52006DC0249

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 24.5.2006

KOM(2006) 249 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Anständigt arbete för alla EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen

{SEK(2006) 643}

1. INLEDNING

I september 2005 framhöll FN:s toppmöte om millenniedeklarationen att globaliseringen måste vara rättvis. Målsättningen att främja produktiv sysselsättning och anständigt arbete för alla fogades till målen för den nationella och internationella politiken. Därmed betonades att sysselsättning och arbetets kvalitet har viktiga funktioner att fylla i fattigdomsbekämpning och utvecklingsarbete. Trots vissa framgångar på området har hälften av arbetstagarna i världen en inkomst som är lägre än gränsvärdet 2 dollar per dag och hälften av världens befolkning saknar helt social trygghet[1].

Före toppmötet hade kommissionen, rådet och Europaparlamentet förespråkat en förstärkning av den sociala dimensionen i globaliseringen och insatser för att främja ett anständigt arbete för alla i enlighet med ILO:s strategi på området[2].

Frågan om anständigt arbete har stått högt på ILO:s politiska dagordning sedan 2000. I sin agenda för anständigt arbete föreslår ILO att alla män och alla kvinnor skall ges en reell möjlighet att få ett anständigt och produktivt arbete på fria, rättvisa, trygga och värdiga villkor. Agendan för anständigt arbete har godkänts av de regeringar och arbetsmarknadsparter som deltar i ILO. Den innehåller allmängiltiga riktlinjer utan koppling till någon särskild utvecklingsmodell. Den inkluderades 2004 i rekommendationerna från World Commission on the social dimension of globalisation (WCSDG).

Agendan för anständigt arbete bygger på ett övergripande angreppssätt som omfattar produktiv och fritt vald sysselsättning, arbetsrätt, social trygghet, dialog mellan arbetsmarknadens parter och beaktande av könsperspektivet[3]. Därmed ingår således de "grundläggande sociala rättigheterna", som är en av det internationella samfundet fastställd minimistandard för sociala rättigheter och vars genomförande EU stödjer. Den går dock längre än så: Den syftar inte bara till att garantera ett minimum av rättigheter utan till att påverka utvecklingen i riktning mot värderingar och principer när det gäller handling och styrning som förenar ekonomisk konkurrenskraft och social rättvisa.

Att förena konkurrenskraft och social rättvisa på det sättet är ett kärnkoncept i EU:s utvecklingsmodell. Målsättningen att främja anständigt arbete ingår i den europeiska sociala agendan och i EU:s ansträngningar att sprida ett värdesystem och dela med sig av erfarenhet och av sin integrerade sociala och ekonomiska utvecklingsmodell[4].

Kommissionens engagemang i agendan för anständigt arbete för alla bygger också på full beredskap att ta hänsyn till särdragen och variationen i de ekonomiska och sociala förhållanden som råder i olika delar av världen. Kommissionen inser att det krävs ett strategiskt och successivt angreppssätt som ger parterna möjlighet till anpassning och som svarar mot nationella och regionala prioriteringar.

I detta meddelande föreslår kommissionen en inriktning på EU:s politik och åtgärder som innebär ett större bidrag till agendan för anständigt arbete. En sådan omläggning kräver stärkt samarbete mellan EU-institutionerna, medlemsstaterna och övriga berörda aktörer.

Agendan för anständigt arbete kommer att vara huvudtema för ECOSOC:s högnivåmoment som kommer att hållas i juli 2006. Arbetet med agendan för anständigt arbete fortsätter då på internationell nivå och kommissionen avser delta till fullo.

2. BETYDELSEN AV UTVECKLING, STYRNING OCH EKONOMISKA RESULTAT

Globaliseringen och den pågående teknologiska och befolkningsmässiga utvecklingen leder till stora förändringar i hur produktion av varor och tjänster organiseras internationellt och hur arbetsmarknaden är uppbyggd och arbetet fördelat. Förändringarna har gjort det möjligt att låta en större grupp länder och samhällsgrupper dra fördel av internationell handel. De kan också ge alla möjlighet till ett anständigt arbete.

Men ekonomisk tillväxt leder inte nödvändigtvis till att nya arbetstillfällen skapas och till att de som redan finns blir bättre med mindre fattigdom som slutresultat. Många utvecklingsländer har en ekonomi som domineras av den informella sektorn och av dåliga arbeten eller har en arbetsmarknad uppdelad i A- och B-lag, detta gäller särskilt i länder där största delen av befolkningen är beroende av självhushåll. Särskilt kvinnor och unga människor hamnar i den informella ekonomin och har dåliga utsikter att säkra inkomster, utbildning och social trygghet.

Svagheter när det gäller arbetsförmedling, styrning och reglering av arbetsmarknaden samt i de sociala trygghetssystemen gör att t.o.m. den formella sektorn har svårt att hantera förändringar.

I tillväxtekonomierna räcker välfärdsökningen ändå inte till för att minska fattigdomen i stora delar av befolkningen. Ökande produktivitet leder inte alltid till att lönerna stiger. De kvalitativt sämre jobben är fortfarande många och den informella sektorns andel av ekonomin stor. I alla dessa länder (även i industriländerna, men inte i samma omfattning) är människor som är sysselsatta i den informella ekonomin utestängda från det skydd arbetsrätten och socialförsäkringen ger.

Målsättningen att åstadkomma anständiga arbeten kräver ett konsekvent helhetsgrepp. Självklart måste de mest uppenbara bristerna på respekt för grundläggande sociala rättigheter, ett exempel är barnarbete, bekämpas. Men man måste dessutom och i första hand påverka själva logiken i utvecklingen. Erfarenheten visar att barnarbete också går att avskaffa genom insatser på arbetsmarknaden, via arbetsmarknadens parter och de sociala trygghetssystemen (t.ex. bidrag som gör att barnarbete inte lönar sig utan uppmuntrar till utbildning).

För att bekämpa fattigdom räcker det inte att betala ut understöd eller vänta på de positiva resultaten av tillväxt och internationell företagsamhet. Man måste skapa ett klimat som lockar sådana nationella och internationella investeringar som skapar arbetstillfällen i lokalsamhällen, förbättra olika typer av styrning (även genom förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare), klarlägga bristerna när det gäller anständigt arbete, skapa en stabil rättslig och regelmässig ram som skyddar arbetstagare och främjar jämställdhet, skapa hållbara trygghets-, utbildnings- och fortbildningssystem, garantera företagen fasta och rättvisa spelregler, begränsa korruption samt tillämpa rättvisa konkurrensregler. Lyckas man främja anständigt arbete på detta sätt tillmötesgår man också ett krav från företagen, som anser att ansvaret inte bör vila bara på dem utan att den offentliga sektorn också måste bjuda till[5].

Läggs tonvikten på sysselsättning, på arbetets kvalitet och en lämplig socialpolitisk inramning blir uppgiften att främja anständigt arbete inte bara en fråga om rättvisa och social sammanhållning utan också om ekonomiska resultat.

Det sociala inslaget i målsättningen får absolut inte användas som argument för protektionism. Målet är generella sociala framsteg och rättvis fördelning av vinsten till nytta för alla.

3. ANSVARS- OCH INSATSOMRÅDEN FÖR EU

EU arbetar aktivt med att genomföra millenniedeklarationen. Man bidrar till internationellt hållbar tillväxt och utveckling, särskilt genom handels- och biståndspolitiken. Man agerar för att få alla länder att ratificera och tillämpa konventionerna om de grundläggande sociala rättigheterna[6].

Mera specifikt kan EU hjälpa till att främja anständigt arbete för alla genom att ställa erfarenhet och kunskaper till de internationella organisationernas förfogande och genom att utveckla den politiska dialogen med tredjeländer. Kommissionen har redan inlett konkreta insatser på området, t.ex. har samarbetet med ILO stärkts, det allmänna preferenssystemet (APS) verkställts, "Europeiskt samförstånd för utveckling" utformats och samtal om sysselsättning med asiatiska eller latinamerikanska länder inletts.

3.1. Anständigt arbete: Ett åtagande för EU

I EU har efter hand ett ekonomiskt och socialt utvecklingskoncept vuxit fram som både inbegriper mångfalden på nationell nivå och bygger på gemensamma värderingar och principer, särskilt den i fördraget stadfästa målsättningen att samtidigt främja ekonomiska och sociala framsteg.

EU-rätten om sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter går i många avseenden längre än de internationella regler och åtgärder som begreppet anständigt arbete vilar på. De viktigaste grundsatserna ingår. ILO:s regler ligger dessutom i botten på mycket av politiken, lagstiftningen och kollektivavtalen i medlemsstaterna och på EU-nivå. Vidare kompletterar ILO:s regler och åtgärder EU-rätten på områden som inte omfattas, eller endast delvis omfattas, av lagstiftningen eller gemenskapspolitiken, t.ex. arbetsmarknadsförvaltning, arbetsmiljöinspektion, facklig föreningsfrihet, kollektivavtal och minimikrav när det gäller social trygghet.

Medlemsstaterna har redan ratificerat många ILO-konventioner om t.ex. grundläggande sociala rättigheter, arbetsmiljöinspektion, arbetsmarknadsförvaltning, arbetsförmedling, social trygghet och lönesättning[7]. Många har inlett ratificering av nyare konventioner (hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, arbetsvillkor). Den helt nya konsoliderade ILO-konventionen om arbete till sjöss (2006) är mycket relevant för den europeiska sociala dialogen och EU:s och medlemsstaternas framtida lagstiftningsarbete.

Det är viktigt att medlemsstaterna fortsätter att ratificera och tillämpa konventioner, i synnerhet dem som uppdateras. Om det behövs och med vederbörlig hänsyn tagen till EU:s behörighets- och politikområden kommer kommissionen att uppmuntra och underlätta arbetet.

I ett större sammanhang än agendan för anständigt arbete utgör Lissabonstrategin och EU:s sociala agenda en politisk plattform för beslutsamma insatser till stöd för sysselsättning, lika möjligheter och social sammanhållning.

3.2. Bättre kunskapsbas för att övertyga och mobilisera

Kommissionen kommer att samarbeta med ILO, FN och andra organisationer för att klarlägga problematiken kring anständigt arbete, höja partnerländernas kompetens och utveckla lämpliga indikatorer, t.ex.

- kartlägga bra metoder och lyckade initiativ,

- fördjupa analysen av anständigt arbete och samspelet med politik på andra områden,

- utveckla mätmetoder för hur anständigt arbete påverkas av avreglering av handel, internationella produktions- och distributionssystem, även i områden med exportfrämjande särreglering, samt bredda den försöksverksamhet som bedrivs tillsammans med ILO för att mäta handelns inverkan på anständigt arbete,

- fördjupa analysen av hur handeln påverkar hållbar utveckling (SIA, Sustainability Impact Assessment),

- förbättra kopplingen mellan analyser, operativa insatser och biståndsplanering, verka för att utredningar görs tillsammans med samarbetspartner (länder eller ländergrupper) för bättre prioritetssättning och utnyttjande av biståndet.

Här är det viktigt att involvera EU:s forskningspolitik, dels för att stimulera kunskapsinhämtning, dels för att stödja social och ekonomisk utveckling.

Kommissionen stödjer ratificeringen och tillämpningen av konventionerna om grundläggande sociala rättigheter och genomförandet av de nationella sysselsättningsprogrammen för anständigt arbete, enligt överenskommelse inom ILO, eller någon slags färdplan som fyller samma syfte särskilt i anslutning till nationella utvecklingsstrategier. Kommissionen kommer också att samarbeta med ILO, FN och övriga internationella organisationer i syfte att åstadkomma bättre analyser och indikatorer på resultaten av arbetet med agendan för anständigt arbete.

Kommissionen kommer att se till att delegationerna i tredjeländer får mer utbildning och information om anständigt arbete och att regionala konferenser organiseras för att stärka aktörernas kompetens.

3.3. Mobilisering av EU:s utrikespolitik

Utvidgning

Inför anslutningen till EU måste kandidatländerna genomföra EU-rätten. Under föranslutningsstrategin följer man upp genomförandet som automatiskt innebär stöd för agendan för anständigt arbete i landet. Det är viktigt att förklara betydelsen av att främja anständigt arbete för kandidatländerna med hänvisning till EU:s åtagande för anständigt arbete och vissa ILO-konventioner som kompletterar EU-rätten. I detta sammanhang stöttar kommissionen särskilt initiativ som rör

- friheten att organisera sig fackligt och förhandla om kollektivavtal i syfte att stärka parternas möjligheter att föra en självständig, social dialog,

- arbetsmarknadsförvaltning, arbetsmiljöinspektion och förvaltning av social trygghet,

- förebyggande insatser på arbetsmiljöområdet.

Närområdet, regionala och bilaterala förbindelser

Närområdet

Agendan för anständigt arbete är också relevant i EU:s närområde där länderna deltar i en process avsedd att närma dem till EU utan att för den skull ha några krav på sig att integrera EU-rätten. Politiken i närområdet siktar på att främja anständigt arbete genom

- konkreta åtaganden när det gäller grundläggande sociala rättigheter, sysselsättning, sociala frågor och lika möjligheter, dessa åtaganden fastställs i handlingsplaner som avtalas mellan EU och ifrågavarande land,

- fortlöpande politisk dialog om dessa frågor inom de institutionella ramar som skapats genom partnerskapsavtal, samarbetsavtal eller associeringsavtal,

- femårsplanen som godkändes genom Barcelonaprocessen i november 2005 och som bl.a. syftar till att stärka de sociala trygghetssystemen i länderna i södra Medelhavsområdet,

- integrering av denna femårsplan i länder- eller ländergruppbaserade strategidokument, i ämnesinriktad programplanering och andra samarbetsinstrument samt eventuellt möjlighet för vissa länder att delta i vissa program och i samarbete med EU-organ enligt former som i så fall skall fastställas.

Regionala och bilaterala förbindelser

Kommissionen har nyligen sett över de strategiska relationerna med Latinamerika, Västindien och Afrika. Numera ingår anständigt arbete i planerna och kommissionen kommer att genomföra dem aktivt.

Kommissionen kommer att bredda samarbetet kring social sammanhållning med Latinamerika och Västindien. Man har enats om arbetsprogram med Chile och Andinska gemenskapen, och andra typer av bilateralt bistånd förbereds, t.ex. med Brasilien och Mexico. Kommissionen kommer att stödja samarbete i dessa frågor mellan alla länderna i Latinamerika.

Kommissionen kommer att genomföra biståndssamarbete med Afrikanska unionen kring sociala frågor med anknytning till regional integration och anständigt arbete och bilateralt biståndssamarbete med Sydafrika. Anständigt arbete kommer att beaktas i samband med Cotonouavtalet och regionala strategier (Afrika, Västindien, Stillahavsområdet).

Kommissionen kommer också att ta upp dessa frågor i samtal med de asiatiska länderna. En dialog inleddes 2005 med Kina kring frågor om sysselsättning, arbetsrätt, dialog mellan arbetsmarknadens parter, social trygghet och social sammanhållning. Kommissionen har också inlett samarbete på sysselsättningsområdet med Indien och ASEM för att främja anständigt arbete i hela världen.

Kommissionen kommer att stödja den sociala dialogen i regionala integrationsprocesser utanför Europa som EU stödjer.

Utvecklingssamarbete

I EU:s överenskommelse om biståndspolitiken från den 20 december 2005 enas EU-institutionerna och medlemsstaterna för första gången om att samordna sina insatser, eftersträva helhetssyn och konsekvens. Social sammanhållning och sysselsättning anges där som ett område för gemenskapsåtgärder och det slås fast att EU och medlemsstaterna skall prioritera anständigt arbete för alla.

Inom ramen för den ämnesbaserade programplaneringen och den som gäller enskilda länder eller regioner kommer kommissionen att inrikta sig på följande åtgärder:

- Integrering av anständigt arbete i nationella och regionala strategier för utveckling och fattigdomsbekämpning.

- Successiv integrering av målet anständigt arbete i budgetstöd.

- Stärkt handlingsförmåga för behöriga myndigheter och det civila samhällets organisationer.

- Utveckling av små och medelstora företag.

- Engagemang av arbetsmarknadens parter och det civila samhället i strategier för utveckling och fattigdomsbekämpning.

- Stärkt externt bistånd till social anpassning i tredjeländer som påverkas av liberaliseringen av handeln.

- Främjande av politisk konsekvens och samarbete med relevanta internationella och regionala organisationer.

Enligt förordning (EG) nr 2110/2005 måste den som tilldelas ett kontrakt finansierat genom EU-stöd respektera grundläggande sociala rättigheter. Kommissionen avser bredda tillämpningen av den regeln så att den även omfattar kontrakt finansierade av Europeiska utvecklingsfonden. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna och övriga givare att följa samma regel.

I bilaga II finns exempel på sätt att främja anständigt arbete som passar för externt bistånd beroende på varje lands särskilda behov.

Handel för hållbar utveckling

Liberalisering av handeln bör bidra till hög tillväxt, full sysselsättning, minskad fattigdom och anständiga arbetstillfällen.

I EU:s handelspolitik är det främsta verktyget för att främja grundläggande sociala rättigheter det nya allmänna preferenssystemet (APS) och dess särskilda incitament för hållbar utveckling och goda styrelseformer, APS + (2006-2008).

Det nya APS har redan gett viktiga resultat, t.ex. har det drivit på ratificeringen av ILO-konventioner om grundläggande sociala rättigheter.

Kommissionen kommer i ökande utsträckning att använda sin tyngd som handelspartner för att främja social standard och anständigt arbete i bi- eller multilaterala handelsförhandlingar. Särskilt eftersträvas

- bättre samspel mellan APS, APS + och externt EU-bistånd,

- beaktande av den sociala dimensionen och anständigt arbete och SIA-rekommendationerna vid handelsförhandlingar med enskilda länder eller ländergrupper (även de ekonomiska partnerskapsavtalen med AVS-länderna, Mercosur, Gulfstaternas samarbetsråd, Medelhavsländerna, Centralamerika),

- utnyttjande av EU:s politik och instrument, t.ex. externt bistånd, för att främja anständigt arbete i ett öppet handelssystem,

- fortsatt betoning på samspel mellan handel, sociala rättigheter och sysselsättning enligt vad som framkom 2004 i debattinlägg vid översynen av handelspolitiken, samt stöd för detta synsätt i WTO,

- bättre samarbete mellan WTO, UNCTAD, ILO och andra relevanta organisationer.

3.4. Bättre internationell och multilateral styrning

Det är nödvändigt att förbättra de internationella och multilaterala styrmedlen om man vill stärka den sociala dimensionen i globaliseringen och partnerländernas beredskap att verka för agendan för anständigt arbete.

Ekonomiskt och socialt samarbete

Kommissionen stödjer de samtal som inletts nyligen mellan de internationella organisationerna ILO, FN och WTO om samstämmighet och helhetssyn i deras gemensamma insatser och om samspelet mellan tillväxt, investeringar, handel och anständigt arbete. Kommissionen uppmanar dessa organisationer och G8 att stötta anständigt arbete när de utformar och genomför sin politik, sina strategier och sina instrument.

Kommissionen kommer att förstärka samarbetet med ILO.

Kommissionen vill bidra till FN:s arbete med att genomföra slutsatserna från toppmötet 2005 om produktiv sysselsättning och anständigt arbete, särskilt ECOSOC:s högnivåmoment i juli 2006.

Bättre hantering av ekonomisk migration

Hanteringen av migration kräver samarbete mellan ursprungsländer, transitländer och destinationsländer samt även med internationella organisationer (ILO, IOM, FN).

Kommissionen antog 2005 en åtgärdsplan om laglig ekonomisk migration. Målsättningen är en konsekvent hantering av internationella migrationsrörelser, precis som i rapporten från Global Commission on International Migration (2005) och åtgärdsplanen om migrerande arbetstagare från ILO (2004). Kommissionen bidrar till beredningen av högnivåsamtalet i FN om migration och utveckling (2006).

För att migrationspolitiken i EU ska bidra till utveckling måste det bli lättare att skicka pengar till ursprungsländerna och dessa pengar måste fås att stödja utvecklingen i länderna, den utvandrade befolkningen måste mobiliseras, återvandring måste uppmuntras, negativa effekter av hjärnflykt måste mildras och rekrytering som skadar inhemska sektorer med brist på arbetskraft, t.ex. hälso- och sjukvård, måste begränsas[8].

Vidare bör myndigheterna i de berörda länderna få hjälp med att hantera migrationsströmmarna, skydda utvandrare mot exploatering och ge invandrare bättre behandling. Kamp mot olaglig invandring och människohandel ingår.

Kommissionen delar gärna med sig av sin långa erfarenhet av fri rörlighet för arbetstagare och främjande av rättigheter i samband med detta, invandringspolitik och integrering av migrerande arbetstagare till nationella och regionala myndigheter.

3.5. Arbeta med det civila samhället och näringslivet

Arbetsmarknadens parter, den sociala dialogen och partnerskap

Kommissionen stödjer

- bättre praktisk kompetens för arbetsmarknadens parter och det civila samhället,

- utveckling av institutioner, mekanismer och metoder som underlättar och stärker den sociala dialogen på tvåparts- och trepartsnivå,

- bättre delaktighet från arbetsmarknadens parter och andra aktörer inom det civila samhället i internationella styrelseformer (WTO och andra internationella organisationer) efter OECD:s modell,

- transnationella kollektivavtal och internationella ramavtal.

Företagens sociala ansvar

Kommissionen medger att företagen har ett viktigt socialt ansvar som kompletterar lagstiftning, kollektivförhandlingar och tillsyn av arbetsförhållanden. Man anser att etiska regler eller annat som upprätthåller det sociala ansvaret bör stödja sig på internationellt överenskomna normer (OECD, ILO).

Kommissionen kommer att fortsätta att främja företagens sociala ansvar. Kommissionen uppmanar företagen, den europeiska alliansen för företagens sociala ansvar[9] och övriga berörda parter att utveckla initiativ som främjar anständigt arbete för alla.

4. SLUTSATSER

Främjandet av anständigt arbete ingår i EU:s ansträngningar att sprida sina värderingar och dela med sig av sin erfarenhet.

EU och medlemsstaterna verkade för att befästa målsättningen att främja anständigt arbete i slutsatserna från FN:s toppmöte 2005.

Kommissionen avser bidra med kraft till genomförandet av målsättningen i nära samarbete med berörda parter, partnerländer och partnerregioner samt internationella eller regionala organisationer. Kommissionen uppmanar övriga EU-institutioner, medlemsstaterna, arbetsmarknadsparterna och övriga aktörer att samarbeta för att främja anständigt arbete för alla i världen.

För detta ändamål kommer kommissionen att utnyttja utrikes-, bistånds- och handelspolitiken. Kommissionen eftersträvar inte bara att de grundläggande sociala rättigheterna upprätthålles, utan uppmanar också varje land att genomföra ambitiösa program som främjar anständigt arbete. Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med de internationella organisationerna med att ta fram indikatorer på utfört arbete.

Kommissionen kommer att göra en lägesrapport över genomförandet av detta meddelande före 2008.

[1] Global Employment Trends , 2006, ILO. Rapport från WCSDG, 2004, ILO.

[2] KOM(2004) 383, rådets slutsatser om globaliseringens sociala dimension, 3.3.2005, dok 6286/05. Europaparlamentets rapport, A 6-0308/2005 av den 15 november 2005. Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 9 mars 2005 och Regionkommitténs yttrande av den 23 februari 2005. Europeiska rådets slutsatser från december 2004 och juni 2005.

[3] För viktiga referensdokument om anständigt arbete, se bilagorna I och III.

[4] KOM(2005) 525, Europeiska värderingar i en globaliserad värld.

[5] Decent work: how to make it operational; the employers’ point of view , 2002 – IOE ( International Organisation of Employers ).

[6] KOM(2001) 416, rådets slutsatser av den 21 juli 2003 och den 3 mars 2005; Europaparlamentets rapporter juli 2003 och november 2005.

[7] http://www.ilo.org/ilolex/english/newratframeE.htm

[8] KOM(2005) 390, 1.9.2005, kommissionens meddelande – Migration och utveckling: konkreta riktlinjer.

[9] Jfr KOM(2006) 136.