51998PC0251(02)

Förslag till rådets direktiv om bestämmelser för bemanning av fartyg i regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater (98/C 213/10) (Text av betydelse för EES) KOM(1998) 251 slutlig - 98/0159(SYN)

(Framlagt av kommissionen den 3 juni 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 189c i fördraget i samarbete med Europaparlamentet,

och med beaktande av följande:

Genom rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land (1), ändrad genom förordning (EEG) nr 3573/90 (2) har fördragets alla bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster gjorts tillämpliga på sjötransportområdet.

För regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater gäller normalt villkoren för bemanning i den stat där fartyget är registrerat (flaggstaten). 1980 års Romkonvention om tillämplig lag på avtalsförpliktelser (3) tillåter andra ordningar. Hänsyn måste också tas till gemenskapens intressen och intressena hos de medlemsstater mellan vilka trafiken bedrivs.

Principen att rederier som är etablerade utanför gemenskapen inte bör ges förmånligare behandling är rederier som är etablerade i en medlemsstat bör fortsätta att gälla.

Särarten hos marknaden för regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater gör att det behövs åtgärder som säkerställer att den inre marknaden fungerar genom att det finns garantier för anställningsvillkoren för sjöfartspersonal ligger i linje med de sociala normer som generellt tillämpas i gemenskapen.

I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen såsom de kommer till uttryck i artikel 3 b i fördraget kan målet för den planerade åtgärden, nämligen att fastställa regler om anställningsvillkor för medborgare från tredje land som är anställda på färjor som går mellan medlemsstaterna, inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna. Detta mål kan därför med hänsyn till den föreslagna åtgärdens räckvidd och verkningar bättre uppnås på gemenskapsnivå. Direktivet skall begränsas till minsta möjliga antal åtgärder för att detta mål skall uppnås och inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

Det är lämpligt att kräva att medborgare i tredje land som är anställda inom ovannämnda sektorer inte behandlas mindre förmånligt än personer som är bosatta i gemenskapen.

Det är lämpligt att medlemsstaterna, i fråga om regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater, får bevilja undantag från skyldigheten att behandla ombordanställda från tredje land som bosatta i gemenskapen när det gäller anställningskontrakt för mycket korta perioder eller vid akut brist på färjekapacitet som beror på förutsedda omständigheter.

De olika medlemsstaternas behöriga organ bör samarbeta med varandra vid tillämpningen av detta direktiv.

Medlemsstaterna skall bestämma det sanktionssystem som skall tillämpas på överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats för att genomföra detta direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

1. Detta direktiv gäller medborgare i medlemsstaterna och rederier som är etablerade i en medlemsstat, som bedriver regelbunden passagerar- och färjetrafik, inbegripet blandad passagerar- och frakttrafik, mellan hamnar i olika medlemsstater.

2. Bestämmelserna i detta direktiv gäller också medborgare i medlemsstaterna som är etablerade utanför gemenskapen, samt rederier som är etablerade utanför gemenskapen och som kontrolleras av medborgare i en medlemsstat, och som bedriver sådan trafik som avses i punkt 1, om deras fartyg är registrerade i denna medlemsstat och går under dess flagg, i enlighet med dess lagstiftning.

3. Detta direktiv gäller i samband med att de medborgare och rederier som avses i punkterna 1 och 2 anställer medborgare från tredje land ombord på fartyg i sådan trafik som avses i punkt 1.

4. Andra rederier som är etablerade utanför gemenskapen än de som avses i punkt 2, får inte behandlas mer förmånligt än de medborgare och rederier som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall, oavsett vilken lag som gäller för anställningsförhållandet, se till att de medborgare och rederier som avses i artikel 1.1 och 1.2, och som bedriver regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater, garanterar medborgare i tredje land, som är anställda på fartyg i sådan trafik, anställningsvillkor enligt

a) lagar eller andra författningar, och/eller

b) kollektivavtal eller skiljedomar som har förklarats ha allmän giltighet, i den mån de gäller verksamhet som avses i artikel 1.1,

och som gäller för personer som är bosatta i den medlemsstat där fartyget är registrerat.

2. Om det använda fartyget inte är registrerat i en medlemsstat skall de anställningsvillkor som avses i punkt 1 vara de som är tillämpliga i fråga om personer som är bosatta i en av de medlemsstater mellan vilkas hamnar trafiken bedrivs och med vilken trafiken är närmast förbunden. Närmaste förbindelse skall bestämmas på grundval av den plats varifrån verksamheten faktiskt förvaltas och den plats där den berörda personalen är bosatt.

3. De anställningsvillkor som avses i punkt 1 skall omfatta följande:

a) Längsta arbetstid och kortaste vilotid.

b) Minsta antal betalda semesterdagar per år.

c) Minimilön, inbegripet övertidsersättning.

d) Säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen.

e) Skyddsåtgärder med hänsyn till arbets- och anställningsvillkor för gravida kvinnor eller kvinnor som nyligen fött barn, samt för barn och ungdomar.

f) Lika behandling av män och kvinnor samt andra bestämmelser om icke-diskriminerande behandling.

g) Åtgärder för anställdas återvändande till hemlandet och betalning av innestående lön och sociala avgifter, vid arbetsgivarens insolvens.

4. Punkterna 1, 2 och 3 skall inte hindra tillämpning av anställningsvillkor som är förmånligare för den anställde.

5. Med kollektivavtal eller skiljedomar som förklarats ha allmän giltighet avses sådana kollektivavtal eller skiljedomar som måste följas av alla berörda rederier på nationell nivå.

Om det saknas ett system för att förklara att kollektivavtal eller skiljedomar har allmän giltighet skall medlemsstaterna grunda sig på

a) kollektivavtal eller skiljedomar som gäller allmänt för rederier som avses i artikel 1.1 och 1.2 och/eller

b) kollektivavtal som ingåtts av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna på den berörda marknaden på nationell nivå.

Andra stycket skall gälla på villkor att tillämpningar av dessa avtal eller skiljedomar på rederier som avses i artikel 1.1 och 1.2 säkerställer lika behandling i de frågor som räknas upp i punkt 3 i denna artikel mellan alla berörda rederier.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna får, efter samråd med arbetsmarknadens parter och i enlighet med sedvanor och bruk i varje medlemsstat, besluta att bestämmelserna i artikel 2.3 b och 2.3c inte skall gälla när anställningsperioden för en medborgare från tredje land inte överstiger en månad inom varje period på tolv månader.

2. Medlemsstaterna får, för en period på två månader, bevilja undantag från tillämpningen av bestämmelserna i artikel 2.3 b och 2.3 c till ett företag som tillhandahåller tjänster som avses i artikel 1.1 när det rör sig om fartyg som har chartrats för att kompensera för en akut kapacitetsbrist på en färjelinje som har uppkommit på grund av oförutsedda omständigheter. Undantag som överstiger två månader skall i förväg godkännas av kommissionen.

3. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om undantag som beviljats enligt punkt 2 och om de bakomliggande omständigheterna.

Artikel 4

1. I syfte att genomföra detta direktiv skall medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis utse ett eller flera förbindelsekontor eller ett eller flera behöriga nationella organ.

2. Medlemsstaterna skall planera ett samarbete mellan de offentliga myndigheter som i enlighet med nationell lagstiftning är ansvariga för övervakningen av anställningsvillkor som avses i artikel 2.

Ömsesidigt administrativt stöd skall ges kostnadsfritt.

3. Medlemsstaterna skall underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de förbindelsekontor och/eller behöriga organ som avses i punkt 1.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall bestämma ett sanktionssystem som är tillämpligt på överträdelser av nationella föreskrifter som har utfärdats med tillämpning av detta direktiv och skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa sanktioner skall kunna införas. Sanktionerna skall vara effektiva, väl avvägda och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa föreskrifter till kommissionen senast den dag som anges i artikel 6 och alla senare ändringar så snart som möjligt.

Artikel 6

Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juni 1999. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2000.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 7

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 8

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1) EGT L 378, 31.12.1986, s. 1.

(2) EGT L 353, 17.12.1990, s. 16.

(3) EGT L 266, 9.10.1980, s. 1, konsoliderad version i EGT C 27, 26.1.1998, s. 34.