Mål C‑546/11

Dansk Jurist- og Økonomforbund

mot

Indenrigs- og Sundhedsministeriet

(begäran om förhandsavgörande från Højesteret)

”Likabehandling i arbetslivet — Förbud mot diskriminering på grund av ålder — Direktiv 2000/78/EG — Artikel 6.1 och 6.2 — Beslut att inte betala beredskapslön till tjänstemän som uppnått 65 års ålder och som har rätt till ålderspension”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 september 2013

1. Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78 – Tillämpningsområde – Beredskapslön till tjänstemän som sägs upp på grund av att deras tjänster ska dras in – Aktuell kontantförmån som utbetalas till tjänstemän på grund av deras anställning – Omfattas

   (Artikel 157.2 FEUF; rådets direktiv 2000/78, skäl 13 och artikel 3.1 c och 3.3)

2. Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78 – Förbud mot åldersdiskriminering – Undantag – Företags- och yrkesbaserade system för social trygghet, vilka fastställer åldersgränser för att komma ifråga för pensions- eller invaliditetsförmåner – Räckvidd – Beredskapslön till tjänstemän som sägs upp på grund av att deras tjänster ska dras in – Omfattas inte

   (Rådets direktiv 2000/78, artikel 6.2)

3. Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78 – Förbud mot åldersdiskriminering – Nationell lagstiftning enligt vilken tjänstemän som är berättigade till ålderspension inte har rätt till sådan beredskapslön som utbetalas till tjänstemän som sägs upp på grund av att deras tjänster dras in – Motivering som grundas på att de mål som eftersträvas med lagstiftningen är berättigade – Tillåtet – Proportionalitet – Otillåtet

   (Rådets direktiv 2000/78, artiklarna 2.1 och 6.1)

1.  Rådets direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska – mot bakgrund av artikel 3.1 c och 3.3 i förening med skäl 13 i direktivet – tolkas så att lön i den mening som avses i artikel 157.2 FEUF omfattas av direktivets tillämpningsområde. Beredskapslön som är avsedd för statstjänstemän som har sagts upp på grund av att deras tjänster dragits in, vilken är en aktuell kontantförmån som arbetsgivaren utbetalar till tjänstemannen på grund av anställningen, utgör lön i den mening som avses i artikel 157.2 FEUF och omfattas således av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78.

   (se punkterna 25, 27, 29, 30 och 44)

2.  Artikel 6.2 i rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att den endast är tillämplig på pensions- och invaliditetsförmåner som ingår i ett företags- och yrkesbaserat system för social trygghet.

   Eftersom medlemsstaterna enligt denna bestämmelse får göra undantag från principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder ska den nämligen tolkas restriktivt. Ordalydelsen i artikel 6.2 talar, liksom systematiken i och syftet med direktiv 2000/78, för att den endast är tillämplig i de fall som uttömmande anges i bestämmelsen.

   Eftersom beredskapslön som är avsedd för statstjänstemän som har sagts upp på grund av att deras tjänster dragits in varken utgör en pensionsförmån eller en invaliditetsförmån i den mening som avses i artikel 6.2 i direktiv 2000/78 är bestämmelsen inte tillämplig på en sådan förmån.

   (se punkterna 39–41 och 43– 45 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Artiklarna 2 och 6.1 i direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att de utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken statstjänstemän som har uppnått den ålder då de har rätt att uppbära ålderspension enbart av detta skäl saknar rätt till beredskapslön som är avsedd för statstjänstemän som har sagts upp på grund av att deras tjänster dragits in.

   Syftet att säkerställa att tjänstemännen fortsatt står till arbetsgivarens förfogande och att skydda dem i sådana fall då deras tjänster dras in, varvid rätten att uppbära beredskapslön förbehålls de tjänstemän som har behov av skydd och som fullgör sin skyldighet att stå till arbetsgivarens förfogande, är visserligen att anse som ett berättigat mål som rör sysselsättningspolitik och arbetsmarknad i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78. Det är vidare, med hänsyn till lagstiftarens syfte att ge de tjänstemän som saknar ett varaktigt och kontinuerligt substitut för den tidigare inkomsten ett stärkt skydd, inte orimligt att beredskapslön endast utbetalas till de tjänstemän som saknar rätt till ålderspension och detta är inte heller uppenbart olämpligt för att uppnå de berättigade mål som åberopats. En nationell lagstiftning enligt vilken både tjänstemän som önskar gå i pension och som därför rent faktiskt kommer att uppbära ålderspension, och tjänstemän som önskar fortsätta sin förvärvsverksamhet inom den offentliga förvaltningen efter att de uppnått 65 års ålder, automatiskt utesluts från rätten till beredskapslön av det enda skälet att dessa tjänstemän, bland annat på grund av sin ålder, skulle kunna uppbära ålderspension går emellertid utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen. En sådan lagstiftning kan nämligen medföra att tjänstemän som önskar stanna kvar på arbetsmarknaden är tvungna att godta en ålderspension som är lägre än vad de skulle kunna ha fått om de varit yrkesverksamma under längre tid.

   De berättigade mål som eftersträvas med lagstiftningen förefaller dessutom kunna uppnås genom mindre ingripande, men lika ändamålsenliga, åtgärder. Bestämmelser enligt vilka beredskapslön endast kunde utgå till en tjänsteman som tillfälligt avstått från ålderspension för att fortsätta sin förvärvsverksamhet och enligt vilka det var möjligt att beivra missbruk i de fall då tjänstemannen vägrade att tillträda en annan lämplig tjänst, skulle göra det möjligt att säkerställa att beredskapslön endast betalades ut till tjänstemän som rent faktiskt stod till förfogande för att tillträda andra tjänster.

   (se punkterna 51, 58, 66, 67, 69, 72 och 74 samt punkt 2 i domslutet)

Mål C‑546/11

Dansk Jurist- og Økonomforbund

mot

Indenrigs- og Sundhedsministeriet

(begäran om förhandsavgörande från Højesteret)

”Likabehandling i arbetslivet — Förbud mot diskriminering på grund av ålder — Direktiv 2000/78/EG — Artikel 6.1 och 6.2 — Beslut att inte betala beredskapslön till tjänstemän som uppnått 65 års ålder och som har rätt till ålderspension”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 september 2013

1. Socialpolitik — Likabehandling i arbetslivet — Direktiv 2000/78 — Tillämpningsområde — Beredskapslön till tjänstemän som sägs upp på grund av att deras tjänster ska dras in — Aktuell kontantförmån som utbetalas till tjänstemän på grund av deras anställning — Omfattas

   (Artikel 157.2 FEUF; rådets direktiv 2000/78, skäl 13 och artikel 3.1 c och 3.3)

2. Socialpolitik — Likabehandling i arbetslivet — Direktiv 2000/78 — Förbud mot åldersdiskriminering — Undantag — Företags- och yrkesbaserade system för social trygghet, vilka fastställer åldersgränser för att komma ifråga för pensions- eller invaliditetsförmåner — Räckvidd — Beredskapslön till tjänstemän som sägs upp på grund av att deras tjänster ska dras in — Omfattas inte

   (Rådets direktiv 2000/78, artikel 6.2)

3. Socialpolitik — Likabehandling i arbetslivet — Direktiv 2000/78 — Förbud mot åldersdiskriminering — Nationell lagstiftning enligt vilken tjänstemän som är berättigade till ålderspension inte har rätt till sådan beredskapslön som utbetalas till tjänstemän som sägs upp på grund av att deras tjänster dras in — Motivering som grundas på att de mål som eftersträvas med lagstiftningen är berättigade — Tillåtet — Proportionalitet — Otillåtet

   (Rådets direktiv 2000/78, artiklarna 2.1 och 6.1)

1.  Rådets direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska – mot bakgrund av artikel 3.1 c och 3.3 i förening med skäl 13 i direktivet – tolkas så att lön i den mening som avses i artikel 157.2 FEUF omfattas av direktivets tillämpningsområde. Beredskapslön som är avsedd för statstjänstemän som har sagts upp på grund av att deras tjänster dragits in, vilken är en aktuell kontantförmån som arbetsgivaren utbetalar till tjänstemannen på grund av anställningen, utgör lön i den mening som avses i artikel 157.2 FEUF och omfattas således av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78.

   (se punkterna 25, 27, 29, 30 och 44)

2.  Artikel 6.2 i rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att den endast är tillämplig på pensions- och invaliditetsförmåner som ingår i ett företags- och yrkesbaserat system för social trygghet.

   Eftersom medlemsstaterna enligt denna bestämmelse får göra undantag från principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder ska den nämligen tolkas restriktivt. Ordalydelsen i artikel 6.2 talar, liksom systematiken i och syftet med direktiv 2000/78, för att den endast är tillämplig i de fall som uttömmande anges i bestämmelsen.

   Eftersom beredskapslön som är avsedd för statstjänstemän som har sagts upp på grund av att deras tjänster dragits in varken utgör en pensionsförmån eller en invaliditetsförmån i den mening som avses i artikel 6.2 i direktiv 2000/78 är bestämmelsen inte tillämplig på en sådan förmån.

   (se punkterna 39–41 och 43– 45 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Artiklarna 2 och 6.1 i direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att de utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken statstjänstemän som har uppnått den ålder då de har rätt att uppbära ålderspension enbart av detta skäl saknar rätt till beredskapslön som är avsedd för statstjänstemän som har sagts upp på grund av att deras tjänster dragits in.

   Syftet att säkerställa att tjänstemännen fortsatt står till arbetsgivarens förfogande och att skydda dem i sådana fall då deras tjänster dras in, varvid rätten att uppbära beredskapslön förbehålls de tjänstemän som har behov av skydd och som fullgör sin skyldighet att stå till arbetsgivarens förfogande, är visserligen att anse som ett berättigat mål som rör sysselsättningspolitik och arbetsmarknad i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78. Det är vidare, med hänsyn till lagstiftarens syfte att ge de tjänstemän som saknar ett varaktigt och kontinuerligt substitut för den tidigare inkomsten ett stärkt skydd, inte orimligt att beredskapslön endast utbetalas till de tjänstemän som saknar rätt till ålderspension och detta är inte heller uppenbart olämpligt för att uppnå de berättigade mål som åberopats. En nationell lagstiftning enligt vilken både tjänstemän som önskar gå i pension och som därför rent faktiskt kommer att uppbära ålderspension, och tjänstemän som önskar fortsätta sin förvärvsverksamhet inom den offentliga förvaltningen efter att de uppnått 65 års ålder, automatiskt utesluts från rätten till beredskapslön av det enda skälet att dessa tjänstemän, bland annat på grund av sin ålder, skulle kunna uppbära ålderspension går emellertid utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen. En sådan lagstiftning kan nämligen medföra att tjänstemän som önskar stanna kvar på arbetsmarknaden är tvungna att godta en ålderspension som är lägre än vad de skulle kunna ha fått om de varit yrkesverksamma under längre tid.

   De berättigade mål som eftersträvas med lagstiftningen förefaller dessutom kunna uppnås genom mindre ingripande, men lika ändamålsenliga, åtgärder. Bestämmelser enligt vilka beredskapslön endast kunde utgå till en tjänsteman som tillfälligt avstått från ålderspension för att fortsätta sin förvärvsverksamhet och enligt vilka det var möjligt att beivra missbruk i de fall då tjänstemannen vägrade att tillträda en annan lämplig tjänst, skulle göra det möjligt att säkerställa att beredskapslön endast betalades ut till tjänstemän som rent faktiskt stod till förfogande för att tillträda andra tjänster.

   (se punkterna 51, 58, 66, 67, 69, 72 och 74 samt punkt 2 i domslutet)