This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52010DC0561
GREEN PAPER Audit Policy: Lessons from the Crisis
GRÖNBOK Revisionspolitik: Lärdomar från krisen
GRÖNBOK Revisionspolitik: Lärdomar från krisen
/* KOM/2010/0561 slutlig */
GRÖNBOK Revisionspolitik: Lärdomar från krisen /* KOM/2010/0561 slutlig */
[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN | Bryssel den 13.10.2010 KOM(2010) 561 slutlig GRÖNBOK Revisionspolitik: Lärdomar från krisen (Text av betydelse för EES) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Inledning 3 2. Revisorns roll 6 2.1. Revisorernas kommunikation med intressenterna 7 2.2. Internationella revisionsstandarder (ISA) 10 3. Revisionsföretagens styrning och oberoende 11 4. Tillsyn 14 5. Koncentration och marknadsstruktur 16 6. Inrätta en EU-marknad 18 7. Förenkling: små och medelstora företag och revisionbyråer 19 7.1. Små och medelstora företag 19 7.2. Små och medelstora revisionsföretag 20 8. Internationellt samarbete 20 9. Nästa steg 22 GRÖNBOK Revisionspolitik: Lärdomar av krisen (Text av betydelse för EES) INLEDNING De åtgärder som vidtogs både i och utanför Europa som en direkt följd av krisen inriktades främst på det akuta behovet av att stabilisera finanssystemet.[1] Den roll som banker, hedgefonder, kreditvärderingsinstituten, tillsynsmyndigheter eller centralbanker har spelat har ifrågasatts och analyserats djupgående i många olika sammanhang, men frågan om hur revisionssystemet skulle kunna förstärkas för att bidra till ökad finansiell stabilitet har hittills endast uppmärksammats i begränsad omfattning. Att flera banker under åren 2007–2009 uppvisade enorma förluster på sina placeringar i och utanför balansräkningen föranleder inte bara frågan hur revisorerna kunde godkänna sina kunders revisionsberättelser för dessa perioder[2], utan även om hur passande och lämplig den nuvarande lagstiftningen egentligen är. Det förefaller följaktligen lämpligt att både diskutera och granska revisionernas funktion och omfattningen av revisionerna ytterligare inom ramen för den allmänna reformen av lagstiftningen om finansmarknader. Kommissionen vill ta ledningen på internationell nivå i den här diskussionen och kommer att söka ett nära samarbete med sina globala partner inom ramen för rådet för finansiell stabilitet ( Financial Stability Board , FSB) och G20. I kombination med tillsyn och företagsstyrning kan revision bidra starkt till den finansiella stabiliteten eftersom revisioner ger en garanti för att alla företags finansiella ställning överensstämmer med de rapporterade uppgifterna. Denna garanti bör bidra till att minska risken för felaktiga uppgifter, vilket i sin tur bidrar till att minska kostnaderna för de förluster som företagets aktieägare och samhället i stort annars skulle få bära. Grundliga revisioner är en central faktor för att återställa förtroendet på marknaderna eftersom de bidrar till att skydda investerarna och minskar kapitalkostnaderna för företagen. I detta sammanhang är det viktigt att betona att revisorerna fyller en viktig funktion och har anförtrotts uppdraget att utföra lagstadgade revisioner. De fullgör sin samhälleliga uppgift genom att yttra sig om huruvida de granskade enheternas årsbokslut ger en sann och rättvisande bild. Revisorernas oberoende bör följaktligen utgöra hörnstenen i revisionsarbetet. Det är dags att grundligt undersöka fullgörandet av detta samhällsuppdrag. Vissa intressenter har uttryckt oro2,[3],[4] över revisionernas relevans i dagens affärsklimat. Andra intressenter anser att det kan vara svårt att förstå att en enhets årsbokslut kan verka vara ”rimliga” och ”innehållsmässigt sunda”, trots att samma enhet i själva verket befann sig i finansiellt trångmål. Med tanke på att dessa intressenter kanske inte känner till revisionernas begränsningar (materialitet, urvalsteknik, revisorns roll i avslöjande av bedrägerier och ledningens ansvar) ger detta upphov till en skillnad i förväntningarna. Kommissionen anser därför att det behövs en omfattande diskussion om vad som måste göras för att se till att både revisioner av årsbokslut och revisionsberättelser ”passar sitt syfte”. Ur ett bredare strukturellt perspektiv konstaterar kommissionen att utvecklingen under de två senaste årtiondena har lett till att redan stora företag har konsoliderats till ännu större företag. Sedan revisionsföretaget Arthur Andersen försvunnit från marknaden finns det nu bara en handfull sådana stora globala företag, vilket har lett till att det finns ännu färre revisionsföretag som har kapacitet för att granska stora, komplexa enheter. Om något av dessa företag skulle gå under, skulle detta inte bara begränsa tillgången till reviderad finansiell information om stora företag, utan det skulle troligen även skada investerarnas förtroende och kunna påverka det finansiella systemets stabilitet i stort. Dessa stora globala företag kan dock anses ha fått systemviktiga proportioner.[5] Precis som när det gäller andra stora institutioner inom finanssektorn är det därför nödvändigt att ytterligare undersöka hur denna risk kan begränsas. Ett annat viktigt övervägande är om man ska tillåta ett enda revisionsföretag att bli så mäktigt, att en överlåtelse av företaget allvarligt skulle störa marknaden.5 Även om de stora företagens insatser för att minimera risken för konkurser har lovordats, kvarstår dock den centrala frågan om sådana företag som är ”för stora för att misslyckas” eventuellt kan ge upphov till en moralisk risk. Det är för att hantera sådana problem och i överensstämmelse med det synsätt som antagits av banksektorn som koncepten avveckling under ordnade former, inklusive återhämtningsplaner (”living wills”), aktivt bör övervägas för sådana systemviktiga företag. Kommissionen inser att kontinuitet i tillhandahållandet av revisionstjänster till stora företag är avgörande för den finansiella stabiliteten.[6] I den bemärkelsen är alternativ som att öka kapaciteten för systemföretag och undersöka för- och nackdelar med att ”trappa ned” eller ”omstrukturera” systemföretag värda att undersökas närmare. Kommissionen vill även utforska möjligheterna att minska de befintliga hindren för inträde på revisionsmarknaden, bland annat genom en diskussion om de befintliga ägarbestämmelserna och den partnerskapsmodell som tillämpas av de flesta revisionsföretag. Alla typer av marknader bör ha ett effektivt tillsynssystem som är helt oberoende från revisorsyrket. Strukturella förändringar inom globala nätverk får inte leda till luckor i eller undantag från tillsynen. En genuin inre marknad för tillhandahållande av revisionstjänster skulle kunna inrättas. Den bör grundas på ökad harmonisering av regler och inrättandet av ett ”europeiskt pass” för revisorer, vilket skulle ge dem möjlighet att tillhandahålla tjänster inom hela EU. Mot denna bakgrund vill kommissionen inleda en diskussion om en rad olika frågor, t.ex. revisorns roll, styrningen av revisionsföretag och dessas oberoende, tillsynen av revisionsföretag, revisionsmarknadens struktur, inrättandet av en inre marknad för revisionstjänster, förenkling av reglerna för små och medelstora företag och små och medelstora revisionsföretag och internationellt samarbete om tillsynen av globala revisionsnätverk. Kommissionen offentliggör denna grönbok som en del av en helhetssyn som även omfattar andra initiativ inom ramen för finansiell stabilitet. Denna grönbok bygger även på resultat från tidigare undersökningar och samråd som kommissionen genomfört om dessa frågor. I grönboken av den 2 juni 2010 om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy[7] behandlas en rad frågor om revisioner av finansiella institut. Syftet med denna grönbok är att täcka revisionsfrågor på ett övergripande sätt och den går längre än grönboken om företagsstyrning. Relevant återkoppling om revisionsfrågor när det gäller den grönboken kommer att övervägas i utvärderingen av svaren på den här grönboken. Kommissionen betonar att det krävs ett differentierat och välavvägt synsätt som anpassas och är proportionellt till storleken och egenskaperna hos både det granskade företaget och revisionsföretaget, och kommer därför att anpassa de förslag som eventuellt kan bli följden av denna grönbok för att ta hänsyn till detta. Det som kan vara nödvändigt för stora systemviktiga institutioner kanske inte är lämpligt för andra börsnoterade företag eller för små och medelstora företag eller små och medelstora revisionsföretag. De eventuella åtgärder som kommissionen föreslår som en uppföljning till detta samråd måste vara förenliga med bestämmelserna om bättre lagstiftning, inklusive kostnads–nyttoanalyser och konsekvensbedömningar. Kommissionen kommer att arbeta aktivt för att få in synpunkter från en så bred bas av intressenter som möjligt, t.ex. investerare, långivare, företagsledningar, anställda, statliga myndigheter, revisionsföretag, skattemyndigheter, kreditvärderingsinstitut, värdepappersanalytiker, lagstiftare, motparter i näringslivet samt små och medelstora företag. Ett brett upplagt samråd kommer att ge kommissionen möjlighet att analysera samspelet mellan olika politiska alternativ, naturligtvis med hänsyn till den finansiella stabiliteten. Detta samråd kommer också att hjälpa kommissionen att anpassa de åtgärder som vidtas så att de är lämpliga för storleken på och egenskaperna hos de berörda enheterna. Kommissionen kommer dessutom att inleda en extern undersökning för att utvärdera de gällande bestämmelsernas genomförande och effekter samt samla in ytterligare uppgifter om revisionsmarknadens struktur. Resultaten av undersökningen kommer att finnas tillgängliga under 2011. Frågor 1. Har du några allmänna kommentarer om den valda infallsvinkeln och syftena med denna grönbok? 2. Anser du att det är nödvändigt att förtydliga revisorernas samhällsroll när det gäller sanningsenligheten hos årsbokslut? 3. Anser du att revisionernas allmänna ”kvalitet” skulle kunna förbättras ytterligare? REVISORNS ROLL Lagen kräver revision av årsboksluten för aktiebolag och andra bolag med begränsat ansvar.[8] Det faktum att företagens årsbokslut granskas innebär dock inte att revisorn är skyldig att försäkra sig om att de granskade räkenskaperna är helt fria från felaktiga uppgifter. När revisorerna rapporterar att årsbokslut ger en rättvisande bild enligt den relevanta ramen för finansiell rapportering[9] ger de ”rimliga garantier”[10] för att årsbokslutet som helhet är fritt från innehållsmässiga felaktigheter, antingen de beror på bedrägeri eller misstag[11]. Revisorernas mål är därför att minimera risken[12] för att historisk finansiell information som presenteras i enlighet med en viss redovisningsmetod är ”innehållsmässigt” felaktig. Kommissionen konstaterar att den lagstadgade revisionen har utvecklats från att vara en faktisk kontroll av inkomster, utgifter, tillgångar och skulder till en riskbaserad metod. Befintlig praxis tyder på att de ”rimliga garantier” som nämns ovan snarare inriktas på att garantera att årsboksluten har upprättats enligt de tillämpliga reglerna för finansiell rapportering än att garantera att de ger en rättvisande bild. Bankkrisen har visat att revisionsberättelserna bör inriktas ”mer på innehållet än formen”, vilket bland annat innebär att undvika utnyttjande av skillnader i lagstiftningen mellan olika jurisdiktioner. Det är viktigt att notera att International Financial Reporting Standards (IFRS) grundas på principerna om en rättvisande bild och principen om att innehållet är viktigare än formen.[13] Den kunskap som de externa revisorerna inhämtar genom sitt arbete kan vara användbar för tillsynsmyndigheter och kommissionen inser att det är nödvändigt att förstärka samarbetet mellan revisorer och tillsynsmyndigheter.[14] Den konstaterar dock att ett utökat samarbete mellan revisorer och tillsynsmyndigheter, även om det är högst önskvärt, dock inte får leda till att revisorernas och tillsynsmyndigheternas respektive ansvarsområden blir otydliga. Revisorernas kommunikation med intressenterna Det är viktigt att klart fastställa vilka slags upplysningar som revisorn ska lämna till intressenterna i revisionsutlåtandet och slutsatserna. Detta innebär inte bara att det blir nödvändigt att gå tillbaka till revisionsberättelsen, utan man bör även överväga ytterligare kommunikation om revisionsmetoder för att förklara i vilken utsträckning det reviderade företagets balansräkning väsentligen har kontrollerats. Större garantier för intressenterna Ur ett användarperspektiv bör revisorerna lämna mycket större garantier till intressenterna om posterna i balansräkningen och värderingen av dessa poster på balansdagen. Kommissionen vill undersöka alternativet att ”återgå till väsentligheterna”, med en stark inriktning på en omfattande granskning av balansräkningen och mindre betoning på efterlevnad och systemfunktioner, dvs. uppgifter som främst bör förbli kundens ansvar och huvudsakligen omfattas av internrevisioner. Revisorerna skulle kunna uppge vilka poster som faktiskt verifierats och vilka poster som kontrollerats på grundval av en yrkesmässig bedömning, interna modeller, hypoteser och ledningens uppgifter. För att ge en ”rättvisande bild” ska revisorerna försäkra sig om att innehållet har företräde framför formen. Revisorernas beteende Det främsta ansvaret för att tillhandahålla sund finansiell information ligger på de reviderade enheternas ledningar, men revisorerna kan fylla en viktig funktion genom att aktivt ifrågasätta ledningens uppgifter ur ett användarperspektiv. Det är således viktigt att ha en ”yrkesmässig skepticism” gentemot den reviderade enheten.[15],[16] Revisorerna bör även se skeptiskt på offentliggörandet av centrala uppgifter i företagens årsbokslut, vilket kan leda till en lämplig ”betoning på sakfrågorna”[17] i revisionsberättelsen. En spridning av offentliggöranden som är mindre angelägna för intressenterna måste dock undvikas. Revisionsberättelser med förbehåll Ett av de största problemen inom revisionsbranschen är den negativa uppfattningen om revisionsberättelser som avges med förbehåll. Detta har lett till att synsättet ”allt eller inget” har blivit rådande, där förbehåll i en revisionsberättelse har blivit ett negativt begrepp för både kunder och revisorer. Till skillnad från kreditvärderingsinstitut och värdepappersanalytiker kategoriserar revisorerna inte de kunder de granskar, vilket beror på att revisorns uppgift är att ge en rättvisande bild av årsboksluten. De bedömer egentligen inte de relativa resultaten eller ens den relativa kvaliteten på en rapporterande enhets årsbokslut i förhållande till en annan enhets årsbokslut. Det är nödvändigt att överväga om det är mer värdefullt för intressenterna att informativa uppgifter om potentiella risker, sektorsutveckling, råvaru- och växelkursrisker etc. lämnas tillsammans med eller ingår i revisionsberättelsen.[18] Bättre extern kommunikation Det kan hända att det blir nödvändigt att på nytt undersöka frågan om revisorernas kommunikativa ansvar, i syfte att förbättra hela kommunikationsprocessen och därmed förbättra uppfattningen av det mervärde som en revision ger. Storbritannien har t.ex. nyligen sett över sin modell för att göra revisionsberättelserna mer koncisa och överväger även att göra dem mer informativa. Enligt den franska handelsrätten ska revisorerna motivera sitt revisionsutlåtande offentligt, tillsammans med rapporten om årsbokslutet. Detta omfattar även revisorns bedömning av ett företags valmöjligheter eller av hur det tillämpar sina redovisningsmetoder, innehållsmässiga eller känsliga redovisningsuppskattningar och vid behov även frågor som rör den interna kontrollen. En annan fråga som kan vara värd att överväga är i vilken utsträckning allmän information som finns tillgänglig för revisorerna bör lämnas ut till allmänheten. Sådan information kan t.ex. handla om företagets exponering mot framtida risker eller händelser, risker för immateriell äganderätt, i vilken utsträckning immateriella tillgångar skulle påverkas negativt etc. En annan aspekt som behöver övervägas är när och hur ofta revisorn bör kommunicera med intressenterna. Det hävdas ofta att revisionsutlåtanden ”är innehållsfattiga och kommer för sent”. Bättre intern kommunikation Det är viktigt att se till att det finns en regelbunden dialog mellan företagets revisionskommitté, den externa dvs. den lagstadgade revisorn och internrevisorn. På så sätt blir det möjligt att garantera att det inte finns några kryphål i det fullständiga täckandet av efterlevnad, riskövervakning och den väsentliga kontrollen av tillgångar, skulder, intäkter och utgifter. Ett bra exempel på sådan kommunikation är den tyska lagstiftningen, enligt vilken externa revisorer är skyldiga att inlämna en ”utförlig” revisionsberättelse till tillsynsrådet. I dessa utförliga revisionsberättelser, som inte finns tillgängliga för allmänheten, sammanfattas de viktiga slutsatserna mer detaljerat än i den ordinarie revisionsberättelsen när det gäller fortlevnadsprincipen och anknutna kontrollsystem, framtida utveckling och risker för företaget, väsentliga iakttagelser, påvisade oegentligheter, använda redovisningsmetoder eller eventuella ”orealistiska” transaktioner. En sådan utvidgad dialog får emellertid inte äventyra den lagstadgade revisorns oberoende. Företagens sociala och miljömässiga ansvar (CSR) Företagens sociala och miljömässiga ansvar handlar om hur företagen frivilligt integrerar sociala och miljömässiga hänsynstaganden i verksamheten och i kontakterna med sina intressenter. Tydligare rapporteringsbestämmelser kan förbättra EU-företagens rykte i det här avseendet och kan bidra till att företagen och investerarna inriktar sig mer på hållbarhetsfrågor. För att se till att den rapporterade informationen håller tillräcklig kvalitet och är trovärdig bör man också överväga om det kan finnas behov av en oberoende kontroll av denna information och om revisorerna kan fylla en funktion i det här avseendet. Utökande av revisorernas uppdrag Hittills har revisionerna i stor utsträckning inriktats på historisk information. Det är viktigt att överväga i hur stor utsträckning revisorerna bör utvärdera den information om förväntad utveckling som lämnas av företaget och, med tanke på deras privilegierade tillgång till viktig information, i vilken utsträckning revisorerna bör uttala sig om företagets ekonomiska och finansiella framtidsutsikter. Det sistnämnda skulle vara särskilt relevant inom ramen för ”fortlevnadsprincipen”. Framtidsanalyser har, åtminstone för stora börsnoterade företag, hittills gjorts av värdepappersanalytiker och kreditvärderingsinstitut. Revisorns roll bör följaktligen endast utvidgas i detta avseende om det tillför ett verkligt mervärde för intressenterna. Frågor 4. Anser du att revisionerna bör innehålla försäkringar om företagens finansiella hälsa? Passar revisioner för ett sådant syfte? 5. Bör den använda revisionsmetoden förklaras bättre för användarna för att minska förväntningsgapet och tydliggöra syftet med revisionen? 6. Bör konceptet ”yrkesmässig skepticism” förstärkas? Hur skulle det kunna göras i så fall? 7. Bör den negativa synen på förbehåll i revisionsberättelserna omvärderas? Om så är fallet, varför? 8. Vilka ytterligare upplysningar bör lämnas till externa intressenter och i vilken form? 9. Finns det en lämplig och regelbunden dialog mellan externa revisorer, interna revisorer och revisionskommittéer? Om så inte är fallet, hur skulle kommunikationen kunna förbättras? 10. Anser du att revisorerna skulle kunna bidra till att trygga att företagens rapportering på de sociala och miljömässiga områdena är tillförlitlig? 11. Bör revisorn kommunicera mer regelbundet med intressenterna? Bör tidsskillnaden mellan slutet av räkenskapsåret och datumet för revisionsutlåtandet minskas? 12. Vilka andra åtgärder skulle kunna vidtas för att öka revisionernas värde? Internationella revisionsstandarder (ISA) De internationella revisionsstandarderna ( International Standards on Auditing , nedan kallat ISA) och de internationella standarderna för kvalitetskontroll ( International Standards on Quality Control , nedan kallat ISQC) fastställs av det normbildande organet International Assurance and Auditing Standards Board (nedan kallat IAASB), som ingår i Internationella revisorsförbundet ( International Federation of Accountants , nedan kallat Ifac). Kommissionen arbetar med sina viktigaste internationella partner och organisationer för att förbättra standardiseringsorganens styrning och ansvar. Under perioden 2006–2009 genomförde IAASB en grundlig granskning och klargjorde de internationella redovisningsstandarderna inom ramen för det så kallade Clarity-projektet. De ”klargjorda” internationella redovisningsstandarderna kommer att börja tillämpas på revisioner under räkenskapsåret 2010. De kan anses vara robustare på ett antal områden än de internationella redovisningsstandarder som använts för revisionerna till och med räkenskapsåret 2009. En viktig aspekt på dem är att de klarar förändringar av de verifierande underlagen, när det gäller redovisning till verkligt värde, rapportering av uppskattningar och känslighetsanalys eller synsättet på transaktioner med närstående parter. På grundval av sitt samråd 2009[19] konstaterar kommissionen att det finns ett allmänt stöd bland intressenterna i EU för att anta ISA på EU-nivå. De svarande ansåg att gemensamma standarder i formen ”klargjorda” ISA och ISQC skulle bidra till harmoniserade revisioner av hög kvalitet, vilket i sin tur skulle höja årsbokslutens kvalitet och trovärdighet. En del svarande efterlyste ytterligare insatser för att anpassa ISA till små och medelstora företags och små och medelstora revisionsföretags behov. De ”klargjorda” ISA har antingen redan antagits eller håller på att antas av de flesta medlemsstaterna och tillämpas även av de stora nätverken av revisionsföretag. De har även införts i många tredjeländer, dock inte av några av våra viktigaste partner, t.ex. Förenta staterna. För närvarande överväger kommissionen när och hur ISA ska introduceras i EU. Införandet kan ske genom bindande eller icke bindande unionslagstiftning. Frågor 13. Vad anser du om införandet av ISA i EU? 14. Bör ISA göras rättsligt bindande i hela EU? Om så är fallet, bör man välja en liknande strategi för anslutning som den befintliga strategin för anslutningen till International Financial reporting Standards (IFRS)? Alternativt, och med tanke på att ISA för närvarande tillämpas allmänt i EU, bör användningen av ISA främjas ytterligare genom icke-bindande rättsliga instrument (rekommendationer, uppförandekoder)? 15. Bör ISA anpassas ytterligare för att tillgodose små och medelstora företags och små och medelstora revisionsföretags behov? REVISIONSFÖRETAGENS STYRNING OCH OBEROENDE Som i många andra branscher måste revisionsföretag aktivt hantera sina intressekonflikter. Till skillnad från många andra branscher har revisorer dock en lagstadgad funktion: revisioner är ett juridiskt krav. Revisioner är avsedda att fungera som en lagstadgad garanti för investerare, långivare och affärsmotparter som har en andel eller ett affärsintresse i de enheter som konstitueras som aktiebolag och andra bolag med begränsat ansvar. Oberoende bör således vara en orubblig hörnsten i revisionsarbetet. Enligt direktivet om lagstadgad revision (2006/43/EG) (nedan kallat direktivet ) ska lagstadgade revisorer följa yrkesetiska principer och i direktivet fastställs även ett antal principer för oberoende, som sträcker sig från beteendemässiga aspekter till överväganden kring ägarskap, arvoden, byte av revisionsföretag eller företagens styrning (revisionskommittéer). Dessa principer har införlivats i medlemsstaternas lagstiftning, antingen genom särskilda uppförandekoder eller genom bindande principer utöver Ifac:s etiska regler[20]. Utöver de rättsliga bestämmelserna och de etiska regler som nämns ovan vill kommissionen förstärka revisorernas oberoende och hantera de intressekonflikter som blir en naturlig följd av den nuvarande situationen, t.ex. när det gäller aspekter som de reviderade företagens utnämningar av och ersättningar till revisorer, dålig rotation bland revisionsföretagen eller revisionsföretagens tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster. Utnämning och arvodering av revisorer I ett kommersiellt anbudsförfarande utses revisorer som arvoderas av den enhet som ska granskas. Det faktum att revisorerna är ansvariga inför aktieägarna i det reviderade företaget och inför andra intressenter trots att de betalas av det reviderade företaget skapar en störning i systemet. Kommissionen överväger om ett scenario är genomförbart där revisorsrollen skulle vara en lagstadgad inspektion, varvid ansvaret för utnämning, arvodering och uppdragets varaktighet skulle vila på en tredjepart, kanske en tillsynsmyndighet, i stället på företaget.[21] Ett sådant koncept kunde vara särskilt relevant för revisioner av stora företags årsbokslut och/eller systemviktiga finansinstitut. När man överväger denna fråga bör man å ena sidan ta hänsyn till risken för ökad byråkrati och å andra sidan de möjliga samhällsfördelarna av bevisligen oberoende utnämningar. Obligatoriskt byte av revisionsföretag Situationer där ett företag har anlitat samma revisionsföretag i årtionden är inte förenliga med de önskvärda standarderna för oberoende.[22] Även när de ”huvudansvariga revisorerna” för dessa företag bytas ut med jämna mellanrum, vilket för närvarande krävs enligt direktivet, kvarstår hotet om förtrolighet. I detta sammanhang är det värt att överväga obligatoriskt byte av revisionsföretag – inte bara huvudansvariga revisorer. Kommissionen är medveten om att kunskap kan gå förlorad till följd av att revisionsföretagen byts ut. Den vill ändå undersöka för- och nackdelarna med ett sådant system, särskilt för att skapa och upprätthålla objektivitet och dynamik på revisionsmarknaden. För att förhindra att huvudansvariga revisorer ”tar med sig” vissa kunder när revisionsföretaget byts ut skulle regler för byte, om de antas, garantera att inte bara revisionsföretagen utan även de huvudansvariga revisorerna byts ut. Andra tjänster än revisionstjänster Det finns inget EU-omfattande förbud mot att revisorer tillhandahåller andra tjänster än revisionstjänster till sina kunder. I enlighet med artikel 22 i direktivet får revisionstjänster inte tillhandahållas om det finns en anknytning som ”en objektiv, omdömesgill och initierad tredje part skulle anse äventyra den lagstadgade revisorns eller revisionsföretagets oberoende”. Denna bestämmelse gäller även för tillhandahållandet av andra tjänster än revisionstjänster. Hittills har artikel 22 tillämpats på högst olika sätt inom EU. I Frankrike finns det t.ex. ett totalt förbud mot att en revisor tillhandahåller andra tjänster än revisionstjänster till sina kunder samt stränga begränsningar för medlemmarna i revisorns nätverk när det gäller tillhandahållande av tjänster till medlemmarna i den reviderade enhetens koncern. I många andra medlemsstater är reglerna mindre restriktiva och revisorernas tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster till sina kunder är fortfarande vanligt förekommande.[23],[24] Kommissionen vill undersöka om det är möjligt att skärpa förbudet för revisionsföretag att tillhandahålla andra tjänster än revisionstjänster. Detta skulle kunna leda till att det skapas ”rena revisionsföretag” som liknade inspektionsenheter. Eftersom revisorer avger ett oberoende utlåtande om företagens finansiella hälsa, bör de naturligtvis helst inte ha affärsintressen i de reviderade företagen. Arvodesstruktur Det skulle kunna införas en begränsning av de arvoden som ett revisionsföretag får motta från en enda revisionskund i förhållande till revisionsföretagets sammanlagda revisionsintäkter[25] tillsammans med lämpliga regler om offentliggörande. Det skulle även vara nyttigt att undersöka för- och nackdelarna med att tillämpa sådana begränsningar, särskilt när det gäller små revisionsföretag. Offentliggörande av årsbokslut En annan aspekt som bör övervägas är hur man kan öka insynen i revisionsföretagens egna årsbokslut. För globala nätverk bör insynen omfatta hela nätverket. Dessutom är det värt att undersöka om sådana företags årsbokslut bör revideras och – med tanke på den potentiella konflikt som uppstår i och med att årsbokslutet granskas av en konkurrent – om lagstadgade organ som granskar offentliga organs redovisningar på nationell eller till och med EU-nivå bör uppdras att utföra sådana revisioner. Organisatoriska krav Revisionsföretagen bör förstärka sin företagsstyrning, de organisatoriska kraven för att ytterligare begränsa intressekonflikter och sitt oberoende. I detta avseende kan inspiration hämtas från förordningen om kreditvärderingsinstitut[26]. En annan referens är ”styrningskoden för revisionsföretag”, som nyligen har införts i Storbritannien.[27] I koden fastställs bland annat principen att revisionsföretagen i ledningen ska utse oberoende personer som inte tillhör företagsledningen och att aktieägare i de reviderade företagen bör ha en dialog med revisionsföretagen för att förbättra den ömsesidiga kommunikationen och förståelsen. Förnyad granskning av ägarbestämmelserna och partnerskapsmodellen För närvarande krävs enligt direktivet att revisorer ska inneha en majoritet av rösterna i ett revisionsföretag och att de ska kontrollera styrelsen.[28] Kommissionen anser att motiveringen till dessa bestämmelser bör ses över.[29] Hittills har revisionsföretagen bedrivit sin verksamhet enligt partnerskapsmodellen (vare sig detta organiserats via ett partnerskap eller ett aktiebolag). Med tanke på att en del stora företag har växt betydligt i storlek och komplexitet är det emellertid oklart om det överhuvudtaget finns något systemföretag som har tillräckliga resurser för att klara eventuella skadeståndskrav. Det är följaktligen värt att överväga alternativa strukturer som skulle ge revisionsföretagen möjlighet att skaffa kapital från andra källor. Dessa alternativa strukturer måste innehålla garantier (t.ex. när det gäller styrningen) för att se till att externa ägare inte blandar sig i revisionsarbetet. En sådan förändring skulle även hjälpa företag som inte är systemviktiga att få tillgång till mer kapital, öka sin kapacitet och växa snabbare. Koncernrevisioner Revisioner av stora koncerner som är verksamma inom flera jurisdiktioner utförs vanligen av stora globala nätverk på grund av de stora resurser som sådana revisioner kräver. Kommissionen instämmer i den oro som ett antal tillsynsmyndigheter världen runt har gett uttryck för, som anser att rollen som koncernrevisor bör förstärkas. Det krävs regler för att göra det möjligt för koncernrevisorer att fullgöra sitt uppdrag och sina ansvarsskyldigheter. Koncernrevisorerna bör ha tillgång till rapporter och annan dokumentation från alla revisorer som granskar underordnade enheter i en koncern. Koncernrevisorer bör även delta i och ha en klar överblick över hela revisionsprocessen för att kunna stödja och försvara koncernrevisioners utlåtanden. Frågor 16. Uppstår det en konflikt när en revisor utses och betalas av den reviderade enheten? Vilka alternativa arrangemang skulle du rekommendera i det här sammanhanget? 17. Skulle det i vissa fall vara motiverat att utse en tredjepart? 18. Bör revisionsföretagens löpande engagemang vara tidsbegränsat? Om så är fallet, hur lång tid bör ett revisionsföretags uppdrag längst få pågå? 19. Bör revisionsföretagen förbjudas att tillhandahålla andra tjänster än revisionstjänster? Bör ett sådant förbud i så fall tillämpas på alla revisionsföretag och deras kunder, eller bör förbudet endast gälla för vissa typer av enheter, t.ex. systemviktiga finansinstitut? 20. Bör det högsta arvode som ett revisionsföretag får erhålla från en enda kund regleras? 21. Krävs det nya regler för insynen i revisionsföretagens årsbokslut? 22. Vilka nya regler skulle kunna införas för styrningen av revisionsföretag för att öka revisorernas oberoende? 23. Bör alternativa strukturer undersökas för att revisionsföretagen ska kunna skaffa externt kapital? 24. Instämmer du i förslagen om koncernrevisorer? Har du här några andra förslag? TILLSYN Offentliga tillsynssystem spelar en central roll i tillsynen av revisionsföretag. Tillsynssystemen bör utformas så att eventuella intressekonflikter med revisionsbranschen kan undvikas. De gällande reglerna skulle kunna förstärkas för att garantera att alla medlemsstaters tillsynssystem är fullständigt oberoende från revisionsbranschen. Tillsynen av revisionsföretag i EU måste integreras mer och det krävs ett nära samarbete mellan de nationella tillsynssystemen för revisionsverksamhet. Ett alternativ skulle kunna vara att omvandla Europeiska gruppen av tillsynsorgan för revisorer (EGAOB) till en s.k. Lamfalussy-nivå 3-kommitté. Det är det slags kommitté som för närvarande finns på området för värdepapper, försäkringar och bankverksamhet (Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS) och Kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS)). En sådan kommitté skulle kunna förstärka samarbetet på EU-nivå och främja en enhetlig tillämpning av reglerna samt garantera ett gemensamt tillvägagångssätt för inspektioner av revisionsföretag. Kommittén skulle dessutom kunna bistå kommissionen med kvalificerad rådgivning i revisionsfrågor. Ett annat alternativ skulle kunna vara att inrätta en ny europeisk tillsynsmyndighet[30] eller att integrera revisionsfrågor i en av de tillsynsmyndigheter som inrättas enligt kommissionens förslag om finansiell tillsyn, som rådet och parlamentet nyligen enades om. För närvarande finns ingen tillsyn av de gränsöverskridande ledningsorganen för revisionsnätverks verksamheter i flera medlemsstater, utan det är endast varje ”nationell” komponent i nätverket som övervakas på medlemsstatsnivå. Denna ojämna fördelning mellan EU-omfattande revisionsnätverk och nationell tillsyn måste lösas. Tillsynen av internationella tillsynsnätverk skulle kunna utövas på EU-nivå, på liknande sätt som det nyligen offentliggjorda förslaget om kreditvärderingsinstitut[31]. Kommissionen anser att det även är nödvändigt att förstärka dialogen mellan tillsynsmyndigheterna och revisionsföretagen. Dialogen bör vara ömsesidig så att tillsynsmyndigheterna kan uppmärksamma revisionsföretagen på särskilda problemområden. När det gäller det speciella fallet med finansinstitut och leverantörer av investeringstjänster är revisorer enligt EU-lagstiftningen skyldiga att snabbt rapportera till de behöriga myndigheterna om eventuella uppgifter eller beslut som kan utgöra en väsentlig överträdelse av lagstiftningen, påverka ett företags förmåga att fortsätta som en fungerande koncern eller leda till förbehåll i revisionsberättelsen.[32] Revisorer som granskar investeringsföretag är skyldiga att varje år rapportera till de behöriga myndigheterna om ett antal frågor.[33] Kommissionen har ingen information om huruvida denna bestämmelse faktiskt har följts under krisen och om revisorer har rapporterat till de behöriga myndigheterna i enskilda fall.[34] Kommissionen kommer att överväga om kommunikationen mellan revisorer och de behöriga värdepapperstillsynsmyndigheterna bör bli obligatorisk för alla stora eller börsnoterade företag. En annan fråga som särskilt bör övervägas är kommunikationen med relevanta myndigheter i händelse av bedrägerier inom företag. Frågor 25. Vilka åtgärder skulle kunna införas för att ytterligare förbättra integrationen och samarbetet när det gäller tillsyn av revisionsföretag på EU-nivå? 26. Hur skulle man kunna öka samrådet med och kommunikationen mellan revisorer som granskar stora börsnoterade företag och den relevanta tillsynsmyndigheten? KONCENTRATION OCH MARKNADSSTRUKTUR Marknaden för revisioner av börsnoterade företag täcks huvudsakligen av de s.k. fyra stora revisionsföretagen[35]. Den sammanlagda marknadsandelen för de fyra stora revisionsföretag som granskar börsnoterade företag överstiger 90 procent i de allra flesta EU-medlemsstater, räknat på intäkter eller mottagna arvoden.[36] Många revisionsföretag i mellanskiktet har haft mycket svårt att ta sig in i detta toppskikt på revisionsmarknaden, trots att de har kapacitet att arbeta på den internationella revisionsmarknaden. En sådan koncentration kan leda till en ackumulering av systemrisker. Om ett ”systemviktigt företag” eller ett företag som har nått ”systemproportioner”5 går i konkurs, kan detta störa hela marknaden. Marknaden förefaller vara alltför koncentrerad inom vissa segment och kunderna har därför inte tillräckliga valmöjligheter, när de bestämmer sig för vilken revisor de vill anlita. Att vara revisor för stora börsnoterade företag verkar dessutom vara bra för ryktet. En sådan positiv koppling hjälper de stora företagen att säkra ännu fler prestigefyllda revisionsuppdrag, vilket bidrar till bristande dynamik på marknaden. De största företagen erkänner fortfarande inte kapaciteten hos revisionsföretag som inte tillhör de fyra stora. Det kan tydligen även förekomma att t.ex. finansinstitut ibland kräver avtalsklausuler om att bara de stora fyra stora revisionsföretagen får anlitas som ett villkor för att bevilja lån. Kommissionen vill därför överväga följande åtgärder: Gemensamma revisioner/revisionskonsortier Gemensamma revisioner utförs endast i Frankrike, där börsnoterade företag är skyldiga att utse två olika revisionsföretag som delar på revisionsarbetet och gemensamt undertecknar revisionsberättelsen. Denna metod bör emellertid vidareutvecklas för att göra marknaden mer dynamisk i syfte att ge företag i mellanskiktet som inte är systemviktiga möjligheten att bli aktiva aktörer i marknadssegmentet för revisioner av stora bolag, som hittills har visat sig vara svåra att fånga upp. För att främja andra aktörer och små och medelstora revisionsföretags tillväxt skulle kommissionen kunna tänka sig att införa bestämmelser om obligatoriskt inrättande av revisionskonsortier, där för revisioner av stora bolag minst ett revisionsföretag ingår som inte är systemviktigt. Sådana konsortier måste ha en tydlig ansvarsfördelning vid det allmänna revisionsutlåtandet samt en mekanism för tvistlösning/offentliggörande vid meningsskiljaktigheter mellan konsortiemedlemmarna. Konceptet ”gemensam revision” skulle också kunna vara ett sätt att begränsa avbrott på revisionsmarknaden om något av de stora revisionsnätverken försvinner. Obligatoriskt byte av revisorer och förnyade anbudsförfaranden Obligatoriskt byte av revisorer skulle inte bara öka revisorernas oberoende enligt ovan, utan skulle även fungera som en katalysator för att skapa mer dynamik och kapacitet på revisionsmarknaden. Man skulle kunna tänka sig ett obligatoriskt byte av revisionsföretaget/revisionskonsortiet efter en fastställd tidsperiod. För att förhindra att de huvudansvariga revisorerna ”tar med sig” vissa kunder när de byter revisionsföretag skulle bytesreglerna säkerställa att inte bara företagen, utan även de huvudansvariga revisorerna, byts ut. Sådana obligatoriska byten bör kompletteras med obligatoriska anbudsförfaranden med full insyn när det gäller kriterierna för val av revisionsföretag. Kvalitet och oberoende skulle vara de viktigaste urvalskriterierna i alla anbudsförfaranden. Om endast en mycket liten andel av revisionerna av ledande börsnoterade företag skulle omfattas av öppna och rättvisa anbudsförfaranden under ett visst år, skulle insatserna för att göra marknaden mer dynamisk nämligen ha en begränsad effekt. Komma till rätta med den partiska inställningen att ”de fyra stora är bäst” Till följd av konsolideringen av det övre marknadsskiktet verkar företagen helst vilja välja en av de ”fyra stora” som företagets revisor. Kommissionen vill emellertid undersöka hur mycket av detta som har att göra med ”uppfattningar” och hur mycket som beror på ”meriter”. Det blir lättare att göra sådana bedömningar om det råder insyn i rapporteringen om inspektioner, som för närvarande är fallet i Storbritannien.[37] Kommissionen kommer även att arbeta för att lösa frågan om avtalsklausuler som informellt kallas ”klausuler om att endast välja en av de fyra stora”[38]. En möjlighet som kan vara värd att överväga är att inrätta en europeisk kvalitetscertifiering för revisionsföretag, som skulle utgöra ett formellt erkännande av att de är lämpade för att utföra revisioner av stora börsnoterade företag. Beredskapsplan Kommissionen kommer att kontakta medlemsstaterna, revisionsföretag och andra intressenter, inklusive internationella forum, för att diskutera en beredskapsplan. En sådan plan skulle möjliggöra en snabb lösning i händelse av en överlåtelse av ett systemviktigt revisionsföretag, undvika störningar i tillhandahållandet av revisionstjänster och förhindra ytterligare strukturell riskuppbyggnad på marknaden. När man diskuterar beredskapsplaner är det viktigt att tänka på att inrättandet av ett konsortium skulle kunna fylla en viktig funktion. Vid en överlåtelse av en av konsortiemedlemmarna skulle det ”överlevande” företaget i så fall kunna garantera revisionsverksamhetens kontinuitet, i väntan på mer ”permanenta” arrangemang. I överensstämmelse med det synsätt som banksektorn antagit bör man även aktivt överväga koncepten avveckling under ordnade former, inklusive återhämtningsplaner (”living wills”), särskilt för systemviktiga revisionsföretag. Omvärdering av de faktorer som bidragit till den tidigare konsolideringen Kommissionen vill undersöka i vilken utsträckning konsolideringen av de större företagen har lett till den innovation av revisionsmetoderna som förväntades. Detta är särskilt viktigt när det gäller revisioner av finansinstitut, då finansinstituten utvecklat en stor mängd produkter och processer som har blivit alltmer komplexa under perioden. Kommissionen skulle välkomna synpunkter på om den bredare motiveringen till konsolideringen av stora revisionsföretag under de senaste två årtiondena (dvs. globalt utbud, synergier) fortfarande är lämplig eller om den bör omprövas. Med tanke på de systemrisker som de stora globala revisionsföretagen representerar skulle kommissionen även välkomna synpunkter när det gäller frågan om huruvida de senaste årtiondenas konsolidering bör vändas. Frågor 27. Skulle revisionsmarknadens nuvarande struktur kunna utgöra en systemrisk? 28. Anser du att ett obligatoriskt inrättande av konsortier av revisionsföretag, där minst ett mindre revisionsföretag som inte är systemviktigt skulle ingå, skulle kunna fungera som en katalysator för att skapa dynamik på revisionsmarknaden och ge små och medelstora företag möjlighet att vara mer aktiva inom segmentet för större revisioner? 29. När det gäller stärkandet av revisionsmarknadernas strukturer, tycker du att obligatoriskt byte av revisionsföretag och nya anbudsförfaranden efter en fastställd tidsperiod är bra? Hur lång bör perioden i så fall vara? 30. Hur skulle man kunna ändra på den partiska inställningen att ”de fyra stora är bäst”? 31. Håller du med om att beredskapsplaner, inklusive återhämtningsplaner (”living wills”), är en central aspekt på hanterandet av systemrisker och risker för företagskonkurser? 32. Är den bredare motiveringen till konsolideringen av stora revisionsföretag under de senaste två årtiondena (dvs. globalt utbud, synergier) fortfarande giltig? Under vilka omständigheter skulle man kunna tänka sig att vända konsolideringen? INRÄTTA EN EU-MARKNAD Medlemsstaterna har nyligen gjort vissa framsteg med införlivandet av artikel 3 i direktivet, som möjliggör gränsöverskridande ägande av revisionsföretag. Efter det att medlemstaterna genomfört denna artikel integrerades vissa stora nätverk i högre grad. Många hinder för integreringen av den europeiska revisionsmarknaden återstår dock och revisorernas gränsöverskridande rörlighet är fortfarande begränsad. Olika lagar på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå har skapat en komplexitet som hindrar revisionsföretagens gränsöverskridande verksamhet, särskilt för mindre och medelstora företag. Detta har också hindrat mindre nätverk från att växa och ta sig in på marknaden för revisioner av större företag. Bristen på samordning på EU-nivå och internationell nivå när det gäller offentlig tillsyn och kvalitetssäkringssystem kan också hindra utvecklingen av mindre nätverk av revisionsföretag. Vissa bestämmelser i direktivet kan även ses som en möjlig orsak till splittringen på marknaden: - I enlighet med artikel 3 i direktivet ska revisionsföretag godkännas och registreras i de medlemsstater där tjänsterna ska tillhandahållas. - I enlighet med artikel 14 i direktivet måste revisorer genomgå ett lämplighetsprov i varje medlemsstat för att kunna tillhandahålla tjänster. Dessa krav skiljer sig från de allmänna regler som är tillämpliga på andra reglerade yrken[39] och hindrar följaktligen rörligheten för enskilda revisorer. En inre EU-marknad för revisionstjänster skulle kunna baseras på en förstärkt (”maximal”) harmonisering och ett ”europeiskt pass för revisorer”. På så vis skulle man skapa en EU-omfattande registrering med gemensamma krav på yrkeskvalifikationer och gemensam styrning, gemensamt ägande och regler om oberoende som skulle vara tillämpliga inom hela EU. Om den europeiska tillsynen av revisionsföretag skulle stärkas enligt de förslag som diskuteras i avsnitt 4, kan det vara värt att närmare överväga möjligheten att kräva att revisorerna ska vara registrerade och stå under tillsyn av en gemensam tillsynsmyndighet på ett liknande sätt som nyligen föreslogs för kreditvärderingsinstitut[40]. Ett sådant system skulle även leda till ökad konkurrens på marknaden för större revisioner, eftersom det skulle underlätta skapandet av europeiska revisionsnätverk och minska kostnaderna för att tillhandahålla revisionstjänster på EU-nivå. Frågor 33. Hur anser du att den gränsöverskridande rörligheten för revisorer kan ökas på bästa sätt? 34. Tycker du att ”maximal harmonisering”, kombinerat med ett gemensamt europeiskt pass för revisorer och revisionsföretag är ett bra förslag? Anser du att detta även bör gälla för mindre företag? FÖRENKLING: SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG OCH REVISIONBYRÅER Små och medelstora företag Små och medelstora företag drar fördel av revisioner eftersom den finansiella informationens tillförlitlighet ökar, men lagstadgade revisioner har även identifierats som en potentiell administrativ börda. Stora insatser bör göras för att skapa en lämplig miljö för revisioner av små och medelstora företag. Insatserna bör inriktas på följande prioriteringar: - Avråda från lagstadgade revisioner av små och medelstora företag. - Alternativt, om medlemsstaterna vill behålla någon form av garanti, införa en ny typ av lagstadgad revisionstjänst som är anpassad till de små och medelstora företagens behov, t.ex. en ”begränsad revision” eller en ”lagstadgad granskning”. Revisorerna skulle då tillämpa begränsade förfaranden för att upptäcka felaktiga uppgifter som beror på misstag eller bedrägeri. Begränsade granskningar av små och medelstora företag tillämpas i Estland och övervägs för närvarande i Danmark. Schweiz tillämpar också ett sådant tillvägagångssätt, och begränsade granskningar godtas vanligen i Förenta staterna. - Införs det förbud mot att tillhandahålla andra tjänster än revisionstjänster som diskuteras i avsnitt 3 ovan, bör man överväga att tillhandahålla ”trygghet”, som med lämpliga garantier skulle göra det möjligt för en revisor för ett litet eller medelstort företag att fortsätta tillhandahålla vissa andra tjänster än revisionstjänster till företaget – t.ex. hjälpa till med tillgång till kredit, skatteåterbäring, lönelistor eller till och med redovisning. Små och medelstora revisionsföretag De små och medelstora revisionsföretagen anser att de kringskärs av en alltmer reglerad miljö som inte nödvändigtvis skyddar deras arbete eller tillgodoser deras kunders omedelbara behov. För att skapa lämpliga förhållanden för små och medelstora revisionsföretags utveckling, bör de ”begränsade revisioner” eller ”lagstadgade granskningar” som nämns ovan kompletteras med lämpliga regler om kvalitetskontroll och myndigheters revisionstillsyn. Detta skulle bidra till att de små och medelstora revisionsföretagen kan minska sina administrativa kostnader, samtidigt som de kan ge bättre service till sina kunder. Frågor 35. Skulle du vara positivt inställd till en lägre servicenivå än en revision – en så kallad begränsad revision eller en lagstadgad granskning – för små och medelstora företags årsbokslut i stället för en lagstadgad revision? Skulle en sådan tjänst vara obligatorisk beroende på om en lämpligt kvalificerad (intern eller extern) revisor sammanställde redovisningen? 36. Bör det finnas ”trygghet” när det gäller ett eventuellt framtida förbud mot tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster, när revisorer betjänar kunder som är små och medelstora företag? 37. Bör en ”begränsad revision” eller en ”lagstadgad granskning” kompletteras med mindre betungande regler för intern kvalitetskontroll och myndigheters tillsyn? Har du några förslag på hur detta skulle kunna genomföras i praktiken? INTERNATIONELLT SAMARBETE När det gäller internationellt samarbete om tillsyn av revisionsföretag föreskriver direktivet ett nära samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. Det första steget i det internationella samarbetet är att bygga upp ett ömsesidigt förtroende genom informationsutbyte om revisionshandlingar mellan EU:s tillsynsmyndigheter och deras motsvarigheter i tredjeländer. Ett sådant utbyte kräver ett beslut av kommissionen, med medlemsstaternas och Europaparlamentets godkännande, där det fastställs att tredjeländers tillsynssystem effektivt skyddar yrkesuppgifter och personuppgifter. Medlemsstaternas myndigheter kan ingå bilaterala avtal för utbyte av revisionshandlingar med sina motsvarigheter i de länder vars tillsynssystem har förklarats vara ”lämpliga”. Efter kommissionens beslut om uppfyllande av tillräckliga krav beträffande vissa tredjeländers behöriga myndigheter som antogs i år, är sådana arrangemang möjliga när det gäller samarbete med tillsynsmyndigheterna i Australien, Kanada, Japan, Schweiz och Förenta staterna. Det andra steget är att skapa ett ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och de tredjeländer som har motsvarande bestämmelser om inspektioner av revisionsföretag. Kommissionen är i färd med att, med medlemsstaternas och Europaparlamentets godkännande, anta ett beslut för att avgöra vilka tredjeländer som motsvarar EU på detta område. Ömsesidigt förtroende möjliggör en effektivare tillsyn av globala revisionsföretag. Det kommer även att bli möjligt att på internationell nivå undvika dubbelarbete i tillsynen av gränsöverskridande företag. Som nämnts tidigare är tillsynen av revisionsföretag som granskar stora koncerner som bedriver verksamhet inom flera jurisdiktioner ett problemområde. Förutom de eventuella arrangemang som behöver införas för att koncernrevisorn ska kunna fullgöra sitt uppdrag och sina ansvarsskyldigheter, kommer kommissionen att diskutera med sina internationella partner vilka andra åtgärder som bör vidtas på global nivå för tillsynen av koncernrevisioner och globala revisionsnätverk. Frågor 38. Vilka åtgärder inom ramen för ett internationellt samarbete anser du kunde höja kvaliteten på tillsynen av globala revisionsaktörer? NÄSTA STEG Denna grönbok kommer att vara öppen för offentligt samråd till den 8 december 2010 . Svaren ska skickas till markt-greenpaper-audit@ec.europa.eu . Alla inlägg kommer att publiceras på webbplatsen för Generaldirektoratet för den inre marknaden och tjänster, om inte de svarande har några invändningar. Ett feedbackdokument med en sammanfattning av svaren på samrådet kommer också att publiceras. Det är viktigt att läsa den särskilda förklaringen om personlig integritet som bifogas grönboken för information om hur dina personuppgifter och svar kommer att hanteras. Kommissionen kommer att anordna en högnivåkonferens den 10 februari 2011 . Målsättningen kommer att vara att diskutera denna grönbok och de viktigaste resultaten från samrådet med alla berörda intressenter och undersöka möjliga sätt att gå vidare på det här området. När samrådsfasen har avslutats, kommer kommissionen att meddela eventuella lämpliga uppföljningsåtgärder och förslag under 2011. [1] Kommissionens meddelande av den 4 mars 2009 inför Europeiska rådets vårmöte – Främja återhämtning i Europa , (KOM(2009) 114). Kommissionens meddelande av den 4 mars 2010, Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla , (KOM(2010) 2020). [2] House of Commons Treasury Committee, Banking crisis: Reforming corporate governance and pay in the City, s. 76, 2009, http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200809/cmselect/cmtreasy/519/519.pdf [3] “Should statutory audit be dropped and assurance needs left to the market?” Stephen Haddrill, ICAS Aileen Beattie memorial event, 28 april 2010. [4] Maastricht Accounting, Auditing and Information Management Research Centre: The Value of Audit , 1 mars 2010. [5] Resultat av kommissionens offentliga samråd (IP/08/1727) den 15 juli 2009: ”… med tanke på bristen på aktörer som anses ha tillräcklig kapacitet att granska finansinstitut, skulle en konkurs bland de ”fyra stora” få ännu allvarligare konsekvenser för denna kundkategori. Detta skulle även allvarligt påverka allmänhetens förtroende för revisionstjänster. Med tanke på revisorernas centrala roll i förhållandet mellan företagen och investerarna, skulle detta även kunna leda till en förtroendekris på finansmarknaderna Den rådande marknadskoncentrationen av stora offentliga företags revisionstjänster utgör därför ett hot mot finansmarknadens stabilitet.” http://ec.europa.eu/internal_market/auditing/docs/market/consultation2008/summary_report_en.pdf Se även undersökningen om de ägarskapsbestämmelser som är tillämpliga på revisionsföretag och deras konsekvenser för koncentrationen på revisionsmarknaden, Oxera, oktober 2007. [6] Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) http://www.iosco.org/library/pubdocs/pdf/IOSCOPD269.pdf: ”Den oberoende revisionsfunktionen bidrar till att skapa förtroende bland investerarna på kapitalmarknaderna. En oförutsedd händelse som påverkar ett revisionsföretag kan tillfälligt störa den normala revisionsverksamheten på en kapitalmarknad. Störningar i tillgången på revisionskapacitet och revisionstjänster kan även förekomma i internationell skala om ett globalt revisionsföretag är inblandat i en oförutsedd händelse som utvecklas till en kris. Genom att förutse de problem och förhållanden som kan uppstå och inrätta beredskapsplaner för värdepapperstillsynsmyndigheter kan Iosco-medlemmarna minimera eventuella störningar och därmed stärka förtroendet på marknaderna.” [7] KOM(2010) 284 slutlig. [8] Enligt rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag, rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning, rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut och rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag ska bolagens årsbokslut eller sammanställda redovisning granskas av en eller flera personer som är behöriga att revidera räkenskaper. I enlighet med artikel 4.2 a i direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, ska emittenternas årliga redovisning innehålla ett reviderat årsbokslut. [9] Artikel 51a 1 a i direktiv 78/660/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag. [10] ”Rimliga garantier” definieras vanligen som höga, men inte fullständiga garantier. [11] International Standard on Auditing (ISA) 200, Overall Objectives of the Independent Auditor and the Conduct of an Audit in Accordance with International Standards on Auditing , punkt 11. Bedrägeri inom ramen för en revision innebär en avsiktlig handling av en person inom ett företag för att vinna en orättvis eller olaglig fördel. Konceptet ”sannolikhet för bedrägeri” är en viktig komponent som kan utvecklas vidare i det här sammanhanget. [12] Revisorer minskar revisionsrisken med hjälp av flera olika metoder, bl.a. genom ett identifiera ett företags risker, utvärdera interna kontroller, kontrollera urval, direkta bekräftelser från tredjeparter, diskussioner med ledningen etc. Att avgöra den nivå där en felaktig uppgift blir väsentlig är ett viktigt steg i detta avseende. [13] IAS 1, punkterna 17 och 21 och IFRS-ramen. Andra relevanta principer är neutralitet, fullständighet och försiktighet. [14] Se fråga 3.1 i grönboken om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy, KOM(2010) 284, s. 15: ”Bör samarbetet mellan de externa revisorerna och tillsynsmyndigheterna fördjupas? Om ja, hur?” De svar som har inkommit hittills tyder på att det finns ett allmänt stöd för att förbättra samarbetet mellan externa revisorer och tillsynsmyndigheter. [15] Den brittiska myndigheten Financial Services Authority (FSA) och den brittiska tillsynsmyndigheten Financial Reporting Council (FRC) publicerade ett diskussionsdokument i juni 2010, där man ifrågasätter om revisorerna har haft en tillräckligt skeptisk inställning och om de har ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt indikationer på partiskhet i ledningen när de granskar viktiga delar av räkenskaperna och rapporteringen som är starkt beroende av ledningens bedömning – http://www.frc.org.uk/press/pub2303.html. [16] Yrkesmässig skepticism kan också vara viktig för avslöjande och förebyggande av bedrägerier. [17] Sakfrågor betonas i revisionsberättelsen när det förekommer en ovanlig post som enligt revisorns åsikt är central och därför måste offentliggöras för att användaren eller användarna av årsboksluten ska förstå dem bättre. Det är även värt att notera att sakfrågor som tas med i ett yttrande inte påverkar revisorns yttrande över ett årsbokslut. [18] Iosco (Internationella organisationen för värdepapperstillsyn) har föreslagit att revisionsberättelserna ska förbättras för att minska förväntningsgapet och undvika teknisk jargong. Iosco anser även att frågan om revisionsberättelsernas dubbla karaktär bör övervägas på nytt. Prioriteringen att förbättra revisionsberättelserna finns även med på IAASB:s (International Auditing and Assurance Standards Board) agenda för de närmaste åren. [19] Se en sammanfattning av inläggen i samrådet från mars 2010 på http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2009/isa_en.htm. [20] De etiska regler som tagits fram av en kommitté inom Ifac (Internationella revisorsförbundet) används som ett riktmärke av revisionsföretagen till följd av att deras branschorganisation eller företag är anslutna till Ifac-standarderna. Regler som tagits fram av tillsynsmyndigheter på nationell nivå är i allmänhet strängare än Ifac-reglerna. [21] En sådan modell har inte testats ännu (med undantag av tyska kooperativa banker och sparbanker). [22] I en undersökning från 2006 uppgav över hälften av de svarande företagen att deras revisor hade tjänat företaget i mer än sju år och 31 procent uppgav att de inte hade bytt revisor på över 15 år. Den allmänna tendensen är att ju större det reviderade företaget är, desto mer sällan byter det revisor (London Economics, Study on the Economic Impact of Auditors’ Liability Regimes , september 2006, tabell 22, s. 43: http://ec.europa.eu/internal_market/auditing/liability/index_en.htm). [23] Det är viktigt att notera att revisorer som granskar börsnoterade företag enligt Förenta staternas lagstiftning är förbjudna att tillhandahålla ett antal andra tjänster än revisionstjänster till sina kunder. Detta får konsekvenser i EU när det gäller tillhandahållandet av andra tjänster än revisionstjänster till företag som är börsnoterade i Förenta staterna. [24] I detta avseende har den brittiska tillsynsmyndigheten FRC nyligen utfärdat särskilda kommentarer – se pressmeddelande POB PN 60 från revisionsinspektionsenheten vid FRC, 14 september 2010. [25] Ett exempel: I punkt 290.222 i Ifac:s etiska regler anges att en revisor som granskar ett allmännyttigt företag ska offentliggöra sin kundsituation när arvodet från den kunden utgör mer än 15 procent av revisionsföretagets totala arvoden. [26] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut. [27] Audit Firm Governance Code , sammanställd av FRC och Institute of Chartered Accountants in England and Wales (ICAEW), januari 2010. [28] Artikel 3 i direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision. [29] Offentligt samråd om kontrollstrukturer i revisionsföretag och deras konsekvenser för revisionsmarknaden, juli 2009: http://ec.europa.eu/internal_market/auditing/market/index_en.htm. [30] Eventuella alternativ till en ny kommitté eller tillsynsmyndighet måste även utvärderas när det gäller konsekvenserna för EU-budgeten. [31] Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (KOM(2010) 289 slutlig). [32] Artikel 55 i direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG. Artikel 53 i direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut. [33] Artikel 20 i genomförandedirektivet 2006/73/EG av den 10 augusti 2006. [34] Kommissionens arbetsdokument (som åtföljer grönboken om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy) SEK(2010) 669, s. 33, punkt 6.1.1. [35] Deloitte & Touche, Ernst & Young, PricewaterhouseCoopers och KPMG. [36] London Economics, Study on the Economic Impact of Auditors’ Liability Regimes , september 2006, tabell 5, s. 22–23. http://ec.europa.eu/internal_market/auditing/liability/index_en.htm [37] Pressmeddelande POB PN 60 från revisionsinspektionsenheten vid FRC, 14 september 2010. [38] Restrictive bank covenants keep Big four on top (Christodoulou, 2010), Accountancy Age, 17 juni 2010. [39] Bestämmelserna i direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och i tjänstedirektivet 2006/123/EG. [40] Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (KOM(2010) 289 slutlig).