Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Skadeståndstalan - EKSG - Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts - Grunderna för talan - Fel vid angivande av tillämpliga bestämmelser - Saknar betydelse

(Artiklarna 34 KS och 40 första stycket KS)

2. Skadeståndstalan - EKSG - Skada som åsamkats till följd av beslut - Grund för yrkandet - Särskilt rättsmedel i artikel 34 KS

(Artiklarna 34 KS och 40 första stycket KS)

3. Skadeståndstalan - EKSG - Skada som åsamkats till följd av beslut - Talan grundad på artikel 34 första stycket tredje meningen KS - Villkor - Föregående konstaterande av att gemenskapen gjort ett fel som medfört en direkt och särskild skada - Kommissionen skall ha haft skälig tid att vidta ersättningsåtgärder - Typ av fel

(Artiklarna 34 första stycket andra och tredje meningarna KS och 2 KS)

4. Gemenskapsrätt - Principer - Principen att gemenskapen inte skall göra en obehörig vinst - Princip som ingår bland de allmänna gemenskapsrättsliga principerna

5. Skadeståndstalan - EKSG - Skada som åsamkats till följd av beslut - Yrkande grundat på artikel 34 första stycket andra meningen KS - Dom som innebär att det bötesbelopp som ett företag har påförts för överträdelse av konkurrensreglerna ogiltigförklaras eller minskas - Skyldighet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undanröja effekterna av den konstaterade rättsstridigheten - Omfattning

(Artikel 34 första stycket andra meningen KS)

Sammanfattning

1. Det skall bortses från en sökandes eventuella fel vid angivande av de bestämmelser som är tillämpliga på sökandens yrkanden, om föremålet för talan och en kortfattad framställning av grunderna för denna framgår tillräckligt klart av ansökan.

( se punkt 36 )

2. Enligt själva ordalydelsen i artiklarna 34 KS och 40 första stycket KS utgör artikel 34 KS ett särskilt rättsmedel, som skiljer sig från det rättsmedel som föreskrivs i det allmänna system för gemenskapens skadeståndsansvar som införs genom artikel 40 KS, när den åberopade skadan är en följd av ett beslut av kommissionen som gemenskapsdomstolen har ogiltigförklarat. Av detta följer att om den åberopade skadan inte har uppkommit till följd av något annat fel än det som utgörs av det ogiltigförklarade beslutet, kan gemenskapens skadeståndsansvar endast grundas på artikel 34 KS.

( se punkterna 39 och 40 )

3. I artikel 34 första stycket andra och tredje meningarna KS görs det först, i fråga om de åtgärder som kommissionen är skyldig att vidta när saken återförvisas till kommissionen efter det att en rättsakt har ogiltigförklarats, åtskillnad mellan de åtgärder genom vilka beslutet om ogiltigförklaring verkställs, vilka skall vidtas ex officio och under alla omständigheter även när det inte föreligger något fel, och de ersättningsåtgärder som endast skall vidtas om gemenskapsdomstolen först har konstaterat att den ogiltigförklarade rättsakten var behäftad med ett fel som medför skadeståndsansvar för gemenskapen och att rättsakten har åsamkat företaget i fråga en direkt och särskild skada. I båda fallen förutsätts, för att en skadeståndstalan enligt artikel 34 andra stycket KS skall kunna tas upp till sakprövning, att kommissionen har haft skälig tid för att vidta åtgärderna i fråga.

När det gäller den typ av fel som krävs för att gemenskapens skadeståndsansvar skall uppkomma enligt artikel 34 första stycket tredje meningen KS, framgår det av både ordalydelsen i denna bestämmelse och domstolens rättspraxis att det inte är tillräckligt att ett beslut är rättsstridigt. När det har begärts att domstolen skall uttala sig om gemenskapens skadeståndsansvar enligt artikel 40 KS, har den använt uttryck som "oursäktliga fel", "allvarligt åsidosatt sin tillsynsplikt" eller "bristande omsorg ... uppenbar". För att avgöra vilken typ av fel som krävs för att det skall medföra skadeståndsansvar för gemenskapen, oavsett om det sker på grundval av artikel 34 KS eller artikel 40 KS, skall man ta hänsyn till på vilka områden och under vilka villkor som gemenskapsinstitutionen handlar. I detta hänseende skall man särskilt ta hänsyn till om de situationer som institutionen skall reglera är komplicerade och om rättsakterna är svåra att tillämpa samt till det utrymme för eget skön som institutionen har enligt dessa rättsakter.

( se punkterna 44 och 45 )

4. Det strider mot allmänna gemenskapsrättsliga principer att gemenskapen gör en obehörig vinst.

( se punkt 55 )

5. Efter en dom om ogiltigförklaring, vilken har retroaktiv verkan (ex tunc) och således syftar till att retroaktivt undanröja den ogiltigförklarade rättsakten från rättsordningen, är svarandeinstitutionen skyldig, enligt artikel 34 KS, att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undanröja effekterna av de konstaterade rättsstridigheterna. Om en rättsakt redan har verkställts kan detta innebära att den situation som sökanden befann sig i innan rättsakten antogs skall återställas.

I det fall där en dom innebär att det bötesbelopp som ett företag har påförts för överträdelse av konkurrensreglerna i fördraget ogiltigförklaras eller minskas, är en av de viktigaste åtgärderna, enligt artikel 34 första stycket andra meningen KS, kommissionens skyldighet att återbetala hela eller en del av det bötesbelopp som har inbetalats av företaget i fråga, i den mån inbetalningen skall anses sakna grund efter ett beslut om ogiltigförklaring. Denna skyldighet avser inte bara kapitalbeloppet avseende de böter som inbetalats utan grund utan även den dröjsmålsränta som detta belopp gett upphov till.

För det första framstår beviljandet av dröjsmålsränta på det belopp som inbetalats utan grund som en nödvändig del av kommissionens skyldighet att återställa situationen, efter en dom om ogiltigförklaring eller en dom genom vilken rätten utövar sin fulla prövningsrätt, eftersom det vid återbetalning av hela det bötesbelopp som inbetalats utan grund inte kan bortses från sådana faktorer, som till exempel att viss tid förflutit, vilka faktiskt kan minska ersättningens värde. För att en sådan dom skall genomföras korrekt, så att den berörde helt återfår den situation som han rättsenligt skulle ha befunnit sig i om den ogiltigförklarade rättsakten inte hade antagits, är det följaktligen nödvändigt att beakta att situationen endast har kunnat återställas efter en viss tid, under vilken sökanden inte har kunnat förfoga över de belopp som denne har betalat in utan grund. För det andra skulle underlåtenheten att betala dröjsmålsränta kunna leda till en obehörig vinst för gemenskapen, vilket förefaller strida mot de allmänna gemenskapsrättsliga principerna. Av detta följer att kommissionen är skyldig att återbetala inte bara kapitalbeloppet avseende de böter som inbetalats utan grund utan även varje vinst eller fördel som har uppkommit till följd härav.

Av en i medlemsstaternas nationella rätt allmänt accepterad princip följer i detta hänseende att, inom ramen för en talan om återkrav av belopp som inbetalats utan grund vilken baseras på en princip om förbud mot obehörig vinst, frågan om betalning av ränta på ett kapitalbelopp som har inbetalats utan grund är rent underordnad rätten till återbetalning av själva kapitalbeloppet. Fastställelsen av det belopp som skall betalas som dröjsmålsränta beror helt på storleken på det kapitalbelopp som inbetalats utan grund och på den tid som har förflutit mellan den felaktiga inbetalningen, eller i varje fall den tidpunkt då krav framställdes gentemot det organ som tog emot beloppet, och dess återbetalning. Slutligen är rätten till ränta inte avhängig av att det bevisas att det föreligger en skada.

Vad beträffar procentsatsen för den ränta som skall betalas följer det av en i medlemsstaternas nationella rätt allmänt accepterad princip att, inom ramen för en talan om återkrav av belopp som inbetalats utan grund vilken baseras på en princip om förbud mot obehörig vinst, den skadelidande normalt har rätt till det minsta av de belopp som vinsten eller förlusten utgör. När förlusten består i att man har berövats möjligheten att förfoga över ett penningbelopp under en viss tid, beräknas dessutom det belopp som skall återbetalas i allmänhet med hänvisning till den ränta som följer enligt lag eller enligt fastställelse av domstol, utan kapitalisering. Samma principer med vederbörliga ändringar skall tillämpas vid en talan som grundas på artikel 34 första stycket andra meningen KS, med hänsyn till de likheter denna har med en sådan talan.

( se punkterna 50-56, 60 och 61 )