52008DC0782

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 7.1.2009

KOM(2008) 782 slutlig/2

CORRIGENDUM :Replaces COM 782 of 13.11.2008;concerns all linguistic versions.

GRÖNBOK

MOT ETT TRYGGT, HÅLLBART OCH KONKURRENSKRAFTIGT EUROPEISKT ENERGINÄT

{SEC(2008)2869}

GRÖNBOK

MOT ETT TRYGGT, HÅLLBART OCH KONKURRENSKRAFTIGT EUROPEISKT ENERGINÄT

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 2

2. Framtida prioriteringar för att utveckla ett europeiskt energinät 4

2.1. En ny inriktning för EU:s energinätspolitik 4

2.2. EU-stöd till utveckling av energinät 4

2.3. Administrativa hinder och regelhinder för energinätsprojekt 5

2.3.1. Förfaranden för planering och tillståndsgivning 5

2.3.2. Regelverk 5

2.4. På väg mot ett fullt integrerat och flexibelt europeiskt energinät 6

2.5. Att fastställa nya prioriteringar 7

3. En ny EU-strategi för utveckling av energinät 7

3.1. EU:s energipolitiska mål 7

3.1.1. Att främja allmänhetens förståelse och solidaritet 7

3.1.2. Att uppfylla 20-20-20-målen till 2020 7

3.1.3. Innovation och ny teknik 8

3.1.4. Internationella energinät 9

3.2. Ett fullt sammankopplat europeiskt energinät 9

3.2.1. En effektiv inre energimarknad 9

3.2.2. Den interregionala dimensionen 10

3.2.3. Planering ur ett nytt perspektiv 10

3.3. Transeuropeiska energinät till gagn för försörjningstrygghet och solidaritet 11

3.3.1. Ändrade riktlinjer för transeuropeiska energinät 11

3.3.2. Andra alternativ för att förstärka de transeuropeiska energinäten 12

3.3.3. Samordning mellan transeuropeiska energinät och andra EU-finansieringsinstrument 13

4. Slutsatser 14

INLEDNING

Europas energinät utgör det blodomlopp vi alla är beroende av för att få energi till våra hem, företag och fritidsaktiviteter. I EU:s energipolitik[1] anges tydliga mål[2] för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning. Genom paketet förnybar energi och klimatförändring från januari 2008[3] förbinder sig medlemsstaterna att uppfylla ambitiösa mål avseende förnybar energi och utsläppsminskningar. EU kommer emellertid inte att kunna förverkliga sina ambitioner om det inte sker snabba och omfattande förändringar av unionens energinät.

Europas energinät – det vill säga infrastrukturen för att distribuera el, gas, olja och andra bränslen från producenter till konsumenter – börjar bli föråldrat. Det bygger på en traditionell energiförsörjning med fossila bränslen och en storskalig, centraliserad produktion med riklig tillgång på billig energi. Bristen på lämpliga nätförbindelser utgör ett hinder för att investera i förnybar energi och decentraliserad energiproduktion. I dagens utvidgade EU finns också brister i förbindelserna mellan öst och väst och mellan nord och syd. Härigenom försvåras ett fritt flöde av energi till alla delar av unionen och vissa regioner blir mer sårbara för avbrott i energiförsörjningen. Med tanke på att nästan alla prognoser pekar mot ökad energiimport finns det ett akut behov av nya importvägar för att öka flexibiliteten i EU:s energiförsörjning.

Som ett svar på den utbredda oron över hur Europas energinät ska kunna förse EU:s medborgare med den energi de behöver uppmanade Europeiska rådet den 16 oktober 2008 kommissionen att ”stärka och komplettera den kritiska infrastrukturen”[4].

Den senaste händelseutvecklingen i Georgien har också visat att vi befinner oss i ett kritiskt skede när det gäller energitrygghet och att EU måste öka sina ansträngningar för att trygga energiförsörjningen.

Utgångspunkten har alltid varit att energinät ska vara självfinansierande. En grundläggande förutsättning för att nå detta mål är ett tydligt och stabilt regelverk som kan stimulera den privata sektorns investeringar i energiproduktion och överföring och transport av energi. Att upprätta ett sådant regelverk är ett av huvudsyftena med energi- och klimatpaketet och med det tredje inre marknadspaketet för energi[5] som syftar till att fullborda den inre marknaden för gas och el.

När det tredje inre marknadspaketet för energi väl har genomförts kommer det att medföra betydande förändringar vad gäller planering av energinät, inbegripet bestämmelser om åtskillnad, samordning av regelverk och nya samordnade nätverk där systemansvariga för överföringssystem sammanförs. Tanken är att stimulera investeringar, synergieffekter, effektivitet och innovation i energinäten.

Med tanke på de utmaningar vi står inför för att trygga energiförsörjningen och de omfattande investeringar i Europas energinät som krävs[6], måste EU förstärka sin politik för att utveckla energinäten. Unionen bör exempelvis kunna ingripa eller medla i de fall då offentliga och privata aktörer inte lyckas gå vidare med nyckelprojekt som har en europeisk dimension. EU bör också se över sin finansieringsram, i synnerhet de transeuropeiska energinäten (TEN-E), så att den i högre utsträckning inriktas mot politiska mål. Andra problem som måste lösas rör planering och tillståndsgivning.

Syftet med denna grönbok är att försöka se hur EU bättre ska kunna främja de energinät Europa behöver genom att använda alla tillgängliga instrument, särskilt men inte enbart de transeuropeiska energinäten. Grönboken innehåller också en rad förslag till större strategiska projekt som EU kan främja för att stärka en trygg och solidarisk energiförsörjning inom ramen för ett verkligt europeiskt energinät.

FRAMTIDA PRIORITERINGAR FÖR ATT UTVECKLA ETT EUROPEISKT ENERGINÄT

En ny inriktning för EU:s energinätspolitik

Att utveckla energinäten är en viktig del av energipolitiken. Tyngdpunkten i EU:s nätpolitik har hittills legat på att ”täppa till hål” i energinät och lösa problem med ”flaskhalsar” för att trygga den inre energiförsörjningen. Detta är viktigt, men inte tillräckligt, för att hantera de utmaningar som hänger samman med den globala energiförsörjningen. Vi måste också på ett bättre sätt dra fördel av ny teknik, diversifiera energikällorna och se till att agera solidariskt vid en energikris. EU:s energinätspolitik måste gå hand i hand med EU:s energipolitik.

Det framgår av de rapporter som de av EU utnämnda europeiska samordnarna[7] personligen har sammanställt att unionen behöver spela en mer proaktiv roll för att främja strategiska projekt. De transeuropeiska energinäten måste uppdateras och mer effektivt underställas den nya energipolitiken och dess mål avseende hållbarhet, konkurrenskraft och en trygg energiförsörjning.

Energinäten är också viktiga för EU:s yttre förbindelser. EU:s inre energimarknad skulle inte fungera utan nät för energiimport. Flera internationella initiativ omfattar också investeringar i energinät, exempelvis det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika.

EU-stöd till utveckling av energinät

Enligt EG-fördraget ska gemenskapen bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät och gemenskapens insatser ska inriktas på att ”främja de nationella nätens samtrafikförmåga och driftskompatibilitet samt tillträdet till sådana nät” (artikel 154). De transeuropeiska energinäten är EU:s främsta instrument för att stödja utvecklingen av energinät. De transeuropeiska energinäten var ursprungligen ett instrument för den inre marknaden. Inom energisektorn har man utgått från att investeringar ska bekostas av marknadens aktörer som i sin tur överför kostnaderna till konsumenterna.

De första riktlinjerna för transeuropeiska energinät antogs 1996 och har löpande uppdaterats, senast 2006. Enligt dessa riktlinjer[8] och TEN-förordningen[9] ska EU i huvudsak finansiera investeringsförberedande genomförbarhetsstudier för ett antal specifika projekt som medlemsstaterna väljer ut. Grönboken åtföljs av en rapport över perioden 2002–2006[10]. Det är uppenbart att de transeuropeiska energinäten behöver effektiviseras och synliggöras.

Detta innebär att de transeuropeiska energinäten helt bringas i överensstämmelse med EU:s energimål som det definieras i 2007 års energipolitik för Europa. Det krävs även genomgripande förändringar av riktlinjerna för att göra programmet mer effektivt. Budgetfrågan har avgörande betydelse. Nedan anges en rad områden där det kan bli aktuellt med ändringar av de transeuropeiska energinäten.

EU behöver också förbättra samordningen mellan olika nätrelaterade åtgärder och förstärka de olika finansieringsmöjligheterna för investeringar i infrastruktur, såsom de transeuropeiska energinäten, strukturfonderna och Europeiska investeringsbanken.

Administrativa hinder och regelhinder för energinätsprojekt

Förfaranden för planering och tillståndsgivning

Förfaranden för planering och tillståndsgivning är en vanlig orsak till att energiprojekt försenas till följd av skillnader i lokala eller nationella planeringsbestämmelser. Sannolikt skulle godkännanden och tillstånd för stora infrastrukturprojekt vinna på ett mer harmoniserat förfarande. EU saknar emellertid befogenheter inom området för samhällsplanering.

En annan svårighet är ”inte på min bakgård”-mentaliteten, som gör att frågor av europeiskt intresse inte prioriteras på lokal nivå. Att gräva ner ledningar är ett sätt att kringgå problemet, men här utgör kostnaden ett stort hinder.

Bristande information och dålig samordning bidrar också till lokalt motstånd mot värdefulla projekt.

En särskild strategi för ett särskilt projekt: EU utser en europeisk samordnare för projektet för en sammankoppling av elnäten i Frankrike och Spanien EU:s oro över det långsamma genomförandet av planerna på utbyggda förbindelser mellan de franska och spanska elnäten ledde till att unionen i september 2007 utsåg en särskild samordnare med uppgift att hjälpa till att medla mellan berörda parter. Detta projekt är en prioriterad sammankoppling för berörda medlemsstater och för EU i stort. Samordnaren lyckades förhandla fram en kompromisslösning som alla parter kunde godta och som fick stöd av Spaniens och Frankrikes respektive regerings- och statschefer. Exemplet visar att EU kan bidra till utvecklingen mot ett europeiskt energinät genom att hjälpa parterna att hitta en kompromisslösning som utformas med hänsyn till lokalbefolkningens önskemål och samtidigt stillar oron för en trygg energiförsörjning och för miljön, till en kostnad som kan bäras av de systemansvariga för överföringssystemen. |

Regelverk

Enligt det tredje inre marknadspaketet för energi kommer den planerade byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) och de båda nya europeiska nätverken av systemansvariga för överföringssystem (Entso) tillsammans att bidra till att öka samordningen och genomblickbarheten i nätplanering, drift, forskning och innovation (se nedan).

Det finns emellertid särskilda problem med gränsöverskridande och regionala projekt, i synnerhet när en rad olika energisystem ingår i samma projekt.

Prioriterade projekt på energiområdet: att utveckla ett havsbaserat vindkraftverk

EU har även utsett en europeisk samordnare som ska övervaka utvecklingen av nätanslutningar mellan vindturbiner i Nordsjön och Östersjön och huvudelnätet på land. Faktum är dock att den vindkraft som konsumenterna efterfrågar inte kan levereras utan nya nät. Den strategiska planeringen brister i medlemsstaterna och dialogen med allmänheten är otillräcklig. Samordnarens erfarenheter visar att arbetet med att utveckla havsbaserade nätverk som kan ansluta vindkraftparker till elnätet på land också måste medge handel och bidra till en balansering. Men det kan bara ske om alla berörda medlemsstater medverkar, tillsammans med systemansvariga för överföringssystem, tillsynsmyndigheter och övriga aktörer, även icke-statliga organisationer. I juli 2008 lanserade samordnaren en arbetsgrupp där samtliga dessa aktörer finns representerade, i syfte att styra denna utpräglat multinationella process.

På väg mot ett fullt integrerat och flexibelt europeiskt energinät

Energinätets huvudsakliga syfte är att sammankoppla EU:s alla medlemsstater och ge dem möjlighet att fullt ut dra fördel av den inre energimarknaden. Detta är särskilt angeläget efter de båda senaste utvidgningarna, eftersom de nya medlemsstaterna uppenbarligen inte är sammankopplade, eller är otillräckligt sammankopplade, både sinsemellan och i förhållande till de gamla medlemsstaterna.

Åtgärda luckor i nätet: kraftledningen mellan Polen och Litauen

Upprättandet av gemensamma strukturer mellan systemansvariga för överföringssystem och myndigheter har bidragit till att lösa svårigheter i det kraftledningsprojekt som syftar till att koppla samman elöverföringssystemen i Polen och Litauen. Den europeiska samordnaren hjälpte i det här fallet respektive systemansvariga att starta ett samriskföretag, Litpol, som ska förbereda framdragandet av kraftledningen. Kraftledningen kan bli dubbelt gynnsam för energiförsörjningen i regionen, genom att överbrygga glappet mellan elnätet i de tre baltiska länderna och övriga EU och genom att skapa möjligheter för export av elkraft från det planerade kärnkraftverket i Litauen.

Uppgiften att modernisera elnätet så att det omfattar fler enheter med distribuerad elproduktion och ”intelligent” teknik som gör att man bättre kan anpassa sig till efterfrågan och absorbera stora mängder förnybar energiproduktion även efter 2020, måste bli ett högt prioriterat mål för EU.[11]

Det är också av största vikt att alla delar av EU har möjlighet att dra fördel av de nya energiresurser som håller på att utvecklas inom EU, såsom havsbaserad vindkraft och fotovoltaisk/koncentrerad solenergi, via fler transregionala förbindelser.

Vi måste också se till att vi har en säker import. En del av de huvudledningar som förser Europas kunder med el är överbelastade eller i behov av underhåll. Det kommer också att behövas nya importvägar, i synnerhet från Centralasien och Kaspiska havet, liksom från Mellanöstern och Afrika.

Trygg energiförsörjning: hänsyn till allmänhetens intresse kan motivera ett offentligt ingripande om marknaden inte uppfyller behovet

EU:s samordnare för den södra gaskorridoren, som även omfattar Nabuccoprojektet, har pekat på en avgörande svårighet för planeringen och genomförandet av energinät. De politiska, säkerhetsmässiga och icke-kommersiella riskerna i samband med nya infrastrukturprojekt är mycket avskräckande för affärsdrivande företag som inte är beredda att bära riskerna i initialskedet. På en konkurrensutsatt marknad måste de offentliga myndigheterna fortsatt medverka till att skapa incitament för att privata företag ska investera i nyetableringsprojekt.

Att fastställa nya prioriteringar

Vid sitt möte den 15–16 oktober 2008 angav Europeiska rådet vissa riktlinjer för EU:s prioriteringar på nätområdet. Kommissionen har tagit fram mer detaljerade exempel i sin andra strategiska energiöversyn En handlingsplan för energitrygghet och energisolidaritet [12]. Dessa exempel beskrivs nedan (under rubriken slutsatser). För att man ska kunna gå vidare med dessa prioriteringar krävs emellertid en anpassning av EU:s politik och instrument. Nedan anges en rad områden med alternativ som EU kan utveckla som en del av en mer sammanhållen energinätspolitik som är fullt förenlig med unionens energi- och klimatmål och som bidrar till att förverkliga de prioriterade projekt som kommer att vara till nytta för alla EU-medborgare.

************

EN NY EU-STRATEGI FÖR UTVECKLING AV ENERGINÄT

EU:s energipolitiska mål

Att främja allmänhetens förståelse och solidaritet

Europeiska kommissionen och medlemsstaterna måste bli bättre på att informera och kommunicera med medborgarna i frågor som rör energinät. Det gäller exempelvis målen för de transeuropeiska energinäten, hur en solidarisk energiförsörjning fungerar och hur nya nät kan leverera hållbar, trygg och konkurrenskraftig energi. Både den offentliga och den privata sektorn bör medverka i detta arbete.

Tillgången till information måste förbättras. Det krävs fortlöpande diskussioner med medlemsstaterna och andra aktörer om investeringsfrågor, särskilt när det gäller elproduktion. Kommissionen kommer på nytt att undersöka i vilken mån det går att använda sig av rådets förordning (EG) nr 736/96 om anmälan till kommissionen av investeringsprojekt av intresse för gemenskapen inom petroleum-, naturgas- och elektricitetssektorerna. Kommissionens observatorium för energimarknaderna kan också bidra med information.

Att uppfylla 20-20-20-målen till 2020[13]

Den nya lagstiftningen om förnybar energi och klimatförändringar, inbegripet 20-20-20-målen, måste utan dröjsmål sätta avtryck i nätplanering och program i såväl offentlig som privat sektor.

EU måste utarbeta en helhetsstrategi för hur de förnybara energikällorna ska integreras i energinätet, i ett nära samarbete med nationella och regionala myndigheter och marknadens aktörer. Strategin måste omfatta frågor som kostnadsfördelningen i försörjningskedjan, back-up-kostnader, överföringsteknik, sammankopplingen av lokala och europeiska nät och ett enhetligt regelverk. EU, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna bör också uppmuntra och underlätta decentraliserad energiproduktion, som bidrar till energitrygghet och utgör en viktig möjlighet till regional utveckling genom att skapa tillväxt och arbetstillfällen.

EU måste främja projekt som möjliggör transport av elkraft från resursrika områden (exempelvis vindkraft i kustområden och solenergi i Medelhavsområdet) till platser där konsumenterna behöver den. Samtidigt måste nya nättekniker främjas för att åstadkomma en mer effektiv och flexibel användning av lokala energikällor, exempelvis kraftproduktion i enskilda hushåll och kraftvärme.

Energi från havsbaserade vindkraftverk kan bli en viktig komponent för att uppfylla målen för förnybar energi, och få en tryggare och mer solidarisk energiförsörjning. Det krävs europatäckande havsbaserade nät och transeuropeiska overlay-nät för att fullt ut integrera vindkraften i det europeiska nätet. Kommissionen offentliggör ett meddelande om havsbaserad vindkraft[14] tillsammans med denna grönbok.

Åtgärderna för att främja avskiljning och lagring av koldioxid (CCS, av engelskans carbon dioxide capture and storage) får konsekvenser för näten. Det krävs ett omfattande nät av rörledningar för koldioxid som sammankopplar koldioxidutsläppskällor och lagringsplatser. EU måste överväga hur man ska kunna främja nödvändiga investeringar inom detta område, som även omfattar transeuropeiska energinät.

I detta sammanhang måste man även beakta hur klimatförändringen påverkar Europas energinät, när det gäller exempelvis lokalisering av kraftverk och dragning av kraftledningar och rörledningar.

Innovation och ny teknik

Det krävs en ökad inriktning på nätteknik inom program för forskning och teknisk demonstration. Europas forskarsamfund måste motiveras att samarbeta fullt ut med den privata sektorn för att ta fram lösningar. Att inrätta ett flexibelt europeiskt energinät med omfattande lagringskapacitet, som kombinerar olika elproduktionskällor både från förnybara energikällor och konventionella energikällor, är en avgörande teknisk utmaning under perioden fram till 2020.

Det europeiska industriella initiativet om elnätsfrågor är en prioriterad åtgärd i den strategiska planen för energiteknik[15] och kommer inledningsvis att få stöd genom EU:s sjunde ramprogram för forskning och utveckling. Med hjälp av en handfull storskaliga projekt inom forskning, teknisk utveckling och demonstration, som visar på genomförbarheten för ”intelligenta” nätverkstekniker, kan man ge de incitament som krävs för att få en snabb utveckling av bättre, mer flexibla och robusta system och förebygga behovet av mindre effektiva investeringar i infrastruktur.

Den strategiska planen för energiteknik omfattar även åtgärder av vikt för den framtida nätutvecklingen, såsom åtgärden om en planerad övergång till energisystem med låga koldioxidutsläpp. Ett annat område som bör utforskas närmare är hur elnäten påverkas av el- och hybridfordon.

EU måste sträva efter att sprida viktiga erfarenheter i unionen. EU:s instrument behöver användas mer effektivt, inbegripet EU:s struktur- och sammanhållningsfonder och ramprogram för FoTu, men det gäller även ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (Intelligent energi – Europa) och den föreslagna alliansen för energiforskning[16], för att främja och utveckla ny energiteknik och innovativa lösningar. Vidare kommer Europeiska institutet för innovation och teknik under 2009 att lansera sitt första anbudsförfarande för kunskaps- och innovationsgrupper, som särskilt avser klimatförändring och hållbar energi. Samarbetet med europeiska standardiseringsorgan måste också fördjupas, eftersom de utarbetar nödvändiga standarder för att den nya tekniken ska kunna lanseras på marknaden.

Internationella energinät

Projekt för utveckling av internationella energinät som kan trygga EU:s energiförsörjning kräver ofrånkomligen att regeringar i tredjeländer ger sitt samtycke. Det är viktigt att EU:s internationella samarbetsram uppmuntrar utvecklingen av sådana projekt, särskilt genom att tillhandahålla ett långsiktigt politiskt ramverk för de åtaganden som görs av privata företag som bidrar till investeringarna och för eventuella garantier utställda av europeiska banker som Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD).

Befintliga EU-grupperingar, som kontaktnätverket för trygg energiförsörjning, gruppen för samordning av gasförsörjningen och gruppen för oljeförsörjning, skulle kunna utnyttjas för att i ett tidigt skede diskutera förslag till internationella energiprojekt. Det skulle bidra till att bygga upp en solidaritet mellan medlemsstaterna och förebygga konflikter i politiskt känsliga frågor.

Slutliga beslut om rörledningar för import är en handelsfråga som måste tas i samråd med berörda länder. För vissa projekt kan det vara lämpligt ge tredjeländer politiska garantier om att EU är berett att inleda ett långsiktigt energisamarbete. Särskild vikt kan också läggas vid att stödja investeringsprojekt när en privat investerare bedömer att de icke-kommersiella riskerna är alltför stora.

EU måste fortsätta att arbeta för att överbrygga regelskillnader gentemot tredjeländer och undersöka hur man i ett tillräckligt tidigt skede av processen kan medverka vid utformningen av internationella avtal om strategiska projekt, för att se till att de är förenliga med EU:s regelverk.

Samma överväganden måste avspeglas i EU:s externa instrument. Internationella avtal kan användas för att bereda väg för en sammankoppling av energinät med EU:s marknad, tidig marknadsinformation och policyutveckling. Internationella handelsavtal kan också användas för att erbjuda tydliga villkor för tillträde till EU-marknaden och vice versa, liksom tvistlösningsförfaranden.

Ett bättre ekonomiskt och rättsligt ramverk för EU:s förbindelser med leverantörsländer och transitländer kommer att bidra till mer stabila och förutsägbara investeringsvillkor för privata investeringar i energiinfrastruktur.

Ett fullt sammankopplat europeiskt energinät

En effektiv inre energimarknad

Det tredje inre marknadspaketet för energi kommer när det har genomförts att förstärka samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem och energitillsynsmyndigheter, och ge dem möjlighet att fastställa vilka sammankopplingar som krävs på basis av en genomblickbar och enhetlig tioårig investeringsplan. Vissa framsteg har gjorts inom området för elproduktion. När det gäller gas måste planeringsarbetet påskyndas.

De europeiska nätverken av systemansvariga för överföringssystemen och byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter skulle kunna bredda sitt samarbete så att det förutom de nuvarande åtgärderna för att stärka konkurrenskraften även omfattar andra områden, inbegripet en trygg energiförsörjning, forskning och innovation samt uppfyllandet av 20-20-20-målen.

Samarbetet mellan dessa parter måste bidra till att säkerställa att befintliga nätverk utnyttjas optimalt, exempelvis genom att strömförluster i ledningarna minskas och effektivare efterfrågemönster uppmuntras. Samarbetet bör främja en mer flexibel prissättning för ny nätinfrastruktur (exempelvis havsbaserad vindkraft och ”intelligenta” nät). Man bör också medverka till att undanröja andra investeringshinder, exempelvis genom att nationella systemansvariga för överföringssystem får skälig avkastning på investeringar.

Vid den samordnade planeringen måste man beakta konsekvenserna av att integrera lokala ”intelligenta” nät och se hur de påverkar ansvarsområdena för respektive systemansvariga för överföringssystem (högspänning) och distributionssystem (lågspänning).

Den interregionala dimensionen

Inom EU:s inre marknad är regionala nätverk (som berör två eller flera länder) viktiga för en trygg och solidarisk energiförsörjning och utgör ett första steg mot en fullt sammankopplad inre energimarknad.

Att sammanföra nätverk – gassektorn

Projektet med det nya europeiska överföringssystemet (Nets), som förespråkas av flera systemansvariga för överföringssystem, är ett mycket lovande initiativ som syftar till att sammanföra systemansvariga för överföring av gas i Centraleuropa och sydöstra Europa. Här finns potential för att skapa ett ramverk för en regional gasmarknad. En sådan marknad skulle bli tillräckligt stor för att locka till sig nya investeringar, vilket inte är fallet med de nationella marknaderna var och en för sig. Den skulle också kunna bidra till en avsevärd minskning av drifts- och investeringskostnaderna.

Ett annat framåtblickande initiativ som också kan leda till ökad sammanslagning av resurser och gemensam nätförvaltning är de systemansvarigas europeiska organisation Etso, som förordas av en del större aktörer inom gassektorn. Syftet är att gradvis skapa ett oberoende företag som ska förvalta ett gemensamt nät för transport av gas inom hela EU. Förutsatt att en gradvis sammanslagning av nät organiseras på ett sätt som är förenligt med konkurrenslagstiftningen, kan det öka incitamenten för gasföretag att investera i nya nätprojekt.

Det krävs särskilda initiativ för att bidra till en sammanlänkning av perifera delar av EU och införliva nya energiformer i nätet. Områden som skulle kunna prioriteras politiskt är Östersjöregionen, Medelhavsområdet och sydöstra Europa.

Planering ur ett nytt perspektiv

Europeiska rådet har uppmanat kommissionen att ”lägga fram förslag i syfte att rationalisera godkännandeförfarandena” för nätprojekt.[17] Med det i åtanke kan europeiska prioriterade projekt införlivas i nationella strategiplaner, vilket även gäller prioriteringar som tas fram av tillsynsmyndigheter och systemansvariga för överföringssystem. Medlemsstaterna måste då vidta nödvändiga åtgärder för att se till att fastställda tidsplaner kan följas. Detta skulle kunna vara ett villkor för att få stöd till transeuropeiska energinät.

Mer enhetliga förfaranden och kriterier och vägledande tidsplaner skulle vara till hjälp för att slutföra strategiska gränsöverskridande projekt. Eftersom EU saknar särskild behörighet för stora gränsöverskridande energiprojekt är det nödvändigt att reflektera över hur unionen kan bidra till att förenkla planeringsförfarandena inom detta område.

Europeiska kommissionen bör främja utbyte av information och bästa praxis bland medlemsstaterna i dessa frågor. Ett antal medlemsstater håller på att se över eller har uppdaterat sina planeringsbestämmelser för att snabba på viktiga infrastrukturprojekt.

EU:s miljöbestämmelser bör tolkas och tillämpas korrekt i enlighet med de riktlinjer som kommissionen har utfärdat. Att följa EU:s miljölagstiftning och uppfylla energipolitiska mål kan och bör vara sätt att agera som understöder varandra.

Med utgångspunkt i EU-samordnarnas erfarenheter[18] måste det finnas en möjlighet att inom gällande bestämmelser vända sig till offentliga myndigheter när ett projekt av intresse för EU hotas av förseningar i planeringen. Om det inte går att nå en lösning på nationell nivå ska kommissionen kunna göra en utredning eller utse en medlare.

Transeuropeiska energinät till gagn för försörjningstrygghet och solidaritet

Ändrade riktlinjer för transeuropeiska energinät

De transeuropeiska energinäten måste bli ett mer effektivt instrument för att underlätta viktiga EU-projekt till förmån för en trygg energiförsörjning, konkurrenskraft och miljö- och solidaritetsmål.

Med beaktande av reaktionerna på denna grönbok vill kommissionen ändra riktlinjerna för transeuropeiska energinät på följande punkter:

1) Målen för de transeuropeiska energinäten ska basera sig på den europeiska energipolitiken (20-20-20-målen och de kompletterande målen om en trygg energiförsörjning, hållbarhet och konkurrenskraft).

2) De transeuropeiska energinätens räckvidd ska utgöras av hela energitransportnätet. Nät för överföring av el och gas, inbegripet terminaler för flytande naturgas och underjordisk förvaring, måste även i fortsättningen prioriteras i programmet. Det brådskar emellertid att överväga om räckvidden ska utvidgas till att omfatta oljerörledningar. Allt större volymer av oljetransporter till havs utgör en allvarlig risk för försörjningen och för den marina säkerheten. Kommissionens enheter har utarbetat ett arbetsdokument om oljeinfrastruktur[19] som åtföljer denna grönbok.

De transeuropeiska energinätens räckvidd kan utvidgas till att omfatta transportinfrastruktur kopplad till ny teknik, till att börja med i projekt rörande avskiljning och lagring av koldioxid. Ett annat alternativ kan vara att anpassa biogasnät så att de lämpar sig för kraftvärme eller tillämpningar för fordon som drivs med komprimerad naturgas.

Programmet måste också vara mer flexibelt med tanke på utvecklingen på nätområdet som påverkar både överförings- och distributionsnäten, inbegripet ”intelligenta” nät.

3) Planeringen av transeuropeiska energinät bör vara marknadsdriven, och ansvarsområdena för de europeiska nätverken av systemansvariga för överföringssystem och för energitillsynsmyndigheterna bör tydligt anges. EU bör spela en aktiv, hjälpande och medlande roll.

4) I sin prioriterade sammanlänkningsplan[20] föreslog kommissionen att de transeuropeiska energinäten koncentreras till ett begränsat antal strategiska projekt. Antalet prioriterade projekt ska därför vara litet och projekten ska omfatta gränsöverskridande projekt, projekt som ansluter isolerade medlemsstater till det europeiska nätet och projekt som är till nytta för flera medlemsstater (i praktiken en sammansmältning av flera separata projekt). De fem prioriterade områden som anges i slutsatserna nedan är exempel på prioriterade projekt som kan få stöd med ändrade riktlinjer för transeuropeiska energinät.

Projekt som rör transeuropeiska energinät bör också införlivas i nationella infrastrukturplaner och där så är befogat införlivas i EIB:s och EBRD:s prioriteringar. Medlemsstater som gynnas kan också förväntas bidra till kostnaderna.

5) Kompletterande åtgärder bör inrättas för att sprida information och utbyte av bra praxis mellan olika projekt och medlemsstater.

6) I undantagsfall, som kan handla om storskaliga regionala projekt där ett tredjeland är inblandat, får en europeisk samordnare utses. Vid nya utnämningar ska tidigare erfarenheter beaktas.

7) Frågan om resurser är viktig. Budgeten för transeuropeiska energinät har varit mer eller mindre oförändrad och uppgår till 155 miljoner euro för perioden 2007–2013 (jämfört med 148 miljoner euro för 2000–2006) fördelat på cirka 300 projekt. Detta begränsar programmets genomslag. Det kan diskuteras om marknaden kommer att göra tillräckliga investeringar av allmänt intresse utan en rejäl offentlig finansiering. Samtidigt som man försöker hitta sätt att förbättra programmets effektivitet inom den befintliga ekonomiska ramen bör EU överväga olika sätt att öka budgeten till transeuropeiska energinät, inte minst för att underlätta en del investeringar med icke-kommersiella syften, exempelvis en trygg energiförsörjning.

När det gäller projekt utanför EU gäller det att hitta sätt att fullt ut utnyttja tillgängliga finansiella instrument i överensstämmelse med interna instrument, i synnerhet anslag till transeuropeiska energinät. Inför framtiden bör man överväga hur det befintliga instrumentet för transeuropeiska energinät skulle kunna ersättas av ett nytt EU-instrument för energitrygghet och energiinfrastruktur och hur detta på bästa sätt kan förenas med EU:s externa finansieringsinstrument. Kommissionen välkomnar synpunkter på grönboken avseende ett sådant instruments räckvidd liksom avseende hur det på bästa sätt skulle kunna bidra till att säkerställa enhetlighet mellan de interna och externa utgifterna.

Andra alternativ för att förstärka de transeuropeiska energinäten

Det icke-finansiella stödet måste i ökad utsträckning användas för att förstärka effekten av stöd från andra källor. Ett exempel är användningen av erkänd ”EU-märkning”. Man måste satsa mer på att använda de transeuropeiska näten som en hävstång för andra finansieringskällor, framför allt från internationella finansinstitut.

Synergier med EU:s övriga nätrelaterade verksamheter bör eftersträvas. Som exempel kan nämnas telekommunikations-, transport- och miljöinfrastruktur (exempelvis kraftledningar som kombineras med infrastruktur för landtransporter som järnväg och väg).

En annan fråga är om EU ska erbjuda stöd till projekt som medför extra kostnader för åtgärder som bidrar till att uppfylla allmänna (icke-kommersiella) mål , exempelvis överskottskapacitet av gas eller elkraft som bidrar till att trygga EU:s energiförsörjning, förbindelser som integrerar ny, förnybar produktion i nätet, och nedgrävning av kablar av miljöskäl. Detta kan väcka förväntningar om att EU ska ge kompensation för merkostnaderna, vilket inte kommer att kunna ske.

Trygg energiförsörjning – hänsyn till allmänhetens intresse kan motivera ett offentligt ingripande

Ett slående exempel på offentlig finansiering av en rörledning för att trygga energiförsörjningen när marknaden inte insåg behovet, var när Tjeckien på nittiotalet beslutade att anlägga oljerörledningen IKL (Ingolstadt-Kralupy-Litvínov) för att öppna en transportväg västerifrån utöver den från öst. Det är numera det helt statligt ägda företaget Mero som driver denna rörledning och intäkterna från driften täcker ränta och amorteringar. Denna rörledning har varit mycket användbar sedan juli 2008, eftersom kommersiella aktörer som levererade rysk råolja via den östra transportvägen då oväntat minskade leveranserna till sina tjeckiska kunder.

Ytterligare ett alternativ är att överge modellen med specifika projekt och i stället satsa på allmänna undersökningar för att hitta lösningar på de utmaningar nätutvecklarna i dagsläget står inför, exempelvis hur man ska lösa nätrelaterade frågor kopplade till en fullskalig anslutning av vind- och solkraftverk till havs och till användningen av ”intelligenta” nät.

Samordning mellan transeuropeiska energinät och andra EU-finansieringsinstrument

Potentiella investerare i energinät måste få tillgång till ett brett spektrum av finansieringskällor. De transeuropeiska energinäten måste därför fullt ut anpassas till och samordnas med andra större EU-program som påverkar infrastrukturutvecklingen – särskilt struktur- och sammanhållningsfonderna och ramprogrammen för forskning och teknisk utveckling. Genom sammanhållningspolitiken investeras exempelvis 675 miljoner euro i projekt för transeuropeiska energinät under perioden 2007–2013. Ett annat exempel är EU:s sjunde ramprogram för forskning och utveckling genom vilket totalt 100 miljoner euro kommer att investeras i elnät (2007 – 2009). Resultaten måste ges allmän spridning och leda till ytterligare forskning och demonstration samt marknadsinvesteringar.

Man bör titta på möjligheterna till ökad samordning mellan utrikespolitiska instrument, som det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och transeuropeiska energinät, i synnerhet när det gäller infrastruktur i transitländer.

Den befintliga samordningen mellan transeuropeiska energinät och de europeiska bankerna EIB och EBRD måste utvecklas på alla nivåer. En koppling mellan stödet till transeuropeiska energinät och EIB:s insatser kan övervägas. Vidare kan man tänka sig en fond under EIB:s överinseende, som tillhandahåller eget kapital, kvasikapital, garantier och likvärdiga finansieringsinstrument till enskilda projekt.

En annan möjlig finansieringsform är Världsbankens snabba programlån som kan användas för att finansiera reformprogram i godkända länder.

SLUTSATSER

Enligt kommissionens andra strategiska energiöversyn[21] och denna grönbok kommer EU inte att kunna uppfylla sina energi- och miljömål utan nya och förbättrade energinät. Energinäten måste få en mer framskjuten plats när energipolitiken utformas och genomförs. Samtidigt måste de planerade behoven av energinät samordnas mer effektivt på politisk nivå.

Med draghjälp av det tredje energipaket som för närvarande håller på att utarbetas måste den inre energimarknaden vara den främsta motorn för investeringar i energinät, men EU måste också aktivt underlätta projekt som främjar en trygg energiförsörjning i Europa, internationella projekt inbegripna.

EU:s främsta instrument för att utveckla europeiska energinät, nämligen de transeuropeiska energinäten (TEN-E), utformades inte för att hantera dagens utmaningar på energiområdet och är inte tillräckligt väl anpassade till den nya energipolitiken för Europa. De har inte heller följt med i utvecklingen på den inre marknaden eller med utvecklingen inom andra områden, som forskning och utrikespolitik. Budgeten är långtifrån tillräcklig.

EU behöver utveckla en ny strategi som bygger på redan tillgängliga instrument, inklusive att sätta igång diskussionen om hur det befintliga instrumentet för transeuropeiska energinät skulle kunna ersättas av ett nytt instrument, EU:s instrument för energitrygghet och energinfrastruktur, vars syfte skulle kunna vara att i) fullborda den inre marknaden för energi, ii) säkerställa den utveckling av nätet som krävs för att kunna uppnå EU:s mål vad gäller förnybar energi och iii) trygga energiförsörjningen i EU genom stöd till centrala infrastrukturprojekt i och utanför unionen.

Som en del av denna strategi har kommissionen valt ut följande projekt, som beskrivs i dess andra strategiska energiöversyn En handlingsplan för energitrygghet och energisolidaritet :

- En sammanlänkningsplan för Östersjöregionen: Det är en prioriterad uppgift att sammanlänka de europeiska energimarknader som fortfarande är isolerade. I sina slutsatser från den 16 oktober 2008 klargjorde Europeiska rådet att en sammanlänkning av Östersjöregionen är nödvändig för att trygga energiförsörjningen för alla länder kring Östersjön, och i ett vidare perspektiv trygga energiförsörjningen och värna om solidariteten inom EU. Tillsammans med berörda medlemsstater kommer kommissionen att utarbeta havsbaserad vindkraft och eventuellt tidvattenenergi) och lagring. Härigenom sammanförs befintliga projekt i ett sammanhållet system som hela regionen får nytta av. I samband med utarbetandet av planen måste vederbörlig hänsyn tas till en effektiv utveckling av marknaden liksom hur energieffektivitet och förnybar energi bidrar till att stärka en trygg energiförsörjning.

- En ny sydlig korridor för gas: Det är högst sannolikt att regionen vid Kaspiska havet och Mellanöstern i framtiden kommer att få ökad betydelse för världens olje- och gasförsörjning. Med tanke på behovet av att undvika att ytterligare öka de redan nu höga riskerna i samband med sjötransporter av olja och flytande naturgas framstår detta projekt som mer nödvändigt än någonsin. Tillsammans med de berörda länderna kommer kommissionen att sträva efter att senast inom ett år ha utverkat bindande löften rörande dragningen av Nabucco-rörledningen. Man kommer att undersöka möjligheterna att inrätta ett inköpskonsortium för gas från Kaspiska havet, helt i enlighet med konkurrenslagstiftningen. En överenskommelse måste träffas med Turkiet om transiteringen genom landet, på ett sådant sätt att de grundläggande principerna i EU:s regelverk följs, samtidigt som Turkiets legitima oro för landets egen energiförsörjning respekteras.

- Flytande naturgas (LNG): Flytande naturgas främjar en trygg energiförsörjning genom att gasmarknaden blir en global marknad för flytande bränsle jämförbar med oljemarknaden. En lämplig LNG-kapacitet bestående av mottagningsterminaler för flytande naturgas och fartygsbaserade förångningsanläggningar bör ställas till förfogande för samtliga medlemsstater, antingen direkt eller via andra medlemsstater på basis av en överenskommelse om att gemensamt trygga energiförsörjningen. Energigemenskapen kan också involveras, och ett alternativ är att nätet utsträcks till Adriatiska havet. Tillräcklig lagringskapacitet måste byggas .

- En energiring kring Medelhavet: Medelhavsområdet och Afrika behöver också sammanlänkas bättre, inte bara när det gäller fossila bränslen utan även förnybara energikällor. Med hjälp av en energiring kring Medelhavet kommer Europa och Nordafrika att bättre kunna utvinna naturresurserna i området . Initiativet kommer att bygga på det förslag som lades fram i samband med Barcelonaprocessen: en Union för Medelhavsområdet. Enligt förslaget ska ett nät inrättas för solenergi (fotovoltaisk och koncentrerad solenergi) och vindkraft, som kan förse EU med el. Projekt för sammanlänkning med det europeiska fastlandet skulle också i betydande utsträckning stärka energitryggheten för de mest isolerade europeiska länderna.

- Utveckling av sammanlänkningarna av de nord-sydliga överföringssystemen för gas och el i centrala och sydöstra Europa måste prioriteras. De ska i synnerhet baseras på initiativet det nya europeiska överföringssystemet (Nets) för att inrätta en gemensam systemansvarig för gasöverföringssystemen[22], energigemenskapens gasring, de prioriterade sammanlänkningar som fastställdes vid energigemenskapens ministermöte i december 2007[23] och den transeuropeiska oljeledningen (PEOP)[24]. Enligt det nya förslagspaketet för en inre energimarknad ska det regelbundet upprättas en 10-årig utvecklingsplan för nätet innehållande en översikt över luckor och vad som krävs för att åtgärda ullborda dem.

- En plan för ett nät för havsbaserad vindkraft från Nordsjön bör utarbetas för att sammanlänka nationella elnät i nordvästra Europa och ansluta de talrika planerade projekten för havsbaserade vindkraft. Detta nät bör tillsammans med energiringen kring Medelhavet och sammanlänkningsplanen för Östersjöregionen utgöra en av byggstenarna i ett framtida europeiskt supernät.

*****

Kommissionen vill gärna ha in synpunkter på denna grönbok, förslagsvis strukturerade kring följande frågor:

Nätpolitik

1. Vilka främsta hinder anser du att det finns för ett europeiskt el- och gasnät? I vilken utsträckning kan de hanteras på nationell/regional nivå, och när bör EU gripa in?

2. Under vilka omständigheter är det berättigat att EU ingriper i lokala tvister rörande planering av energiinfrastruktur? Hur bör EU agera i sådana fall?

3. Behövs det en mer målinriktad och strukturerad strategi för forskning och demonstration rörande europeiska energinät? Hur bör den vara utformad?

4. Vad anser du vara den viktigaste uppgiften för EU när det gäller nätutveckling?

5. Bör EU vara mer delaktigt i åtgärder för att underlätta infrastrukturprojekt i tredjeländer, och i så fall på vilket sätt?

Transeuropeiska energinät (TEN-E)

6. Vilken form av stöd bör EU tillhandahålla till operatörer som utvecklar nya energinät så att stödet får största möjliga effekt, med tanke på de begränsade resurserna? Är strategin för transeuropeiska energinät fortfarande giltig? Hur kan EU bidra till att skapa bättre investeringsvillkor?

7. Hur kan EU, inför den föreslagna översynen av riktlinjerna för transeuropeiska energinät, förbättra TEN-E-politikens fokus, effektivitet och genomslag inom ramen för befintliga budgetmedel?

8. Bör de transeuropeiska energinäten utsträckas till att omfatta all oljeinfrastruktur? Bör de även utsträckas till att omfatta nya nät för koldioxid, biogas eller andra nät?

9. Har du synpunkter på eller förslag till nya prioriterade projekt som EU bör ge sitt stöd?

10. Skulle det bidra till att öka genomslagskraften och synligheten för TEN-E/EU om de transeuropeiska energinäten förvandlades till ett operativt instrument för trygg energiförsörjning och solidaritet?

11. Vilka ytterligare EU-åtgärder utöver de som nämns i denna grönbok skulle kunna bidra till en trygg och hållbar infrastruktur för EU?

För ytterligare information hänvisas till http://ec.europa.eu/energy/index_en.html.

Du inbjuds att skicka dina synpunkter till Europeiska kommissionen senast den 31 mars 2009 till

Christine Jenkins

Europeiska kommissionen

GD Energi och transport

DM 24 – 6/127

1049 Bryssel

Belgien

[1] En energipolitik för Europa, KOM(2007) 1 slutlig.

[2] Utsläppen av växthusgaser ska minska med 20 procent, andelen förnybar energi ska uppgå till 20 procent av EU:s totala energiförbrukning och energieffektiviteten ska öka med 20 procent till år 2020.

[3] http://ec.europa.eu/energy/climate_actions/index_en.htm

[4] http://www.consilium.europa.eu/cms3_applications/Applications/newsRoom/related.asp?BID=76&GRP=14127&LANG=1&cmsId=339

[5] http://ec.europa.eu/energy/electricity/package_2007/index_en.htm

[6] Sjutton miljarder euro i energinät under den kommande femårsperioden enligt en rapport som utarbetats av UCTE (utvecklingsplanen för elöverföring från maj 2008) och ungefär 300 miljarder euro i el- och gasnät under de kommande 25 åren.

[7] De fyra samordnarna utnämndes 2007 till ansvariga för följande mycket komplicerade projekt: sammankopplingen mellan Spanien och Frankrike (Mario Monti), kraftledningen mellan Polen och Litauen (Wladyslaw Mielczarski), nät för havsbaserade vindkraftverk i Nordsjön och Östersjön (Georg Wilhelm Adamowitsch) och den södra korridoren för distribution av gas (Jozias Van Aartsen). Deras rapporter finns tillgängliga på följande webbplats: http://ec.europa.eu/ten/energy/coordinators/index_en.htm

[8] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG om riktlinjer för transeuropeiska energinät och upphävande av beslut nr 96/391/EG och beslut nr 1229/2003/EG, EUT L 262, 22.9.2006.

[9] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 av den 20 juni 2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet, EUT L 162/1, 22.6.2007.

[10] Rapport om genomförandet av programmet för transeuropeiska energinät under perioden 2002–2006, KOM (2008) 770.

[11] ”Intelligenta” elnätstekniker och hur de kan bidra till att uppfylla 20-20-20-målen behandlas i Electra-rapporten. http://ec.europa.eu/enterprise/electr_equipment/electra.htm. Se även Hur informations- och kommunikationstekniken kan bidra till ökad energieffektivitet (KOM(2008) 241). Ännu ej offentliggjort: Den europeiska elektrotekniska industrins bidrag till gemenskapens klimathandlingsplan för tillväxt och sysselsättning.

[12] Andra strategiska energiöversynen, KOM(2008) 781.

[13] Se fotnot 2.

[14] Havsbaserad vindkraft, KOM(2008) 768.

[15] En strategisk plan för energiteknik, KOM(2007) 723 antagen av rådet och Europaparlamentet.

[16] Se den strategiska planen för energiteknik.

[17] Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådets möte den 8–9 mars 2007.

[18] Se GD TREN:s webbplats: http://ec.europa.eu/ten/energy/coordinators/index_en.htm

[19] Oljeinfrastruktur: En utvärdering av befintlig och planerad oljeinfrastruktur inom och till EU, SEK(2008) 2869.

[20] Prioriterad sammanlänkningsplan, KOM(2006) 846.

[21] Se fotnot 13.

[22] www.molgroup.hu/en/press_centre/press_releases/european_energy_infrastructure__ndash__nets_project/

[23] www.energy-community.org/

[24] www.ens-newswire.com/ens/apr2007/2007-04-03-03.asp