This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012DC0173
COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT, THE COUNCIL, THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE AND THE COMMITTEE OF THE REGIONS Towards a job-rich recovery
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA SOCIALA KOMMITTEN SAMT REGIONKOMMITTÉN Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA SOCIALA KOMMITTEN SAMT REGIONKOMMITTÉN Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning
/* COM/2012/0173 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA SOCIALA KOMMITTEN SAMT REGIONKOMMITTÉN Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning /* COM/2012/0173 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA SOCIALA KOMMITTEN SAMT
REGIONKOMMITTÉN Att skapa förutsättningar för en återhämtning
med ökad sysselsättning Inledning I Europa 2020-strategin med smart och hållbar
tillväxt för alla fastställs att senast 2020 ska 75 % av personer i åldern
20–64 år ha ett arbete[1].
För att detta mål ska uppnås måste sysselsättningen i EU stiga med 17,6
miljoner ytterligare arbetstillfällen i förhållande till nuläget. Under krisen
har sysselsättningsgraden dock gått ner till 68,9 % (tredje kvartalet
2011)[2];
arbetslösheten i EU ligger kvar över 9,5 % sedan början på 2010, och
passerade 10,2 % i februari 2012. Trots att 1,5 miljoner nya
arbetstillfällen registrerades i mitten av 2011 har detta inte i större
utsträckning påverkat de 6 miljoner arbetstillfällen som sedan 2008 gått
förlorade i EU. Avtagandet i tillväxt sedan mitten av 2011, med ett mindre
gynnsamt perspektiv för 2012[3]
och allt större skillnader mellan medlemsstater och regioner, har bara ökat
utmaningen vad gäller sysselsättning, social inkludering och bekämpning av
fattigdom[4].
Förutom en förväntad recession i några länder
och en utdragen statsskuldkris omformas den ekonomiska verksamheten i Europa nu
av mer långsiktiga strukturella omvandlingar som påverkar Europas relativa
konkurrenskraft i den globala ekonomin, till exempel behovet att gå över till
en miljövänlig, energisnål och resurseffektiv ekonomi, det demografiska
åldrandet förenat med komplexa befolkningsflöden, och snabba tekniska
förändringar som kombineras med att stora framväxande ekonomier får allt större
vikt. Dessa strukturella förändringar påverkar och kommer även i fortsättningen
att påverka arbetsmarknaderna på olika sätt, särskilt när det gäller skapandet
och bibehållandet av arbetstillfällen. Om Europas ekonomi ska bli mer
konkurrenskraftig och inte försämras på grund av denna utveckling är det
väsentligt att det finns dynamiska arbetsmarknader som inkluderar alla, och där
människor har de rätta färdigheterna. I artikel 3 i fördraget fastställs att EU ska
ha som mål full sysselsättning och social sammanhållning. Dessa mål är alltjämt
det som EU-medborgarna är mest angelägna om och de återfinns i hjärtat av
Europa 2020-strategin. Utsikterna för ökad sysselsättning beror till stor del
på EU:s förmåga att generera ekonomisk tillväxt via lämplig politik vad gäller
makroekonomi, näringsliv och innovation. För att skapa tillväxt med ökad
sysselsättning krävs det samtidigt en sysselsättningspolitik som inbegriper
gynnsamma villkor för sysselsättningsskapande, underlättar positiva övergångar,
ökar tillgången på arbetskraft och bättre ser till att arbetskraften finns på
rätt plats och har de färdigheter som arbetsmarknaden behöver. Förutom att
sysselsättningspolitiken bidrar till återhämtningen på kort sikt utgör den även
ett inslag i väsentliga sociala investeringar som förebygger att
omfattande sociala och skatterelaterade kostnader ökar på lång sikt[5].
I EU:s årliga tillväxtöversikt för 2012 manas det till handfasta insatser för
att påskynda skapandet av nya arbetstillfällen och se till att vi får en
återhämtning med många fler nya jobb, och detta budskap fick ett kraftfullt
gensvar hos stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets vårmöte 2012[6]. Syftet med detta meddelande är att komplettera
sysselsättningsprioriteringarna i den årliga tillväxtöversikten med politisk
vägledning på medellång sikt i samband med sysselsättningsmålen i Europa 2020.
Meddelandet bygger på sysselsättningsriktlinjerna[7], och i det anges insatser som
fordrar särskild uppmärksamhet i nuläget och som syftar till att bygga upp
tillit bland alla intressenter och generera förtroende för att starta de
nödvändiga sysselsättningsreformerna. I och med detta är meddelandet också ett
svar på uppmaningen från Europeiska rådet[8]
att backa upp den nya ekonomiska styrningen med förbättrad övervakning av
sysselsättnings- och socialpolitiken, särskilt där sådan politik kan påverka
den makroekonomiska stabiliteten och den ekonomiska tillväxten[9]. Till meddelandet bifogas en rad arbetsdokument
från kommissionens avdelningar där man utförligare beskriver hur
sysselsättningspolitiken samverkar med en rad andra politikområden för att
stödja smart och hållbar tillväxt för alla. Tillsammans främjar detta
sysselsättningspaket både EU:s 2020 flaggskeppsinitiativ Ny kompetens – nya
arbetstillfällen och bidrar, tack vare bättre samverkan, till sådana
flaggskeppsinitiativ som Digital agenda för Europa, Innovationsunionen, Ungdom
på väg, Ett resurseffektivt Europa, Industripolitik för en globaliserad tid
samt Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning.
Sysselsättningspaketet visar också hur EU:s budget, i synnerhet Europeiska
socialfonden, kan mobiliseras för att stödja reformen av arbetsmarknaden och få
till stånd de nödvändiga investeringarna mot bakgrund av ekonomisk nedgång. Arbetsmarknadsdynamiken måste genereras främst
på nationell nivå, men genom detta meddelande sätts EU:s mekanismer igång för
att stödja en återhämtning med hög sysselsättning, så att både efterfrågan och
utbud på arbetsmarknaden kan behandlas och ytterligare åtgärder vidtas för att
införa en verklig EU-arbetsmarknad. 1. Att stödja skapandet av nya
arbetstillfällen Stödet till skapandet av arbetstillfällen och
(om)fördelningen av arbetskraft bör riktas till växande livsdugliga
verksamheter, sektorer och företag, särskilt bland små och medelstora företag[10]. Politiken måste dessutom
omfatta förbättringar båda inom produktivitet och sysselsättning och bidra till
en fördelning av mänskliga resurser som motsvarar ekonomiska och sociala behov
såsom de kartlagts i Europa 2020-strategin, och som finner en jämvikt mellan
konkurrensutsatta och icke konkurrensutsatta sektorer. Den bör också förbättra
arbetsmarknadssituationen för mer utsatta grupper som ungdomar, kvinnor,
lågutbildade, äldre arbetstagare samt personer med minoritetsbakgrund.
Övergripande åtgärder som återspeglar de viktigaste ekonomiska utmaningarna för
Europa bör kompletteras genom specifika insatser i sektorer med synnerligen
stor potential för en tillväxt med många arbetstillfällen. 1.1. Intensifiera skapandet av nya
arbetstillfällen i hela näringslivet genom att främja efterfrågan på
arbetskraft Sysselsättningspolitik bidrar till att införa
gynnsamma villkor för skapandet av nya arbetstillfällen. Till detta kan man
mobilisera EU-budgeten (och i synnerhet Europeiska socialfonden)[11]. Förutom åtgärder på
utbudssidan, till exempel investeringar i färdigheter och aktivering, samt
arbetsförmedlingstjänster, finns det också en rad verktyg som har positiv
inverkan på efterfrågan på arbetskraft, nämligen: –
Rikta anställningsstöd till nya
anställningar. Medlemsstaterna har i stor utsträckning
använt anställningsstöd för att dämpa arbetslöshetseffekterna i samband med
ekonomisk kris, och sådana stöd riktas vanligtvis till mindre gynnade grupper.
Incitament av det rätta slaget torde motivera arbetsgivare till nettonyanställningar
och på så sätt skapa arbetstillfällen som annars inte skulle tillkommit.
Inriktning på utsatta grupper som ungdomar eller långtidsarbetslösa kan få
positiva effekter, i synnerhet om anställningsstödet kombineras med ytterligare
insatser för att hjälpa målgruppen. –
Minska skattekilen på ett budgetneutralt sätt genom en övergång till miljövänlig[12]
konsumtion eller fastighetsskatt, med noggrann övervakning av omfördelningens
effekter. I många medlemsstater finns det utrymme för att minska
arbetsgivarnas socialavgifter som utgör den största delen av skattekilen. Att
rikta en minskning till de mest utsatta grupperna, särskilt låginkomsttagare,
förväntas få positiva effekter på deras sysselsättning även på längre sikt och
göra det till det bästa sättet att öka efterfrågan på arbetskraft. Utformningen
och genomförandet måste dock förberedas omsorgsfullt så att de inte påverkar
sysselsättningsutsikterna negativt för de grupper som (med liten marginal) inte
kommer ifråga för stödet. Dessutom kan det finnas dödviktskostnader om
minskningarna inte riktas rätt. –
Främja och stödja egenföretagande, företag inom
den sociala ekonomin och nystartade företag.
Arbetssökande som är motiverade att starta och driva företag kan stöta på stora
hinder, bland annat bristen på yrkes- eller affärsfärdigheter eller möjligheter
till handledning, samt svårigheter att anskaffa medel. Att främja
entreprenörsanda, bättre tillgänglighet av stödtjänster till nystart av företag
och mikrofinansiering, samt system för att omvandla arbetslöshetsersättning
till startbidrag för företag är viktigt för att underlätta egenföretagande och
skapa nya arbetstillfällen. Stödet bör riktas till grupper som har den största
potentialen (till exempel arbetslösa arbetstagare med yrkesfärdigheter, kvinnor
eller ungdomar) och bygga på nära samarbete mellan arbetsförmedlingar,
företagsstöd och tillhandahållare av finansiering. Aktörer och företag inom den
sociala ekonomin är viktiga drivkrafter för inkluderande jobbskapande och
social innovation och fordrar särskilt stöd, bland annat via offentlig
upphandling och tillgång till finansiering. –
Omvandla informellt eller svart arbete till reguljär
sysselsättning. Svart arbete är illegalt. Det har
också allvarliga budgetkonsekvenser på grund av minskade inkomster från skatter
och socialavgifter. Det har negativ inverkan på produktivitet och arbetsetik,
utveckling av färdigheter och livslångt lärande. Det utgör endast en svag grund
till pensionsrättigheter och tillgång till hälso- och sjukvård. Att förebygga
och bekämpa svart arbete, till fullo genomföra direktiv 2009/52/EG om
minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare
som vistas olagligt, samt hjälpa illegala arbetstagare att komma in på den
reguljära arbetsmarknaden bidrar till budgetkonsolidering, skapar rättvisare
konkurrensvillkor för företag och förbättrar sysselsättningens kvalitet. Det
behövs bättre samarbete mellan medlemsstaterna. –
Höja nettolönen. Flera
medlemsstater använder sig av arbetsrelaterade förmåner antingen för att minska
fattigdomen bland arbetstagare eller uppmuntra människor till att ta ett jobb.
Vanliga inslag i system för tillskott till arbetstagarnas löner är bland annat
att de riktar sig till låginkomsttagare eller låginkomsthushåll och att de
successivt avvecklas i och med att lönen stiger. Den högre nettoinkomsten utgör
ett sysselsättningsincitament för lägre utbildade arbetstagare medan ett mindre
lönetryck gör det lättare för arbetsgivare att hitta personal vid en viss
lönenivå. Emellertid bör man undvika låglönefällan när man utformar
arbetsrelaterade förmåner. Positiva effekter uppnås när det finns betydande
löneskillnader längst nere i inkomstfördelningen. –
Modernisera lönebildningssystemen för att
anpassa lönerna till produktivitetsutvecklingen och främja skapande av
sysselsättning. Lönebildningsmekanismer som
säkerställer att ökningen av reallöner återspeglar produktivitetsutvecklingen
och förhållandena på den lokala arbetsmarknaden är en förutsättning för att
säkerställa att produktionstillväxten på ett adekvat sätt omsätts i efterfrågan
på arbetskraft och faktiskt leder till att nya arbetstillfällen skapas. I
enlighet med nationella rutiner för kollektivförhandlingar bör löneutvecklingen
ta hänsyn till medlemsstaternas konkurrensställning. Även om det kan bli
nödvändigt med återhållsamma löneökningar eller löneanpassningar i vissa
sektorer eller medlemsstater kan det vara genomförbart med riktade ökningar som
bidrar till att upprätthålla den sammanlagda efterfrågan i fall där lönerna
legat avsevärt efter utvecklingen av produktiviteten. 1.2. Undersöka de viktigaste
sektorernas potential för skapandet av nya arbetstillfällen Som anges i Europa 2020-strategin står Europa
idag inför omfattande strukturella omvälvningar, särskilt övergången till en
miljövänlig, koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi, samhällets demografiska
åldrande och snabba tekniska framsteg. För att ta itu med dessa utmaningar och
vända dem till möjligheter kräver vår ekonomi en grundläggande omvandling under
det kommande decenniet. En sådan omvandling av ekonomin kommer att öka
konkurrenskraften och ge betydande källor för tillväxt och arbetstillfällen samt
leda till att ekonomiska och sociala behov tillgodoses. I den årliga
tillväxtöversikten för 2012 fastställs tre huvudområden som vart och ett har
betydande potential för skapandet av nya arbetstillfällen. –
Arbetstillfällena inom den miljövänliga ekonomin
har ökat under hela recessionen och denna ökning
förväntas fortsätta väl. Bara sektorerna för energieffektivitet och
förnybar energi skulle kunna skapa fem miljoner nya arbetstillfällen fram till
2020[13].
Utvecklingen av marknaderna för varor och tjänster, forskning, utveckling och
innovationspolitik, nya regelramar och marknadsbaserade instrument kommer att
förändra våra industriella och ekonomiska strukturer i riktning mot större
resurseffektivitet, vilket kommer att leda till en omdefiniering av många arbeten
i nästan alla sektorer. Medan sektorer med hög förbrukning av koldioxid kommer
att behöva gå över till en energisnål och resurssnål ekonomi och många jobb
inom dessa sektorer måste omvandlas, kommer nya arbetstillfällen i miljövänliga
och energisnåla sektorer att skapas och påverka olika områden i olika
utsträckning. Även om det blir mest högkvalificerade arbetstagare som till en
början drar fördel av övergången till en miljövänlig och resurseffektiv
ekonomi, kommer de uppgraderade och hållbara tilltillverknings- och
tjänstesektorerna med tiden att sannolikt skapa en rad medelkvalificerade jobb,
medan mindre kvalificerade och äldre arbetstagare blir tvungna att anpassa sig.
Stödjande arbetsmarknader och förmåga att förutse de färdigheter som behövs är
avgörande för att stödja och utveckla en resurseffektiv och miljövänlig
ekonomi, vilket det finns belägg för i det åtföljande arbetsdokumentet[14]. Att framgångsrikt hantera en
sådan stor övergång kräver gemensamma ansträngningar av EU och medlemsstaterna.
–
Sysselsättningen i EU:s hälso- och
sjukvårdssektorer ökar kraftigt på grund av
befolkningens åldrande och utvidgningen av tjänster för att bättre möta
kvalitetskraven och den stigande efterfrågan på mer personlig vård och
professionella sociala tjänster. Sektorernas storlek och snabba ökning (dubbelt
så mycket som ökningen av arbetstillfällen överhuvudtaget) visar på att de
kommer att förbli en väsentlig drivkraft för skapande av nya arbetstillfällen
under de kommande åren. För att ta tillvara denna potential för nya
arbetstillfällen måste sektorerna bemästra ett antal utmaningar. I dessa ingår
den allt större bristen på yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård, en åldrande
arbetskraft inom sjukvården och alltför få nyrekryteringar för att ersätta dem
som går i pension, nya hälsovårdsmönster för att hantera kroniska besvär i
flera former, en tilltagande användning av teknik vilket kräver nya
kombinationer av färdigheter, samt obalans vad gäller färdighetsnivåer och
arbetsmönster. Dessutom leder krävande arbetsförhållanden och låga och långsamt
ökande löner till att det är svårt att rekrytera och behålla personal. Att
behålla en adekvat tillgång och kvalitet på hälso- och sjukvårdstjänster under
att större budgetåtstramningar är både en social och sysselsättningsrelaterad
utmaning, vilket det finns belägg för i det åtföljande arbetsdokumentet[15]. Till följd av förändringar i
demografi och familjemönster samt större behov av att bättre förena arbete och
privatliv skapas det dessutom nya tjänster som täcker en stor rad verksamheter
och som är en källa till nya arbetstillfällen, vilket det också finns belägg
för i det åtföljande arbetsdokumentet, som nu är föremål för ett offentligt
samråd[16]. –
Efterfrågan på IT-personal fortsätter att stiga. Sysselsättningen bland IT-personal ökade med cirka 3 % per år och
efterfrågan på arbetskraft var större än utbudet. Det kommer att bli avgörande
att utveckla och ta i bruk IT-tillämpningar för att öka de europeiska
företagens internationella konkurrenskraft och på så sätt öka sysselsättningen.
Att göra europeiska företag och arbetstagare mer IT-kunniga kommer att kräva
betydande ansträngningar inom utbildning och kompetenspolitik för arbetstagare
samt infrastruktur, vilket beskrivs i det åtföljande arbetsdokumentet[17]. 1.3. Att mobilisera EU-medel till
skapande av nya arbetstillfällen Sammanhållningspolitikens fonder (Europeiska
socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och sammanhållningsfonden)
samt Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs-
och fiskerifonden är viktiga källor till investering som främjar hållbar
tillväxt och nya arbetstillfällen. De bidrar till att stärka unionens
ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning. Kommissionen har för åren
2014–2020 föreslagit att man anpassar dessa finansiella instrument närmare till
målen för Europa 2020[18]. Det är avgörande att nationella, regionala,
och lokala myndigheter använder de tillgängliga resurserna till maximum för att
Europa ska kunna utveckla och förverkliga sin ekonomiska potential och öka
såväl sysselsättningen som produktiviteten. Europeiska socialfonden samfinansierar aktiveringsåtgärder för arbetsmarknaden, inbegripet
anställningsstöd, yrkes- och företagarkurser samt mikrofinansieringssystem, och
utformning och genomförande av sysselsättningspolitik i hela EU. För åren
2014–2020 har kommissionen föreslagit minimiandelar ur Europeiska socialfonden
motsvarande minst 84 miljarder euro som ska användas till sådana prioriterade
investeringar som tillträde till sysselsättning för arbetssökande och
arbetslösa; varaktig integrering på arbetsmarknaden av unga som varken arbetar
eller läser vidare, däribland via ungdomsgarantier; egenföretagande,
entreprenörskap och företagsgrundande, och investeringar i utbildning och
social integration samt uppbyggande av kapacitet i offentlig förvaltning. Bidraget från Europeiska regionala
utvecklingsfonden till nya arbetstillfällen under åren 2014-2020 kommer att
bli starkare tack vare den föreslagna koncentreringen av resurser till
forskning, teknisk utveckling och innovation, på att öka konkurrenskraften hos
små och medelstora företag och stödja övergången till en energisnål ekonomi,
vilket inbegriper främjandet av förnybara energier och energieffektivitet.
Europeiska regionala utvecklingsfonden kommer också att investera i IT-sektorn
och komplettera Europeiska socialfondens finansiering för att främja
sysselsättning och stödja rörlighet av arbetskraften, till exempel genom att
finansiera infrastrukturer för utbildning, och arbetsförmedling och stödja egenförtagande
och företagsinrättande. Fonden kommer också att stödja investeringar inom
hälso- och sjukvård samt i social infrastruktur. Det europeiska instrumentet Progress för
mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet tillhandahåller stöd till egenföretagare och mikroföretag genom
garantier och bekostade investeringar för förmedlare av mikrolån i hela EU.
Detta förväntas mobilisera mikrokrediter till upp till 500 miljoner euro med
finansiering från perioden 2007–2013, och kommissionen har föreslagit att
förlänga instrumentet för åren 2014–2020 för att möta behoven hos
underfinansierade markandssegment och förbättra tillgången till finansiering
för företag inom den sociala ekonomin. Tillgången till mikrofinansiering stöds
också av ett antal rullande instrument som samfinansieras ur Europeiska
regionala utvecklingsfonden eller Europeiska socialfonden. Europeiska fonden för justering för
globaliseringseffekter, vilken kommissionen också
föreslår ska få fortsätta under åren 2014-2020, bidrar till hanteringen av
omstruktureringar genom att samfinansiera åtgärder för omskolning och
arbetssökning för de arbetstagare som omfattas av storskaliga uppsägningar till
följd av förändringar i globala handelsmönster. Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling stöder diversifiering av sysselsättning utanför lantbruket och
utvecklingen av småföretag på landsbygden, bland annat genom att investera i
färdigheter, kunskapsöverföring och bidrag för unga lantbrukare till startande
av företag. Europeiska fiskerifonden, som under åren
2014-20 ska införlivas i den enda Europeiska havs- och fiskerifonden,
stöder övergången till hållbart fiske samt en diversifiering av lokalt
näringsliv, bland annat genom fortbildning och stöd till småföretag. SKAPANDE AV
NYA ARBETSTILLFÄLLEN Kommissionen
föreslår följande: –
En rad centrala insatser för sysselsättning inom
den miljövänliga ekonomin, –
en handlingsplan för sysselsättning inom hälso-
och sjukvård, samt –
en rad centrala insatser för sysselsättning inom
IT-sektorn. Var och en av
dessa punkter bifogas detta meddelande och beskrivs i ytterligare detalj i
motsvarande arbetsdokument från kommissionens avdelningar. Kommissionen
inleder följande: –
Ett samråd om sysselsättningspotentialen inom
personliga tjänster till personer och hushållstjänster, och –
ett samråd om inrättandet av en plattform på
EU-nivå mellan yrkesinspektioner och andra tillsynsorgan för att bekämpa svart
arbete, i syfte att förbättra samarbete, dela med sig av de bästa lösningarna
och vid utgången av 2012 kartlägga gemensamma principer för inspektioner. Kommissionen
uppmanar medlemsstaterna och rådet att –
utan dröjsmål föra Europa 2020-strategin
vidare och med ledning av de politiska riktlinjerna i detta meddelande anta en
långtgående strategi och politik för skapande av nya arbetstillfällen som del
av deras nationella sysselsättningsplaner (i deras nationella reformprogram). 2. ÅTERUPPRÄTTA ARBETSMARKNADERNAS DYNAMIK Arbetsmarknaderna kan bara vara dynamiska om
sysselsättningspolitiken underlättar övergångar som främjar produktivitet och
jobbkvalitet, om arbetskraften har de rätta färdigheterna och om människor är
tillräckligt rörliga för att svara på de geografiska tendenserna för lediga
arbetsplatser. I Europa 2020-strategin betonas särskilt arbetsmarknadsreformer,
utveckling av humankapital och geografisk rörlighet för att EU:s arbetskraft
ska bli bättre rustad för förändringar och för att skapa
sysselsättningsmöjligheter. 2.1. Reformera arbetsmarknaderna EU:s gemensamma principer om flexicurity är en
viktig politisk milstolpe i uppbygganden av dynamiska arbetsmarknader där man
vill att medlemsstaterna ska genomföra strukturreformer av arbetsmarknaden.
Flexicurity sammanför ett antal åtgärder för arbetsmarknaden (avtal, aktiva
arbetsmarknadsåtgärder, livslångt lärande och system för social trygghet) på
ett integrerat och konsekvent sätt, för att öka både flexibiliteten och
tryggheten och hjälpa arbetsmarknaderna att bättra anpassa sig till ekonomiska
förändringar. Under hela krisen har ett antal medlemsstater ägnat
sig åt omfattande strukturreformer av arbetsmarknaden och tillfälliga åtgärder
för att bevara sysselsättningen. Det står dock
klart att framstegen mot mer flexibilitet och trygghet har varit blygsamma och
ojämna. Mot bakgrund av budgetbegränsningar har den pågående EU-debatten om
flexicurity inom ramen för flaggskeppsinitaitivet En agenda för ny kompetens
– nya arbetstillfällen möjliggjort kartläggningen av ett antal nödvändiga
åtgärder för att hjälpa arbetsmarknaderna att anpassa sig till krisen och strukturutmaningarna
inom ramen för Europa 2020. [19] Vid fortsatta strukturreformer av
arbetsmarknaderna bör bland annat följande aspekter tas upp: 2.1.1. Säkerställa övergångar på
arbetsmarknaden och inkluderande arbetsmarknader –
Använda intern flexibilitet för att minska
otryggheten och skatterelaterade kostnader. Krisen har
visat att intern flexibilitet kan vara mycket effektiv i tider av ekonomisk
tillbakagång för att behålla sysselsättning och minska anpassningskostnaderna.
Arbetstillfällen och företagens konkurrenskraft har räddats genom att man
använt arbetstidskonton eller timbanker, förkortad arbetstid och
öppningsklausuler i kollektiva förhandlingar och på så sätt undvikit eller
skjutit upp uppsägningar. Även om produktiviteten ofta minskar något på grund
av förkortad arbetstid har dock sådana arrangemang bidragit till att behålla
färdigheter, sysselsättning och självförtroende och kostnaderna har allmänt
varit lägre än kostnaderna för arbetslöshetsersättning. Eftersom det
finanspolitiska utrymmet för att bekosta sådana arrangemang dock är lägre idag
än för två år sedan har den sociala dialogen på företagsnivå och högre upp får
större betydelse när det gäller att hitta optimala lösningar för intern
flexibilitet. –
Rimliga och hållbara löner och undvikande av
låglönefällor. Även före krisen var anställning inte
alltid en garanti mot fattigdom, och i EU ligger fattigdomsandelen bland
förvärvsarbetande fortfarande över 8 %. Risken för fattigdom bland
förvärvsarbetande är hög, särskilt i länder med ojämn lönefördelning och låga
minimilöner, bland personer med tidsbegränsade anställningsavtal och med låg
arbetsintensitet samt i hushåll med ensamstående föräldrar[20]. Fastställande av minimilöner
på lämplig nivå kan förebygga att fattigdomen bland förvärvsarbetande ökar[21] och det är en viktig faktor
för att säkerställa en anständig kvalitet på jobben. De flesta medlemsstater har numera infört lagstadgade eller på annat
sätt rättsligt bindande eller allmänt tillämpliga minimilöner[22]. Effekten av minimilönen både
på efterfrågan och utbud kan skilja sig markant mellan medlemsstaterna,
beroende på den fastställda nivån, samt på övrig arbetsmarknadspolitik och
institutioner. Man måste i tillräcklig mån kunna anpassa minimigränser för
lönerna med medverkan av arbetsmarknadens parter för att detta ska återspegla
den övergripande ekonomiska utvecklingen. Differentierade minimilöner, vilka
redan tillämpas i flera medlemsstater, kan i detta sammanhang bli ett effektivt
sätt att upprätthålla efterfrågan på arbetskraft. –
Lönsamma övergångar.
Trygghet i övergångar mellan olika anställningar är en förutsättning för
flexibilitet på arbetsmarknaden. En yrkesbana som kännetecknas av ett antal
byten, ibland uppåt men även sidledes eller till och med neråt är numera något
som många arbetstagare, i synnerhet unga, får uppleva. Kvaliteten på
övergångarna kommer att avgöra kvaliteten på yrkesbanan. Trygghet under hela
yrkesbanan, inbegripet under övergången mellan olika storters ställning på
arbetsmarknaden (till exempel från utbildning till anställning,
föräldraledighet till anställning, övergång till egenföretagande och
företagsstart osv.) är väsentligt för att människor ska ha de nödvändiga medlen
att förbli anställbara och för att övergångarna ska fungera. Vissa områden
måste uppmärksammas särskilt: unga människors övergång från utbildning
till arbete, där det finns belägg på att lärlingsutbildningar och praktik av
god kvalitet kan vara bra sätt för att komma in i arbetslivet, men det finns
också återkommande exempel på missbruk av praktiksystemen; integreringen av kvinnor
på arbetsmarknaden genom att tillhandahålla lika löner, lämplig barnomsorg,
undanröja all diskriminering[23]
och skatte- och förmånsrelaterade negativa incitament som avskräcker kvinnor
från att förvärvsarbeta, samt optimera längden på moderskaps- och
föräldraledighet; och övergången av äldre arbetstagare i samband med
moderniseringen av pensionssystem och förlängningen av arbetslivet, vilket
kräver kompenserande åtgärder som skatteförmåner, tillgång till livslångt
lärande via yrkesvägledning och fortbildning, flexibla arbetsarrangemang för
dem som behöver det, samt säkra och hälsosamma arbetsplatser. –
Ömsesidigt ansvar för att stödja övergången från
arbetslöshet till sysselsättning. Den aktuella höga
arbetslösheten kräver att systemen för arbetslöshetsersättning som stöder
övergången från arbetslöshet tillbaka till arbetslivet är tillräckligt
anpassbara för att stimulera en snabb återvändning till varaktig
sysselsättning. Under krisen har arbetslöshetsförmånerna ibland utvidgats till
att omfatta tidigare icke berättigade grupper, särskilt visstidsanställda, och
rättigheterna har utvidgats i andra situationer. Även med beaktande av det
ansträngda budgetläget i de flesta medlemsstater är det av yttersta vikt att
dessa förmåner bibehålls så länge krisens effekter är kännbara. Där det är svag
efterfrågan på arbetskraft skulle avskaffandet av förmåner leda till fattigdom
och inte till att fler lämnar arbetslösheten bakom sig. Tillvägagångssättet med
ömsesidigt ansvar där man bibehåller incitament till arbete och samtidigt
säkerställer inkomst, tillhandhåller skräddarsydd hjälp med arbetssökning och
ser till att personer inte hamnar i fattigdom bör innehålla krav på aktivering. –
Garantera lämpliga avtalsvillkor för att
motverka en uppdelning av arbetsmarknaden. Avtalsfästa
rättigheter är en annan faktor som försvårar övergången. Det finns belägg för
att de flesta nya arbetstillfällen som skapats på senare år (även före krisen)
var visstidsanställningar och andra icke-traditionella anställningsformer[24]. Detta har ökat flexibiliteten
på arbetsmarknaden och gjort det lättare för företagen att anpassa insatsen av
arbetskraft till nya produktions- och organisationsformer. I två direktiv [25] fastslås att
likabehandlingsprincipen ska gälla för deltidsarbete och visstidsarbete, medan
syftet med ett nyare direktiv[26]
är att reglera arbetstagare från bemanningsföretag på ett liknande sätt. Att
arbetsgivarna tydligt föredrar dessa avtalsformer kan bero på mycket högre
kostnader för avgångsvederlag för tillsvidareanställning och traditionella
avtal. I många fall fungerar inte heller dessa arbeten som steg på vägen mot
mer varaktiga anställningar. Därför behövs måttfulla, välavvägda reformer av
det lagfästa anställningsskyddet för att motverka uppdelning eller hejda den
orimliga användningen av otraditionella avtal och falskt egenföretagande. Mer
allmänt bör alla former av avtal ge arbetstagarna tillgång till en central
uppsättning rättigheter (bl.a. pensionsrättigheter) från det att avtalet ingås,
däribland tillgång till livslångt lärande, socialt skydd och ekonomiskt skydd i
händelse av uppsägning. –
Föregripa ekonomiska omstruktureringar. Trots en kärv marknad har många EU-företag och deras anställda i
stort sett gripit sig an omstruktureringen i kreativ anda på ett sätt som
konstruktivt och verkningsfullt begränsat förlusten av arbetstillfällen, genom
innovativa former, ofta med myndigheternas och EU:s stöd. De senaste två åren
har det allt oftare efterlysts åtgärder till stöd av omfördelning av resurser
mellan företag och yrken. Åtgärderna omfattar bl.a. ändringar av det lagfästa
anställningsskyddet, ändringar av företagens praxis vid omstruktureringar,
lämpliga insatser för fortbildning och aktivering samt välutformade system för
arbetslöshetsstöd som sammantaget kan hjälpa att styra friställda mot andra
anställningar och yrken. Kommissionen kommer att bygga vidare på reaktionerna
på grönboken om omstruktureringar[27]
för att sprida bästa praxis och ombesörja en lämplig uppföljning. –
Utveckla det livslånga lärandet som en
förutsättning för anställningstrygghet. Tillgång till
livslångt lärande, både för anställda och arbetslösa, är avgörande för
bibehållen anställbarhet. Därför är det mycket viktigt att arbetsgivarna är
engagerade för att utbilda sin personal, särskilt lågutbildade och äldre
arbetstagare. För arbetslösa, särskilt lågutbildade och utsatta grupper, är det
viktigt med individanpassad vägledning och utbildning i färdigheter av relevans
för arbetsmarknaden. Men ny teknik och globaliseringen har också minskat
efterfrågan på uppgifter som kräver medelhöga färdigheter, vilket gör att det
krävs omfattande satsningar på omskolning av arbetstagare med medelhöga
färdigheter. Recessionen har påskyndat en polarisering av arbetsmarknaden (de
medelkvalificerade arbetenas ställning har försvagats), och risken finns att
den segregeras ännu mer i en två delar med låg respektive hög kvalitet. Det
skulle begränsa möjligheterna att göra karriär, så det problemet behöver lösas. –
Skapa möjligheter för unga. Den europeiska ungdomen drabbas hårdast av den ekonomiska
krisen och de strukturella problemen på arbetsmarknaden, vilket redovisas i
initiativet Bättre möjligheter för unga[28].
Kommissionen bekräftar här sitt åtagande att ta itu med den allvarliga
ungdomsarbetslösheten, bl.a. genom att utnyttja tillgänglig EU-finansiering[29]. I enlighet med Europeiska
rådets önskemål[30]
bör man främst satsa på stöd till övergången till arbete genom bl.a.
ungdomsgarantier, aktiveringsåtgärder särskilt inriktade på unga, hög kvalitet
inom lärlingsutbildningen[31]
samt ungdomars rörlighet. 2.1.2. Mobilisera alla involverade
för ett bättre genomförande –
Stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Sysselsättningspolitikens resultat förutsätter att det råder
konsensus om reformerna. I många fall vilar ansvaret för utformningen och
genomförandet inte bara på staten utan även på arbetsmarknadens parter. En
stark dialog mellan arbetsmarknadens parter är ett gemensamt drag i de länder
där arbetsmarknaden visat sig särskilt motståndskraftig mot krisen. Under krisens
första fas var arbetsmarknadsparternas bidrag till att genomföra interna
flexicurity-lösningar avgörande för att dämpa recessionens chockverkan. Det har
avgörande betydelse att upprätta en gemensam reformväg som skapar
förutsättningarna för ett långsiktigt skapande av framtidens arbetstillfällen
av god kvalitet, där arbetsmarknadens parter aktivt bidrar i alla skeden av
utarbetandet och genomförandet av reformerna. I alltfler företag tar detta
bidrag formen av transnationella företagsavtal, enligt vilka gemensamma svar
ges på europeisk nivå på krisens utmaningar and system införs för att hantera
förändringarna. Transnationella företagsavtal täcker redan mer än
10 miljoner anställda, och deras betydelse behöver uppmärksammas bättre
och understödjas. –
Omformulera de offentliga arbetsförmedlingarnas
kärnverksamhet. De offentliga arbetsförmedlingarna är
centrala genomförare av aktiveringsinsatser som bidrar till smidiga övergångar
på arbetsmarknaden. För att kunna ta ett helhetsgrepp på sitt uppdrag behöver de
omvandla sig till ”övergångsbyråer” som tillhandahåller en ny mix av ”aktiva”
och ”passiva” funktioner till stöd för långsiktiga övergångar under
arbetstagarnas hela yrkesliv. Viktiga byggstenar här torde vara aktuell
arbetsmarknadsinformation, aktiva och förebyggande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i kombination med anställbarhetsstöd i ett tidigt skede,
individanpassade tjänster, tillvaratagande av e-tjänsternas möjligheter samt
utveckling av starka partnerskap med bl.a. andra arbetsförmedlingar, även i
andra medlemsstater. –
Samla resurser och fokusera på verkningsfulla
partnerskap. I tider av knappa anslag till
investeringar, är det lika viktigt att samla ekonomiska och materiella resurser
som att samla aktörer kring ett gemensamt mål. Ett exempel kan vara att grupper
av arbetsgivare samlar resurser. Genom att samlas kring liknande behov inom
rekrytering eller fortbildning kan grupper av småföretag övervinna sina
enskilda svårigheter att attrahera kvalificerad personal och bygga upp en
gemensam personalpolicy. Partnerskap på lämplig geografisk nivå kan understödja
övergångar genom att samla offentliga, privata och ideella
arbetsförmedlingstjänster, socialförsäkringsorgan, kommuner, regionala
myndigheter, utbildare, yrkesvägledare, ideella organisationer, socialförsäkringsorgan
m.m. Partnerskapens sammansättning bör bestämmas av i vilken mån tjänsterna
kompletterar varandra och i hur hög grad den bidrar till en kostnadseffektiv
resursallokering. ARBETSMARKNADSREFORMER Kommissionen uppmanar medlemsstaterna och rådet
att –
omedelbart främja Europa 2020-strategin och på
grundval av de politiska riktlinjerna i detta meddelande anta en ambitiös
strategi och politiska åtgärder för arbetsmarknadsreformer som en del av i sina
nationella sysselsättningsplaner (nationella reformprogram). Kommissionen kommer att –
lägga fram ett förslag till rådets rekommendation
om kvalitetskriterier för praktikprogram i slutet av 2012 på grundval av ett
samråd som genomförs av kommissionens avdelningar[32], –
lägga fram ett förslag till rådets rekommendation
om ungdomsgarantier senast i slutet av 2012 och stödja aktiveringsåtgärder som
inriktas på ungdomar i samband med ungdomsgarantisystem, –
göra ytterligare insatser för att sprida god praxis
och främja debatten om transnationella företagsavtal, –
senast 2012 tillsammans med det europeiska
nätverket för arbetsförmedlingar (Eures) utarbeta en europeisk handlingsplan
för relevant och effektiv arbetsförmedling i praktiken och praktiskt
genomförande av detta i fråga om modeller, mål och uppgifter för arbetsförmedlingarna
i ljuset av målen i Europa 2020-strategin, –
kartlägga nya anställningsformer, t.ex.
arbetsgivare som samlar resurser i pooler, och rapportera om gemensamma
prioriteringar för motsvarande politiska lösningar som stöder åtgärder för att
göra företagen mer flexibla och omställningsbara och samtidigt främja hållbart
bevarande av sysselsättning och skapande av arbetstillfällen. 2.2. Investera i kompetens Det framgår av den europeiska övervakningen av
lediga platser (European Vacancy Monitor) att en hög färdighetsnivå
förblir viktigt, och att det också finns allt fler lediga arbetstillfällen för
vilka det saknas personer med lämpliga färdigheter[33]. Kompetensbehoven på EU:s
arbetsmarknader måste förutses, och man måste kunna reagera snabbt på glapp
mellan existerande och efterfrågade färdigheter. Att arbetstagare utrustas med
de färdigheter som krävs för att de ska hitta arbete är av avgörande betydelse
när det gäller att skapa arbetstillfällen. EU och medlemsstaterna måste ha en
god förståelse av dessa behov för att bättre kunna föregripa ekonomiska
förändringar och hantera glapp mellan de färdigheter som efterfrågas och de som
erbjuds. Trots den höga arbetslösheten kan det konstateras att man lider brist
på kvalificerad arbetskraft i vissa sektorer och/eller regioner. Glappet mellan
arbetstagarnas färdigheter och arbetsmarknadens behov berör alla medlemsstater,
men i olika grad. Därför har ett antal länder börjat ta fram nationella
strategier och verktyg för att avhjälpa detta missförhållande. På EU-nivå har
man börjat genomföra de åtgärder och instrument som lades fram i
flaggskeppsinitiativet En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen inom
Europa 2020-strategin. I hela EU är Europeiska socialfonden en viktig källa när
det gäller investeringar i färdigheter – över 30 miljarder euro i ESF-stöd till
färdigheter och livslångt lärande planeras under perioden 2007–2013. 2.2.1. Bättre övervakning av
kompetensbehoven Det har tagits fram ett antal EU-instrument
för att förutsäga och planera kompetensbehov: den europeiska övervakningen av
lediga platser levererar information om lediga arbetstillfällen och potentiella
problem på kort sikt, medan Cedefop regelbundet har utarbetat långsiktiga
prognoser och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor
(Eurofound) tillhandahåller relevant information från arbetsgivar- och
arbetstagarundersökningar rörande arbetsvillkor, som är en av faktorerna som
förklarar varför kompetensglapp uppstår. Kommissionen har nyligen också stött
inrättandet av kompetensråd på EU-nivå inom olika sektorer för att få en
djupare förståelse av behoven på sektorsnivå. EU saknar dock fortfarande en övergripande
bild av sina kompetensbehov. Den översikt över kompetensen i EU som man
planerar att offentliggöra senast i slutet av 2012, är ett första steg i
riktning mot att samordna alla befintliga planeringsverktyg. Översikten ger en
samlad överblick över europeiska, nationella och sektorspecifika resultat när
det gäller utvecklingen på kort till medellång sikt av behoven i fråga om
arbetstillfällen och färdigheter fram till år 2020. Översikten ska vara en
hjälp för att kartlägga framtida brister i fråga om färdigheter i vissa yrken
inom en eller flera sektorer. Den utgör en resurs för observationsgrupper för
färdigheter på nationell nivå, regional nivå och sektorsnivå samt för såväl
studie- och yrkesvägledare som yrkesrådgivare och arbetsförmedlare. Samarbetet
mellan de EU-organ som utarbetar prognoser och undersökningar, t.ex. Eurofound
och Cedefop, kommer också att förbättras. Om de i sin analys mer systematiskt
fokuserar på de enskilda länderna kommer de att fördjupa sin förståelse av den
nationella utvecklingen och bidra med information till dagordningen för
strukturreformerna inom Europa 2020-strategin. Samordningen mellan verktyg och
instrument kommer att fortsätta att ha högsta prioritet, för att behoven av
färdigheter ska kunna styras mer effektivt. 2.2.2. Bättre erkännande av
färdigheter och kvalifikationer EU-verktyg såsom europeiska referensramen för
kvalifikationer (European Qualifications Framework – EQF) eller
Europass-Meritförteckningen har införts för att hjälpa människor som flyttar
mellan utbildningsanordnare, företag, sektorer och länder i hela Europa och för
att främja öppenheten i fråga om färdigheter och kvalifikationer. På grundval
av utvecklingen av EQF bör en hänvisning till den europeiska
kvalifikationsnivån ingå i alla individuella kvalifikationsbevis i Europa. Den
nationella referensramen för kvalifikationer bör också öppnas i fråga om sådana
kvalifikationer som förvärvats på sektorsnivå. Europass-Meritförteckningen
kommer att kompletteras med ett europeiskt färdighetspass innehållande en
översikt över en persons färdigheter, oavsett hur dessa färdigheter har
förvärvats. 2.2.3. Bättre synergi mellan
utbildningsvärlden och arbetslivet Ett nära samarbete mellan utbildningsvärlden
och arbetslivet både på det politiska och det operationella planet är av
avgörande betydelse om man ska kunna hantera glappet mellan utbud och
efterfrågan när det gäller färdigheter. På det politiska planet krävs samarbete
mellan de relevanta organen i rådet – rådet (sysselsättning, socialpolitik,
hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) och rådet (utbildning, ungdom, kultur
och idrott) – genom de relevanta kommittéerna (sysselsättningskommittén och
utbildningskommittén) för att säkerställa att politiken utformas så att den
verkligen ger resultat. På operationell nivå behövs det synergier för
att underlätta övergången mellan utbildning och arbete. En väg framåt är att
införa korta utbildningar på högskolenivå, särskilt inriktade på de färdigheter
som krävs i sektorer där man har konstaterat brist på kvalificerad arbetskraft. Vidare har kunskapsallianserna redan byggt upp
ett mer strukturerat samarbete mellan universitet och företag och håller på att
utarbeta nya läroplaner som främjar entreprenörskap, problemlösning och
kreativt tänkande. Allianser mellan utbildningsvärlden och företagen på EU-nivå
bör utvidgas till att också omfatta yrkesutbildningsanordnare, så att analyser
från kompetensråden inom olika sektorer kan omsättas i praktiska kursplaner och
undervisningsmetoder. Den europeiska flerspråkiga klassificeringen
av färdigheter, kompetens och yrken (ESCO), som för närvarande är under
utarbetande, bör också bidra till att främja samarbetet mellan
arbetsmarknaderna och utbildningssektorn, eftersom den kopplar färdigheter och
kompetens till sysselsättning. Vidare kommer sambandet mellan sådana
färdighetsverktyg som Europass-Meritförteckningen och det europeiska färdighetspasset
att främja övergångarna till och inom arbetsmarknaden. Dessa verktyg och åtgärder bör följas av
strävanden att modernisera utbildningssystemen för att öka kvantitet, kvalitet
och relevans av utbudet av färdigheter. Kommissionen kommer att förelägga ett
initiativ under andra halvåret 2012 för att utnyttja utbildning för att skapa
tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft. INVESTERA I
KOMPETENS För att rätta till glappet mellan utbud och
efterfrågan när det gäller färdigheter i EU och öka möjligheterna att föregripa
kompetensbehoven kommer kommissionen att –
i samarbete med medlemsstaterna och
arbetsmarknadens parter försöka uppnå att Cedefop och Eurofound kompletterar
sin expertis på EU- och sektorsnivå med ytterligare landsspecifik kunskap, och
att samarbetet mellan de två institutionerna stärks, –
offentliggöra en EU-översikt över färdigheter
vilken särskilt ska baseras på den europeiska övervakningen av lediga platser,
senast slutet av 2012, –
genomföra en ny fas i erkännandet av
kvalifikationer och färdigheter med riktlinjer för systematiskt angivande av
nivåerna i den europeiska referensramen för kvalifikationer i alla nya
kvalifikationsbevis som utfärdas i EU, och större komplementaritet med
referensramen för kvalifikationer inom högre utbildning, –
från och med 2013 säkerställa att minst en
fjärdedel av de kvalifikationsbevis som utfärdas varje år, innehåller en
hänvisning till deras europeiska kvalifikationsnivå, –
införa det europeiska färdighetspasset senast
slutet av 2012, –
stödja etableringen av ett nätverk av företrädare
för både sysselsättnings- och utbildningssektorerna för att stödja
kvalifikationsstyrningen. 2.3. På väg mot en europeisk
arbetsmarknad De flesta europeiska arbetsmarknader
kännetecknas av att fortsatt hög arbetslöshet i många regioner samexisterar med
flaskhalsar på arbetsmarknaden i regioner eller sektorer med hög tillväxt[34]. Strukturell obalans mellan
utbud och efterfrågan när det gäller arbetskraft är också vanlig. Som
understryks i den årliga tillväxtundersökningen 2012[35] är arbetskraftens rörlighet i
hela Europa för liten[36]
i förhållande till den samlade storleken på EU:s arbetsmarknader och
motsvarande yrkesaktiva befolkningar, vilket hindrar justeringar i
tilldelningen av resurser som skulle kunna stödja den ekonomiska tillväxten och
sysselsättningstillväxten. Det är av avgörande betydelse att man kan öka
integrationen på arbetsmarknaden och säkerställa att det finns balans mellan
efterfrågan och utbudet av arbetskraft, om alla sysselsättningsmöjligheter ska
kunna utnyttjas. I det sammanhanget innebär rörlighet inte bara att flytta dit
jobben finns eller att få tillgång till bättre jobb; det innebär också att
förbättra sina allmänna färdigheter, sin yrkeskompetens, sin anpassningsförmåga
och sin anställbarhet. 2.3.1. Undanröja juridiska och
praktiska hinder för arbetstagarnas fria rörlighet Det finns fortfarande stora hinder för
arbetstagarnas rörlighet i EU. Några av dem är av kulturell art och kan t.ex.
röra förhållanden som språk, bostad och diskriminering som är djupt förankrade
i samhället och svåra att lösa på kort sikt. Språkliga hinder skulle för deras
del kunna övervinnas med finansiering av målinriktade kurser i främmande språk
för rörliga arbetstagare. Detta kräver en insats för att skapa en öppen
hållning till alla de möjligheter som rörligheten ger i hela Europa.
Arbetstagare som väljer att flytta står dock inför andra svårigheter[37] som rör utövandet av
rättigheter i enlighet med EU-lagstiftningen och det bristfälliga stödet till
geografisk rörlighet inom EU. Trots den omfattande gällande EU-lagstiftningen[38] står de europeiska medborgarna
fortfarande inför juridiska, administrativa och praktiska hinder när de flyttar
över gränserna. –
Begränsningar av det fria tillträdet till
arbetsmarknaden för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien upprätthålls fortfarande av nio medlemsstater trots den samlade
positiva verkan som arbetskraftsrörligheten från dessa länder har haft för
ekonomin i mottagarländerna[39].
Medlemsstaternas rätt att tillämpa dessa restriktioner när det gäller tillträdet
till arbetsmarknaden till och med den 31 december 2013 i enlighet med
anslutningsfördraget erkänns, samtidigt som kommissionen åter vill betona
vikten av att gradvis förbereda den fulla tillämpningen av EU-lagstiftningen om
fri rörlighet på bulgariska och rumänska arbetstagare. –
Begränsningen av tillträdet till vissa
anställningar i den offentliga sektorn till landets
egna medborgare i enlighet med artikel 45.4 i EUF-fördraget kan upprätthållas i
särskilda fall. EU-domstolen har konsekvent vidhållit att detta undantag ska
tolkas restriktivt och bara omfattar anställningar som innebär direkt eller
indirekt deltagande i offentligt myndighetsutövande och offentliga funktioner
som ska garantera statens eller andra myndigheters allmänna intressen[40]. Dessa kriterier måste bedömas
från fall till fall. –
Bristande erkännande av yrkeskvalifikationer fortsätter att vara ett verkligt problem som utgör ett hinder för en
välfungerande inre marknad, särskilt den fria rörligheten för arbetstagare och
möjligheterna att utnyttja denna rättighet. Den 19 december 2011 antog
kommissionen ett förslag om modernisering av direktivet om erkännande av
yrkeskvalifikationer[41]
för att anpassa det till förändringarna på arbetsmarknaderna. Enligt förslaget
införs ett europeiskt yrkespass för mycket rörliga yrkesutövare och ger bättre
tillgång till information och e-förvaltningstjänster. –
Rädslan för att gå miste om
socialförsäkringsrättigheter och pensionsrättigheter
är fortfarande ett stort problem för arbetstagare och arbetssökande som planerar
att flytta inom Europa. En viktig aspekt är arbetssökandes rätt att söka arbete
i en annan medlemsstat och behålla sin rätt till arbetslöshetsunderstöd i mer
än tre månader. Även om EU:s lagstiftning ger medlemsstaterna möjlighet att
utvidga denna rätt till högst 6 månader, är den ännu inte säkrad i ländernas
nationella praxis. –
Dessutom är många rörliga arbetstagare
fortfarande inte medvetna om vilka rättigheter och skyldigheter de har.
Kommissionen vill än en gång peka på behovet av att se till att
förordningarna[42]
om samordning av socialförsäkringssystemen tillämpas korrekt, eftersom de
lägger särskild vikt vid medlemsstaternas skyldighet att ge medborgarna aktiv
hjälp så att de kan ta tillvara sina rättigheter[43]. Rent allmänt innebär
bristande tillämpning av EU:s gällande regler att kommissionen måste undersöka
om det kan införas ytterligare genomförandemekanismer som leder till verklig
fri rörlighet för arbetstagare. Otillräcklig medvetenhet om EU-rättigheter och
svårigheter att få tillgång till hjälp när rättigheterna inte respekteras är
också fortfarande ett stort problem. Inom ramarna för den inre marknaden
samarbetar kommissionen och medlemsstaterna för att underlätta tillgången till
information och gratis hjälptjänster, t.ex. Ditt Europa – Rådgivning och
Solvit, via portalen Ditt Europa. –
Skattemässiga hinder för EU-medborgare som flyttar till en annan medlemsstat för att arbeta tillfälligt eller
permanent eller korsar gränsen varje dag för att arbeta, utgör betydande hinder
för arbetskraftens rörlighet inom EU. Det rör sig om allt från svårigheter att
få avdrag och skattelättnader i arbetslandet eller högre progressiva
skattesatser som tillämpas på utomlands bosatta till problem med
dubbelbeskattning. 2.3.2. Förbättra matchningen av jobb
och arbetssökande över gränserna Med bara 25 000 registrerade arbetsgivare
och ca 150 000 rekryteringar om året har Euresnätverket ännu inte använt
sin direkta sysselsättningspotential fullt ut. Kommissionen vill därför låta
Eures fokusera på matchning, anställning och rekrytering med största möjliga
räckvidd och täckningskapacitet genom att utveckla innovativ självbetjäning på
alla europeiska språk och full semantisk driftskompatibilitet i utbytet av
information om lediga arbetstillfällen i länderna och uppgifter i
meritförteckningar[44].
Eures kan därmed tillhandahålla bättre och snabbare tillgång till lediga
arbetstillfällen i EU och förse arbetsgivare med en aktuell pool av sökande,
där de kan finna de färdigheter de behöver för att deras företag ska kunna
växa. Eures utvidgas också genom målinriktade system
för arbetskraftsrörlighet som stödjer underrepresenterade yrken och särskilda
grupper av arbetstagare med hög rörlighet samt nationella arbetsmarknader som
är eller kommer att bli mottagare av europeiska arbetstagare. I det
sammanhanget kommer att Eures göra fullt bruk av den analys av lediga
arbetstillfällen och anställning som kommissionen har utvecklat genom olika
verktyg såsom det europeiska redskapet för övervakning av lediga
arbetstillfällen (European Vacancy Monitor)[45] och European Job Mobility
Bulletin[46].
Regelbundna samråd mellan berörda parter, t.ex. arbetsmarknadsparterna och
arbetsförmedlingarna, är en ytterligare hjälp för Eures när det gäller att lösa
flaskhalsproblem på områden där det finns kartlagda rekryteringssvårigheter. Målet är att göra Eures till en ingångsportal
och ett naturligt första val för alla medborgare eller lagligt bosatta
arbetstagare, arbetssökande och arbetsgivare som överväger att arbeta eller
rekrytera arbetskraft i ett annat europeiskt land, och därmed öka
effektiviteten på den europeiska arbetsmarknaden[47]. 2.3.3. Undersöka verkningarna av in-
och utvandringen i EU Behovet av arbetskraft i de mest dynamiska
ekonomiska sektorerna förväntas växa betydligt fram till 2020, medan behovet i
sektorer som endast kräver lägre utbildning förväntas sjunka ytterligare.
Därför är det mycket sannolikt att det kommer att uppstå brister i fråga om
yrkesspecifika färdigheter. På kort sikt skulle rörlighet inom EU kunna bidra
till att avhjälpa specifika brister på arbetskraft och/eller obalans mellan
utbud och efterfrågan i fråga om arbetskraft i EU-27. På längre sikt, särskilt
i ljuset av EU:s demografiska utveckling, är ekonomisk invandring av
tredjelandsmedborgare värd att överväga för EU:s arbetsmarknad. Fortsatt höga
arbetslöshetstal i många medlemsstater har emellertid påverkat befolkningens
acceptans av arbetskraftsinvandring, medan ett antal medlemsstater står inför
utvandring från EU av högkvalificerad personal på grund av den ekonomiska krisen. PÅ VÄG MOT
EN EUROPEISK ARBETSMARKNAD Fri rörlighet för arbetstagare Kommissionen kommer att –
lägga fram ett lagstiftningsförslag före utgången
av 2012 till stöd för rörliga arbetstagare (information och rådgivning) vid
utövandet av rättigheter i enlighet med fördraget och förordning 492/2011 om
arbetskraftens fria rörlighet inom unionen[48],
–
under 2012 blåsa nytt liv i arbetet med direktivet
om överföring av pensioner genom fastställande av minimistandarder för
intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter, –
fortsätta att förbättra portalen Ditt Europa för
att erbjuda en enda kontaktpunkt för information om EU-rättigheter och enkel
tillgång till individualiserade hjälptjänster, t.ex. Ditt Europa – Rådgivning
och Solvit, –
undersöka skatteåtgärder för gränsarbetare i syfte
att föreslå åtgärder som tar sikte på att avskaffa skattemässiga hinder för
anställda och ekonomiskt beroende arbetstagare, men också för egna företagare
och pensionärer.
Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att –
anta kommissionens förslag om modernisering av
direktivet om yrkeskvalifikationer för att ytterligare främja det välbehövliga
erkännandet av yrkeskvalifikationer, –
öka medvetenheten om rättigheterna enligt
EU-lagstiftningen om förbud mot diskriminering, jämställdhet och arbetstagarnas
fria rörlighet samt öppna och främja tillträdet för EU-medborgarna till
anställningar i den offentliga sektorn i enlighet med EU-rätten som den tolkas
av domstolen, –
åter överväga behovet av att bevara existerande
begränsningar av det fria tillträdet till arbetsmarknaden för bulgariska och
rumänska arbetstagare fram till slutet av övergångsperioden, –
exportera arbetslöshetsunderstöd under en period på
högst sex månader till arbetssökande som har rätt till dessa bidrag och som
flyttar till en annan medlemsstat för att söka arbete i enlighet med artikel 64
i förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen, –
skapa mer effektiva kanaler för kommunikation med
rörliga arbetstagare, så de kan få full tillgång till information om sina
rättigheter och skyldigheter när de flyttar över Europa, –
göra det lättare att följa skattereglerna över
gränserna genom att sträva efter större enhetlighet när det gäller blanketterna
för skatteuppbörd och skattedeklaration, översätta information till andra
officiella EU-språk och använda informationsteknik i större utsträckning. Den europeiska sysselsättningstjänsten (Eures) Kommissionen föreslår följande: Att den
europeiska sysselsättningstjänsten (Eures) ska ändras så att det blir ett omfattande
europeiskt sysselsättningsinstrument i linje med målen i Europa 2020-strategin
genom att –
positionera det som ett efterfrågansstyrt
europeiskt anställnings- och rekryteringsverktyg som uppfyller ekonomiska
behov, samtidigt som det uppfyller den rättsliga skyldigheten att säkerställa
öppenhet när det gäller lediga arbetstillfällen med innovativa
jobbmatchingsverktyg på internet, bl.a. mobila internettillämpningar, för att
säkerställa bästa möjliga räckvidd och tillgänglighet, –
från och med 2013 inrätta den innovativa
självbetjäningsfunktionen Match and Map på internet, som omedelbart ger
användarna en klar geografisk kartläggning av lediga platser i Europa som
matchar användarnas profiler och samtidigt ger individuell återkoppling som
visar varför arbete och färdigheter inte matchar varandra, tillsammans med
information om var det finns möjligheter att förvärva de bristande
färdigheterna. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att
förbättra sin användning av Eures –
för att säkerställa att alla relevanta lediga
arbetstillfällen från alla arbetsförmedlingar systematiskt tillgängliggörs på
nationell nivå och genom Eures på europeisk nivå, –
för att övervaka och förbättra kvaliteten på data
om lediga arbetstillfällen som utbyts i Eures-systemet, –
för att arbeta för en bättre, Europatäckande
driftskompatibilitet mellan lediga arbetstillfällen och meritförteckningar och
bidra till utvecklingen av den europeiska klassificeringen av kunskaper och
färdigheter, kvalifikationer och yrken (ESCO), –
integrera Eures i tjänsteutbudet från alla berörda
aktörer på arbetsmarknaden. Migration Kommissionen föreslår –
att ett samråd som uppmuntrar till en bred debatt
med medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och berörda parter om
EU-politikens roll i samband med möjligheterna till ekonomisk migration ska
genomföras före utgången av 2012. 3. BÄTTRE STYRFORMER PÅ EU-NIVÅ Den europeiska
planeringsterminen har varit det första steget i en ny strategi på EU-nivå, där
medlemsstaterna och EU-institutionerna försöker stärka den finanspolitiska och
ekonomiska samordningen och bygga upp en sammanhängande ekonomisk politik. Den europeiska planeringsterminen är också en
effektiv förvaltningsmetod för övervakning och styrning av genomförandet av
åtgärder till stöd för målen i Europa 2020-strategin.
Dessutom har den ekonomiska och finanspolitiska samordningen nyligen
stärkts genom paketet med sex lagstiftningsakter om ekonomisk styrning, det
föreslagna lagstiftningspaketet för budgetövervakning samt fördraget om
stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen. Bättre styrning och samordning av
sysselsättningsinsatsen i EU har fått avgörande betydelse av minst två orsaker.
För det första spelar förvärvsfrekvensen, arbetslösheten och lönekostnaderna en
roll för den makroekonomiska stabiliteten och beaktas i den nya förordningen om
förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser. För det andra har krisen ytterligare tydliggjort
det inbördes beroendet mellan EU:s ekonomier och arbetsmarknader och
understrukit behovet av att låta den nya ekonomiska styrningen ledsagas av
stärkt samordning av sysselsättnings- och socialpolitiken, i enlighet med den
europeiska sysselsättningsstrategi som föreskrivs i fördraget. 3.1. Komplettera förstärkt
nationell rapportering och samordning med ökad multilateral övervakning På Europeiska rådets möte i december 2011
erkändes klart betydelsen av att komplettera en starkare ekonomisk samordning
med förbättrad övervakning av sysselsättnings- och socialpolitiken[49]. Detta politiska åtagande bekräftades
ytterligare av Europeiska rådet på vårmötet 2012, där medlemsstaterna
uppmanades att utarbeta nationella sysselsättningsplaner med omfattande
sysselsättningsinitiativ. Som en integrerad del av en medlemsstats
nationella reformprogram ska den nationella sysselsättningsplanen innehålla
konkreta initiativ med hänsyn till de sysselsättningsriktlinjer som Europeiska
rådet har tagit fram och man ska ta tag i strukturella svagheter på
arbetsmarknaden och ha som mål att påverka sysselsättningen på kort och
medellång sikt. Planerna bör innehålla en klar tidsplan för hur arbetet med den
fleråriga dagordningen för reformen ska inledas under de närmaste 12 månaderna.
Utöver att stärka de nationella
reformplanernas fokus på att skapa större sysselsättning bör de nationella
sysselsättningsplanerna också bidra till att förbättra samordningen av
sysselsättningspolitiken på EU-nivå. Ökad inbördes påverkan på EU-nivå kan vara
ett stöd för genomförandet och bidra till att bevara fokus. Den viktigaste
hävstången för inbördes påverkan förblir rådets möjlighet att anta
landsspecifika rekommendationer i enlighet med fördraget. För att förstärka
samordningen av de politiska åtgärderna har sysselsättningskommittén i år
infört nya arbetsmetoder, med ett antal inbördes utvärderingar som kommer att
hjälpa kommittén att nå fram till en multilateral ståndpunkt i fråga om
genomförandet av reformer vilken kan användas i kommissionens och rådets
bedömning. Den multilaterala övervakningen kan främjas ytterligare genom ett
system för arbetsmarknadsövervakning, baserat på objektiva data och med ett
individuellt spårningssystem för länder som inte följer de landsspecifika
rekommendationerna. Detta kommer att ge möjlighet till en löpande, öppen och
balanserad övervakning av medlemsstaternas sysselsättningspolitiska resultat
och uppfyllandet av de överordnade målen i Europa 2020-strategin. 3.2. Ökat engagemang av
arbetsmarknadens parter Arbetsmarknadens parter spelar en viktig roll
på nationell nivå vid fastställandet av arbetsmarknadsreglerna och lönerna och
påverkar starkt annan strukturpolitik genom trepartssamråd, t.ex. på området
social trygghet. De är också viktiga när det
gäller genomförandeåtgärder såsom lärlingsutbildningar eller effektivt
livslångt lärande. På EU-nivå deltar arbetsmarknadens
parter för närvarande, utöver i samråd om lagstiftningsförslag som berör dem, i
en makroekonomisk dialog två gånger om året och i ett utbyte av synpunkter på
högsta politiska nivå på det sociala trepartstoppmötet två gånger om året[50]. Både
den makroekonomiska dialogen och de sociala trepartstoppmötena utgör viktiga
möjligheter för arbetsmarknadens parter att engagera sig, även när det gäller
den europeiska planeringsterminen. Det finns
emellertid potential för att ytterligare förbättra mekanismen för
arbetsmarknadsparternas deltagande i samordningen av den ekonomiska politiken
och sysselsättningspolitiken på EU-nivå, särskilt före den europeiska
planeringsterminen[51]. Även om autonomin hos den sociala dialogen
inte kan ifrågasättas och nationell praxis respekteras (i enlighet med
artiklarna 152 och 153.5 i EUF-fördraget), måste arbetsmarknadsparternas
engagemang i utarbetandet och genomförandet av den ekonomiska politiken och
sysselsättningspolitiken följa utvecklingen i övervaknings- och samordningsmekanismerna
för att den ekonomiska styrningen på EU‑nivå ska kunna vara tillräckligt
effektiv och omfattande. Som exempel kan
nämnas mekanismer för fastställande av löner, där ett antal lönerelaterade
frågor har väckts i de landsspecifika rekommendationerna[52] från 2011, och där
utvecklingen av de nationella arbetskraftskostnaderna per enhet övervakas som
ett led i insatsen för att förebyggande och korrigering av makroekonomiska
obalanser[53].
3.3. Bättre koppling mellan
politik och finansiering Det kommer att inte vara möjligt att skapa
dynamiska och integrerade arbetsmarknader, skapa bättre balans mellan utbud och
efterfrågan på arbetsmarknaden, uppgradera färdigheter och öka den geografiska
rörligheten utan betydande investeringar i arbetskraften. Därför har
kommissionen i den fleråriga finansiella ramen för 2014–20 föreslagit att det
för varje typ av region avsätts minimianslag till Europeiska socialfonden
motsvarande totalt minst 84 miljarder euro. Utöver den nödvändiga
(ny)bedömningen av de nationella budgetprioriteringarna i samband med smart
budgetkonsolidering, samordnade genom den europeiska planeringsterminen, är det
nödvändigt att utnyttja det nära sambandet mellan EU:s budget och Europa
2020-strategin under nästa programperiod, som en chans att öka och förbättra
användningen av EU-medel för att stödja medlemsstaternas reformsträvanden[54]. Detta kräver ett nära samband mellan å ena
sidan prioriteringarna i partnerskapskontrakten efter 2013 och de operationella
program som får stöd från ESF, och å andra sidan de riktlinjer som fastställts
i samband med EU:s ekonomiska styrning, särskilt den intensifierade styrningen
av sysselsättningspolitiken. Kommissionen främjar samtidigt ökad samordning och
integration av de fonder som ska omfattas av partnerskapskontrakten, bl.a. ESF
och Eruf samt Ejflu och EHFF. Detta tillvägagångssätt har till syfte att
maximera synergieffekten, bl.a. ur ett sysselsättningsperspektiv. Den stärkta inbördes utvärderingen av
genomförandet av reformer och utbyte av bästa praxis som kommer att utgöra en
del av den nya roll som sysselsättningskommittén ska spela, bör också omfatta
en bedömning av effektiviteten hos de relaterade investeringarna med sikte på
ytterligare förbättringar där så krävs. Kommissionen föreslår följande: Att samordningen och den multilaterala
övervakningen stärks inom sysselsättningspolitiken
genom följande: –
Att ett riktmärkningssystem med utvalda
sysselsättningsindikatorer årligen ska offentliggöras tillsammans med utkastet
till den gemensamma rapporten om sysselsättningssituationen. Systemet kommer
att byggas upp i samarbete med medlemsstaterna och vara baserat på den
befintliga gemensamma bedömningsramen och verktyget för bedömning av
sysselsättningssituationen, som används för att kartlägga de viktigaste utmaningarna
på sysselsättningsområdet och har tagits fram tillsammans med medlemsstaterna. –
Att en resultattavla för att följa medlemsstaternas
genomförande av de nationella sysselsättningsplanerna, som en del av de
nationella reformprogrammen, ska tas fram före utgången av 2012 i samarbete med
medlemsstaterna och alla berörda aktörer – den första gången som en del av den
årliga tillväxtöversikten för 2013 (den gemensamma rapporten om
sysselsättningen). Att engagemanget hos arbetsmarknadsparterna i EU stärks i den europeiska planeringsterminen genom följande: –
Att man ser till att EU:s arbetsmarknadsparter
engageras effektivt i de viktigaste strategiska prioriteringarna inom
sysselsättningspolitiken i) i samband med den europeiska planeringsterminen i
syfte att utbyta synpunkter om tillväxt- och sysselsättningsprioriteringar och
ii) före vårmötena i rådet (ekonomiska och finansiella frågor) och rådet
(sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor). I
det sistnämnda skulle ordförandeskapet för rådet vara involverat. –
Att man med full respekt för
arbetsmarknadsparternas oberoende enligt fördragets artikel 152 inrättar en
trepartsmekanism i EU-regi för övervakning av samt utbyte av synpunkter på
löneutvecklingen i relation till produktivitet, inflation och intern
efterfrågan samt arbetslöshet och inkomstskillnader. Att sambandet mellan sysselsättningspolitiken och
de relevanta finansiella instrumenten stärks genom –
att man noga avspeglar de nationella
reformprogrammens prioriteringar, särskilt de nationella
sysselsättningsplanerna, genom utarbetandet av partnerskapskontrakt och
operationella program för 2014–2020, bl.a. deras prestationsram, med hänsyn
till berörda landsspecifika rekommendationer och påpekanden från
sysselsättningskommittén, –
att man vid behov ser över partnerskapskontrakt och
operationella program i ljuset av berörda landsspecifika rekommendationer
enligt artikel 21 i den föreslagna förordningen om gemensamma bestämmelser för
GSR-fonderna, –
att man tar hänsyn till den värdering som baseras
på fondernas prestationsram vid utarbetandet av de nationella reformprogrammen
under perioden 2014–2020. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna och rådet –
att via sysselsättningskommittén förbereda
mekanismerna för stärkt multilateral övervakning på sysselsättningsområdet, –
att diskutera och anta dessa nya mekanismer i
sysselsättningskommitténs regi med sikte på rådets tidiga godkännande och fullt
genomförande under den europeiska planeringsterminen 2013, –
att fullt ut utnyttja den finansiering som kommer
att ställas till förfogande genom delad förvaltning från och med 2014 och
framåt genom Europeiska socialfonden, till stöd för investering på vissa
viktiga områden med sysselsättningsmässiga utmaningar. Slutsatser Syftet med detta meddelande är i denna viktiga
fas att visa på de mest effektiva sätten att uppfylla sysselsättningsmålet i
Europa 2020-strategin och därmed stärka sysselsättningsdimensionen i Europa
2020-strategin. Därför är avsikten på det innehållsmässiga planet att ge
ingående riktlinjer för medlemsstaternas nationella sysselsättningsplaner och
ge förslag på hur man kan stärka sysselsättningsdimensionen inom styrformer på
EU-nivå, genom följande: – Kommissionen föreslår politiska riktlinjer
till stöd för skapande av arbetstillfällen och arbetsmarknadsreformer, med vikt
på betydelsen av investeringar, och uppmanar rådet att anta en ambitiös
strategi med detta syfte. – Kommissionen föreslår åtgärder för att rätta
till glapp mellan utbud och efterfrågan när det gäller färdigheter samt främja
arbetskraftens rörlighet och avskaffa hindren för skapandet av en verklig
europeisk arbetsmarknad. – Kommissionen föreslår sätt att stärka den
multilaterala övervakningen, involvera arbetsmarknadsparterna mer i styrningen
av sysselsättningsinsatsen och skapa bättre överensstämmelse mellan politik och
finansiering för att maximera de resultat för sysselsättningen som uppnås genom
EU:s budgetinstrument. BILAGA
De tre handlingsplanerna i denna bilaga (en
rad centrala insatser för sysselsättning inom den miljövänliga ekonomin, en
handlingsplan för sysselsättning inom hälso- och sjukvård inom EU och en rad
centrala insatser för sysselsättning inom IKT-sektorn) är förslag som ligger i
linje med avsnitt 1.2, ”Undersöka de viktigaste sektorernas potential för skapandet
av nya arbetstillfällen”, i detta meddelande. De underbyggs dessutom alla av
särskilda arbetsdokument från kommissionens avdelningar. En
rad centrala insatser för sysselsättning inom den miljövänliga ekonomin Som en reaktion på slutsatserna från mötet i
rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor)
i december 2010 rörande sysselsättningspolitik för en konkurrenskraftig,
koldioxidsnål, resurseffektiv och miljövänlig ekonomi läggs ett antal centrala
sysselsättningsåtgärder fram med syftet att åstadkomma en framgångsrik övergång
till miljövänlig ekonomi. Kommissionen
kommer att vidta följande åtgärder: 1.
Främja integrering av ”gröna” jobb i de nationella sysselsättningsplanerna
genom följande: – I samarbete
med sysselsättningskommittén bygga vidare på kommitténs gröna
sysselsättningsindikatorer och säkerställa konsekvent övervakning av
reforminsatserna. – Uppmuntra
medlemsstaterna att uppfylla arbetskraftens behov av rörlighet och
fortbildning genom aktiv arbetsmarknadspolitik och livslångt lärande,
bl.a. genom att vid behov inarbeta sådana politiska åtgärder i strategier för
utveckling på regional, urban och lokal nivå. – Under den
europeiska planeringsterminen 2013 betona sysselsättningsdimensionen av
resurseffektivitet och genomförandet av de nödvändiga reformerna.
Medlemsstaterna kommer särskilt att uppmuntras till att använda sig mer av
miljöavgifter och inkomster från EU:s system för utsläppshandel i samband med
övergången från skatt på arbete till andra områden. 2.
Höja medvetandenivån när det gäller miljökompetens genom att – säkerställa
att instrumenten för att förutse kompetenssbehoven på EU-nivå
(översikten över kompetensen i EU och den europeiska klassificeringen av
kunskaper och färdigheter, kvalifikationer och yrken samt undersökningar i
Cedefops och Eurofounds regi osv.) täcker kommande behov av miljökompetens, – under 2013
anordna ett antal ömsesidiga lärandeinsatser med berörda
arbetsmarknadsaktörer, särskilt rörande integrering av färdighets- och
inlärningsdimensionen i bredare nationella tillväxtstrategier inom miljöområdet
(programmet för ömsesidigt lärande inom GD EMPL) och om hur man kan samarbeta
med näringslivet om att inrikta arbetssökande och arbetstagare som riskerar att
bli arbetslösa på framtida sysselsättningsmöjligheter inom miljöområdet (dialog
mellan de offentliga arbetsförmedlingarna), – främja
ytterligare användning av system för certifiering av standardiserade
färdigheter genom programmet Intelligent energi för Europa 2013/2014. 3.
Främja större användning av EU:s finansiella instrument för smarta
miljöinvesteringar genom att – samarbeta
med Europeiska investeringsbanken för att ytterligare stärka
kapaciteten att låna till offentliga och privata projekt inom området
resurseffektivitet och förnybar energi, – uppmuntra
medlemsstaterna till att i ESF-stödda operationella program för 2014–2020
ta hänsyn till utbildningsbehovet inom miljö och de offentliga
arbetsförmedlingarnas förmåga att bidra till omställningen till ”gröna” jobb
och till att koncentrera Erufs resurser på investeringar i
energieffektivitet och förnybar energi i enlighet med kommissionens förslag, – som en del
av mikrofinansieringsinstrumentet i samband med Progress-programmet anordna ett
forum för berörda parter inom mikrofinansiering och socialt entreprenörskap 2013
i syfte att involvera lokala finansiella förmedlare i främjande av
entreprenörskapsverksamhet i den miljövänliga ekonomin, – främja
innovativa initiativ som förenar behovet av resurseffektivitet med behovet av
en integrerad arbetsmarknad, genom experiment på det sociala och
arbetsmarknadspolitiska området inom Progress-programmet. 4.
Bygga upp partnerskap mellan aktörerna på arbetsmarknaden genom att – stödja
samarbetsprojekt rörande ”gröna” jobb och omställning till en miljövänlig
ekonomi som en del av inbjudan att lämna förslag för 2013 inom Pares-initiativet
för partnerskap mellan de offentliga arbetsförmedlingarna, – samarbeta
med de europeiska arbetsmarknadsparterna om hur man kan underlätta
övergången till en koldioxidsnål ekonomi genom särskilda initiativ inom deras arbetsprogram
för 2012–2014, – informera om
de bästa tvåparts- och trepartsinitiativen och tvåparts- och
trepartsverksamheterna för grön sysselsättning genom offentliggörande av en handbok
om god praxis 2013. En
handlingsplan för sysselsättning inom hälso- och sjukvård För
att bistå medlemsstaterna med att tackla utmaningarna i vårdsektorn och i linje
med medlemsstaternas åtagande att samarbeta på detta område enligt rådets
slutsatser från december 2010, föreslår kommissionen en handlingsplan
med nedanstående åtgärder. Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: 1.
Förbättra planeringen av och prognoserna för sysselsättning inom hälso- och
sjukvård i EU genom att – före
utgången av 2012 inrätta en europeisk plattform med medlemsstater och
yrkesorganisationer genom att genomföra en treårig gemensam EU-insats för
prognoser och planering inom programmet Hälsa i syfte att utbyta kunskap om
god praxis, ta fram prognosmetoder för vårdpersonalbehov och effektiv
planering av sysselsättningen inom hälso- och sjukvård samt
förbättra data på EU-nivå om personalsituationen i fråga om vårdpersonal, – före 2014
utarbeta riktlinjer för utbyte av utbildningskapacitet inom vårdyrkena
för att på bästa möjliga sätt använda befintlig kapacitet på grundval av
resultaten av den undersökning som ska genomföras 2013 och som ska kartlägga
medlemsstaternas utbildningskapacitet inom vårdsektorn, särskilt på medicinska
fakulteter och vårdhögskolor. 2.
Bli bättre på att förutsäga kompetensbehoven inom vårdsektorn genom att – stödja
inrättandet av ett europeiskt kompetensråd för vård- och omsorgspersonal
2013 med sikte på att bättre analysera och förutsäga kompetensbehoven på dessa
yrkesområden med hänsyn till den föreslagna uppdateringen av direktivet om
yrkeskvalifikationer, – främja
partnerskap mellan anordnare av allmän och yrkesinriktad utbildning och
arbetsgivare i vårdsektorn genom arbetet i en allians för sektorskompetens
på pilotbasis som ska inrättas 2013, – främja utbytet
av god praxis för fortlöpande yrkesutveckling i syfte att uppdatera
färdigheter och kompetens och bidra till att hålla kvar vårdpersonal genom
livslångt lärande, genom en översyn och kartläggning av de nationella systemen
och nationell praxis som ska företas 2013, – före
utgången av 2014 ta fram rekommendationer för utbildningskrav för assisterande
vårdpersonal, bl.a. utbildningsstöd till frivilliga vårdare, på
grundval av en analys av omfattningen av de färdigheter och den kompetens som
krävs av assisterande vårdpersonal, genom inrättande på pilotbasis av
ett expertnätverk och en databas för assisterande vårdpersonal. 3.
Främja utbyte om rekrytering och kvarhållande av vårdpersonal genom att – före
utgången av 2013 kartlägga innovativa och effektiva rekryteringsstrategier
och strategier för att hålla kvar personal i vårdsektorn, för
utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna genom att upphandla
kartläggningen och planera en insats tillsammans med medlemsstaterna. 4.
Stödja etisk rekrytering av vårdpersonal genom att – stödja
medlemsstaternas genomförande av WHO:s globala regler för god praxis
angående internationell rekrytering av hälsovårdspersonal genom utarbetande
av en gemensam strategi. En rad
centrala insatser för sysselsättning inom IT-sektorn Det har gjorts goda framsteg när det gäller
genomförandet av kommissionens meddelande E-kompetens för 2000-talet[55]. Det finns nu klar konsensus när det
gäller behovet av en långsiktig EU-strategi för e‑färdigheter på
grundval av ett aktivt samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna,
regionerna och arbetsmarknadsparterna med målet att utnyttja
sysselsättningspotentialen hos IT.
Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: 1. Inrätta multipartnerskap för berörda parter för att – förbättra möjligheterna att ta reda på var det finns glapp mellan efterfråga och utbud när det gäller IT-relaterade jobbprofiler, – mobilisera organisationer och nätverk som erbjuder utformning, leverans och certifiering av utbildningsinitiativ inom IT, med särskilt fokus på anställbarhet och certifiering av informell kompetens, – stödja informationskampanjer (europeiska veckan för e-kompetens[56], Get Online Week) och främja IT-karriärer för att dra till sig och engagera ungdomar och underrepresenterade grupper såsom kvinnor, arbetstagare mitt i karriären och sårbara grupper. 2. Stärka de europeiska e‑kompetensramarna genom att – före utgången av 2013 inrätta en särskild sida avdelning för IT-karriärer på webbplatsen för översikten över kompetensen i EU, – under 2012 vidareutveckla de europeiska e-färdighetsramar som utarbetats av CEN[57] med sikte på att senast 2013 fastställa deskriptorer för digital kompetens och ta fram ett självutvärderingsverktyg för alla inlärare vilket kommer att integreras i det kommande europeiska färdighetspasset, – under 2013 ta fram europeiska riktlinjer för e-lärande baserat på näringslivets behov och bästa praxis, bl.a. branschstyrda initiativ, – främja korta utbildningar, både inom högre utbildning och yrkesutbildning, i syfte att tillhandahålla fokuserade och tillämpade e-färdigheter. 3. Stödja en ökning av den högt kvalificerade arbetskraften inom IT genom att – under 2012 utarbeta en kvalitetsmärkning för branschbaserad IT-utbildning och certifieringar som är kompatibla med den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (Eqavet), och under 2013 inleda ett pilotprojekt rörande ett interaktivt landskap för certifiering inom IT-branschen och ett internetbaserat självutvärderingstest för branschfolk inom IT, – främja synergier mellan insatser inom IT-färdigheter, entreprenörskap och datormoln som ett led i den kommande EU-handlingsplanen om datormoln, – vidareutveckla det EU-initiativ om e-ledarskap som inleddes 2012 för att ta hand om behoven hos (ny)företagare, företagsledare, branschfolk och avancerade användare inom IT, med fokus på företagsetableringar och små och medelstora företag. 4. Främja större användning av EU:s finansiella instrument för investeringar i IT-färdigheter genom att – uppmuntra medlemsstaterna till att stärka digital utbildning i sina utbildningssystem och främja e-integrering genom ESF-stödda operationella program under 2014–2020. [1] KOM (2010) 2020, 3.3.2010: En strategi för smart och
hållbar tillväxt för alla; Europeiska rådets slutsatser av den 17 juni 2010. [2] EU Employment and Social Situation Quarterly Review,
mars 2012 [3] Enligt kommissionens preliminära prognos från februari
2012 förväntas EU:s BNP stagnera under 2012 och euroområdet kommer att genomgå
en lättare konjunkturnedgång. [4] Åtföljande arbetsdokument från
kommissionens avdelningar: Tendenser och utmaningar på arbetsmarknaden. [5] Som det står i förklaringen för medlemmarna i Europeiska
rådet av den 30 januari 2012: ”För att tillväxten och sysselsättningen på nytt
ska öka måste vi följa en konsekvent och brett baserad strategi som kombinerar
smart budgetkonsolidering där investeringar i framtida tillväxt upprätthålls,
en sund makroekonomisk politik och en aktiv sysselsättningsstrategi samtidigt
som den sociala sammanhållningen bevaras”. [6] Europeiska rådets slutsatser av den 1–2 mars, 2012. [7] Rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om
riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. [8] Europeiska rådets slutsatser av den 9 december 2011. [9] Europeiska rådets slutsatser av den 9 december 2011. [10] Små och medelstora företag stod för 85 % av
nettotillväxten inom sysselsättning under åren 2002–2010. [11] Man måste se till att EU- reglerna om statligt stöd följs
och samtidigt vara medveten om de möjligheter som dessa regler innebär för
sysselsättningsstöd. Se särskilt artiklarna 15,16, 40–42 i det allmänna
gruppundantaget, Europeiska unionens officiella tidning, L 214, 9.8.
2008. [12] I meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet,
rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén:
Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (KOM (2011)112,
visas att användningen av intäkter från auktioneringen av utsläppsrätter och
koldioxidskatt för att sänka kostnaderna för arbetskraft har potential att öka
den totala sysselsättningen. [13] Med ledning av olika modeller kan genomförandet av
enskilda energieffektiva åtgärder leda till att två miljoner miljövänliga jobb
skapas eller bibehålls fram till 2020, medan potentialen för sysselsättning
inom utvecklingen av förnybar energi uppskattas till tre miljoner. Se
åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar Att ta tillvara den
miljövänliga ekonomins sysselsättningspotential. [14] Se åtföljande arbetsdokument från kommissionens
avdelningar Att ta tillvara den miljövänliga ekonomins
sysselsättningspotential. [15] Åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar
om en handelsplan för EU:s arbetskraft inom hälso- och sjukvården. [16] Åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar
om hur sysselsättningspotentialen inom personliga tjänster och hushållstjänster
kan utnyttjas. [17] Åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar
om att ta tillvara sysselsättningspotentialen på IT-området . [18] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet,
rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: En
budget för Europa 2020, Del I, KOM (2011) 500, 29.6.2011. [19] Åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar
om öppna, dynamiska och inkluderande arbetsmarknader. [20] Employment and Social developments in Europe 2001:
Kapitlet ”Is working enough to avoid poverty? In-work poverty mechanism and
policies in the EU”. [21] OECD: Divided we stand: why inequality keeps
rising, 2011 [22] http://epp.eurostat.ec.europa.eu/statistics_explained/index.php/Minimum_wage_statistics.
Minimilönerna ligger på mellan 30 % och 50 % av genomsnittliga
bruttomånadslönen. [23] Genom att fullt ut tillämpa direktiv 2006/54/EG, om
jämlikhet och lika villkor för kvinnor och män i arbetslivet [24] http://ec.europa.eu/eures/home.jspLabour market and social
trends [25] Direktiv 97/81/EG om deltidsarbete, direktiv 99/70/EG om
visstidsarbete. [26] Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den
19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. [27] Kommissionens meddelande Omstruktureringar och
planering för förändringar: Vilka lärdomar kan vi dra av de senaste årens
erfarenheter?, COM(2012) 7, 17.1.2012. [28] Kommissionens meddelande Initiativet Bättre möjligheter
för unga, KOM(2011) 933, 20.12.2011. [29] I det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens
avdelningar Implementing the Youth Opportunities Initiative: first steps
taken presenteras en preliminär rapport om medlemsstaternas senaste
åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. I februari 2012 besökte kommissionens
personal de åtta medlemsstaterna med den högsta ungdomsarbetslösheten, och
resultaten av de besöken kommer att arbetas in i de nationella reformprogrammen. [30] Uttalande av Europeiska rådets ledamöter den 30 januari
2012. [31] Arbetsdokumentet Kvalitetskriterier för praktikprogram. [32] Åtföljande arbetsdokument – Kvalitetskriterier för
praktikprogram. [33] Meddelande från kommissionen – Årlig tillväxtundersökning
2012 (KOM(2011) 815), Beveridgekurvan s. 7. [34] Meddelande från kommissionen – Årlig tillväxtöversikt
2012, Utkast till gemensam rapport om sysselsättningen, KOM(2011)815 av den 23
november 2011. [35] Meddelande från kommissionen – Årlig tillväxtöversikt 2012
(KOM(2011) 815 av den 23 november 2011. [36] År 2010 bodde endast 2,8 % av befolkningen i
yrkesverksam ålder (15–64 år) i Europa i en annan medlemsstat än sin egen
(EU:s arbetskraftsundersökning). [37] ”Geografisk rörlighet och rörlighet på arbetsmarknaden”,
särskild Eurobarometerundersökning, juni 2010. [38] Friheten att söka arbete i alla EU-medlemsstater erkänns
också i artikel 15 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna. [39] Rapport om tillämpningen av övergångsbestämmelserna om fri
rörlighet för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien (KOM(2011) 729 slutlig
av den 11 november 2011. [40] Se särskilt i mål C-290/94. [41] Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv,
(KOM(2011) 883 av den 19 december 2011. [42] Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 883/2004 av den 29 april 2004 och Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009. [43] Rättigheterna för alla som bosätter sig och rör sig fritt
inom EU att ha tillgång till social trygghet och sociala förmåner i enlighet
med unionens lagstiftning och de nationella lagstiftningarna erkänns också
specifikt i artikel 34 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. [44] http://ec.europa.eu/eures/home.jsp. [45] http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=955&langId=en. [46] http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=955&langId=en [47] Åtföljande arbetsdokument om reformen av det europeiska
nätverket för arbetsförmedlingar (Eures) i syfte att uppfylla Europa
2020-målen. [48] EUT L 141, 27.5.2011, s. 1. [49] Slutsatser från Europeiska rådets möte den 9 december
2011 och slutsatserna från rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och
sjukvård samt konsumentfrågor) av den 1 december 2011. [50] Kommissionen kommer under 2012 att föreslå en uppdatering
av beslut 2003/174/EG om inrättande av ett socialt trepartstoppmöte för
tillväxt och sysselsättning, i enlighet med EUF-fördraget. [51] Slutsatserna från rådet (sysselsättning, socialpolitik,
hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) av den 1 december 2011, punkt
9.5. [52] Rådets rekommendationer av den 12 juli 2011 om de
nationella reformprogrammen. [53] Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1176/2011 av den 16 november 2011. [54] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om
gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska
socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för
landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den
gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala
utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om
upphävande av förordning (EG) nr 1083/2006 (KOM(2011) 615). [55] Utvärdering av genomförandet av kommissionens
meddelande om e-kompetens för 2000-talet, oktober 2010, http://ec.europa.eu/enterprise/sectors/ict/files/reports/eskills21_final_report_en.pdf. [56] Se http://eskills-week.ec.europa.eu.
[57] Europeiska
standardiseringsorganisationen.