1

British Airways plc har yrkat att domstolen delvis ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 16 december 2015 i målet British Airways/kommissionen (T‑48/11, ej publicerad, EU:T:2015:988) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade tribunalen delvis kommissionens beslut K(2010) 7694 av den 9 november 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 i FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende COMP/39258 – Flygfrakt) (nedan kallat det omtvistade beslutet), i den del det avser British Airways.

2

Artikel 21 i stadgan för Europeiska unionens domstol har följande lydelse:

”Talan ska väckas vid domstolen genom en skriftlig ansökan som är ställd till justitiesekreteraren. Ansökan ska innehålla uppgifter om sökandens namn och hemvist samt den undertecknandes ställning, motpartens eller motparternas namn, tvisteföremålet, yrkanden samt en kort framställning av grunderna för talan.

Ansökan ska i förekommande fall åtföljas av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad eller, i fall enligt artikel 265 [FEUF], av skriftligt bevis om dagen för den anmodan som avses i nämnda artiklar. Om ansökan inte åtföljs av dessa handlingar, ska justitiesekreteraren anmoda vederbörande att inom skälig tid inge dem; dock får talan inte avvisas på den grund att dessa handlingar inkommit först efter det att tiden för att väcka talan har gått ut.”

3

I artikel 56 andra stycket i denna stadga föreskrivs följande:

”Varje part som helt eller delvis inte har vunnit bifall till sin talan har rätt att överklaga [till domstolen]. …”

4

I artikel 112.2 i domstolens rättegångsregler av den 19 juni 1991 (nedan kallade domstolens rättegångsregler av den 19 juni 1991) angavs följande:

”Det överklagade avgörandet från tribunalen ska bifogas överklagandet. …”

5

Artikel 120 i domstolens rättegångsregler av den 25 september 2012, som trädde i kraft den 1 november 2012 (nedan kallade domstolens rättegångsregler), med rubriken ”Vad ansökan ska innehålla”, har följande lydelse:

”En sådan ansökan som avses i artikel 21 i stadgan [för Europeiska unionens domstol] ska innehålla följande:

…

…”

6

Artikel 122 i dessa rättegångsregler, med rubriken ”Bilagor till ansökan”, innehåller följande bestämmelser:

”1.   Ansökan ska, i förekommande fall, åtföljas av de handlingar som anges i artikel 21 andra stycket i stadgan.

…

3.   Om ansökan inte uppfyller kraven i punkt 1 eller 2, ska justitiesekreteraren fastställa en skälig frist för sökanden inom vilken denne ska ge in de nämnda handlingarna. Löper fristen ut utan att sökanden har avhjälpt bristen, ska domstolen efter att ha hört referenten och generaladvokaten besluta huruvida underlåtelsen att iaktta dessa formkrav utgör ett formellt hinder för att ta upp talan till prövning.”

7

Artikel 127 i dessa rättegångsregler har rubriken ”Nya grunder”. I artikel 127.1 anges följande:

”Nya grunder får inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången.”

8

I artikel 168 i dessa rättegångsregler, med rubriken ”Vad överklagandet ska innehålla”, anges följande:

”1.   Överklagandet ska innehålla följande:

…

…

2.   Artiklarna 119, 121 och 122.1 ska tillämpas på överklagandet.

…”

9

Artikel 169 i domstolens rättegångsregler har rubriken ”Yrkanden, grunder och argument som framställs respektive åberopas inom ramen för överklagandet”. I artikel 169.1 anges följande:

”Yrkandena i ett överklagande ska avse upphävandet, helt eller delvis, av tribunalens avgörande, såsom detta framgår av domslutet eller av slutet i beslutet.”

10

Artikel 170 i dessa rättegångsregler har rubriken ”Yrkanden som framställs för det fall domstolen bifaller överklagandet”. I artikel 170.1 anges följande:

”Yrkanden som framställs för det fall domstolen bifaller överklagandet ska avse helt eller delvis bifall till de yrkanden som framställts i första instans. Nya yrkanden är inte tillåtna. Överklagandet får inte ändra saken i målet vid tribunalen.”

11

Artikel 190 i dessa rättegångsregler har rubriken ”Andra bestämmelser som ska tillämpas på överklaganden”. I artikel 190.1 anges följande:

”Artiklarna 127 … ska tillämpas i mål vid domstolen om överklagande av avgöranden från tribunalen.”

12

Artikel 44.1 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 hade följande lydelse:

”En sådan ansökan som avses i artikel 21 i stadgan ska innehålla uppgifter om

…

…”

13

Artikel 48.2 i dessa rättegångsregler hade följande lydelse:

”Nya grunder får inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet.

…”

14

British Airways, klaganden i målet, är ett lufttransportföretag som är verksamt på marknaden för flygfrakt.

15

Den 7 december 2005 mottog Europeiska kommissionen en ansökan om immunitet som ingetts med stöd av kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 2002, s. 3) (nedan kallat 2002 års meddelande om förmånlig behandling). Ansökan hade framställts av Deutsche Lufthansa AG och dess dotterbolag LufthansaCargo AG och Swiss International Air Lines AG. Enligt ansökan hade flera företag som var aktiva på marknaden för flygfrakt (nedan kallade transportörerna) konkurrensbegränsande kontakter med varandra. Nämnda kontakter avsåg flera kostnadskomponenter som ingår i priset för de tjänster som tillhandahålls på denna marknad, nämligen bränsletillägg och säkerhetstillägg, samt transportörernas beslut att inte betala provision på tilläggen.

16

Den 14 och den 15 februari 2006 genomförde kommissionen oanmälda inspektioner.

17

Efter inspektionerna lämnade flera transportörer, däribland British Airways, in en ansökan med stöd av 2002 års meddelande om förmånlig behandling.

18

Den 19 december 2007 riktade kommissionen ett meddelande om invändningar till 27 transportörer, däribland British Airways. Transportörerna yttrade sig skriftligen över meddelandet. Ett muntligt hörande ägde rum mellan den 30 juni och den 4 juli 2008.

19

Den 9 november 2010 antog kommissionen det omtvistade beslutet, vilket var riktat till 21 transportörer (nedan kallade de anklagade transportörerna), däribland British Airways.

20

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 24 januari 2011 väckte British Airways talan om ogiltigförklaring av vissa delar av det omtvistade beslutet, i den mån dessa avsåg British Airways.

21

Såsom framgår av punkt 25 i den överklagade domen yrkade British Airways att tribunalen skulle

22

Till stöd för sin talan anförde British Airways sju grunder. För det första gjorde British Airways gällande att kommissionen hade gjort en oriktig bedömning genom att konstatera att British Airways hade deltagit i vägran att erlägga provision. Enligt den andra grunden saknades bevisning angående det datum då överträdelsen inletts. Den tredje grunden avsåg felaktig rättstillämpning, felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna samt maktmissbruk vad gäller bedömningen av vissa regleringsmyndigheters inblandning. Den fjärde grunden var att det grundläggande procenttalet för böterna var oproportionerligt och diskriminerande. Enligt den femte grunden hade kommissionen åsidosatt motiveringsskyldigheten och proportionalitetsprincipen genom att vid beräkningen av böterna höja bötesbeloppet. Enligt den sjätte grunden hade 2002 års meddelande om förmånlig behandling åsidosatts eftersom British Airways inte hade beviljats den mest förmånliga typen av nedsättning. Genom den sjunde grunden gjorde British Airways gällande att likabehandlings- och proportionalitetsprinciperna hade åsidosatts genom att kommissionen inte sänkt böterna med anledning av förmildrande omständigheter.

23

Det framgår av punkterna 27–29 och 45 i den överklagade domen att tribunalen ex officio tog upp en grund avseende tvingande rätt, nämligen att det omtvistade beslutet var behäftat med ett motiveringsfel. Av handlingarna i målet vid domstolen framgår att tribunalen ställde skriftliga frågor till parterna såsom en åtgärd för processledning med stöd av artikel 64 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991. Tribunalen uppmanade parterna att yttra sig över det faktum att skälen i det omtvistade beslutet beskriver en enda, fortlöpande överträdelse som samtliga mottagare av beslutet deltog i, medan det i de fyra första artiklarna i beslutet däremot inte hänvisas till samtliga dessa mottagare.

24

British Airways anförde vid förhandlingen i tribunalen att i skälen i det omtvistade beslutet hänförde sig kommissionen till bara ett fall av en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i EG‑Schweiz-avtalet. I själva artikeldelen i beslutet däremot, fastställde kommissionen att det för var och en av dessa artiklar förelåg en enda, fortlöpande överträdelse, det vill säga en separat överträdelse för varje artikel. British Airways gjorde gällande att eftersom det förelåg en inkonsekvens mellan beslutets skäl och artikeldel var beslutet behäftat med ett motiveringsfel som tribunalen kunde ta upp till prövning ex officio.

25

I den överklagade domen slog tribunalen fast att det omtvistade beslutet innehöll motsägelser, dels mellan skälen och artikeldelen i beslutet, dels mellan skälen sinsemellan.

26

Tribunalen konstaterade, i huvudsak, att det ankom på den att undersöka huruvida nämnda motsägelser kunde inskränka British Airways rätt till försvar och huruvida de hindrade tribunalen från att göra sin prövning.

27

Tribunalen kom fram till att så var fallet och slog följaktligen fast att det omtvistade beslutet var behäftat med ett motiveringsfel.

28

Tribunalen fastställde att i förevarande fall kunde detta konstaterande dock inte medföra att det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras helt med avseende på British Airways, eftersom ogiltigförklaringen av beslutet inte kunde gå utöver vad som hade yrkats i ansökan.

29

Således beslutade tribunalen, utan att ha prövat de grunder som åberopats av British Airways till stöd för talan, att ogiltigförklara det omtvistade beslutet på grund av det motiveringsfel som konstaterats vid prövningen av den grund som tribunalen tagit upp ex officio, i den del kommissionen i detta beslut ”dels fann att British Airways plc för det första hade deltagit i vägran att betala provisionen, för det andra hade begått en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i [EES-avtalet] och artikel 8 i [EG‑Schweiz-avtalet] som varade mellan den 22 januari 2001 och den 1 oktober 2001 och för det tredje hade deltagit i överträdelser av dessa sistnämnda bestämmelser för [flyg]frakttjänster från Hongkong (Kina), Japan, Indien, Thailand, Singapore, Korea och Brasilien, dels ålade företaget böter”.

30

Dessutom avgjorde tribunalen en rad andra mål där andra anklagade transportörer också hade väckt talan mot det omtvistade beslutet, genom de domar som meddelades den 16 december 2015 i målen Air Kanada/kommissionen (T‑9/11, ej publicerad, EU:T:2015:994), Koninklijke Luchtvaart Maatschappij/kommissionen (T‑28/11, ej publicerad, EU:T:2015:995), Japan Airlines/kommissionen (T‑36/11, ej publicerad, EU:T:2015:992), Cathay Pacific Airways/kommissionen (T‑38/11, ej publicerad, EU:T:2015:985), Cargolux Airlines/kommissionen (T‑39/11, ej publicerad, EU:T:2015:991), Latam Airlines Group och Lan Cargo/kommissionen (T‑40/11, ej publicerad, EU:T:2015:986), Singapore Airlines och Singapore Airlines Cargo Pte/kommissionen (T‑43/11, ej publicerad, EU:T:2015:989), Deutsche Lufthansa m.fl./kommissionen (T‑46/11, ej publicerad, EU:T:2015:987), SAS Cargo Group m.fl./kommissionen (T‑56/11, ej publicerad, EU:T:2015:990), Air France–KLM/kommissionen (T‑62/11, ej publicerad, EU:T:2015:996), Air France/kommissionen (T‑63/11, ej publicerad, EU:T:2015:993), och Martinair Holland/kommissionen (T‑67/11, EU:T:2015:984).

31

British Airways har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska

32

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

33

Kommissionen har gjort gällande att det är uppenbart att överklagandet inte kan tas upp till prövning av två skäl.

34

För det första har kommissionen anfört att British Airways inte har fullgjort sin skyldighet enligt artikel 168.2 i domstolens rättegångsregler eftersom den överklagade domen inte har bifogats överklagandet.

35

För det andra är överklagandet inte förenligt med artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, och inte heller med artiklarna 169 och 170 i domstolens rättegångsregler, vilka i enlighet med artikel 63 i stadgan genomför stadgans artikel 56.

36

Vad gäller artikel 169.1 i domstolens rättegångsregler så avser det aktuella överklagandet inte upphävandet av domslutet i tribunalens avgörande, utan snarare en komplettering av domslutet genom ett utsträckande av tribunalens partiella ogiltigförklaring till en fullständig ogiltigförklaring. Således strider överklagandet mot denna bestämmelse.

37

Vad gäller artikel 170.1 i domstolens rättegångsregler har kommissionen anfört att domstolen har tolkat denna bestämmelse strikt. Eftersom British Airways talan i målet om överklagande är mer vittgående än dess talan i första instans, strider den mot nämnda bestämmelse.

38

Dessutom har British Airways fört ett cirkelresonemang, såtillvida att bolaget har hävdat att det är på grund av den omständigheten att tribunalen, tvärtemot vad den själv funnit, inte var begränsad till en prövning av de yrkanden som anförts av British Airways i första instans, som detta bolag måste kunna överklaga tribunalens avgörande.

39

Motiveringen att möjligheten till sakprövning av överklagandet följer av tillämpningen av principen om rätt till ett effektivt domstolsskydd, enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan om de grundläggande rättigheterna), antyder på nytt att tribunalens prövning inte behövde begränsas till yrkandena i ansökan i första instans. Argumentet att denna bestämmelse ger en part en absolut rätt att anföra vilket nytt argument som helst eller att ändra sin talan i vilket skede av förfarandet som helst är uppenbart ogrundat.

40

British Airways har gjort gällande att överklagandet kan tas upp till sakprövning.

41

Vad beträffar artikel 170.1 i domstolens rättegångsregler har British Airways anfört att den första meningen i denna bestämmelse ska läsas tillsammans med den andra och den tredje meningen, vilket betyder att den första meningen endast är tillämplig när klagandens avsikt inte är att få bifall till yrkanden som är identiska med dem som framställts i första instans och saken i målet sålunda har ändrats.

42

När det gäller artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol har British Airways anfört att bolaget, i målet vid tribunalen, bland annat gjorde gällande att det omtvistade beslutet var behäftat med inre motsägelser och motiveringsfel. Ett sådant konstaterande borde ha medfört att hela beslutet ogiltigförklarades i förhållande till bolaget. British Airways har således påstått sig bestrida en del av den överklagade domen som onekligen utgjorde en del av saken i målet vid tribunalen, samt gjort gällande att bolaget inte vann bifall till sin talan i målet vid tribunalen, i den mening som avses i artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

43

Kommissionen har i första hand anfört att det följer av artikel 127.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 190.1 i rättegångsreglerna är tillämplig i mål om överklagande, att det är uppenbart att den replik som British Airways inkommit med inte kan tas upp till prövning eftersom repliken innehåller nya grunder.

44

I överklagandet har British Airways nämligen gjort gällande att tribunalen begick ett fel när den tillämpade förbudet mot att döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita), vilket betyder att bolaget medgett att den åtgärd som det hade ansökt om är den som det redogörs för i yrkandena i bolagets ansökan i första instans. I repliken har British Airways däremot, i stället för att bemöta kommissionens invändning om rättegångshinder avseende överklagandet, anfört att tribunalen begick ett fel genom att inte låta bolaget ändra dessa yrkanden. British Airways har heller inte angett skälen till varför grunden åberopas i ett så sent skede, det vill säga i repliken, trots att de argument som anförs i repliken inte grundar sig på några sakförhållanden eller rättsliga aspekter som framkommit först under den skriftliga delen av förfarandet.

45

British Airways har bestritt de argument som kommissionen anfört till stöd för att repliken ska avvisas.

46

Vad gäller för det första frågan huruvida överklagandet kan prövas i sak och kommissionens invändning i detta avseende, baserad på det faktum att British Airways inte bifogat den överklagade domen till överklagandet, ska det erinras om att det anges i artikel 122.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 168.2 i rättegångsreglerna är tillämplig i mål om överklagande, att ansökan, i förekommande fall, ska åtföljas av de handlingar som anges i artikel 21 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, och att enligt denna ”ska [ansökan] i förekommande fall åtföljas av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad …”.

47

Det är riktigt att när talan väcks mot en rättsakt från en av Europeiska unionens institutioner krävs det att denna rättsakt bifogas ansökan. När det gäller överklaganden föreskrivs det dock i artikel 168.1 b i domstolens rättegångsregler att överklagandet ska innehålla uppgift om det avgörande av tribunalen som överklagas, utan något krav på att detta avgörande ska bifogas överklagandet.

48

Sedan ikraftträdandet, den 1 november 2012, av domstolens rättegångsregler krävs det således inte längre att det avgörande av tribunalen som överklagas bifogas överklagandet som bilaga, utan det räcker att överklagandet innehåller uppgift om det avgörandet.

49

I det aktuella fallet ska det konstateras att det faktum att den överklagade domen inte har bifogats överklagandet inte kan medföra att överklagandet ska avvisas. Den invändning om rättegångshinder som kommissionen har anfört i detta avseende ska således avslås.

50

Vad gäller, för det andra, argumentet att överklagandet inte är förenligt med artikel 169.1 i domstolens rättegångsregler ska det erinras om att denna bestämmelse föreskriver att ”[y]rkandena i ett överklagande ska avse upphävandet, helt eller delvis, av tribunalens avgörande, såsom detta framgår av domslutet eller av slutet i beslutet”.

51

Precis som generaladvokaten påpekade i punkt 54 i förslaget till avgörande handlar denna bestämmelse om den grundläggande principen för överklaganden som säger att ett överklagande ska rikta sig mot domslutet i tribunalens dom och inte bara får avse en ändring av vissa domskäl (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2012, Al-Aqsa/rådet och Nederländerna/Al-Aqsa, C‑539/10 P och C‑550/10 P, EU:C:2012:711, punkterna 43–45).

52

I det aktuella fallet har British Airways yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, särskilt punkt 1 i domslutet, eftersom tribunalen inte ogiltigförklarade det omtvistade beslutet i dess helhet med avseende på British Airways. Sålunda har British Airways framställt en invändning som gäller räckvidden av tribunalens ogiltigförklaring, eller med andra ord, de rättsliga konsekvenser som tribunalen beslutat om till följd av det åsidosättande av motiveringsskyldigheten som den konstaterat.

53

Under dessa omständigheter konstaterar domstolen att British Airways genom sitt överklagande faktiskt försöker utverka en dom om delvist upphävande av domslutet i den överklagade domen och att överklagandets yrkanden således är förenliga med artikel 169.1 i domstolens rättegångsregler.

54

Vidare framhåller domstolen för det tredje, vad beträffar kommissionens invändning om att det föreligger rättegångshinder på grund av att överklagandet inte är förenligt med artikel 56 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 170.1 i domstolens rättegångsregler, att prövningen av denna invändning kräver att domstolen gör en bedömning av vad som ryms inom begreppen ”yrkanden” som framställts i första instans och ”saken i målet” vid tribunalen, i den mening som avses i dessa bestämmelser.

55

Med hänsyn till att dessa invändningar om rättegångshinder är nära kopplade till de grunder som British Airways har åberopat i sak, finner dock domstolen att grunderna i sak ska bedömas först.

56

Under dessa omständigheter, och eftersom repliken endast handlar om frågan huruvida överklagandet kan prövas i sak, finner domstolen att även invändningen om rättegångshinder avseende repliken, vid behov, ska prövas efter prövningen i sak.

57

British Airways har till stöd för överklagandet åberopat två grunder avseende felaktig rättstillämpning. Den första beror på en tillämpning av förbudet mot att döma ultra petita, och den andra på ett åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

58

Dessa båda grunder ska prövas gemensamt.

59

British Airways har som första grund hävdat att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse sig bunden av förbudet mot att döma ultra petita, trots att den vid sin prövning ex officio hade funnit att det omtvistade beslutet som helhet betraktat var behäftat med grundläggande fel som var att hänföra till tvingande rätt.

60

British Airways vidgår att unionsdomstolen, vid prövningen av en talan om ogiltigförklaring, inte får döma ultra petita, vilket betyder att den enbart får uttala sig om exakt det som parterna har begärt att den ska göra.

61

Enligt bolaget finns det dock flera situationer där unionsdomstolen, för att fullgöra sitt uppdrag som lagens väktare, vilket den anförtrotts genom EUF-fördraget, kan bli tvungen att pröva en grund ex officio och på grund av detta komma att avgöra en fråga som parterna inte särskilt har bett domstolen att pröva. I sådana situationer är det fel som den angripna rättsakten är behäftad med tillräckligt allvarligt för att motivera att det beivras av unionsdomstolen, trots att det inte åberopats av sökanden eller klaganden.

62

Vid en talan om ogiltigförklaring kan unionsdomstolen således inte anklagas för att gå utanför ramen för tvisten, överskrida sina befogenheter, döma ultra petita eller åsidosätta rättegångsreglerna, när den ex officio prövar en sådan grund som just avser lagenligheten hos den rättsakt som det har yrkats ogiltigförklaring av.

63

Genom att pröva en grund avseende tvingande rätt eftersträvar tribunalen inte att avhjälpa en brist i ansökan eller parternas argument, utan den gör detta för att säkerställa efterlevnaden av en regel som parterna, på grund av att regeln är så betydelsefull, inte kan disponera över.

64

När unionsdomstolen tar upp en grund avseende tvingande rätt på grundval av ett motiveringsfel rör det sig om ett undantag från förbudet mot att döma ultra petita. Denna slutsats kan bland annat dras e contrario av punkt 12 i domen av den 28 juni 1972, Jamet/kommissionen (C‑37/71, EU:C:1972:57), där domstolen slog fast att den genom att helt ogiltigförklara den rättsakt som var i fråga i det målet skulle döma ultra petita, då den grund som åberopats mot rättsakten inte avsåg tvingande rätt.

65

Enligt British Airways begick även tribunalen ett fel genom att blanda samman syftena med förbudet mot att döma ultra petita och efterlevnaden av de regler och de principer av tvingande rätt som föranledde den att ex officio pröva det motiveringsfel som det omtvistade beslutet var behäftat med.

66

I kontradiktoriska förfaranden är det av grundläggande betydelse att den part som väcker talan lämnar uppgifter om saken i målet samt en kortfattad framställning av de grunder som åberopats, och att dessa uppgifter är så klara och precisa att svaranden kan förbereda sitt försvar och att domstolen kan pröva talan. Det följer enligt British Airways av punkterna 122 och 123 i domen av den 19 december 2013, kommissionen/Polen (C‑281/11, EU:C:2013:855), att syftet med dessa villkor är att undvika att domstolen dömer ultra petita eller förbiser en anmärkning, eller på något annat sätt underlåter att pröva talan. Av samma skäl gjorde tribunalen en felaktig bedömning när den i punkt 91 i den överklagade domen fann att artikel 44.1 och artikel 48.2 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 uppställde vissa begränsningar för den, eftersom dessa begränsningar rörde den som väckt talan och inte tribunalen själv.

67

När unionsdomstolen prövar en grund avseende tvingande rätt däremot, är den tvungen att gå utanför ramen för de grunder som åberopats av parterna till stöd för deras yrkanden, och den är på grund av detta inte längre bunden av de begränsningar som följer av förbudet mot att döma ultra petita.

68

British Airways anser det ologiskt att tribunalen har hänvisat till bolagets yrkanden i första instans som stöd för dess beslut att – i enlighet med förbudet mot att döma ultra petita – endast delvis ogiltigförklara det omtvistade beslutet.

69

För det första prövade tribunalen talan endast utifrån den grund avseende tvingande rätt som den tog upp ex officio. British Airways anser att det är svårt att förstå varför tribunalen i ett senare skede skulle besluta sig för att beakta yrkandena i ansökan i första instans, när den över huvud taget inte hade uttalat sig om de grunder som åberopades till stöd för dessa yrkanden.

70

För det andra var tribunalens resonemang avseende de motiveringsfel som det omtvistade beslutet var behäftat med, till viss del – vilket framgår av punkterna 42 och 43 i den överklagade domen – baserat på behovet av att beakta framtida nationella skadeståndsförfaranden. De domar som meddelats av tribunalen i de mål om ogiltigförklaring av nämnda beslut som inletts av British Airways och andra anklagade transportörer, har dock resulterat i en ologisk åtskillnad mellan situationen för British Airways, som endast lyckats utverka en partiell ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet, och situationen för dessa andra transportörer, som lyckats utverka en fullständig ogiltigförklaring av beslutet, trots att British Airways och de övriga ovannämnda transportörerna befinner sig i exakt samma situation i förhållande till tribunalens grundläggande resonemang. Denna åtskillnad är godtycklig, eftersom inte samtliga dessa transportörer åberopade detta motiveringsfel som grund när de väckte talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

71

British Airways har därutöver gjort gällande att det motiveringsfel som det omtvistade beslutet är behäftat med och som tribunalen konstaterat i den överklagade domen leder till betydande problem i de nationella skadeståndsförfarandena. På grund av att räckvidden av ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet begränsades i domslutet i den överklagade domen har detta beslut delvis ännu rättsverkningar gentemot British Airways. På grund av de många fel som beslutet var behäftat med, och som enligt tribunalen var tillräckligt allvarliga för att regler eller principer av tvingande rätt skulle anses ha åsidosatts, kan nationella domstolar få stora svårigheter med att tydligt urskilja var gränslinjen ska gå mellan British Airways ansvar och övriga parters ansvar vad gäller den skada som enligt dessa orsakats av det agerande som beskrivs i beslutet. Detta skulle kunna vara till förfång för British Airways och eventuellt även för andra parter, inklusive de parter som kräver skadestånd.

72

British Airways har vidare anfört att tribunalens angreppssätt kan ge anledning till oro vad gäller rättssystemet och rättskipningen, processekonomin vid unionsdomstolen och proportionalitetsprincipen. Om detta angreppssätt bekräftas kan det ge sökande och klagande incitament att systematiskt välja en omotiverat vittgående formulering av sina yrkanden, för att maximera sina chanser att erhålla en mer omfattande ogiltigförklaring för den händelse att unionsdomstolen ex officio prövar en grund avseende tvingande rätt. Detta innebär att uppgiften att fastställa den exakta räckvidden för ogiltigförklaringen åvilar domstolen ensam. När unionsdomstolen ex officio prövar en grund avseende tvingande rätt prövar den i allmänhet inte de grunder som åberopats av den som väckt talan. Det är således fullt möjligt att till och med en talan som väckts mot bättre vetande eller som är uppenbart bristfällig kan – om det angreppssätt som tribunalen valt i det nu aktuella fallet tillämpas – leda till en fullständig ogiltigförklaring endast därför att den som väckt talan inledningsvis har framställt ett yrkande därom.

73

British Airways har gjort gällande att om unionsdomstolen i ett mål där regler eller principer som utgör tvingande rätt har ifrågasatts, har möjlighet att avvika från de grunder som parterna har åberopat, bör det också stå unionsdomstolen fritt att på samma sätt frångå parternas yrkanden. Det måste nödvändigtvis förhålla sig på det sättet för att domslutet i domstolens avgörande ska kunna få sådana åsidosättanden av tvingande rätt att upphöra. En motsatt tolkning skulle i sig strida mot grunderna för rättsordningen.

74

Enligt British Airways begick tribunalen ett fel när den i punkt 90 i den överklagade domen konstaterade att det ankommer på parterna att ansöka om att få ändra sina grunder eller yrkanden under rättegången, efter det att tribunalen ex officio har prövat en grund avseende tvingande rätt. Denna lösning skulle återigen leda till att frågor om tvingande rätt hamnade i händerna på bara den ena av parterna i målet. Iakttagandet av den tvingande rätt som tribunalen tagit upp ex officio kan dock inte göras beroende av parternas enskilda intressen. Dessutom angav tribunalen även i punkt 90 att den i vart fall skulle ha nekat British Airways rätten att göra en sådan ändring, även om bolaget hade gjort en formell begäran. Under dessa omständigheter kunde de frågor om tvingande rätt som tribunalen tagit upp omöjligen återspeglas i räckvidden av ogiltigförklaringen enligt domslutet i den överklagade domen.

75

Genom den andra grunden har British Airways anfört att även om förbudet mot att döma ultra petita är tillämpligt innebär den högre stående principen om ett effektivt domstolsskydd, som föreskrivs i artikel 47 i stadgan, ett krav på en fullständig ogiltigförklaring av beslutet.

76

British Airways har i detta avseende hänvisat till punkt 59 i domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna av den 27 september 2011 i målet A. Menarini Diagnostics S.r.l. mot Italien (CE:ECHR:2011:0927JUD004350908). Där angavs att behörigheten att ändra ett beslut från ett underställt organ i vilket avseende som helst, vad gäller såväl faktiska som rättsliga omständigheter, ingår bland de egenskaper som utmärker ett rättskipande organ med full prövningsrätt. Ett sådant organ ska bland annat vara behörigt att undersöka samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som är relevanta i det aktuella målet.

77

Dessutom slog EU-domstolen, i punkt 136 i domen av den 8 december 2011, KME Tyskland m.fl. mot kommissionen (C‑389/10 P, EU:C:2011:816), fast att artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna de facto kräver en fullständig prövning av de rättsliga och faktiska omständigheterna. Det framgår av punkt 67 i domen av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen (dom C‑386/10 P, EU:C:2011:815), att en sådan prövning innebär en behörighet att ogiltigförklara den angripna rättsakten.

78

British Airways finner tribunalens angreppssätt vara än mer förvånande med hänsyn till att tribunalen själv, bland annat i punkterna 76 och 79–81 i den överklagade domen, konstaterade flera konkreta åsidosättanden av rätten till försvar. Det angripna beslutet har dessutom fattats till priset av andra åsidosättanden av dessa rättigheter, som inte nämndes specifikt i den överklagade domen.

79

Kommissionen har, för det fall överklagandet anses kunna prövas i sak, gjort gällande att båda grunderna för överklagandet i vart fall ska underkännas.

80

British Airways har genom båda sina grunder, i huvudsak, kritiserat tribunalen för att på grund av förbudet mot att döma ultra petita ha gjort bedömningen att den inte kunde förordna om en ogiltigförklaring som gick längre än vad som hade yrkats av British Airways i den ansökan genom vilken talan väcktes, detta trots att en sådan ogiltigförklaring var nödvändig för att kunna avhjälpa den rättsstridighet som tribunalen konstaterat vid den prövning av en grund avseende tvingande rätt som tribunalen företog ex officio.

81

Inledningsvis erinrar domstolen om att den vid många tillfällen har slagit fast att eftersom den domstol som gör en laglighetsprövning inte får döma ultra petita, kan ogiltigförklaringen inte kan vara mer omfattande än vad som yrkats av den som väckt talan (se dom av den 19 januari 2006, Comunità montana della Valnerina/kommissionen, C‑240/03 P, EU:C:2006:44, punkt 43 och där angiven rättspraxis, och dom av den 14 september 1999, kommissionen/AssiDomän Kraft Products m.fl., C‑310/97 P, EU:C:1999:407, punkt 52).

82

En dom om ogiltigförklaring från en unionsdomstol har visserligen en bindande verkan som gäller både domslutet och domskälen till stöd för domslutet, men denna verkan kan inte medföra att en rättsakt mot vilken talan inte har väckts och som skulle kunna anses vara olaglig på samma grund ska ogiltigförklaras (dom av den 14 september 1999, kommissionen/AssiDomän Kraft Products m.fl., C‑310/97 P, EU:C:1999:407, punkt 54).

83

Det följer även av domstolens fasta praxis att när den som är föremål för ett beslut inte har väckt talan mot det inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF, vinner beslutet laga kraft gentemot denne (dom av den 14 september 1999, kommissionen/AssiDomän Kraft Products m.fl., C‑310/97 P, EU:C:1999:407, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

84

Denna rättspraxis är i synnerhet motiverad av att talefristerna syftar till att skydda rättssäkerheten, för att förhindra att unionsrättsakter som medför rättsverkningar kan komma att ifrågasättas ett obegränsat antal gånger, samt av kraven på god och processekonomisk rättskipning (dom av den 14 september 1999, kommissionen/AssiDomän Kraft Products m.fl., C‑310/97 P, EU:C:1999:407, punkt 61).

85

Det följer av det ovan anförda, och såsom generaladvokaten också i huvudsak har framhållit i punkterna 94 och 97 i förslaget till avgörande, att när ingen talan väckts vid unionsdomstolen mot en rättsakt – eller delar av en rättsakt – som avser en viss person, kan denna rättsakt – eller dessa delar av rättsakten – inte ogiltigförklaras av nämnda domstol, och den – eller de – vinner således laga kraft gentemot personen i fråga.

86

Enligt artikel 21 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, artikel 120 c och d i domstolens rättegångsregler och artikel 44.1 c och d i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, ska den ansökan genom vilken direkt talan väcks vid unionsdomstolen innehålla uppgifter om bland annat föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna och sökandens yrkanden.

87

Av detta följer, såsom generaladvokaten har framhållit i punkt 84 i förslaget till avgörande, att den ordning som gäller för sådana mål vid unionsdomstolen som rör rättsakters lagenlighet innebär att det är parterna som har initiativet i processen och som avgränsar saken i målet, bland annat genom att i sina yrkanden ange den rättsakt, eller den del av en rättsakt, som de vill att domstolen ska pröva.

88

Det är riktigt att det följer av domstolens fasta praxis att unionsdomstolen ex officio ska pröva grunder avseende tvingande rätt (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl., C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

89

Att den domstol som gör en laglighetsprövning är behörig att ex officio pröva en grund avseende tvingande rätt innebär dock inte, i motsats till vad British Airways har antytt, att domstolen skulle vara behörig att ex officio ändra de yrkanden som framställts av en sökande eller klagande. Det är nämligen så, vilket bland annat följer av de bestämmelser som nämns ovan i punkt 86, att även om grunderna visserligen utgör stödet för yrkandena i en ansökan, så är grunder nödvändigtvis något annat än yrkanden, och det är yrkandena som avgränsar målet vid unionsdomstolen.

90

Det betyder således att även om det förvisso är så, vilket domstolen redan har slagit fast, att unionsdomstolen inte går utanför ramen för den tvist som den har att pröva, och inte på något sätt åsidosätter rättegångsreglerna avseende framställningen av föremålet för talan och grunderna i ansökan, genom att ex officio pröva en grund avseende tvingande rätt som, i princip, inte har åberopats av parterna (dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl., C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkt 35), förhåller det sig dock på ett annat sätt om domstolen, efter att i sak ha undersökt den rättsakt mot vilken talan har väckts, förordnar, med stöd av en grund som den prövat ex officio, om en ogiltigförklaring som går längre än vad som begärts i de yrkanden som framställts i vederbörlig ordning, med motiveringen att det är nödvändigt med en sådan ogiltigförklaring för att avhjälpa den rättsstridighet som ex officio har konstaterats vid nämnda prövning.

91

I förevarande fall har British Airways, i den ansökan genom vilken talan väcktes, enbart yrkat att det omtvistade beslutet ska ogiltigförklaras delvis, vilket det erinras om ovan i punkterna 20 och 21.

92

Under dessa förhållanden konstaterar domstolen, med beaktande av vad som anges ovan i punkterna 81–90, att tribunalen inte gjorde sig skyldig till någon felaktig rättstillämpning när den i punkt 92 i den överklagade domen fann att den vid ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet var begränsad av yrkandena i den ansökan genom vilken talan väckts och således i punkt 93 i den domen förordnade om en partiell ogiltigförklaring av beslutet i enlighet med nämnda avgränsning.

93

Denna slutsats påverkas inte av de övriga argument som British Airways utvecklat till stöd för sina två grunder för överklagandet.

94

Bland annat underkänner domstolen för det första det argument som det erinras om ovan i punkt 66, enligt vilket tribunalen begick ett fel genom att i punkt 91 i den överklagade domen grunda sig på artiklarna 44.1 och 48.2 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991. I detta avseende räcker det att påpeka att tribunalen grundade sig på dessa bestämmelser när den, i punkterna 90 och 91 i den överklagade domen, gjorde en bedömning av huruvida tribunalen ens skulle ha kunnat godkänna en ändring av yrkandena, om British Airways underförstått hade uttryckt en önskan att ändra sina ursprungliga yrkanden. Tribunalen har inte, såsom British Airways har hävdat, förbisett det faktum att nämnda bestämmelser inte handlar om under vilka villkor tribunalen eventuellt ex officio skulle kunna pröva en grund, eller till och med på detta sätt skulle kunna ändra talan, utan om de processuella krav som ställs på den som väcker talan vid tribunalen, vad gäller ansökans innehåll.

95

Eftersom detta argument grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen måste det underkännas.

96

För det andra underkänner domstolen det argument som det erinras om ovan i punkt 70. Enligt det argumentet har tribunalens angreppssätt i den överklagade domen resulterat i en ologisk åtskillnad mellan situationen för British Airways och situationen för de andra anklagade transportörerna, vilka lyckats utverka en fullständig ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet såvitt det avser dem, trots att de i sin respektive ansökan genom vilken talan väckts inte åberopade någon sådan grund om motiveringsfel som den som tribunalen prövade ex officio och som föranledde tribunalen att ogiltigförklara det omtvistade beslutet i dess helhet.

97

Det framgår nämligen att British Airways, till skillnad från övriga transportörer, i sin ansökan genom vilken talan väcktes endast yrkade att det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras delvis, i den del det avsåg bolaget.

98

Domstolen konstaterar som en följd av detta – och med beaktande av att (vilket framgår ovan av punkt 85) de delar av en rättsakt som inte blivit föremål för talan vid unionsdomstolen inte kan ogiltigförklaras av nämnda domstol och således vinner laga kraft gentemot den person som rättsakten är riktad till – att tribunalen gjorde rätt som inte behandlade British Airways på samma sätt som den behandlade de anklagade transportörer som väckte talan i de mål som nämns ovan i punkt 30, med hänsyn till de skillnader som råder mellan British Airways och dessa transportörer med avseende på deras yrkanden i första instans.

99

Med hänsyn till den omständigheten att British Airways, inom ramen för bolagets talan mot det omtvistade beslutet, i likhet med dessa andra anklagade transportörer har dragit nytta av den grund som tribunalen prövade ex officio, finner domstolen dessutom att British Airways saknar stöd för sitt påstående att tribunalens angreppssätt i den överklagade domen innebär att unionsdomstolens behörighet att ex officio pröva grunder avseende tvingande rätt under sådana omständigheter som i förevarande fall berövas sin ändamålsenliga verkan. Det framgår nämligen av punkterna 27–94 i den överklagade domen, och det har heller inte bestritts genom överklagandet, att tribunalen i den överklagade domen ogiltigförklarade det omtvistade beslutet uteslutande med stöd av den grund som prövats ex officio, medan de grunder som British Airways åberopade i den ansökan genom vilken talan väcktes över huvud tagit inte prövades av tribunalen.

100

När det för det tredje gäller argumentet, vilket återges ovan i punkt 72, att tribunalens angreppssätt strider mot god rättskipning, räcker det att konstatera att processekonomiska hänsyn inte under några omständigheter kan rättfärdiga att unionsdomstolen underlåter att tillämpa förbudet mot att döma ultra petita endast därför att dess avgörande meddelas med stöd av en grund som den har prövat ex officio.

101

För det fjärde kan British Airways inte heller vinna framgång med det argument som det erinras om ovan i punkterna 75–78, det vill säga att British Airways rätt till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan för de grundläggande rättigheterna åsidosätts om tribunalens resonemang fastställs.

102

Det framgår visserligen av punkterna 76–86 i den överklagade domen, och det har heller inte bestritts genom överklagandet, att det motiveringsfel som tribunalen konstaterade i domen innebär ett åsidosättande av British Airways rätt till försvar, såtillvida att det gjorde att bolaget, trots att det hade valt att väcka talan vid tribunalen mot det omtvistade beslutet, inte fick kännedom om beskaffenheten och omfattningen hos den överträdelse eller de överträdelser som konstaterades i beslutet, och att felet hindrade tribunalen från att utföra sin prövning av beslutet.

103

Dock är det så, vilket domstolen redan har slagit fast, att den omständigheten att det inte har gjorts en prövning ex officio av hela det omtvistade beslutet inte innebär ett åsidosättande av principen om ett effektivt domstolsskydd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen, C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 66).

104

Det framgår nämligen av domstolens praxis att den granskning av lagenlighet som föreskrivs i artikel 263 FEUF, kompletterad med den obegränsade behörighet att pröva bötesbeloppet som framgår av artikel 31 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 och 102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1), innebär att unionsdomstolen kontrollerar såväl rättsliga som faktiska omständigheter och att den har behörighet att pröva bevisningen, ogiltigförklara det angripna beslutet och ändra bötesbeloppet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen, C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 67).

105

Därav följer, såsom generaladvokaten framhöll i punkt 142 i förslaget till avgörande, att det inte strider mot principen om ett effektivt domstolsskydd att den granskning av lagenligheten som görs av unionsdomstolen begränsas av de krav som parterna har framställt i sina yrkanden i de skriftliga inlagorna i målet, då denna princip inte på något sätt kräver att domstolen även ska pröva de delar av ett beslut som inte är föremål för den tvist som domstolen har att avgöra.

106

När det närmare bestämt gäller omständigheterna i det nu aktuella målet slår domstolen fast att även om det är riktigt, såsom framgår ovan av punkt 102, att det motiveringsfel som konstaterades av tribunalen i den överklagade domen har hindrat British Airways från att upptäcka andra eventuella fel i det omtvistade beslutet, är det ostridigt att British Airways skulle kunna ha upptäckt ovannämnda motiveringsfel och att bolaget således skulle kunna ha åberopat det i sin ansökan vid tribunalen till stöd för en fullständig ogiltigförklaring av beslutet, i den del det avsåg bolaget, såsom vissa andra av de anklagade transportörerna gjorde, till exempel Air Kanada i det mål där domstolen meddelade dom den 16 december 2015, Air Kanada/kommissionen (T‑9/11, ej publicerad, EU:T:2015:994).

107

Slutligen underkänner domstolen även det argument som avses ovan i punkt 71, det vill säga att det på nationell nivå pågår mål mot British Airways om skadestånd där talan grundar sig på det omtvistade beslutet, vilket – då detta som helhet betraktat är behäftat med ett fel – ger upphov till svårigheter för nationella domstolar när det gäller uppdelningen av ansvaret mellan British Airways och övriga parter för den skada som, enligt dessa, har orsakats av det agerande som beslutet handlar om.

108

Det räcker med att framhålla, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 129 i förslaget till avgörande, att den omständigheten att en sökande eller klagande eventuellt kan komma att åläggas skadeståndsansvar enligt nationell rätt för skador orsakade av dess konkurrensbegränsande agerande, inte i sig kan påverka unionsdomstolens behörighet enligt artikel 263 FEUF.

109

Med hänsyn till det ovan anförda kan British Airways inte vinna framgång med dessa båda grunder, och överklagandet kan således inte bifallas i dessa delar.

110

Under dessa omständigheter saknas anledning att undersöka de argument som återges ovan i punkterna 37–39 och genom vilka kommissionen har anfört att överklagandet ska avvisas på grund av att det är oförenligt med artikel 56 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och med artikel 170.1 i domstolens rättegångsregler. Samma sak gäller invändningarna mot upptagandet till sakprövning av repliken.

111

Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska överklagandet ogillas i sin helhet.

112

Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

113

Kommissionen har yrkat att British Airways ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom British Airways har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas avseende de rättegångskostnader som hänför sig till överklagandet.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande: