Mål T‑403/21

(publicering i utdrag)

Norddeutsche Landesbank - Girozentrale

mot

Gemensamma resolutionsnämnden

Tribunalens dom (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) av den 17 juli 2024

”Ekonomiska och monetära unionen – Bankunionen – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag (SRM) – Gemensam resolutionsfond (SRF) – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut om beräkning av förhandsbidrag för år 2021 – Motiveringsskyldighet – Likabehandling – Proportionalitet – SRB:s utrymme för skönsmässig bedömning – Uppenbart felaktig bedömning – Invändning om rättsstridighet – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Begränsning av domens rättsverkningar i tiden”

1. Europeiska unionens institutioner – Utövande av befogenheter – Befogenhet som getts kommissionen för att anta delegerade akter – Räckvidd – Komplicerade bedömningar och uppskattningar – Stort utrymme för skönsmässig bedömning – Fastställande av metod för beräkning av förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Fastställande av kriterier för justering av förhandsbidrag – Domstolsprövning – Gränser

   (Artikel 290 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014, skäl 41; kommissionens förordning 2015/63; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59)

   (se punkterna 46–48)

2. Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag – Förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Beräkning av multiplikatorn för justering av förhandsbidrag utifrån institutens riskprofil – Klassificering av nämnda institut enligt intervallmetoden vid beräkningen av multiplikatorn

   (Kommissionens förordning 2015/63, artiklarna 6 och 9.3 samt bilaga I; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59, artikel 103.7)

   (se punkterna 106–113 och 115–120)

3. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslutsfattaren förklarar skälen till rättsakten under målets handläggning vid unionsdomstolen – Villkor – Avsaknad av motsägelser och krav på att förklaringarna ska överensstämma med nämnda skäl

   (se punkterna 156 och 157)

4. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut avseende förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – SRB:s skyldighet att underrätta de berörda instituten om metoden för beräkning av dessa bidrag och metoden för att fastställa den årliga målnivån

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014; rådets förordning 2015/81, artikel 4; kommissionens förordning 2015/63, artikel 4.2 och bilaga I)

   (se punkterna 159 och 160)

5. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut avseende förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Det är inte nödvändigt att i detta beslut ange samtliga uppgifter som gör det möjligt att kontrollera att beräkningen av bidragen är korrekt – Avvägning mellan motiveringsskyldigheten och den allmänna principen om skydd för de berörda institutens affärshemligheter – Lagenlighet av de bestämmelser som avser metoden för beräkning av förhandsbidrag till SRF – Principen om iakttagande av affärshemligheter – SRB:s skyldighet att offentliggöra och till de berörda instituten översända uppgifter om instituten i sammanställd och anonymiserad form för beräkning av förhandsbidraget

   (Artikel 296 andra stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014; kommissionens förordning 2015/63, artiklarna 4–7 och 9 samt bilaga I; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59)

   (se punkterna 173–183)

6. Europeiska unionens institutioner – Utövande av befogenheter – Befogenhet som getts kommissionen för att anta delegerade akter – Räckvidd – Komplicerade bedömningar och uppskattningar – Stort utrymme för skönsmässig bedömning – Fastställande av metod för beräkning av förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Tillämpning och viktning av riskindikatorn för institutionellt skyddssystem – Domstolsprövning – Gränser

   (Kommissionens förordning nr 2015/63, artikel 7.4)

   (se punkterna 296 och 297)

7. Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag – Förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Beräkning av multiplikatorn för justering av förhandsbidrag utifrån institutens riskprofil – Åsidosättande av näringsfriheten – Föreligger inte

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 16; kommissionens förordning 2015/63)

   (se punkterna 417–420 och 423)

Resumé

Tribunalen bifaller talan om ogiltigförklaring och ogiltigförklarar Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut angående beräkningen av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) för år 2021, i den del beslutet avser Norddeutsche Landesbank - Girozentrale, på grund av att SRB åsidosatt sin motiveringsskyldighet avseende fastställandet av den årliga målnivån.

I sin dom preciserar tribunalen huruvida intervallmetoden, som används för att justera de grundläggande årliga bidragen till de bidragspliktiga institutens verkliga riskprofil, är förenlig med överordnade rättsregler.

Sökanden är ett kreditinstitut etablerat i Tyskland. Den 14 april 2021 antog SRB ett beslut, vari nämnden fastställde ( 1 ) förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden för år 2021 för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag, däribland sökanden. ( 2 )

Tribunalens bedömning

När det gäller rättsstridigheten av bilaga I, under rubriken ”Steg 2”, till delegerad förordning 2015/63 ( 3 ) (nedan kallad den angripna bestämmelsen), har sökanden gjort gällande att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den föreskrev intervallmetoden, eftersom denna metod hindrar SRB från att på lämpligt sätt justera de grundläggande årliga bidragen till institutens faktiska riskprofil.

Tribunalen drar inledningsvis slutsatsen att denna metod utgörs av tre steg.

Först ankommer det på SRB att beräkna ett antal intervaller (bins) för att jämföra instituten med hänsyn till de olika riskindikatorerna och subindikatorerna. Sedan ankommer det på SRB att hänföra i princip lika många institut till varje intervall, varvid de institut som har de lägsta värdena på sina råindikatorer ska hänföras till det första intervallet. Därefter ankommer det på SRB att tilldela alla institut inom ett givet intervall samma betyg, kallat den diskretiserade indikatorn, vilken ska beaktas vid den återstående beräkningen av deras multiplikator för riskjustering.

Därefter understryker tribunalen att två specifika företeelser följer av denna metod.

Dels är det inte uteslutet att denna metod kan leda till situationer där institut som, för en viss riskindikator, har värden som visar att de har lägre riskprofil för denna indikator än genomsnittsvärdet för de berörda instituten ändå, vad gäller den aktuella indikatorn, hänförs till en av de intervaller som består av förhållandevis mer riskfyllda institut. Denna konsekvens följer bland annat av att vissa institut har så kallade extrema värden, det vill säga värden som uppvisar en stor avvikelse från genomsnittet. Dels är det, på grund av förekomsten av dessa extrema värden, inte heller uteslutet att tillämpningen av intervallmetoden kan leda till situationer där institut med värden för en viss riskindikator som ligger nära värdena för institut som placerats i föregående intervall ändå placeras i påföljande intervall med institut som har värden för samma riskindikator som ibland kan vara betydligt högre.

Detta innebär emellertid inte att intervallmetoden är behäftad med en uppenbart oriktig bedömning.

Tribunalen erinrar för det första om att det i delegerad förordning 2015/63 föreskrivs ( 4 ) en metod för justering av förhandsbidragen till institutens riskprofil som grundar sig på en jämförelse av deras riskprofil. Såsom framgår av den empiriska studie som genomfördes före antagandet av delegerad förordning 2015/63, vars resultat sammanfattats i kommissionens Joint Research Centres (nedan JRC) tekniska studie, ingår intervallmetoden bland de metoder som kan göra det möjligt att göra en sådan jämförelse och anses till och med vara den lämpligaste metoden för detta ändamål. Intervallmetoden är nämligen en statistisk metod som är erkänd för att behandla extrema värden, eftersom den i möjligaste mån undviker att förekomsten av dessa värden leder till förvanskade jämförelser. I förevarande fall gör denna metod det möjligt att, såsom framgår av JRC:s tekniska studie, undvika att institut med höga värden för vissa riskindikatorer ändå erhåller poäng som anger en låg riskprofil för dessa indikatorer, eftersom det finns vissa institut med extrema värden.

För det andra påpekar tribunalen att intervallmetoden är en enkel metod för att jämföra ett stort antal uppgifter som rapporteras av institut vars förhandsbidrag justeras till deras riskprofil. Den angripna bestämmelsen innehåller en regel om att antalet intervall ska beräknas på grundval av en formel som anges däri och det föreskrivs att SRB i princip ska hänföra samma antal institut till varje intervall, varvid de institut som har de lägsta värdena på sina råindikatorer ska hänföras till det första intervallet. Intervallmetoden innehåller således objektiva regler som lätt kan tillämpas av SRB, vilket för övrigt är ett ändamål som får eftersträvas av unionslagstiftningen.

För det tredje finner tribunalen att följderna av de företeelser som beskrivs ovan relativiseras av följande fyra omständigheter. Det ska först påpekas att justeringen av förhandsbidragen endast kan ske inom intervallet för en koefficient som varierar mellan 0,8 och 1,5. ( 5 ) Det grundläggande årliga bidraget förblir således den avgörande faktorn vid fastställandet av förhandsbidraget i förhållande till institutens riskprofil.

Vidare framgår det av JRC:s tekniska studie att dessa statistiska fenomen är begränsade, då de tenderar att inträffa framför allt i de sista intervallen, och inte i merparten av intervallen.

Det är dessutom så, att instituten i de sista intervallen har högre värden för den aktuella riskindikatorn än de institut som har hänförts till de lägre intervallen.

Vidare tar metoden för riskjustering av förhandsbidrag hänsyn till en rad riskindikator. ( 6 ) Ett institut hänförs följaktligen totalt sett till en rad intervaller beroende på institutets värden och de andra institutens värden för varje riskindikator. Såsom framgår av JRC:s tekniska studie, tenderar instituten att placeras i andra intervaller för olika riskindikatorer, vilket gör det möjligt att göra en samlad jämförelse av de berörda instituten.

Under dessa omständigheter kan sökanden inte med framgång göra gällande att delegerad förordning 2015/63, genom att införa intervallmetoden, innehåller en uppenbart oriktig bedömning.

( 1 ) Enligt artikel 70.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

( 2 ) Beslut SRB/ES/2021/22 av Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) av den 14 april 2021 angående beräkningen av förhandsbidragen för år 2021 till den gemensamma resolutionsfonden.

( 3 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

( 4 ) Enligt artikel 103.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

( 5 ) Enligt artikel 9.3 i delegerad förordning 2015/63.

( 6 ) Såsom framgår av artikel 6 i delegerad förordning 2015/63.