ”Lonzo de l’Île de Beauté” (SGB), ogillade Conseil d’État talan i de tre ovannämnda målen (se punkt 7 ovan). Som motivering angav nämnda domstol bland annat att ”användningen av olika termer och skillnaden i det skydd som en ursprungsbeteckning ger, å ena sidan, och det skydd som en geografisk beteckning ger, å andra sidan, är ägnade att undanröja risken för att normalt informerade och skäligen uppmärksamma och medvetna konsumenter direkt får den vara som omfattas av den redan registrerade skyddade ursprungsbeteckningen som referensbild när de ser den omtvistade geografiska beteckningen. Sökandena saknar följaktligen fog för att hävda att den angripna förordningen strider mot bestämmelserna … i artikel 13.1 b i förordning [nr 1151/2012]” (punkt 5 i de tre domarna från Conseil d’État).

[utelämnas]

11

Sökandena yrkar att tribunalen ska

12

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

15

I förevarande fall har kommissionen i det angripna beslutet angett att ett namn som strider mot det skydd som beviljas genom förordning nr 1151/2012 inte kan användas i handeln, i den mening som avses i artikel 7.1 a i nämnda förordning, och följaktligen inte kan registreras (skäl 4). Sedan den 28 maj 2014 (se punkt 4 ovan) är emellertid de namn som registrerats som skyddade ursprungsbeteckningar enligt artikel 13 i förordning nr 1151/2012 skyddade bland annat mot all direkt eller indirekt användning av dessa namn med avseende på produkter som inte överensstämmer med produktspecifikationen och mot varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning på dessa namn (skäl 7). En övergångsperiod som löpte ut den 27 april 2017 beviljades emellertid, genom de förordningar varigenom de aktuella skyddade ursprungsbeteckningarna hade registrerats, för vissa franska företag med säte på Korsika som använder sådana namn, men detta endast med avseende på produkter som hade andra egenskaper än dem som angavs i produktspecifikationen. Denna övergångsperiod var tänkt att göra det möjligt för nämnda företag att anpassa sig till kraven i produktspecifikationen eller, om så inte var fallet, ändra det försäljningsnamn som använts (skäl 8). Namnen ”Jambon sec de l’Île de Beauté”, ”Lonzo de l’Île de Beauté” och ”Coppa de l’Île de Beauté”, som använts i handeln sedan år 2015, hänvisar till samma geografiska område som de ovannämnda skyddade ursprungsbeteckningarna, det vill säga ön Korsika, och det är dessutom allmänt känt att beteckningen Île de Beauté utgör en sedvanlig omskrivning som endast utpekar Korsika i den franska konsumentens ögon (skäl 9). Från och med den 18 juni 2014 utgör följaktligen användningen av namnen ”Jambon sec de l’Île de Beauté”, ”Lonzo de l’Île de Beauté” och ”Coppa de l’Île de Beauté”, ett åsidosättande av det skydd som beviljats för de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Jambon sec de Corse”/”Jambon sec de Corse – Prisuttu”, ”Lonzo de Corse”/”Lonzo de Corse – Lonzu” och ”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse – Coppa di Corsica” genom artikel 13.1 b i förordning nr 1151/2012 (skäl 10). Även om de registrerade skyddade ursprungsbeteckningarna och de skyddade geografiska beteckningar som ansökan avser med säkerhet uttalas annorlunda, är det uppenbart att de är synonymer. Det kan således inte på något sätt uteslutas att det föreligger en anspelning, eftersom det inte krävs någon fonetisk likhet för att det ska anses vara fråga om en anspelning (skäl 20). Kommissionen avslog därför ansökningarna om registrering av namnen ”Jambon sec de l’Île de Beauté”, ”Lonzo de l’Île de Beauté” och ”Coppa de l’Île de Beauté”, som skyddade geografiska beteckningar med motiveringen att de hade använts i handeln eller i vanligt språkbruk på ett sätt som strider mot artikel 13 i förordning nr 1151/2012 och att de följaktligen inte uppfyllde villkoren för att kunna registreras, det vill säga de villkor som uppställs i artikel 7.1 a i förordning nr 1151/2012 (skäl 24).

16

Till stöd för sin talan har sökandena åberopat två grunder. Den första grunden avser att kommissionen har överskridit sina befogenheter och den andra grunden avser att de nationella myndigheterna och Conseil d’État i tillräcklig utsträckning har visat att de tre registreringsansökningarna är förenliga med artiklarna 7 och 13 i förordning nr 1151/2012.

21

Domstolen erinrar inledningsvis om att det genom förordning nr 1151/2012 har införts ett system för kompetensfördelning. Detta system kännetecknas särskilt av att kommissionen endast kan fatta beslut om att registrera ett namn som skyddad geografisk beteckning om den berörda medlemsstaten har lämnat in en ansökan härom, varvid en sådan ansökan endast får inges om medlemsstaten har kontrollerat att den är motiverad. Detta system för kompetensfördelning kan särskilt förklaras med att registreringen av en skyddad geografisk beteckning förutsätter en kontroll av att ett visst antal villkor är uppfyllda, vilket i stor utsträckning kräver ingående kunskap om omständigheter som är speciella för den berörda medlemsstaten, varvid de behöriga myndigheterna i denna stat är bäst lämpade att utföra denna kontroll (se dom av den 15 april 2021, Hengstenberg (C‑53/20, EU:C:2021:279, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

22

Vidare framgår det av artikel 1.1 i förordning nr 1151/2012, jämförd med skälen 20 och 39 i samma förordning, att förordningen även syftar till att undvika att det skapas orättvisa konkurrensförhållanden (se dom av den 15 april 2021, Hengstenberg (C‑53/20, EU:C:2021:279, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

23

Bestämmelserna i förordning nr 1151/2012 är avsedda att förhindra missbruk av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar, vilket inte endast gagnar köparna, utan även de producenter som har gjort ansträngningar för att garantera att produkter som lagligen bär sådana beteckningar har de förväntade egenskaper (se dom av den 15 april 2021, Hengstenberg (C‑53/20, EU:C:2021:279, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

24

I skäl 19 i denna förordning anges att säkerställandet av enhetlig efterlevnad av reglerna om immateriella rättigheter knutna till namn som är skyddade i unionen är en prioritering som kan förverkligas mer effektivt på unionsnivå (se dom av den 15 april 2021, Hengstenberg (C‑53/20, EU:C:2021:279, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

25

Sökandena har för det första bestritt att artikel 7.1 a i förordning nr 1151/2012, jämförd med artikel 13.1 b i samma förordning, utgör en giltig rättslig grund för att avslå en ansökan om registrering av ett namn.

26

Det ska inledningsvis påpekas att det framgår av kommissionens skrivelse av den 24 november 2020 att den först hade för avsikt att avslå ansökan om registrering av de namn som ansökan avsåg, inte bara på grundval av artikel 7.1 a i förordning nr 1151/2012, jämförd med artikel 13.1 b i samma förordning, utan även på grundval av artikel 6.3 i denna förordning.

27

I den sistnämnda bestämmelsen uppställs principen om förbud mot att det förekommer namn ”som helt eller delvis är en homonym” till ett namn som redan skyddas

28

När kommissionen tillfrågades om detta vid förhandlingen förklarade den att den inte heller ville avslå de sökta registreringarna på grundval av artikel 6.3 i förordning nr 1151/2012, eftersom det inte borde vara möjligt att avslå en ansökan om registrering på grundval av en homonym som endast innehåller en beskrivning av en vanligt förekommande vara, såsom ”lufttorkad skinka”.

29

Det ska vidare påpekas, såsom kommissionen har understrukit, att artikel 13 i förordning nr 1151/2012 inte avser villkoren för registrering, utan omfattningen av skyddet för registrerade namn.

30

Den sistnämnda bestämmelsen kan således inte i sig utgöra rättslig grund för att avslå en registreringsansökan.

31

Artikel 7.1 a i förordning nr 1151/2012 avser, såsom sökandena har hävdat, specifikt ”produktspecifikationen” för det namn som är föremål för en ansökan om skydd som skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning. Sökandena har härav dragit slutsatsen att frågan om anspelning inte avgörande för möjligheten att registrera ett namn enligt denna bestämmelse.

32

Det ska emellertid erinras om att kommissionen, i enlighet med artikel 50.1 i förordning nr 1151/2012, jämförd med skäl 58 i samma förordning, efter en grundlig granskning ska bedöma huruvida den produktspecifikation som åtföljer registreringsansökan innehåller de uppgifter som krävs enligt förordning nr 1151/2012 och huruvida dessa uppgifter innehåller uppenbara fel (dom av den 23 april 2018, CRM/kommissionen, T‑43/15, ej publicerad, EU:T:2018:208, punkt 67).

33

Utarbetandet av produktspecifikationen utgör således ett nödvändigt steg i förfarandet för att anta en unionsakt om registrering av ett namn som skyddad geografisk beteckning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2018, CRM/kommissionen, T‑43/15, ej publicerad, EU:T:2018:208, punkt 35).

34

Enligt artikel 7.1 a i förordning nr 1151/2012 ska produktspecifikationen bland annat innehålla det namn för vilken skydd söks.

35

Såsom kommissionen har anfört förutsätter denna bestämmelse, enligt vilken produktspecifikationen ska innehålla det namn som ”används, antingen i handeln eller vardagsspråket”, att kommissionen kontrollerar att denna användning inte strider mot det skydd mot anspelning som avses i artikel 13.1 b i förordning nr 1151/2012.

36

Om en skyddad geografisk beteckning skulle registreras trots att denna anspelar på en redan registrerad skyddad ursprungsbeteckning, så förlorar det skydd som föreskrivs i artikel 13.1 b i förordning nr 1151/2012 sin ändamålsenliga verkan, eftersom det namn som tidigare registrerats som skyddad ursprungsbeteckning, när detta namn väl också har registrerats som en skyddad geografisk beteckning, inte längre skulle kunna åtnjuta det skydd som föreskrivs i artikel 13.1 b i förordning nr 1151/2012.

37

Utarbetandet av produktspecifikationen, som är ett nödvändigt steg i registreringsförfarandet, får således inte medföra att det skydd som föreskrivs i artikel 13.1 b i förordning nr 1151/2012 åsidosätts på grund av det namn som registreringsansökan avser.

38

Kommissionen, som enligt artikel 52.1 i förordning nr 1151/2012 ska avslå ansökan om registrering om den anser att villkoren för registrering inte är uppfyllda, är följaktligen inte skyldig att registrera ett namn om den anser att det är olagligt att använda namnet i handeln.

39

Eftersom kommissionen anser att det alltsedan den 18 juni 2014, då de förordningar genom vilka de aktuella skyddade ursprungsbeteckningarna hade registrerats trädde i kraft, strider mot det skydd mot anspelning som beviljats de skyddade ursprungsbeteckningar, vilka redan hade registrerats med stöd av artikel 13.1 b i förordning nr 1151/2012, att använda de namn för vilka registrering sökts som skyddad geografisk beteckning, hade kommissionen således skäl att anse att en sådan användning i handeln eller i det allmänna språkbruket är rättsstridig.

40

Sökandena har således fel i sina påståenden att frågan om anspelning inte påverkar möjligheten att få de aktuella namnen registrerade enligt artikel 7.1 a i förordning nr 1151/2012 och att denna bestämmelse, jämförd med artikel 13.1 b i förordning nr 1151/2012, inte kan utgöra en giltig rättslig grund för att avslå en ansökan om registrering av ett namn.

41

Vad för det andra gäller omfattningen av kommissionens granskning av huruvida namnen uppfyller villkoren i förordning nr 1151/2012, ska det påpekas att kommissionen, enligt skäl 58 i förordning nr 1151/2012, ska göra en grundlig granskning av ansökningarna för att försäkra sig om att de inte innehåller några uppenbara felaktigheter och att unionsrätten och intressen som företräds av aktörer utanför ansökningsmedlemsstaten har beaktats.

42

I detta syfte föreskrivs i artikel 50.1 i förordning nr 1151/2012 att kommissionen på lämpligt sätt ska granska de ansökningar om registrering som medlemsstaterna lämnar in för att avgöra om de är motiverade och uppfyller de villkor som krävs enligt nämnda förordning. Enligt artikel 52.1 i nämnda förordning ankommer det dessutom, såsom angetts i punkt 38 ovan, på kommissionen att avslå nämnda ansökningar när den anser att villkoren för registrering inte är uppfyllda.

43

I förordning nr 1151/2012 definieras dessutom inte vad som omfattas av begreppet ”lämpligt sätt”, utan det överlåts på kommissionen att bedöma hur granskningen ska ske.

44

Av detta följer att även om de nationella myndigheterna, när de har överlämnat en ansökan om registrering till kommissionen, anser att nämnda ansökan uppfyller villkoren i förordning nr 1151/2012, så är kommissionen inte bunden av nämnda myndigheters bedömning den och har, vad gäller dess beslut att registrera en beteckning som skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning, ett utrymme för skönsmässig bedömning, eftersom den är skyldig att i enlighet med artikel 50 i nämnda förordning kontrollera att villkoren för registrering är uppfyllda.

45

I förevarande fall har sökandena gjort gällande att kommissionen i det angripna beslutet endast angav att den, efter en skriftväxling med de nationella myndigheterna, hade förstått att dessa ansåg att det förelåg en ”tillräcklig särskiljningsförmåga” (skäl 16 i det angripna beslutet) mellan de tre namn som skyddades genom en skyddad ursprungsbeteckning och de tre namn för vilka det ansöktes om en skyddad geografisk beteckning.

46

Genom skrivelse av den 12 februari 2019 underrättade kommissionen de nationella myndigheterna om sitt förslag att anta ett beslut om avslag på ansökningarna om registrering av de berörda namnen som skyddade geografiska beteckningar och uppmanade de nationella myndigheterna att yttra sig.

47

Genom skrivelse av den 24 november 2020 bekräftade kommissionen för de nationella myndigheterna att den hade för avsikt att avslå ansökningarna om registrering av de berörda skyddade geografiska beteckningarna och uppmanade på nytt de nationella myndigheterna att inkomma med ytterligare synpunkter.

48

Kommissionen ställde således frågor till de nationella myndigheterna två gånger innan den drog slutsatsen att ansökningarna om registrering av de berörda namnen inte uppfyllde de villkor för registrering som föreskrivs i artikel 7.1 a i förordning nr 1151/2012 på grund av att dessa namn hade använts i handeln eller i vardagsspråket, vilket strider mot artikel 13 i nämnda förordning (se punkt 10 ovan).

49

I motsats till vad sökandena har gjort gällande ”begränsade” sig kommissionen således ”inte till att ange” att de nationella myndigheterna ansåg att de tre namn som skyddades genom en skyddad ursprungsbeteckning och de tre namn för vilka det ansöktes om en skyddad geografisk beteckning var ”tillräckligt särskiljande”, utan anmodade, innan den antog det angripna beslutet, de nationella myndigheterna, vid två tillfällen, att inkomma med all relevant information till stöd för sökandenas ansökan om registrering av de skyddade geografiska beteckningarna i fråga. I den mån det finns anledning att se det som att sökandena, genom att hävda att kommissionen begränsade sig till att ange att det förelåg ”tillräcklig särskiljningsförmåga” mellan namnen i fråga, har kritiserat kommissionen för att inte ha gjort en tillräcklig granskning av om namnen uppfyllde villkoren i förordning nr 1151/2012, har de inte lagt fram någon bevisning till stöd för ett sådant argument. Sökandena har i synnerhet inte förklarat vilken undersökning de påstår att kommissionen borde ha gjort.

50

Vad för det tredje gäller kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning, har sökandena hävdat att det följer av domen av den 23 april 2018, CRM/kommissionen (T‑43/15, ej publicerad, EU:T:2018:208), att detta utrymme är ”begränsat eller till och med obefintligt” när det gäller förutsättningarna att besluta att registrera ett namn som skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning.

51

Tribunalen har i detta avseende, i domen av den 23 april 2018, CRM/kommissionen (T‑43/15, ej publicerad, EU:T:2018:208), slagit fast att kommissionen, innan den registrerar en skyddad geografisk beteckning, i enlighet med artikel 50.1 i förordning nr 1151/2012, jämförd med skäl 58 i samma förordning, efter en ingående granskning, ska bedöma dels huruvida den produktspecifikation som åtföljer ansökan om registrering innehåller de uppgifter som krävs enligt förordning nr 1151/2012 och huruvida dessa uppgifter inte förefaller innehålla några uppenbara fel, dels huruvida namnet uppfyller de villkor för registrering av en skyddad geografisk beteckning som anges i artikel 5.2 i förordning nr 1151/2012. Tribunalen har preciserat att kommissionen ska göra denna bedömning självständigt mot bakgrund av de kriterier för registrering av en skyddad geografisk beteckning som föreskrivs i förordning nr 1151/2012 för att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning (dom av den 23 april 2018, CRM/kommissionen, T‑43/15, ej publicerad, EU:T:2018:208, punkt 67).

52

I förevarande fall har sökandena närmare bestämt hänvisat till punkterna 34, 35 och 51 i domen av den 23 april 2018, CRM/kommissionen (T‑43/15, ej publicerad, EU:T:2018:208). I nämnda punkter slog tribunalen för det första fast att bedömningen av villkoren för registrering ska göras av de nationella myndigheterna, i förekommande fall under kontroll av de nationella domstolarna innan ansökan om registrering lämnas in till kommissionen (dom av den 23 april 2018, CRM/kommissionen, T‑43/15, ej publicerad, EU:T:2018:208, punkt 34). Tribunalen angav, för det andra, att en ansökan om registrering, som bland annat ska innehålla en produktspecifikation, utgör ett nödvändigt steg i förfarandet för att anta en unionsrättsakt som registrerar ett namn som skyddad geografisk beteckning. eftersom kommissionen endast har ett begränsat, eller till och med obefintligt, utrymme för skönsmässig bedömning med avseende på denna nationella rättsakt (dom av den 23 april 2018, CRM/kommissionen, T‑43/15, ej publicerad, EU:T:2018:208, punkt 35). Tribunalen förklarade, för det tredje, att kommissionen endast hade ett begränsat, eller till och med obefintligt, utrymme för skönsmässig bedömning av de nationella myndigheternas bedömningar av hur den produkt som avses i ansökan om registrering av en skyddad geografisk beteckning ska tillverkas eller förpackas, såsom de framgår av produktspecifikationen och såsom återspeglas i de nationella rättsakter som ingetts till den i samband med ansökan om registrering av en skyddad geografisk beteckning (dom av den 23 april 2018, CRM/kommissionen, T‑43/15, ej publicerad, EU:T:2018:208, punkt 51).

53

Det ska emellertid påpekas att kommissionen i förevarande fall inte har ifrågasatt de nationella myndigheternas bedömningar av uppgifterna i produktspecifikationen, såsom definitionen av formerna för tillverkning eller förpackning av den produkt som avses i ansökan om registrering av en skyddad geografisk beteckning, vars utarbetande utgör det första steget i förfarandet för registrering av de aktuella namnen som skyddade geografiska beteckningar och i förhållande till vilka kommissionen endast har ett begränsat, eller till och med obefintligt, utrymme för skönsmässig bedömning (se punkt 52 ovan). Det var inom ramen för sin prövning inför godkännandet av dessa ansökningar, vilket utgör det andra steget i detta förfarande, som kommissionen, efter att vid två tillfällen ha frågat de nationella myndigheterna i detta avseende, ansåg att ansökningarna om registrering av de berörda namnen inte uppfyllde de villkor för registrering som föreskrivs i artikel 7.1 a i förordning nr 1151/2012 på grund av att de hade använts i handeln eller i vanligt språkbruk, vilket strider mot artikel 13 i nämnda förordning (se punkt 10 ovan).

54

Det framgår nämligen av förordning nr 1151/2012, och särskilt av skäl 58 i nämnda förordning, att de nationella myndigheterna i ett första skede, i enlighet med artikel 49 i samma förordning, ska granska ansökningar om registrering av namn som skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar och, om de anser att kraven i nämnda förordning är uppfyllda, lämna in en ansökan till kommissionen och därefter, i ett andra steg, i enlighet med artiklarna 50 och 52 i nämnda förordning, granska ansökningarna och, på grundval av de uppgifter som den förfogar över och på grundval av sin granskning, registrera namnen eller avslå ansökningarna om registrering.

55

Sökandenas hänvisning till domen av den 23 april 2018, CRM/kommissionen (T‑43/15, ej publicerad, EU:T:2018:208), är således inte relevant och sökandena kan således inte av denna dom dra slutsatsen att kommissionen endast har ett ”begränsat, eller till och med obefintligt” utrymme för skönsmässig bedömning. Det har i detta avseende redan påpekats att kommissionen, när det gäller beslutet att registrera ett namn som skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning med hänsyn till de villkor för registrering som föreskrivs i artikel 7.1 a i förordning nr 1151/2012, jämförd med artikel 13.1 b i samma förordning, har ett självständigt utrymme för skönsmässig bedömning (se punkt 44 ovan).

56

Sökandena har även hänvisat till punkt 25 i domen av den 29 januari 2020, GAEC Jeanningros (C‑785/18, EU:C:2020:46), enligt vilken det, med hänsyn till den beslutsbefogenhet som tillkommer de nationella myndigheterna i detta kompetensfördelningssystem, endast ankommer på de nationella domstolarna att pröva lagenligheten hos rättsakter som antagits av dessa myndigheter, som till exempel rättsakter som rör ansökningar om namnregistrering, vilka utgör ett nödvändigt steg i förfarandet för antagandet av en unionsrättsakt, eftersom det utrymme för skönsmässig bedömning som unionsinstitutionerna förfogar över i förhållande till dessa rättsakter är begränsat, eller till och med obefintligt. Sökandena har även hänvisat till punkterna 35 och 36 i den domen, enligt vilka det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har när det gäller godkännande av mindre ändringar av produktspecifikationen, såsom framgår av skäl 58 i förordning nr 1151/2012, är begränsat till en kontroll av att ansökan innehåller de uppgifter som krävs och inte förefaller innehålla några uppenbara fel.

57

I det målet rörde det sig om mindre ändringar av produktspecifikationen. Domstolen angav i punkt 30 i domen av den 29 januari 2020, GAEC Jeanningros (C‑785/18, EU:C:2020:46), att sådana ansökningar ska blir föremål för ett förfarande som är förenklat, men som i huvudsak liknar nämnda registreringsförfarande såtillvida att det även genom detta inrättas ett system för kompetensfördelning mellan myndigheterna i den berörda medlemsstaten och kommissionen, vad beträffar dels kontrollen av att ansökan uppfyller kraven enligt dessa förordningar och förordning nr 1151/2012, dels godkännandet av denna ansökan. I punkt 31 i samma dom angav domstolen att det ankommer på de nationella domstolarna att undersöka de oegentligheter som en nationell rättsakt avseende en ansökan om en mindre ändring av en produktspecifikation eventuellt är.

58

I förevarande fall rör det sig emellertid inte om mindre ändringar av produktspecifikationen, vars utarbetande och eventuella ändringar hör till det första steget i förfarandet för registrering av ett namn, utan om kommissionens godkännande eller avslag på ansökan om registrering av de aktuella namnen, vilket hör till det andra steget i förfarandet.

59

Det framgår således av punkt 25 i domen av den 29 januari 2020, GAEC Jeanningros (C‑785/18, EU:C:2020:46), att unionsinstitutionernas ”begränsade eller obefintliga utrymme för skönsmässig bedömning” avser det första av dessa två steg, det vill säga det skede under vilket de handlingar som ingår i registreringsansökan och som de nationella myndigheterna eventuellt ska översända till kommissionen samlas in.

60

I motsats till vad sökandena har hävdat går det således inte att av domen av den 29 januari 2020, GAEC Jeanningros (C‑785/18, EU:C:2020:46), dra slutsatsen att kommissionen endast skulle ha ett ”begränsat eller obefintligt utrymme för skönsmässig bedömning” inom ramen för det andra steget, vad gäller dess beslut att registrera ett namn som skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning med avseende på de villkor för registrering som föreskrivs i artikel 7.1 a i förordning nr 1151/2012, jämförd med artikel 13.1 b i nämnda förordning.

61

Argumenten att kommissionen har överskridit sina befogenheter kan således inte godtas.

62

Sökandena anser att kommissionen i det angripna beslutet inte kunde ifrågasätta vad som slutgiltigt hade fastställts i punkt 5 i domarna från Conseil d’État av den 19 december 2019 och den 13 februari 2020, det vill säga att det inte förelåg någon risk för att normalt informerade och skäligen uppmärksamma och medvetna konsumenter förknippar de sökta skyddade geografiska beteckningarna med de registrerade skyddade ursprungsbeteckningarna genom att det anspelas på de sistnämnda.

63

Såsom det har erinrats om i punkt 51 ovan ska kommissionen självständigt bedöma huruvida de kriterier för registrering av en skyddad geografisk beteckning som föreskrivs i förordning nr 1151/2012 är uppfyllda, för att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2018, CRM/kommissionen, T‑43/15, ej publicerad, EU:T:2018:208, punkt 67).

64

Ett lagakraftvunnet avgörande från en nationell domstol kan således inte åberopas för att ifrågasätta denna bedömning.

65

Sökandenas argument att rättskraften hos de domar som meddelats av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) den 19 december 2019 och den 13 februari 2020 har åsidosatts kan således inte godtas.

66

Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.

[utelämnas]

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen i utökad sammansättning)

följande: