This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012DC0079
COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL on the European Innovation Partnership 'Agricultural Productivity and Sustainability'
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket
/* COM/2012/079 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket /* COM/2012/079 final */
1.
Inledning
I sin Europa 2020-strategi[1] betonar kommissionen hur
viktigt det är med forskning och innovation för att förbereda Europeiska
unionen på framtidens utmaningar. Ett av budskapen i meddelandet Den
gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020[2]
är att innovation är avgörande för att förbereda unionens jordbruk inför
framtiden. Enligt En budget för Europa 2020[3] ska 4,5 miljarder euro avsättas
för forskning och innovation inom livsmedelssäkerhet, bioekonomi och hållbart
jordbruk. Denna centrala roll för forskning och
innovation utvecklas ytterligare i Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ Innovationsunionen[4] där europeiska
innovationspartnerskap införs som en ny metod för att främja innovation. Ett
pilotpartnerskap för aktivt åldrande med bibehållen god hälsa har inletts.
Dessutom pågår förberedelser för att utveckla europeiska innovationspartnerskap
på områden som råvaruförsörjning, vatteneffektivitet och jordbruk. De
europeiska innovationspartnerskapen ska fungera som brobyggare mellan vetenskap
och tillämpning av innovativa metoder i praktiken. Rådet har betonat att de
europeiska innovationspartnerskapen måste ha ett tydlig fokus och har även
framhållit vikten av medlemsstaternas delaktighet och en effektiv integrering
av befintliga instrument. I detta meddelande presenteras det europeiska
innovationspartnerskap för produktivitet och hållbarhet i jordbruket som nämns
i meddelandet om innovationsunionen. Det europeiska innovationspartnerskapet
följer de strategiska riktlinjerna i Europa 2020-strategin och i meddelandet Den
gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020. Det bygger på samråd med
intressenter och på erfarenheterna från pilotpartnerskapet för aktivt och
hälsosamt åldrande, bl.a. i utvecklingen av den strategiska genomförandeplanen.
Även rådets diskussioner samt de behov och förslag som intressenterna har lagt
fram avspeglas i innovationspartnerskapets utformning.
2.
Samhällsproblemen
Den globala efterfrågan på livsmedel väntas
öka med 70 % fram till 2050 (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation,
FAO). Denna dramatiska ökning kommer att åtföljas av en kraftigt ökad
efterfrågan på foder, fibrer, biomassa och biomaterial. Detta kommer att utlösa
en försörjningsreaktion inom unionens jordbruk, som är en av de största
leverantörerna på den globala livsmedelsmarknaden. EU:s jordbruk står för
18 % av den globala livsmedelsexporten, vilket motsvarar ett värde på
76 miljarder euro. I produktionsvärde står unionens jordbruk för mer än
40 % av den totala livsmedelsproduktionen i OECD. Bidragen till unionens
livsmedelsproduktion varierar förstås mellan medlemsstater och regioner,
eftersom det finns stora skillnader i jordbrukssektorernas ekonomiska och
tekniska utveckling. Under de senaste decennierna har jordbruket
gjort stora produktivitetsvinster, men denna trend har försvagats i de
utvecklade länderna på senare år. Dessa vinster har delvis gjorts till priset
av svåra påfrestningar på naturresurser och miljö. Fyrtiofem procent av
markerna i EU har problem med jordkvaliteten, vilket framgår av låga halter
organiskt material, och nästan en fjärdedel av markerna är drabbade av måttlig
eller svår erosion. Värdefulla ekosystem och därmed även värdefulla
ekosystemtjänster har skadats eller rentav försvunnit. Under de senaste 20 åren
har fågelpopulationerna på landsbygden minskat med 20–25 % och fjärilar i
gräsmarker har minskat med 70 %, samtidigt som pollinatörer som bin är
allvarligt hotade. Omkring 40 % av jordbruksmarken är känslig för
nitratföroreningar som hotar vattenresurserna. Dessutom står jordbruket för
9 % av unionens utsläpp av växthusgaser. Jordbruk och skogsbruk har gjort stora
framsteg med att anpassa sin produktion efter behovet av att förvalta
naturresurserna på ett hållbart sätt och att bevara miljön. Men denna positiva
utveckling kan undergrävas av den förväntade ökningen i jordbruksproduktionen
till följd av den växande globala efterfrågan. Om denna ökning görs med
nuvarande metoder kommer detta att leda till ännu större skador på
naturresurser och miljö. Dessa företeelser är inte begränsade till de
tekniskt mest avancerade delarna av EU:s jordbruk. Europa har också en enorm
potential i områden som präglas av små och traditionella jordbruk. Men om dessa
jordbruk följer det nuvarande utvecklingsmönstret kommer det att leda till
stora skador på de befintliga, ofta rika livsmiljöerna och den biologiska
mångfalden och även drabba markfunktioner och vattenresurser. Tillväxten måste alltså ske på ett annat sätt
om det ska gå att skapa en konkurrenskraftig och hållbar produktion av
livsmedel, foder, fibrer, biomassa och biomaterial. Därför måste
försörjningseffektiviteten kompletteras med en minskning av de enorma
förlusterna efter skörd. Dessutom krävs anpassning till klimatförändringen och
en klok användning av den biologiska mångfalden samt återställning av ekosystem
och ekosystemtjänster. Vi måste utgå från de särskilda egenskaperna i varje
region och från potentialen i den genetiska mångfalden, så att vi kombinerar
den rika genbasen med en mångfald jordbruksmetoder, både gamla och nya, och ser
till att våra begränsade resurser fördelas och används på ett bättre sätt.
Livsmedelskedjor kan se ut på många olika sätt och deras särskilda egenskaper
måste integreras: ”Långa” försörjningskedjor inbegriper aspekter som
konservering och lagring, medan det för ”korta” försörjningskedjor är viktigt
med lokal produktion av livsmedel och framför allt kvalitet. Konsumenterna
måste sättas i centrum så att produktionen styrs mot livsmedel som är säkra,
håller hög kvalitet och framställs på ett hållbart sätt. Produktionsökningen måste också åtföljas av
bättre ekonomisk lönsamhet för primärproducenterna som har fått se sin andel av
mervärdet i livsmedelskedjan minska under det senaste årtiondet. Utan bättre
lönsamhet för gårdarna kommer det att bli ännu svårare att skapa ekologisk
hållbarhet. Jordbruksproduktionen kan bara ökas på ett
hållbart sätt med hjälp av stora forsknings- och innovationsinsatser på alla
plan. Forskare och intressenter har gång på gång lyft fram gapet mellan
framtagna forskningsresultat och tillämpning av innovativa metoder inom
jordbruket. Det tar för lång tid för nya metoder att nå ut på fältet och det
vetenskapliga samfundet får inte tillräckligt med information om jordbrukets
konkreta behov. Det betyder att viktiga innovationer inte genomförs i den
omfattning som krävs och att relevanta forskningsområden inte alltid får den
uppmärksamhet de förtjänar. För att öka jordbrukets produktivitet och
konkurrenskraft krävs framför allt bättre resursanvändning. Produktionen av
livsmedel måste ske med mindre vatten, energi, gödningsmedel (särskilt fosfor
och kväve) och bekämpningsmedel, samtidigt som användningen av förnybara
energikällor måste öka och mängden avfall minska, i enlighet med riktlinjerna i
meddelandet Färdplan för ett resurseffektivt Europa[5]. För att skapa hållbarhet krävs
minskade föroreningar, skydd av vattenkvalitet, markfunktioner, biologisk
mångfald och ekosystemtjänster samt minskade utsläpp av växthusgaser.
Lösningarna måste omfatta mer än det enskilda jordbruket och ta hänsyn till det
större geografiska sammanhanget, inklusive skogsbruk och naturresurser. Här
erbjuder tekniken i form av IKT och satellitnavigering och även nya
förvaltningsverktyg stora möjligheter. Utbildning är också avgörande för att
utveckla den kompetens som behövs. För att stärka jordbrukarnas ställning i
försörjningskedjan krävs ett innovativt tänkesätt som ger större öppenhet,
bättre information och ökad förvaltningskapacitet och som leder till nya
produkter av hög kvalitet. För att produktionen ska vara hållbar måste de
innefatta substitution mellan insatsvaror och avkastning genom smart användning
av biomassa och bioförädling och förlusterna efter skörd måste minskas. Denna
utmaning gäller för försörjningskedjan i sin helhet, från primärproduktion till
konsument. Konsumenterna kan minska trycket på ökad primärproduktion genom att
ändra sina konsumtionsmönster. Här kan utbildning bidra oerhört mycket till att
förbättra kost- och levnadsvanor och minska livsmedelsslöseriet.
Hållbarhetskriterier vid olika punkter i försörjningskedjan skulle bidra till
att ge bättre insyn, förtroende och kunskap.
3.
Främja ett konkurrenskraftigt och hållbart jordbruk
i EU
Syftet med det europeiska
innovationspartnerskapet är att främja ett konkurrenskraftigt och hållbart
jordbruk och skogsbruk som producerar mer med mindre insatser och fungerar i
harmoni med miljön. Innovationspartnerskapet kommer att hjälpa till att bygga
en konkurrenskraftig primärsektor som kan trygga global livsmedelstillgång,
diversifierade produkter och diversifierad produktion, långsiktig försörjning
av olika råvaror för livsmedel och annan användning samt bättre fördelning av
förädlingsvärdet i hela livsmedelskedjan. För att den ökade produktiviteten och
avkastningen inom jordbruket ska bli hållbar måste naturresurserna förvaltas
väl, i linje med miljökraven. Marken kommer att få särskilt stor betydelse
eftersom det är den som kommer att visa om vi lyckas gå mot hållbarare
produktionsmönster eller ej. Marken är den avgörande resursen för
jordbruksproduktionen. Markanvändningen samspelar på en mängd olika sätt med
vattenkvalitet och vattenmängd, biologisk mångfald och tillhandahållande av
ekosystemtjänster. Klimatförändringen visar att marken är en
särskilt sårbar resurs. Markens funktioner omfattar bl.a. markens stabilitet,
vattnets kretslopp i marken, markens buffertkapacitet i fråga näringsämnen och
markens biotiska integritet. Markens funktion som kolsänka ger den en avgörande
roll när det gäller att dämpa effekterna av klimatförändringen. Ändamålsenlig
markförvaltning måste förhindra markförstöring och erosion, stabilisera markens
funktioner och ta itu med begränsning av och anpassning till
klimatförändringen. Mot bakgrund av dessa mål har det fastställts
två huvudmål för det europeiska innovationspartnerskapet: ·
Som indikator för att främja produktivitet
och effektivitet inom jordbrukssektorn syftar det europeiska
innovationspartnerskapet till att vända den senaste trenden med minskande
produktivitet fram till 2020[6].
·
Som indikator på jordbrukets hållbarhet
syftar det europeiska innovationspartnerskapet till att trygga markens
funktioner[7]
på en tillfredsställande nivå i Europa senast 2020. Markens funktioner omfattar
markens produktionskapacitet, dess viktiga roll för begränsning av och
anpassning till klimatförändringen och även för ekosystemens stabilitet. Huvudmålen gäller primärproduktionen, men det
europeiska innovationspartnerskapet kommer också att beröra samspelet i hela
försörjningskedjan, fram till konsument. De särskilda målen för det europeiska
innovationspartnerskapet kommer att utvecklas närmare under det faktiska
genomförandet och avspegla de strategiska riktlinjerna för de politikområden
som innovationspartnerskapet bygger på. Bland de operativa målen för det europeiska
innovationspartnerskapet finns framgångsrikt brobyggande mellan den senaste
forskningen, tekniken och intressenterna – däribland jordbrukare, företag,
industri, rådgivningstjänster och icke-statliga organisationer – överföring av
forskningsresultat till verkliga innovationer, snabbare överföring av
innovationer till praxis, systematisk återkoppling från verklighet till
vetenskap i fråga om forskningsbehov, utökat kunskapsutbyte och ökad
medvetenhet om behovet av gemensamma insatser för att investera i hållbar
innovation. Det europeiska innovationspartnerskapet ska
sträva efter att skapa synergieffekter genom att främja utbyte mellan partner
från olika politikområden, sektorer, initiativ och projekt för att på så sätt
bidra till att öka effektiviteten i de befintliga politiska instrumenten och
komplettera dem med nya åtgärder när så behövs.
4.
Fördelar och möjligheter
Jordbruks- och livsmedelssektorn står i dag
tillsammans för 17 miljoner arbetstillfällen (7,6 % av den totala
sysselsättningen) och för 3,5 % av det totala bruttomervärdet i EU-27. Det
europeiska innovationspartnerskapet kommer att stärka EU-jordbrukets ställning
som en konkurrenskraftig och resurseffektiv sektor och bidra till mer hållbara
metoder för skogsbruk och markanvändning. Sektorer i tidigare och senare
produktionsled som tillhandahåller miljövänlig teknik till primärproducenterna
måste införlivas i det europeiska innovationspartnerskapet och kommer också att
gynnas. För att utveckla sin fulla potential måste
jordbrukarna stärka sin roll i försörjningskedjan. Förändringarna i
konsumenternas efterfrågan i riktning mot livsmedel som är säkra, sunda och av
hög kvalitet tyder på att lokala marknader kommer att få större betydelse. Den
ständigt växande marknaden för livsmedel, foder, fibrer, biomaterial och
bioenergi leder till ekonomisk utveckling, sysselsättning och möjligheter till
sociala innovationer. Att ta vara på den europeiska genetiska mångfalden frigör
en enorm utvecklingspotential. Det innebär att nya produkt- och
marknadsmöjligheter öppnas för primärproducenterna och det europeiska
innovationspartnerskapet ska hjälpa dem att ta vara på dessa möjligheter. Utan en pådrivande kraft för innovationer,
t.ex. i form av ett europeiskt innovationspartnerskap, kommer unionens jordbruk
att få svårt att öka avkastningen och samtidigt undvika ytterligare försämring
av produktionskapacitet och naturresurser, särskilt mark, vatten och
ekosystemtjänster. TEEB-undersökningen Economics of Ecosystems and
Biodiversity tyder på att värdet på en bevarad biologisk mångfald i
terrestra system kommer att uppgå till omkring 7 % av den beräknade BNP
2050. I undersökningen nämns insektspollinering med ett värde på
15 miljarder euro per år som exempel. Därutöver kommer det europeiska
innovationspartnerskapet att bidra till infångning och lagring av koldioxid och
minska utsläppen av växthusgaser. Bättre näringskunskaper kommer att ändra
kundernas beteende och främja en större mångfald av och högre kvalitet på
produkterna.
5.
Att ta vara på potentialen
Medlemsstaterna och intressenterna har
upprepade gånger uttryckt ett starkt intresse för att främja innovation inom
jordbruket genom en EU-omfattande strategi. Europeiska rådet pekade vid sitt
möte den 20 juni 2008 på att det ”finns ett behov av att fortsätta
innovations-, forsknings- och utvecklingsarbetet när det gäller
jordbruksproduktionen, särskilt för att förbättra dess energieffektivitet,
produktivitetstillväxt och förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna”.
Jordbruksorganisationer och jordbrukskamrar har kommit fram till liknande slutsatser
och i G20-deklarationen från Cannes understryks det avgörande behovet av
investeringar i forskning och innovation inom jordbruket. Konceptet för och innehållet i det europeiska
innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket har
diskuterats med en rad olika intressenter. Intressenterna betonade att det
behövs ett europeiskt innovationspartnerskap för jordbruket och att klyftan
mellan jordbruksmetoder och vetenskap måste överbryggas genom smarta nätverk. Det europeiska innovationspartnerskapet kommer
att uppmuntra partner på olika institutionella och geografiska nivåer och inom
olika sektorer att samverka och dra fördel av den enorma potentialen för
synergieffekter. Särskild tonvikt kommer att läggas vid att ta vara på de möjligheter
som erbjuds inom olika politikområden, särskilt den gemensamma
jordbrukspolitiken, unionens forsknings- och innovationspolitik,
sammanhållningspolitiken, politiken för miljö och klimatförändringar,
konsument- och folkhälsopolitiken, utbildningspolitiken, industripolitiken och
informationspolitiken. Ett nära samarbete och erfarenhetsutbyte med andra
europeiska innovationspartnerskap, bl.a. de som rör råvaruförsörjning och
vatteneffektivitet i EU, kommer att säkerställas. Innovationspartnerskapet för
vatteneffektivitet hänger ihop med innovationspartnerskapet för jordbruk
eftersom det omfattar vatteninfrastruktur och vattenfördelning i
landsbygdsområden, medan innovationspartnerskapet för jordbruk är inriktat på
vattenförvaltning och minskning av föroreningar på gårdsnivå.
6.
Införliva innovationer i jordbruksmetoder
Det europeiska innovationspartnerskapet
omfattar flera faser: Från grundläggande forskning och spridning av
forskningsresultat till utveckling av produkter och tekniker och deras
integrering i produktionsprocessen. Certifieringsprocesser som bekräftar det
ökade mervärdet av forskningsprodukterna kommer också att anta en viktig roll. För att omvandla innovationer till praktiskt
tillämpade jordbruksmetoder kommer det europeiska innovationspartnerskapet att
utnyttja en rad befintliga politikområden, särskilt den gemensamma
jordbrukspolitikens landsbygdsutvecklingspolitik och unionens forsknings- och
innovationspolitik, för att finansiera konkreta innovativa åtgärder. Programmet
för landsbygdsutveckling fungerar normalt inom gränserna för programområden,
oftast på lokal, regional eller nationell nivå, men innovativa åtgärder på
regions- och gränsöverskridande nivå eller på unionsnivå behöver medfinansieras
genom unionens forsknings- och innovationspolitik. Vi bör eftersträva att skapa
synergieffekter med de möjligheter som erbjuds genom sammanhållningspolitiken,
särskilt genom regionala innovationsstrategier och transnationella och
interregionala samarbetsprogram. Mervärdet med det europeiska innovationspartnerskapet
ligger för det första i dess möjlighet att rikta den befintliga politiken mot
innovation och för det andra i att det fungerar som en dynamisk plattform för
att sammanföra jordbrukare, intressenter och forskare. Genomförandet kommer att
ske genom olika operativa grupper som viktigaste aktörer, med bl.a.
jordbrukare, vetenskapsmän, rådgivare, icke-statliga organisationer och/eller
företag. De operativa grupperna kommer att arbeta med aktuella ämnen och driva
projekt för att prova och tillämpa innovativa metoder, processer, produkter,
tjänster och tekniker. På gränsöverskridande nivå eller unionsnivå kommer de
operativa grupperna främst att verka genom klusterinitiativ och pilot- och
demonstrationsprojekt. De konkreta åtgärderna kommer att underbyggas av den
kunskapsbas som finns inom EU:s forsknings- och innovationsram. En nätverksfacilitet kommer att inrättas för
det europeiska innovationspartnerskapet inom ramen för nätverket för
landsbygdsutveckling. Nätverket ska anordna aktiviteter på unionsnivå och på
nationell, regional och lokal nivå. Det ska främja inrättandet av operativa
grupper och informera om de möjligheter som EU:s politikområden erbjuder. I
gengäld ska de operativa grupperna informera nätverket om sina projekt. . På så
sätt kommer nätverket att fungera som förmedlare och förbättra kommunikationen
och samarbetet mellan vetenskap och praktik. Nätverket ska underlätta utbyte av
erfarenheter, även i fråga om misslyckanden, dragna lärdomar och goda metoder.
Dessutom ska det skapa en systematisk återkopplingsmekanism för att föra in
verklighetens behov i forskningsagendan. För att det europeiska
innovationspartnerskapet ska kunna genomföras väl måste relevanta kunskaper
tillhandahållas och överföras från en rad olika sektorer inom det europeiska
forskningssamfundet. Viktiga bidrag till diskussionen och utvecklingen av
konsekventa och relevanta tematiska riktlinjer väntas komma från initiativ för
gemensam programplanering, ständiga kommittén för jordbruksforskning, ERA-NET[8] och europeiska
teknikplattformar. Initiativen kommer att berika debatten om potentiella
innovativa åtgärder och diskussioner om gjorda erfarenheter. De kan uppmuntra
bildandet av operativa grupper för att öka antalet innovativa åtgärder.
Nätverket för europeiska innovationspartnerskap kommer att bidra till en bättre
sammankoppling av dessa initiativ. Övervakning och utvärdering ska garantera
ett gott genomförande.
7.
Styrningsstruktur
En styrelse på hög nivå, med ett begränsat
antal medlemmar i form av företrädare för medlemsstater och intressenter från
såväl försörjnings- som efterfrågesidan som har utsetts på grund av sina
personliga egenskaper, ska ge strategisk rådgivning och vägledning genom en
strategisk genomförandeplan med prioriterade områden för åtgärder och rekommendationer
om hur målen för det europeiska innovationspartnerskapet ska uppnås. Mot bakgrund av erfarenheterna från
pilotpartnerskapet för aktivt åldrande med bibehållen hälsa ska styrelsen
arbeta på ett sådant sätt att medlemsstater och intressenter ges fullständig
delaktighet i de konkreta åtgärderna och uppföljningen av det europeiska
innovationspartnerskapet för jordbruk. Detta kommer att ske också genom
fokusgrupper och temainriktade seminarier som nätverket ska anordna. Det europeiska innovationspartnerskapet ska
bygga på unionens befintliga politik. Dessutom kommer genomförandet och
prioriteringen av åtgärder att bygga på de olika mekanismerna i de respektive
politikområdena. I politiken för landsbygdsutveckling uppmanas medlemsstaterna
att fastställa kvantifierade milstolpar (även för innovation) som avspeglar
målen för Europa 2020. EU:s politik för forskning och innovation kommer att
stödja projekt i enlighet med de strategiska riktlinjerna och
beslutsstödsmekanismerna för Horisont 2020 (ramprogrammet för forskning
och innovation). Nätverket för det europeiska innovationspartnerskapet kommer
att använda befintliga mekanismer för att rapportera till och samverka med
medlemsstater och myndigheter som förvaltar politiken för landsbygdsutveckling,
däribland kommittén för landsbygdsutveckling och övervakningskommittéerna.
8.
Områden för innovativa åtgärder
I ljuset av erfarenheterna från pilotprojektet
för ett europeiskt innovationspartnerskap bör innehållet i och prioriteringarna
för det europeiska innovationspartnerskapet utvecklas på ett öppet sätt och
avspegla behovet av flera olika lösningar. För att överföra ny teknik, nya
metoder och nya processer till jordbruksmetoder och skapa utrymme för praktiska
frågor och vägledning krävs det ett nedifrån-och-upp-perspektiv och ett
effektivt nätverksarbete. I linje med slutsatserna från OECD[9] kommer det europeiska
innovationspartnerskapet att utgå från mer än en innovationsmodell. Dessutom
måste hänsyn tas till att innovation kan vara teknisk, icke-teknisk eller
social och kan utgå från nya eller traditionella metoder. Flera vägledande prioriterade områden för
forskning och innovation har valts på grundval av bidrag från och utbyte med
intressenter och forskare. Förteckningen nedan föregriper inte innehållet i
innovationsåtgärder på fältet. Den kan komma att kompletteras under
genomförandet av det europeiska innovationspartnerskapet. ·
Ökad produktivitet, avkastning och
resurseffektivitet inom jordbruket Syftet med detta område för innovationsåtgärder är
att öka jordbrukets avkastning och på samma gång trygga en effektiv och hållbar
användning av resurserna. Produktionssystem med begränsad användning av
insatsvaror bör inriktas på hållbar användning av näringsämnen (bl.a. fosfor
och kväve) och bekämpningsmedel, optimerad användning av energi, vatten och
genetiska resurser, samt minskat beroende av externa insatsvaror. Det krävs
förbättringar inom området för integrerat växtskydd, biologisk kontroll av
växtsjukdomar och skadegörare, förbättrad användning av växtskyddsmedel och
minskade utsläpp av växthusgaser från djuruppfödning och från marker. Lösningar
för återvinning och minskning av förluster efter skörd skulle minska trycket på
naturresurserna. De möjligheter som erbjuds av miljöteknik, som IKT,
precisionsjordbruk och varningssystem för skadegörare bör undersökas. ·
Innovation till stöd för den biobaserade
ekonomin Innovativa lösningar bör vara anpassade efter hela
försörjningskedjan och till den växande biobaserade ekonomin. Lösningar bör
eftersträvas för bioraffinering och återvinning samt för smart användning av
biomassa från grödor, skogsbruk och livsmedelsavfall för att ta vara på denna
stora potential utan att minska mängden organiskt material i marken. Man bör
också överväga att ersätta primär proteinproduktion med alger eller biologisk
fermentation. Djuruppfödning och växtodling bör undersökas i syfte att skapa
högre avkastning, mindre utsläpp och/eller bättre motståndskraft mot sjukdomar
och även högre kvalitet i slutprodukterna (t.ex. bättre näringsprofil). ·
Biologisk mångfald, ekosystemtjänster och
markfunktioner Innovationer som förstärker hållbara jordbruks-
och skogsbruksmetoder främjar också ekosystemtjänster och markfunktioner.
Särskild tonvikt bör läggas vid integrerade jordbruksekologiska system, inbegripet
förbättrad biologisk mångfald i marken, koldioxidlagring,
vattenhållningsförmåga, stabilitet i ekosystem samt återhämtningsförmåga och
pollineringsfunktioner. Lösningarna kan vara inriktade på bättre
markförvaltning (inklusive ytlig jordbearbetning och underhåll av grön
infrastruktur), integrerad fysisk planering och nya system för samodling mellan
träd och jordbruksgrödor samt metoder för att bevara naturliga ekosystem).
Andra områden kan vara optimering av användningen av genetiska resurser, system
med begränsad användning av insatsvaror eller ekologiska system, ökning av den
genetiska mångfald som används inom jordbruket och utveckla biologisk rening av
förorenade marker samt innovativa anpassningsstrategier för
klimatförändringarna. ·
Innovativa produkter och tjänster för den
integrerade försörjningskedjan Syftet är att utveckla och ta i bruk innovativa
produkter, anordningar och tjänster och samtidigt upprätta en hållbar
försörjningskedja som tillåter insyn. Fokus bör ligga på bättre informationssystem
och riskhanteringsverktyg som avspeglar egenskaperna hos produktionsprocesser,
t.ex. riktmärkning, hållbarhetsnormer, mätning av fotavtryck, livscykelanalys
(med fokus på avfallshantering) och certifieringssystem. Lösningarna kan gälla
förvaltningsinnovationer för jordbrukare som stärker deras roll i
försörjningskedjorna, t.ex. genom producentgrupper eller korta
livsmedelskedjor. Nya diagnosverktyg skulle kunna användas för att registrera
gårdarnas miljöresultat och sociala resultat. Lösningar skulle också inkludera utnyttjande
av mångfalden i vår genbas, skapande av nya och mer hållbara möjligheter, samt inrättande
av institutionella innovationer (t.ex. koldioxidmarknader). Effektiva
övervakningssystem kan vara inriktade på restprodukter i livsmedel (t.ex.
bekämpningsmedel). ·
Livsmedelskvalitet, livsmedelssäkerhet och sunda
levnadsvanor Att konsumenterna gör informerade val är avgörande
som signaler till hela försörjningskedjan. Bland åtgärder kan inkluderas
livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet, bl.a. genom att utveckla nya system
för livsmedelskvalitet och för djurhälsa. Bioprospektering och potentialen hos
medicinalväxter som råvaruresurs kan undersökas. Andra områden kan vara
naturlig djur- och växtbehandling och nya metoder för att analysera livsmedels
biologiska kvaliteter. Verktyg för att ändra konsumtionsmönster och motsvarande
verktyg för utbildning, information och inlärning kan bidra till en bättre
folkhälsa och åtföljas av hälsosamma ingredienser i produkter (t.ex. mjölk
eller olja med omega 3-fettsyror) och uppnås genom vidareutveckling av
näringsämnen och genom djuravel. Konsumentens roll för att minska förlusterna
efter skörd bör hanteras både genom intelligenta förpackningslösningar och med
utbildning och information.
9.
Nästa steg
Eftersom vi måste ändra våra
utvecklingsmönster mot hållbar tillväxt inom jordbruket bör dessa åtgärder
inledas så snart som möjligt. Syftet med det här meddelandet är att uppmuntra
till diskussion med medlemsstaterna, Europaparlamentet och intressenterna om de
strategiska målen och formatet för det europeiska innovationspartnerskapet för
jordbruket. Det kommer att utarbetas en strategisk
genomförandeplan som tar hänsyn till Europaparlamentets och rådets synpunkter
på detta meddelande. I förberedelsearbetet kommer tekniskt bistånd från
landsbygdsutvecklingspolitiken att användas för att skapa nätverksfaciliteter.
Ett nätverk för det europeiska innovationspartnerskapet bör bildas snarast
möjligt, för att se till att aktörer och intressenter informeras tidigt om möjligheterna
till innovativa åtgärder. Det kommer att underlätta processen med att överföra
prioriteringarna till konkreta innovativa åtgärder ute på fältet. [1] KOM(2010) 2020. [2] KOM(2010) 672. [3] KOM(2011) 500. [4] KOM(2010) 546. [5] KOM(2011) 571 slutlig. [6] Mätt som produktiviteten för samtliga
produktionsfaktorer. [7] Häri ingår att vända trenden med förlust av organiskt
material i marken och att få fram lämpliga jordbruksmetoder för jordbruksmark
som hotas av erosion. [8] ERA-NET-ordningarna stöder samarbete mellan och
samordning av forskningsverksamheter på nationell eller regional nivå. [9] OECD och Eurostat (2005), Oslo Manual: Guidelines
for Collecting and Interpreting Innovation Data, Paris.